Elin Söderberg

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för frågan.

När det gäller dem med lägst inkomster kan det vara så att man inte har råd att köpa en ny bil, men många gånger har man inte ens råd att ha bil. Där är kollektivtrafiken helt central.

Vi i Miljöpartiet har gått fram med att vi vill införa ett Sverigekort som gör att man får billig kollektivtrafik i hela landet - där det finns. Vi vill också bygga ut kollektivtrafiken så att vi får en stärkt mobilitet även för dem med absolut lägst inkomster i lands- och glesbygd.

Sedan handlar det ju om en fördelningspolitik och att lyfta dem som har det allra tuffast. Där har vi i vår budget flera förslag om att inflationssäkra inkomsterna för dem som har lägst inkomster. Det är jätteviktigt. Det går att klara klimatpolitiken och hjälpa hushållen genom den ekonomiskt svåra situationen.

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för frågan.

I lands- och glesbygd har vi ett stort bilberoende, och som ledamoten nämner har vi också ofta lägre inkomster. Just därför behövs det en fördelningspolitik som riktar sig till dem med lägre inkomster, och det behövs en klimatpolitik som ser till att vi får rätt lösning på rätt plats. Där är elektrifieringen av transportsektorn helt central för just lands- och glesbygd, för gör man det billigare att antingen leasa eller köpa en elbil kan den som är bilberoende kraftigt sänka transportkostnaderna.

När vi i Miljöpartiet satt i regering införde vi elbilsbonus. Vi byggde ut laddinfrastrukturen. Vi införde särskilda subventioner för utbyggnad av laddinfrastruktur i lands- och glesbygd. Nu har vi gått fram med förslag om en stärkt glesbygdselbonus, om en leasingcheck för elbil för alla under medianinkomst och om en skrotningspremie, vilket kan gynna den som har en äldre bil genom att man skrotar den och får en premie att i stället använda till exempelvis bilpool eller en elbil.

Vi har också en bredare landsbygdspolitik, just för att se till att vi får en stark samhällsutveckling i hela landet. Den politiken handlar till exempel om att stärka folkbildningen, som är viktig i lands- och glesbygd. Den handlar om välfärdssatsningar, som är centrala för lands- och glesbygd, och om att se till att vi får bättre förutsättningar för en ökad inhemsk livsmedelsproduktion och bättre förutsättningar för fler affärsmöjligheter inom skogsnäringen.

Det regeringen nu gör är att öka utsläppen. Man gör inga riktade satsningar i lands- och glesbygd. Man gör så att vi inte når klimatmålen, och därmed skapar man ett enda stort frågetecken för exempelvis jord- och skogsbruket: Är det de som ska hjälpa upp hela situationen när vi inte uppfyller vårt ESR-åtagande?

(Applåder)

Fru talman! Sänkt bensin- och dieselskatt är en direkt subvention av att bränna fossila bränslen som är fördelningspolitiskt vansinne. Sänkt reduktionsplikt leder till kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser och gör ingen fördelningspolitisk nytta.

Det är ett svårt ekonomiskt läge för många hushåll i Sverige och för många företag. Där finns en stor palett av åtgärder som vi skulle kunna jobba med här i riksdagen för att stötta dem som har det tuffast i det här ekonomiska läget. Men åtgärden att sänka bensinskatten och reduktionsplikten riktar sig inte till dem som har det tufft att sätta mat på bordet. Det gör det bara billigare med fossila utsläpp, oavsett vilken ekonomisk kapacitet man har.

Sammantaget motverkar regeringens politik elektrifieringen av transportsektorn eftersom man gör det billigare med fossila utsläpp och dyrare med förnybara drivmedel och elektrifiering. Tidöpartierna låser fast befolkningen i ökat fossilberoende, gör att Sverige inte når sina EU-åtaganden, överlämpar ett oklart och tungt ansvar för klimatet på svenska mjölkbönder och gräver ett hål i statskassan. Tidöpartiernas hantering av klimatfrågan är en katastrof.

Det finns tre sätt att ställa om transportsektorn. Det handlar om att skapa ett mer transporteffektivt samhälle, att byta ut fordonen - till exempel genom elektrifiering - och att byta ut drivmedlen i den befintliga fordonsflottan. Alla tre behövs om Sverige ska klara omställningen. Men regeringen motarbetar alla tre, inte minst genom förslaget att sänka reduktionsplikten som vi debatterar i dag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Jag vill inleda med en påminnelse om varför politiken behöver ta ansvar för en snabb och rättvis klimatomställning. Vi har inte klimatpolitik för klimatpolitikens skull. Jag och Miljöpartiet har kämpat i decennier för utsläppsminskningar för att det handlar om att skydda befolkningen och kommande generationer från allvarliga klimatrelaterade risker.

Ju mer växthusgaser som släpps ut desto värre blir konsekvenserna av klimatförändringarna. Det handlar om farliga värmeböljor, inte minst för våra äldre. Det handlar om torka, vattenbrist, värre stormar, svårare skyfall, havsnivåhöjning och översvämningar. Klimatförändringarnas härjningar i fattigare länder förvärrar konflikter om knappa resurser och väntas driva över 1 miljard människor på flykt till 2050.

