Patrick Reslow

Herr talman! Jag tror att det absolut främsta argumentet för ett statligt huvudmannaskap är att vi ska komma undan det här att våra många kommuner tolkar olika och gör olika prioriteringar i sina budgetar. Dessutom finns det en massa pålagor på skolan som också kommer att försvinna. Jag tror att det är viktigt att man har en enhetlig styrning av skolan i hela landet, och det är därför som vi vill ha ett statligt huvudmannaskap.

Jag ser inga problem med att lärare byter anställningsavtal och liknande. Tvärtom tror jag att det finns ett starkt stöd i lärarkåren för att återgå till ett statligt huvudmannaskap. Den frågan är något som lärarna har drivit länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Jag tror att det skulle vara jättebra om man gjorde den förändringen, för då skulle staten också ha möjlighet att se till att det blev mer likvärdigt i svensk skola. Även om kommunerna i viss mån kommer att vara kvar i Skolsverige är det ändå så att det är de nationella styrdokumenten och de nationella finansieringssystemen som kommer att vara centrala.

Detta tror jag är den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med likvärdighetsproblemet i skolan.

Herr talman! Enligt Aylin Fazelian pratar inte Sverigedemokraterna om vad vi vill göra med skolan. Låt mig då tala om vad problemet är i svensk skola och vad vi vill åstadkomma.

Det är inte så att kunskapsresultaten är helt fantastiska och att vi ser en fantastisk utveckling över tid när det gäller kunskapsresultaten. Det är inte så att universiteten jublar över svenska elevers förkunskaper när de kommer till universitetet. Det är inte så att svenska gymnasieskolor jublar över de kunskapsluckor våra niondeklassare visar när de kommer till gymnasieskolan. Det finns en anledning till att man på universiteten inför nybörjarkurser i moderna språk; studenterna har nämligen inte lärt sig det de ska kunna när de kommer till universitetet.

Det här är konsekvensen av socialdemokratisk politik. Vill Sverigedemokraterna göra någonting åt detta? Ja, det vill vi, och vi har massiva förslag på hur vi sätter kunskapen i fokus och hur vi ska se till att stärka lärarkåren och lärarrollen. Vi har förslag på hur vi ska se till att det är tyst i klassrummen och hur man upprätthåller ordningen. Vi har förslag på hur vi ser till att universiteten håller sig till den akademiska friheten och hur vi får universitet som är i världsklass och världsledande, som producerar vetenskapliga artiklar och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Om Aylin Fazelian är intresserad av Sverigedemokraternas skolpolitik är det bara att ta fram någon av våra kommittémotioner och läsa på. Där förklarar vi detta till punkt och pricka. Men det vi aldrig kommer att göra är att lägga fram förslag där man pekar ut den ena driftsformen som viktigare än den andra. Det viktiga för oss är rätten för elever att välja skolor. Det är den rätten som är central, ingenting annat.

Herr talman! För det första säger inte Riksrevisionen att det finns slöseri med skattemedel. Man säger att det finns problem, och det finns det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

För det andra är det inte så att det förslag som Riksrevisionen nu nämner var det förslag som Socialdemokraterna kom med. Ni skulle ju straffa friskolorna. Ni skulle ha en differentierad skolpeng, där ni skulle straffa friskolorna för att de var friskolor. Varför det? Jo, för att i grunden vill ni inte ha friskolor. Det var vinstintresset ni ville åt. Socialdemokraterna har inte ens förstått skillnaden mellan vinstmarginal och vinstuttag. Att i det sammanhanget föra ett rimligt resonemang kring dessa frågor blir helt absurt.

Tala om för mig hur en fristående skola med en rörelsemarginal på 3,5 procent ska klara sig om den samtidigt ska få en skolpeng som kanske är 10-15 procent lägre än den kommunala skolans? Det finns inte en fristående skola som skulle klara sig.

Jag tycker också att Aylin Fazelian ska tala om för mig hur fristående skolor ska agera om de inte får lov att gå med vinst när aktiebolagslagen säger att man måste gå med vinst. Här är Socialdemokraterna ute på hal is.

Det är inget systemfel vi pratar om. Vi har enskilda saker som måste rättas till, men det handlar inte om att vi ska skapa differentierade system där den ena skolformen och driftsformen framhävs som viktigare än den andra. Det var det som var Socialdemokraternas stora misstag i våras. Det var därför kammaren röstade ned förslaget.

