Elin Söderberg

Herr talman! Från Miljöpartiets sida ser vi att livsmedelsproduktionen i Sverige behöver öka mycket kraftigt och att det behöver ske samtidigt som vi rustar oss för ett förändrat klimat. I Sverige kommer vi att få en förlängd växtsäsong, samtidigt som vi ser en ökad risk för torka och kraftiga skyfall som skapar helt nya förutsättningar för lantbruket. Även när det gäller insektsangrepp eller sjukdomar hos djur behöver vi anpassa oss utifrån nya förutsättningar.

I och med att vi har en omvärld där livsmedelsproduktionen kan drabbas ännu mycket allvarligare än Sveriges är en del av vår krisberedskap och en del av vår klimatanpassning, men också en del av att vi ska ha en god livsmedelsförsörjning och en levande landsbygd, att vi behöver öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Vi har också flera förslag för att göra det.

Det jag ställer mig frågande till i Rickard Nordins fråga är att han till exempel nämner biotopskyddet. Som Miljöpartiet ser det behöver vi för att kunna klimatanpassa oss ordentligt robusta ekosystem som kan hjälpa oss i klimatanpassningsarbetet. Vi behöver även anpassa lantbruket så att vi inte är lika sårbara när det till exempel gäller kraftiga skyfall eller torka. Båda dessa saker behöver också göras samtidigt.

Det är den inriktningen vi i Miljöpartiet har när vi utvecklar vår politik för att säkerställa anpassning, både när det gäller stärkt biologisk mångfald och robusta ekosystem och de klimatanpassningstjänster vi får därifrån och när det gäller anpassning av lantbruket.

Därför blir min fråga tillbaka om Rickard Nordin anser att man bör sänka eller försämra arbetet när det gäller biologisk mångfald och skydd av natur för att kunna vidta åtgärder för lantbruket.

Herr talman! Vi debatterar i dag regeringens skrivelse om nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning. Vi gör det i ett läge där vi befinner oss i en global uppvärmning och där 2023 har varit det varmaste året som hittills uppmätts.

Vi överskred i höstas för första gången en ökning med två grader över temperaturen under förindustriell tid. Vi ser konsekvenser här i Sverige och globalt med kraftigare skyfall, översvämningar, torka som drabbar skördar och värmeböljor som skördar människoliv.

Konsekvenserna här i Sverige är både direkta och indirekta med översvämningar i Åre och Gävle och med torka som gör att våra bönder inte kan skörda sina skördar.

Det är också konsekvenser för vår infrastruktur och indirekta effekter här i Sverige när klimatrelaterade risker och extremväder i andra länder påverkar till exempel handelskedjor och leverantörskedjor. Det drabbar våra svenska företag. Det finns klimateffekter som försämrar det säkerhetspolitiska läget och som ger indirekta effekter här i Sverige.

Detta är ett läge som kräver ansvarstagande och ledarskap. Men den svenska regeringen har dåligt track record på det området. Det syns inte minst när det gäller politiken för minskad klimatpåverkan. Där har man ständigt talat om en effektiv och ambitiös klimatpolitik. Men i stället gör man reform efter reform som kraftigt ökar utsläppen av växthusgaser.

Nationella expertrådet för klimatanpassning har inför strategin sagt att man vill se ett transformativt perspektiv som konkret stärker incitamenten för klimatanpassning. Nationella expertrådet talar om krafttag på bred front.

Vad återfinns då i den skrivelse om strategi som regeringen har lagt fram? Till att börja med är det en skrivelse och inte en proposition. Den innehåller därmed inte några konkreta förslag för oss i riksdagen att ta ställning till. Den levereras också kraftigt försenad.

Strategin säger en sak samtidigt som regeringen gör det motsatta. I strategin lyfts fram att länsstyrelsernas arbete för klimatanpassning är oerhört viktigt och måste fortsätta. Strategin lyfter också fram vikten av information och att vi har kunskap om läget.

Samtidigt har regeringen valt att avveckla medel till MSB och länsstyrelserna. Det handlar om konkreta anslag som gått till kunskapsuppbyggnad från MSB och konkreta anslag som gått till länsstyrelsernas samordningsarbete när det gäller klimatanpassning. De har regeringen aktivt avvecklat och strukit ur budgeten i budgetpropositionen för 2024.

Strategin nämner också målet att vi behöver resilienta ekosystem. Samtidigt har regeringen motarbetat naturrestaurering och sänkt anslagen för skydd av natur och naturvård. I strategin är också ansvarstagandet högst oklart.

I strategin nämns ofta kommunernas ansvar och det ansvar som fastighetsägarna ska ta. Men det står väldigt lite om vad regeringen tänker att staten har för ansvar för att vi tillsammans ska kunna anpassa hela Sverige och rusta hela vårt land mot de klimatkonsekvenser som sker nu och de värre som kommer framöver.

