Helena Storckenfeldt

Fru talman! Klimatomställningen är en av vår tids största utmaningar. Men om vi ska klara den måste vi våga tala klarspråk om vad som faktiskt fungerar.

Moderaternas utgångspunkt är enkel: Klimatpolitiken måste leverera resultat långsiktigt, hållbart och globalt. Lösningen, däremot, är inte lika enkel. Det krävs ett konkurrenskraftigt näringsliv, mycket mer fossilfri el och en klimatpolitik som människor och företag accepterar och vill vara en del av.

Det finns nämligen en avgörande insikt som ibland saknas i den svenska klimatdebatten: Ekonomisk tillväxt är inte ett hinder för klimatomställningen. Ekonomisk tillväxt är en klimatstrategi, och det är den av två skäl.

För det första handlar det om EU:s roll i världen. EU är den region i världen som har de högsta klimatambitionerna. Det är viktigt. Men det spelar bara roll om Europa också är starkt nog att sätta normen globalt.

När europeisk industri växer sprids våra klimatkrav genom värdekedjor, investeringar och teknikutveckling. Våra standarder blir standarder även för andra. Men när europeisk industri i stället försvagas händer något annat. Då flyttar investeringar, produktion och jobb ofta till länder med lägre klimatkrav och högre utsläpp. Resultatet blir att Europas utsläpp minskar, men de globala utsläppen gör det inte.

Med andra ord: När europeiska företag tar marknadsandelar minskar utsläppen globalt. Det är därför konkurrenskraft är en klimatfråga. Klimatpolitik som gör Europa fattigare gör också världen smutsigare. Det kanske är en politisk strategi som vinner debatten på hemmaplan, men man måste ha klart för sig att klimatet förlorar.

Fru talman! För det andra handlar det om förebildens kraft. När vi blickar ut över världen ser det väldigt annorlunda ut än i Sverige. Det gör att vi också måste bredda våra perspektiv för att på ett ärligt sätt förstå oss på hur en effektiv omställning kan genomföras på global nivå.

Det räcker inte att några få länder går före. De flesta av världens länder måste också vilja följa efter. Då måste vi kunna visa att omställningen faktiskt fungerar. Vi måste kunna visa att det går att minska utsläppen och samtidigt skapa jobb, investeringar och välstånd.

Sverige är ett fantastiskt bra exempel på just detta. Sedan 1990-talet har Sverige fördubblat sin bnp samtidigt som vi minskat våra utsläpp med över en tredjedel. Vi genererar nu bara en sjättedel så mycket växthusgaser per krona som vi gjorde för tre decennier sedan. Det är en framgång att vara stolt över. Det är också ett bevis på att tillväxt och klimatansvar inte bara kan samexistera – de kan förstärka varandra.

Våra företagare tyngs ned av onödig byråkrati, aktivister på myndigheter implementerar regelverk bortom politikens intentioner och markägare misstänkliggörs. Det är inte en ordning som gynnar vare sig klimatet eller konkurrenskraften.

Den här mandatperioden har därför mycket tid och energi lagts på att effektivisera och elektrifiera och på att stärka ekonomin. Det görs just i syfte att skapa rätt förutsättningar för inte minst omställningen. Sverige står nu inför ett vägval. Ska detta arbete få fortsätta, eller ska det rullas tillbaka? Sanningen är nämligen att inget land i världen kommer att vilja ta efter ett exempel som innebär lägre tillväxt, högre kostnader och sämre levnadsstandard.

Tyvärr finns det ingen quickfix. Men det är avgörande att vi gör det vi kan för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett effektivt globalt klimatarbete.

Det finns de som menar att klimatomställningen kräver att vi gör oss fattigare. Jag menar att det är precis tvärtom.

Fru talman! Jag tror inte på att skrämma människor till förändring. Jag tror på att engagera människor och på att bygga klimatpolitiken på människors vardag, inte ovanför deras huvuden. Utan människors förtroende för politiken kommer vi aldrig att nå i mål. I det stora såväl som i det lilla måste klimatpolitiken bottna i verkligheten.

Det handlar om att se till att investeringar blir av, att skog får brukas, att el finns när och där den behövs och att politiken undanröjer hinder – inte skapar nya.

Vi har alla ett ansvar för framtiden. Men det ansvaret bärs inte av förbud och symbolpolitik. Det bärs av reformer, av beslutsamhet och av förtroende för hårt arbetande människors förmåga att bidra till ett mål som är så mycket större än vad som sker inom Sveriges gränser.

(Applåder)

Fru talman! Det finns många delar i detta att ta tag i. Vi kan ta dem i tur och ordning.

