Helena Storckenfeldt

Fru talman! Centerpartiet säger sig ofta vilja värna marknaden, men majoriteten av förslagen landar oftast i stöd eller bidrag. Det tycker jag är intressant och viktigt att belysa.

Vi tycker som sagt att producentansvaret är viktigt. I mitt tidigare replikskifte tog jag upp ett antal saker som vi genomför bara i den här budgeten. Det här är någonting som inte går att göra över en natt. Steg tas på väg mot en mer cirkulär ekonomi, och där är textilier en väldigt viktig del.

På Moderaternas partistämma nyligen fattade vi ett antal nya beslut. Vi vill bland annat se över skatten på secondhand. Det är någonting som jag tror är viktigt för att uppmuntra den trend som vi ser i samhället i dag – att man vill återbruka och återanvända gamla plagg, material och produkter. Det tror vi är väldigt viktigt.

Ett textilkliv kan vara intressant, men jag tror att det är bättre om det får plats inom ett större ramverk för hur vi ser på den cirkulära ekonomin. Vi tror på innovation, teknikutveckling och inte minst regelförenklingar. Det – i stället för en massa stöd och bidrag – tror vi kommer att göra att vi får en bättre och mer hållbar cirkulär ekonomi på plats.

Fru talman! Tack till Stina Larsson för en väldigt bra och viktig fråga!

Det här handlar i grunden om cirkulär ekonomi, vilket i grunden handlar om våra resurser och om hur vi väljer att ta hand om dem. Det handlar om hur vi väljer att ta vara på de naturresurser som är jungfruliga och inte minst hur vi långsiktigt väljer att använda oss av dem för att skapa en mer robust ekonomisk hållbarhet.

Vi går nu från en linjär ekonomi till en cirkulär. Där är alla de här bitarna, inte minst textilåtervinningen, otroligt viktiga. Producentansvaret, som Stina Larsson tar upp, är otroligt viktigt. Bara i den här budgetpropositionen har vi flera delar som handlar om just cirkulär ekonomi.

Först och främst är det väldigt viktigt att vi har koll på hur det faktiskt ser ut. Därför satsar vi på att utveckla avfallsstatistiken och på att se till att den statistik som förs fram faktiskt är korrekt. Sedan genomför vi en tillsyn över producentansvaret för ökad materialåtervinning. Här föreslår vi att anslaget ökas med 25 miljoner kronor från 2026 till just Naturvårdsverket. Detta är en del i att just genomföra producentansvaret. Det handlar om att se till att det följs upp, är korrekt och genomförs på bästa möjliga sätt.

I grund och botten utgår svensk lagstiftning väldigt mycket från det som sker på EU-nivå. Därför ger vi också ett ökat anslag till Naturvårdsverket för implementering av just den här EU-lagstiftningen, inom området cirkulär ekonomi. Vi vet att det är när vi gör detta gemensamt – och Sverige inte springer åt ett håll och resten åt ett annat – som vi får störst genomslag.

Fru talman! I klimatdebatten hörs ofta domedagstoner. Jag förstår det. Många människor känner oro. Vissa känner maktlöshet. Det är inte konstigt, för uppgiften är enorm. Men mitt i allvaret måste vi också tala om det som inger hopp. Vi måste visa att förändring är möjlig och att Sverige, med lägst utsläpp per capita i EU, redan har kommit en bra bit på vägen.

Sedan 1990-talet har Sverige fördubblat sin bnp samtidigt som vi har minskat våra utsläpp med över en tredjedel. Vi genererar nu bara en sjättedel så mycket växthusgaser per krona som vi gjorde för tre decennier sedan. Det är en framgång att vara stolt över, och det är ett bevis på att tillväxt och klimatansvar inte bara kan samexistera utan också förstärka varandra.

Fru talman! Jag tror inte på att skrämma människor till förändring. Jag tror på att engagera och på att bygga klimatpolitiken på människors vardag, inte ovanför deras huvuden. Utan människors förtroende för politiken kommer vi aldrig att gå i mål.

Vi ser i dag hur näringslivet leder vägen i hållbarhet. Det är inte längre miljörörelsen som driver på. Det är marknaden, innovationskraften och företagen som gör jobbet. Vår uppgift som politiker är att undanröja hinder och se till att det lönar sig att vara bäst i världen på att ställa om. Ibland är det just politikens ansvar att backa undan när företagen och konsumenterna redan springer före.