FN:s klimatpanel har slagit fast att de globala utsläppen behöver minska dramatiskt de närmaste åren för en chans att klara Parisavtalet. Med alla länders inlämnade klimatplaner är prognosen att de globala utsläppen till 2030 kommer att minska med cirka 5 procent - och det är alltså givet att alla länder faktiskt håller vad de lovat. Tidöpartierna har visat sig uppenbart ointresserade av att leverera på det Sverige har åtagit sig, vilket för mig till ämnet för denna debatt.

Fru talman! Vi är i ett läge där vi behöver fler klimatpolitiska verktyg, inte färre. Transportsektorns omställning kräver att vi jobbar på flera fronter samtidigt. Vi måste öka transporteffektiviteten, minska bilberoendet i städerna, satsa på elektrifieringen och minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan. På alla tre punkter gör regeringen fel. Bara under 2024 beräknas utsläppen från transportsektorn öka med närmare 50 procent till följd av Tidöpartiernas politik.

Fru talman! Vi har begränsade resurser, och vi måste använda dem klokt. För att kunna öka andelen biodrivmedel på ett hållbart sätt måste vi också arbeta för att minska den totala mängden bränsle som vi använder. Det kan vi göra genom att flytta transporter från väg och flyg till järnväg, göra kollektivtrafiken billigare och bättre och bryta bilberoendet i våra större städer.

Fru talman! Jag förstår inte hur regeringen inte kan se vilka möjligheter en stark inhemsk produktion av hållbara biodrivmedel skulle innebära för den svenska landsbygden. Vi har möjligheter att stärka den inhemska produktionen av biodrivmedel. Det har tidigare talats här om import. Ja, i dag har vi importerat en stor andel biodrivmedel. Men att sänka reduktionsplikten innebär ett ökat importberoende av fossila drivmedel, och fossila drivmedel kan vi inte börja producera inom Sveriges gränser. Men biodrivmedel kan vi faktiskt öka den inhemska produktionen av, och det skulle verkligen stärka affärsutvecklingen på landsbygden.

I dag ligger otaliga hektar åkermark i träda och växer igen. Det är slöseri med resurser och skadar dessutom den biologiska mångfalden. Vi ska ju nyttja våra resurser klokt och utveckla användningen av biomassa, till exempel från jordbruket. Genom att behålla reduktionsplikten och främja den inhemska produktionen av hållbart producerade biodrivmedel skapar vi fler affärsmöjligheter för det svenska jordbruket.

Fru talman! Att avskaffa reduktionsplikten är att öka Sveriges och svenska hushålls oljeberoende. Ökad konsumtion av olja - oavsett om den är rysk eller ej - driver upp världsmarknadspriset, och Putin gynnas av ett högt världsmarknadspris. Sverige har en viktig roll att fortsätta driva på klimatomställningen. Det vi behöver göra nu är att se till att vi har en offensiv och effektiv klimatpolitik för att nå målen, både Sveriges och EU:s. Tyvärr agerar regeringen i helt motsatt riktning.

Regeringens haveri till klimatpolitik bidrar till ökade klimatrisker, översvämmade källare, söndertorkade skördar och värmeböljor som drabbar de äldre. Reduktionsplikten borde inte sänkas - den ska utvecklas. Vi vill inkludera elektrobränslen och främja inhemsk produktion av hållbart producerade biodrivmedel.

Fru talman! För alla som är beroende av bilen ska det förnybara vara billigare och enklare. Elektrifieringen av fordonsflottan kan kraftigt sänka transportkostnaderna, särskilt i glesbygd där det är långa avstånd. Det var därför vi i Miljöpartiet införde ett hundraprocentigt stöd till laddinfrastruktur i lands- och glesbygd, och det är därför vi nu vill införa en leasingcheck för alla med lägre inkomster så att de billigare och enklare kan leasa en elbil och därmed kraftigt sänka sina transportkostnader.

Regeringen har inte kommit med något nytt när det gäller att förbättra förutsättningarna i lands- och glesbygd, utan det enda man jobbar med är att sänka priset på fossila drivmedel. Man ger inte ett riktat stöd till dem som behöver det mest.

Fru talman! Det går att stötta hushåll som drabbas av höga drivmedelspriser utan att på kuppen stötta Putins krig i Ukraina. Det går att stötta hushållen utan att öka utsläppen och förvärra klimathotet. Det går om man vill. För mig är det fullständigt obegripligt hur man som parti kan välja att stötta Putin, välja att öka utsläppen och välja att låsa fast svenska hushåll och verksamheter i ett fossilberoende, men det är precis vad Tidöpartierna gör genom att sänka reduktionsplikten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Nohrén (MP).

Fru talman! Ja, vad gör man då för åtgärder för att försöka nå nettonoll 2045? Jag har inte fått några konkreta reformförslag från Liberalerna om detta. Det som vi har sett presenteras från budgeten hittills är att man till exempel förlänger Industriklivet, gröna kreditgarantier och sådant som Miljöpartiet införde när Miljöpartiet satt i regering.

Sedan är man uppenbarligen nu redo att säga: Men vi verkar inte nå 2030-målet.

Jag ser dock ingen plan från regeringen för hur man ska hantera att vi inte uppfyller vårt ESR-åtagande och vad det innebär för det svarta hål man gräver i statskassan - inte heller för att vi förlorar återhämtningsfonden från EU och vilka konsekvenser det kan innebära för svenska mjölkbönder om de ska försöka kompensera för de ökade utsläppen i transportsektorn.

