Merit Frost Lindberg

Fru talman! Min fråga går till jämställdhetsminister Paulina Brandberg. Kvinnosjukvård har historiskt sett alltid varit underprioriterad. Även i dag har kvinnor sämre tillgång till vård än vad män har.

Trots detta har det rödgröna styret i Stockholm nu inlett en kraftig nedmontering i vårdvalen med omfattande neddragningar just inom kvinnosjukvården. Det gäller både gynekologiska verksamheter och ätstörningsvården.

Motiveringen är att tillgängligheten i sjukvården är hög och att det har lett till kostnadsökningar och överkonsumtion. Men att kvinnor och unga flickor skulle söka hjälp hos gynekolog eller ätstörningsvård utan väldigt goda skäl finns det inga som helst belägg för. Vem kan ens tro något så dumt?

Det är en obehaglig och kvinnofientlig politik som nu förs fram, och den riskerar att leda inte bara till stora försämringar i tillgänglighet och vård för kvinnor utan också till försämrad jämställdhet i vården.

Min fråga är: Hur kommer regeringen att arbeta för att säkerställa tillgänglig och jämlik vård för kvinnor?

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

Tillgång till personal med rätt kompetens är en förutsättning för det svenska näringslivet framöver. I dag är kompetensbrist dock ett av de absolut största tillväxthindren. En rekrytering som uteblir kostar för det enskilda företaget men också för samhället. Att företag inte kan rekrytera leder till att jobb som hade kunnat skapas går förlorade, till att skatteintäkter som hade kunnat stärka vår välfärd uteblir och till att den samhällsservice och trygghet som kommer med företagens närvaro i stället försämras. Detta är inte en företagarfråga, utan det är en framtidsfråga för Sverige.

Vi har i dag alldeles för hög arbetslöshet samtidigt som företagen inte har tillgång till personal. Det är för få personer som kan utföra jobben och för få personer som vill utföra jobben. Min fråga är därför: Hur kan vi lösa problemen med matchning på svensk arbetsmarknad?

Herr talman! Tack, ledamoten, för vidare frågor!

Jag noterar att Socialdemokraterna, eller åtminstone ledamoten, inte verkar bekymra sig över att mål inte uppnås. Det är ett ganska viktigt besked till väljarna att få veta det. De målsättningar som man lovar i valrörelsen behöver inte nödvändigtvis alls hållas. Det gör till och med ingenting, som det låter.

När det gäller sysselsättningsgraden konstaterar jag att det inte stämmer att den är högre. Där har vi också tappat rejält. Det är en väldigt oroväckande utveckling.

Vi gör nu vårt yttersta för att ta tag i det besvärliga arv som vi har fått ta vid med. Arbetsförmedlingen har verkligen en resa att göra. Nu har man gjort en reformering. Den organisationen behöver sätta sig och hitta arbetssätten.

Vi träffade Arbetsförmedlingen senast förra veckan och lyssnade till hur de jobbar. Det är väldigt tydligt att man behöver lägga tiden på ett annat vis än vad man gör. Det är en kombination av tydliga krav på de människor som i dag inte jobbar och åtgärder som ska erbjudas som stöd.

Det som är viktigt att reflektera över är att de människor som inte är i jobb försörjs av alla människor med låga inkomster. Det är kanske de som sliter allra mest. Det är inte så att det finns en liten skara rika människor som försörjer den stora skaran av människor som inte jobbar. Det kan låta så ibland, men det stämmer inte.

Det är våra låginkomsttagare, städare, sjuksköterskor, lärare och poliser. Det är alla människor som sliter på sina arbeten som är de som får bekosta de människor som inte går till jobbet. Målsättningen är att alla som kan ska jobba.