Herr talman! Jag hade skrivit ett anförande, men jag tror att vi har passerat punkten för det anförandet. Jag tror att det här kommer att bli någonting helt annat, och därför kan det också bli lite rörigt. Jag ber om ursäkt för detta.

Låt mig i alla fall först och främst yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverigedemokraterna säger alltså inte vad vi vill - det är det vi hör i debatten här från Socialdemokraterna. Det är ganska anmärkningsvärt. Vi har kommittémotioner som lämnas in varje år, där vi på område efter område redogör för vad vi tycker och vad vi tänker. Skolpengen är ingen ny fråga; den har vi debatterat flera gånger i den här kammaren. Den har varit uppe i interpellationsdebatter, i skriftliga frågor, som man kan ta del av och läsa svaren på, och så vidare. Vi har haft debatter i tv och i radio.

Det borde inte vara särskilt svårt att leta fram vad Sverigedemokraterna har sagt när det gäller finansieringssystemet. Vi har ända sedan lång tid tillbaka - i alla fall sedan 2012-2013, vad jag har kunnat hitta - sagt att vi ska tillåta en ekonomisk buffert för friskolorna. Det ska man ta hänsyn till.

Det handlar om tillståndsprövningen och att den måste skärpas. Nu har vi fått vissa skärpningar, men det är inte tillräckliga och inte i linje med vad vi vill ha.

Vi har sagt att vi vill ha stopp för muslimska friskolor. Det tycker inte Socialdemokraterna är någon särskilt bra idé. De vill tydligen ha muslimska friskolor eftersom de inte lade fram ett enda lagförslag under åtta år om att stoppa dem.

Vi har sagt att vi vill ha ett statligt huvudmannaskap och därmed också en nationell skolpeng. Vi har varit väldigt tydliga med detta. Om man inte riktigt förstår vad vi tycker i skolpengsfrågan när vi säger att vi vill ha en nationell skolpeng är kanske problemet större än vad jag trodde.

Det statliga huvudmannaskapet är viktigt. Det är ju Socialdemokraterna som har satt oss i den situation vi är nu. Det var ingen borgerlig regering som införde 100 procent skolpeng. Det var en socialdemokratisk regering som gjorde det. Låtsas inte som något annat! Det är ni som har infört detta.

Det var inte en borgerlig regering som kommunaliserade skolan. Det var en socialdemokratisk regering som gjorde det. Detta innebar stora problem för kommunerna, inte minst finansieringsmässigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Det var inte så att den socialdemokratiska regeringen när den tillträdde 1994 automatiskt slog till mot friskolorna för att detta skulle ha varit något felaktigt. Det var inte så att man pratade om marknadsskola. Nej, man lät det fortsätta. Varför det? Jo, därför att man då tyckte att det var bra att det fanns valfrihet. Men nu är det annat ljud i skällan, och man försöker låta ungefär som att man alltid har tyckt så här. Men det har ni inte. Vi ser igenom er. Det är historierevisionism och inget annat.

Det finns problem med skolpengen. Det har vi sagt. Det är helt klart så att om en skola läggs ned eller tvingas stänga måste eleverna ta vägen någonstans. Om en skola skulle gå i konkurs måste eleverna ta vägen någonstans. Då har kommunen ett ansvar för att se till att det finns platser. Det är helt klart så att man har olika ansvar.

Problemet var att Socialdemokraterna lade fram ett lagförslag. Ja, med nöd och näppe och i sista sekund lade man fram ett lagförslag som byggde på att man skulle straffa friskolor. Man sa: Här ska vi ha en nedtrappning av skolpengen bara för att ni är friskolor, ingenting annat. Det var ingen hänsyn till vad kostnaderna i kommunen var eller till att det kunde vara skillnad i kostnaderna. Det var inte ens så att man presenterade hur stor den differentierade skolpengen skulle vara, utan det skulle kommunerna själva besluta om, lite godtyckligt.

Man ställde inte heller krav på att kommunerna skulle komma och visa en redovisning: Titta här! Nu är det detta som gäller i vår kommun. De här merkostnaderna har vi fått, och då gör vi dessa justeringar i skolpengen. Nej, så var det inte, utan det var generellt. Det var en generell sänkning av skolpengen till de fristående skolorna. Så var förslaget, och så undrar Socialdemokraterna varför det röstades ned i kammaren.