När det gäller kärnkraft, vindkraft och solkraft är det bra att det görs något lite för vind och sol. Det är bra att man har godkänt en del havsbaserad vindkraft. Det var inte så att alla de ansökningarna låg på vårt bord när vi satt i regering. Det är ju lite svårt att godkänna dem då. Däremot gjorde vi jättemycket när vi satt i regering som gjorde att tillståndsprocesserna och ansökningarna kom igång och nu ligger på regeringens bord. Det är bra att man har godkänt dem, men när det gäller reformerna för att stimulera elproduktion som kan komma på plats i närtid har man dragit benen efter sig. Dessutom har man lagt ned eller motarbetat utredningar som var på gång.

Debatten i dag handlar om reduktionsplikten. Syftet med reduktionsplikten är att minska utsläppen i den befintliga fordonsflottan. Kärnkraften gör ju noll och ingen nytta för att minska utsläppen i den befintliga fordonsflottan, och jag har inte hört ett enda förslag från Liberalerna om hur man ska ställa om den befintliga fordonsflottan nu när man river upp reduktionsplikten.

Fru talman! Vi hör Elin Nilsson, Liberalerna, inleda med: Sverige ska nå klimatmålen. Men det som Liberalerna tillsammans med de andra Tidöpartierna nu gör är att effektivt montera ned klimatpolitiken och öka utsläppen så att Sverige inte når klimatmålen.

Elin Nilsson säger också: Vi vill få ned utsläppen. Vi vill ha höga ambitioner. Vi ska ha en elektrifiering. Man ska kunna köpa en elbil. Den gröna omställningen är också viktig.

Men den politik som regeringen bedriver får inte ned utsläppen. De ökar. Det är inga höga ambitioner; det är sänkta ambitioner. Det är inte en påskyndad elektrifiering. Det är en övergång till ökat fossilberoende. Det är inte enklare och billigare att köpa en elbil. Man har gjort det dyrare att köpa en elbil.

Den gröna omställningen håller på att sakta in. Näringslivet skriker efter el i närtid, kompetensförsörjning och snabbare tillståndsprocesser. Men regeringen har inte genomfört Klimaträttsutredningens förslag för snabbare tillståndsprocesser. I stället har man tillsatt en ny utredning, där första punkten handlar om att sänka miljöstandarden i Sverige till EU:s miniminivå. Man har försvårat arbetskraftsinvandringen, vilket försämrar för industrin när det gäller deras rekryteringsbehov. Och när det gäller elproduktionen satsar man på kärnkraft som kanske kommer på plats någon gång i framtiden. Det är ingen som vill investera i det, som det ser ut nu.

Man levererar inte i fråga om en snabb utbyggnad av förnybar elproduktion. Man stoppar utredningen kring vita certifikat och energieffektiviseringar bara månader innan den är klar, och man vingklipper Incitamentsutredningen.

Det duger inte att önska. Liberalerna måste leverera politik.

Fru talman! Det är inte så att alla ägg lades i en korg. När Miljöpartiet satt i regering lade vi många ägg i många korgar. Redan från FFF-utredningen under allianstiden stod det nämligen klart att vi för att ställa om transportsektorn behöver både effektivisera transporterna, byta ut fordonen genom exempelvis elektrifiering och byta ut de fossila drivmedlen i den befintliga fordonsflottan.

Reduktionsplikten syftade till att öka omställningen i just den befintliga fordonsflottan. Men vi hade också en elbilsbonus för att elektrifiera transportsektorn, laddinfrastrukturstöd med hundraprocentiga subventioner för laddinfrastruktur i landsbygd och på glesbygd och flera åtgärder för effektivare transporter. Det var stadsmiljöavtal och reformerat reseavdrag - listan kan göras otroligt lång. Det var jättemånga korgar för att klara hela transportsektorns klimatomställning.

Regeringen river upp reduktionsplikten med detta beslut. Men det stannar inte där. Man har plockat bort nästan varenda korg. Man har reformerat reseavdraget så att det gynnar fossilbilism och missgynnar lands- och glesbygd. Man har tagit bort elbilsbonusen. Man sänker bensinskatten.

Effekten av detta blir dessutom att man försämrar förutsättningarna för elektrifiering - det som regeringen påstår sig vilja göra. Det är nämligen enkelt. Ska vi ställa om transportsektorn måste det förnybara vara billigare än det fossila. Men det regeringen effektivt gör nu är att göra det fossila billigare än det förnybara. Därmed låser man fast hela svenska befolkningen och alla verksamheter i fossilberoende och beroende av import från oljeländer med volatila oljepriser. Detta är ytterst allvarligt, för klimatet men också för hela samhällsutvecklingen.

Fru talman! Det finns så otroligt mycket att ta upp här. Jag ska försöka hinna med allt.

Till att börja med: Bara för att det finns andra sektorer där det kommer att finnas en efterfrågan på biodrivmedel försvarar inte det att man nu sänker reduktionsplikten och kraftigt ökar utsläppen av växthusgaser. Då behöver Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna återkomma till riksdagen med egen politik om hur man ska minska utsläppen i transportsektorn.

Det är ju så som flera föregående talare här har nämnt: Klarar vi inte omställningen i transportsektorn når vi inte ESR-målen, och då blir det väldigt höga kostnader för statsbudgeten. Alternativt behöver jordbruket och skogsbruket ta smällen.