Det finns saker i skrivelsen som jag gärna välkomnar som att kostnader för klimatrisker ska föras in i budgetpropositionen framöver. Men mot bakgrund av regeringens track record tror jag det först när jag ser det.

Från Miljöpartiets sida har vi lagt fram flera konkreta förslag när det gäller klimatanpassning både i följdmotionen till denna skrivelse och tidigare här i Sveriges riksdag.

Det handlar om konkreta åtgärder för att rusta Sverige för ett förändrat klimat när det gäller infrastruktur, jordbruk, vattenförsörjning och mycket annat och också konkreta resursförstärkningar i våra budgetmotioner.

Jag anser att regeringen skyndsamt måste återkomma till riksdagen med en proposition om klimatanpassning med både strategi och handlingsplan. Det gäller också att man levererar på det som Nationella expertrådet för klimatanpassning efterfrågar. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Herr talman! Ja, vi har en situation med effektbrist i södra Sverige. Där krävs en kraftfull utbyggnad av elproduktion i närtid samt en utbyggnad av elnäten för att vi ska kunna hantera effektbristen.

Ledamoten talar i sitt svar om hur det hade varit om vi hade haft kvar kärnkraften. Men vi står inte inför valet mellan att vara där vi är nu och att den kärnkraft som redan har lagts ned ska finnas kvar. Frågan är i stället vad vi gör framöver.

Framöver behöver vi ett elsystem som är säkert och robust, och vi behöver möta effektbristen. Därför är det helt centralt att vi bygger ut elproduktionen kraftigt i närtid, och Miljöpartiet har lagt fram tydliga förslag för att göra detta. Vi har dessutom skarpa planeringsmål långt tidigare än vad nuvarande regering har.

För att elsystemet ska vara robust behöver det också klimatanpassas. Min nästa fråga till ledamoten handlar därför om hur hon ser på de klimatrelaterade riskerna för elsystemet om man väljer att gå vidare med en utbyggnad av ny kärnkraft. Har regeringen analyserat effekterna av klimatförändringen på elsystemet?

I exempelvis Frankrike har kärnkraftverk behövt stå stilla till följd av att temperaturen i havet har varit så hög att man inte har kunnat använda kylsystemen. Klimatförändringarna försätter oss i helt nya risker. Därför ser jag det som otroligt viktigt att man gör en konsekvensanalys utifrån klimatrelaterade risker när man går vidare med energipolitiken.

Vi har sett att regeringen inte har gjort någon konsekvensanalys när det gäller effekterna av omläggningen av energipolitiken för klimatomställningen. Nu är frågan om man kommer att göra en konsekvensanalys av klimatrelaterade risker för elsystemet.

Herr talman! Vi har i dag en debatt om regeringens skrivelse om nationell strategi för klimatanpassning. I anförandet nämndes dock kärnkraft. Därför vill jag ställa en fråga om det.

Regeringen har gått vidare med en omläggning av energipolitiken med ett fokus på att bygga ny kärnkraft utan att ha analyserat effekterna på klimatomställningen av denna omläggning. Samtidigt menar nationalekonomer att ett ensidigt fokus på utbyggnad av ny kärnkraft riskerar att försena elektrifieringen och öka elpriserna på medellång sikt och därmed förhala klimatomställningen. En rapport från Chalmers lyfter samma sak: att ett ensidigt fokus på ny kärnkraft riskerar att försena elektrifieringen och att investeringar i el i närtid kan utebli.

Därför är min fråga: Varför har Liberalerna och regeringen valt att gå vidare med en omläggning av energipolitiken där fokus är ny kärnkraft utan att analysera effekterna på klimatomställningen av denna omläggning?

Herr talman! Miljöpartiet förhandlade fram en budgetproposition hösten 2021 för 2022. Det är välkommet att Moderaterna när man tog ut delar i den budgeten och den skulle gå igenom riksdagen inte tog bort just de 520 miljonerna till förebyggande åtgärder. Sedan dess har Moderaterna alltså inte dragit ned på anslaget till MSB när det gäller medel kommuner kan söka för att vidta åtgärder. Det man har avvecklat är medlen till MSB som handlar om att se på riskerna och göra konsekvensanalyser och undersökningar för att få bra underlag när man sedan ska söka medel för åtgärder. De medlen har regeringen avvecklat. Det står klart och tydligt i budgetpropositionen för 2024.

I samma budget har regeringen också avvecklat medlen som gick till länsstyrelsernas klimatanpassningssamordnare. Det är helt centralt myndighetsarbete för klimatanpassning. Jag blir därför djupt bekymrad när Moderaterna pratar om att de tar bort ineffektiv symbolpolitik. Det handlar ju om centralt myndighetsarbete med klimatanpassning.

