Niels Paarup-Petersen

Fru talman! Det är helt rätt att det har gjorts saker, men det kan i ärlighetens namn vara värt att påminna publiken och väljarna om att man började med att dra ned på pengarna till yrkesutbildningarna för att sedan öka dem igen. Då blir det lite lättare att få plus på kontot inför valet. Vi ser att man använder den strategin på en del andra områden också.

Men jag vet ju, återigen, att Oliver Rosengren är engagerad i de här frågorna. Det var verkligen fantastiskt i går med alla UF-företag. Det var också en lite överraskande grej när regeringen drog ned på pengarna till UF för ung företagsamhet – pengar som vi såklart försökte få in igen.

Men när vi pratar yrkesutbildning är det ju så att vi ser att regeringen stängt ned branschskolorna, som var så eftertraktade bland annat inom el och bygg etcetera.

Vi ser också att man fortsätter utvisa yrkeskunniga människor bara för att man hittat på en lön som inte är relevant för en hel del yrken.

När det gäller yrkesprov är jag väldigt glad för att det är med här. Det är oerhört bra att yrkesprov nu är med. Men vi har ju från Centerpartiets sida gång på gång påpekat att det borde vara yrkesprov för att komma in på gymnasiet. Det har fått lite kalla handen, men regeringen inser nu att yrkesprov är bra. Det är jätteviktigt. Det kan visa ens färdigheter inför ett yrke när man ska bort från gymnasiet.

Varför fortsätter man utesluta dem som kan komma in på yrkesprov? Om vi vill ha yrkeskunniga borde det väl vara bra att de också kommer in. Men de utesluts fortfarande, och därför har vi fortfarande 20 000 elever som inte får komma in på yrkesprogrammen.

Återigen: Jag saknar fortfarande den korta yrkesutbildningen som var utlovad men inte har blivit av. Jag saknar det handledaravdrag som jag vet att Moderaterna också tror på. Jag saknar yrkesprov för att komma in på yrkesprogrammen. Kan vi hoppas att Moderaterna är med och röstar igenom de reformerna efter valet?

Fru talman! Tack till ledamoten för en utmärkt hyllning till yrkesprogrammen!

Ledamoten och jag var gemensamt på SM i Ung Företagsamhet i går. Jag vet att vi delar ett engagemang både för yrkesprogrammen och för UF, och det uppskattar jag. Men jag har ändå några frågor, konstigt nog, när vi står här.

Oliver Rosengren pratar om en yrkesoffensiv. Den yrkesoffensiven har vi inte riktigt sett under den här regeringen, tycker jag. Jag vet att Moderaterna driver det. Jag vet att Oliver Rosengren driver det. Men jag ser inte riktigt att regeringen har gjort det.

Jag vet att vi har varit överens om till exempel tvåårig yrkesutbildning, alltså att verkligen ha fokus på dem som ska kunna komma igenom snabbt och dem som annars inte har någon väg igenom. Det har inte blivit av.

Jag vet att Oliver Rosengren har drivit på för ett handledaravdrag. Det har också vi med i vår budget. Det har inte heller blivit av.

Jag vet också att vi i Sverige fortfarande har 20 000 elever per år som lämnar skolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet. Det är fler än någonsin tidigare i svensk historia. Av dem har ungefär 10 000 ett godkänt genomsnitt. I alla andra europeiska länder kommer de in på yrkesprogram, typiskt sett. I Sverige är de utanför skolan. Vi har gång på gång föreslagit att vi ska öppna upp yrkesprogrammen för den här gruppen. Men regeringen gör inte det.

Jag är alltså helt med på att vi ska ha en yrkesoffensiv. Jag saknar bara att se den i verkligheten. Därför undrar jag, Oliver Rosengren: Varför har inte regeringen levererat på den yrkesoffensiv som Sverige och svenskt näringsliv verkligen behöver och som jag vet att vi delar intresset för?

Fru talman! Regeringen har nu sagt att man ska hitta lösningar för de tonårsutvisade ungdomarna – för dem som inte har fått lagakraftvunna beslut och nu också kanske för dem som har fått det. Jag hoppas att detta är sant och att det blir så.

På grund av långa handläggningstider för den här gruppen har en del av dem nu hunnit bli 21, 22 eller 23 år gamla. Det betyder att många inte täcks av det förslag som läggs fram i utredningen. Min första fråga är därför om den grupp som är över 21 kommer att inkluderas i regeringens lösning.

Många av dem som redan har utvisats vill ju gärna komma tillbaka. Jag har hört både statsministern och migrationsministern säga att det bara är för dem att söka om att få komma tillbaka. Men de som har utvisats har alla ansökt på andra skäl tidigare, och det gör att de har svårare att få komma tillbaka för exempelvis utbildning. Om de har anknytning till Sverige räknas det också negativt om de söker. De får alltså nej.

Jag frågar inte om ni kommer att lösa detta, men jag vill fråga ministern: Lovar du att ta med till regeringens arbete att man ska kolla på dessa två lösningar, så att dessa ungdomar får en chans att komma tillbaka och inte utvisas?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Jag vill också göra något som jag inte gör så ofta: berömma regeringen för att ha lyckats med detta. Det gäller väl särskilt Liberalerna i det här fallet.

Jag vill samtidigt tacka för den fina insynen i några av kollegernas läskunskaper. Det var trevligt att få veta vem som kan läsa och inte.

Det finns dock en sak som inte riktigt har kommit upp här i debatten, herr talman, även om det har varit många diskussioner om vem som har gjort vad, vem som inte har gjort saker, varför olika regeringar inte har agerat och så vidare. Jag är av uppfattningen att vi i utbildningsutskottet vill att kunskap ska byggas på kunskap och att sanning, vetenskap och kunskap hör ihop. Jag tycker därför att vi ska ge en sanningsenlig beskrivning av hur det har gått till.

Det var ändå, om jag minns rätt, den socialdemokratiska regeringen 2014–2018 som tog fram en lagrådsremiss om offentlighetsprincipen. Där var de inte så bra på att prata med andra partier som de hade kunnat vara. Men de tog fram en lagrådsremiss.

År 2018 blev det sedan, efter lite tid, en ny regering. Centerpartiet och Liberalerna var en förutsättning för den regeringen, och på grund av Liberalerna och Centerpartiet blev detta inte av. Det berodde alltså inte på att Socialdemokraterna plötsligt var emot offentlighetsprincipen. Jag tycker ändå att det kan vara värt att ha med sig, så att vi kan ha en faktabaserad debatt.

Därför är jag glad. Tidigare var vi för offentlighetsprincipen. Sedan ändrade vi oss. Och nu är vi för den igen. Så kan det bli i politiken ibland, kära lyssnare.

