Mats Green

Fru talman! Bekenmodellen och Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser är helt olika saker. Jag har haft förmånen att träffa Bengt Ekenstierna för att diskutera bland annat detta.

Det finns en anledning till att Vänsterpartiet är det enda parti i Sveriges riksdag som förespråkar sitt förslag.

Vad tycker Moderaterna och jag om Bekenmodellen? Det finns intressanta saker där. Bland annat är transparens på energimarknaden något man definitivt kan diskutera.

Men återigen: Det är helt olika saker, och jag är inte säker på att Vänsterpartiet verkligen skulle införa Bekenmodellen.

Birger Lahti påstår att det är kärnkraften som medför dyr el och att det är de väderberoende kraftslagen som står för billig el. Han lever nog i ett parallellt universum, för i takt med att kärnkraften avvecklats har elen blivit dyrare och dyrare. Hur skulle det då kunna stämma?

Låt oss komma ihåg att innan Ringhals 1 och 2 stängdes hade man samma elpris i hela Sverige. Det var först vid den förtida avvecklingen av dem som priserna började sticka iväg. Jag vet inte vilken verklighet Vänsterpartiet lever i, men den är helt fel. Oavsett vilken siffra eller graf man än tittar på ser man att när Sverige började avveckla kärnkraften fick vi dessa elpriser. Det är dessutom just därför vi har de elpriser vi har i dag.

Fru talman! Alla som hört mig på moderata årsmöten med mera vet att jag är ett stort fan av Birger Lahti eftersom han, enligt mitt sätt att se det, är en resonabel vänsterpartist. Ibland blir det dock lite ironiskt när Vänsterpartiet ska berätta för oss vad industrin och näringslivet tycker, och detta skulle vi kunna orda mycket om.

Industrins och transportsektorns omställning är själva anledningen till att regeringen har sagt att Sverige behöver mer än fördubbla sin elproduktion fram till 2045, och det är också därför Sverige måste gå från förnybart till fossilfritt. Därför har vi satt igång den största och snabbaste utbyggnaden av elproduktion i Sveriges historia.

Tyvärr säger Vänsterpartiet nej till en stor del av detta, det vill säga kärnkraften. Vänsterpartiet lämnar också mycket i övrigt att önska vad gäller att slå vakt om Sveriges befintliga vattenkraft och möjligheten att bygga ut mer vattenkraft. Jag pratar inte om att bygga ut nationalälvarna, utan om att installera modernare och effektivare turbiner i befintliga kraftverk. Vänsterpartiet har också varit med på att riva ut den befintliga vattenkraften i södra Sverige.

Vi är absolut för industrins omställning och vill också se till att det finns energi till den. Det gäller givetvis norra Sverige, där många av projekten finns, men också södra Sverige.

Jag känner att det även här är lite min replik. Det är vi som står för utbyggnaden av elsystemet medan Vänsterpartiet bara säger nej och åter nej.

Fru talman! Det är, som sagt, en sak att säga att det är överimplementering och en helt annan sak huruvida det verkligen är det. Där går våra åsikter isär.

Miljöpartiet ägnar sig mycket åt diskussioner om flexibilitet och energieffektivisering, och detta är absolut två viktiga delar i framtidens energisystem. I Miljöpartiets värld innebär prat om flexibilitet och energieffektivisering dock alltid att man egentligen utgår från - och till viss del tycker - att det ska produceras mindre el i Sverige. Företagen ska anpassa sig och vissa gånger stänga ned eller förändra skift. Detta är inte en hållbar väg framåt för Sverige som energination.

Vad gäller beredskapen och anpassningen till nya tekniker i energisystemet är detta direktiv bara ett litet steg på vägen. EU kommer heller inte att göra detta arbete åt oss, utan det får vi göra själva. Det var, återigen, därför som denna regering i november kickade igång en omfattande reformering av hela energimarknaden. Jag vill vara tydlig med att denna reformering kunde, borde och skulle ha påbörjats av den tidigare regeringen.

Man pratar om att det inte underlättas tillräckligt för nya tekniker, men varför gjorde man inte detta under åtta år i regeringsställning? Varför implementerade man inte detta på det sätt som man nu påstår att det ska implementeras på? Varför gjorde man inte det? Varför fick man inte tummen ur?

Här gjorde man ingenting, men man var tyvärr överaktiv när det handlade om att montera ned de stabilaste, pålitligaste och viktigaste delarna av Sveriges energisystem. Det är därför vi nu behöver hantera det dysfunktionella energisystem som Sverige har.