Herr talman! Jag får börja med att notera att jag under den här eftermiddagen flera gånger har hört ledamöter säga "vi hoppas" och "vi väntar". Men grunden där vi nu står är att ni i Socialdemokraterna var i regeringsställning i åtta år och att vi har haft ett par månader på oss. Ni hade ett mål om den lägsta arbetslösheten i EU, men det blev nästan den högsta. Ni har uttryckligen bett om att bli utvärderade på jobben. Där har jag en motfråga. Det skulle vara intressant att se hur ni utvärderar er egen politik. Om man på en arbetsplats fick ett antal mål att uppnå skulle det aldrig förekomma att man efter åtta år valde att skylla på en tidigare anställd. Det är häpnadsväckande att höra att Socialdemokraterna skyller på vad Moderaterna gjorde innan ni kom i regeringsställning, vilket är snart nio år sedan, och på vad vi gör nu, trots att vi bara har hunnit börja.

För att svara på Serkan Köses konkreta fråga: Jag ser absolut att det finns stor sannolikhet att Arbetsförmedlingen har tillräckliga resurser för att utföra det arbete som de har att göra. Det återstår dock att se. Det som går att säga redan nu är att de verkligen har behov av att effektivisera sin verksamhet. Tidigare har inte heller de medel som tillförts gått åt. Det är en oacceptabel situation att vi i dag har en kompetensbrist hos företagen samtidigt som vi har en rekordstor arbetslöshet. Det är inte en situation som kan få fortsätta. Vi har haft tomma utbildningsplatser på flera av de utbildningar som efterfrågas av företagarna. Till att börja med bör Arbetsförmedlingen se hur de kan jobba effektivt med det de har i dag.

Herr talman! I en familj tar man hand om varandra. När barnen växer upp finns föräldrarna där. När någon blir sjuk hjälper man varandra. I takt med att barnen blir större tar de mer och mer ansvar samtidigt som våra äldre ska kunna räkna med att vi finns till hands för dem. Grunden i en familj är att alla hjälper till efter förmåga. Den normen måste vi också ha i vårt samhälle.

Den svenska välfärdsmodellen, med ett starkt skyddsnät och hög kvalitet på den offentliga servicen, bygger på att alla som så kan arbetar. En kan inte försörja många, men många kan försörja en. Om alla hjälps åt har vi medel att låta sjuka vara sjuka och gamla vara gamla och samtidigt ge alla unga den trygga uppväxt som de förtjänar.

Men vi har i Sverige i dag en alldeles för stor del människor i arbetsför ålder som inte försörjer sig själva och inte heller har gjort det på många år. Utrikes födda har en betydligt lägre grad av självförsörjning än inrikes födda, och utrikes födda kvinnor har en särskilt svag ställning i arbetslivet.

År 1971 infördes särbeskattning. Det innebar att gifta kvinnor blev ekonomiskt självständiga individer. Kvinnors självklara rätt att försörja sig själva tog ett stort steg framåt. Effekter av inkomstbeskattning och bidragsnivåer har historiskt haft en avgörande betydelse för kvinnors egenmakt och ställning på arbetsmarknaden.

För länge sedan var kvinnans plats i Sverige i hemmet. Hon födde många barn och hade hand om hushållet. Så är det inte längre, och vi ska inte tillbaka dit. Den utveckling bakåt i tiden som har påbörjats, där utrikes födda kvinnor blir den gamla tidens hemmafruar, måste vändas. Arbetslinjen är högst väsentlig ur ett jämställdhetsperspektiv, och det är nu dags för nästa stora reform.

De jobbskatteavdrag som genomfördes av de borgerliga regeringarna 2006-2014 sänkte trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden. Låg- och medelinkomsttagare fick också behålla mer av sin lön. Sedan dess har arbetslinjen urholkats. Nu måste den återupprättas.

Den moderatledda regeringen och samarbetspartierna kommer därför att lägga fram förslag som gör det mer lönsamt att arbeta. Vi kommer att genomföra en stor bidragsreform som skapar en betydligt större skillnad i att gå från bidrag till egen försörjning. Målsättningen är också att sänka skatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare.