Vi har redan facit på hur en sådan energiöverenskommelse skulle se ut eftersom Miljöpartiet har varit så pass tydligt. Det är alltså totalt ointressant för oss att ingå i en sådan överenskommelse. Det är därför jag nu ställer frågan till Socialdemokraterna och inte till de övriga partierna. Jag ställer frågan till Åsa Westlund från Socialdemokraterna om hur man ställer sig till kärnkraften.

Vi vet också att det fanns planer på ny kärnkraft vid Ringhalsområdet fram till 2014. Jag var där senast i går och fick hela historiebeskrivningen – inte från något politiskt parti utan direkt från Ringhals. Det var väldigt tydligt att man vid regeringsskiftet 2014 lade ned de planerna på grund av de politiska utsikterna med en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering vid makten.

Det är så verkligheten ser ut. Det är också den verklighet som vi behöver förhålla oss till. Det är därför den här frågan fortsatt är viktig.

Åsa Westlund lyfter i sitt anförande fram riskerna med att spelregler förändras. Jag tycker att vi ska vara ärliga om vad som avgör var investeringar hamnar eller inte. Jag tror att vi kan vara rätt så tydliga och säga att företag inte flyttar från Sverige på grund av ett eventuellt transportmål eller ett elektrifieringsmål. De flyttar om de inte kan vara säkra på om det finns tillräckligt med el på plats, om skatterna är för höga eller om reglerna är för krångliga. Det är helt enkelt om man har för många socialdemokratiska piskor på bordet.

Det är just därför som vi har lagt om energipolitiken. Jag ställer frågan en gång till: Är Socialdemokraterna beredda att prioritera den elproduktion som behövs?

Fru talman! Socialdemokraterna säger i dag att de är för kärnkraft. Men det var just under socialdemokratiskt styre som det fattades politiska beslut som bidrog till att flera reaktorer stängdes. Dessutom satt man här i kammaren och applåderade när vi röstade om att avveckla Ringhals 1 och 2.

Nu bygger den här regeringen förutsättningar för ny kärnkraft i Sverige, något som är avgörande för konkurrenskraften, för klimatomställningen och för att industrin ska kunna elektrifieras. Socialdemokraternas bästa kompisar, Miljöpartiet, har dock varit väldigt tydliga: De kommer att riva upp planerna för ny kärnkraft om de får bestämma.

Min fråga har upprepats många gånger förr, men den är värd att ställa en gång till. Den är rätt så enkel: Kommer Socialdemokraterna att stå upp för den nya kärnkraften, eller kommer de att låta Miljöpartiet diktera villkoren ännu en gång, om det blir så att Socialdemokraterna tar över regeringsmakten?

Fru talman! Det var mycket på en gång där.

Vi väljer att se över artskyddet och att faktiskt betala markägaren när staten går in och gör intrång. Det tycker vi är rätt självklart. Det innebär inte att vi vill skydda mer skog. Snarare är det en del i att öka rättssäkerheten för Sveriges markägare och stärka äganderätten, något som jag vet att Socialdemokraterna har lite svårt för ibland.

I dag lönar det sig tyvärr inte att vara just lantbrukare. Jag träffade en som valt att ställa om och göra stora investeringar i sin gård. Han fick ökade kostnader, extra regler och extra kontroller medan grannen som drev en grisgård hade exakt samma regler och tillstånd som på 60-talet och inte fick några som helst ökade kostnader.

Jag ställer en fråga som blir retorisk och snarare är till väljarna. Tror ni att det är Socialdemokraterna eller Moderaterna som har bäst förutsättningar att minska regelkrånglet, att göra störst regelförenklingar, att genomföra störst skattesänkningar och att minska byråkratin? Vilket parti är det som är bäst på att göra det, och vad är det vi ser resultatet av nu?

Fru talman! Jag är rätt säker på vad svaret blir.

(Applåder)

Fru talman! Om jag inte minns helt fel var detta en granskning inte enbart av den här regeringen utan snarare av en längre hantering av livsmedelsproduktionen och jordbrukspolitiken.

Först och främst är det otroligt viktigt att vi fortsätter att bidra med goda åtgärder för den biologiska mångfalden. Här ser vi ett systemfel i sig: Vi fortsätter att skydda det som vi egentligen inte behöver skydda mer av i Sverige, nämligen skog. Det är ett problem som bygger på att vi fortsätter att skydda skogen mycket på grund av att vi vet hur den ska skyddas. Det är enkelt att fortsätta skydda den.

