Rebecka Le Moine

Fru talman! Landsbygdsministern menar alltså att jägarorganisationer inte lobbar, driver detta eller röstar i viltförvaltningsdelegationer i syfte att få tilldelning i licensjakten. Jag delar inte riktigt den bilden. Jag tycker inte heller att det är en särskilt strikt reglerad jaktform i dag.

Det här året har 349 utländska jägare kommit hit och deltagit i jakten. Totalt 2 825 jägare har anmält sig för att skjuta 87 lodjur. Det är alltså 32 jägare per lodjur. Hur kan landsbygdsministern garantera att de utländska jägarna har motsvarande jägarexamen? Görs det sådana kontroller? Hur kan man veta att de här troféerna, när de tas hem, inte hamnar på någon illegal marknad? Jag skulle jättegärna vilja att de frågorna blir besvarade under debattens gång.

Landsbygdsministern nämnde gynnsam bevarandestatus. Gynnsam bevarandestatus är ett väldigt viktigt verktyg inom EU. Men vi har också rödlistan i Sverige, där de rödlistade arterna klassas. Där har vi lodjuren. Den arten är klassad som sårbar eftersom populationen har minskat över tid.

När Sverige gick med i EU 1995 beräknade man att det fanns 870 individer, och man rapporterade det som referensnivå. Det betyder att det med dagens 1 276 lodjur ges möjlighet att bedriva jakt. Men det finns andra uppgifter som pekar på att det verkliga antalet 1995 snarare var 1 700 lodjur. Med den siffran hade vi inte kunnat tillåta licensjakt i dag, för då skulle det vara en lägstanivå.

Då har jag en konkret fråga till landsbygdsministern. Jag tänker på om det kommer ny kunskap och nya fakta om lodjurspopulationen. Tänker man justera referensvärdet utifrån vad Sverige hade för nivå vid EU-inträdet? Det kommer ju också att ha en påverkan på förvaltningen.

Jag tänker också passa på att fråga om nedklassningen av lodjur. Landsbygdsministern nämnde i den tidigare debatten, väldigt stolt, hur man från den svenska regeringen har lobbat. Det har ni gjort väldigt framgångsrikt. Jag gratulerar till att ni är framgångsrika där. Men det är väldigt ledsamt och tragiskt för alla de arter som påverkas, inte minst vargen.

I det papper som landsbygdsministern var avsändare av stod det också att man ville ta med lodjuren och klassa ned dem i den här skyddsklassningen. Är det någonting som landsbygdsministern fortfarande driver? Eller tänker man i stället hitta verktyg för att se till att lodjurspopulationen kan växa till sig och bli mer robust framåt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan detta hände har ju regeringen, genom miljöminister Romina Pourmokhtari, skrivit under Kunming–Montreal-avtalet, där det uttryckligen står: Hela syftet med det här globala naturramverket är att stoppa förlusten av och vända trenden för hotade arter. Det handlar om hotade arter, bland annat lodjuret. Man skulle snarare vilja se fler politiska verktyg, lagstiftning med mera för att se till att den här arten kan gå från sårbar till livskraftig. Många svenskar drömmer om att få se lodjur. De tycker så mycket om lodjur. Lodjuren betyder så mycket för så många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jakten på lo har precis avslutats. Det här är den så kallade licensjakten. Precis som landsbygdsministern nämner är lodjur en art som enligt EU:s art- och habitatdirektiv ska vara strikt skyddad. Ändå tillåter man en licensjakt. Jakten pågår också under en för arten väldigt känslig period, nämligen under dess parningsperiod. Det strider också mot EU:s art- och habitatdirektiv.

Det är också en jakt som är väldigt populär. Den beskrivs av landsbygdsministern som en strikt reglerad jakt. Jag skulle väldigt gärna vilja att landsbygdsministern tydliggjorde för dem som tar del av debatten vad han menar och lägger in i de orden: Vad är en strikt reglerad jakt?

Det är 84 lodjur som har dödats, och detta är det tredje året i rad som dräktiga lodjur med foster i magen skjuts. Samtidigt talar vi om Sveriges kanske mest älskade djur. Det är så populärt att 97 procent av svenskarna uppskattar att vi har lodjur i Sverige. Det är en väldigt stark siffra som också talar sitt tydliga språk.

Samtidigt gör lodjuret marginell skada, om man talar i sådana termer, särskilt i mellersta och södra Sverige. Ändå är den mesta jakten förlagd just till södra och mellersta Sverige.

Frågan är: Varför har vi då denna jakt, som så många tycker är helt obefogad och rent av vidrig? Det handlar helt enkelt om det som också landsbygdsministern nämner, nämligen att man får lov att ta vara på skinnet och kraniet om man fyller i en blankett. Det kallar jag inte för strikt på något sätt. Man bara fyller i en blankett och ber Statens veterinärmedicinska anstalt om att få tillbaka ett rengjort och tvättat kranium att sätta på hyllan hemma. Detta är alltså den drivkraft som ligger bakom. Det brukar inte vara populärt att man beviljar jakt för något som till slut ska bli en prydnad. Det är precis det som händer. Därför finns Cites, en konvention som är till för att reglera handel med djurdelar från hotade arter. Även där finns lodjuret listat.

Ändå är det så, fru talman, att man som intresserad troféjägare kan komma till Sverige och skjuta ett djur av en fridlyst och hotad art, flå det och ta med sig kraniet till sitt hemland. Det är ett uppenbart kryphål som finns och som utnyttjas.

Då är det första som jag väldigt gärna vill veta landsbygdsministerns syn på: Hur tänker regeringen agera för att man inte ska kunna ta vara på de här kroppsdelarna – för att förhindra att det blir själva drivkraften?

Som sagt: Jakt på lo i norra Sverige är en debatt. Men det är i mellersta och södra Sverige, där det handlar om marginell skada för fårägare bland annat, som de flesta lodjur har skjutits, som man då har beviljat jakt på. Vad tänker man göra för att minska själva drivkraften, nämligen troféjakt på lo?