Miljöpartiet har en politik för att öka den inhemska livsmedelsproduktionen, stärka svenskt jordbruk och skapa fler affärsmöjligheter för svenskt jordbruk, bland annat genom ökad biodrivmedelsproduktion.

Miljöpartiet har också en politik för att utveckla det svenska skogsbruket med fler affärsmöjligheter, så att man ska få kredd för den biologiska mångfalden och den ökade kolinbindningen i skogen, och för mer mångbruk så att vi också får en ökad älgstam och bättre möjligheter till jakt.

Men genom att öka utsläppen försätter Kristdemokraterna nu både jord- och skogsbruket i ovisshet. Ska de täcka upp för regeringens klimatmisslyckanden?

Kjell-Arne Ottosson nämnde tidigare att omställningen ska vara hållbar - ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det är mycket riktigt så; jag instämmer. Hela samhällsutvecklingen behöver vara hållbar. Men jag kan garantera ledamoten att vi inte får någon hållbar utveckling, vare sig ekonomiskt, ekologiskt eller socialt, om vi ökar utsläppen och förvärrar klimatkrisen.

Fru talman! Vi måste hålla oss sakliga i debatten. Det går inte att komma och påstå att vi hade ökade utsläpp av växthusgaser. När vi satt i regering drev vi en politik som ledde till att vi når klimatmålen.

Klimatpolitiska rådet framskriver tydligt att Moderaternas regering är den första på över två decennier som genom politiska beslut ökar utsläppen av växthusgaser i Sverige. I regeringens budget står det svart på vitt om konsekvenserna av ökade utsläpp till följd av regeringens politik.

När det gäller elsystemet är det viktigt att hålla isär el och energi. Vi har fortfarande en stor användning av fossil energi inom både industrin och transportsektorn. När det gäller elsystemet hade vi de lägsta elpriserna i Sverige till följd av en kraftig utbyggnad av den förnybara elproduktionen.

Vi kan absolut ha en energipolitisk debatt om vad vi ska ha för elsystem på lång sikt. Men när det gäller klimat är det centrala att se till att vi får en ökad produktion av el till 2030 bara under de närmaste åren.

Det krävs energieffektiviseringar, snabb utbyggnad av förnybar elproduktion och förbättrad effekttilldelning för att industrin ska kunna byta från fossilt till vätgas genom elektrolys. Men regeringen har inga svar på hur man ska öka den inhemska produktionen av el på kort sikt nu till 2030.

Om och om igen lyfter man bara fram kärnkraften. Det är inte svar på den klimatrelaterade frågan. Det kan absolut föras en energipolitisk debatt om kärnkraft. Men för att lösa klimatkrisen behövs det el nu i närtid.

Där motarbetar regeringen i stället det som kan leverera el nu i närtid. Det är stöd till energieffektiviseringar, bättre förutsättningar för snabb utbyggnad av vindkraft och att förbättra stöden för elproduktionen från sol. Där kan vi verkligen göra nytta och framför allt reformera effekttilldelningen. Men det löser inte regeringen.

Fru talman! När Miljöpartiet och Socialdemokraterna satt i regering initierade vi en grön industrirevolution med en stark samhällsutveckling i hela landet. Vi fick till EU:s lägsta elpriser genom en kraftig utbyggnad av den svenska elproduktionen så att Sverige i dag är EU:s största nettoexportör av el, och vi nådde våra klimatmål till 2030.

Jag blir djupt bekymrad när jag hör Helena Storckenfeldt från Moderaterna. Helena Storckenfeldt påstår här att vi har olika sätt att nå klimatmålen. Men det är inte alls så det är. När Miljöpartiet satt i regeringen hade vi en politik som gör att vi når klimatmålen. Nu har vi en politik som gör att vi ökar utsläppen så att vi inte når målen. Vi har inte en debatt om hur. Vi har en debatt om om Sverige ska nå sina klimatmål.

Därmed har vi också en debatt om huruvida vi ska acceptera ännu allvarligare klimatrelaterade risker för den svenska befolkningen. Jag väljer att minska utsläppen, nå målen och att skydda befolkningen från klimatrelaterade risker. Det handlar om att tillvarata möjligheterna för stärkt konkurrenskraft, en ökad inhemsk biodrivmedelsproduktion och att se till att vi har en stärkt inhemsk krisberedskap.

Det finns fantastiska möjligheter med den gröna omställningen. Men regeringens politik ser till att vi ökar utsläppen. När vi gick in i regering tillskapade vi den första klimatpolitiska handlingsplanen. Då var utsläppsgapet till 2045, då vi ska ha nettonoll och komma ned hela vägen till nettonoll, på ungefär 40 miljoner ton.

Med vår klimatpolitiska handlingsplan gick vi ned till ett utsläppsgap på ungefär 20 miljoner ton. Det är samma nu. Regeringen ingen nytta för klimatet i dagsläget.

Herr talman! Nej, Sverigedemokraterna har inte någon politik för att minska utsläppen av växthusgaser i världen. Det står solklart svart på vitt i regeringens budgetproposition att med den politik man driver ökar utsläppen av växthusgaser.

Martin Kinnunen säger att man ska minska utsläppen där det spelar roll. Vi befinner oss på en planet. Oavsett var utsläppen sker spelar de roll. Oavsett var de sker kommer det att påverka även oss här i Sverige, med förvärrade klimatrelaterade konsekvenser.