Tillgången till personal med rätt kompetens är avgörande för det svenska näringslivet. Den är en förutsättning inte bara för att företagen ska kunna utvecklas utan också för att de ska kunna överleva. Fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Ingen annanstans jobbar så många människor. Men frågar man företagarna i dag svarar de att kompetensbrist är ett av de absolut största tillväxthindren. Trots att vi har en rekordstor arbetslöshet finns det för få som kan och vill utföra jobben.

Arbetsmarknadspolitiken behöver bli mer effektiv, med åtgärder som gör skillnad. Därför satsar vi på fler praktikplatser och mer arbetsmarknadsutbildning. Det gör det möjligt att få arbetslivserfarenhet och bidrar till att lösa kompetensbristen.

Arbete är också nyckeln till ökad integration. Vi kan inte utbilda bort integrationsproblemen i Sverige, för trots att vi lägger mer pengar på utbildning lyckas vi inte. Men vi kan jobba bort problemen.

Ett språk lär man sig genom att praktisera det. Integration sker inte innanför hemmets fyra väggar utan på arbetsplatsen. Därför satsar vi på sfi kombinerat med yrkesutbildning. Vi tillför nu också extra medel till sfi för ukrainska medborgare för att ta till vara deras kompetens.

Det finns flera pågående initiativ och utredningar för att öka utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Bland annat satsar regeringen tillsammans med SKR på att försöka nå ut genom den öppna förskolan. Förslag för att göra föräldraförsäkringen mer flexibel har vi också presenterat.

Arbetsförmedlingen har i uppdrag att förstärka stödet till långtidsarbetslösa, särskilt i områden med socioekonomiska utmaningar. Arbetsförmedlingen har också i uppdrag att ha en ändamålsenlig lokal närvaro och ge stöd till arbetssökande och arbetsgivare i samverkan med lokala aktörer och kommuner.

Vi står inför stora utmaningar i dag. Inflationen är fortsatt hög, och räntorna stiger. Arbetslösheten, som enligt den socialdemokratiska regeringen skulle vara EU:s lägsta år 2020, steg i stället allra mest i hela unionen, och det trots högkonjunktur. I dag har bara tre EU-länder högre arbetslöshet än Sverige, och vi befinner oss numera i bottenskiktet. I valrörelsen 2014 sa Löfven: Utvärdera oss på jobben!

Jag uppmanar nu Sverigedemokraterna och övriga oppositionspartier att ta sitt förnuft till fånga. Tänk tanken att alla som kan jobbar och att ingen lever på bidrag som inte måste! Det skulle ge oss möjlighet att skapa ett samhälle där alla får plats, samtidigt som det finns utrymme att andas, växa och röra sig framåt. Detta sker nu, med den moderatledda regeringen och samarbetspartierna, och jag vill uppmana till att stötta vårt arbete.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson! Du lyfter fram väldigt viktiga frågor.

Vi är helt överens om att det är en helt oacceptabel situation att barn tvingas umgås med en förälder som har misshandlat eller till och med mördat den andra föräldern. Det är en situation som inte kan få fortsätta. Jag tror och hoppas att alla partier i dag är beredda att göra skillnad där.

Det pågår ett förändringsarbete där flera olika departement är inblandade, och jag känner mig verkligen trygg med att säga att det kommer att komma förslag på förändringar av lagstiftningen när det gäller just detta.

Vi har sett alltför många exempel på barn som till och med mördats av en förälder för att man tvingats till umgänge med en förälder som man är rädd för. Det är fruktansvärt, och det är inte så det är meningen att det ska fungera - i alla fall inte om Moderaterna och den här regeringen får styra landet.

Här är vi alltså helt överens; det vill jag verkligen säga. Barns trygghet och kvinnors trygghet ska alltid gå före rätten för en förälder. Regeringen har också varit ute och kommunicerat i frågan att det är den inställning som kommer att gälla framåt.