Fru talman! Jag vill börja med att gratulera ledamoten Beckman för att han har genomfört två besök och träffat sina kärnväljare. Jag tror att det är mycket värdefullt.

Däremot har han helt fel om Miljöpartiet. Jag tror att Lars Beckman har sett få personer som är så mycket från landet som jag; jag har vuxit upp i Smålands skogar i en by bestående av tre hus, sades det, men vi såg bara två. Jag har mycket kontakt med landsbygden. För landsbygden slår mitt hjärta som hårdast. Därför blir jag också bedrövad och ledsen över att man väljer att inte lyssna på landsbygdens röster när de kommer till uttryck och när man frågar.

Självklart ska vi försöka hitta lösningar. Landsbygdsministern säger är att det är en stor fara att överdriva och säga att en upplevd rädsla inte finns. Jag håller med om det. Men vi, samtliga ledamöter i den här kammaren, har också ett ansvar att inte överdriva problematiken. Om det finns lösningar, möjlighet att ge ersättning och möjlighet att informera tycker jag att vi ska ta det ansvaret.

Också vad gäller den illegala jakten måste mer göras, och det måste komma öronmärkta pengar.

Jag skulle i den här debatten vilja påpeka att hela den svenska vargförvaltningen i dag, med de referensnivåer som man drömmer om, bygger på ett aktivt arbete tillsammans med Ryssland. Detta har fått kritik i Tapioladomen. Där har man slagit fast att EU:s art- och habitatdirektiv gäller inom EU. Vi kan inte räkna med en population som sträcker sig till Ryssland.

Jag tycker att det är problematiskt att regeringen, med stöd från riksdagen, räknar med att kunna luta sig mot en ganska problematisk samarbetspartner i detta läge, nämligen Ryssland. Jag tycker att vi ska kunna stå på egna ben och uppnå en gynnsam bevarandestatus värd namnet, baserad på fakta.

Fru talman! Jag tror att det är tydligt för alla som tar del av debatten var de olika partierna står. I Miljöpartiet är vi väldigt måna om att ta in fakta där sådana finns. Här talas en hel del om landsbygden. Som det hittills har låtit i debatten vill man på landsbygden få bort vargen, men så är inte riktigt fallet.

Det har gjorts en opinionsundersökning om landsbygdsbors attityder till stora rovdjur. Den genomfördes i tio EU-länder i november 2023. Jag ska läsa upp lite siffror därifrån. Det är 78 procent som håller med om att stora rovdjur har rätt att existera inom EU och 6 procent som inte håller med. Vidare anser 67 procent att stora rovdjur fortsatt ska ha ett strikt skydd medan 9 procent inte håller med. Det finns ett starkt stöd för strikt skydd av stora rovdjur, för förebyggande åtgärder och för skyddsjakt enbart som nödlösning.

Det är också intressant, fru talman, att endast 16 procent känner sig representerade av jägarorganisationer och 18 procent av lantbruksorganisationer. Man kan fråga sig varför landsbygdsministern inte lyssnar till landsbygdsborna, när det finns svart på vitt vad de faktiskt tycker och vill i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns också studier från SLU som visar att det i Sverige är fler som vill bo i närhet av varg än det är som inte vill det. Den rädsla för varg som pumpas upp är kanske överrepresenterad här i riksdagen. Jag skulle säga att det är ganska irrationellt att vara rädd för att bli dödad av varg i Sverige. Ingen har dödats av en varg på mer än hundra år. Vi har inte den problematiken i Sverige. Det ideologiska varghatet, som är den bakomliggande faktorn, har helt enkelt inte sin grund i vetenskap och bidrar heller inte särskilt mycket till att lösa problem.

Den illegala jakten nämndes av landsbygdsministern, och jag är glad över att man tar avstånd från den. Men frågan är: Var är då pengarna? Det handlar om ett brott som är oerhört svårt att utreda. Brå, Brottsförebyggande rådet, konstaterade redan 2007 att antalet fällande domar på detta område är extremt lågt jämfört med hur många djur som jagas illegalt.

Fru talman! Det finns uppskattningar som säger att det vanligaste sättet för en varg att dö på i Sverige är illegal jakt. Här skulle man kunna börja med att inte underblåsa och förstora den obefogade rädslan för att ha varg i närheten och jobba med en mer konstruktiv ton – informera om att vargen inte kastar sig över någon utan tvärtom är väldigt skygg gentemot människor. Jag undrar helt enkelt varför man inte vill lyssna på landsbygdsborna när detta är så pass tydligt både i Sverige och inom EU-samarbetet.

Jag undrar också vad som hände med min fråga om genetiken, och jag tror, fru talman, att jag vet svaret. Det finns inte någon studie som ger fog för att man kan minska antalet vargar i det extremt utsatta läge som vargen befinner sig i just nu. Det går inte att minska till 170 vargar och samtidigt uppnå gynnsam bevarandestatus.

Ska landsbygdsministern vara ärlig bör han också vara tydlig med att man nu väljer att politiskt fasa ut vargen från Sverige. Jag tror säkert att det skulle kunna vinna lite applåder här i kammaren, men var i så fall vänligen tydlig gentemot svenska folket och landsbygdsborna, som hellre vill ha kvar vargen i Sverige.

Fru talman! Jag har alltså ställt en hel del frågor som rör vargförvaltning. Men trots att man har haft lång tid på sig att svara fick vi inte höra någonting om den illegala jakten. Det nämns inte heller särskilt mycket om samexistens, utan det som nämns är satsningar man har gjort i budgeten. De är förvisso bra, men det behövs mycket mer.

De förslag som regeringen har presenterat är väldigt inriktade på att vargen ska minska i antal i Sverige. Det har varit med sedan landsbygdsministerns valkampanj, som hade en konsekvent linje i det här. Man har också varit väldigt transparent, får jag medge. Men jag skulle säga att allting bygger på en sifferfixering. Låt säga att vi halverar Sveriges vargstam. Det finns många problem med det. Men vallöftena som landsbygdsministern har gett jägarkåren och dem som har en negativ attityd mot vargar på landsbygden löser inte problemen.