I Helena Storckenfeldts anförande nämndes också situationen för utvecklingsländer och andra delar av världen som drabbas ytterst allvarligt av klimatförändringens konsekvenser. Det handlar om fattigdom, svält och ökad risk för kriser och konflikter. De påverkar säkerhetspolitiken lokalt men också internationellt. Därför frågar jag Helena Storckenfeldt om regeringen avser att öka biståndet till länder när det gäller klimatanpassningsåtgärder.

Herr talman! Helena Storckenfeldt från Moderaterna nämnde i sitt anförande att man tar bort ineffektiv symbolpolitik och satsar där det gör störst nytta. I dag diskuterar vi regeringens skrivelse om en nationell strategi och handlingsplan för klimatanpassning.

Det regeringen gjort på klimatanpassningsområdet sedan den tillträdde är bland annat att avveckla anslaget till MSB när det gäller att ta fram analyser och konsekvensbeskrivningar kring klimatrisker. Regeringen har också avvecklat medlen till länsstyrelsernas klimatanpassningssamordnare. Därför är min fråga om Helena Storckenfeldt anser att dessa myndigheters viktiga arbete för klimatanpassning är ineffektiv symbolpolitik.

Vidare skulle jag vilja veta vad regeringen har gjort som Moderaterna anser gör störst nytta när det gäller klimatanpassning.

Fru talman! Jag vet att det finns pengar att söka hos MSB när det gäller åtgärder. Jag vill poängtera att det jag syftar på är de medel som avvecklades i budgeten. Det står att läsa i regeringens budgetproposition att man avvecklar medel till MSB och till länsstyrelsernas samordningsarbete för klimatanpassning, vilket jag beklagar djupt.

I och med att Martin Kinnunen inte svarade på denna fråga ber jag att Sverigedemokraterna tittar extra mycket på detta i budgetförhandlingarna, då just kunskapsuppbyggnad och samordning är oerhört viktigt.

Den andra frågan jag vill beröra är att IPCC i sin senaste rapport tydligt visar att vi är på väg mot en 3 grader varmare värld år 2100. Som Martin Kinnunen nämnde har Sverige jobbat aktivt för att minska sina utsläpp av växthusgaser, men globalt ser vi ut att hamna närmare en 3 grader varmare värld. Frågan är vilket ansvar staten har för att ta höjd för de risker detta innebär för Sverige och den svenska befolkningen.

Jag är intresserad av Sverigedemokraternas syn på vilken riskbenägenhet staten bör ha, med anledning av att Martin Kinnunen nämnde att man i denna strategi inte tar ställning till vilken potentiell global uppvärmning man ska ta höjd för i anpassningsåtgärderna i landet. Vad ser Sverigedemokraterna att Sverige borde ta höjd för i syfte att skydda landets befolkning mot klimatförändringens risker?

Herr talman! Det jag reagerar på i anförandet är detta att det blir kolonialistiskt när vi från EU:s sida har förväntningar på ett gott hållbarhetsarbete i de företag som är verksamma i andra länder när vi bedriver utrikeshandel och har handelsrelationer.

Jag är väldigt frågande till vad statsrådet menar med det uttalandet. Om vi inte har krav på att företag agerar etiskt i fråga om miljö och mänskliga rättigheter och ur klimatsynpunkt när de är verksamma i andra länder finns det verkligen stora risker för grov exploatering och kolonialistiskt utnyttjande av andra länder. Därför är det helt centralt att vi har tydliga riktlinjer när det gäller hållbarhetsfrågor när företag är verksamma i andra länder och i våra handelsrelationer. Annars blir ju maktförhållandena fullständigt skeva, och det finns då risk för att människor i fattiga länder utnyttjas i stället för att det uppstår en vinn-vinnsituation mellan parterna. Det ser Miljöpartiet väldigt allvarligt på.

Vi har talat om Exportkreditnämndens arbete. Jag tycker, som jag nämnde, att det är väldigt viktigt att man har tydliga riktlinjer, att vi har en uppföljning och att vi fortsätter att jobba för att växla upp detta arbete.

Jag ser också tydliga kopplingar till andra pågående processer i detta. En sådan process rör energistadgefördraget. Vi i Miljöpartiet är kritiska till att regeringen inte har velat gå på EU-parlamentets linje och riva upp detta. Det hämmar till exempel länders förutsättningar att anta ny klimatlagstiftning; de riskerar i stället att bli stämda av energibolag.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för hans förtydliganden.

Från Miljöpartiets sida ser vi också den kraft som finns i människors kreativitet och entreprenörskap. Goda handelsrelationer kan vara väldigt stärkande för alla inblandade parter och även bygga andra viktiga relationer.

Det statsrådet lyfte fram om att svenskt företagande ligger i framkant när det gäller hållbarhet och att detta också är en stor konkurrensfördel följer dock av att vi i Sveriges riksdag, liksom i EU-parlamentet och i EU, under lång tid har arbetat för tydliga riktlinjer när det gäller hållbarhetsfrågor, arbetstagares rättigheter, miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Det har gjort att den innovationskraft som finns i våra svenska företag har använts till att utveckla hållbara affärsmodeller och hållbara produkter som är populära på den internationella marknaden och därmed också till att stärka svensk konkurrenskraft.