Fru talman! Klimatpolitiken ska inte bara minska utsläppen här hemma; den ska också inspirera andra. Sverige står för en bråkdel av världens utsläpp, men vi kan ha en enorm påverkan om vi får fler att följa vårt exempel genom att visa att det går att minska utsläppen utan att offra tillväxt, trygghet eller välfärd. Vi kan visa att omställningen kan vara en väg till ett starkare samhälle där både människor och miljö vinner.

Detta är politik för verkligheten – för hårt arbetande människor som redan kämpar med höga kostnader och gör allt för att få vardagen att gå ihop. Det är för dem vi gör detta, för deras barns framtid och för de generationer som kommer efter oss.

När jag står här i kammaren och talar om klimatpolitiken gör jag det med dem i åtanke. Det handlar om dem som går till jobbet varje dag, som bygger våra samhällen och kämpar för att deras barn ska få det lite bättre. Det är för deras framtid som varje replik, varje debatt och varje beslut måste vägas.

Men, fru talman, företag som står redo att ställa om möts i dag av en vägg av byråkrati som snarare försvårar än möjliggör. Det är inte bara ett irritationsmoment – det är ett hot mot hela omställningen. Regeringen har därför påbörjat ett omfattande reformarbete för att effektivisera och korta tillståndsprocesserna. Det handlar inte om att tumma på miljökraven. Det handlar om att fatta beslut i tid. Varje år vi fördröjer omställningen kostar både klimatet, jobben och framtiden.

Just framtiden formas inte minst i våra skogar. Det svenska skogsbruket är en av våra största klimatresurser och samtidigt en motor för jobb och tillväxt i hela landet. Men det förutsätter att vi faktiskt brukar skogen, för det är just då, när vi använder den, som den gör störst nytta.

Den binder koldioxid, ger förnybara råvaror och minskar vårt beroende av fossila material. Forskning visar tydligt att vi på lång sikt får störst klimatvinst genom att bruka skogen, inte bara låta den stå som ett museum. Ändå hör vi röster i debatten om att man vill stänga dörren till det svenska skogsbruket. Man misstänkliggör skogsägare i stället för att se den roll som de faktiskt spelar i klimatarbetet. Över 70 procent av Sveriges yta täcks av skog, och den skogen förvaltas av någon av våra 300 000 skogsägare. Marken har ofta brukats i generationer av människor – med ansvar och omsorg. De är de riktiga klimathjältarna, och de förtjänar respekt.

Fru talman! För att industrin ska kunna ställa om, för att transporter ska kunna elektrifieras och för att hushåll i hela landet ska kunna känna trygghet krävs en kraftfull utbyggnad av den fossilfria elproduktionen. Här är kärnkraften helt avgörande. Den är planerbar, fossilfri och robust. Det är den som tillsammans med vattenkraften i norr bär vårt elsystem och ger oss förutsättningarna att ställa om. Det handlar inte om teknikpreferens. Det handlar om vad som fungerar på systemnivå.

Fru talman! Eftersom det är val nästa år vill jag vara tydlig: Om den rödgröna röran får möjlighet att återigen bilda regering blir det ingen ny kärnkraft. Miljöpartiet har lovat att riva upp planerna. Och Socialdemokraterna har historien emot sig. De har stängt reaktorer förr, och de viker sig när det gäller.

Vi vet att har man ingen energipolitik har man heller ingen klimatpolitik. Ett Sverige som ställer om på riktigt, med minskade utsläpp och en stark ekonomi, kräver ett ledarskap som står pall även när det blåser.

I det stora, som i det lilla, måste klimatpolitiken bottna i verkligheten. Det handlar om att se till att investeringar blir av, att skog får brukas, att el finns när och där vi behöver den och att politiken undanröjer hinder, inte skapar nya.

Vi har alla ett ansvar för framtiden, men det ansvaret bärs inte av förbud eller symbolpolitik. Det bärs av reformer och beslutsamhet och av förtroende för hårt arbetande människors förmåga att bidra.