Om man skulle anta att vi får en så liten population som 170 vargar minskar utrymmet för både licensjakt och skyddsjakt. Marginalerna kommer att bli så små att det blir svårare för dem som faktiskt behöver att få skyddsjakt beviljad. Det torde alltså missgynna dem som är i behov av skyddsjakt.

Vi i Miljöpartiet är kritiska till licensjakt, men vi kan gå med på skyddsjakt när vargar har ett eskalerande beteende eller kontinuerligt eller flera gånger ger sig på kreatur eller attackerar får. Men marginalen för skyddsjakt kommer att minska med regeringens förslag.

Ett annat problem är kostnaderna. Ska man ha bara 170 vargar i Sverige kommer förvaltningen att bli mycket dyrare. Man måste då från myndighetshåll ha individanpassad vargförvaltning och extremt bra koll innan någon skyddsjakt – eller licensjakt, för den delen – kan tillåtas.

Jag vet inte om landsbygdsministern har gjort någon kostnadsberäkning och skulle gärna vilja få svar på det. Frågan är om det är värt det. Antagligen kommer kostnaden att öka så pass mycket att den överskrider de kostnader som man kan säga ligger på vargens minuskonto i form av ersättning till fårägare med mera. Individanpassad förvaltning av 170 vargar kommer att bli dyrt. Det kommer inte att lösa de konflikter som finns. Det kommer att minska möjligheterna till skyddsjakt. Det kommer absolut att försvåra hela problematiken kring genetiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I Sverige baserar sig vargpopulationen på endast tre individer, som dessutom var släkt. Vi har alltså en extrem problematik med inavel. Den genetiska basen är så snäv att inavelsnivån i genomsnitt är lika hög som när helsyskon parar sig. Det kommer inte heller att lösas utan bara förvärras om man ska minska populationen till 170 vargar. Jag skulle vilja veta om landsbygdsministern över huvud taget har tänkt på genetiken. Är man villig att förflytta vargar? Är man villig att importera vargar? Hur tänker man kring genetiken?

Herr talman! Vi har i dag debatterat djurvälfärd. Så här i början av mitt anförande vill jag lyfta fram hur Miljöpartiet ser på saker och ting. Vi är ett parti som bygger på tre solidariteter: solidaritet med alla människor, solidaritet med alla djur och solidaritet med all natur, nu och för framtiden. Med det sagt ser vi djur inte som ting utan som levande varelser. Vi pratar om djurvälfärd, alltså inte bara om hur vi kan begränsa skadan och lidandet för djur utan också om hur vi kan se till att de får så bra liv som möjligt.

Herr talman! Varje år dödas mer än 100 miljoner djur på svenska slakterier. Det är klart att vi ska tillämpa vår relativt starka djurskyddslagstiftning i Sverige och vara stolta över den. Vi ska också kämpa för att se till att ambitionerna och lagstiftningen går i en riktning som höjer djurvälfärden. Men det handlar till sist också om att de här djurens liv är i våra händer.

Jag vill inleda i den änden. Vill vi på riktigt minska lidandet och döden måste vi faktiskt göra ett skifte i hur vi konsumerar. Av flera olika anledningar måste animaliekonsumtionen minska. Det handlar förstås om lidandet och döden för djuren, men det handlar också om klimatet och den biologiska mångfalden. Att föda upp de här djuren tar väldigt stor yta i anspråk, och den ytan kanske inte alltid befinner sig just i Sverige. Det här är ett stort problem, och jag vill adressera det i början av mitt anförande.

Herr talman! Astrid Lindgren är en folkkär författare som har satt avtryck inom en rad olika ämnen i Sverige. En fråga som hon tog strid för var djurens hälsa och välfärd. Lagen om beteskravet som vi har debatterat kom till tack vare ett aktivt arbete från människor som protesterade, människor som Astrid Lindgren. Hade hon vetat att regeringen 37 år senare skulle överväga att backa från den här lagen och djurvälfärden tror jag att hon hade varit en av dem som höjt sin röst. Jag tror att hon hade sällat sig till de 165 076 personer som har skrivit under för att manifestera sitt motstånd och uppmana oss politiker och beslutsfattare: Backa inte från djurvälfärden! Backa inte från betesrätten!

Med det här sagt vill jag ändå ingjuta lite hopp. Det har faktiskt hänt att människor som Astrid Lindgren tillsammans med andra gett uttryck för sin vilja och använt sina röster för dem som saknar röst i vår demokrati: djuren. Det har lett till historiska förbättringar för djurens välfärd. Det vill jag påminna alla om, både alla som är här och på något sätt är ansvariga för den riktning som vi tar i lagstiftningen för djuren och alla andra som har engagerat sig. En del av dem har skrivit på med sitt namn. En del har lyft ämnet, delat information och spridit kunskap. En del jobbar i organisationer som har samarbetat i civilsamhället för att se till att frågan inte går under radarn. Det finns hopp och möjlighet att förändra, och förändring gör vi tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 20, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gemensamt. Den handlar inte bara om att försvara betesrätten utan också om att bredda den. Jag kan förstå att det här kan tyckas väldigt visionärt i de tider som vi lever i. Men jag tror att det är just i mörka tider, då vi hela tiden måste stå upp och försvara våra grundläggande värderingar, som vi också kan behöva höja blicken och våga visionera. Vårt förslag går helt enkelt ut på att fler djur ska kunna få rätt att vara utomhus. Det handlar om tjurar, grisar och kycklingar som vi menar ska få rätt att beta, böka och sprätta.

Herr talman! Samtidigt brottas många bönder och livsmedelsproducenter med alltför små marginaler och knackig ekonomi. Det är de som producerar livsmedel som står för stora risker men har små marginaler. Det motsatta förhållandet gäller för matjättarna, som tar väldigt små risker men har enorma marginaler. Detta, herr talman, är ett orättvist och sårbart system som leder till utarmade ekosystem, pressad djurvälfärd och till slut i värsta fall nedlagda gårdar. Gårdar köps upp. Gårdarna blir färre men större i Sverige.

