Niels Paarup-Petersen

Herr talman! Detta med hatet var kanske lite att ta i. Jag beklagar det.

Ledamoten säger att det inte går att undvika att ha ett system som skapar dessa effekter, där man alltså inte tar hänsyn till regionala löneskillnader. Då ska jag berätta om en sak som heter den svenska modellen.

Kollektivavtal, som finns i Sverige och nordiska länder överlag, bygger faktiskt på att man utifrån regionala förutsättningar skapar lönenivåer som är rimliga där. Det innebär alltså att lönerna, som jag påpekade nyss, är lägre i Jämtland, på Gotland etcetera än i Stockholm.

Jag, som ändå är relativt väl bevandrad i det svenska systemet, vill alltså säga att det finns något som heter kollektivavtal, och det skulle man ha kunnat använda i stället. Det valde dock regeringen att inte göra, trots att väldigt många remissinstanser varnade för vad som skulle bli konsekvensen och menade att man borde utnyttja den svenska modellen i stället.

Jag tror att näst intill alla näringslivsorganisationer och alla fack sa att man borde ha gått på den svenska modellen, där parterna kommer överens om detta. Det är alltså inte omöjligt utan tvärtom väldigt möjligt. Det skulle ha kunnat göras. Vi tycker att det borde göras. Men i stället valde Sverigedemokraterna en modell som gör att Jämtland straffas hårdare än Stockholm.

Detta var ett medvetet val. Norrbotten och Gotland straffas hårdare än Stockholm. Detta är regeringens politik. Detta har man gjort medvetet.

Varför var det så viktigt att ha en modell där Jämtland, Gotland, Norrland, Småland och så vidare straffas hårdare än Stockholm? No offence, men Stockholm har det relativt väl förspänt och snor redan resurser från resten av landet i många fall. Vi behöver inte ge dem bättre förutsättningar på det här området också.

Herr talman! Och tack för senast till ledamoten Aspling!

Det var mycket stolthet här. Men vi kan också konstatera att det finns de ute i verkligheten som inte riktigt håller med om hur fantastisk den här regeringen är när det gäller arbetskraftsinvandringen. Företagarna kallar politiken för samhällsekonomisk idioti. Stockholms Handelskammare är lite mer koncisa och nöjer sig med att bara säga idioti.

Jag kan ge ett exempel. Företaget Bruzaholms var i går ute i Dagens industri, tror jag att det var. Det är ett gjuteri som har funnits i Sverige sedan 1660-talet. Det var en lite speciell tid i Småland, kopplat till det danska och sådant. Men de har i alla fall varit där sedan 1660-talet. Nu håller regeringen på att underminera deras verksamhet genom att utvisa deras nyckelkompetens, personer som det tar sju år att utbilda. De lämnar nu företaget på grund av regeringens politik.

Man kan undra lite över varför det är så otroligt viktigt att göra sådana saker och hur det gör Sverige bättre. Det är den stora frågan, som vi inte riktigt har kunnat få svar på i dagsläget.

En annan fråga är varför det är viktigt att straffa Jämtland hårdare än Stockholm. Ledamoten bor ju i Stockholmsregionen, och det kan vara trevligt. Det kan också vara trevligt att bo i Jämtland, Dalarna eller Norrland – och även i Skåne, kan jag säga.

Jag kan bara konstatera att medianlönen i exempelvis Jämtland är mycket lägre än i Stockholm. Lönen för samma jobb är lägre än i Stockholm. Det vill säga att den människa som får stanna om hon jobbar i Stockholm ska utvisas om hon jobbar i Jämtland, i Norrland, i Dalarna, på Gotland och så vidare.

Varför hatar man resten av Sverige så mycket att man driver igenom en Stockholmsbaserad politik på det här området? Det förstår jag inte.

Fru talman! Jag instämmer helt i det sista som sades. Orsaken till att jag är engagerad i skolfrågor är att Värner Rydénskolan i Malmö hade 32 procent behöriga lärare. Jag blev förbannad; den socialdemokratiska kommunen gjorde inte jobbet. Nu är det över 80 procent – mycket bättre. Man kan göra skillnad om man tror på de här eleverna, gör insatser och satsar på lärarna. Men regeringen satsar inte på lärarna. Regeringen vill utbilda 1 000 färre lärare varje år enligt den proposition som nu kommer på riksdagens bord. Det är verkligheten: Man satsar inte på skolan utan pratar bara om den.

Vi pratade om gymnasiet. Gymnasiet är en bra fråga att ta upp, för vi har ju de här eleverna här: Ayla, som precis har klarat gymnasiet, och Jomana, som precis beställt studentmössan när hon får veta att hon ska utvisas. Hennes enda brott är att fylla 18. Hon har inte gjort något fel över huvud taget – hon har snusat, eventuellt. Varför ska hon utvisas?

Varför röstade Liberalerna för de här reglerna, som gjorde att man med klinisk precision tog bort möjligheten för just 18–21-åringar att vara kvar trots att deras föräldrar har permanenta uppehållstillstånd eller är medborgare? Många gånger är det både och – den ena föräldern har det ena och den andra har det andra. Varför var det så viktigt för Liberalerna att rösta bort den möjligheten? Det är den stora frågan, som vi fortfarande inte har fått något svar på i dag.