Ett system måste vara förutsägbart. Det måste var hållbart. Det måste vara långsiktigt. Man måste veta spelreglerna. Det går inte att komma med ett lagförslag där man säger: Nu ska vi införa en modell. Vi vet inte hur den ska se ut. Det får Skolverket redogöra för när vi har infört den.

Det håller inte. Det är dåligt. Det är inget väl genomfört lagförslag. Det var det inte. Nu står man här och säger att det är utrett och att det finns på bordet. Nej, det gör det inte. Det finns dålig empiri kring detta, och vi måste se till att det blir bättre.

Det finns ett ansvar för en ansvarstagande regering att se till att beslutsunderlaget är så bra som möjligt. Den här regeringen kommer tillsammans med oss sverigedemokrater att se till att det finns ett sådant.

Det vi nu ser framför oss är ett efterlängtat paradigmskifte i svensk skolpolitik, och i det paradigmskiftet ligger också att vi ska få till stånd en resursfördelningsmodell som är rättvis, som är framåtsyftande, som är transparent och som alla förstår.

Som jag sa i ett tidigare inlägg: Ni som nu lyssnar på denna debatt ska inte känna oro om ni driver små friskolor ute i landet. Vi kommer att se till att vi skapar en bra finansieringsmodell som inte innebär, till skillnad från Socialdemokraternas, att ni kommer att tvingas att lägga ned er verksamhet och ge upp kampen för att tillgodose elevers möjligheter att välja rätt skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

I Tidöavtalet säger vi att frågan om skolans finansiering ska utredas. Vårt sikte är inställt på att vi ska införa en nationellt bindande skolpengsnorm. Vi kan ju se i dag att det finns stora skillnader mellan kommuner i fråga om hur mycket man lägger och hur man beräknar och att det inte är bra. Då krävs det att staten tar ett ansvar.

Vi vill gärna gå fullt ut och ha ett statligt huvudmannaskap. Ju mer statligt ansvar vi får när det gäller finansieringssystemet, desto bättre är det och desto mer reda i nuvarande system får vi.

Dessutom garanterar vi rätten att välja skola och att friskolorna inte drabbas av utfall från en regering som egentligen vill avskaffa dem, så som den socialdemokratiska regeringen ville.

Det gäller också att vi får ett finansieringssystem som kanske är mer kopplat till staten än till kommunerna. Det är bra, tycker vi, för kommunaliseringen var negativ. Den har haft negativa konsekvenser. Då måste staten rycka in och säga: Nu är det dags att vi har kontroll och ser till att få det bästa av allt.

Herr talman! Ibland utvecklas debatten i en riktning som man inte riktigt tänkt sig, och då kanske man inte kan hålla sig till det manus som man har förberett och som man har tänkt hålla sig till. I det fall detta anförande blev lite rörigt ber jag om ursäkt. Men detta liksom annat skyller jag på Socialdemokraterna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Alftberg, Jörgen Grubb och Robert Stenkvist (alla SD).

Herr talman! Jag tror att det ibland kan vara bra att ta på sig glasögon när man läser. Det jag sa väldigt tydligt i den debattartikeln var att ett skolsystem som inte bygger på valfrihet är ett socialistiskt skolsystem.

Det Socialdemokraterna gör är en ständig attack mot rätten att välja skola. Det blir nämligen ingen rätt att välja skola om man ser till att friskolorna dör ut, om man inför ett finansieringssystem där de inte kan finnas kvar utan tvingas lägga ned. Det blir ingen valfrihet av det.

Socialdemokraterna vill ha ett skolsystem som bygger på att socialdemokratiska maktpampar ska sitta och bestämma. "Här ska du gå i skolan! Det tycker vi är bra. Det är ditt bostadsområde; där hör du hemma. Gör inte något annat val!" Det passar jättebra för dem som vill det, men det passar mindre bra för dem som kanske inte tycker att det är det lämpliga eller föräldrar som vill att deras barn ska gå någon annanstans.