Det är en stor översyn av flera olika lagstiftningsområden på ett ganska genomgripande sätt som är på gång. Detta kommer definitivt att vara en del i det, och det kommer att komma förslag med fokus på brottsoffer och fokus på trygghet för kvinnor och barn.

Fru talman! Det måste finnas en långsiktighet i arbetet för kvinnor och barn när väl våldet inträffar. Kvinno- och tjejjourernas verksamhet är mycket viktig. Det är ofta de som kommer in i den akuta situationen, och det behöver säkerställas att de kan jobba långsiktigt och varaktigt utan att behöva oroa sig för bidrag. De organisationer som jobbar för att skydda kvinnorna i en våldsam situation är en viktig del i arbetet framåt. Där för vi en dialog med dem som jobbar praktiskt och dagligen ser de fruktansvärda situationerna om vad de ser som viktigt framåt för att komma vidare och stötta ännu mer.

Socialstyrelsen har fått ett förstärkt uppdrag om att stärka det nationella stödet till kommunerna i deras arbete med att ge stöd till våldsutsatta och ordna stadigvarande boende. Det finns flera olika delar i det arbetet.

När det gäller hedersvåldet har det nationella centrumet, som redan i dag finns i Östergötlands län, fått förstärkning för att bekämpa hedersvåld och förtryck. Vi har också gjort en permanent förändring så att arbetet på detta nationella centrum ska kunna göras permanent.

Det långsiktiga arbetet är viktigt, men boende är absolut en väldigt viktig del i detta för både kvinnor och barn för att man ska kunna skapa sig ett nytt, tryggt liv.

Fru talman! Vi går från ord till handling. Jag har gett flera exempel på hur strafflagstiftningen kommer att förändras. Där har Socialdemokraterna och andra partier varit minst sagt motsträviga och röstat emot flera förslag tidigare. Men det pågår ett stort arbete för att också jobba förebyggande.

Bland annat för vi samtal med frivilligorganisationer och kvinnoorganisationer som jobbar med frågorna på frivillig basis, bland annat vad de kvinnojourer som träffar de utsatta kvinnorna anser är viktigt. Länsstyrelsen i Östergötlands län har fått ett förstärkt uppdrag att stödja regional utveckling när det gäller insatser för att bekämpa hedersvåld och förtryck. Socialstyrelsen har fått ett förstärkt uppdrag om att stärka det nationella stödet till kommunerna i deras arbete med att ge stöd till våldsutsatta och ordna stadigvarande boende, som ofta är en akut del att få ordning på. Nationellt centrum för kvinnofrid ger stöd för våldsutsatta kvinnor, och de jobbar också för att höja kunskapen. Det är fråga om en kombination att både fortsätta att öka kunskapen och att jobba förebyggande rent praktiskt. Kvinno- och tjejjourerna kan nu skicka in ansökningar i enlighet med en ny förordning för att jobba förebyggande för att motverka våldet.

Det finns flera olika delar, och det finns också skrivningar i Tidöavtalet där det uttrycks att man ska jobba förebyggande och stödja utsatta kvinnor. Vi jobbar både med lagstiftningsförändringar och med alla de organisationer som finns i dag för att jobba förebyggande.

Jag vet inte riktigt vad mer som menas med att gå till handling.

Fru talman! Jag tackar dig för dina frågor, Janine Alm Ericson.

Som jag sa tidigare är en kombination av förebyggande arbete och agerande när kvinnor väl utsätts för brott den enda nyckeln till att nå framgång på områdena.

Jag sa också att den tioåriga nationella strategin utgår mycket från den utredning som alliansregeringen lät göra, och det arbetet kommer att fortsätta. Vi tittar nu också på de 99 åtgärder som finns i strategin, nämligen vad som behöver förändras. När man tittar på hur hedersvåldet har brett ut sig kan man se att det under åtta år inte har skett någon märkbar förbättring i statistiken. Det måste vi ändå gemensamt kunna konstatera.