Fru talman! Jag kände att det där lite grann var min replik. Det är ju vi som vill öka systemtjänsterna och se till att man får betalt för dem. Det är också därför vi har sparkat igång en omfattande reformering av hela energimarknaden. Det var min replik.

Jag måste naturligtvis fråga Marielle Lahti: Varför implementerade inte Miljöpartiet detta på ett annorlunda sätt? Man påstår ju - felaktigt - att detta är en överimplementering. Varför gjorde man inte detta under sin tid i regeringsställning? Varför tog man inte tag i det? Varför underlättade man inte för de nya tekniker som vi nu ser på energimarknaden och som vi alla applåderar i alla delar och fullt ut?

Vi har en alltför trögrörlig marknad som naturligtvis måste anpassas efter nya tekniker. Varför gjorde Miljöpartiet inte det under sin tid i regeringsställning? Det är en fråga som man förr eller senare behöver besvara.

Man kan diskutera om detta är en överimplementering eller inte. Jag vill påstå att det inte är det.

Låt oss framför allt se på den omfattande reformering av energimarknaden över hela linjen, i synnerhet när det gäller möjligheten att få betalt för systemtjänster, som regeringen nu har sparkat igång. Sedan behöver vi naturligtvis också diskutera kärnfrågan, eller kärnproblemet, det vill säga att Sverige behöver mer stabil, ren och planerbar elproduktion.

Kärnkraften är en förutsättning för att bygga ut vindkraften väldigt kraftigt, som Miljöpartiet vill. Problemet är att Miljöpartiet aldrig vill diskutera grundproblemet, det vill säga att vi behöver mer elproduktion i Sverige. Man gör snarare allt för att komma bort från den diskussionen. Det är hela tiden detta som diskussionen måste återföras till. Jag noterade att detta inte heller nämndes i Socialdemokraternas inlägg här.

Fru talman! Monica Haider säger att det är skillnad när man sitter i regeringen, och det är det absolut. Det är skillnad mellan att sitta i opposition och att sitta i regering. Det är också skillnad på olika regeringar. Den här regeringen vill göra saker - bra saker - framför allt när det gäller energisystemet och inte bara prata eller ge sig på de mest fundamentala delarna av ett tidigare välfungerande svenskt energisystem. Det arbetet har som sagt bara börjat.

Man kan kalla detta en överimplementering av EU-direktivet, men jag köper inte riktigt den bilden. Detta är i stället en del av reformeringen av den gemensamma europeiska energimarknaden.

Detta presenterades ju 2019. Sedan dröjde den tidigare regeringen med att göra någonting; man lät det ligga i skrivbordslådan.

Om man nu är så kritisk mot att detta kommer fram just nu, varför implementerade man det då inte själv på det sätt som man påstår att det skulle implementeras på? Man sa ingenting och gjorde ingenting. Det skulle vara intressant att få detta besvarat. Man hade ju minst tre år på sig. Varför gjorde man ingenting då?

Vi har tagit tag i detta. Vi tar också tag i alla andra delar av det numera ganska dysfunktionella svenska energisystemet.

Vi behöver återigen diskutera hur vi får mer kraft in i systemen och om det råder bred enighet om regeringens nya energipolitiska mål för Sverige, nämligen att Sverige ska sträva efter ett fossilfritt energisystem i stället för ett förnybart.

Det ska bli intressant att se om det kommer ett svar från Monica Haider på hur Socialdemokraterna ställer sig till detta. Är de beredda att rösta för regeringens förslag om ett nytt energipolitiskt mål om ett fossilfritt energisystem, eller kommer de - tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet - att hålla fast vid det gamla målet? Det blir en senare fråga i debatten.

Fru talman! Vi applåderar konkurrens i alla delar fullt ut, och jag välkomnar även Socialdemokraterna till den inställningen. Sedan får jag dock säga att vi kanske inte är riktigt överens om huruvida detta innebär en överimplementering eller inte. Jag hävdar att det inte gör det.

En del av det som implementeras här - eller allting - ligger väldigt väl i linje med den nya energipolitik som regeringsunderlaget nu har sjösatt. Man förbättrar förutsättningarna för alla fossilfria kraftslag, från kärnkraften till övrigt. Men, återigen: Fokus ligger naturligtvis på att få en planerbarhet och ett säkert energisystem. Att man skulle missgynna nya aktörer som inte finns på marknaden och andra energislag är direkt felaktigt. Vi slår vakt om att förutsättningarna ska förbättras för alla fossilfria krafter, från kärnkraft till vindkraft och solkraft, och det arbetet har bara börjat, fru talman.