Det som egentligen behövs för den biologiska mångfalden är snarare regelförenklingar och ökad lönsamhet i just jordbruket, i lantbruket, så att det blir mer lönsamt att ha fler betande mular. Det är ju det som är grunden. Det som behövs är egentligen inte att vi väljer att skydda fler områden utan snarare att det blir mer lönsamt att vara djurhållare i Sverige i dag.

Här tror vi stenhårt på att det är regelförenklingar, skattesänkningar och minskad byråkrati som är grunden för att lyckas öka produktionen och se till att fler väljer just den här branschen – som också ska vara en framtidsbransch, för det får vi inte glömma bort. Det här måste fortsätta vara en intressant bransch värd att investera i, och då måste man också se en framtid i den.

Jag vill tillägga att vi från Moderaterna länge har drivit på för ett dikostöd eftersom vi tror att det är väldigt viktigt inte minst för den biologiska mångfalden att ha fler betande djur. Om jag förstått det hela rätt utreds det nu, så det är mycket som är på gång.

Fru talman! I fredags träffade jag Mikael, Lars, Helene, Ola och Lennart – fem engagerade lantbrukare från Halland. Vi samlades kring ett ämne som alla fem lyfte upp med stor frustration: regelkrångel, byråkrati och den där känslan av att staten inte ser deras arbete utan bara deras pappersarbete.

Det blev snabbt tydligt att det här är en fråga som lantbrukare har burit på i decennier men som politiken alltför länge har behandlat styvmoderligt. Vi talar nämligen inte om något nytt utan om ett systemfel som har vuxit sig större för varje år, där lantbrukare lägger timmar och ibland hela arbetsdagar på dokumentation i stället för på det de egentligen vill göra: producera mat, ta hand om djuren och förvalta den jord vi alla är beroende av.

För varje liter mjölk och varje kilo potatis krävs i dag dokumentation om gödselhantering, växtskydd, djurskydd, transporter, vattenanvändning och miljöhänsyn. Det är inte ovanligt att fem olika myndigheter knackar på ladugårdsdörren – alla med sina egna kontrollscheman och krav. Det här håller inte. Vi måste våga erkänna att vi har gjort det för svårt att vara bonde i Sverige.

Moderaterna har ett tydligt fokus på regelförenkling, och detta måste ske på alla nivåer där regelbördan uppstår. På EU-nivå har vi tagit konkreta steg framåt som jag är väldigt stolt över. Tack vare ett moderat initiativ i Europaparlamentet har EU-kommissionen infört principen om en in, en ut. Det innebär att varje gång ett nytt krav införs som medför en kostnad för lantbrukare ska det vägas upp av en lika stor kostnadsminskning någon annanstans i verksamheten.

Och vi har inte stannat där. I ett andra steg har vi fått Europaparlamentet att ställa sig bakom principen om en in, två ut. Det innebär att varje ny kostnadsbörda ska följas av att det dubbla tas bort. Det är ett paradigmskifte i EU:s jordbrukspolitik som Moderaterna har varit drivande i.

På nationell nivå måste Sverige upphöra med att konstant försöka vara bäst i klassen, alltså att vi lägger extra krav ovanpå EU:s regler. Om EU kräver en kontroll ska Sverige inte kräva två. Här har regeringen redan börjat rensa, men mycket behöver fortfarande göras.

Därutöver behöver vi modernisera hela kontrollsystemet. Genom digitalisering och bättre samordning ska en lantbrukare kunna rapportera uppgifter en gång, inte tre. Kontroller från myndigheter måste kunna samordnas. En gård behöver inte fem inspektioner från fem olika håll. Det här handlar inte om att tumma på viktiga krav, utan det handlar om att använda sunt förnuft och inte misstänkliggöra våra företagare.

Fru talman! Sveriges lantbrukare verkar på en global marknad men under svenska villkor. Det kräver att vi ger dem spelregler som möjliggör konkurrens på lika villkor så att de kan mäta sig med kollegor i andra länder utan att samtidigt behöva kämpa i uppförsbacke.

I dag är verkligheten en annan. Vi ser en livsmedelsproduktion som minskar, inte ökar. Det är inget nytt utan en utveckling som har pågått under lång tid. Regering efter regering har talat om vikten av att öka självförsörjningen, men trots alla goda ambitioner står vi och stampar. Inom flera delar av jordbruket fortsätter till och med nedgången. Det är inte hållbart.

Svensk livsmedelsproduktion är inte bara en fråga om jobb, företagande och tillväxt, utan det är en fråga om nationell säkerhet. Pandemin och kriget i Ukraina har påmint oss om hur snabbt tillgången till mat, insatsvaror och transporter kan rubbas. Att kunna producera sin egen mat är inte bara önskvärt, utan det är en strategisk nödvändighet.