(Applåder)

Fru talman! Sedan detta med frihet under ansvar infördes har ju skogsbruket blivit bättre. Naturvärdena har ökats, och vi har fått mycket mer skog här i Sverige. Det är just de skogsägare som bröt mot lagen och brukade skogen på sitt sätt som gjorde att vi har den mångfald som vi har i dag. Vi har 300 000 skogsägare som brukar sin skog på 300 000 olika sätt. Detta är en styrka i det svenska skogsbruket.

Samtidigt driver Miljöpartiet förslag om att införa exempelvis ett bonus malus-system för skogen, där skogsägare som använder hyggesfria eller så kallade klimatanpassade metoder ska belönas medan de som brukar med mer traditionella metoder ska straffas. I praktiken innebär detta att politiken ska styra över hur enskilda skogsägare brukar sin mark och vilka metoder som ska anses rätt.

Moderaterna tycker att det är mycket viktigare att i stället stärka äganderätten. Vi ser att det är just de 300 000 skogsägarna som gör jobbet och skapar höga naturvärden. Det är inte staten.

Min sista fråga till Miljöpartiet är därför: Hur ser Miljöpartiet på äganderätten och på skogsägarnas roll? Hur kan man samtidigt som man vill skydda mer skog också säga sig lita på markägarna och vilja ha ett aktivt skogsbruk?

Fru talman! Miljöpartiet satsar på skydd, sa Emma Nohrén. Det finns många problem med Miljöpartiet, men jag skulle säga att grundproblemet är brist på tillit. Man litar inte på skogsägarna trots att det är just de som genom generationer har byggt upp de höga naturvärden som Sverige i dag är känt för. Det handlar om skog som har brukats med ansvar, kunskap och långsiktighet och såklart ofta med sikte på en period som sträcker sig längre än nästa mandatperiod.

Historien visar också något annat: När staten tar över detaljstyrningen av skogen blir resultaten sämre. Det blir mindre engagemang, mindre investeringar och mindre ansvarstagande. Det är inte så man bygger vare sig höga naturvärden eller klimatnytta.

Samtidigt finns en uppenbar motsägelse i Miljöpartiets politik. De vill bygga mer i trä, men de vill också att skogen ska stå orörd. Skogen ska användas som klimatlösning, men samtidigt misstänkliggörs de som förvaltar den. Det går inte ihop, fru talman. Det här handlar om mark som har gått i arv i generationer och om ett ansvar som man bär med hjärta, kunskap och framtidstro, för sina barn och barnbarn. Jag undrar hur detta går ihop? Hur ska Miljöpartiet lyckas med konststycket att bygga mer i trä utan ett aktivt skogsbruk?

Fru talman! Det är uppenbart att jag och Rickard Nordin har olika uppfattning om vilka olika styrmedel som behövs för att nå klimatmålen. Vi har olika bild av hur vi ska nå dit. Jag lovade Rickard Nordin tidigare att jag inte skulle nämna kärnkraft i denna debatt, men tyvärr kommer jag att göra det. Det är en otroligt viktig pusselbit för att få igång klimatomställningen på ett verkligt fungerande sätt.

Det handlar inte om de små symbolerna som kanske känns bra i magen. En reduktionsplikt på en rekordhög nivå i EU, en plastpåseskatt och en elcykelsubvention är inte sådant som kommer att göra att vi når klimatmålen. Vi snackar om stora strukturomvandlingar. Om elektrifieringen ska fungera behöver vi mer ren el.

Rickard Nordin säger att vi behöver mycket mer vind och att de fossilfria kraftslagen kan utgöra en mycket större del av vårt elsystem. Men vi ser tydligt vad som händer när vi inte har en stabil baskraft i grunden. Vattenkraften är otroligt viktig, men den andra delen är kärnkraften. Där har vi olika uppfattning om hur vi ska nå klimatmålen.

Vi är båda överens om att skogen ska brukas, men för att nå transportsektorsmålen är elektrifieringen viktigast – och att se till att ha folket med oss. Om vi inte har folket med oss spelar det ingen roll vilka fina mål som jag och Rickard tycker att vi ska nå. Om vi inte har folket med oss kommer det inte att ske i praktiken.

(Applåder)

Fru talman! När vi ändå debatterar reduktionsplikten går det inte att undgå att konstatera att det inte var särskilt hållbart för Sverige att ensamt gå fram i EU med de högsta kraven. Det var dåligt för Sveriges klimatpolitik och för svenskarnas plånböcker. I valet 2022 gick sju av åtta partier till val på att just sänka bränslekostnaderna för hushållen och företagen.