Jag tror, igen, att det är viktigt att vi bygger den här sortens debatter på vad som faktiskt har skett, på fakta. Vi är ändå ledamöter i utbildningsutskottet. Jag tycker att vi kan förmedla till ungdomarna därute hur verkligheten ser ut, så att de när de tittar på hur det faktiskt ser ut och fungerar i politiken kan få en sanningsenlig beskrivning. Jag tror att Sverige vinner på det, herr talman.

Vi borde ha löst det här i januariavtalet. Det gjorde vi inte. Jag är glad för att regeringen har löst det nu, och vi stöttar detta förslag.

Jag är också glad för att det finns lättnader för små skolor. Det har varit diskussioner om även de små kommunerna. Men en liten kommun har ändå lite fler anställda än en liten skola har. Om ni inte har kunskap om det kan ni besöka en liten kommun. De har lite fler anställda, och de har andra verksamheter där offentlighetsprincipen redan gäller. Det är alltså mycket enklare för dem, eftersom skolan är inkluderad där, än det är för den enskilda, mindre skolan.

Var gränsen ska gå kan vi säkert diskutera i all evighet. Jag tror inte att det är det som är avgörande. Det som är avgörande är att vi nu får insyn i skolan. Det är fantastiskt viktigt. Det har funnits fall med sexuella övergrepp, till exempel på Internationella Engelska Skolan. Men där kunde vi inte få inblick i vad som hänt. Det har skett även i en kommunal skola i Malmö. Då kunde vi få inblick i vad som hänt, hur skolan agerat etcetera. Det kunde vi inte få på den privata skolan.

Det hände förfärliga saker på båda skolorna. Men i den ena kunde vi få inblick. I den andra kunde vi det inte. Nu löser vi det. Och det är avgörande för elevernas säkerhet och trygghet. Det kan inte vara så att elever i en fristående skola inte ska ha samma trygghet som de som går i en kommunal skola. Detta är väldigt bra.

Att det tar ett par dagar extra för en liten skola att leverera informationen kan jag leva med. Jag tror att det är rätt viktigt, ifall det är en mindre skola som får på sig en haverist som vill begära ut allt som rektorn gör varenda dag. Sådan är nämligen verkligheten där ute också ibland.

Det är en bra och realistisk avvägning. Vi får väl komma tillbaka om ett par år och se om det är några saker som inte har blivit helt som de ska. Men nu när kammaren i stort är för offentlighetsprincipen i skolan tror jag ändå att det också går att lösa.

Jag önskar väl att man hade gjort det här från början. Det var lite under press som regeringen fick in det. Först hade man bara med insynsprincipen i Tidöavtalet. Sedan tog man inte med det i utredningen. Vi pressade in det, genom rätt mycket kritik från många olika parter. Jag är glad för att det blev så. Och nu är vi här.

I diskussionen om helrenovering är min uppfattning att vi för första gången faktiskt har fått en riktig, ordentlig del av renoveringen på plats. Inte mycket annat av det som kommit från regeringen är en del av en helrenovering. Men detta är ändå lite mer än spackel och målarfärg. Det är en grundförutsättning för att kunna få en bra och ordentlig friskolesektor.

Men det räcker inte. Vi är fortfarande inte i närheten av en helrenovering. Det här är som att det har rivits en vägg, men ny vägg saknas fortfarande och behöver byggas upp. Och man behöver renovera grunden.

Herr talman! Att den här regeringen inte levererar ett gemensamt skolval, till exempel, är djupt problematiskt om vi ska ha en riktig, ordentlig friskolesektor och ett ordentligt valsystem för skolan. Vi har fortfarande köerna. Vi har ingen differentierad skolpeng. I praktiken kommer det inte heller några nya pengar till skolsektorn under den här regeringen. Det är alltså långt kvar till att vi har ett välfungerande skolsystem där alla elever har möjlighet att välja på lika och fria villkor, vilket är viktigt. Valfriheten är avgörande.

Vi måste också säkra att alla skolor faktiskt har goda villkor för att leverera bra utbildning. Det är det som det här är till för. Det är en liten del i att säkra att vi inte längre har en massa skolor som underlevererar, som fuskar och som drar undan pengar som borde gå till eleverna.

I det här fallet: Tack till regeringen för ett utmärkt arbete! Jag hoppas att ni fortsätter det goda arbetet på andra punkter. Det finns lite, lite tid kvar. Ett gemensamt skolval och lite annat hade varit gött. Det kommer ni inte att lyckas med. Men efter ett regeringsskifte kommer vi att se till att det blir av.

Herr talman! Jag har det sällsynta nöjet att yrka bifall till propositionen.

De här förändringarna är väldigt bra. De är nödvändiga, och det är bra att regeringen har tagit fram dem. Vi får snabbare, enklare och mer anpassade tillstånd, och det är också viktigt att stoppa det fusk som har varit ett stort problem med studietillstånden.

Regeringen säger att man ska göra det bättre och enklare för forskare och studenter, men samtidigt varnar Sveriges universitetslärare och forskare för att regeringen skrämmer bort samma målgrupp. Jag hoppas att regeringen tar till sig att man utöver att göra dessa positiva förändringar behöver fundera på hur man ska sluta med tonårsutvisningar som skrämmer bort toppforskare, stoppa idéerna om att ta bort alla permanenta uppehållstillstånd och göra medborgarskapsreglerna bättre.

I dag kommer vi att fatta beslut om medborgarskapsreglerna. Jag hoppas att man vaknar upp och ser att det samlade beskedet från regeringen till dem vi verkligen vill ha hit är: Ni är inte riktigt välkomna. När man ger det beskedet gång på gång hjälper det inte att bara förbättra tillståndsprocessen. Detta hör vi från forskare, studenter och näringslivstoppar.

Jag yrkar bifall till regeringens proposition men säger i allmänhet ett litet nej tack till regeringens politik på detta område.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 8 och 2.

Ibland kommer ett förslag som inte bara handlar om en fråga i sak utan om något mer. Det handlar om vad för slags samhälle vi vill ha och vilken riktning vi ska ta som land. Vi har haft några stycken under årens lopp. Jag tänker såklart på de stora grundlagsändringarna och Natofrågan, men också på några som kanske inte har varit så stora i sig men som ändå har pekat ut en riktning. Jag tycker att det är där vi är i dag, fru talman. Frågan handlar nämligen om vem som ska bli medborgare i vårt land och under vilka förutsättningar.

Vad ska den svenska gemenskapen gå ut på? Vad ska man leva upp till för att kunna kalla sig svensk, så där på riktigt, med medborgarskap och allting? Jag tycker att det är rimligt att man faktiskt blir en del av gemenskapen genom att bidra utifrån sin förmåga och genom att visa att man är här för att göra Sverige bättre och starkare. Det handlar om att göra en insats eller att lära sig språket etcetera. Det är utmärkt, och där är vi överens i allt väsentligt.