Jag ser i stället risken att det skadar svensk konkurrenskraft när Sverige tappar i hållbarhetsarbetet. Därför är det för mig väldigt bekymrande när den nuvarande regeringen tar steg tillbaka när det gäller såväl klimatfrågor och miljöfrågor som att man på olika sätt urvattnar hållbarhetslagstiftningar inom EU kopplat till mänskliga rättigheter, såsom due diligence-lagstiftningen eller det pågående arbetet mot tvångsarbete.

Frågan om administrativa bördor och att vi har regelverk som möter företagen utifrån de förutsättningar de har så att de kan leverera på den ambition som finns när det gäller hållbarhetsarbetet är väldigt viktig. Men jag blir bekymrad när ministern argumenterar för en restriktiv hållning i hållbarhetsfrågorna utifrån att det kan vara administrativt betungande, minska handel och vara kontraproduktivt.

Den andra sidan av det myntet är nämligen att man har en handelspolitik som inte innebär att handeln sker på rättvisa villkor för exempelvis utvecklingsländer. I stället förekommer tvångsarbete i större utsträckning, att miljön i länderna där man är aktiv försämras kraftigt och så vidare. Det skadar ju såväl de länder som vi har en handelsrelation med som deras förutsättningar att utvecklas starkt framåt.

För att vi ska se en stark global utveckling utifrån det jag uppfattar att ministern efterfrågar, det vill säga att vi utvecklas och får ett ökat välstånd tillsammans, krävs rättvisa förhållanden och även att svensk och europeisk företagsverksamhet i andra länder inte försämrar förutsättningarna för företagen i de länderna att utvecklas.

Därför ser jag det som helt centralt att vi har kraftfulla regelverk i EU som stimulerar såväl svenska som europeiska företag att inte bara utveckla sitt eget hållbarhetsarbete och stärka sin egen konkurrenskraft utan också, när det gäller företag som är verksamma i andra länder, bidra till god miljö, god arbetsmiljö, ett bra arbete för mänskliga rättigheter och ett gott klimatarbete i de länder där man verkar. Det stärker nämligen också dessa länders välstånd.

Mot den bakgrunden skulle jag gärna höra från ministern hur man ser på risken med det här, det vill säga att argumentet att det är administrativt betungande riskerar att leda till en exploatering på ett sätt som underminerar andra länders förutsättningar för en stark välståndsutveckling.

Herr talman! Jag tackar Johan Forssell för svaret.

Det är välkommet att vi har ett bra regelverk och riktlinjer när det gäller Exportkreditnämndens arbete, och det är viktigt att vi har en god uppföljning av regelverket. Det är också välkommet att medierna gör granskningar så att vi kan följa arbetet liksom att regeringen fortsatt övervakar både regelverken och uppföljningarna av att dessa följs.

Vi har i dag flera stora globala utmaningar som är relaterade till de frågor som vi nu berör, inte minst klimatförändringarna, där Sverige har åtagit sig att leva upp till Parisavtalet, men också den kraftiga förlusten av biologisk mångfald och arbetet med de breda hållbarhetsmålen i Agenda 2030, där också arbetet för mänskliga rättigheter ingår.

Att vi har ett gott hållbarhetsarbete såväl i Sverige som inom EU, också kopplat till svensk export och svensk utrikeshandel, är centralt för att vi ska kunna ta steg framåt i att hantera de stora globala utmaningarna när det gäller både miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Det är också en förutsättning för att vi ska ha fred och säkerhet och därmed en förutsättning för Sveriges trygghet.

Regeringen har enligt min bedömning agerat svagt på en rad områden, såsom frågor som rör säkerställande av mänskliga rättigheter, klimat och miljö, i flera fall kopplat till exporten och utrikeshandeln. Vi har till exempel ett arbete inom EU rörande tvångsarbete där regeringen har haft ingången att alla är emot tvångsarbete. Där anser vi i Miljöpartiet att EU behöver ha mycket tydligare muskler för att upptäcka och hantera situationer där tvångsarbete sker.

Vi har även haft ett arbete i närtid med due diligence-lagstiftningen i EU. Det handlar om företagens ansvar för miljö och mänskliga rättigheter. Där har vi i Miljöpartiet velat se en stark lagstiftning som säkerställer att vi tar stora kliv framåt när det gäller företagens hållbarhetsarbete, men regeringen har haft en ståndpunkt som gjort att lagstiftningen på EU-nivå har urvattnats i flera delar.