Sedan är det ju skillnad - bara för att man säger att något är en överimplementering är det inte det, fru talman. Jag känner att det är lite i den diskussionen vi hamnar här, både med Centerpartiet och med Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag konstaterar att vi kanske är oense om huruvida detta är en överimplementering eller inte. Jag hävdar att det inte är det.

Återigen: Detta handlar om att slå vakt om det som är A och O rent tekniskt i ett väl fungerande kraftsystem, nämligen planerbar, stabil och väderoberoende kraft. Sedan är den väderberoende kraften naturligtvis avgörande för energisystemet, men rent tekniskt står och faller det ändå med att man har en stabil, planerbar kraft för att kunna slå vakt om frekvensstabiliteten.

Sedan kan vi säkert stå här och diskutera överimplementering, och jag kan konstatera att regeringen har tillsatt ett implementeringsråd för att råda bot på det ofog som - visst, jag erkänner - är väldigt utbrett i Sverige. Men där ska man nog ha större tilltro till den här regeringen och våra ambitioner, i synnerhet mot bakgrund av Centerpartiets brist på problematisering av detta under den tidigare regeringen och Centerpartiets medverkan i ett antal stora frågor där det definitivt har skett både en överimplementering och en feltolkning av EU-direktiv. Sverige ligger i ett eget extremt hörn när det gäller både tillämpning och implementering.

Jag välkomnar dock Centerpartiets stöd och de ingångar som Centerpartiet har när vi ska ha diskussioner om överimplementering inom i stort sett samtliga samhällsområden i Sverige.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Nej, vi har inte överimplementerat någonting. Vi är helt överens om att vi måste bli av med det ofog som i synnerhet finns i Sverige, nämligen att överimplementera - och dessutom ganska grovt feltolka - EU-direktiv. Vi skulle kunna ha en lång diskussion här om vattendirektivet och de utrivningar som nu pågår när det gäller småskalig vattenkraft i södra Sverige. Jag konstaterar att Centerpartiet lät detta ske under den tidigare regeringen, men jag hoppas att man nu gör bot och bättring.

När det handlar om den fråga om aggregatorer som Rickard Nordin ställer här i dag är det inte en överimplementering utifrån detta EU-direktiv. Det handlar i stället om att slå vakt om ett stabilt och säkert elsystem som också baseras på teknikneutralitet. Det har alltså ingenting med EU-direktivet att göra, utan det handlar om att vi behöver slå vakt om ett fungerande elsystem där vi givetvis gynnar den planerbara, stabila kraften. Det är nämligen den som hela kraftsystemet bygger på - och det är inte debattinlägg från min sida utan ett konstaterande av ett tekniskt faktum, fru talman.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

På grund av den stora utökningen av väderberoende energislag som vind- och solkraft ökar energisystemets krav på flexibilitet. Väderberoende energikällor kan inte reglera sin produktion efter behovet, vilket gör att flexibla lösningar i stället krävs. Detta i sin tur betyder att konsumenter tvingas anpassa sin förbrukning efter produktionen.

Denna stora variation mellan utbud och efterfrågan driver även fram nya tekniska lösningar, vilka kommer att påverka elsystemet som helhet. För att säkerställa att balansen i systemet kan upprätthållas vid introduktionen av nya tekniker krävs förändringar i dagens regelverk. Och detta förslag är ett viktigt steg för att hantera de senaste årens utveckling av elsystemet och vem som är ansvarig för vad.

Det förslag som vi nu står i begrepp att fatta beslut om innebär att ett antal steg tas för att tydliggöra ansvaret mellan systemansvarig, balansansvarig, aggregator samt elleverantörer och elkonsumenter. Att Socialdemokraterna valde att förbise frågan om vem som är ansvarig tillika vem som betalar för vad visar hur lättsinnigt de har tagit på energifrågan. Förslaget innehåller även en positiv förstärkning av elkonsumenternas rättigheter och deras möjlighet att välja avtal med timpriser.

Fru talman! Att underlätta för en konsument att styra sin egen förbrukning och därigenom minska sina kostnader är positivt. Men i slutändan är det inte de svenska medborgarna eller de svenska företagen som ska bära bördan av ett illa fungerande elsystem. Att hela industrier tvingas stå still och sälja eller spara el är i det långa loppet inte positivt. Det kommer att skada Sverige som industrination, för att inte tala om vårt välstånd.