Det är viktigt att konstatera detta i den här debatten när vi ändå pratar om legitimitet för den svenska klimatpolitiken. Om det ska vara en acceptans för den måste man känna att man är en del av omställningen. Vi ser nu att elektrifieringen går bra, att laddinfrastrukturen är på uppgång och att fler köper laddhybrider. Elbilarna är också på uppgång efter ett hack i kurvan 2024. Samma gäller utsläppen, som under den förra regeringen, vilket jag nämnde i det förra replikskiftet, också hade ett hack i kurvan 2021.

Av någon anledning stod inte Rickard Nordin och skrek om att vi inte nådde några klimatmål, utan då var man helt överens om att den extremt höga reduktionsplikten – som Riksrevisionen kritiserade som ej hållbar, som inte skulle kunna genomföras i praktiken – skulle göra att man nådde klimatmålen och att allt blev fantastiskt.

Tyvärr var det inte så. Vi har insett vårt misstag. Därför har vi gjort detta omtag. Reduktionsplikten har sänkts till en nivå som är mer rimlig, som både vinner acceptans och ser till att vi kan nå klimatmålen.

Jag är fullt övertygad om att vi kommer att behöva många andra saker i klimatpolitiken för att nå målen, men det är min avsikt att vi ska göra det.

Fru talman! Vi kan konstatera att Sverige är på rätt kurs att klara ESR-kravet, men framför allt är vi definitivt på rätt kurs att klara det långsiktiga målet, vilket jag tycker är mycket mer prioriterat. Vi ska faktiskt nå nettonoll 2045 och därefter lyckas med negativa utsläpp. Det kortsiktiga tänket om att man ska nå dit men inte längre fungerar inte, har vi insett, utan vi måste börja tänka mer långsiktigt. Hur kan Sverige på ett bättre sätt bidra i världen?

Vi tenderar att här i Sverige stirra oss blinda på vad som sker enbart inom Sveriges gränser, och vi stirrar oss blinda på olika kortsiktiga mål. Det är otroligt skadligt för klimatpolitiken som helhet, inte minst för acceptansen för klimatpolitiken. Vi vet att priset vid pump gör skillnad. Det gör skillnad vad det är man behöver betala för omställningen, och det gör skillnad när resten av landet känner att klimatpolitik är något som de sysslar med i Stockholm, men de fattar inte hur det ser ut i verkligheten. Det skadar förtroendet för klimatpolitiken i grunden, och där begår vi ett djupt misstag. Därför har vi valt en annan väg.

Fru talman! Vi kan börja med att prata om prisläget. Vi kan konstatera att priset i mars 2022 låg på ungefär 28 kronor per liter. I maj 2025 låg det på 15 ½ kronor per liter. Det är alltså mer än 10 kronor billigare att tanka, per liter.

Det här är uppenbarligen en regering som lyssnar på vad folket vill ha, det vill säga rimliga bensin- och dieselpriser. Vi vill att omställningen ska vara möjlig i hela landet. Då gäller det att vi har med oss hushållen och företagen och att klimatpolitiken inte blir någonting som vi bara sysslar med här borta i Stockholm utan någonting som hela landet kan ställa sig bakom. Det kunde man absolut inte med den förra reduktionsplikten.

Dessutom fick den grov kritik från Riksrevisionen, som sa väldigt tydligt att den inte gick att genomföra. Ändå väljer man att stå här och kritisera att vi inte når klimatmålen med vår reduktionsplikt. Faktum är att man med den gamla reduktionsplikten inte heller var på väg att nå vare sig de kortsiktiga eller de långsiktiga målen. Man hade inte nått hela vägen fram.

Nu har vi en ny politik där vi har lagt om kursen. Vi har minskat utsläppen både 2022 och 2023. År 2024 var det ett hack i kurvan, på ungefär samma sätt som det var 2021, när den rödgröna regeringen satt vid makten. Då ökade utsläppen tillfälligt för att sedan komma tillbaka till en nedåtgående bana.

Ledamoten lyfte elektrifieringen. Vi vet att tillväxten för elbilar stannade av under 2024, men det gjorde den för hela personbilsflottan. Därefter har vi kunnat konstatera att det har tagit fart i år igen. Vi har sett en tydlig ökning under de första månaderna av det här året.