Vi står upp för rätten att välja skola. Om Socialdemokraterna vill kalla det för marknadsskola, gör då det! Vi har inga problem med det. Marknadsskola för oss är rätten att välja skola och rätten att välja mellan utförare. Den rätten ska vi bevara och utveckla och försvara till det yttersta. Socialdemokraterna ska inte komma och fördärva elevers möjligheter att välja sin egen utbildning. Det är en grundläggande rättighet för dem.

Jag hoppas att Aylin Fazelian och Socialdemokraterna har förstått innebörden i debattartikeln eftersom det inte är första gången jag hör en felaktig tolkning av den.

Jag hoppas också att det har framgått för Aylin Fazelian och Socialdemokraterna att Sverigedemokraterna är garanten för rätten att välja skola och kommer att se till att den rätten försvaras.

Herr talman! Historierevisionism brukar vänstern vara väldigt bra på. Vi har precis hört här hur historierevisionism låter. Man försöker prata om att "ni var emot, och nu är ni för", eller vad det nu var.

Jag kan försäkra alla i den här kammaren och även er som lyssnar att det inte kommer att bli förändringar à la Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna är garanten för att vi inte får någon dålig kopia av dålig Spolitik. Det kommer inte att bli några förslag liknande dem som Socialdemokraterna förde fram.

Aylin Fazelian har helt missförstått oss. Vi sa hela förra mandatperioden att det finns områden där vi kan diskutera. Vi var villiga att diskutera med regeringen och se om det fanns något område där man kunde se till att lösa problem. Men Socialdemokraterna var inte intresserade. Det var kalla handen.

Det viktigaste för Socialdemokraterna var att vinna valet 2022, och då man var tvungen att lägga fram en proposition i sista sekunden som inte var genomarbetad och som inte hade stöd i kammaren. Man visste när man lade fram förslaget här i kammaren att det inte hade stöd.

Att då stå här nu och säga att vi bara för att vi för fram precis samma synpunkter som vi haft hela tiden - man kan titta i vår kommittémotion och liknande - ger vika för Socialdemokraterna. Det gör vi inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Skolpengen - effektivitet och konsekvenser

Den här regeringskonstellationen kommer att lägga fram förslag som är hållbara och som har stöd i kammaren, och jag kan garantera Aylin Fazelian att det är långt från socialdemokratisk politik - tack och lov!

Fru talman! Det ska tillsättas en utredning. Jag är säker på att Linus Sköld själv vet om att ministern inte kan svara direkt på hans frågor.

Det är dock alltid lika intressant att lyssna till Linus Sköld och hans rapsodiska summeringar av vad andra partier tycker och tänker. Men det viktigaste här är ändå att göra klart för honom att vi har en ny regering och att det inte är hans parti som styr. Vi vill se ett paradigmskifte, något som är väldigt tydligt i Tidöavtalet. Det sker bland annat genom en utredning som exempelvis ska belysa problemen med modersmålsundervisning men även fördelar, om sådana skulle finnas.

Sverigedemokraterna och regeringspartierna är överens om att se över modersmålsundervisningen. Det tycker vi är bra, och det är jättebra att vi kommit så långt. Vi kan ha olika ingångar, men i grund och botten handlar det om att för en gångs skull och med opartiska ögon titta på detta för att se hur det påverkar inhämtandet av svenskkunskaper, som är det absolut viktigaste för svensk skola.

Man hänvisar ofta till forskning, men precis som min kollega Robert Stenkvist sa är forskningen väldigt bristfällig. Man har inte de referensgrupper som krävs för en vetenskaplig grund. Så länge man inte har två grupper med exakt samma bakgrund och exakt samma socioekonomiska förutsättningar där den ena gruppen har följt modersmålsundervisningen och den andra inte har det kan man inte påstå att forskningen är vetenskaplig.

I stället handlar debatten om att försvara rådande system. För oss sverigedemokrater finns det inga heliga kor. Det finns all anledning att se över hur modersmålsundervisningen påverkar både integrationen och kunskapsutvecklingen i svenska språket. En sådan översyn måste såklart även innehålla kritisk granskning av omfattning, åldersgrupper, resultat, alternativa lösningar samt kostnadseffektivitet. Vi ser därför fram emot den kommande utredningen.

Fru talman! Låt mig först och främst tacka ministern för det svar hon nyss gav på Linus Skölds interpellation. Jag vill även tacka Linus Sköld för att han lyft upp denna viktiga fråga och för att han med interpellationen tydliggör behovet av att utreda modersmålsundervisningen närmare. Även om det kanske inte var Linus Skölds syfte har frågeställningen i sig bidragit till många nya tänkbara ingångar för en kommande utredning.