Fru talman! Med den nya regeringen ser vi en välkommen förändring i svensk energipolitik. Det är inte längre fina ord som prioriteras utan en stabil energiinfrastruktur. Detta förslag är ett steg för att hantera en nyligen uppkommen situation. Detta tillsammans med regeringsuppdrag om stärkt försörjningstrygghet i energisektorn och satsningen på stabil, pålitlig, planerbar och klimatsmart kärnkraft gör att vi åter rör oss mot det elsystem som krävs för en industrination och ett framtida välstånd för oss som bor, lever och verkar i Sverige.

Fru talman! Man kan dock undra varför detta beslut fattas först nu, tre år efter att direktivet infördes i EU och efter att EU inlett ett överträdelseärende mot Sverige. Svaret går att finna hos den tidigare regeringen.

Den socialdemokratiska regeringen monterade nämligen inte bara ned stora delar av svensk baskraft och ersatte den med väderberoende kraft, vilket skapade stora differenser mellan utbud och efterfrågan, utan den lyckades även negligera regelverket då nya tekniska lösningar uppstod på elmarknaden.

Fru talman! Till och med EU insåg att regelverket måste uppdateras för att hantera denna nya situation. Dessvärre gjorde inte den tidigare regeringen med Socialdemokraterna och deras stödpartier det, och man lät EU-direktivet ligga i skrivbordslådan.

På årsbasis är svensk elproduktion långt mer än tillräcklig. Men att producera el och skicka den utanför landets gränser ger lite då det oftast sammanfaller med elexport i andra länder samt att det ger ytterst lite värde till den svenska medborgaren.

Elektricitet är en dyrbar vara. Men den är än bättre ifall den används för att driva vår industri, förädla produkter och därigenom driva vårt välstånd. För detta krävs inte enbart årsproduktion av elektricitet utan främst att den tillgängliga effekten täcker behovet i varje given sekund.

Det var utifrån denna tanke som hela det svenska energisystemet byggdes för 60 år sedan. Stabil effekt skulle finnas nära industrin och medborgarna. Det var ingen slump att elsystemet fungerade. Det var en tydlig plan som innefattade var, när och hur det skulle se ut.

Socialdemokraterna levde länge på gamla, stabila energisystem som en gång byggts. Men via ignorans och genom att släppa lös Miljöpartiet i fråga om våra grundbultar i energiinfrastrukturen står vi nu i den mest utsatta situationen sedan 70-talets oljekris.

Fru talman! De som arbetat så intensivt med att försätta oss i denna situation visar ytterst lite intresse för att åtgärda problemen. De påstår att kärnkraft inte ska byggas "för att det tar för lång tid". Det tar lång tid att bygga ett sjukhus också. Men ingen sansad människa skulle påstå att det är en anledning till att inte göra det. Detsamma gäller kärnkraft. Vi gör det för att den behövs, för även om det tar tid att bygga den behövs el även i framtiden, och för att vi vet att den kommer att fungera.

Fru talman! Detta regeringssamarbete - Tidöpartierna - lägger nu om energipolitiken för att återuppbygga ett fungerande, stabilt och rent energisystem. Partierna i regeringssamarbetet är överens om energipolitiken i allmänhet och om vikten av ny kärnkraft i synnerhet, till skillnad från de två tidigare mandatperiodernas regeringsunderlag. Det ger beslutskraft, stabilitet och långsiktighet. Det behövs, och det är bra för Sverige. Det kommer att ta många år - det behöver man vara ärlig med - men om vi inte börjar i dag skjuter vi enbart problemen framåt en dag till.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Herr ålderspresident! Det känns lite tråkigt att återigen behöva korrigera Monica Haiders alltför positiva syn på mina uttalanden, men vad jag vet nämnde jag inte den havsbaserade vindkraften. Men jag tar gladeligen en diskussion om den också.

Jag har absolut inget emot vindkraft. Däremot finns det kanske vissa förbehåll i inställningen som jag uppenbarligen behöver bli tydligare med inför framtiden.

När det gäller elprisstödet till företag har ingen någonsin sagt att det inte är en komplicerad fråga. Vi har varit tydliga med att vi tänkte presentera ett elprisstöd och ett högkostnadsskydd före den 1 november, och det gjordes också. Sedan är jag, återigen, den förste att beklaga att det har tagit så pass lång tid.

Till vissa delar handlar det om att den tidigare regeringens tidsutdräkt till Svenska kraftnät var alltför generös. Vi var tvungna att kapa en stor del av tiden för att få fram ett förslag snabbare. Det hade inte gått snabbare med någon annan, men med detta sagt är jag den förste att beklaga att det har tagit alltför lång tid att få ut stödet till våra företag. Återigen: Det är helt avgörande att detta stöd kommer ut så snabbt som möjligt i alla delar, fullt ut.