Fru talman! Reduktionsplikten har varit ett av våra viktigaste verktyg för att minska utsläppen från transportsektorn. Att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel kan vara ett effektivt sätt att minska utsläppen, men bara om det görs på rätt sätt.

Den tidigare reduktionsplikten var för högt satt. Den ledde till att Sverige i praktiken dammsög den globala marknaden på biodrivmedel, resurser som annars hade kunnat göra större nytta i andra sektorer än personbilstrafiken.

Riksrevisionen konstaterade att reduktionsplikten hade hamnat på en ohållbar bana. Man slog fast att den inte var vare sig kostnadseffektiv eller genomförbar i sin dåvarande form. Det är allvarlig kritik, och det vore ansvarslöst att inte ta den på allvar.

Låt mig därför vara tydlig: Vi moderater tror på att klimatpolitiken ska vara effektiv, evidensbaserad och förankrad i verkligheten – inte driven av symbolik eller kortsiktig populism.

Att människor känner att politiken är rimlig, rättvis och begriplig är en förutsättning för att omställningen ska kunna ske i praktiken. Därför har regeringen lagt om kursen. Reduktionsplikten sänks till en nivå som är förenlig både med våra klimatmål och med en rimlig prisbild vid pumpen. Vi fokuserar i stället på att använda biodrivmedel där de verkligen gör skillnad – i flyget, i sjöfarten och i den tunga trafiken.

Samtidigt storsatsar vi på elektrifieringen. Vi bygger ut laddinfrastrukturen, säkrar energiförsörjningen och möjliggör investeringar i ny kärnkraft. Det är så vi driver klimatarbetet framåt – med teknik, innovation och en långsiktig trovärdighet.

Vi vet att transportsektorn står för en betydande del av Sveriges utsläpp. Men vi vet också att Sverige är ett föregångsland, där vi kombinerat ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Sedan 1990-talet har Sveriges bnp fördubblats. Samtidigt har våra utsläpp minskat med över en tredjedel. Det är ett kvitto på att teknik, tillväxt och hållbarhet går hand i hand.

Fru talman! Reduktionsplikten, som syftar till att öka andelen biobränsle i diesel och bensin, är ett av våra verktyg för att sänka utsläppen. Men det är ett verktyg som måste hanteras med försiktighet. En alltför snabb och orealistisk höjning riskerar att kraftigt höja drivmedelspriserna, vilket särskilt påverkar dem som bor och verkar på landsbygden. Det drabbar hushåll, jordbruk och företag som inte har några andra alternativ. Det undergräver också acceptansen för klimatarbetet, och utan folklig förankring faller även de mest ambitiösa klimatmålen.

Att ignorera väljarnas vilja är inte bara oklokt. Det är också farligt för tilltron till hela klimatarbetet. Därför är det också värt att lyfta vad alternativet hade varit. Om Socialdemokraterna får bilda regering tillsammans med Miljöpartiet igen, vilket historien har visat att de gärna gör, vet vi vad som väntar. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har själv sagt att drivmedelspriserna ska öka med flera kronor per liter. Man vill höja reduktionsplikten – igen. Det är en politik som slår hårt mot hushåll, företag och landsbygden.

När Socialdemokraterna nu försöker framstå som folkliga och pragmatiska i klimatpolitiken bör vi minnas vilka det var som styrde när priserna rusade. Och vi bör fråga: Tänker de stå emot Miljöpartiet nästa gång, eller blir det som förra gången när Miljöpartiet fick diktera villkoren?

Vi moderater tror på en annan väg – en som håller ihop klimatambitioner och ekonomisk verklighet, en som människor faktiskt kan ställa sig bakom.

Sverige ska vara ett föregångsland, men inget land i världen kommer att vilja ta efter exempel där klimatpolitiken upplevs som ett straff. Därför väljer vi en väg som både är effektiv och är möjlig att genomföra i verkligheten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joanna Lewerentz, Oskar Svärd och John Widegren (alla M).

Herr talman! För det första har vi det lägsta skattetrycket sedan 70-talet, och det märks. Det gör väldigt stor skillnad.