Om vi vill vända den här utvecklingen och på allvar öka Sveriges självförsörjningsgrad måste vi skapa verkliga förutsättningar. Det måste bli mer lönsamt att odla och föda upp. Vi behöver fler bönder som vågar investera, fler hektar i produktion, mindre regelkrångel samt spelregler som sträcker sig över generationer av hårt arbetande människor.

Vi måste också inse vad som händer när svenska lantbrukare ständigt pressas hårdare än sina konkurrenter, för det är precis vad som sker i dag. När skatter, avgifter och regelkrav, allt det här, läggs på varandra minskar inte bara lönsamheten utan också viljan att satsa. I en bransch där varje investering är långsiktig måste vi skapa trygghet och förutsägbarhet. De som driver lantbruk i Sverige ska inte behöva tveka inför framtiden. De ska veta att politiken står bakom dem.

Sist men inte minst, fru talman, måste jag nämna vargen.

När allt fler fårproducenter väljer att lägga ned måste vi våga prata om det som är ett av deras största hinder: rovdjurspolitiken, eller snarare implementeringen av den.

Vargen är i dag ett reellt hot mot betesbaserad produktion. Även om vi i Sverige har verktyg som licensjakt, skyddsjakt och paragraf 28 räcker det inte. Reglerna måste bli mer praktiskt användbara, skyddsjakten måste förenklas och paragraf 28 behöver öppnas upp så att fler vågar fortsätta sin verksamhet, för verkligheten är att många redan har gett upp. De spikar igen ladugårdsdörren, inte för att de vill utan för att oron för nästa angrepp blivit för stor.

Fru talman! Det vore en skam om man tvingas ge upp världens bästa djurhållning för att politiken inte haft modet att agera i tid.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det vore väldigt intressant om ledamoten i så fall svarade på frågan vad hennes parti vill med kärnkraften. Socialdemokraterna kommer nämligen med nya bud hela tiden. Det beror helt på vilken ledamot man pratar med. Det beror helt på vilket år som partiledaren håller ett visst tal. Det kommer nya bud exakt hela tiden.

Om vi ska prata om långsiktighet för elförsörjningen tror jag att Socialdemokraterna först behöver se sig själva i spegeln och svara på frågan: Vad vill man med kärnkraften? I vilken utsträckning är man villig att stå upp för kärnkraften om man återigen hamnar i regeringsställning med Miljöpartiet som stöd? Innan den frågan är besvarad är det totalt ointressant för oss att ingå i någon form av energiöverenskommelse. Det är för osäkert, alldeles oavsett vad vi kommer överens om i det enskilda rummet.

Vad gäller vindkraften pratar vi mycket om att öka acceptansen. Det är något som jag vet att ledamoten är väl införstådd med eftersom hon kommer från en kommun där det har varit stor uppståndelse kring vindkraften. Halland är ett län som har mycket vindkraft och har tagit ett stort ansvar. Pengarna från det ska givetvis komma kommunerna till del. Men det är också viktigt att se till människors verklighet. Vi måste se till att få bättre reformer på plats för att få människor med på tåget. Om vi inte har dem med oss har vi dem emot oss.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna ledamoten till hennes första debatt med miljö- och jordbruksutskottet. Det är väldigt roligt att vi äntligen kan ha lite mer Hallandsfokus i miljö- och jordbruksutskottet. Det är helt rätt.

Jag tycker att ledamoten lyfter upp bra frågor, men samtidigt måste jag poängtera att utvecklingen när det gäller tillståndsprocesserna, vindkraftverken och hur vi säkrar en stabil energiförsörjning inte är något nytt. Det var inget som helt plötsligt landade i vårt knä när vi klev in i Rosenbad, utan det här är något som vi har sett utvecklas under väldigt lång tid och, med all respekt, främst under Socialdemokraternas tid vid makten. Jag tycker därför att det är något magstarkt av Socialdemokraterna att här i kammaren fråga varför allting inte är löst på en kvart. Det är ungefär den tid som Moderaterna har suttit vid makten om man jämför med Socialdemokraternas tid vid makten.

Låt mig ta ett konkret exempel, som också ledamoten tar upp och som gäller havsvinden. Denna regering har i praktiken genomfört och godkänt dubbelt så många havsvindsparker som den förra socialdemokratiska regeringen gjorde. Det är ett konkret bevis på att vi får saker gjorda.

Herr talman! Jag försöker lista ut om det var dubbel negation eller inte och om jag ska svara ja eller nej på frågan. Men vad jag tycker är helt enkelt att det självklart är en viktig drivande kraft i den gröna omställningen.