Låt oss sätta frågan i en historisk kontext. När modersmålsundervisning infördes på 70-talet var det främsta syftet att underlätta återvandringen till det gamla landet. Eleverna skulle enligt propositionen ges reella förutsättningar att bibehålla det egna språket, att utöva kulturell egenverksamhet och att upprätthålla kontakt med ursprungslandet.

Då, 1975, hade cirka 5 procent av befolkningen utländsk bakgrund. I dag är 20 procent av befolkningen födda utomlands, och fler än så har utländsk bakgrund. Av dagens skolelever är 300 000 berättigade till modersmålsundervisning. Det är närmare en tredjedel av alla elever. Det är helt annorlunda mot hur det var i mitten av 70-talet.

Dessutom kostar modersmålsundervisningen mycket pengar. Även om man inte kan få en exakt siffra har man uppskattat det till 1,5 miljarder baserat på att det av 300 000 berättigade är 180 000 som följer modersmålsundervisningen. Om alla som är berättigade skulle utnyttja möjligheten skulle det kosta 2 miljarder. Det är mer än vi satsar på lärarfortbildning.

Dessutom ligger dagens modersmålsundervisning inte heller i linje med den utveckling vi ser i andra delar i samhället, som skärpta krav på kunskaper i svenska språket, skärpt asyl- och invandringspolitik, ökade krav för medborgarskap och så vidare. Att i det läget hålla fast vid en 70talskonstruktion som värnar multikulturalism snarare än integration känns märkligt.

Trots detta har vi inte haft en seriös politisk granskning av modersmålsundervisningen och dess effekter, utan verksamheten har bara byggts ut och fått fortsätta verka.

Sverigedemokraterna har inga synpunkter på att människor lär sig sitt modersmål. Men det är rimligt att fråga sig om det ska ske genom en skattefinansierad form i skolans regi eller om det i likhet med vad som gäller i de flesta andra länder är något som föräldrarna eller familjen i övrigt ska ombesörja. I grunden handlar det om huruvida den lagstadgade skyldigheten att anordna modersmålsundervisning snarare kan ha en negativ inverkan på kunskapsutvecklingen i svenska språket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi anser också att modersmålsundervisningen måste ställas i relation till ökad undervisning i svenska språket som alternativ. Detta ser vi fram emot att få belyst.

Herr talman! Jag ställer min fråga till statsrådet Lotta Edholm.

I Expressen i söndags framförde två liberala ministrar att regeringen nu växlar upp arbetet mot hedersförtryck för att bekämpa separatism och förhindra släkters och klaners kontroll av barn, unga och vuxna. Enligt artikelförfattarna behövs det insatser från start när barnen går i förskola och skola, eftersom "skolan ska vara en plats där språk, kunskap och bildning står i fokus, inte religionsutövning eller förtryckande normer".

Sverigedemokraterna har sedan inträdet i Sveriges riksdag förespråkat ett förbud mot den värderingsstyrda slöjan i förskola och grundskola, då denna är det yttersta tecknet på just förtryckande normer. Mot bakgrund av det som lyfts fram i artikeln skulle jag därför vilja fråga statsrådet följande: När kan vi förvänta oss en utredning och kommande lagstiftning om förbud mot slöja i förskola och grundskola?

Herr talman! Hatretorik är någonting som Daniel Riazat får stå för. Vi hatar ingenting. Vi älskar Sverige, och vi älskar det svenska skolsystemet. Vi tycker att eleverna är värda en bra skola. Vi är beredda att varje dag försvara elevernas rätt till en bra utbildning.

Vi hatar inte saker. Vi är inte som Daniel Riazat. Vi hatar inte - vi har inte så starka begrepp.

Vi tycker om skola och utbildning. Vi tycker att det är viktigt och att eleverna förtjänar det. Men eleverna och föräldrarna ska vara med och välja. Det måste finnas valfrihet och fler utförare. Där skiljer sig Daniel Riazats parti från mitt. Det är en stor, en avsevärd, skillnad. Det är en avgrund mellan oss. Den avgrunden ska bestå.