Jag förstår att många i den här ekonomiska situationen har svårt att rösta via sina värderingar när de väljer mellan olika alternativ i mataffären. Det blir plånboken som man röstar med, och många väljer efter jämförpris snarare än varans ursprung. Man kan välja att köpa svenskproducerade varor. Man kan också välja att köpa importerade varor som producerats på ett sådant sätt att det hade brutit mot våra lagar om det skett här i Sverige.

Det här skapar en oerhörd frustration för de bönder i Sverige som redan i dag lever i en väldigt svår och pressad ekonomisk situation. Det finns risk att bli utkonkurrerad av dem som har följt en lägre standard vad gäller djurvälfärd, miljö och klimat. Denna frustration måste vi politiker ta hänsyn till och svara emot. För att undvika att svenska bönder konkurreras ut av produkter som inte lever upp till de krav på djurvälfärd som vi ställer i Sverige måste regeringen driva på för starkare lagstiftning för lantbruksdjur i hela Europa. Vi menar från Miljöpartiets håll att kraven på djurhållning bör skärpas inom hela EU och att det snarare är den vägen vi ska gå. Vi ska höja ribban för djurvälfärden och djurskyddet i EU snarare än att sänka den i Sverige.

Herr talman! Jag tänkte också uppehålla mig lite grann vid kycklingindustrin. Kycklinguppfödning är ett område som verkligen behöver lagstiftning för höjd standard. Det finns raser som är framavlade för att växa snabbt, vilket leder till ett oerhört stort lidande. Jag talar om de så kallade turbokycklingarna. Eftersom de växer så snabbt innebär hela deras liv ett enda stort lidande. Man kan tänka sig att det är en extrem växtvärk.

Det finns kycklinguppfödare som bedriver ekologisk uppfödning och som använder mer långsamväxande raser, men det är väldigt få. Här menar vi att alla kycklingproducenter skulle kunna förhålla sig till European Chicken Commitments, ECC:s, kriterier, vilket skulle höja levnadsstandarden för kycklingarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Herr talman! Det som är glädjande är att det finns alternativ. Det finns andra raser som man kan övergå till.

Jag skulle också vilja uppehålla mig lite grann vid tuppkycklingar. 5 miljoner tuppkycklingar avlivas i Sverige varje år för att det inte finns ekonomisk lönsamhet i att föda upp dem.

Efter att de kläckts rullas de direkt in på ett band och mals ned. Det är ett extremt onödigt lidande med tanke på att det återigen finns alternativ. Det finns metoder som gör att man kan könsbestämma kycklingarna redan innan de kläcks. På så sätt behöver inte deras liv gå ut på att rullas på ett band ned i döden.

Här menar vi att Sverige måste göra mer. Vi behöver följa efter och helt enkelt förbjuda avlivningen av tuppkycklingar genom de metoder som i dag används.

Herr talman! När det gäller burhållning av värphöns sker det positiva förändringar. Men det finns fortfarande alltför många hönor som hålls i bur i Sverige.

Återigen: Vi är väldigt stolta över den djurskyddslag som finns i Sverige där vi slår fast att djur ska ha rätt till sitt naturliga beteende. Men att sitta ett helt liv inspärrad i en bur ger inte de möjligheterna.

Det här är någonting som mer än en miljon personer i Europa har skrivit under på för att lagstiftare ska kunna komma till rätta med det. Flera länder har redan tagit initiativ på nationell nivå.

Herr talman! Mycket mer kan göras. Det finns alternativ.

Slutligen skulle jag vilja bemöta några saker som har lyfts fram i debatten. Vi måste kunna se hela spektrumet av vad djurvälfärd och djurlagstiftning faktiskt innebär i Sverige.

Det är en djurlagstiftning som jag förstår att vi alla är stolta över. Men den implementeras inte i alla delar och är inte alltid verklighet.

Vi kan ha all rätt att vara stolta över vad vi har lyckats åstadkomma och enas om. Samtidigt är de fall som nämndes av tidigare debattörer riktiga.

Det är de problem som finns när djurplågeri förekommer som vi måste fokusera på. Vi måste våga se att det finns brister när lagstiftningen inte implementeras.

Det betyder inte att vi misstror människor. Lagstiftningen finns i hela samhället i alla olika delar.

Man kan exempelvis tänka på människor som äger en bil. Det är inte så att man misstror människor som är bilägare. Men det ska ändå finnas regler och lagar att följa.

Det finns krav på besiktning. Det finns hastighetsgränser. Det är inte något sätt att misskreditera eller skapa någon typ av misstro gentemot alla som äger bilar.

Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Med ägandet följer ett stort ansvar. Har man ansvar för djur och det är vad man bygger sin näring på måste det finnas tydlig lagstiftning och den måste implementeras.

Ett sätt som skulle få mig att känna mig tryggare i att vi har en lagstiftning som verkligen implementeras är om man skulle öka insynen i slakterier så att vi som konsumenter kan känna oss trygga med att missförhållanden inte äger rum.

Djurplågeri får aldrig vara en bakgrund till den vara som man förhoppningsvis väljer utifrån värderingar som säger att det är viktigt att värna våra svenska bönder och stå upp för en i varje fall något högre djurskyddslagstiftning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 april.)

Herr talman! Tack för svaret, ledamoten!

Som nämndes tidigare fanns det ganska höga förhoppningar om att EU och kommissionen skulle komma längre. Detta har som bakgrund att mer än en miljon européer skrev under en namninsamling för att lyfta ett medborgarinitiativ, som det heter.