Sedan har vi frågan om vad vi som nation vill säga till dem som vill bli en del av Sverige. Där är vi inte riktigt överens med regeringen. Från regeringens sida säger man i dag: Du som vill bli en del av landet kan inte lita på oss, på staten. Vi ändrar förutsättningarna för dig, utan övergångsregler, gång på gång.

Det här är faktiskt en ny riktning för Sverige. Att den enskilde ska bidra och göra sitt är en självklarhet. Men vi från Centerpartiets sida tycker också att staten ska göra sitt och vara trovärdig. Det tycker alla andra europeiska länder också. Inte ett enda europeiskt land har ändrat reglerna för medborgarskap utan övergångsregler. Det är bara Tidöpartiernas Sverige som gör det.

Man sätter saker framför ögonen på folk och säger: Kom hit, bidra, jobba och var här! Sök! Du kan bli medborgare efter fem år.

Det är detta som staten erbjuder enskilda som kommer hit och bidrar, beter sig och sköter sig. Sedan tar staten tillbaka löftet. Då sviker man själv det ideal som man vill att andra ska leva upp till. Man säger till alla andra att de ska göra rätt för sig. Men då får man göra det själv också. Här sviker faktiskt regeringen och Sverigedemokraterna själva grunden för det Sverige jag gärna vill se. Jag vill se ett Sverige där vi har en ömsesidighet och där staten inte bara är en stor, svart koloss som man inte kan förhålla sig till.

Staten ska respektera medborgarna och invånarna i landet. Det är det som är grunden för staten. Det är klassisk liberal och borgerlig politik, men regeringen sviker den inriktningen. De går bort från den. De partier som jag tidigare har kunnat kallat borgerliga blir alltmer kollektivistiska och ser medborgaren som en funktion för staten – eller nationen om vi ska prata sverigedemokratiska.

Vi ser på område efter område att folk har fått veta att de kan få komma hit och jobba.

– Du kan få vara kvar om du tjänar i enlighet med svenska löner, sa svenska staten.

Sedan slänger regeringen ut dem ändå, eftersom man hittar på helt nya krav.

– Vi vet att du har fått nej på din asylansökan, men om du går över till att jobba i Sverige kan du få vara kvar ändå, sa svenska staten.

Sedan slänger regeringen ut dem ändå, eftersom man tar bort ett regelverk utan att ha övergångsregler.

– Vi ser att du har gått i skola här, att du har vuxit upp här och att din familj är här, så vi vill bjuda in dig till samhället, sa man.

Sedan slänger regeringen ut dem ändå för att de blir 18 år.

Den här typen av förändringar har totalt ändrat förutsättningarna för människor som har kommit till Sverige, som många gånger har vuxit upp här och som kanske har köat för medborgarskap i över fem år. Det kan ta så lång tid.

Jag har pratat med människor som har väntat på svar på sin ansökan i fyra fem år. De har identifierat sig och allting – de har lämnat in passet – men handläggningstiden är otroligt lång. Då säger regeringen: Tyvärr ställer vi nya krav och förlänger processen, eftersom vi har tagit lång tid på oss att hantera din ansökan.

Det här är inte ett rimligt sätt att hantera den här typen av frågor, fru talman. Det är faktiskt att gå bort från det Sverige som vi från riksdagen själva säger att vi vill erbjuda: ett seriöst, långsiktigt och trovärdigt Sverige.

Jag vill vara tydlig med att brott såklart ska hindra eller åtminstone försena medborgarskap. Det är rimligt att ställa krav på att man bidrar, beter sig och såklart inte begår brott. Därför stöttar vi de nya regelverken. Det är också en nödvändig riktning. Det går att kombinera krav på nya medborgare med respekt för individen och en stat som går att lita på, men regeringen har valt bort det. Det kommer att kosta Sverige.

Vi vill ju att människor ska komma hit till Sverige, fru talman. Det känns ibland lite som om man är ensam kvar i den positionen i dagsläget. Men i grunden är det en självklar borgerlig och liberal uppfattning att det är bra att folk kommer hit. Ibland känns det som om vi är det enda borgerliga partiet över huvud taget, men det är en annan fråga.

Människor ska faktiskt vara välkomna hit. De ska vara välkomna att bidra, de ska vara välkomna att jobba och de ska kunna göra mer för Sverige. Det är självklart att de ska få komma hit och bygga Sverige. Vi är beroende av att folk från resten av världen kommer hit. Vi klarar oss inte själva – det kan vi inte vara nog tydliga med. Vi kommer att behöva mer folk. Företagen behöver folk, och välfärden behöver folk. Sverige behöver mer folk.

Man blir inte rikare och bättre som land av att utesluta människor. Man blir rikare av att få människor. Så har det varit genom all mänsklig historia. De som vinner är dem som människorna flyttar till, inte dem som människorna flyttar ifrån. Regeringen har sett till att Sverige alltmer blir ett land som människor vill flytta ifrån i stället för att flytta till.

Det betyder såklart inte att alla ska komma hit eller att alla ska bli medborgare – absolut inte. Vi behöver ha en kontrollerad migration och ha koll på vilka som kommer hit. Alla är överens om det. Man ska inte begå brott, och man ska bidra. Alla dessa delar är självklara, men det är klart att det i grunden är bra att människor kommer hit.

Det är en nödvändighet att få hit folk som är redo att bidra och stärka Sverige. Företagen, kommunerna och Centerpartiet vet det. Jag tror också att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna vet det. Men i dagsläget underminerar man förtroendet hos dem som kan välja. De som kan välja Tyskland, Nederländerna eller Kanada kommer att välja bort Sverige, eftersom de inte längre kan lita på den svenska staten. Prata med dem som har möjligheten att välja! De väljer bort Sverige numera.

Centerpartiet, som vill att folk ska komma hit, säger därför: Du som bidrar, som har betalat dina skatter så att vår välfärdsstat blivit rikare och som har gjort ditt ska också kunna bli medborgare snabbare. Har du betalat 500 000 kronor i skatt har du bidragit. Då kan du få lov att söka redan efter fem år, även med de nya reglerna. Du ska såklart leva upp till samma krav som alla andra, men vi vill visa att du som är med och bygger Sverige också ska känna att du är välkommen i Sverige.

Det är ett perspektiv som fullständigt har gått förlorat med den här regeringen, tyvärr. Vad hände med det Sverige som såg individen? Vad hände med borgerligheten som såg individen? Vad hände med Moderaterna som såg människorna före systemet? Vad hände med Liberalerna som stod upp för liberalismens grundläggande fundament om att varje individ ses som en egen? Vad hände?