Det är också intressant att Daniel Riazat förfäras över att man söker kontakt med samhället. Vi diskuterar med Svenskt Näringsliv, lärarförbunden, LO eller vad det kan vara för någonting. Vi är beredda att diskutera med alla. Vi är beredda att ta till oss åsikter från allt och alla i det demokratiska samhället.

Det är en demokratisk process. Kanske borde Daniel Riazat ibland pröva det också.

(Applåder)

Herr talman! Jag har nog aldrig mött någon som är så fascinerad och besatt av Sverigedemokraterna som Daniel Riazat. Jag tycker faktiskt att det är intressant att han är det.

Vi har dock många bra idéer, så Daniel Riazat får gärna lov att fortsätta fascineras av Sverigedemokraterna och ta till sig av vad vi tycker. Det är jättebra. Men det blir lite märkligt när han sedan börjar prata om diktaturer. Är det någon i den här salen som har vurmat för diktaturer är det väl ändå Vänsterpartiet. Det är väl ändå de som har vurmat för diktaturer där val inte ens finns. Och på tal om detta med att säga en sak före valet och en sak efter är fördelen här att vi förespråkar ett system där vi har val, medan Daniel Riazats kamrater i andra länder inte ens vill ha val. Det är en stor skillnad.

Jag tycker att det är lite märkligt att ställa frågor som handlar om en ledare på 70-talet som inte ens är i livet längre och som inte har någon som helst koppling till Sverigedemokraterna och svensk politik. Det är mycket märkligt.

Daniel Riazat är såklart ute efter om Sverigedemokraterna vill lägga ned vinstdrivande skolor. Nej, det vill vi inte. Daniel Riazat undrar varför vi har ändrat oss. Ja, politik funkar så i vissa partier - det är en dynamisk process. Om Daniel Riazat säger att hans parti inte har haft en dynamisk process de senaste 30 åren undrar jag vad det är för politik Daniel Riazat står för. Vi har en öppen demokratisk process i vårt parti. Vi kan ändra oss om vi upptäcker att vi har fel, och det är det som gör vårt parti så fantastiskt och bra.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till utskottets förslag.

Att svensk skola brottas med stora problem och har ett mycket stort behov av förnyelse har nog framgått i varje debatt vi haft i den här kammaren under föregående mandatperiod. Vi har under lång tid sett hur den kunskaps- och bildningsinriktade skolan successivt har försvagats och numera ägnar sig mer åt social verksamhet än åt lärande.

Det finns såklart många undantag, men om man frågar lärarkåren skulle förmodligen en hög andel svara att deras yrke i dag handlar om mer än att bara undervisa och förmedla kunskap och sprida bildning. Det är en negativ utveckling som måste tas på största allvar.

Det allra tydligaste exemplet på denna utveckling är andelen elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. I dagsläget är det cirka en fjärdedel av alla elever i årskurs 9 som berörs. Detta kan såklart bero på många saker. Det kan bero på den enskildes inställning och ansträngningar, men det kan också ha gjorts insatser alldeles för sent. I vilket fall som helst måste systemet vara utformat så att det kan ställas krav som också kontinuerligt ska följas upp. Sommarlovsskola i årskurs 8 eller 9 är långt ifrån tillräckligt.

Men problemen i skolan handlar inte bara om kunskapstapp utan även om bristen på behöriga lärare och bristen på åtgärder för att på ett effektivt sätt få obehöriga lärare att bli behöriga. Skolan har också allvarliga ordningsproblem, där åtskilliga minuter vid varje lektionsstart får ägnas åt att få tyst på klassen, så att lektionen över huvud taget kan starta. Vi har problem med att lärare hotas och utsätts för våld.

Alla dessa saker är kända, men tillsammans utgör de de största hindren för att få en högpresterande skola. En god utbildningsnivå är viktig för vårt land om vi ska kunna konkurrera i den snabba utveckling som präglar vår samtid. Kunskap och bildning går hand i hand med utveckling och ekonomisk tillväxt. Men svensk skolpolitik har helt enkelt inte hängt med.

I åtta år har nödvändiga reformer för att lyfta skolresultaten och ta itu med de problem som svensk skola möter mer eller mindre lyst med sin frånvaro. Det har talats mycket om behovet av reformer och av att agera, men i själva verket har det varit åtta fullständigt handlingsförlamade och bortkastade år.