Fru talman! Tack till Helene Odenjung för ett på många sätt utmärkt anförande! Om det är något vi verkligen är överens om är det att för en god integration är språket viktigt. Utbildningen är viktig, och ett arbete är viktigt.

När det gäller utbildning slås i dagsläget 20 000 elever ut varje år, först och främst i glesbygd och i våra utanförskapsområden. Aldrig någonsin i svensk historia har så många elever lämnat skolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet som just nu, under denna mandatperiod, när Liberalerna har ansvaret för skolpolitiken. Ingenting som regeringen har gjort kommer att ändra på detta de närmaste fem åren. Det är ytterligare 100 000 elever från våra utanförskapsområden – eller inte bara från våra utanförskapsområden, men en väldigt stor andel av dem finns där – som inte kommer att få möjlighet att lära sig ett yrke och därmed få ett jobb.

Språket – ja. Vi föreslår att alla som kommer in i skolan, oavsett om de är födda här eller inte, och som har svårt med det svenska språket ska få intensivsvenska så snart de kommer in. Regeringen har inte sagt ja till det förslaget.

När det gäller arbete lägger vi fram förslag på förslag om att sänka kostnaderna för att anställa, särskilt ungdomar och särskilt på det första jobbet. Vi vill se skattefrihet så att det blir billigare för små företag som anställer den första. Men regeringen säger nej.

När det gäller dessa bitar lägger vi fram konkret politik som regeringen säger nej till. Medan regeringens politik har gjort att fler inte klarar skolan skulle vår politik se till att fler klarar den. Vi skulle se till att barnen får språket med sig, oavsett var de är födda, om de inte har det med sig när de kommer in i skolan. Och vi skulle se till att det blir billigare att anställa. Det är detta som gör skillnad, men regeringen säger nej. Jag förstår därför inte riktigt kritiken av Centerpartiet på denna punkt.

Fru talman! Jag kan börja med några snabba svar. När det kommer till den strama och reglerade migrationspolitiken vill vi ta emot 5 000 kvotflyktingar. Regeringen vill ha 900, om jag minns rätt. Det är den stora skillnaden. Vi säger också att barn och föräldrar ska kunna vara tillsammans. Där är regeringen inte alltid tydlig. Det är de två stora skillnaderna när det gäller migrationspolitiken. Den som tycker att det innebär totalöppna gränser får gärna ringa och få veta lite mer om hur det faktiskt förhåller sig.

Jag tror inte att någon utöver Vänsterpartiet vill ha Vänsterpartiet i regering – om ens de vill det. Det har i alla fall vi i Centerpartiet och min partiledare sagt.

En sak jag tycker är värd att ta upp är att mitt och Centerpartiets arbete här i kammaren och i riksdagen över huvud taget inte handlar om någon. Det handlar om något. Det är skillnaden. Det är jättemånga som gärna vill diskutera någon. Jag vill hellre diskutera något.

Det handlar om hur vi ska få fler människor i arbete och hur de 20 000 elever som just nu inte klarar skolan varje år ska göra det. Det är regeringens politik som gör att det slås rekord. Under denna mandatperiod har det största antalet elever någonsin i svensk historia inte klarat skolan. Det är något för mig.

Något – och några – är även människorna som har gjort allting rätt, som bidrar, som går utbildningar etcetera men som ändå utvisas. Sådant är regelverket. Det är verkligheten. Det tar jag vilken debatt som helst om vilken dag som helst. Jag tycker att det är underbart att diskutera detta med Camilla Rinaldo Miller. Jag uppfattar samma sak där.

Diskussionerna om någon kan de politiska reportrarna ta hand om. De kommer säkert inte att prata om någonting annat fram till valet. De har tydligen inte mycket annat att prata om. Jag tror att Sverige skulle gynnas av mer prat om sakfrågor. Jag kommer att prata om något, inte om någon.

Fru talman! Det är många som inte tycker det, men jag tror ändå att vi har varit ganska tydliga med att det i verkligheten finns två statsministerkandidater i Sverige: Ulf Kristersson och Magdalena Andersson. Jag skulle såklart helst vilja ha en statsminister från Centerpartiet, men sannolikheten för det är väl inte så stor, precis som Ebba Busch inte ser ut att kunna få den möjligheten även om Camilla Rinaldo Miller skulle vilja det.

Vi är öppna för båda kandidaterna, och vi är inte emot en stram migrationspolitik. Vi är emot en korkad migrationspolitik, och det är vad det här är. Det är det som är skillnaden. Det är inte stramt att säga att ungdomar som är födda här, eller de som är uppväxta här, har gått i skolan här och vars föräldrar har permanent uppehållstillstånd och medborgarskap, ska utvisas när de blir 18 år. Att skicka ut dem är inte stramt. Det handlar inte ens om migrationspolitik, för de är redan här, utan det handlar om vilken syn vi har på dem som är här och bidrar.

Vi är otroligt strama och hårda i att vi faktiskt vill ge dem en chans. Vi vill ge dem en utbildning och möjlighet att komma in i samhället. Det är vi väldigt tydliga med, och därför står Centerpartiet bakom att vi måste få tillbaka särskilt ömmande skäl. Vi står också bakom att vi måste få en lösning för dem som just nu utvisas när de blir 18 år och ge dem möjlighet att vara kvar på grund av anknytning till sin familj fram till att de är 21 år.