Min fråga till ministern är således: Hur ser ministern på regeringens ambitioner på dessa områden när det gäller svensk export, svensk utrikeshandel, effekter och förutsättningar att nå de internationella åtaganden som Sverige har förbundit sig att fullgöra? Vilken ambitionsnivå har regeringen när det gäller mänskliga rättigheter, miljö och klimat kopplat till dessa ansvarsområden?

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 3.

Jag är glad över att vi får debattera de kulturella och kreativa branscherna här i dag. De branscherna och kulturlivet bidrar väldigt starkt till samhället, samhällsutvecklingen, vår livskvalitet, demokratins bevarande och fortsatta utveckling, kreativitet hos befolkningen, innovation, Sverigebilden och den svenska exporten.

Svenska låtskrivare skriver åt såväl stora amerikanska artister som k-popidoler. Vi har artister som är världskända. Vi har skådespelare som börjat här i Sverige och nu är med i Hollywoods storfilmer. Svenska filmer får internationella priser, och dataspel från Sverige spelas över hela världen. Sverige ligger i framkant.

När Miljöpartiet satt i regering tog vi initiativ till den utredning som ligger till grund för den strategi som regeringen nu har lagt fram. För oss är det här ett väldigt prioriterat område där vi vill se en stark ambitionshöjning. Den strategi som regeringen redovisar i sin skrivelse upplever vi som otillräcklig. Vi skulle vilja att regeringen återkommer med en ny strategi där vi får en ambitionshöjning och ökad konkretion.

Vi i Miljöpartiet vill se en högre ambitionsnivå när det gäller att stödja de kulturella och kreativa branscherna. Vi vill se reformer och finansiering som ser till att de kulturella och kreativa branscherna får en stark fortsatt utveckling. Vi vill utreda inrättandet av ett institut för kulturella och kreativa näringar för att främja spel, musik, film och andra kulturella och kreativa näringar.

Herr talman! I vår följdmotion tar vi också upp behovet av att arbeta vidare med upphovsrätt i ljuset av AI. Regeringen bör omgående tillsätta en utredning för att säkra upphovsrättspersoners och utövande konstnärers rättigheter.

Miljöpartiet vill också förbättra de sociala skyddsnäten. I utredningen står mycket att läsa om att vi i dag har tuffa förutsättningar för kombinatörer, för gigarbetare och för personer med enskild firma som jobbar i de kulturella och kreativa branscherna och har andra arbeten vid sidan om. De sociala skyddsnäten måste vara robusta och utgå från hur arbetslivsförutsättningarna ser ut för människor i dag. De sociala skyddsnäten är i alldeles för stor utsträckning utformade utifrån en idé om att alla ska jobba nio till fem, men så ser inte verkligheten ut i dag, särskilt inte inom kulturnäringarna.

Som jag nämnde är kulturen och de kulturella och kreativa näringarna en viktig del av vår samhällsutveckling, demokrati, kreativitet och livskvalitet. Då är det också helt nödvändigt att vi säkerställer att dessa näringar får goda förutsättningar i hela landet. Vi behöver stärka samverkan mellan civilsamhälle och offentliga verksamheter för att säkerställa likvärdiga möjligheter i hela landet när det gäller att gå kulturskola, påbörja sin verksamhet inom kulturella och kreativa branscher, utvecklas och växa.

Miljöpartiet ser det stora dataspelsunder som vi har i Sverige och vill att man möter upp med en nationell strategi för dataspel. Sverige är i dag i topp tio. Det är väldigt härligt att se den här starka utvecklingen. Men Sverige riskerar att halka efter. Många länder tar i dag stora kliv framåt för att stödja sina dataspelsbranscher. Här behöver Sverige växla upp arbetet.

Vi i Miljöpartiet vill också lyfta de samiska näringarnas förutsättningar. Dessa borde omhändertas mycket bättre och beaktas i regeringens strategi. Där vill vi se en ambitionshöjning.

Herr talman! Sammanfattningsvis: De kulturella och kreativa branscherna är en del av vår civilisationsutveckling. Det har att göra med livskvalitet, samhällsutveckling, kreativitet, innovationer, demokrati, konkurrenskraft och Sverigebild. Vi i Miljöpartiet tillsatte den här utredningen och skulle ha velat se en mycket skarpare strategi från regeringen avseende både ambitionsnivå och konkretion. Det är i väldigt stor utsträckning svårt att se vad regeringen avser att göra för att uppnå målen i strategin. Vi yrkar därför bifall till reservation 3.

Herr talman! Jag vill förtydliga mitt yrkande och yrkar bifall till reservation 1.

När det gäller subventioner till stad respektive landsbygd är det endast hyckleri jag hör från Sverigedemokraterna här. Tidöpartierna har gått fram med enorma skattesänkningar på fossil bensin och diesel. Det är skattesubventioner som går främst till storstäderna, där det körs upp mest drivmedel.