Sverige behöver precis som alla andra länder minska våra utsläpp, och det är den svenska regeringens ansvar att ta ett klimatledarskap för att minska Sveriges växthusgasutsläpp. När regeringen och Sverigedemokraterna nu backar och ökar utsläppen av växthusgaser lägger man det i knät på andra aktörer, kommande generationer och andra länder.

Om det dessutom är så, vilket det är, att det inte är någon lätt utmaning för andra EU-länder att nå sina ESR-åtaganden räknar man ju inte heller med att kunna köpa utsläppsrätter från något annat land. Då blir det samlade resultatet att vi inte når EU:s gemensamma åtaganden. Det blir ökade utsläpp från hela EU och en förvärrad klimatkris till följd av att den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna inte kan ta ansvar för Sveriges omställning och skydda hela svenska befolkningen från klimatrelaterade risker. Det är ytterst allvarligt.

Herr talman! Sverigedemokraternas Martin Kinnunen nämner att man nu för fram bättre lagstiftning än den som gäller reduktionsplikten. Då förväntar jag mig bättre politik som minskar utsläppen lika mycket som reduktionsplikten. Annars finns det ingen bättre politik, i och med att man inte uppnår samma syfte.

Vilken politik är det Martin Kinnunen syftar på? Jag har nämligen inte sett någon politik från Sverigedemokraterna eller regeringspartierna som minskar utsläppen lika mycket som reduktionsplikten gör.

Konsekvenserna av Sverigedemokraternas förslag om att sänka reduktionsplikten tillsammans med några andra åtgärder är att utsläppen från transportsektorn väntas öka med 50 procent bara nästa år. Det är en extremt stor utsläppsökning. Enligt Klimatpolitiska rådet är den här regeringen, som regerar med stöd av Sverigedemokraterna, den första som på minst två decennier ökar utsläppen av växthusgaser genom politiska beslut.

Konsekvenserna blir att vi nu ser ut att inte nå våra EU-åtaganden när det gäller ESR-målen. Det gör att vi riskerar att gå miste om uppemot 38 miljarder från EU:s återhämtningsfond. Vi har redan i dag hört debatten om att regeringen vill ta utsläppsrätter från ETS-sektorn för att täcka upp för sitt klimatmisslyckande inom ESR. Det kostar uppemot 6 miljarder. Det är även oklart hur många miljarder det innebär för staten i böter eller utgifter till andra länder för att täcka upp för detta klimatmisslyckande.

Vilken bättre politik är det Martin Kinnunen talar om?

Herr talman! Sänkt bensin- och dieselskatt är en direkt subvention av att bränna fossila bränslen, som är ett fördelningspolitiskt vansinne. Det den här regeringen tillsammans med SD nu gör är att på front efter front öka utsläppen av växthusgaser och låsa fast Sverige i fossilberoende med ökade volatila oljepriser.

Vi har i dag under debatten hört om de effekter som Miljöpartiets klimatpolitik skulle ha lett till, det vill säga att nå de svenska och europeiska klimatmålen till 2030, och det sägs då att de är teoretiska beräkningar.

Hur hanterar regeringspartierna teoretiska beräkningar? Det kan gälla beräkningar av hur mycket skyfallen väntas öka i Sverige och konsekvenserna; ras, skred och översvämningar. Det kan gälla beräkningar av förväntad ökad mängd av värmeböljor och hur de drabbar våra äldre. Det kan gälla beräkningar av hur klimatet förändras och konsekvenserna för hela samhället och för svenska medborgare för all framtid. De teoretiska beräkningarna är jätteviktiga underlag för att vi i kammaren ska kunna driva en politik som skyddar hela befolkningen från klimatförändringarnas konsekvenser.

Det finns inte något business as usual-scenario där vi fortsätter med höga utsläpp utan klimatrelaterade risker och konsekvenser. Antingen ställer vi om, undviker de allvarligaste klimatrelaterade riskerna, och tillvaratar de fantastiska möjligheter som kommer med klimatomställningen - ökad inhemsk biodrivmedelsproduktion, höjd krisberedskap, grön industriomställning som leder till en kraftig samhällsutveckling i hela landet - eller så fortsätter vi med höga utsläpp, vi ökar utsläppen, som regeringen nu gör, och får hantera de allvarliga konsekvenserna av en förvärrad klimatkris.

Det är vårt val här i kammaren. Hittills har Tidöpartierna valt ökade utsläpp och förvärrade klimatrelaterade risker, och jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt. Sänkt bensinskatt är bara ett exempel i regeringens klimatfientliga politik.

Jag hörde också tidigare i debatten nämnas att reduktionsplikten var något som Miljöpartiet tvingade på Socialdemokraterna. Det är en direkt historieförfalskning. Reduktionsplikten förhandlades fram brett. Sju av åtta riksdagspartier stod bakom reduktionsplikten när den infördes. Reduktionsplikten är ett otroligt verkningsfullt klimatpolitiskt instrument som ser till att vi minskar utsläppen av växthusgaser från transportsektorn.

Sänkt skatt på bensin och diesel och sänkt skatt på jordbruks-diesel

Det finns otroligt många verktyg som vi här i kammaren har till vårt förfogande för att stödja hushållen i ett svårt ekonomiskt läge. Men Tidöpartierna väljer att inte använda verktygen. I stället ökar man utsläppen och förvärrar klimatkrisen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Hansén och Linus Lakso (båda MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 30 november.)