Fru talman! Jag fick ett mejl medan det var repliker här. Jag citerar: Men prata saktare, eller så lär du dig prata svenska ordentligt, din …

Jag ska försöka, Bernt.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5.

Fru talman! Jonathan och Silvia Perez kom till Sverige 2017 från El Salvador för att komma bort från gängkriminaliteten och otryggheten i sitt hemland. I dag jobbar båda två – Jonathan som städare, Silvia som planerare inom hemtjänsten. De har byggt ett liv. De har blivit människors grannar och vänner, och de har skaffat en dotter som har levt hela sitt liv i Sverige – Gabriella, åtta år.

Nu har de fått besked om att de ska utvisas för att Jonathan inte tjänar tillräckligt mycket för regeringens lönegolv – detta trots att han har fast anställning och kollektivavtalsenlig lön. Silvia jobbar också och har kollektivavtalsenlig lön, inom hemtjänsten.

Regeringens lönegolv gör alltså att en hel familj – där båda föräldrarna jobbar, får kollektivavtalsenlig lön, betalar skatt och bidrar – utvisas helt i onödan. Samtidigt går Sverige miste om skatteintäkter. Välfärden förlorar kompetens, och arbetsgivare ska hitta nya anställda igen – helt i onödan.

Det här är regeringens integrationspolitik.

Det är utvisningar av tonåringar som Ayla, som sitter uppe på läktaren här och lyssnar på debatten – Ayla vars hela familj har permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap här i Sverige, Ayla som har pojkvän här i Sverige, Ayla som har klarat gymnasiet här i Sverige trots att hon växte upp utan svenska språket, Ayla som jobbar på ett LSS-boende. Ayla som ska utvisas. Det här är regeringens integrationspolitik.

Det är utvisningar av ett fyraårigt barn som är fött här. Det är utvisningar av dem som aldrig har bott i ett annat land, utvisningar av dem som arbetar och tjänar enligt kollektivavtal, utvisningar av som har följt alla lagar och regler. Det är utvisningar med hjälp av lagar som verkar retroaktivt, där man straffas för något som var lagligt när man gjorde det men som blev olagligt när en migrationsminister plötsligt fick den tanken.

Det här är regeringens integrationspolitik, gång på gång genomförd med dålig kvalitet och utan att man har lyssnat på remissinstanserna. Det är faktiskt inte seriöst, fru talman.

Fru talman! Ja – migrationen ska vara hållbar. Men det betyder inte att migrationslagstiftningen måste vara ett hastverk. Det är två olika saker. Centerpartiet vill utvisa våldtäktsmannen som inte är svensk medborgare. Men Centerpartiet vill lika självklart behålla vårdbiträdet som inte är svensk medborgare. Det är det som är en hållbar grund för integration: att utvisa dem som kommit hit och förstör och belöna och uppskatta dem som kommer hit och sköter sig och bidrar till vårt land. De är många, många fler, men dem har Moderaterna glömt, dem har Kristdemokraterna glömt och dem har Liberalerna glömt. Även Socialdemokraterna har ganska ofta glömt dem.

Det är väl bara att gratulera Sverigedemokraterna till att de inte bara har vunnit sakpolitiken i Tidöavtalet; de har också vunnit andra partiers själ. Det är nämligen det som har hänt. Det är inte det ena förslaget till eller från. Det är själva synen på ”de andra” som ändrats, från att skilja mellan dem som sköter sig och dem som inte gör det till att skära alla över en kam. Det är den stora förändringen.

Fru talman! Det här handlar inte om att Centerpartiet inte vill ställa krav – tvärtom. För Centerpartiet handlar integration både om att ställa krav och att erbjuda en väg framåt. Att som regeringen ha utvisning som enda framtidsutsikt för människor som är här kommer inte att främja integrationen och viljan att göra rätt för sig. När det enda politiska projektet är att göra alla invandrare osäkra på vad som kommer härnäst och att skapa en vardag där invandrare aldrig kan få känna sig trygga och känna att de har ett hem skadas integrationen, och då skadas också Sverige.

Det är det som jag tror att regeringen helt och hållet har missat. Om inte en enda människa kan känna sig säker och välkommen här, oavsett hur man sköter sig och bidrar, försvinner det incitament som är grunden för samhällets erbjudande till dem som kommer hit. Det är det som är det nya.

Centerpartiet har alltid haft vad många till vänster anser vara en hård integrationspolitik, för vi tror på de människor som kommer hit. Vi tror på att de kan bidra. Vi tror på att de ska möjlighet och plikt att jobba och bidra och att de som konsekvens av det, när de levererar, faktiskt är välkomna att stanna.

Därför, fru talman, har vi jobbat för att man måste kvalificera sig in i delar av välfärden. Därför anser vi även att nyanlända i högre grad borde bidra till den långsiktiga finansieringen av sin försörjning. Precis som studenter försörjer sig med hjälp av studielån bör nyanlända kunna försörja sig med hjälp av lån under sin första tid i Sverige. Att regeringen inte är för detta och på riktigt vill återupprätta arbetslinjen också för nyanlända är synd.