Miljöpartiet införde elbilsstödet för alla som har möjlighet att köpa en ny bil. När man väl köper en ny bil ska man i större utsträckning välja att köpa en elbil. På så sätt kan vi stimulera utbyggnaden av fordonsflottan till fossilfrihet.

När vi ser de stora skillnaderna mellan stad och land och när det gäller fördelningspolitik har vi i Miljöpartiet lyft fram en lång rad åtgärder som handlar om leasingcheckar till elbilar till hushåll med lägst inkomster. Det handlar exempelvis också om en extra elbilsbonus i glesbygd för dem som är i större behov av bilen för att det finns sämre tillgång till kollektivtrafik.

Miljöpartiet har en klimatpolitik och en fördelningspolitik i stort som tar hänsyn till de olika förutsättningarna i stad och på landsbygd och de olika förutsättningarna i olika hushålls plånböcker. Det är någonting som Sverigedemokraterna tillsammans med Tidöpartierna inte tar hänsyn till i de reformer som de nu lägger fram.

När det gäller produktionen av elbilsbatterier och de mineral och metaller som behövs till det behöver vi arbeta aktivt för att dessa värdekedjor blir mer hållbara, vilket jag också nämnde i mitt anförande. Vi behöver se till att vi inte använder metaller från barnarbete i Kongo eller liknande vare sig i våra surfplattor, datorer och mobiltelefoner eller i våra elbilar. Men det kräver aktiv politik, aktiv politik som vi i Miljöpartiet driver i EU, internationellt och i nationell politik.

Det är politik som Sverigedemokraterna inte driver. Sverigedemokraterna lyfter fram nackdelarna med mineral och metaller från andra länder men gör ingenting åt det.

Herr talman! När det gäller elbilarnas inträde på den svenska och den globala marknaden och politikens koppling till detta är det en sak som vi måste ta avstamp i. Det är att vi befinner oss i en klimatförändring.

Vi befinner oss i en situation där vi antingen ställer om till fossilfrihet eller fortsätter med business as usual, och då får stå med konsekvenserna av klimatförändringen.

Det är extremt allvarliga konsekvenser som påverkar vår säkerhet, förutsättningar för vår infrastruktur, förutsättningar för livsmedelsproduktion, förutsättningar för den globala ekonomin och så även den svenska ekonomin.

Vi i Miljöpartiet förhåller oss till det faktum att vi befinner oss i en global uppvärmning. Därför ser vi att det behövs förutsättningar för att ställa om till en fossilfri transportsektor. Vi har i regeringsställning aktivt drivit på för att till exempel både bygga ut nya stambanor och rusta upp järnvägen. Vi vill se till att fler människor får förutsättningar att byta ut en fossil bil till en elbil och se till att fler får förutsättningar att åka kollektivt. Vi vill ge människor bättre förutsättningar och ekonomi att välja hållbara transportalternativ.

Elbilsutvecklingen är någonting som kan understödjas politiskt. De beslut som har fattats i EU, till exempel, har stimulerat en snabb innovationsutveckling och lett till att vi nu ser fler modeller komma ut på marknaden. De täcker inte alla behov men väldigt många.

Det som Sverigedemokraterna har gjort sedan man inledde samarbetet mellan Tidöpartierna är att göra elbilarna dyrare och de fossila alternativen billigare. Det låser fast människor i en situation av fossilberoende, och det påverkar också oss alla indirekt till följd av ökade fossila utsläpp.

När det handlar om alternativa material är det innovationsfrämjande arbete som vi i Miljöpartiet vill se.

Herr talman! Detta betänkande behandlar gruvnäringen. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 3. Jag inleder med att tala om Miljöpartiets inriktning i dessa frågor.

För oss är den gröna omställningen helt central. Den är nödvändig för att vi ska klara klimatomställningen och undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringen. I dagsläget finns det inte något scenario med business as usual utan konsekvenser. Antingen ställer vi om, eller så drabbas vi av klimatförändringens konsekvenser.

När det gäller omställningen är gruvnäringen en viktig del. Vi i Miljöpartiet har därför lagt fram förslag om fyra fokusområden som vi ser som centrala att fokusera på i arbetet framåt.

Det första området är cirkulär och resurseffektiv ekonomi. De mineraler och metaller som tas upp ur berggrunden måste användas så effektivt och skapa så mycket samhällsnytta som möjligt.

Det andra området är alternativa material. I dag ser vi en stark innovation och utveckling. Man kan bland annat göra batterier utan litium. Den innovationskraften måste vi ta tillvara så att vi gör oss mindre beroende av de sällsynta metallerna och mineralerna.

Det tredje området är att gruvnäringen i Sverige ska hålla en hög prestanda när det gäller miljö, arbetstagares villkor och förutsättningarna för lokalbefolkningen. Den gröna omställningen ska vara just grön och miljömässigt och socialt hållbar.