Våra borgerliga partier kämpade för att stärka individerna både på 70talet under Fälldin och på 2000-talet under Reinfeldt. Det var kampen mot löntagarfonderna och kampen för valfriheten. Det var kampen för den enskildes ansvar för sitt eget liv men också för den enskildes rättigheter. Mina tidigare allianskollegor har glömt den ena delen av den kampen. Numera handlar det bara om staten och den enskildes ansvar gentemot den. Statens ansvar för att leva upp till sina löften har försvunnit.

Regeringen tar tillbaka permanenta uppehållstillstånd för dem som redan har fått dem. Det är en del av Tidö. Regeringen ändrar förutsättningarna för den som har tagit sig över halva jordklotet med ett löfte om ett jobb, en framtid och en lön, bara så där. Nu gör man det med medborgarskapet också; man ändrar förutsättningarna.

Fru talman! Med regeringens politik avgörs människors plats i det svenska samhället inte av vad de har gjort eller vad de bidrar med utan av hur snabbt de fick handläggning. Den avgörs inte av när de sökte utan av hur snabb handläggningen var, det vill säga när en tjänsteman råkade få ärendenumret. När den typen av tillfälligheter avgör utfallet undermineras tilliten till själva rättssäkerheten och rättsstaten. Lagar måste vara stabila, förutsägbara och rättvisa – annars förlorar vi tilliten till staten. Det är det som händer. Detta är mycket, mycket större än den enskilda lilla frågan här.

Fru talman! Den svenskaste av värderingar är tilliten. Tilliten är också det mest värdefulla vi har i detta vackra land. Regeringens återkommande underminering av människors tillit till staten är inte bara dåligt för Sverige – det är faktiskt osvenskt.

Fru talman! Vad skönt att alltid kunna skylla ifrån sig på andra partier – najs ändå!

I anförandet pratade Aspling om en blixt från en klar himmel, och det är ju sant att detta var med i Tidöavtalet, men de som ansökte innan Tidösamarbetet startade står fortfarande i kö – så nej, medborgarskapsutredningar är inte en blixt från en klar himmel. Det är som ett evigt regn i bergen. Det bara fortsätter, och folk står i kö i flera år. Så är verkligheten redan i dag.

Ja, det är en utmaning att det har kommit hit så många. Det är vi överens om. Både vi och ni, Socialdemokraterna och de flesta andra partier var med och skärpte reglerna redan 2016 just för att det inte gick. Jag som kommer från Malmö vet utmärkt hur det såg ut vid gränsen både före och efter åtstramningarna, kan jag säga.

Inget annat land i Europa har ändrat sina medborgarskapsregler utan att ha övergångsregler. Hur kommer det sig att borgerliga, nationalistiska, socialistiska och liberala – vad det än kan vara – partier i hela Europa har förmågan att göra övergångsregler, men just när det gäller Sverigedemokraterna med deras bakgrund – om vi nu ska prata om gamla historier om partier etcetera – kan de inte göra övergångsregler. Det är ju ändå anmärkningsvärt.

Om vi ska prata om vad som urholkar tilliten är det ju Sverigedemokraterna som gör det. Jag kan säga att jag har tappat min plånbok i invandrarkiosker i Malmö och blivit uppringd – om vi nu ska ta den diskussionen, för vi vet ju vad du menar när du pratar om ”vad det kan vara”.

Det är ju så verkligheten är! Jag har fått hjälp av invandrare med att få ut min bil när den blivit inlåst på ställen i Malmö. Jag träffar invandrare varenda dag som gör rätt för sig.

Ledamoten säger att man har underminerat tilliten, men vi vet från undersökningar i svenska skolklasser om tillit – ni vill ju gärna ha åsiktsregistrering etcetera – att de som har kommit hit som invandrare har lika hög tillit. De är lite mer strävsamma än svenskarna, visar det sig i de här undersökningarna, men tilliten är lika hög. Prata med Sanandaji, som har gjort undersökningarna! Det har varit föreläsningar och seminarier om detta här i riksdagen.

Snälla! Inkludera inte varje enskild individ som söker i en kollektiv bestraffning därför att några gör fel. Se i stället till att alla bedöms utifrån sina egna meriter.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för tipset om språktest. Man kanske ska anmäla sig – du får skicka länken senare!

Det kanske svenskaste som finns av det jag har upplevt i det här landet är nog tillit. Om det är något område där Sverige verkligen står ut på internationell nivå är det inte till exempel rätten till yttrandefrihet, för det har många länder. Det är lite kallare här än i andra länder, men många andra länder har också kyla – men vi har tillit. Det är nog verkligen det absolut mest svenska som finns.

Vi såg till exempel under pandemin vilket otroligt värde detta hade. Vi behövde inte ha alla de vansinniga regler som många länder i Europa hade, som att man inte fick gå omkring och att man behövde coronapass etcetera – och om jag uppfattade det korrekt tror jag att Sverigedemokraterna också uppskattade detta. Vi slapp sådant, för vi kunde bara be medborgarna om att ”hej, snälla bete er”.

Detta är vad den svenska tilliten gör i ett samhälle. Den gör att den människa som jobbar för staten vågar räcka upp handen och säga: ”Hej, just nu gör staten någonting som inte är så bra.” Det gör att jag vågar parkera min cykel när jag går ute på gator och torg utan att den blir stulen. Jag vågar kanske inte göra det i Stockholm och Malmö, men om jag tappar min plånbok någonstans eller om jag tappar min mobiltelefon på tåget vet jag att den kommer att komma tillbaka till mig.

Det är inte så många länder som har det här – denna basala tillit. Man underminerar det svenskaste av allt när man då från statens sida gång på gång går in och totalt underminerar förutsättningarna för människor som har kommit hit och ska lära sig vad Sverige är genom att säga: ”Ni kan inte lita på staten längre.”

Det är därför vi vill ha övergångsregler. Det är för att vi i alla fall från Centerpartiets sida vill att staten ska vara någonting man kan lita på, precis som den enskilda medborgaren. Det är därför jag undrar varför man vill underminera den här tilliten. Det är det som är grundfrågan.

Fru talman! Som jag sa anger dagens regler, som jag läste upp, att man redan i dag kollas för brott etcetera.

Jag ställde en fråga som jag inte fick svar på, men det får jag kanske i nästa runda. Det ska bli spännande! Den löd: Varför kan vi inte ha övergångsregler? Människor har ju gjort en ansökan med dessa förutsättningar.

Återigen är det självklart bra att folk kollas för brott. Vi hade säkert kunnat landa i att införa ett samhällsprov eller språkprov, om regeringssidan hade varit intresserad av att prata om det.