Fru talman! Centerpartiet tror på enskildas ansvar och möjligheter om de får chansen. Samhället måste ju också göra den investering som krävs för att få ny arbetskraft in på svenska arbetsmarknaden. När regeringen gör det dyrare att anställa, vägrar att låta den som har haft det svårt i skolan komma in på yrkesprogrammen och säger nej till intensivsvenska för den som inte har språket med sig hemifrån, då förlorar både individen och Sverige. Arbetslösheten ökar och integrationen försämras. Det blir konsekvensen, och de enda som vinner på det är gängen, som får nya rekryter, och såklart Sverigedemokraterna, som kan fortsätta att låtsas som att alla invandrare är ett problem.

Det är de inte. Verkligheten är att regeringen står handfallen när det kommer till att skapa bättre integration. Man vill inte göra det som krävs för att ge invandrade ungdomar en positiv väg framåt. Man vill bara utvisa när det går snett. Det är en vårdslös och värdelös politik att bygga ett land på. Vi behöver både och – både hårda krav och stora möjligheter.

Fru talman! Medan Tidöpartierna bygger sin integrationspolitik på utvisningar och misstro mot invandrare bygger Centerpartiet sin integrationspolitik på utbildning och tro på individen. Det är en jättestor skillnad, och vi ser att det som gör den absolut största skillnaden för integrationen och för vägen in i samhället och arbetsmarknaden är skolan. Det är skolan som är grunden för språket, det är skolan som är grunden för den egna försörjningen och det är skolan som är grunden för att lära sig de värderingar som det svenska samhället bygger på. Det säger forskningen, det säger polisen och det säger regeringens partier faktiskt också rätt ofta, ska sägas. Men de levererar inte på det. Det är skillnaden.

När Centerpartiet vill ha fler lärare till de skolor som har de svåraste eleverna, inte minst i utanförskapsområdena, säger regeringen nej. När Centerpartiet vill öka skolans finansiering säger regeringen nej. När Centerpartiet vill ge den som har ett godkänt betygsgenomsnitt från grundskolan rätt att komma in på yrkesprogrammen så att de får ett yrke i stället för en plats i kön hos Arbetsförmedlingen – eller i värsta fall hos gängen – säger regeringen nej.

Men när SD vill utvisa den som utbildar sig säger regeringen ja. När SD vill utvisa den som jobbar och bidrar säger regeringen ja. När SD vill utvisa den som är född och uppväxt här säger regeringen ja.

Fru talman! På det sättet blir det ingen integration.

I detta anförande instämde Ulrika Heie (C).

Fru talman! Jag uppskattar ärligheten och att vi står för mer än bara det som står i utspel av regeringar och i våra partiprogram. Ibland är det saker som man inte helt håller med om. Det finns också i mitt parti.

Jag uppskattar att man kan ta diskussionen och försöka påverka både regeringar och partier. Det är därför vi är här. Annars hade man kunnat ha några robotar som satt här och tryckte på knapparna. Jag uppskattar detta jättemycket. Till den som röstar på Kristdemokraterna vill jag säga att det är en uppskattad kollega som står för saker.

Jag håller med om att vi alltid kommer att ha människor som hamnar i kläm på något sätt. Vi kommer alltid att ha några fall som är förfärliga men där det inte är så mycket att göra.

Vi hade ett fall med en familj som kommit hit för att få vård för sitt barn. För den familjen är det ett förfärligt fall. Men i slutändan kommer det aldrig att vara så att alla som är sjuka i hela världen kan komma till Sverige och få vård. I teorin hade det varit fint om alla kunde få vård. Men vi kommer aldrig att ha den typen av system.

I det här fallet med tonårsutvisningarna är det ingen som kommer i kläm. Det var faktiskt syftet. Det är vad som gör det lite annorlunda med dem. Ibland görs det avgränsningar, och det blir konsekvenser som man inte väntar sig på marginalen. Jag har full respekt för det.

Här fanns det inga andra som påverkades av något, utan i vissa fall var det bara de. Om man gör detta är det inte någon som kommer i kläm eller att det råkar hända. Det är medvetet. Det är den delen som jag berörs av och som jag fortfarande inte riktigt har fått ett svar på.

Jag har respekt för ledamotens personliga uppfattning. Men finns det ett svar på: Vad var orsaken till att ta bort de två regelverken som har gett upphov till de konsekvenser som man visste att det skulle få?

Fru talman! Jag uppskattar Camilla Rinaldo Millers äkta engagemang i de här frågorna. Det är ingen tvekan om att ledamoten är en värderingsdriven politiker. Jag uppskattar att det finns en del sådana kvar i dagens politiska värld.

Det är kanske inte en total överraskning att jag kommer att fråga lite om konsekvenserna. Jag förstår svaren i föregående replikskifte och att det är en svår situation. Det är en utmaning att ha med enskilda fall. Det är enskilda fall, men det blir en mängd på grund av de regelverk som är konsekventa och som genomförs konsekvent.

Jag uppskattar också att Kristdemokraterna och Moderaterna svarar på frågan när den är svår. Det är det som vi politiker någonstans får göra och ta det svåra. Sverigedemokraterna ville inte ens diskutera konsekvensen av sin politik och anser att riksdagen inte kan diskutera regeringens politik. Det är inte så vanligt att man hör det.