Herr ålderspresident! Jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Jag står inte riktigt här och pratar mig varm för vindkraft, men jag kan leva med att det tolkades så. Jag är inte emot vindkraft, men ambitionen var kanske inte riktigt att prata mig varm för den. Jag lovar och svär att jag ska vara betydligt tydligare och inte så subtil i framtiden när det gäller just vindkraften.

När det gäller elprisstödet till företag, som Monica Haider frågade om, hade jag önskat att jag hade kunnat svara på frågan om när stöden kan betalas ut. Det kan jag tyvärr inte göra, men arbetet med detta pågår natt och dag i Regeringskansliet och på de berörda myndigheterna. Jag kommer tyvärr heller inte att kunna uttala mig om när man kan förvänta sig EU-kommissionens prövning av ansökningarna, exempelvis vad gäller det förstärkta elprisstödet för energiintensiva företag på 2,4 miljarder utöver det ordinarie elprisstödet till företag. Jag kan tyvärr inte ange ett specifikt datum för det här och nu, mer än att det naturligtvis kommer att behöva ske så snabbt som möjligt. Jag delar den frustration som många företagare har, och som Monica Haider givetvis också har, över att det inte har kommit ut ännu, men jag kommer inte att kunna ge ett exakt datum.

Man måste också ha viss respekt för Svenska kraftnäts svårigheter att hitta ett system och en princip för elprisstödet som gör att det går snabbt samtidigt som det behöver vara rättssäkert. Man ska som företagare kunna veta vad det är för stöd man har rätt till och kunna få det överprövat om man anser att man har fått fel stöd. Men jag delar alltså fullständigt frustrationen när det gäller att stödet måste ut så snabbt som möjligt.

Herr ålderspresident! Framför allt vill industrin se kortare och mer förutsägbara tillståndsprocesser. Detta är något som Miljöpartiet väldigt effektivt har motarbetat under åtta år i regeringsställning, men nu ska allt göras på några månader.

Jag håller med ledamoten i en sak: Det är en milsvid skillnad mellan Moderaternas industripolitik, där vi tror på industrin, och Miljöpartiets industripolitik, där man vill straffa den ur landet.

När det gäller industrins omställning är det A och O att ha ett energisystem som är hållbart och som producerar el - en ren, billig och stabil elproduktion, och inte den verklighet som vi hade att hantera när Miljöpartiet satt i regeringen. Det oljeeldade Karlshamnsverket eldade lika mycket olja under två år som man tidigare gjort under de senaste tjugo åren sammanlagt. Det är alltså en del av effekterna efter åtta år med rödgrön energipolitik.

Jag hade välkomnat om ni hade anslutit er till den linje som vi nu har, nämligen att vi ska ha en fossilfri energipolitik som också ser till att vi kan återta den plats som alltid har varit och måste bli Sveriges, det vill säga ett land där det finns god tillgång till ren, billig och stabil elproduktion. Då är kärnkraften och den planerbara elproduktionen A och O. Men vi såg effekterna av den tidigare regeringens energipolitik. Det var därför man var tvungen att elda Karlshamnsverket med tjugo gånger så mycket olja på två år som under de tidigare tjugo åren tillsammans. Det säger allting, herr ålderspresident, och det är därför vi redan nu har behövt börja arbetet med en helt ny kurs för Sverige, i synnerhet vad gäller el- och energipolitiken.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Elin Söderberg, för frågorna när det gäller gruv- och minerallagstiftningen! Jag tycker att det är intressant att man nu säger att Miljöpartiet vill förbättra och utöka möjligheten att utvinna och återvinna mineral, eftersom Miljöpartiet har varit den enskilt största motståndaren till detta. Under den tid som Miljöpartiet ingick i regeringen rasade Sverige i den internationella gruvrankningen. Sent ska syndaren vakna, men det är bra att syndaren nu verkar ha vaknat.

Vad behöver man då göra för att öka incitamenten och möjligheterna att bryta mineral i Sverige? Det finns naturligtvis en mängd olika åtgärder som måste vidtas. Det gäller dels att göra det mer lönsamt för lokalsamhället. Det gäller också att börja hantera den otympliga och helt missriktade tolkning av miljöbalken som vi har fått här i Sverige, där man inte tar någon hänsyn till vårt och klimatomställningens behov av framför allt sällsynta jordartsmetaller. Jag kan inte här och nu räkna upp alla de åtgärder som kommer att bli nödvändiga, men arbetet har redan börjat. Jag tror att det är viktigt att arbetet både inleds och slutar med att man ser över och förändrar miljöbalken. Jag misstänker dock att vi inte kommer att vara överens med Miljöpartiet här.