Sedan tycker jag att det är rätt anmärkningsvärt att oppositionen har ett så uppskruvat tonläge i en prisdebatt, särskilt vad gäller reduktionsplikten. Sedan den här regeringen tillträdde har de totala utsläppen minskat både 2022 och 2023. De ökade tillfälligt 2024, men nu är planen stabil – utsläppen ska fortsätta minska år för år fram till 2030, och sedan ska vi också nå det långsiktiga målet 2045.

Jag tackar så mycket för svaret. Tyvärr förstärker det bara min bild. Från Socialdemokraternas sida kan man eventuellt protestera lite i början, men när det gäller är det sannolikt Miljöpartiet som kommer att få sista ordet i klimatpolitiken. För vi vet hur det brukar bli, herr talman. När makten står på spel väger andra principer lätt. Och om höjda bränslepriser krävs för att hålla ihop ett rödgrönt regeringsunderlag är det ett pris som Socialdemokraterna verkar vara beredda att låta svenska bilpendlare, företagare och landsbygdsbor betala.

Herr talman! Socialdemokraterna försöker ofta låta som att de förstår människors vardag. Men när det kommer till kritan i klimatpolitiken är det ofta Miljöpartiet som får hålla i taktpinnen. Nu får vi svart på vitt om vad som väntar om Socialdemokraterna återigen skulle få chansen att bilda regering tillsammans med Miljöpartiet. Det blir dyrare att leva, att köra bil och att bo utanför storstaden.

Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har varit väldigt tydlig. Det kommer att bli dyrare, säger hon i SVT:s 30 minuter. Med det menar hon såklart bränslepriserna. Miljöpartiet vill höja reduktionsplikten rejält igen. Det är exakt denna typ av politik som en gång fick priserna att skena och som slog absolut hårdast mot barnfamiljer, mot landsbygden och mot företagare.

När Socialdemokraterna står här och pratar om ansvar och rättvisa vill jag fråga vad det är som har förändrats. Kommer de den här gången att säga nej till Miljöpartiet om de skulle hamna i ett sådant läge att de får ta över regeringsmakten? Eller kommer de som vanligt att låta de gröna bestämma?

Detta är någonstans skillnaden mellan oss och Socialdemokraterna, herr talman. Vi sänker priserna – de gör det dyrare. Vi har förstått läxan – det har inte Socialdemokraterna.

Fru talman! Miljöpartiets politik riskerar att slå undan benen för just det brukande som faktiskt bidrar till klimatomställningen. I stället för att stötta svenska skogsägare, som Daniel Helldén påstår att Miljöpartiet gör, vill man begränsa deras möjligheter. Man vill tala om för skogsägare hur de ska bruka sin skog, vilket i förlängningen innebär att fossila material och bränslen får stå kvar på marknaden.

Fru talman! Jag har mycket större förtroende för Sveriges 300 000 skogsägare än vad jag har för Miljöpartiets politik. Samtidigt som Miljöpartiet vill låta mer av skogen stå för klimatets skull, vill man också bygga mer i trä – för klimatets skull. Jag undrar hur Miljöpartiet får ihop denna ekvation av att både ha kakan och äta den, för såvitt jag vet är det inte riktigt så skogsbruket fungerar.

Fru talman! Ett aktivt och hållbart brukande av skogen är ett av våra viktigaste verktyg i klimatomställningen. Skogen binder koldioxid, ger förnybara råvaror och möjliggör produktion av biobränslen och klimatsmarta byggmaterial.

Men för att detta ska fungera krävs en politik som står upp för äganderätten och litar på de hundratusentals skogsägare runtom i landet som varje dag tar ansvar för både miljö och produktion. Det gör inte Miljöpartiets politik.

Min fråga till Miljöpartiet är: Hur tänker ni att Sverige ska kunna nå klimatmålen om vi samtidigt försvårar för de näringar som faktiskt levererar klimatsmarta lösningar?

Fru talman! Priset för att lägga ned fullt fungerande kärnkraft bland annat i mitt hemlän Halland, med Ringhals 1 och 2, orsakade en ökning av koldioxidutsläppen med 8 miljoner ton per år. Priset för att inte satsa på kärnkraft i dag vet vi inte. Vi vet dock att framtida generationer kommer att få betala priset för en klimatpolitik som enligt Miljöpartiets plan ska vara kortsiktig.