Herr talman! Det är väldigt många som tack och lov under väldigt lång tid har kommit till Sverige och jobbat. Ser man på den samlade arbetskraftsbasen till 2030 kommer delen av dem som är inhemskt födda att minska.

Samtidigt har vi en situation där välfärden och näringslivet skriker efter personal och där försvaret nu med Natomedlemskap skriker efter personal. Men den inhemskt födda arbetskraften väntas minska.

När regeringen lägger fram förslag som kraftigt ska begränsa arbetskraftsinvandringen, hur ska man då personalförsörja verksamheter? Vilka verksamheter ska lägga ned?

Jag kan berätta för Moderaterna att de som utsätts först är just jordbruk och skogsbruk. Det är jättemånga som arbetar i de gröna näringarna som kommer från andra länder och har kompetensen att jobba i de näringarna som efterfrågas i Sverige. Hur ska man upprätthålla jordbruket om man slår undan personalen så att det inte går att rekrytera?

Det är direkt felaktigt att säga att utsläppen minskade till följd av pandemin när jag talar om att Miljöpartiets politik ledde till minskade utsläpp. Det jag talar om är att när man ser till vår samlade politik beräknades den leda till att vi minskade utsläppen över tid och nådde våra klimatmål till 2030, det vill säga under de kommande åren.

Men med regeringens politik väntas utsläppen av växthusgaser bara inom transportsektorn öka med nästan 50 procent enbart nästa år. Det väntas leda till att vi inte når våra klimatmål till 2030. Det kommer att leda till extremt höga kostnader för svenska staten genom att vi inte får ta del av EU:s åtgärdsprogram. Vi riskerar att där förlora uppemot 38 miljarder.

Nu vill man använda statsbudgeten, använda flexibiliteter och smita undan via olika bakvägar bara för att man inte tar klimatansvar.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet vill öka den inhemska livsmedelsproduktionen, stärka svenskt jordbruk och ställa om Sverige till fossilfrihet så att vi också minskar de klimatrelaterade riskerna inte minst för det svenska jordbruket.

Boriana Åberg från Moderaterna talade om att man ska lösa klimatomställningen genom elektrifiering och inte hittepå-åtgärder. Då undrar jag hur Moderaterna ser på att när Miljöpartiet satt i regering minskade vi utsläppen så mycket att de svenska klimatmålen väntades nås till 2030. Vi skulle också nå vårt bindande åtagande inom EU när det gäller klimatet till 2030.

Men när Moderaterna har innehavt statsministerposten i ett år väntas utsläppen öka radikalt. Vi väntas inte längre nå våra klimatmål till 2030, och de klimatförändrande riskerna ökar. Jag skulle vilja säga att det är Moderaterna som jobbar med hittepå när de säger att de ska minska utsläppen men i handling gör det motsatta.

Jordbruket förtjänar en förbättrad ekonomi. Med Miljöpartiets politik kan man få fler inkomstkällor och mer inhemskt producerade biodrivmedel som också ger högre krisberedskap. Man minskar också sin utsatthet för volatila oljepriser.

Var har Moderaterna att komma med? Det är ökat fossilberoende, ökad utsatthet för volatila oljepriser och ingen lösning för hur vi ska klimatanpassa jordbruket för att stärka livsmedelsproduktionen.

Slutligen kommer jag till arbetskraftsinvandringen. Här talar man om underbetalda arbetskraftsinvandrare och vill höja till medianlön. Menar Moderaterna att halva den svenska arbetskraften är underbetald?

Fru talman! Nej, det ska inte gå långa elsladdar ute i skogen. Det har Miljöpartiet aldrig sagt. Men vi ska ha en klimatpolitik som accepteras av befolkningen, som accepteras av jordbruket och som accepteras av EU, där Sverige har bindande åtaganden.

Sverige har ett bindande åtagande när det gäller vilket utsläppsutrymme vi har för transporter och jordbruk fram till 2030. Med regeringens politik når vi inte det bindande åtagandet.

Vi har tidigare i dag debatterat att man nu försöker använda handeln med utsläppsrätter för att täcka upp för misslyckandet inom ESR-sektorn. Men det är också så att vi nu riskerar att förlora upp till 38 miljarder från EU:s återhämtningsfond för vårt klimatmisslyckande.

I och med att regeringen och Sverigedemokraterna inte bidrar till att hjälpa transportsektorn och jordbruket att ställa om till fossilfrihet sätter man nu detta i knät på jordbruket - att försöka minska utsläppen. Jag vill inte se några fler nedlagda mjölkgårdar. Vi behöver en ökad inhemsk livsmedelsproduktion. Vi behöver öka matproduktionen i Sverige. Det är också en viktig klimatanpassningsåtgärd i och med att livsmedelsproduktionen i andra länder kommer att drabbas värre av torka och översvämningar.

Regeringens och Sverigedemokraternas politik går inte ihop. I och med att man bedriver en politik som ökar utsläppen riskerar man enorma kostnader i statsbudgeten och uteblivna EU-stöd. Dessutom lämpar man över detta på hushållen och på jordbruket - de ska klara denna omställning själva. Det är fullständigt oacceptabelt.