Man ser de här fallen där människor till exempel går en utbildning, jobbar inom vård med LSS eller kämpar för demokrati i Iran. Det är precis den typen av människor det gäller. De har sin familj här och de andra har medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd.

Min uppfattning är att både Kristdemokraterna och Centerpartiet anser att de människorna bör kunna få fäste och vara välkomna utifrån det som sades i talarstolen.

Vi kan vara överens om det. Sedan förstår jag att man inte kan uttala sig om att man i specifika fall ska kunna vara kvar på grund av regler. Men vi kan vara överens om att det är precis den typen av människor som vi vill ha kvar.

Fru talman! Det är underbart att kunna ha ett öppet och fritt samtal som inte är bundet av talepunkter, som vi ibland ser i partiledardebatterna. Jag har sett på både höger- och vänstersidan att många pratar men inte riktigt levererar när det kommer till att gå ut på gator och torg och ta de svåra samtalen om hedersförtryck, sitta med i debatter i moskéer och säga till dem att det beteendet inte är acceptabelt. Jag har gjort dessa saker. Den tidigaste videon på Youtube där jag pratar om hedersförtryck på torgen i Malmö är från 2012. Jag håller med om att det är många som inte har tagit sig an den frågan ordentligt i tid. Men som tur är har mycket förbättrats på den fronten.

Jag anser också att det kom fler än vad Sverige kunde hantera, och vi ser konsekvenserna av detta. Det har varit diskussioner om ensamkommande afghaner. Det beslutet var oerhört shady, men det var för att ingen visste vad man skulle göra med dem. Moderaterna hade inget svar. Man kunde inte skicka tillbaka dem till Afghanistan eller Iran. Vad skulle man göra med denna lite speciella grupp?

80 procent av den här gruppen jobbar, och resten pluggar. Sedan är tyvärr några kriminella, och de ska såklart ut. Men det ligger på individnivå, och vi måste göra den skillnaden.

Låt mig komma tillbaka till den konkreta frågan. Vi vill att de som har kommit hit och gör allting rätt ska få stanna. Kommer Arin Karapet och Moderaterna att göra en insats? Jag vet att ni inte kan lova hur det landar – och jag har respekt för det – men kommer ni att göra en insats för att fler av dem som faktiskt bidrar, gör allting rätt, lär sig språket, försörjer sig själva och lever hederligt får stanna? Det är så vi bygger integration.

Fru talman! Jag uppskattar samtalen med Karapet, också att lyssna på dem. Det är alltid ärliga och seriösa samtal.

Det togs upp att det var en utmaning att vi alltid pratar integration och migration. Samtidigt inledde Karapet med att säga att migrationspolitiken var ogenomtänkt, så kanske bidrar han själv till detta.

Vi är helt överens om att ett nej är ett nej. Det gäller i migrationspolitiken. Har du fått ett nej ska du åka ut. Frågan är vad man ska få ett nej för. Att detta ska vara tjänstemannastyrt är vi också överens om. Frågan är vilka regler tjänstemännen ska följa. Det är det vi diskuterar i den här kammaren.

Konsekvenserna av regelverket blir ett sådant case som vi har med Ayla. Vi visste att det skulle komma. Syftet med att ta bort regeln om 21 års ålder var att de människorna annars inte skulle få möjlighet att stanna. Det var bara för den gruppen och hade inget att göra med kriminalitet. När man tar bort de regelverken blir konsekvenserna att tjänstemännen fattar de besluten. Jag uppskattar också att Karapet är öppen för att se över regelverket. Det är jättebra.

Frågan om ömmande skäl förtjänar ett litet ord på vägen. År 2018 var det 200 personer som fick uppehållstillstånd på den grunden. Det är inte direkt en amnesti. Man kan tycka att de är för många, men sedan dess har det blivit färre och färre. Det är inte jättemånga. Åtta personer fick uppehållstillstånd på grunden synnerliga skäl, och det är inte så många som uppfattar det som en amnesti.

Precis som Karapet säger finns människor bakom varje beslut. Karapet pratade om dem som anstränger sig, gör rätt för sig, lär sig språket, lever hederligt och försörjer sig. Jag uppfattade det så att du lovade att ringa till Forssell och säga att det inte håller, att vi måste ändra reglerna.

Fru talman! Jag har full respekt för att det är mycket svårt att svara på stående fot – jag köper det. Men nu vet ledamoten vad det handlar om, och han kan ringa sina kollegor och kolla vad de anser. Det hade varit trevligt.

När det gäller de frågor som nämnts i talarstolen är vi helt överens om att det är avgörande för integrationen att människor kommer i jobb. Utmaningen just nu är att detta inte räcker, för de utvisas ändå. Detta skadar integrationen, men det kommer jag tillbaka till senare.

När vi nu ska få fler i jobb undrar jag varför Socialdemokraterna gång på gång säger nej till att göra det billigare att anställa, vilket Centerpartiet föreslår. Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna etcetera för att det ska bli billigare att anställa, men detta betyder inte att den enskilde får lägre lön.