Att regeringen gång på gång ändrar förutsättningarna för människor är utmanande. Ett medborgarskap är ju en relation mellan en medborgare och en stat. Min uppfattning är att i relationen mellan å ena sidan medborgare och invånare och å andra sidan staten måste staten värva in aktörer som också beter sig ordentligt. Staten ska också vara någon man kan lita på. Den enskilda individen och den som ska bli medborgare ska självklart sköta sig och bete sig – eller vilka olika uttryck andra partier nu har för detta – men det ska också staten. Också staten ska vara en part att lita på.

När jag pratar med folk som har ett val och kan välja mellan olika stater i världen säger de att de inte känner sig välkomna längre. De ser att regeringen gång på gång sviker de utsikter de har ställt ut för människor som har kommit hit. Jag tror på riktigt att det skadar Sverige. De säger: Varför vill Sverige inte ha mig längre? Det här är inte något som jag bara hittar på, utan de som säger detta är människor som finns i den absoluta toppen av svenskt näringsliv.

De ser gång på gång att man hotar med att dra tillbaka alla permanenta uppehållstillstånd och ändrar förutsättningarna för människors framtida liv. Det görs bara så där utan att ta hänsyn till den verklighet som människor lever i.

Detta är orsaken till att jag igen frågar: Varför kan vi inte få övergångsregler för dem som redan har lämnat in en ansökan, vilket alla andra länder i Europa har?

Fru talman! Jag börjar med en liten faktaupplysning för människor som lyssnar och som kanske inte har satt sig in i alla regler om medborgarskap. Det kan vara värt att påpeka att för att få medborgarskap i dag ska du ha levt ett skötsamt liv i Sverige. Det betyder till exempel att man kollar upp skulder hos Kronofogden, bland annat, och att det finns en väntetid om du har begått brott. De reglerna finns redan i dagsläget. Det är viktigt att ha med sig att du inte bara får ett medborgarskap, oavsett om du har begått brott eller inte. Det låter så i talarstolen. Så är det inte enligt de nuvarande reglerna. Jag tycker att det är jätteviktigt att säga.

Om vi inte utgår från fakta blir det väldigt svårt att ha en seriös debatt. Med tanke på att detta är första anförandet och vi redan börjar röra oss lite bort från den riktningen tycker jag att det kan vara värt att nämna att man till exempel inte kan bli medborgare om man har ett fängelsestraff eller liknande. Böter man har blivit dömd till ska också vara betalda. Sedan gäller en viss väntetid. Det är viktigt att ha med sig, för självklart ska brottslingar inte ha frikort till att bli svenska medborgare. Inte ens Vänsterpartiet tycker nog det, även om det ibland verkar osäkert.

En av frågorna som vi faktiskt är överens på oppositionssidan gäller övergångsregler. Det finns ju väldigt många människor här som har sökt medborgarskap under vissa förutsättningar. Jag har pratat med massor av dem. De har gjort allting rätt. De har jobbat. De har sökt enligt alla regler. De har inte begått några brott. De har inte gjort någonting fel över huvud taget. Flera regeringar, också den tidigare alliansregeringen – alltså svenska staten – har sagt att de människorna får vara här i Sverige och bli fullvärdiga medlemmar i vår klubb, eller vad man ska kalla det. Men nu ändras det. Det ger en signal från den svenska staten om att man inte kan lita på oss, och det tror jag inte är en bra signal. Varför ska det inte finnas övergångsregler?

Herr talman! Vi ser i alla fall att utvecklingen av elbilsförsäljningen är kraftigt annorlunda i Sverige jämfört med i våra grannländer.

Mitt parti har inga problem att se kärnkraften i det hela. Jag hoppas också att statsministern har noterat att vi gärna diskuterar dessa frågor och har öppnat för det också i våra inspel. Det handlar alltså inte om att jag inte vill se kärnkraft.

Jag skulle kunna nämna en sak som jag inte vill se, och det är till exempel utvisningar av våra tonåringar till Iran. Jag vill inte heller så gärna se djupa samtal med talibanerna, som regeringen nu öppnar för, medan ICC och USA vill arrestera deras ministrar.

Jag undrar också om det var någon diskussion om return hubs. Regeringen är splittrad genom att Liberalerna har samma position som Centerpartiet – att dessa hubs ska vara i Europa – medan Moderaterna och Kristdemokraterna vill att de ska finnas till exempel i norra Afrika. Vi anser ju att den som söker asyl i Europa ska behandlas i Europa.

Hur ser den splittringen ut som vi såg i Europaparlamentet mellan regeringspartierna? Vad är regeringens position på väg in i den trilog som nu ska komma?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsministern och övriga regeringen för ett bra arbete omkring stödet till Ukraina. Det är också generellt ett bra samarbete i säkerhetsfrågorna. Det är ju avgörande för EU och svensk säkerhet att vi faktiskt fortsätter i den här riktningen. Det är härligt att vi nu kan skicka 90 miljarder till Ukraina när ytterhögerns favorit Orbán har röstats bort – mycket glädjande. Vi vet ju att Sverige har pressat på i dessa frågor, så tack för det arbetet!

Vi har också på många sätt en oroande säkerhetssituation kring Hormuzsundet, något som flera har varit inne på här i dag. Som rådets ordförande António Costa påpekade finns det bara en väg bort från beroendet av de här skurkstaterna, och det är att bygga ut den fossilfria energiproduktionen i Europa. Det håller jag med om, och jag uppfattar att även statsministern gör det.

Vi ser dock att regeringen har sett till att i praktiken till exempel minska försäljningen av elbilar, något som annars skulle kunna ta oss bort från fossilberoendet. Vi har i praktiken satt stopp för all energiutbyggnad, och Moderaterna stoppade energiminister Buschs möjlighet till en energiöverenskommelse här i Sverige, något som skulle kunna bidra till att Europa tar sig ur fossilberoendet. Sverige är ett av de stora batterierna i Europa, kan vi säga, och vår stora tyska brödranation är ju lite väl beroende av Sverige, eftersom De gröna stängde ned all kärnkraft där.

Verkligheten är att Sverige måste få faktisk energiproduktion på plats om det ska göra skillnad. Det räcker inte med papper, fina ord och symboliska spadtag. När kan vi förvänta oss en energiöverenskommelse? När kommer statsministern att se till att det blir av så att vi på riktigt kan börja bygga ut energin här i Sverige och bidra till säkerhet och oberoende av skurkstater här i Europa?

Herr talman! Regeringen såg tillsammans med Socialdemokraterna till att många tonåringar utvisades. Det var tonåringar som hade haft sin uppväxt och bakgrund här i Sverige.