Fru talman! Per Söderlund talar om jordbruket i Sverige och framhåller därför vikten av sänkt skatt på bensin och diesel just för jordbruket. Nu är det så att Tidöpartiernas samlade politik leder till att utsläppen av växthusgaser ökar så kraftigt i Sverige att Sverige inte längre väntas nå sina EU-åtaganden för ESR-sektorn. I ESR ingår transporter och jordbruk. Det handlar inte bara om jordbrukets arbetsmaskiner och sådant. När man tittar på växthusgasutsläppsstatistik ser man att det som redovisas under jordbruk huvudsakligen handlar om djurs matsmältning.

Om man inte driver en politik som gör att transporter och arbetsmaskiner kan ställas om till fossilfritt lägger man egentligen en jättestor börda på svenska mjölkbönder. Ska de då försöka rädda upp detta när regeringen inte når klimatmålen, som vi är ålagda att nå inom ramen för EU:s klimatmål för den icke handlande sektorn?

Det är i dagsläget så att det svenska jordbruket inte vet vad som gäller, för regeringen har rivit upp klimatpolitiken. Man ökar utsläppen, vilket gör att vi inte når klimatmål. Och man har inte levererat ett enda svar på hur klimatmålen ska nås. Ska skogsnäringen överprestera? Ska jordbruket täcka upp för de ökade utsläppen i transportsektorn, eller vad är det som gäller? Sverigedemokraterna måste leverera svar, för just nu är det jordbruket som får dra lasset när ni inte kan leverera klimatpolitik.

Fru talman! Återigen: Att annullera utsläppsrätter samtidigt som man når svenska klimatmål minskar de totala utsläppen. Att annullera utsläppsrätter för att täcka upp för ett fundamentalt klimatmisslyckande minskar inte de totala utsläppen. Det är det som är den stora skillnaden.

När det gäller investeringsbudgeten stämmer det att Miljöpartiet vill göra en stor satsning på Sverige, på svensk samhällsutveckling och på den gröna omställningen. Senast för några dagar sedan lyfte även vice statsministern från Kristdemokraterna att man vill se en investeringsbudget. Man har inspirerats av Miljöpartiet, vilket är mycket positivt. Jag undrar varför Jan Ericson från Moderaterna är kritisk till detta när Ebba Busch uppenbarligen har börjat snegla på Miljöpartiet och ser att detta är en positiv sak.

När det gäller svensk elproduktion ökade den markant med Miljöpartiet i regering. Förnybar elproduktion byggdes ut kraftfullt. Sverige är i dag ett stort exportland av el, till skillnad från när vi tillträdde, och utsläppen från elproduktionen har varit näst intill noll i decennier. Så var det när vi tillträdde, och så var det när vi slutade. Utsläppen av växthusgaser från flera andra sektorer minskade kraftfullt med Miljöpartiet i regering, men sedan den nuvarande regeringen tillträdde ser vi att utsläppen inom transportsektorn riskerar att öka med nästan 50 procent bara under nästa år.

Vi håller inte på med klimat för klimatmålens skull. Klimatpolitik handlar om att skydda befolkningen, verksamheter och hela samhället från klimatrelaterade risker. Det är ytterst allvarligt att regeringen inte kan ta ansvar för klimatpolitiken.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Fru talman! Tack för frågan, Jan Ericson! Den förtydligar att Moderaterna inte kan klimatpolitik utan vill prata om andra politikområden. Det står ju redan klart att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna inte gör någonting för att förbättra integrationen i Sverige.

När det gäller klimat, som är det vi debatterar nu, och att annullera utsläppsrätter är Miljöpartiet för det jag nämnde i slutet av mitt anförande, nämligen att annullera utsläppsrätter för att minska de totala utsläppen av växthusgaser från EU. Det är bra.

När Miljöpartiet satt i regeringen gjorde vi flera reformer för att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige och drev på kraftfullt för att reformera utsläppshandeln i EU för att minska utsläppen i EU. Vi har också annullerat utsläppsrätter för att ytterligare minska utsläppen av växthusgaser från EU när vi satt i regering.

Det den här regeringen gör nu är att öka utsläppen av växthusgaser kraftigt och därmed öka risken för klimatrelaterade konsekvenser i Sverige. Svenska hushåll och företag drabbas av ökade risker för översvämningar, ras och skred och en havsnivåhöjning som till exempel drabbar Skåne. Vi ser redan i dag problem där.

Det man gör genom förslaget i höständringsbudgeten är att smita undan klimatpolitiskt ansvar genom att flytta utsläppsrätter mellan olika sektorer i stället för att faktiskt suga tag i problemen och skapa de förutsättningar som kan möjliggöra fossilfria, bra transporter i hela landet. Det är en politik för framtiden, och den skapar framtidstro på att vi kan resa hållbart i hela Sverige. För att det ska gå måste det fossila bli dyrare än det förnybara.

(Applåder)

Fru talman! Hela landet ska leva. Svenska bilister, svensk landsbygd och svenska hushåll nämndes här i talarstolen nyss. Självklart ska hela landet leva, och det kräver stora investeringar i Sverige. Det kräver investeringar i va-system och järnvägsinfrastruktur och i den gröna omställningen, som är en stark drivkraft för samhällsutveckling i hela landet. Det är en grön omställning som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu bromsar in.