I stället för att leverera kraftfulla politiska förslag har vänstersidan totalt fastnat i frågor som vinstförbud, egenpåhittade begrepp som "marknadsskola" eller att konstruera skolors sammansättning som det anstår den sociala ingenjörskonsten - frågor som inte på något vis träffar de verkliga problemen. Och kanske skulle man efter en valförlust kunna vänta sig ett kritiskt förhållningssätt till den egna politiken, men i stället är det intet nytt på vänstersidan.

Så vänder vi nu äntligen blad. Sverigedemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna stakat ut en ny, välbehövlig och efterlängtad politisk inriktning för svensk skola, där fokus ligger på kunskap och bildning, där ambitionerna är höga och där eleverna ges alla förutsättningar att lyckas med sina studier, oavsett om de är hög eller lågpresterande. Det är en skola där det är lugn och ro i klassrummen och där läraren åter får vara just lärare och inget annat.

I det budgetbetänkande vi nu behandlar återfinns bärande delar av denna nya vision för svensk skola. Låt mig peka ut några av dessa:

En första prioritering är ambitionen att fler elever ska nå kunskapsresultaten. Det måste vara ambition nummer 1. Eleverna ska nå högre kunskapsresultat. Då talar vi inte bara om dem som balanserar mellan F och E, utan även om dem som balanserar mellan D och C, C och B och B och A, liksom om dem som har A och vill utvecklas mer och ha fler utmaningar. Det gäller att utveckla kunskaperna för samtliga elever och inte bara hela tiden fokusera på dem som inte lyckas uppnå ett E.

Tidiga insatser är A och O för att förhindra kunskapstapp i senare studier. Regeringsunderlaget föreslår därför satsningar på att bygga ut lovskolan redan i lägre åldrar, så att insatserna inte väntar till senare delen av högstadiet. Vi anslår 100 miljoner för detta ändamål.

Det är också viktigt att öka tillgången till speciallärare, inrätta särskilda undervisningsgrupper och införa andra specialpedagogiska insatser för att fånga upp eleverna så bra som möjligt. Det anslås 400 miljoner för detta.

När det gäller högpresterande elever noterar vi att den förra socialdemokratiska regeringen valde att inte lämna besked huruvida försöksverksamheten med spetsklasser skulle permanentas eller inte. Vi frågade hur det skulle bli med detta men fick inga svar, utan det bara sköts på framtiden. Nu har vi en ny regering, som är tydlig på den här punkten: Spetsklasser är bra, och de ska finnas och utvecklas.

Vi ser att argumenten för spetsklasser saknas i Socialdemokraternas budgetmotion. Det finns ingenting om hur man vill utveckla detta. Varför inte? Tidöpartierna är däremot av en annan uppfattning: Specialklasser är positivt, och det är även positivt att också elever som inte går i spetsklasser kan söka fler utmaningar i de fall de har särskilda kompetenser. Vi behöver fler av dessa inslag, inte färre. Därför föreslår vi att 20 miljoner anslås till att stärka kvaliteten i och tillkomsten av spetsklasser.

Att det är lugn och ro i klassrummen är en grundläggande förutsättning för lärarna. Lärarna har också fått utökade befogenheter att agera för att upprätthålla ordning och studiero, och det tycker vi är bra. Men det finns fortfarande ett behov av att bygga ut akut- och jourskolor, och det är väldigt stort. Därför anslår vi medel även för detta ändamål.

Tillgången till läromedel är ännu en viktig förutsättning för lärande. Tyvärr finns det alldeles för många exempel på att skolor väljer bort traditionella läromedel, och Sverige är det land i Norden som satsar minst pengar på tryckta läromedel per elev. Sverigedemokraterna har under lång tid krävt reformer, och vi gläds nu över att det avsätts 685 miljoner för 2023 i syfte att stärka tillgången till läromedel av hög kvalitet.

Utöver detta innehåller budgeten också omfattande satsningar på fortbildning av lärare och förskolepersonal samt bidrag till lärarlöner som kan användas antingen för att höja lärarlönerna eller inom karriärstegsmodellen.

Det anslås även medel för att möta det växande behovet av utbildad arbetskraft. Vuxenutbildningen tilldelas därför 4 miljarder och yrkeshögskolan cirka 3,75 miljarder. Dessutom ges yrkeshögskolan momskompensation med motsvarande 43 miljoner, något som är efterlängtat från yrkeshögskolans sida.