En del i detta handlar om burhållning. Jag tänker att man med denna intention och väldigt tydliga manifestering skulle kunna gå längre med detta i medlemsländerna. I Sverige har regeringen faktiskt vidtagit åtgärder på ett bra sätt vad gäller minkarna, men det finns också burhöns som fortfarande inte har möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Här skulle man kanske nationellt kunna komma snabbare framåt än vad EU-maskineriet nu klarar av. I många andra länder i Europa har man redan lyckats komma längre och fasat ut burhållning av höns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Jag har också en annan och mer konkret fråga om EU-samarbetet. Tycker ledamoten att det vore bra om EU kunde ha mer sanktioner gentemot länder där det finns uppenbara brister och som EU:s djurskyddsrevision riktar skarp kritik emot? Vi från Miljöpartiet driver åtminstone att varor från länder där detta är konstaterat inte ska ha tillgång till EU:s öppna marknad utan i så fall få stanna inom det land där de är producerade. Det måste finnas en tillit till och en garanti för att vi lyckas hålla de höga standarder som vi ändå har lyckats komma fram till.

Herr talman! Jag vill verkligen tacka ledamoten Nilsson för tydligheten och för klara besked som håller över tid.

Vi från Miljöpartiet och jag personligen vet hur svårt det kan vara att som mindre parti ha tuffa förhandlingar med större partier där man inte riktigt delar samma ingångsvärden. Det har dock betydelse. De 165 076 namnen har betydelse. Det som sägs och de ståndpunkter som slås fast i den här debatten har betydelse.

Vi ska komma ihåg, herr talman, att politik är att vilja, att vilja någonting tillsammans, att vilja någonting tydligt och att ha en riktning. Jag vill med detta ge all kredd till ledamoten för att tydligt ha manifesterat detta och önska all lycka till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Ledamoten representerar ett liberalt parti som är väldigt EU-vänligt. Ibland blir vi lite bortfintade: Det där tar vi på EU-nivå. Det finns en hel del frågor där EU-maskineriet går långsamt, samtidigt som frågorna är oerhört brådskande – frågor där vetenskapen kommer i fatt och där opinionen manifesterar sig tydligt. Jag menar att djurvälfärden absolut är en sådan fråga. Här har kommissionen verkligen gjort många besvikna, inklusive mig.

Jag skulle vilja fråga ledamoten vilka förslag hon har och hur hon driver på för att höja djurvälfärden i hela EU och se till att de svenska bönderna, som har högre välfärd för sina djur, faktiskt blir vinnare i detta rent ekonomiskt och konkurrensmässigt.

Herr talman! Det känns ändå som att detta inte rimmar så väl med de förslag till åtgärder som nu finns på regeringens bord och ska läggas fram. Vi har varit inne på det tidigare gällande betesrätten. Konsekvensen av att slopa detta blir inte att man stöttar de småskaliga bönderna, utan risken är att fler mjölkgårdar köps upp. Detta riskerar att snedvrida konkurrensen för alla de bönder som har en bra djurhållning och kor som kan gå ute.

Ledamoten pratade i sitt anförande om stoltheten över svensk djurskyddslagstiftning när det gäller antibiotika och liknande. Jag tycker att det rimmade väldigt illa med att han i nästa andetag ville backa från de framsteg som har gjorts, med ursäkten att det skulle stärka konkurrenskraften. Jag tycker att fokuset på konkurrenskraft egentligen inte leder till det vi vill när vi pratar om höjd beredskap och om att bryta trenden att gårdar läggs ned i Sverige. Man skulle behöva se detta ur ett annat perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

När det gäller beredskap skulle man kunna lägga fram många fler förslag som syftar till att göra en omställning från att bara ta fram grödor och liknande till att fokusera mer på växtbaserade proteiner, som går mycket lättare att lagra i tider då vi behöver öka vår livsmedelsförsörjning. Där finns det en hel del som jag, i all välmening, skulle vilja skicka med.

Det pratas mycket om regelförenklingar. Varför inte ta fram ett paket som syftar till regelförenklingar för Sveriges bönder, som redan i dag ligger i framkant i den gröna omställningen och som redan i dag jobbar med miljö, klimat och djurvälfärd?

Herr talman! De senaste 25 åren har nio av tio svenska gårdar lagts ned. Jag tror att det finns en väldigt bred uppfattning att det är en trend som måste vändas. Vi behöver vända trenden att gårdarna blir färre men större.

Livsmedelsstrategin har tagits upp. Den fokuserar väldigt mycket på export. Den är inte skriven för att vända trenden och öka beredskapen och självförsörjningsgraden av livsmedel. Jag undrar lite grann vilka åtgärder regeringen och ledamoten tänker sig för att på riktigt vända den här trenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

I dag, när matjättarna och matpriserna är ett väldigt stort debattämne, tycker jag att det finns anledning att se över hela systemet. Vilka är det som i dag står med stora risker och små marginaler? Jo, det är bönderna. Vilka är det som i dag tar väldigt små risker men har väldigt stora marginaler? Det är matjättarna. Det menar jag är ett fundamentalt feltänk. Jag ser inte heller att det egentligen adresseras eller att det läggs fram realistiska förslag om detta i livsmedelsstrategin, som har ett ensidigt fokus på att fortsätta med business as usual och öka exporten.

Min fråga till ledamoten är: Vilka konkreta förslag tänker man att man kan vidta för att helt enkelt vända den här trenden och göra det möjligt för alla småskaliga bönder i Sverige att överleva?

Herr talman! Om nu statsministern inte tror så mycket på rapporteringskraven låter det ändå som att vi kan ha en gemensam syn på exempelvis ekocidfrågan. Detta har vi haft uppe för diskussion ett flertal gånger tidigare.

I kapitlet om energi står det i rådsslutsatserna att man uppmanar till en intensifiering av alla insatser för att trygga billig, ren energi med en ambitiös elektrifiering och investeringar i nät, lagring och sammanlänkningar. När jag läser detta tolkar jag det som att det för svensk del skulle kunna innebära finansiering av anslutning av havsbaserad vindkraft för att sänka kostnader och flaskhalsar och göra elen billigare i prisområde 4. Delar statsministern denna syn?

Herr talman! Jag tackar statsministern för dragningen.