Jag vet att även ledamoten känner till skillnaden mellan att sitta i opposition och att sitta i majoritet. I majoritet säger man nej till oppositionens motioner oavsett hur bra man själv tycker att de är. Man driver sina frågor internt och har förhandlingar i regeringen, som sedan lägger fram propositioner i stället. Men Stina Larsson vet vad jag har sagt i den här kammaren vid ett flertal tillfällen och vad vi driver på moderata partistämmor och arbetsstämmor. Det är väldigt tydligt vad vi tycker. Jag tycker att vi i det här motionsbetänkandet visar på bredden.

När det handlar om vilka olika delar som är viktiga i den gröna omställningen tror jag att tillståndsprocesserna hör till de absolut viktigaste, och jag tror att Centerpartiet instämmer i det. Även om marknaden kanske inte löser alla detaljer tror jag att vi är rätt eniga om att den är en av de absolut viktigaste drivande faktorerna för att klara den gröna omställningen. Vi måste se till att vi har rätt tillståndsprocesser på plats och att förenklingsarbetet går som vi vill.

Det jag vill ha sagt med detta är att regeringen inte har legat på latsidan. Som jag nämnde i mitt huvudanförande har vi drivit igenom ett antal förenklingsprocesser när det gäller tillstånden.

Herr talman! Jag tycker att detta är jätteintressant. Jag har sedan vi diskuterade detta i kammaren senast haft ett antal möten för att lära mig mer om hur vi kan använda oss av verktyget offentlig upphandling. Vi har under lång tid vetat att det är ett verktyg som får stor effekt på marknaden och är en drivande kraft när man använder sig av det på rätt sätt. Det handlar om vilken typ av utveckling vi vill se i samhället.

Här tycker jag att miljö- och klimataspekterna är en given del. Som jag sagt i tidigare replikskiften tycker jag att vi borde använda oss av de aspekterna i offentlig upphandling på ett bättre sätt. Jag vet att man i Uppsala bland annat har använt sig av dem i fråga om byggsektorn. Det har varit ett väldigt framgångsrikt recept. Man kan inkludera krav på vilken miljönytta ett projekt ska ge och inte bara ta hänsyn till hur mycket det kommer att kosta.

Detta är viktiga principer som jag fortsatt står bakom.

Herr talman! Jag tycker att det är bra med ledamöter som brinner för en fråga och inte ger sig. Detta är en fråga som jag och Andrea Andersson Tay har diskuterat många gånger här i kammaren, och det är en viktig fråga. Varje gång vi haft ett replikskifte om frågan har den beskrivits på ett nytt sätt, och det har varit positivt för mig.

Som jag sa tidigare får vi se vad den nationella planen innehåller. Det tycker jag ska bli väldigt intressant att se. Därefter får vi se vad som behövs utöver det och vilka steg som ska tas.

Jag tackar ledamoten så mycket för hennes engagemang och ser fram emot fortsatt engagemang.

Herr talman! Det var en jättebra fråga av ledamoten Andersson Tay. Jag ska svara helt ärligt: Jag vet inte. Precis som ledamoten har jag ännu inte sett den nationella planen. Vi får vänta och se vad som står i den om hur problemet ska hanteras.

Ur mitt eget och Moderaternas perspektiv kan jag konstatera följande: Jag lyssnade på miljöpartisten Emma Nohréns anförande alldeles nyss. Hon framhöll att det behövs en ny ordning där den drabbade kan få hjälp. Det tycker jag är fullt rimligt. Jag skulle vilja att vi om möjligt kommer samman och försöker hitta någon form av ordning för hur vi kan gå till botten med den här typen av miljöproblematik och värna om principen att förorenaren betalar. Jag tycker att det är fullständigt rimligt att vi vidhåller den principen och kommer fram med en lösning som håller lite längre än bara till nästa mandatperiod.

Herr talman! Det här betänkandet kallas ibland lite slarvigt för ”slasktratten”. Men bakom detta något nedlåtande smeknamn döljer sig några av våra viktigaste frågor. Det handlar om hur vi tar hand om vår natur, hur vi bygger ut vårt elsystem och hur vi ger plats för både ansvar och utveckling.

Sveriges framtid vilar på att vi har ett elsystem som fungerar – året runt i hela landet och till priser som hushåll och företag klarar av. Ett stabilt energisystem är inte bara avgörande för vår konkurrenskraft utan också en förutsättning för att klara klimatomställningen.

I dag ser vi en växande efterfrågan på el från industrin, transportsektorn och hushållen. Det är i grunden något positivt, eftersom elektrifieringen är en nyckel till att nå nettonoll. Men det betyder också att vi står inför en enorm utmaning: Sveriges elbehov väntas fördubblas inom en väldigt snar framtid.