Nu får de inte komma tillbaka. Regeringen säger att det bara är att söka, men de får inte komma tillbaka. De får inte lov att studera här om de har för stark anknytning till Sverige. Anknytning är ett hinder för att komma tillbaka. Den här frågan vill jag ha ett svar på.

Frågan handlar inte om den påstådda pausen, utan frågan handlar om en nödvändig lagändring. Är statsministern redo att ändra migrationslagstiftningen så att tonåringar inte längre ska straffas när de söker sig tillbaka till Sverige för att de har anknytning och familj här i Sverige?

Det här är en ja-eller-nej-fråga. Det är inte en fråga om den gamla lagstiftningen eller den påstådda pausen, utan det är en fråga om huruvida ni är redo att ändra lagstiftningen så att tonåringarna inte längre straffas för sin anknytning när de ansöker om att få komma tillbaka till Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Problemet var i grunden att man lyssnade mer på utvisningsaktivisterna än asylaktivisterna vid det här tillfället. Men ibland måste man lyssna på dem som har bäst koll. Det borde man ha gjort.

Ledamoten säger att man ska ha mer än bara en anknytning. Ja – men det är inte problemet. Låt mig återigen understryka vad som är problemet, nämligen att dessa ungdomar har en anknytning. De har möjlighet att studera. De har betalat för platsen. Allt är på plats. De kommer in på utbildningen till sjuksköterska – som i fallet med Donya och Darya, som nu sitter i Iran. De får nej, men inte för att de inte har skäl att stanna i Sverige utan på grund av att de har för starka skäl att vilja vara i Sverige. På grund av att de har familj här får de nej. Hade de inte haft familj här hade de kunnat fått ja. Nu har det familj här, och därför får de nej.

Det väcker frågan: Skulle Liberalerna vilja ha en annan lagstiftning? Det handlar inte om huruvida Migrationsverket ska följa lagstiftningen. Självklart ska de göra det. Men det är en kass, vansinnig lagstiftning som innebär att tonåringar uppvuxna i landet har utvisats. När de sedan söker tillstånd för att komma tillbaka till ett jobb eller en utbildning får de nej – för att de har varit här tidigare.

Det kan inte vara rimligt. Det finns inget som är liberalt i det. Det finns inget som är vettigt, konservativt eller socialistiskt i det. Det finns ingen ideologisk grund, annan än Sverigedemokraternas, som skulle innebära att det är rimligt. Varför ska det vara så?

Skulle Liberalerna vilja ha en annan lagstiftning där detta med att ha anknytning till Sverige inte straffar sig när man söker sig hit för studier eller arbete?

Herr talman! Jag får be om ursäkt till Liberalen med stort L för att jag kommer att stå här med mobilen i klassrummet.

Jag ska läsa ur vår följdmotion till förslaget om särskilt ömmande omständigheter 2023. Det påstods att det inte var någon som nämnde detta.

Centerpartiet stod också bakom den reglering som infördes 2021 som innebär att vuxna som har särskild anknytning till Sverige kan beviljas uppehållstillstånd om det finns särskilt ömmande skäl. Denna lagstiftning ger mycket utsatta barn, exempelvis sjuka barn, eller – lyssna noga – barn som är födda och uppvuxna i Sverige större möjlighet att stanna.

Detta nämndes i debatten i kammaren, inte bara av oss utan av flera andra partier. Det är verkligheten. Kom inte och påstå något annat!

Den andra biten gäller att L röstade emot detta. Liberalerna tyckte att de här skulle ut. Vi sa: Det här blir tonårsutvisningar! Liberalerna sa: Gôtt! Ut med dem!

Det är vad ni gjorde. Kom inte och säg något annat. Det är inte rimligt.

Det har kommit fram en rimlig fråga från tidigare talare. Nu är många av dessa unga människor utvisade. I dagsläget får de inte komma tillbaka på grund av att de har anknytning till Sverige. Man tog bort möjligheten för dem att stanna på grund av anknytning. Nu vill man behålla möjligheten att undvika att ta tillbaka dem på grund av anknytning. Liberalernas politik just nu är att anknytning ska straffas. Det är vad man har röstat för. Det är viktigt att det är tydligt för ledamoten att dessa unga människor inte får komma tillbaka till Sverige på grund av att de i allmänhet har en vilja att bo i Sverige därför att de har familj här.

Skulle Liberalerna vilja ha en annan politik på området?

Herr talman! Om 5 000 är hela världen måste ju 900 också vara det. Vi har inte sagt att vi ska ta hit hela världen eller 5 procent eller något annat, utan det handlar om 5 000.

Ledamoten säger att man prioriterar kvinnor och hbtqi-personer. Det är inte sant. Båda grupperna har minskat i andel och i antal. Jag vet vad som står på papperet, men på grund av att man har gjort begränsningar av vem som får komma – nu kommer jag inte ihåg vad den delen heter, får jag erkänna – är det i mycket större omfattning killar som kommer. Det är aldrig hbtqi-personer, eller jag tror att det var tre stycken förra året, om jag minns rätt. De senaste åren har det varit fyra eller fem. Det är verkligheten. Man kan skriva vad man vill på papperet, men om man samtidigt ändrar regelverken så att det bara blir killar är det vad som händer. Ledamoten kan själv kolla upp statistiken.

Ja, jag vill hjälpa dem som är i Sverige. Det gör vi genom att de kommer i jobb. Men vad gör regeringen? Man satsar ingenting på jobben. Man ökar arbetslösheten. Paketet med satsningar på arbetsmarknaden i vårändringsbudgeten är 43 gånger mindre än satsningen på återvandring. Det är ingenting. Det ger inte fler människor arbete.

Man skär ned på utbildningen gång på gång. Vi slår nu under Tidöregeringen rekord i antalet elever som inte klarar skolan. Av alla svenska mandatperioder är det under denna mandatperiod som det är flest barn som inte klarar skolan i Sverige. Det hjälper ju inte integrationen. Det gör inte att fler kommer ut. Det är ju det som är Tidöregeringens politik och konsekvenserna av den.

Sverigedemokraterna tror att 5 000 gör skillnad. Jag förstår det. Fine, då borde ni också ta bort de 900, om det är så farligt. Vi får se om KD går med på det. De har gått med på de andra bitarna. Sverigedemokraterna brukar ju få som de vill med den här regeringen.

Ni i Sverigedemokraterna sa tidigare att ni skulle hjälpa på plats, Nima Gholam Ali Pour. Det gör ni inte heller. Ni hjälper ingen. De får inte komma hit, och ni hjälper inte på plats. Även där ljög ni för den svenska befolkningen i valet. Det borde ni sluta med.