Jag ska först uppehålla mig lite grann vid omnibus, som har tagits upp också i tidigare anföranden. Omnibusförslagen skapar en stor ryckighet för företag och näringsliv. I Sverige är det relativt få företag som drabbas av en stor regelbörda, men de ligger ändå i framkant på dessa områden. Det handlar om due diligence och hållbarhetsrapportering, och det är relativt ny lagstiftning. Detta gör att de som har investerat mycket och som redan ligger i framkant också kommer att drabbas av denna ryckighet.

Inför mötet gjorde jag ett medskick om att man kanske borde titta på regelförenklingar när det gäller just stärkt beredskap och resiliens, för här tror jag att det finns mycket att göra, inte minst när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken – CAP.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Herr talman! Jag ska också ta upp avsnittet om haven. Det är två viktiga arbeten som pågår, ett inom EU och ett inom FN. När det gäller det som pågår inom EU har jag fått signaler om att Sveriges regering inte har tagit en aktiv roll. Varför driver regeringen inte på för juridiskt bindande avtal? Det efterfrågas ju starkt, inte minst utifrån skicket på Östersjön.

När det gäller FN:s arbete med haven uppmanas i rådsslutsatserna alla medlemsstater att skyndsamt ratificera avtalen inför mötet i Nice i juni. Kommer Sverige att agera på denna uppmaning och skyndsamt ratificera avtalen inför mötet?

Herr talman! Jag blir lite ställd av det här inlägget, för den metod jag ställer detta emot är kalhyggesmetoden. I den planterar man ett enda trädslag. Man får en monokultur, man avverkar en monokultur och så går det runt. Om man är rädd för att hyggesfritt skulle ge någon typ av monokultur ska man alltså veta att detta är en garanterad monokultur, att ställa mot en potentiellt variationsrik skog med mycket högre nytta för både klimat, människor, rekreation och biologisk mångfald – för att inte prata om vattnet och alla de andra värden jag har varit inne på.

Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Jag tror att ledamoten är lite väl skeptisk. Jag skulle vilja påminna om det inlägg han gjorde tidigare. Han mer eller mindre kallade tajgan ett väldigt ungt ekosystem, med bara 10 000 år på nacken. Samtidigt tycker han att vi inte har förutsättningar att få till en fullskiktad skog. Det handlar om tidsperspektiv. Vi kanske talar om några decennier, men det är fullt möjligt. Någonstans måste vi börja. Det vore dystert och nästan dystopiskt att tänka att vi nu är fast i ett system med bara monokulturer och att det inte finns något sätt att bryta sig ur det.

Det finns väldigt mycket forskning på just tusenåriga tajgaskogar med precis samma förutsättningar som vi har. De innehåller många fler trädarter än dem som ledamoten nämnde. Det finns alltså redan kvitto, bevis och vetenskap som motsäger ledamotens dystopiska bild.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)

Herr talman! Naturliga begränsningar ska det ju finnas i alla naturliga system. Det finns absolut naturliga begränsningar i normen – det vill säga kalavverkning. Det finns många exempel där föryngring inte har kommit, och många markägare vittnar om att kalavverkning är en ekonomisk återvändsgränd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Det finns många som brukar sin skog och som har brukat sin skog med hyggesfria naturnära metoder och som har en väldigt bra lönsamhet i detta. Jag tror inte att det handlar om att det inte finns lönsamhet, utan jag tror att det handlar om vad själva normen är, vad som lärs ut och vad rådgivningen ger råd kring. Kalhyggen har varit en norm, och den här normen behöver utmanas. Man behöver visa på goda exempel.

För att försöka besvara frågan: Jag tror att det vore väldigt lämpligt om staten gick före i detta. Vi har ett väldigt stort innehav, inte minst inom Sveaskog, att kunna visa på stora ytor och i storskaligt skogsbruk att det faktiskt går att bruka skogen utan att förbruka den. Det finns flera sådana här exempel redan i dag. Jag kan till exempel rekommendera alla riksdagskollegor som har intresse av den här frågan att åka till Tiveden och prata med de som bedriver detta skogsbruk.

Jag tycker att det vore helt rimligt om man skulle börja med att se till att till exempel statens skogar används för det allmännas bästa.

Herr talman! När man är sist i en debatt har väldigt mycket redan sagts. Nu gäller det Riksrevisionens rapport, där man har granskat hur regeringen ser till att skydda och sköta sin värdefulla natur.

Jag skulle nog säga att de flesta runt om i Sverige ser att den här regeringen har prioriterat helt andra saker än den värdefulla naturen, som är så uppskattad och älskad. Jag tror att de flesta också ser, när de åker genom Sverige, att kalhyggen och förstörd, degraderad och trasig natur blir en alltmer vanlig syn. Jag tror att de flesta som har lyssnat på den här debatten också förstår att de omtalade prioriteringarna handlar om politisk vilja. Man har dragit ned med 7 miljarder kronor på det här området.

Herr talman! Jag kan ändå inte låta bli att vara optimistisk, av den enkla anledningen att livet vill leva. Det är någonting som kommer åter varje vår. Jag tror att vi behöver våren mer än någonsin i dessa omskakande tider och i detta mörker. På våren kommer fåglarna tillbaka och väljer just Sverige, och kanske just din trädgård, för att sitta och sjunga i träd.

Det är det positiva med livet. Det vill fortsätta att föra livet vidare. Man har faktiskt kunnat se att bara vi bestämmer oss för att låta livet få leva kommer det åter. Det är därför vi bara behöver prioritera och låta livet få komma tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Jag har ändå en optimism kring att vi faktiskt, som en del av EU, har en restaureringslag, som säger att vi behöver restaurera och laga de trasiga och sönderslitna ekosystemen. Men det kommer, herr talman, att kosta pengar. Det handlar om en prioritering och om en politisk vilja. Det kommer att kosta många miljarder, och här behöver man fundera på motsättningarna och målkonflikterna.

Jag har nämnt detta tidigare. Det handlar om hastigheten när vi pratar om skog. Det mest destruktiva vi kan göra mot en skog är att kalavverka den – ta alla träd på en och samma gång – och efter det dessutom plöja för markberedning.