Det är ett stort och viktigt arbete framåt att identifiera vad som kan ändras. En del av detta är straffskalorna. Jag räknade i mitt tal upp flera delar som kommer att förändras. Moderaterna har när det gäller detta varit drivande i att hedersbrott ska bli en egen brottsrubricering. Det gäller även lagstiftningen, så att barn kan hindras från att föras ut från Sverige för att giftas bort. Det är nog många barn som har räddats av den ändringen i lagstiftningen. Det förebyggande arbetet är oerhört viktigt.

Jag kan vända frågan tillbaka. Partier känner sig nu påhoppade för att jag har nämnt att deras arbete inte har gett något särskilt resultat under så lång tid. Det har inte ställts särskilda krav på att man ska lära sig svenska och ta del av de rättigheter och skyldigheter som man har i Sverige. Det skulle ha varit obligatoriskt, men vi vet alla att så inte har skett. Man har inte heller varit drivande i lagstiftningsarbetet. Vad vill man göra?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag får uppmärksamma ledamöterna på att det finns en klocka på talarstolen som det är bra att hålla ett litet öga på.)

Fru talman! Vi är helt överens om att ett förebyggande arbete måste kombineras med stöd när våld väl förekommer. Det är den kombinationen som kan ge framgång i det här arbetet.

När det gäller nollvisionen är fokus självklart på förövare. Jag tror att jag var tydlig med att det är viktigt. Men i det mål som vi har, och som både den här och tidigare regeringar har jobbat med under många år, är nollvisionen inte begränsad enbart till våld mot kvinnor. Av den anledningen, om man nu ska anta en nollvision, har vi utökat den till att inte bara fokusera på kvinnor, även om det såklart är huvudfokus.

Jag vet inte om nollvisionen i sig är det viktiga, men självklart är det vad vi alla strävar efter. Ingen kvinna i Sverige i dag ska mördas. Alla kvinnor ska i dag kunna leva ett fritt liv där man gör sina egna val. I övrigt kan konstateras att Socialdemokraterna själva avslog en motion om nollvision för ett år sedan.

Jag håller inte med om att det säger så mycket att hedersvåld hamnade på riksdagens bord under Socialdemokraternas regeringstid. Fyra år vill jag påminna om att det tog. Det är inte acceptabelt om man vill nå framgång.

Vi moderater har självförtroende i att vi kommer att handla och agera, något som har saknats under alltför lång tid. Det här är komplicerade frågor som kommer att ta tid att lösa. Hedersvåldet är också en betydligt svårare form av våld på det sättet att det inte stannar vid en person utan handlar om hela familjer och grannskap. När det väl får möjlighet att breda ut sig kräver det helt andra åtgärder för att komma till rätta med.

Här har vi flera delar, men vi jobbar också, vill jag säga, med det förebyggande arbetet. Bland annat har vi den tioåriga nationella strategin som fortsätter.

Fru talman! Jag tror att jag nämnde ganska mycket om vår politik framåt. Den bidragsreform och arbetslinje som jag nämnde kommer att vara avgörande för kvinnors egenmakt, och straffskalorna handlar om att skydda kvinnor och barn från våld och från att mördas, vilket löpande sker i Sverige i dag.

De finns väldigt många dimensioner när man pratar om jämställdhet. Den allra grövsta formen av förtryck utsätts de kvinnor för som lever under hot och våld, och de dör som sagt i dag. Straffskalorna är avgörande för att skydda dem, och jag vill därför ställa motfrågan varför Socialdemokraterna inte har gjort mer när detta är den allra, allra grövsta formen av förtryck. Ni har inte varit den drivande parten när det gäller att skydda kvinnorna och barnen. Moderaterna har drivit på både att hedersbrott skulle bli en brottsrubricering och att den lagstiftningen ska utökas betydligt mer än vad som skedde under den förra regeringens tid. Jag skulle gärna vilja ha svar på varför man var motsträvig mot att gå framåt i detta.