Miljöpartiet har i sin budgetmotion lagt 100 miljarder per år i tio år på kraftiga investeringar i klimatomställningen. Det innebär kraftiga samhällsinvesteringar i hela Sverige som gynnar svenska bilister, svensk landsbygd och svenska hushåll precis som resten av landet.

Regeringen har i sin budget i stället skurit ned på folkbildningen, reformerat reseavdraget på ett sätt som missgynnar lands- och glesbygd och bromsat in den gröna omställningen. Man satsar också fullständigt otillräckligt på välfärden. Välfärden är central för en positiv utveckling i hela landet.

Fru talman! Den politik som regeringen nu genomför leder till kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser och till att Sverige inte längre väntas nå klimatmålen vi har inom EU:s ansvarsfördelningsförordning, ESR.

För att hantera situationen man satt sig i med sin klimatfientliga politik vill regeringen nu använda statsbudgeten till att utnyttja flexibilitet som innebär att man kan använda ett utsläppsutrymme från EU:s utsläppshandel, ETS, för att täcka upp för sitt klimatmisslyckande inom ramen för ESR. Ett maximalt utnyttjande skulle kosta staten 1 miljard per år. I höständringsbudgeten föreslår man att detta ska användas mellan 2025 och 2030, vilket kostar staten 6 miljarder. Det är alltså vad man gör redan nu för att försöka smita undan klimatpolitiskt ansvar.

Fru talman! Sverige ska gå före i klimatomställningen. Vi ska ha en offensiv klimatpolitik. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag när det gäller bemyndigandet att annullera utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem för att täcka upp för ökade utsläpp inom transportsektorn.

Regeringen behöver också ta ansvar för att se till att växthusgasutsläppen från flyget minskar i stället för att stimulera ökade utsläpp från flygsektorn. Riksdagen bör därför även avslå regeringens förslag om att öka anslaget för ersättning avseende icke statliga flygplatser.

Fru talman! Flexibiliteter inom ramen för Fit for 55 ska undvikas. EU:s klimatmål inom Fit for 55 är otillräckliga för att genomföra EU:s andel av Parisavtalet. EU:s medlemsstater behöver därför överprestera på Fit for 55 för att driva en samhällsutveckling som bidrar till att undvika att den globala uppvärmningen blir farlig för EU:s befolkning och Sveriges befolkning.

Ett utnyttjande av flexibiliteter för även med sig flera andra risker för Sverige, såsom att helt nödvändiga samhällsinvesteringar senareläggs. Svenska aktörer ska också veta att deras insatser för klimatet inte säljs ut till andra länder som inte gör vad som krävs för att uppfylla sina åtaganden.

Fru talman! Parisavtalet fastslår att ansträngningar ska göras för att begränsa den globala medeltemperaturökningen till 1,5-2 grader över förindustriell nivå på ett sätt som "återspeglar rättvisa och principen om gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden".

Det är verklighetsfrånvänt att anta att alla världens andra länder ska följa samma utsläppsminskningsbana som EU från och med i går, och det strider även mot artikel 2, punkt 2 i Parisavtalet. Att anta en sådan utveckling, så som regeringen nu gör, innebär att man försätter oss i ett scenario med en global uppvärmning som blir farlig.

Fru talman! Vi anser att Sverige bör uppfylla sina åtaganden om ökad kolinbindning i skog och mark, alltså LULUCF-förordningen, och våra åtaganden inom transport- och jordbrukssektorn inom ansvarsfördelningsförordningen ESR i stället för att använda kryphål och genvägar. Om vi har utrymme över i utsläppshandeln, LULUCF eller ESR bör vi använda det till att överprestera, inte till att minska vårt åtagande i något av de andra systemen.

I stället för att underminera klimatmål och minska omställningstakten i vägtransportsektorn bör Sverige annullera motsvarande mängd utsläppsrätter från ETS helt och hållet. Då bidrar vi till att minska utsläppen i hela EU.

Fru talman! Det jag hänvisar till är de uppgifter som har funnits i medierna om att statsministern skulle verka inom Regeringskansliet för att se över och kanske ändra eller avveckla klimatmål. Den typen av uppgifter i medierna skapar givetvis oro och gör att jag nu har möjlighet att fråga klimat- och miljöministern rakt ut vad regeringen avser att göra när det gäller de nationella klimatmålen.

Jag fortsätter att ha fokus på just 2030-målen. Som klimat- och miljöministern själv säger fokuserar hon ideligen på just det långsiktiga målet till 2045, och det är väldigt viktigt. Men vägen till 2045 är också central, för det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan. När vi kan ställa om snabbt här i Sverige är vi pådrivande i EU och kan då driva på Kina, USA och andra länder, vilket gör att vi får bättre förutsättningar att globalt klara Parisavtalet och undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringen.

Inför regeringens nationella klimatmöte i våras ordnades ett förmöte inom ramen för företagens klimatupprop där 100 svenska företag deltog. Företagsledare fick då svara på frågan vilket av de svenska klimatdelmålen de ansåg ha störst betydelse för deras fortsatta konkurrenskraft: 2030, 2040 eller 2045. Samtliga deltagare svarade 2030. Inte en enda företagsledare föredrog ett senare årtal, och i Dagens industri skriver 200 företag om vikten av 2030-målet. Tar klimat- och miljöministern in företagens resonemang? Kan klimat- och miljöministern öka sitt fokus på målen i närtid?