Därför behövs alla fossilfria kraftslag. Vindkraften kommer att spela en viktig roll eftersom det särskilt på kort sikt är vindkraften som har störst möjlighet att snabbt bidra med ny elproduktion. Men vindkraften har också sina utmaningar. Den är väderberoende, och den möter ibland motstånd lokalt.

Här har den moderatledda regeringen tagit ansvar. Vi har infört ekonomiska incitament för kommuner som säger ja till vindkraft. Vi gör det också möjligt för närboende att få del av intäkterna och att begära inlösen av sin bostad om de påverkas för mycket. Det här handlar om att öka den lokala acceptansen, att skapa en vinn-vinnsituation där omställningen också innebär en lokal nytta.

Samtidigt står vi fast vid att kärnkraften är och förblir en del av basen i Sveriges energisystem. Vi behöver en stabil grund att bygga på, och kärnkraften är det som gör det möjligt att kombinera just väderberoende kraftslag som vind med trygg elförsörjning dygnet runt.

Det är dock ingen hemlighet att tillståndsprocesserna i Sverige är alldeles för långsamma. I dag tar det åratal, ibland över ett decennium, att få grönt ljus för projekt som skulle kunna bidra till den gröna omställningen. Företag som vill göra rätt och investera i klimatsmarta lösningar möts inte av stöd utan av hinder.

Vi har hört berättelserna till exempel om vattenkraftverket som kunde effektivisera sin produktion men ändå fick kämpa i 15 år för ett tillstånd eller om lantbrukaren som, till skillnad från grannen med ett tillstånd från 60-talet, möttes av en byråkratisk mur bara för att han ville modernisera sin verksamhet. Det här är en orimlig och framför allt orättvis ordning.

Politikens roll är att sätta tydliga, rättssäkra och effektiva spelregler. Men ibland, herr talman, är det bästa politiken kan göra att kliva åt sidan och låta innovation, investeringar och initiativkraft få utrymme.

Därför är det glädjande att vi nu ser konkreta reformer bli verklighet. Regeringen har förenklat tillståndsprövningen för elnät, vilket gör att utbyggnaden går snabbare och blir billigare. Fler hushåll och företag kan därmed få tillgång till el där den faktiskt behövs. Vi har också påbörjat en efterlängtad reform av miljöbalken, med fokus på jord- och skogsbruk, för att förenkla prövningen, minska byråkratin och skapa mer proportionerliga regler för våra areella näringar.

Utöver detta har vi tillsatt både ett förenklingsråd och ett implementeringsråd med uppdrag att identifiera onödigt krångel och motverka den överimplementering av EU-regler som länge har hämmat svensk konkurrenskraft. Vi har även reformerat strandskyddet. Det kanske inte hör hemma just här, men jag tänker att tillståndsprocesser är en del av alltihop. Det handlar om hur vi väljer att behandla våra näringar, våra hushåll och våra företag. Vi ska se till att de faktiskt kan komma fram med sina nya produkter, utvecklingar och investeringar – få ut det och göra största möjliga nytta.

Strandskyddet är en del av detta. Små vattendrag och konstgjorda vatten blir inte längre en onödig börda som stoppar byggande. Det är en frihetsreform för landsbygden som ger människor större rådighet över sin mark och stärker möjligheterna att bo, bygga och leva i hela landet.

Herr talman! Vi har ett starkt miljöskydd i Sverige, och det ska vi vara stolta över. Men vi ser i dag att lagstiftning som en gång syftade till att skydda miljön i allt högre grad står i vägen för just den utveckling vi behöver. Vi måste börja ställa oss den grundläggande frågan: När, var och hur har politiken mandat att ingripa?

Århuskonventionen, som både Sverige och EU har anslutit sig till, slår fast att den som har ett tillräckligt intresse i ett miljöärende eller som upplever att en rättighet kränkts ska ha rätt att få ett beslut prövat rättsligt. Det är en viktig princip. I grunden handlar det om öppenhet, delaktighet och demokratiskt inflytande – värden som vi moderater står bakom.

Men, herr talman, vi kan också konstatera att talerättens utveckling inte har varit toppen. Den riskerar nu att underminera både rättssäkerheten och legitimiteten i våra miljöprocesser. Skogsägare tvingas försvara sin rätt att bruka sin egen mark, ofta till höga kostnader, medan små miljöorganisationer, ofta utan lokal förankring eller medlemmar, kan överklaga samma ärenden utan något kostnadsansvar alls. Det här var inte syftet från början.