När det gäller att arbeta och hur det ska löna sig för kvinnorna att komma ut i arbetslivet är, som jag nämnde, den ekonomiska situationen en väldigt viktig del i möjligheten att lämna en relation där våld och förtryck förekommer. Därför är arbetslinjen avgörande för dessa kvinnor. Om man inte ens har en egen försörjning saknar man inte bara ekonomi, utan man saknar också det dagliga sammanhang med människor utanför hemmet som kan ge stöd och hjälp och en trygghet i att lämna relationen.

Fru talman! Jämställdhet är en frihetsfråga som har sin grund i alla människors lika värde. Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det är det övergripande målet för jämställdhetspolitiken. Och Sverige är ett av världens mest jämställda länder.

Detta ger dock föga tröst för alla de kvinnor i Sverige som i dag lever under den allra grövsta formen av förtryck, med hot och våld som vardag, för alla de familjer som har förlorat en dotter eller en syster eller för alla de barn som har förlorat sin mamma på grund av pappas slag.

Efter åtta år med den förra regeringen syns inte minsta tillstymmelse till förbättring. I dag mördas i snitt samma antal kvinnor årligen i Sverige som för tio år sedan, och hedersvåldet har fått utrymme att breda ut sig.

Den socialdemokratiska regeringen hade inte någon brådska. Det tog hela fyra år, efter riksdagens tillkännagivande, innan riksdagen kunde rösta om att göra hedersbrott till en egen brottsrubricering. Och när det väl skedde uteblev tyvärr de breddningar av lagstiftningen som Moderaterna föreslagit. Precis som när straff för våldtäkt och sexualbrott sågs över fick vi konstatera att Socialdemokraterna inte var beredda att gå lika långt som vi moderater för att skydda kvinnor och barn.

Vänsterpartiet å sin sida fortsätter oförtrutet att förminska hedersvåldets betydelse och hänvisar till rasism och främlingsfientlighet. För att inte ta minsta risk att personer från en viss kultur skulle kunna misstänkas gör man hellre avkall på de utsattas rättigheter. Men låt oss för en gångs skull tala klarspråk. Hedersvåld upprätthålls just av normer och kultur.

Jag hade en vän som levde med sin mamma och syster, och han led svåra kval. Han tvingades sätta upp regler för hur systern skulle leva. Det var tider då hon skulle komma hem och anvisningar om vem hon fick träffa. I det här hemmet följdes inget av detta, men utåt försökte han desperat hålla fast bilden av att hans regler gällde. Pressen från pappa på distans vägde oerhört tungt på denna unga pojkes axlar, och bilden var tvungen att upprätthållas framför vännerna för att han inte skulle bli tillintetgjort som man.

Att förminska och tiga om hedersvåld är inte bara att svika de flickor, kvinnor och hbtq-personer som utsätts. Det är också att förvägra hjälp till alla dem som mot sin vilja pressas att knyta näven mot sin mamma eller syster.

Vi i Sverige framhålls gärna som ett föredöme när det kommer till jämställdhet. Men vi har öppnat dörren för ett stort antal människor från andra länder som inte har kommit lika långt. Det är helt andra kulturer, där kvinnan till och med kan stå under mannens förmyndarskap. Vi har alltför länge förnekat att detta skapar svårigheter.

Om man ska kunna lösa problem måste man börja med att erkänna att de finns. Vi måste också ha en tilltro till att människor kan anpassa sig och ge människor en ärlig chans att göra det. Då måste alla få ta del av vilka rättigheter och skyldigheter som gäller här i Sverige.

De partier som har gjort sitt yttersta för att profilera sig i jämställdhetsfrågor har gjort sitt minsta för att skydda och agera. Men den moderatledda regeringen med samarbetspartier agerar nu med kraft.