Det fjärde fokusområdet är att titta på hela de globala värdekedjorna. Gruvindustrin är en del av globala värdekedjor där vi i dag i stor utsträckning är beroende av import från länder med extremt tveksamma produktionsmetoder med barnarbete eller fruktansvärda miljöförhållanden.

För att ha en ansvarsfull politik för mineral- och metallnäringen måste vi också ta ett ansvar för de globala värdekedjorna. Där har vi i Miljöpartiet aktivt drivit på i EU för att de globala värdekedjorna ska få högre krav. Man måste ställa krav när det gäller mänskliga rättigheter, miljö och klimat. Jag beklagar djupt att Tidöpartierna motarbetar den typen av lagstiftning inom EU.

När det kommer till Natura 2000-prövningen behöver all tillståndsprövning vara effektiv, tydlig och förutsägbar. Det gäller såväl för de aktörer som vill öppna en gruva som för lokalbefolkningen, miljöorganisationer, samer och renägare. De måste kunna känna tilltro till att processen sker effektivt och rättssäkert och att det finns en förutsägbarhet i systemet.

Det förslag som regeringen nu har lagt fram bidrar dock inte till detta. Lagrådet avstyrker starkt det förslag som läggs fram i propositionen. Det lyfter fram att förslaget i stället kan göra tillståndsprocessen mindre förutsägbar och skapa ökad otydlighet. Det försämrar rättssäkerheten.

Slutligen handlar den gröna omställningen om att bygga hela samhällen. Ska vi utveckla gruvnäringen i Sverige måste vi i Sveriges riksdag stå upp för vår lokalbefolkning och vårt urfolk när trycket på Sverige att producera mer mineral och metaller ökar.

Vi måste ge kommunerna de resurser som krävs för att se till att det finns bostäder, välfärd och kulturliv så att människor vill flytta till de orter där den stora industriutvecklingen sker och bygga sig ett hem och sin framtid där. Den gröna omställningen kräver ett helhetsansvar. Det ansvaret ser vi inte hos den nuvarande regeringen.

Fru talman! Inledningsvis svarade Martin Kinnunen på vad folklig förankring innebär. Han menade följande: När vi har folkvalda politiker som tar fram en klimatpolitik har den folklig förankring i och med att den baseras på det partierna har gått till val och sedan blivit valda på. Med den definitionen har all klimatpolitik som har existerat under samtliga tidigare regeringar haft folklig förankring, eftersom det alltid har varit demokratiskt valda regeringar.

Det tydliggör inte vad i regeringens nuvarande klimathandlingsplan som skulle bidra till folklig förankring. Detta stärker Klimatpolitiska rådets slutsats att det saknas både analys och strategi när det gäller hur regeringen avser att arbeta för att uppnå ökad acceptans för klimatpolitiken.

Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna inte har arbetat aktivt för att öka stödet för en klimatpolitik som gör att vi når målen och minskar utsläppen tillräckligt mycket för att skydda befolkningen från de allvarligaste klimatrelaterade riskerna.

Martin Kinnunen nämnde i sitt svar någonting om kommande generationer och kostnader för dem. Miljöpartiet kan bara konstatera att kostnaderna för kommande generationer kommer att bli enorma om vi inte minskar utsläppen och klarar klimatomställningen. Det hade varit väldigt önskvärt om Sverigedemokraterna aktivt kunde börja jobba för att skapa acceptans för klimatpolitik i stället för att aktivt motarbeta den.

Jag vill avsluta med att tacka alla för en väldigt lång men också väldigt givande klimatpolitisk debatt.

Fru talman! Inledningsvis nämnde Martin Kinnunen något i stil med att det inte går att lägga fram en klimathandlingsplan som leder till att klimatmålen nås i början av en mandatperiod. Jag vet inte om det var de exakta orden.

När regeringen tillträdde fanns det underlag som myndigheterna hade fått i uppdrag att ta fram inför den klimathandlingsplan som man visste skulle läggas fram i början av mandatperioden. Det var underlag från länsstyrelserna, från Tillväxtanalys och från Naturvårdsverket som innehöll en lång rad åtgärdsförslag för att bygga vidare på den klimatpolitik som redan fanns eller i vissa fall utveckla den. Där fanns till exempel förslag om att skruva på reduktionsplikten så som den såg ut då.

När Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna nu har lagt fram en klimathandlingsplan har man aktivt valt att inte ta in flera, eller näst intill någon, av de åtgärder där det underlag fanns. Det finns alltså förutsättningar att göra väldigt mycket mer.

Martin Kinnunen inledde också med att säga att klimathandlingsplanen ledde till sänkta utsläpp, ekonomisk tillväxt och folklig förankring. Jag menar att Miljöpartiet har en klimatpolitik som leder till mycket mer sänkta utsläpp, en mycket starkare ekonomisk utveckling och en bredare folklig förankring. Just acceptans är en central fråga.