Herr talman! Sverige är det land i världen som använder markberedning mest, inte procentuellt utan ytmässigt. Samtidigt som vi har en relativt stor enighet här i Sveriges riksdag behöver vi se till att göra någonting åt de destruktiva krafter som trasar sönder våra ekosystem.

Herr talman! Jag fortsätter på det positiva spåret. Sverige har faktiskt skrivit under Kunming–Montreal-avtalet. Där finns det ambitioner om att skydda 30 procent och restaurera 30 procent. Det handlar också, inte minst, om att bruka naturens resurser på ett hållbart sätt. Där är vi inte i dag.

Det handlar bland annat om hur vi fiskar. Vi måste fasa ut bottentrålning. Vi måste få bukt med kalavverkning och använda andra, mer skonsamma och naturnära, skötselmetoder och brukningsmetoder. Det kan vara att man brukar skogen med hyggesfria och naturnära brukningsmetoder, där skogen får vara kvar men träd kan plockas ut.

Det har faktiskt många fördelar. Det finns många vinn-vinnfördelar här. Man kan titta ekonomiskt på detta och se det utifrån ett landsbygdsperspektiv: Det är mycket mer önskvärt att skogen får vara kvar och att man kan dela ytor, nyttor och glädje med andra områden. Vi har pratat om friluftslivet. Vi har pratat om kulturen och rekreationen. Alla de kan rymmas i en skog där man som markägare väljer att plocka enstaka träd utan att ta ned allt.

Utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det annars väldigt riskabelt. Man kan jämföra med en ekonomisk rådgivare som säger: Lägg alla dina besparingar i en och samma aktie, och plocka ut den aktien om 70 år. Det är den rådgivning som är gällande för skogsbruket, där man har ett och samma trädslag, i samma ålder, och kommer att få intäkten om 70 år.

I stället skulle man kunna se till att plocka skogens för stunden mest lönsamma träd, de enstaka individer av träd som just nu är fördelaktiga att plocka och som passar ens önskemål och prioriteringar som markägare. Man skulle då få en kontinuerlig inkomst och slippa behöva välja mellan inkomst eller de andra nyttor som jag har pratat om. När det gäller detta behöver vi i Sverige ta stora steg.

Jag skulle också vilja uttrycka tacksamhet gentemot EU och EU:s skogsstrategi. Den har pekat ut exakt denna riktning. När det gäller detta har Sveriges regering varit en av de mest motsträviga krafterna inom hela EU-samarbetet. Jag kan bara beklaga det.

Jag vill ändå belysa vilken stor skillnad det är mellan vad en del ledamöter från regeringspartierna säger i den här debatten och vad man faktiskt väljer att göra. Våra ministrar åker till Bryssel för att motverka lagförslag efter lagförslag som handlar om att bevara, värna och restaurera naturen i hela EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Herr talman! Vi har också pratat en hel del om den natur vi är så många som älskar att vara i. Vi njuter av att den får finnas där. Det kommer dock att krävas en stor satsning och en stor politisk enighet när det gäller detta.

Det finns också många ingångar i det här. När det gäller friluftslivet kan man enkelt räkna ut och själv föreställa sig vilken väg man skulle välja att ta: den som går genom ett kalhygge eller den som går genom en befintlig skog?

Tidigare i debatten har det också gjorts poänger kring kulturen. Jag tycker att kulturens värden ibland underskattas. De är också så integrerade med våra naturvärden. Mycket av våra fornlämningar, kulturlämningar och gamla gravplatser finns i den skog vi inte alls skyddar med lagstiftning så som den skulle behöva och så som den förtjänar. Med detta väldigt våldsamma och intensiva skogsbruk vänder vi upp och ned på dessa platser som har betytt – och egentligen betyder – så mycket både för vår kultur och för vår historia.

Det står helt enkelt klart att vi behöver jobba med skötsel av det som behöver skötas och att vi behöver ta stora krafttag för att skydda inte bara några naturreservat och någon nationalpark utan 30 procent.

Jag tror att det ligger en stor utmaning som vi alla behöver beakta i att hitta alternativ för att ersätta de markägare som är inblandade. När det gäller vems mark som ska användas behöver vi ta en funderare kring hur staten, kommuner, olika företag, bolag och markägare kan bidra mer. Jag tror mycket på det som kommit från EU-kommissionens ordförande om att använda sig av biokrediter och kolkrediter och att se till att det finns lönsamhet för dem som vill bidra till att uppnå de här miljöambitionerna.

Jag ska inte glömma bort att yrka bifall till reservation 4. Jag tackar för debatten.

Fru talman! Ledamoten nämnde också att man kanske inte kan svara på hur mycket skydd vi faktiskt har i Sverige. Jag tror att det tog mig sju sekunder att fråga på Google och komma in på Naturvårdsverkets hemsida och få svar, som tack och lov också motsvarar det som står i betänkandet och i Riksrevisionens rapport. Det är alltså 15 procent av vårt landområde.

Jag kan inte riktigt hålla med om bilden som målas upp av tajgan. Även tajgan är ett väldigt gammalt ekosystem. Det är 10 000 år vi pratar om nu. Den regnskog som det hänvisas till är på många sätt faktiskt ett mycket snabbare ekosystem med i vissa fall snabbare arter.

I tajgan har vi väldigt känsliga arter med mycket begränsad spridningsförmåga. Det kan vara otroligt känsliga lavar, snäckor och liknande som inte ens har möjlighet att förflytta sig till andra sidan skogen utan är väldigt lokalt knutna. En kalavverkning innebär en lokal utrotning av de arterna. Och med många lokala kalavverkningar och därmed utrotningar av de här arterna har vi till slut ett regionalt utdöende och sedan ett nationellt utdöende. Det har flera arter i Sverige redan råkat ut för till följd av kalavverkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Slutligen vill jag säga att även om eld har varit naturligt förekommande är det inte på något sätt jämförbart med kalhyggen. Det är två helt olika störningar. Kalavverkning kan aldrig ersätta eller jämföras med eld. Kalavverkning har enbart dåliga effekter för de här känsliga arterna.