Vi väljer i stället att satsa på en mer långsiktig bana där kärnkraften är en förutsättning för en klimatpolitik som håller. Det är en förutsättning för mer vind. Det är också en förutsättning för industrins och transportsektorns omställning.

Från IPCC är man tydlig med att kärnkraften behövs. Jag undrar om Miljöpartiet tycker att FN:s klimatpanel har fel. Vilken bedömning, som FN:s klimatpanel har missat, gör i så fall Miljöpartiet?

Fru talman! Den bästa klimatpolitiken är inte längre den som tvingar utan den som skapar bäst förutsättningar. Det gjorde inte den rödgröna rörans politik förra mandatperioden.

Sveriges första borgerliga klimatpolitiska handlingsplan har lagts fram, och den gör skäl för namnet Hela vägen till nettonoll. Vi bygger ut den fossilfria elproduktionen och satsar på transportsektorns omställning genom elektrifiering. Antalet laddstolpar byggs ut i enorm takt. Vi tycker att skogen ska brukas, inte låsas in.

Klimatpolitiken måste som sagt vara folkligt förankrad och effektiv. Här ser vi till att det blir en verklig utsläppsminskning per investerad krona eftersom vi har ett systemperspektiv. Regelförenklingar och kortare tillståndsprocesser är också god klimatpolitik, fru talman.

Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att anklaga mig för att ha en trumpistisk retorik. Det är inte bara grovt felaktigt utan också ett billigt försök att undvika en saklig debatt.

I det förra replikskiftet ställde jag en fråga om Sveriges konkurrenskraft och om varför Socialdemokraterna vill avveckla Förenklingsrådet. Fick jag några svar, fru talman? Nej, det fick jag såklart inte.

Om Jytte vill prata sakpolitik, var så god! Hon har en ny chans nu. Vad vill Socialdemokraterna med konkurrenskraften och Förenklingsrådet?

Att smutskasta mig med en etikett som jag både som svensk politiker och som amerikansk väljare aktivt motarbetar är ovärdigt ett parti som säger sig stå upp för demokratin, fru talman.

Fru talman! Klimatfrågan känner inga gränser. Den är global till sin natur.

Sveriges utsläpp utgör en bråkdel av världens totala utsläpp, men vi är långt ifrån obetydliga när det gäller vår roll och vårt ansvar. När vi visar att det går att förena en kraftfull klimatomställning med ekonomisk tillväxt gör vi verklig skillnad.

Det är just den balansen mellan klimatambition och konkurrenskraft som präglar den moderatledda regeringens politik. Vi ser till att hushåll och företag kan ställa om utan att tappa framtidstro. Vi bygger ut elproduktionen med både kärnkraft och vindkraft och gör det enklare att få tillstånd. Vi förstärker Klimatklivet och Industriklivet och har upprättat Kväveklivet.

Kanske viktigast av allt: Vi slår vakt om kostnadseffektivitet. Varje krona som läggs på ineffektiv klimatpolitik är en krona som kunde ha gjort verklig nytta någon annanstans.

Den moderatledda regeringen har nu fattat en lång rad beslut för att bana väg för ny kärnkraft och öka utbyggnaden av vindkraften. Detta görs inte för skojs skull, utan det är en grundläggande förutsättning för en klimatpolitik som håller hela vägen ut och blir en konkurrensfördel. Att blunda för elproduktionens betydelse är ansvarslöst. Om man inte har någon energipolitik har man heller inte någon klimatpolitik.

Fru talman! Sveriges resa visar att klimatansvar och tillväxt inte är motsatser. De är förutsättningar för varandra.

(Applåder)

Fru talman! Vi ser ett livskraftigt och innovativt näringsliv som en av de absolut viktigaste lösningarna på klimatutmaningarna. Det är just genom företagens förmåga att utveckla nya tekniker, effektivisera resurser och ställa om produktionen som vi långsiktigt kan minska utsläppen både i Sverige och globalt.

Vi har tillsatt ett förenklingsråd för att minska regelkrånglet och skapa bättre villkor för företag att växa och ställa om. Socialdemokraterna vill i stället strypa finansieringen till det arbetet, mitt i en tid då förenklingar och innovation är mer nödvändiga än någonsin.

Hur tänker Socialdemokraterna att deras förslag stärker Sveriges konkurrenskraft och klimatarbete när de i praktiken försvårar för de företag som bär detta på sina axlar?