Äganderätten är grundlagsskyddad. Ändå behandlas våra markägare i Sverige i dag som misstänkta och inte som de samhällsbärare de faktiskt är. Skogsbruket har under lång tid visat att det går att kombinera produktivitet med miljöhänsyn. Det är tack vare deras förvaltarskap som stora delar av den svenska naturen ser ut som den gör i dag.

Självklart ska människor kunna organisera sig för miljön. Det är en naturlig del av ett öppet samhälle. Men vi måste också sätta gränser och ställa krav, inte minst för att talerätten ska behålla sin legitimitet. Moderaterna vill därför se en justering av dagens regelverk. Vi vill tydliggöra vad som faktiskt utgör en miljöorganisation och ställa krav på en tydligare geografisk koppling och sakägarskap i de ärenden man vill överklaga. Det är en fråga om rättvisa och sunt förnuft.

Herr talman! Klimatpolitiken förutsätter att vi klarar av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste värna miljön men också möjliggöra investeringar, jobb och framtidstro i hela landet. Då krävs rättvisa och rimliga spelregler.

(Applåder)

Herr talman! Runt om i Sverige finns hundratusentals skogsägare som varje dag tar hand om sin mark. Ofta handlar det om familjer som har brukat samma plätt i generationer och som helt frivilligt gjort insatser för att bevara och stärka naturvärden.

Trots det har många upplevt att staten inte står på deras sida. De har fått sitt brukande kraftigt begränsat och ibland helt stoppat till följd av artskyddsförordningen, utan rimlig ersättning. I vissa fall har de till och med tvingats bekosta utredningar för att möta statens krav. Det här har skapat oerhörd frustration och urholkat tilliten i systemet.

Mot denna bakgrund är regeringens besked mycket välkommet, det vill säga att skogsägare som begränsas ska få ersättning.

Hur ser klimat- och miljöministern och regeringen på betydelsen av reformen, och hur kan vi fortsätta att säkerställa att de som tar ansvar för vår natur inte bestraffas?

Herr talman! Socialdemokraterna är experter på att lova allt åt alla, men i slutändan är det alltid någon annan som bestämmer i klimatpolitiken.

Varför ska människor lita på att Socialdemokraterna kommer att jobba för att hålla nere kostnaden i vardagen när de samtidigt söker mandat tillsammans med partier som vill höja koldioxidskatten på bensin och diesel, varav ett var det enda parti som inte gick till val på att sänka reduktionsplikten?

Reduktionsplikten ligger nu för övrigt på en mer långsiktigt hållbar bana, inte den som Socialdemokraterna införde och straffade våra hushåll och företag med. Ett uttalat syfte med deras politik är just att göra det dyrare att tanka. Jag ser inte, herr talman, att det här går ihop med löften om en trygg ekonomi för barnfamiljer, pendlare och landsbygdens företagare. Resultatet med ett av Socialdemokraternas samarbetspartier riskerar ju att bli mycket högre drivmedelspriser redan från dag ett.

Jag undrar fortsatt, herr talman, om det finns ett konkret besked här i dag. Kommer Socialdemokraterna att säga nej till höjd skatt och höjda bensin- och dieselpriser, eller är väljarna hänvisade till att hoppas på att Socialdemokraternas samarbetspartier inte får igenom sin politik?

Herr talman! För hårt arbetande människor, barnfamiljer, pendlare och företagare på landsbygden är bilen inte en lyx utan en förutsättning. När drivmedelspriserna stiger slår det direkt mot hushållsekonomin.

Socialdemokraterna söker nu mandat att bilda regering tillsammans med partier som vill höja koldioxidskatten på bensin och diesel. Det är en politik som, om den genomförs, riskerar att göra det mycket dyrare att ta sig till jobbet, lämna på förskolan och få vardagen att fungera, särskilt för dem som är beroende av bilen.

I vår politik är utgångspunkten en annan: Livet ska gå ihop för dem som arbetar, tar ansvar och får samhället att fungera. Detta gäller i hela Sverige, inte bara där det finns tillgång till tunnelbana, spårvagn eller Voi. Därför är frågan rätt enkel, men helt avgörande: Kommer bensinen att bli dyrare med Socialdemokraternas politik eller inte? Detta, herr talman, tycker jag är ett besked som väljarna förtjänar att få före valet.

Herr talman! Det finns ju ett antal områden runt om i landet som misstänks vara PFAS-förorenade. Det är just därför inventeringsarbetet är så otroligt viktigt – ju mer kunskap vi får, desto större visar sig problemet vara.

PFAS är ett stort hot, inte minst mot vårt dricksvatten och andra livsmedel. Just därför behöver inventeringsarbetet fortsätta så att vi vet var PFAS finns i miljön och så att vi kan minska spridningen av detta.