Herr talman! Sverigedemokraterna är förvisso inte en del av regeringen, men vi tillhör regeringsunderlaget och har varit högst delaktiga i framtagandet av denna budget. Det är en stark budget och en budget som tydligt signalerar en kursändring. Det är nämligen just en kursändring som behövs i svensk skolpolitik.

Det är ett digert arbete att laga det som har förstörts. Men vi är redo att göra det tillsammans med de tre andra partier som delar vår syn på behovet av reformer i svensk skola. Det kommer att behöva fattas svåra beslut, och det kommer kanske till och med att behöva fattas impopulära beslut. Men det är just det som har saknats tidigare: förmågan att agera och att agera rätt. Vi är redo att ta vårt ansvar i detta för att stärka kunskapsutvecklingen i svensk skola.

Med detta sagt, herr talman, skulle jag vilja avsluta med att tacka för det gångna året och önska talmannen, kammarkansliet, utskottskansliets personal samt utskottsledamöterna en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Herr talman! Först och främst är det ganska solklart varför jag inte nämnde likvärdighetsbidraget. Det ligger ju inte under anslag 1:5. Jag berörde besparingar på anslag 1:5. Likvärdighetsbidraget ligger någon annanstans. Jag hoppas att man vet var anslagen ligger.

Jag noterade här att Åsa Westlund inte säger varför man gör detta. Anledningen till det, som jag läser i er egen motion, är det jag vill höra: Ni säger att det är bättre med generella statsbidrag än med riktade statsbidrag.

Det är intressant att när ni väl slår mot riktade statsbidrag handlar det om att slå mot spetsklasser. Det handlar om att slå mot sociala team. Det handlar om att slå mot lovskola, jourskolor och akutskolor och mot läromedel - saker som är viktiga för att få ordning och reda och en stark kunskapsutveckling. Det är det ni slår mot.

Men Åsa Westlund och Socialdemokraterna slår inte mot det allra största riktade statsbidraget, nämligen likvärdighetsbidraget. Där tycker man att det är okej att det är ett riktat bidrag och inte ett generellt. Men i de här fallen vill man ha generella bidrag eftersom det, som man uttrycker det i sin egen motionstext, är bättre att kommunerna själva får styra över medlen. Men det är det alltså inte när det gäller likvärdighetsbidraget.

Varför inte? Tanken som kommer direkt är att jourskola, akutskolor, lovskola, sociala team och spetsklasser inte är något som Socialdemokraterna brinner för. I åtta år har vi sett hur de har lämnat flummet därhän och låtit oordningen flöda på skolorna utan att komma med konkreta förslag.

Men varför väljer man att slå mot just de här riktade bidragen och inte mot andra?

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar i Socialdemokraternas förslag till anslag för utgiftsområde 16 att man gör besparingar på anslag 1:5. Det handlar om 20 miljoner på spetsklasser, 75 miljoner på sociala team, 100 miljoner på lovskola, 50 miljoner på jour- och akutskolor och 685 miljoner på läromedel. För att göra det korrekt: Det ligger en satsning på 36 miljoner på en läromedelsnämnd och sedan 5,5 miljoner som jag inte kan se specificeras någonstans i er motionstext.

Det här alltså satsningar som syftar till att stärka studieron och göra det lättare för lärare att bedriva undervisning och se till att elever som i dag blir störda på undervisningen har en chans att följa med utan att störas av sina kompisar. De syftar också till att stärka kunskapsutvecklingen.

Min fråga är varför Socialdemokraterna väljer att slå ned på just de här anslagen.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Lotta Edholm.

Den svenska skolan brottas med en rad problem. Det gäller bristande ordning i klassrum och på skolgårdar, svårigheter att rekrytera behöriga lärare och speciallärare, alltför många elever som lämnar grundskolan utan behörighet till nationellt program, betygsinflation med mera. Trots detta har vänstersidans politik och retorik helt och hållet inriktats på driftsformen, vilket har gjort att nödvändiga reformer hamnat i skymundan.

Jag skulle vilja därför vilja fråga statsrådet: Vilken blir hennes första åtgärd för att återupprätta bildning och kunskap i svensk skola?