Herr talman! Jag uppskattar att Sverigedemokraternas ledamot är bättre på att räkna än ministern, som brukar säga sexdubbling fast det snarare är en femdubbling.

Vill Centerpartiet ta emot 5 000 kvotflyktingar? Ja, det är ditåt vi ska. Det är vår uppfattning därför att det handlar om de mest utsatta. Vi pratar om att det ska finnas statliga vägar, och det är för kvotflyktingar som den vägen finns. Kristdemokraterna stod precis här och sa att man ska hjälpa de mest utsatta. Kvotflyktingar är de mest utsatta. Kristdemokraterna vill också det, och Liberalerna gick till val på 5 000 kvotflyktingar. De står inte för sin politik, men det gör jag.

M sa att till exempel kvinnor och hbtqi-personer skulle prioriteras när kvotflyktingar hämtas från flyktingläger etcetera, men i stället drar man ned på dem och tar flyktingar ur alla andra grupper. Det är verkligheten – det är vad som har hänt.

Vi står för vår politik. Alla andra viker ned sig och gör motsatsen till vad de har lovat väljarna. Ja, jag tycker att vi kan ta emot 5 000 kvotflyktingar, även om vi inte kan göra det i morgon. Det bygger på något som kanske är lite främmande för Nima Gholam Ali Pour. Det finns tre ord som kan göra att man bättre förstår varför vi tycker så: samvete, omsorg och empati. Det är svåra ord för vissa, har jag lärt mig.

Vi är en del av en hel värld. Om vi vill att flyktinglägren någon gång ska bli något annat än eviga fästen för människor som aldrig kan ta sig därifrån måste vi ibland ta emot några. Vi har sagt 5 000. Jag tror att Sverige, som har runt 11 miljoner invånare och som är ett av världens rikaste länder, kan ta emot några människor som har det svårt. Jag tror att de flesta kan hålla med om att det går.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 9.

Herr talman! Ett nej är ett nej. Det är vi och regeringen helt överens om. Det kan inte vara annorlunda. Om vi ska ha en reglerad invandring måste den som inte har rätt att stanna också lämna landet, och den invandrare som begår brott eller fuskar ska såklart också utvisas. Detta är självklart. Detsamma gäller för extremism, hedersförtryck etcetera.

Men ett ja måste också vara ett ja. Vi kan inte ha en stat som först ger ett ja och sedan tar tillbaka det, så som regeringen gör när man vill ta tillbaka permanenta uppehållstillstånd från folk som redan har fått det. Man kan inte heller gång på gång ändra förutsättningarna för dem som är här och jobbar.

Det måste också finnas rimliga vägar till ett ja, för vi ser att de flesta invandrare bidrar positivt, stärker svensk ekonomi och gör rätt för sig. Dessa människor ska välkomnas. Här skiljer vi oss kraftigt åt från den i teorin moderatledda regeringen, som har bytt arbetslinjen mot utvisningslinjen. Eller som SD stolt säger: The era of deportations has begun.

Och så är det. Utvisningar är regeringens samlade migrationspolitik.

Men vilka är det då som utvisas på grund av Tidös politik? Jo, det är Donya och Darya som utvisas till Iran. De är systrar som har gått i skola här och nu förbjuds komma tillbaka och plugga färdigt till sjuksköterskor eftersom de har för starka band till Sverige och vill bo här. Sverige säger alltså nej till två sjuksköterskor. Hur gör detta Sverige bättre? Och medan vi har stått här och pratat har beslut kommit om att Nardine ska utvisas. Tonårsutvisningarna skulle ju stoppas, men de fortsätter.

Vem är det mer? Jo, det är Mohamed som arbetar som läkare på vårdcentralen Mösseberg i Falköping. Han och familjen ska utvisas. Han har gått läkarutbildningen här men ska nu utvisas för att Migrationsverket tycker att han bytt yrke, och Migrationsverket ska ju, enligt regeringen, hellre fälla än fria. Trots att han enligt standard för svensk yrkesklassificering inte har bytt yrke eftersom hans förra och nuvarande yrke har samma klassificering ska han utvisas, för regeringen vill ha ut så många som möjligt. Hur gör detta Sverige bättre?

Det är också familjen Perez från Gävleborg. Dottern Gabriella har aldrig bott någon annanstans än i Sverige men fick vinka farväl till alla vänner i Forsbacka och krama sin gråtande mormor och säga hejdå på flygplatsen. Varför? Jo, för att hennes pappa tjänade för lite. Tjänade han mindre än kollektivavtalet? Nej, men mindre än det absurda lönegolvet. Nu saknar välfärden två medarbetare, och en skolklass saknar sin kompis. Hur gör detta Sverige bättre?

Det är så här det ser ut just nu.

Det är tydligt att regeringen inte är borgerlig. Man utvisar människor som jobbar och gör allt rätt. Man utvisar tonåringar som pluggar bara för att de har fyllt 18 år. Man skapar retroaktiv lagstiftning, vilket inte ens förebilden Danmark gör – eller ens Ungern. Det är bara Sverige. Varför?

Regeringen lägger fram lagförslag efter lagförslag med så låg nivå att Lagrådet har behövt undervisa regeringen i vad orden i lagstiftningen betyder. Man har inte koll på det mest basala i lagstiftningen. Aldrig förr har en regering fått så kraftfull kritik av Lagrådet. Det är så undermåligt och så långt från den respekt för lagen som alltid har varit borgerlighetens signum, i alla fall fram till nu. Gunnar Strömmer har gått från att skapa Centrum för rättvisa till att göra Justitiedepartementet till ett centrum för rättsröta. Det är sorgligt.

Allt detta leder till en verklighet som varken det gamla Moderaterna eller Nya Moderaterna, som jag samarbetade med förr i tiden, hade accepterat men som dagens kuvade moderater accepterar, nämligen rädslans verklighet. Den sprider sig nu bland alla som kommer hit, och de får leva med känslan av att aldrig känna sig säkra.

Herr talman! Jag pratade nyligen med en pappa som inte vågar köra sina barn till handbollen längre, för tänk om han skulle köra för fort och få böter. Då kanske han utvisas. Det kan verka löjeväckande, men nej, det skulle kunna hända. Jag pratade med en taxichaufför i Malmö, som Nima Gholam Ali Pour kommer från. Taxichauffören kan inte få uppehållstillstånd eftersom han har fått fyra trafikböter. Trots att han varken har förlorat jobbet eller körkortet menar Migrationsverket att han kanske gör det någon gång i framtiden – och nu ska de ju vara tuffa och hårda. På grund av fyra trafikböter får han inget uppehållstillstånd. Och nu vill regeringen införa ett vandelskrav. Hur blir det då i framtiden? Räcker det med två trafikböter? Det vet vi inte.