Som Emma Nohrén tog upp inledningsvis är det dock inte bara PFAS som är ett problem när det gäller kemikalieområdet, utan det handlar också om vilka kemikalier som inte kommer härifrån och som hotar konsumenter i Sverige i dag. Därför har vi lagt 25 miljoner kronor per år till Kemikalieinspektionen för att stödja marknadskontroll och annan tillsyn för att skydda svenska konsumenter från att utsättas för skadliga kemikalier som kommer från oseriösa företag, inte minst Temu och Shein.

Det finns alltså flera delar i detta. Arbetet med PFAS-sanering fortsätter, och anslaget till Kemikalieinspektionen ökas för att vi ska få koll på vilka kemikalier som är skadliga för svenska konsumenter i dag.

Fru talman! Detta är en väldigt viktig fråga som berör inte minst dem som bor i närheten av den här typen av förorenade områden. PFAS är något som vi behöver ta på stort allvar, och det gör vi också.

När det kommer till kemikalier är vi, precis som Emma Nohrén sa i sin inledning, överens i det stora. Det handlar om att begränsa kemikalierna så att det inte blir en giftig situation för människor i vårt samhälle. Kemikalier är fantastiska där de behövs och ska användas, men på andra områden kan det bli stora problem för vår befolkning.

På just kemikalieområdet har vi i den här budgeten bland annat ökat anslaget till Kemikalieinspektionen. Vi har också ökat anslaget för sanering med 85 miljoner kronor för 2026 för att fortsätta arbetet för att minska spridningen av PFAS i miljön. Detta är någonting som förväntas öka 2027 och 2028.

Det här är ett långsiktigt arbete som vi tar på stort allvar.

Fru talman! Socialdemokraterna var ju inte heller på väg att nå det långsiktiga målet, Åsa Westlund, så i så fall förutsätter jag att även det berodde på inkompetens.

Moderaterna står på hårt arbetande människors sida. Det är därför vi genomgående i vår politik återkommer till människors vardag och till att beslut som fattas måste ha legitimitet i befolkningens ögon. Så var det inte när Åsa Westlunds parti satt i regeringsställning.

Vi ser att höga bränslepriser och en instabil elproduktion inte är lösningen på vare sig tillväxten eller klimatfrågan. Det är inte heller lösningen för alla de barnfamiljer som i dag har det tufft ekonomiskt. I stället är det väldigt viktigt att vi faktiskt ser till helheten: Hur mår vårt samhälle i dag? Hur mår våra hushåll och våra företag? Vilka satsningar är det som behövs för att vi ska nå klimatmålen samtidigt som vi bibehåller acceptansen för klimatpolitiken och goda förutsättningar för våra hushåll och företag?

Jag tycker att det är intressant att Socialdemokraterna tar upp kärnkraften, fru talman, för såvitt jag vet har vi fortfarande inget tydligt svar från Socialdemokraterna gällande vad man vill med kärnkraften. Om Åsa Westlund nu är beredd att stå här och säga att man vill ingå i en energiöverenskommelse och säga ja till kärnkraft – samt stå fast vid att man även efter valet kommer att vilja ha kärnkraft – tycker jag att det låter väldigt intressant, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Fram till alldeles nyligen var i alla fall vi som satt i Miljömålsberedningen överens om att vi skulle nå våra klimatmål. Det var målen till 2030 som togs upp i den beredningen. Där var vi helt överens, och det var ju alldeles nyligen. Jag skulle därför säga: Ja, mitt fokus kvarstår – vi ska nå våra klimatmål, både de långsiktiga och de kortsiktiga.

Det går också att väldigt tydligt konstatera att man med den förra regeringens politik absolut var på väg att kanske nå det kortsiktiga målet men att det inte fanns några som helst förslag för att nå det långsiktiga målet. Jag tycker därför att det är rätt anmärkningsvärt av Socialdemokraterna att sätta sig på en så hög häst och se ned på regeringen, med tanke på att vi genomför mycket stora reformer för att utöka elproduktionen, se till att korta tillståndsprocesserna och se till att det finns en acceptans för den klimatpolitik som förs i Sverige. Vi vet nämligen att vi inte kommer att nå några mål om vi inte har människorna med oss.

För oss är det alltså viktigt att ha det här helhetsperspektivet – att se på Sveriges roll i världen och inte bara stirra oss blinda på exakt vilka utsläpp som genereras här på plats. I stället breddar vi perspektivet och ser på var Sverige kan göra störst nytta. Där tror vi på att visa att höga klimatambitioner och tillväxt går hand i hand – och det gör man inte med Socialdemokraternas politik, fru talman.