Enligt Tidöavtalet kommer förslag om samhällsintroduktion för asylsökande, samhällsorientering för nyanlända och sfi-undervisning. Det kommer att ligga en ökad tonvikt vid jämställdhet, kvinnors rättigheter, religionsfrihet och samhällets övriga grundvärderingar. Och detta kommer att vara obligatoriskt - på riktigt.

Jag vill också lyfta fram två mycket genomgripande och viktiga reformer som kommer att få stor betydelse för kvinnors trygghet och egenmakt.

Den ena är en fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen. Bland annat ingår skärpta straff för vålds- och sexualbrott. Kontaktförbudslagstiftningen ska ses över med fokus på att öka brottsoffrens skydd och rörelsefrihet. Det straffrättsliga skyddet mot så kallade omvändelseförsök ska ses över. Oskuldskontroller ska kriminaliseras. I Tidöavtalet finns också åtgärder som rör skärpta straffskalor för hedersrelaterade brott.

Det är dags att kvinnor och barn får ett människovärde i lagstiftningen. Att höja straffen handlar för det första om att det ska få konsekvenser att bryta mot lagen och skada andra människor. Straffet är ett straff. För det andra handlar det om att brottsoffret ska få upprättelse, åtminstone genom lagstiftningen. För det tredje handlar det om att skydda brottsoffer och samhälle från förövare. Ett perspektivskifte kommer äntligen att ske - från förövare till brottsoffer.

Det ekonomiska våldet är också en allvarlig del av det våld som kvinnor utsätts för, och det behöver uppmärksammas mer. Att som kvinna leva i en relation utan att ha en egen försörjning eller ett dagligt sammanhang utanför hemmet ger en beroendesituation som är mycket svår att ta sig ur. Det första och viktigaste steget för att öka egenmakten är att kvinnor i större utsträckning har arbete och egen försörjning. Därför är arbetslinjen och den bidragsreform som kommer att genomföras också avgörande för jämställdheten.

På 70-talet avskaffades sambeskattning av gifta par. Kvinnors lön blev då betydligt mer värd, och sysselsättningen ökade kraftigt. Det ska alltid löna sig att arbeta. Det finns nu samma behov av reform på området. Den här gången gäller det framför allt utlandsfödda kvinnor, som måste göra samma resa som gjordes då, nämligen gå från hem till arbete. Det är ett av de absolut viktigaste stegen att ta framåt för ett mer jämställt Sverige.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer. Ett livskraftigt näringsliv är en av de avgörande delarna i det brottsförebyggande arbetet framåt. Bara förekomsten av de lokala företagen är viktig. Affärer som håller öppet och kaféer där det finns människor skapar trygga miljöer. Företagen bidrar inte bara med skatteintäkter och jobb, utan de skapar faktiskt också samhällen som det går att leva och bo i.

Tyvärr får vi konstatera att efter den förra regeringstiden ligger kostnaden för brott mot näringslivet på över 100 miljarder kronor årligen. Ett av tio företag funderar på att flytta på grund av brottslighet, och vart tjugonde företag överväger till och med att lägga ned. Allra värst drabbade är småföretagarna i de utsatta områdena.

Vad kan nu regeringen göra för att upprätthålla trygghet och samhällsservice i våra förortscentrum och också stärka säkerheten för de handlare och företagare som verkar där?

Fru talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

Vi kommer från ett läge där Riksbanken bedrev nollräntepolitik och ekonomin återhämtade sig från pandemin. Nu är inflationen påtagligt hög, och många företag möter en kombination av höga energipriser och vikande efterfrågan. Dessutom får många på grund av de stigande räntorna allt svårare att klara sin kapitalförsörjning.

I veckan presenterade regeringen flera viktiga och bra förslag för att stärka Sveriges alla företagare i syfte att skapa fler jobb. Min fråga är: Hur ser finansmarknadsministern på statens möjligheter att också underlätta företagens kapitalförsörjning?