När det gäller vindkraft och utökade incitament för detta är problemet att vi har haft extremt stora incitament för företag - stora bolag, ofta utlandsägda - att starta och driva vindkraft i Sverige. Problemet är alltså inte att vi har för dåliga incitament utan snarare tvärtom. Detta ska ses mot bakgrund av att vindkraften inte kommer att kunna lösa Sveriges energiutmaning. Vi behöver ha en rättvisa mellan kraftslagen; så är det. Detta innebär vissa konsekvenser för vindkraften men också vissa konsekvenser för kärnkraft.

Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Herr ålderspresident! Riksrevisionen konstaterar att den förra regeringens organisering, styrning och uppföljning av den regionala utvecklingspolitiken har gett svaga förutsättningar för ett effektivt, samlat statligt agerande för att nå politikens mål.

Herr ålderspresident! För oss moderater är det en självklarhet att människor ska kunna bo och verka i hela Sverige. Människor och företag ska ges möjlighet att växa och utvecklas oavsett om man väljer att bosätta sig i staden eller på landsbygden. För att det ska fungera behöver det bland annat vara enkelt att starta företag. Transporter måste vara effektiva, och det kommunala självstyret behöver vara starkt.

Vi moderater ser potentialen och utvecklingsmöjligheten för den svenska landsbygden. Här gror goda idéer och företagsamhet. Men för att nå potentialen krävs ett målmedvetet arbete med att undanröja hinder och förtydliga möjligheterna på landsbygden. Genom att göra det enklare att starta och driva företag även på landsbygden kan vi skapa fler möjligheter för människor att leva, växa och verka i hela Sverige.

Herr ålderspresident! Naturligtvis måste en mängd olika saker förändras. Vi behöver öppna för nya och fantastiska möjligheter där Sveriges olika delar och regioner kan dra nytta av sina egna styrkor, rikedomar och tillgångar utan att först drivas in av beslutsfattare i Stockholm för att sedan eventuellt komma tillbaka i delar i form av bidrag och stöd.

En typ av företag som ofta finns på landsbygden men som länge har motarbetats är mikrobryggerier, musterier, vinodlingar och destillerier. Allt fler sådana företag etableras i Sverige, och det är entydigt positivt. Men ett stort problem för dessa företag är att de inte får sälja sina producerade varor på plats eftersom gårdsförsäljning inte är tillåten i Sverige ännu. Sverige är för övrigt det enda land i EU där detta inte är tillåtet. Ett regelverk som möjliggör gårdsförsäljning av alkohol ska ses över för företagarnas men också för landsbygdens skull.

En annan näring med enorm potential för Sverige i allmänhet och givetvis för landsbygden och regionerna i synnerhet, framför allt Norrland, är gruvnäringen. Vad norra Sverige har som en stor del av resten av Sverige inte har är många av de svenska gruvorna. Gruvnäringen förser såväl Sverige som andra länder med metaller och mineral, i synnerhet de mineral som behövs för att klara klimatutmaningen.

Dysprosium är ett sådant exempel. Det finns också i närheten av Gränna i Jönköpings län, där jag bor. Det är en jordartsmetall med extremt hög grad av magnetism som behövs bland annat för vindkraftverk. För dem som tycker att Sveriges energiutmaning bäst hanteras med vindkraft borde det vara en självklarhet att dysprosium även bryts i Sverige. Låt mig dock markera att jag inte tror att Sveriges energiutmaning kommer att kunna lösas med enkom vindkraft.

Herr ålderspresident! Om man tror på miljöteknik och vill att Sverige ska behålla sin ledande ställning är det viktigt att vi får en mer tillåtande gruv- och minerallagstiftning. Framför allt innebär gruvnäringen också att man tillför stark regional tillväxt och även arbetstillfällen utanför storstäderna - något man ibland kan tycka saknas i den svenska debatten, i synnerhet när det handlar om gruv- och mineralnäringen.

Vi kan också konstatera att den förra regeringen inte prioriterade gruvnäringen. Från att ha tillhört topp tio bland attraktiva gruvländer, enligt Fraser Institutes rankning, som är den gängse rankningen vad gäller gruvnäring i världen, har Sverige tappat ett tjugotal platser de senaste åren och nu rasat ned till strax under plats 40. Det duger inte, herr ålderspresident, om man säger och menar att man ska vara ett ledande land när det gäller klimatutmaningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om den regionala utveck-lingspolitiken

Gruvnäringen och mineralbrytningen är givetvis inte bara viktiga för att klara klimatutmaningen utan också för Sveriges trygghet, beredskap och självförsörjning. Vi blir då inte beroende av mineral från länder utan demokrati, som despoten Putins Ryssland, eller från länder med vidriga arbets- och miljöförhållanden.