Sonen till en toppchef i ett av Sveriges största bolag utvisades som tonåring, och nu drabbas chefen själv av att det inte införs övergångsregler för medborgarskap. Han känner nu att Sverige inte vill ha honom här längre och att han inte uppskattas. Andra länder i Europa eller till exempel Kanada ger bättre förutsättningar för en trygg framtid för honom och hans familj, för vad kommer härnäst i Sverige från en regering som tar tillbaka statens löften? Hur gör det Sverige bättre att han väljer ett annat land än Sverige? Hur säkrar det svensk tillväxt? Det gör det inte.

Grannarna ser flera polisbilar komma och hämta Dmitriy och Elena som har bott lagligt i Sverige i 22 år, jobbar här och har sin son här. De är så fina, säger grannarna, och har arbete och sköter sig enligt alla kriterier. Hade jag inte högt blodtryck tidigare har jag det nu, säger en granne. Det känns hemskt; jag bara skakar, säger en annan granne. Detta är grannarnas upplevelse av Tidös politik – och Elena är på psykakuten. Det är verkligheten med regeringens politik.

Men Tidöregeringen är nöjd, för ingen hänsyn ska längre tas till anknytning. Att Elena har en tjugoårig son här räknas inte. Regeringen vill inte att anknytning ska vara ett skäl att få stanna. Man vill att det ska vara så här.

Tidöregeringens migrationspolitik har skapat problem på problem som har tagit bort fokus från de riktiga problemen på migrationsområdet. Man har gått från att utvisa dem som begår brott till att utvisa dem som bidrar och från att utvisa dem som inte har rätt att stanna till att utvisa dem som borde få lov att stanna, till exempel för att de är uppväxta här. Det är detta som har hänt med Tidöregeringens politik.

Herr talman! Sverige behöver en migrations- och integrationspolitik som fokuserar på det som faktiskt spelar roll: att människor lär sig språket, att fler kommer i arbete, att företag kan växa och att den som gör rätt för sig också får en rättvis behandling. Det är vad vi behöver på migrationsområdet.

För Tidöregeringen handlar det dock inte längre om att det ska vara bra för Sverige, utan det handlar om att det ska vara bra för SD:s behov av att straffa vanligt folk som är födda någon annanstans. Det är där vi är just nu. Det är därför vi gång på gång fastnar i diskussioner om absurda beslut som borde ha rättats till för länge sedan.

Herr talman! Centerpartiet vill utvisa brottslingar. Centerpartiet vill utvisa den som inte har rätt att stanna. Centerpartiet vill ha en rimlig och konsekvent migrationslagstiftning. Det är ingenting konstigt. Men Centerpartiet vill också välkomna den som bidrar till Sverige. Centerpartiet vill säkra att den som har sin grund och uppväxt i Sverige ska vara välkommen att stanna i Sverige. Och Centerpartiet vill ha en rättvis och klok migrationslagstiftning. Därför, herr talman, vill Centerpartiet ha en ny regering.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte första gången jag hör någon från Tidö säga att det skulle vara svårt att göra mer för migranter med ett eventuellt annat samarbete. Det var något annat än det vi hörde precis innan.

Centerpartiet tar också upp konvertiterna. Jag tycker inte heller att det har gjorts tillräckligt, så där är vi väl överens.

I talarstolen pratades det också om de här undantagen för arbetskraftsinvandringen. När kommer de? Det är mindre än två månader kvar, och det finns företag där ute som ska anställa. De vet ingenting om vad som händer. Alla som har haft företag vet att företagens horisont inte är två månader utan flera år. Företagen vet inte vad som kommer att hända. Vi vet att det kanske kommer ett undantag för vården, men i övrigt vet vi ingenting. När kommer de här undantagen så att Sveriges företag kan börja planera? Ska de säga upp sin personal eller inte? Ska de ta in ny personal eller inte? Det är rätt väsentligt.

Kihlström sa mycket korrekt att ett ja ska vara ett ja. Varför vill då regeringen eventuellt ta bort alla permanenta uppehållstillstånd? Det är väl för att ett ja ska bli ett nej. Det är ju det som det går ut på. Folk har fått ett ja, och sedan kommer regeringen och säger: Nej, det ska ni inte ha ändå! Folk har fått veta: Ja, du kan få komma hit och jobba till den här lönen. Lite senare kommer man och säger: Nej, det kan du inte! Några år senare kommer man igen och säger: Nej, nu ska du ha ännu mer!

Man ändrar förutsättningarna gång på gång för folk som bara är här och bidrar och som gör allting rätt. Det är inte en politik där ett ja är ett ja. Det skapar osäkerhet och otrygghet och gör att de som är här och bidrar till Sverige får en osäkrare vardag. Det hjälper inte Sverige.

Jag skulle uppskatta att få svar på dessa frågor.

Herr talman! Ledamoten Kihlström från Kristdemokraterna pratade mycket om ansvar. Det är fint. Jag skulle därför vilja fråga lite om vilket ansvar Kristdemokraterna tar nu. Tar ni ansvar för att ni utvisade kristna Jomana eftersom ni tog bort formuleringen om särskilt ömmande omständigheter? Ni tog bort den, och därför utvisas hon och kommer till ett land där hon inte kommer att vara särskilt trygg. Tar Kristdemokraterna ansvar för att läkaren i Västra Götaland från Skaraborg, Mohamed, ska utvisas för att man nu har bett Migrationsverket att vara mycket tuffare?

Mohamed, som alltså har tagit sig igenom hela utbildningen och blivit läkare, kastas ut för att han har bytt yrke. Han har gått från att vara på väg till att bli läkare till att vara läkare, och därför utvisas han. Han får inte vara kvar. Han kan inte söka uppehållstillstånd från Sverige, utan han ska utvisas. Mohamed är alltså läkare. Hur blir Västra Götaland, som Kihlström kommer från, bättre av att förlora en läkare? Hur tänker ledamoten ta ansvar för att det är Kristdemokraternas politik som leder dit? Hur tänker Kristdemokraterna ta ansvar för denna politik?

Det är en politik som Frälsningsarmén beskrev så här i gårdagens Expressen när det gäller utvisningarna: Vi ser många som konverterat, och vi delar livet och den kristna tron i vardag och fest. Men deras tro ifrågasätts, och den oerhörda smärta detta skapar sårar inte bara dem utan alla oss i församlingen.

Den här regeringen har inte gjort någonting för konvertiterna. Kristdemokraterna har pratat, men det man har levererat och fortsatt levererar är utvisning av konvertiter – ingenting annat. Tänker Kristdemokraterna ta lite ansvar, eller är det bara tomma ord i talarstolen?

(Applåder)