Jag vet att våra partier ser lite olika på det här, men att sänka kostnaderna för dem som får sitt första jobb och säkra att de får mer kvar i plånboken genom att sänka skatten skulle leda till att fler kan lämna utanförskapet och ta sig in på arbetsmarknaden och därmed förbättra integrationen. Varför säger Socialdemokraterna gång på gång nej till den typen av lösningar, när vi är överens om att det är avgörande att fler ska komma i arbete?

Fru talman! Nu har vi och inte minst Serkan Köse tur, för jag kan läsa upp vad förslaget innebär.

Förslaget innehåller en utvidgad möjlighet till anhöriginvandring för unga upp till 21 år. Utskottet föreslår att utlänningslagen ändras så att personer upp till 21 års ålder ska kunna beviljas uppehållstillstånd som anhöriga till sina föräldrar och räknas till kärnfamiljen. Syftet är att förhindra att unga som fortfarande är beroende av sina föräldrar och som har levt större delen av sina formativa år i Sverige skiljs från sin familj till följd av en snäv åldersgräns. En sådan ändring stärker skyddet av familjelivet och minskar risken för att barn och unga hamnar i en rättslig gråzon i övergången mellan barn och vuxen. Det var den första delen.

Den andra delen handlar om att återinföra humanitär skyddsgrund vid särskilt ömmande omständigheter, vilket riksdagen avskaffade 2023 på grund av Tidöregeringen. Detta röstade Socialdemokraterna för, om jag minns rätt.

Nu när vi vet vad det handlar om har vi förutsättningar att fråga: Är Socialdemokraterna för att återinföra särskilt ömmande omständigheter? Och är Socialdemokraterna för att unga upp till 21 års ålder ska kunna beviljas uppehållstillstånd som anhöriga till sina familjer som finns här? Det gäller till exempel Ayla som är här i dag och vars föräldrar har permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Dessa regler har ni i Socialdemokraterna röstat bort en gång. Är ni öppna för att återinföra dem?

Sverigedemokraterna öppnade för att se över regelverken, uppenbarligen i teorin. Det skulle vara intressant att höra Socialdemokraternas syn på detta.

Fru talman! Jag ska ta det här i omgångar.

Den dagen Sverigedemokraterna slutar använda enskilda fall i talarstolen ska jag också göra det. Förra gången vi hade en debatt här tog ledamoten upp ett enskilt fall i talarstolen. Då gällde det dock brott, och då är det tydligen fine. Jag tror att vi alla har pratat om Nytorgsmannen, vilket är ett enskilt fall. Det får vi göra. Men det här handlar ju inte om att ledamoten ska ta hänsyn till Aylas fall, utan jag frågade om det regelverk som har skapat fallet. Det var det jag frågade om.

Man har ändrat det regelverk som hade till syfte att säkra att personer skulle kunna vara kvar om de hade anknytning till Sverige. Regelverket skulle säkra att man kan vara här till 21 års ålder och att hänsyn kan tas till särskilt ömmande fall. Det har Sverigedemokraterna tagit bort. Ledamoten röstade för att ta bort det.

Det är klart att jag förväntar mig att en företrädare för Sverigedemokraterna kan förklara varför de har röstat för specifik politik som de själva har fått igenom. Det är ju Sverigedemokraterna som har pressat igenom det här. Jag vet att det finns många kristdemokrater, liberaler och moderater som inte hade velat göra detta om inte Sverigedemokraterna hade pressat dem.

Det är Sverigedemokraternas politik som har blivit verklighet. Att då säga att man inte kan försvara det är faktiskt ett fattigdomsbevis i den här parlamentariska kammaren. Demokrati går ut på att förklara den politik som man tvingar igenom eller vill ha igenom.

Jag anser att Sverigedemokraterna ville ha ut dem. Det fanns ett regelverk som var till för bara den här gruppen, men Sverigedemokraterna tog bort det, tillsammans med regeringen. Det var inte så att det var ett regelverk som gjorde att en massa kriminella kunde stanna och att dessa personer åkte med vid sidan om, utan det här var bara för den gruppen. När Sverigedemokraterna gick in och tog bort detta gjorde de det därför att de ville ha bort dem – det finns ingen annan förklaring.

Varför ville Sverigedemokraterna ändra regelverket? Varför tycker man att det är bra att tonårsutvisningarna sker? Vi behöver inte nämna Ayla, för detta handlar inte om ett enda enskilt fall utan om många enskilda fall.

Fru talman! Det var som vanligt ett mycket engagerande anförande från Ann-Christine Frohm. Ledamoten pratade dock väldigt mycket om sig själv, och jag tänkte att vi kanske även kan prata lite om andra människor – människor som också är mammor, grannar, samhällsmedborgare etcetera.

Vi kan prata om döttrar – exempelvis Ayla, som sitter här uppe på läktaren och lyssnar och som nu ska utvisas på grund av regeringens politik. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ”känner inte så mycket” när han hör om Ayla, som är en av de många tonåringar som ska utvisas. Jag vill därför gärna höra vad Ann-Christine Frohm känner inför att Ayla sitter där uppe på läktaren och ska utvisas trots att hela hennes familj har medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd och trots att hon pluggar och jobbar. Hon utbildar sig till undersköterska.