Fru talman! Det var ett långt och stundvis lite eldigt inlägg vi hörde. Jag vill uppehålla mig vid en del saker.

Det talades en del om metodval. För mig som har en bakgrund som naturvårdsbiolog och som har jobbat med olika sätt att förvalta och skydda natur är det här väldigt bekant. Men det är stor skillnad på en slåtteräng och en urskog. En slåtteräng eller betesmark behöver kontinuerligt någon typ av störning i form av lie, slåtterbalk eller betande mular. Men i en urskog har vi människor egentligen inte mycket att tillföra. Det kan man tycka är en positiv nyhet. Där kan vi spara väldigt mycket skattemedel. Vi behöver inte komma in och röja undan, kontrollera och skapa naturvärden. Där är tiden den viktiga faktorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Ledamoten erkände att det här med att permanent skydda skog skulle kunna fungera i regnskogen, eftersom det är ett mycket gammalt ekosystem. Det stämmer. Men sedan tolkade jag det som att en invändning var att tajgan har flyttat på sig och att det här permanenta skyddet kanske inte kan vara den bästa lösningen för våra urskogar.

Det gör mig ganska konfunderad. Jag vill fråga ledamoten hur man förutser att tajgan ska flytta på sig. Vi har ju en ganska begränsad yta. Vart ska tajgan ta vägen? Det finns ett ishav längre norrut. Jag ser det inte som realistiskt att det är ett snabbt ekosystem som skyndar på sin migration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

När man pratar om skog är det lätt att man talar lite förbi varandra. Det all statistik, även riksskogstaxeringen, kan vittna om är att vi i dag har väldigt mycket trädstammar men väldigt lite skogsekosystem. De är hotade.

Riksskogstaxeringen visar att 61 procent av all skog är yngre än 60 år. Det är någonting som skogsindustrin själv på flera håll bekräftar: Man har en utmaning i att hitta avverkningsmogen skog. Det är därför man försöker avverka både väldigt ung skog och väldigt gammal skog. Detta blir ett hot mot våra sista ur- och naturskogar, som på olika sätt avverkas – flera gånger i okunskap men en del gånger faktiskt medvetet, vilket vi sett från stora företag, också sådana som är certifierade.

Allt detta samlat visar att vi behöver omtag i skogspolitiken.

Jag skulle också vilja uppehålla mig lite grann vid ekonomin. Skogsnäringens andel av Sveriges bnp har sjunkit från 1980, då den var 4,6 procent, till 3,5 procent 1990 och 2,2 procent 2021. Antalet sysselsatta har också minskat med 60 procent mellan 1990 och 2020.

Med detta sagt menar jag att vi snarare behöver se potentialen i ekoturismen, som kan få finnas sida vid sida med en hyggesfritt brukad skog, och även hur många arbetstillfällen vi kan få till om vi satsar mer på hyggesfria metoder och lokalproducerade råvaror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Fru talman! Ledamoten Ottosson berättar att man ska gå ifrån att jaga hektar och sikta in sig mer på kvalitet. Det väcker frågor om huruvida Kristdemokraterna över huvud taget står bakom målet om att skydda 30 procent. Det är nämligen det som Romina Pourmokhtari har skrivit under för regeringens räkning. Det skulle innebära mer hektar.

Detta kan sättas i relation till hur mycket som avverkas. Vi avverkar 10–20 gånger mer än vad vi skyddar. Avverkningstakten är alltså enorm.

Ledamoten säger att miljömålen är en utopisk nivå. Jag instämmer inte med det. Jag skulle säga att avverkningen i dag ligger på en utopisk nivå. Vi överavverkar skog i Sverige. Vi har en avverkning på i genomsnitt 243 000 hektar per år. De senaste åren, fru talman, har ytan som kalavverkats slagit rekord efter rekord. Detta är inte hållbart.

Det talas också en hel del om skogsindustrins bidrag till Sveriges ekonomi. Kanske är det den stora anledningen till att man vill upprätthålla detta. Jag skulle vilja säga att det finns en stor skillnad i vems ekonomi vi vill värna från politikens håll. Är det industrin och de stora bolagens miljardvinster vi vill värna, eller är det skogsägarnas lönsamhet? Det är två helt olika aspekter av detta. Jag tror också att vi fick svaret i ledamotens anförande.

Från Miljöpartiets håll värnar vi skogsägarnas lönsamhet men också deras möjlighet att bruka skogen på olika sätt. Det blir min fråga till ledamoten: Hur ser ledamoten på alternativa brukningsmetoder inom skogsbruket?

Fru talman! Som tur är kan ledamöter ha möjligheten att fortsätta diskussioner utanför debatterna. Det ser jag fram emot.

Jag vill i debatten nämna att regeringens miljöminister Romina Pourmokhtari har skrivit under på ett ramverk inom FN för att skydda 30 procent av naturen, och i dag har vi 15 procent skyddad natur. Det skulle betyda en dubblering.

Det är väldigt ambitiöst. Jag är väldigt glad om hela regeringen står bakom detta. Det betyder också en bättre och mer effektiv styrning och förstås mycket mer pengar.

Utöver det säger ledamoten Lund Kopparklint här väldigt bra saker som jag kan skriva under på. Jag har också varit mycket i kontakt med markägare som har vittnat om hur skadligt det är med ryckighet i budgeten.

Det kan innebära att man har ingått ett avtal med staten och länsstyrelsen om att skydda natur. Men helt plötsligt finns inte pengarna där. Man behöver vänta orimligt länge.

Hela den pressen och den ekonomiska osäkerheten läggs på den enskilde på ett sätt som är väldigt olyckligt och som skadar tilliten. Här önskar jag att vi över olika partigränser kan lyssna på de människorna och försöka hitta lösningar som gör att man ska kunna lita på att skyddet kan genomföras och att man verkligen får pengarna.

Då måste vi verkligen se till att satsningarna inte blir ryckiga för framtiden och att pengarna betalas ut inom en rimlig tid.