Klimatpolitiska rådet säger att det saknas både analys av och strategi för hur regeringen avser att arbeta för att uppnå ökad acceptans och kostnadseffektivitet i klimatpolitiken. Min fråga gäller den folkliga förankringen och acceptansen. Vad är det Martin Kinnunen menar återfinns i klimathandlingsplanen när det gäller detta?

Fru talman! Reformer som Klimatklivet och Industriklivet, klimatpremien på arbetsmaskiner och tunga fordon som den nuvarande regeringen kallar marknadsintroduktionsstöd, återställning av våtmarker och även satsningar på laddinfrastruktur är effektiv klimatpolitik som Miljöpartiet införde i regering och som finns kvar med den nuvarande regeringen.

Men flera reformer som vi införde, som elbilsbonus, avvecklas nu med hänvisning till att de skulle vara ineffektiva. Det har inte föregåtts av en analys av när i tid utfasningen bör ske eller vad effekterna blir på klimatomställningen.

Flera av de saker som har sänkts kraftigt av regeringen såsom koldioxidskatten på drivmedel, reduktionsplikten och även elbilsbonusen har haft påvisat stor klimatnytta. De har varit effektiva ur klimatsynpunkt.

Regeringen hade kanske velat förorda andra åtgärder ur kostnadseffektivitetsynpunkt. Så uppfattade jag det i och med att man hänvisade till att elbilsbonusen var en stor kostnad för statskassan.

För att klimatpolitiken ska fortsätta vara effektiv ur klimatsynpunkt bör en omläggning av klimatreformerna föregås av en analys av vad effekterna blir på klimatomställningen eller i det här fallet på elektrifieringen av transportsektorn.

Det måste också komma in alternativa åtgärder så att utsläppen minskar lika mycket. Annars är det ju inte klimateffektivt. Det är klimatineffektivt att ta bort åtgärder som har klimatnytta och i stället öka utsläppen.

Utveckla gärna det mer!

Fru talman! Till att börja med vill jag tacka klimat- och miljöministern, som nämnde att Sverige har minskat sina utsläpp väldigt mycket sedan 1990-talet samtidigt som vi har sett ekonomisk tillväxt i Sverige och att det har gjort Sverige till ett föregångsland.

En stor del av den här tiden har Miljöpartiet suttit i regering och bidragit till att Sverige har blivit det föredöme som klimat- och miljöministern nämner.

En viss del av den tiden samarbetade också Liberalerna och Miljöpartiet inom ramen för januariavtalet. Vi arbetade väldigt mycket för att vi skulle ha en ambitiös och effektiv klimatpolitik.

Sedan dess har Liberalerna valt att lämna samarbetet med Miljöpartiet och att samarbeta med de andra Tidöpartierna. Orden "ambitiös" och "effektiv" nämns, men jag kan konstatera att de inte speglas i handling från regeringen. I dag läggs mer resurser på reformer som motverkar arbetet med att nå klimatmålen än på reformer som bidrar till att klimatmålen nås.

Därför skulle jag vilja fråga klimat- och miljöministern om hon har möjlighet att utveckla definitionen av och tankar kring "ambitiös" och "effektiv" och vad det är man ser skulle kunna utvecklas på det området framöver.

Fru talman! Martin Kinnunen har inte något stöd för sitt påstående att en sänkt reduktionsplikt inte skulle leda till ökade utsläpp. Tvärtom redovisar rapport efter rapport att Tidöpartiernas politik leder till en chockökning av utsläppen av växthusgaser.

Jag förstår såklart Martin Kinnunens teoretiska resonemang. Jag förstår hur han tänker. Saken är den att vi i Miljöpartiet när vi satt i regeringen arbetade aktivt för en klimatpolitik som drev på klimatomställningen. En del var reduktionsplikten. Den ökar efterfrågan på hållbart producerade förnybara drivmedel samtidigt som den förbjuder delar av fossila utsläpp. Det är en tydlig politisk åtgärd för att minska användningen av fossila drivmedel. Det är inte så att den politiken nu på något magiskt sätt har flyttat till något annat land, så att man förbjuder en viss volym fossila utsläpp där, utan till följd av att Tidöpartierna tagit bort reduktionsplikten tillåts mer fossila utsläpp globalt, för att tillämpa Martin Kinnunens teori.

Samtidigt leder den här omläggningen av politiken till att drivkraften försvinner att öka produktionen av hållbart producerade biodrivmedel här i Sverige. Näringslivet behöver få en tydlig riktning och ett mål dit samhället är på väg: Vi ska genomföra klimatomställningen. Men det ledarskapet försvann. Investerare blev mer osäkra. Ska vi satsa på hållbart producerade biodrivmedel? Nej, kanske inte, för den här regeringen verkar inte intresserad av det längre, resonerade man. Detta förhalar och försenar klimatomställningen. Därmed ökar de ackumulerade utsläppen, summan av utsläppen över tid, och klimatkrisen förvärras.