Att bli ett ledande land i fråga om klimatutmaningen, tillväxten och välståndet handlar också om de orimligt långa och oförutsägbara tillståndsprocesserna, som leder till att investeringar ofta uteblir i sin helhet och arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt går förlorade. Det är en utveckling som Sverige inte behöver eller har råd med, särskilt inte när gruvbrytning har en så pass viktig roll i klimatomställningen.

Därför måste tillståndsprocesserna kortas och bli betydligt mer förutsägbara. Ett sätt att åstadkomma detta är att begränsa antalet myndigheter som för statens talan i tillståndsärenden.

Vi behöver också bli av med ofoget att olika statliga myndigheter överklagar vad andra statliga myndigheter har beslutat. Det är inte acceptabelt. Staten måste framför allt reda upp i sin egen oreda.

I en utredning som presenterades i höstas föreslogs att gruvverksamheter ska föra över medel till kommuner så att de kan använda dessa för att bygga den infrastruktur som behövs i samband med gruvverksamheten och till andra satsningar. Det är bara rätt och rimligt att intäkter från gruvverksamhet delvis kommer lokalsamhället till del. Framför allt är detta till nytta för lokalsamhället, för på så sätt ökar man den lokala acceptansen för gruvverksamheten. Sverige blir också mindre sårbart.

Herr ålderspresident! Lokal acceptans är viktigt även i en annan fråga som står högt på agendan just nu: elproduktionen. Särskilt relevant är detta när det gäller vindkraften. Därför har regeringen gett utredningen Stärkta incitament för utbyggd vindkraft i tilläggsuppdrag att tydligt föreslå hur verksamhetsutövarna ska ersätta kommuner som påverkas av vindkraftsutbyggnad. På så sätt kompenseras kommuner för att lokalbefolkning och miljö påtagligt påverkas av sådan utbyggnad. Vi säger också att det är viktigt att ta större hänsyn till både lokala intressen och lokal miljö när det gäller den vindkraftsutbyggnad som pågår i stor omfattning över hela Sverige.

Herr ålderspresident! Sveriges regioner, kommuner, städer och tätorter har alla olika förutsättningar och står inför olika typer av utmaningar. I storstäderna tar sig problemen inte alltid samma uttryck som de gör för oss som bor i mindre samhällen på landsbygden. Möjligheterna på landsbygden, utanför storstadsregionerna, är inte desamma som mitt i städernas myller.

Jag är säker på att den moderatledda regeringen tillsammans med våra samarbetspartner kommer att lägga om kursen här. Sverige är helt enkelt ett stort land. Vi ska ta vara på det och säkerställa att människor kan leva, bo och arbeta i hela Sverige.

Fru talman! Vi sa att vi skulle presentera ett högkostnadsskydd före den 1 november, och det gjorde vi också.

Sedan är jag den förste att beklaga att tekniska svårigheter med utbetalningar gör att detta dröjer alltför lång tid. Det tror jag att vi alla är frustrerade över. Man arbetar natt och dag med att få ut detta så snabbt som möjligt. Den frustrationen delar vi alla, och det finns ingen anledning att sticka under stol med det.

Som Monica Haider själv konstaterar handlar detta om en historisk period där det har varit mycket högre prisökningar i södra Sverige än i norra Sverige. Sedan får man naturligtvis hela tiden avvakta läget och utvecklingen och kanske inte bara titta på utvecklingen under några veckor utan över en längre tidsperiod. Om det behövs kommer det att också att finnas resurser för detta.

Jag kan tycka att det är lite magstarkt att man, när man har tillbringat de senaste åtta åren i regeringsställning och monterat ned den mest grundläggande delen av svensk elproduktion, kräver att vi på åtta veckor ska rensa upp fullständigt efter de tidigare åtta åren.

Jag har stor tilltro till denna regering och till Tidöavtalet, men jag tror inte att någon mäktar med uppgiften att reda ut åtta års oreda på åtta veckor. Detta kommer att vara ett arbete som inte kommer att vara gjort över en natt, utan det kommer att ta tid. Men denna kursomläggning har börjat, och den har börjat över hela linjen nu.

Fru talman! Vi utgår från det uppdrag som Monica Haiders egen regering gav i mitten av augusti. Där specificerades att det ska vara ett elprisstöd som ska gå till de områden som har haft de mest extrema prisökningarna.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen specificerade detta genom att skriva att Svenska kraftnät ska beakta att elpriset är geografiskt betingat på så vis att nödåtgärderna i första hand träffar konsumenter och företag i södra Sverige.