Känner ledamoten någonting? Känner ledamoten att det är vettigt och smart lagstiftning att kicka ut personer vars föräldrar och syskon har medborgarskap eller permanenta uppehållstillstånd? Känns det bättre att ännu en invandrare åker ut? Inte minst är väl en väsentlig fråga om det gör Sverige bättre. Hur blir Sverige bättre av det? På riktigt: Precis hur blir Sverige bättre av att Ayla och alla andra tonåringar som just nu utvisas lämnar landet?

Sverigedemokraterna måste nämligen anse att det gör Sverige bättre, för det är ju med klinisk precision som man har skapat det här regelverket. Man har ändrat reglerna just för att kunna bli av med människor som är mellan 18 och 21 år. Det var syftet med att se till att familjeanknytning inte räknas lika mycket som förut. Det gjorde man medvetet och med kunskap om konsekvenserna. Att man valde att göra detta måste ju bero på att man ville ha den effekten.

Därför skulle jag gärna vilja höra från Sverigedemokraterna varför man anser att Sverige blir bättre av att Ayla lämnar landet.

Herr talman! Det hade varit underbart om regeringen hade skapat ordning och reda i migrationspolitiken, men regeringen skapar ju oreda. Om man är barn till invandrare och just nu är mellan 18 och 21 år gäller tre eller fyra olika regler. Några gör att man slängs ut som 18-åring och några när man är 21 år, och det beror på regeringens politik. Om ens pappa får permanent uppehållstillstånd skickas man ut. Om han inte får det får man stanna. Det är absurt, och det är en oreda som regeringen skapat.

Hur bidrar det här till att göra Sverige mer attraktivt för högkompetent personal?

Herr talman! Jag skulle också vilja ställa en fråga till Lotta Edholm.

Högkompetent personal från andra delar av världen lämnar just nu Sverige på grund av att de ser att deras säkerhet undermineras. De vet inte hur deras framtid ser ut. Deras barn utvisas. De ser att svenska staten saknar intresse av att välkomna människor som kan bidra till vårt land.

Vi slänger ut människor som går till jobbet varje dag, som bidrar inom välfärd och företag och som tjänar de löner vi tycker är rimliga på arbetsmarknaden. Varför anser regeringen att det är ett vettigt sätt att säkra kompetensen i den svenska välfärden och i svensk industri?

Fru talman! Det ska bli spännande att se om jag får några frågor om regeringsbildningen här. Det kan jag ta, även om betänkandet inte handlade om det.

Vi behandlar Riksrevisionens rapport om Migrationsverkets hantering av medborgarskapsärenden fram till 2023. Som nämnts flera gånger här i kväll har folk stått flera år i kö och gör det fortfarande. Det finns problem med rättssäkerheten. Det är för lite kontroll. Alla dessa tre delar är ett problem. Jag tycker att vi ska ta med oss detta och försöka göra något åt det. Vi kan konstatera att regeringen svarade på detta problem med sparkrav på Migrationsverket 2024 och också besparingar framgent. Det gjorde det sannolikt inte bättre, utan handläggningstiderna förlängdes.

Nu står vi i en situation där detta ligger bakom oss, men vad händer framgent? Av Tidöavtalet framgår att permanenta uppehållstillstånd ska omvandlas till tillfälliga uppehållstillstånd. Detta har utretts och ska enligt Migrationsverket kosta 6 miljarder kronor och skapa 187 000 nya personfall, varav den största delen ska utredas. Det lär inte korta handläggningstiderna eller skapa bättre hantering av medborgarfall. Det kommer det inte att göra – det tror jag ändå att vi kan säga.

Det roliga med det här är att syftet, enligt Liberalerna och Moderaterna, är att fler ska bli medborgare. Det säger Forssell. Jag förstår att det finns de som sitter och skrattar lite här, bland andra Nima Gholam Ali Pour. Om man lyssnade på Sverigedemokraternas representant tidigare här i debatten hörde man nämligen att han inte direkt tycker att fler ska bli medborgare.

Det är ändå lite intressant att ministern, Liberalerna och företrädare här i kammaren säger att fler ska bli medborgare med den här politiken. Sverigedemokraterna säger att alla ska ut, att ingen ska bli medborgare och att det är bra att ingenting händer och att handläggningstiderna är långa så att folk inte blir medborgare.

Det är något som inte riktigt håller här. Det hade varit intressant att höra från till exempel Kristdemokraterna, som efterfrågade rättssäkerhet, hur det här påverkar rättssäkerheten. Hur påverkas den av hela den här okunskapen om vad som ska hända i de 187 000 nya fallen? Tidöavtalet finns ju, så vi förväntar oss att utredningen ska bli till politik. Men det kan också hända att det inte blir så.

Sedan har till exempel Domstolsverket sagt att det sannolikt inte går att göra inom lagens ramar, men man vet ju aldrig. Det är inte så att det i dagsläget riktigt går att förutspå allt vad Tidöavtalet leder till.

Vad skulle hända med dessa människor – vårdbiträden, busschaufförer, undersköterskor etcetera? Av undersköterskorna i Sverige tjänar 90 procent mindre än lönegolvet i det förslag som ligger på riksdagens bord i dagsläget. Det är verkligheten. Alla arbetskraftsinvandrare som bor och jobbar här i dagsläget – de är inte nya – kommer att åka ut.