Beakta alltså den logik som finns i det förslag som Socialdemokraterna själva har lagt fram.

Den förra regeringen gav uppdraget till Svenska kraftnät. Vi har hanterat uppdraget från Svenska kraftnät. Det är lätt att se denna logik eftersom det är i södra Sverige som man har haft extrema ökningar. Sedan har detta utgått från ett nationellt referenspris som är lika för alla. Och alla som har kommit över detta referenspris under denna period skulle få del av stödet.

Stå upp för era egna beslut, och se den egna logiken i det!

När det gäller frågan om framtida elprisstöd finns det, som jag sa tidigare, en beredskap för det. Men i ett läge med en pågående energikris och risk för akut elbrist i stora delar av Sverige är det en av många åtgärder som vi behöver ha beredskap för, samtidigt som vi ska ta ansvar för inflationen, räntorna och människors privatekonomi. Allt detta är nämligen en helhet.

Sedan vill jag erinra om att den enskilt största posten i budgeten är en sänkning av drivmedelsskatterna. Socialdemokraterna motsätter sig stora delar av detta; det ska man komma ihåg. Men allt handlar naturligtvis om balans. Nu har vi satsat så mycket på sänkta drivmedelsskatter som omsorgen om privatekonomin, det vill säga högre räntor och risk för högre inflation, faktiskt tillåter. Det är en helhet som måste gå ihop.

Fru talman! Ja, Miljöpartiet lägger enorma resurser på gles- och landsbygd, framför allt på att man inte ska kunna göra någonting där. Man ska varken kunna bruka sin skog eller etablera nya gruvor, utan allt ska vara som ett stort Skansenmuseum som stockholmare ska kunna besöka lite då och då för att få lite lugn och ro och leka Emil i Lönneberga.

Vi har en helt annan ingång. Vi vill i stället få så mycket aktivitet och tillväxt där som möjligt, och denna tillväxt skapas inte genom statliga bidrag utan genom ett starkt lokalt näringsliv.

Alla mineralfyndigheter i Sverige finns ju i glesbygden, inte bara i norra Sverige utan på andra ställen i Sverige, till exempel i min valkrets. Denna verksamhet måste utvecklas så att glesbygden inte är beroende av statliga handouts från Miljöpartiet och andra partier här utan kan växa i kraft av sina egna förutsättningar.

Vi behöver också satsa på äganderätten. Äganderätten av skog vill ju Miljöpartiet upphäva. Men vi vill stärka äganderätten över hela linjen. Det misslyckades det tidigare regeringssamarbetet grundligt med. Centerpartiet sa att äganderätten skulle stärkas, men det förändrades sedan omärkligt till att äganderätten skulle värnas - och egentligen mest för deras koalitionskollegor i Miljöpartiet.

Vi har helt motsatt bild. Vi vill stärka möjligheterna för gruvnäringen och stärka äganderätten.

(Applåder)

Fru talman! Det är kanske ett understatement att säga att det finns stora skillnader mellan Moderaterna och Miljöpartiet i synen på landsbygden. Framför allt anser vi inte att landsbygden ska vara ett stort Skansenmuseum, utan vi anser att landsbygden ska stå på egna ben och också driva hela Sveriges tillväxt. För oss som bor på landsbygden är detta givetvis särskilt viktigt.

Då kan man inte räkna bort gruv- och mineralnäringen, som givetvis är en fantastisk möjlighet för Sverige i allmänhet och för landsbygden i synnerhet - särskilt om man tror på miljöteknik, vilket ni i Miljöpartiet brukar säga att ni gör.

Låt mig ställa samma fråga som jag ställde i går utan att få svar: Var anser ni att man ska bryta sällsynta jordartsmetaller? I länder med vidriga arbets- och miljöförhållanden? Eller i Sverige, där vi kan garantera både bra arbetsförhållanden, sjysta villkor och en miljölagstiftning som håller måttet? Dessutom gör det oss mindre sårbara vid kris och krig. Det är klart att vi ska bryta dessa i Sverige och att intäkterna till viss del ska gå till lokalsamhället. Det är alltså en fantastisk möjlighet för i synnerhet glesbygden i Sverige, och vi behöver komma igång med detta nu.

Transportbidraget ska givetvis främst gå till företagen. Det är ju framför allt de som bygger vårt välstånd, inte statliga eller kommunala transfereringar. Privatpersoner ska givetvis kompenseras men med skattesänkningar, framför allt för dem med låga och medelhöga inkomster.