Hur ska man annars hantera det, frågade Magnus Resare från Moderaterna. Jo, man borde haft en övergångsperiod för spårbytet, man borde inte ha höjt nivån till 90 procent av medianlönen och man borde ha haft kollektivavtalsenliga löner i stället. Då hade man löst det. Svenskt Näringsliv håller med. Vi hör gång på gång här från talarstolen att de som sköter sig, bidrar och följer reglerna är välkomna – de som gör rätt för sig, med Magnus Resares ord.

Nu ska jag gå över till Omni och historia nummer fem, tror jag att det är, om Jomana som ska utvisas till Egypten utan sin mamma och pappa som bor och jobbar här. Lillebror har medborgarskap, men hon ska utvisas. Hon är ju 18 år och har fått det i födelsedagspresent av Tidöregeringen. Det är den politik som förs just nu.

Man pratar om rättssäkerhet och att de som sköter sig är välkomna, men det är så här verkligheten ser ut. Det som man pratar om i talarstolen stämmer inte med verkligheten. Den politik som genomförs leder till detta. Det är SD:s politik. Det är verkligheten, och jag tycker att medborgarna har rätt att få veta den sanna historien.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 januari.)

Fru talman! Jag har all respekt för ett utmärkt försök att svara på alla frågor. Det tyckte jag att ledamoten gjorde.

Ja, vi kan prata om dem som inte är här, att de ska söka från hemlandet etcetera. Men det är en massa människor som är här. Den stora utmaningen är att vi kickar ut folk som har gjort allt rätt. Jag vet att både Moderaterna och andra regeringspartier säger att när dessa människor har kickats ut eller utvisats kan de åka till sitt hemland och söka igen.

Det kan vara lite svårt att över huvud taget åka till en del länder, men man kan också få nej när man söker igen. Det tycker jag ändå att regeringen kan vara ärlig med. Hälften av Västra Götalands busschaufförer, till exempel, är väl utlandsfödda. En del av dem kommer att utvisas. Det är samma sak i Skåne, där jag kommer ifrån. De tjänar inte pengar nog för att komma tillbaka. Vårdbiträden tjänar inte tillräckligt mycket. Av Sveriges undersköterskor tjänar 10 procent mer än det lönegolv som regeringen håller på att införa och som man lagt förslag om på riksdagens bord. Dessa människor kommer alltså inte att få komma tillbaka. De är inte välkomna i gemenskapen. Det är ändå regeringens politik. Det tycker jag att man kan stå för.

I dag diskuterar vi egentligen ett ärende om Migrationsverket. Migrationsverket har precis konstaterat att regeringens politik, om den genomförs som den är definierad i Tidöavtalet och i den senaste utredningen kopplat till permanenta uppehållstillstånd versus temporära uppehållstillstånd, kommer att kosta 6 miljarder kronor extra och belasta Migrationsverket med 187 000 nya hanteringar, varav en väldigt stor del är utredningskrävande, vilket tar mycket tid.

Hur ser Moderaterna på förutsättningarna för att leva upp till det som Riksrevisionen säger om att man ska ha snabbare handläggningstider, bättre hantering etcetera? Man kan ju samtidigt se på den andra delen – att man ska ge Migrationsverket oerhört mycket extra jobb och svåra ärenden.

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i en del av det Magnus Resare sa. Det är bra att en del av kraven stärks, inte minst när det gäller fusket. Det har varit lätt att komma undan med fusk och ändå behålla sitt medborgarskap. Det är klart att det måste ta slut.

Samtidigt låter det lite som att ledamoten skyller ifrån sig på andra partier. Dessa regelverk infördes överlag under allianstiden, och då fanns samma problem som under senare år. Vårt område är ju socialförsäkringen. Vem var det som var socialförsäkringsminister under allianstiden? Det var Ulf Kristersson, eller hur?

Man ska inte bara skylla ifrån sig. Man måste också ta lite eget ansvar för hur det har sett ut och hur det ser ut. Det tycker jag att vi som politiker ska göra. Har vi gjort något som inte varit tillräckligt bra får vi själva ta ansvar för det också. Det är en bra princip, tycker jag.

Sedan är vi överens om att våldtäktsmän etcetera ska ut. Men vi anser också att vårdbiträden ska kunna vara kvar, till exempel.

Här var det ändå någonting kopplat till Magnus Resares anförande. Om man sköter sig, bidrar och jobbar är man välkommen i vår gemenskap. Men just nu slänger regeringen ut människor som jobbar, bidrar, sköter sig och har följt alla regler. Det är inte att välkomna folk in i vår gemenskap – när de gör allting rätt.

Den biten skulle jag gärna vilja höra Magnus Resare berätta lite mer om. Varför tycker man att detta är det rimligaste sättet att möta de här människorna, som verkligen har gjort en enorm insats? De har lärt sig språket och gått en utbildning i ett land där de inte kunde språket fem sex år tidigare eller kanske tio år tidigare. De har gjort hela den resan. De har gjort allt. Barnen är i skolan. De jobbar. Ändå ska de utvisas. Hur hänger det ihop med att man, om man sköter sig och bidrar, får vara kvar och är välkommen i vår gemenskap? Detta undrar jag lite över.

(Applåder)