Fru talman! Att vara partiledare är en speciell uppgift som man inte delar med många andra. Är man språkrör är man åtminstone två, och det kan jag ibland vara lite avundsjuk på. Att leda ett parti och att göra det i regeringsställning kan bitvis vara tungt. Man ska leverera på det mandat väljarna har gett en och visa omsorg om sin rörelse.
Jag skulle vilja tacka dig, käre Per, för den omsorg du faktiskt visat mig när vi har mötts i många olika sammanhang, för de kaffekoppar du erbjudit i korridoren och för att du frågat hur läget är. Jag har satt stort värde på att detta har kunnat ske utanför de tuffa sakdebatterna, för dessa små tecken på omsorg betyder mycket i ett i övrigt ganska tufft arbetsklimat.
Den här omsorgen verkar vara någonting som har varit signifikant för dig; det hör man när man frågar runt här i riksdagskorridorerna och bland många av dina kollegor i Miljöpartiet.
Att kunna mötas över partigränserna och visa varandra respekt är alltid fint. Självklart ska Per få en present. Jag vet att Per, som den goda miljöpartist han är, köper en del kläder på secondhand. Jag är lite förvånad över det klädtema som har dykt upp i avtackningarna här, men även jag har köpt en slips. Min present till dig är alltså en slips, som jag har fyndat på Myrorna. Jag tycker själv att den är ganska stilig och fin.
Jag hittade också i går, via en fantastisk medarbetare som jag har hos mig, en text som han fick som nyanställd på Finansdepartementet 1984.
Där står: Ett korrekt och vårdat uppträdande bör eftersträvas. Vad gäller klädsel på arbetsplatsen bör manliga kontaktmän bära kavajkostym eller välvårdade byxor och blazer samt välskötta lågskor. Slips används under tiden den 1 september till den 31 maj om inte vädret påfordrar lättnader härvidlag.
Sedan kommer slutet, som jag tycker är ganska bra: Statsråden och statssekreterarna klär sig representativt och prydligt, men utan att snobba. Det tycker jag att Per Bolund har mött väl! Texten fortsätter: Alltför flagrant klädsel uppskattas inte av väljarna. Å andra sidan förväntar sig inte folk att ett statsråd ska gå runt i tröja i tjänsten. Lite prydlighet ska det vara, men inte för mycket. Jag tycker som sagt att Per Bolund har mött detta väl.
Men tillbaka till secondhandbutiken, där vi hittade slipsen, till stickkaféet, till föräldrakooperativet och till idrottsföreningen - det är där den verkliga kraften finns. Alla goda krafter finns där. Civilsamhället är en grundbult i vårt samhälle. Här har våra partier förenats i flera gemensamma initiativ, och vår uppgift är att stötta dessa.
Vi ger ett litet bidrag från partiet till detta ändamål för att fler barn och ungdomar ska få röra på sig och hålla på med en idrott som de tycker är kul. Det ska inte spela någon roll var man bor eller vad man har för socioekonomiska förutsättningar; alla som vill ska kunna spela basket, och kanske till och med bli riktigt bra på det. Därför har vi skänkt en summa till Svensk Baskets initiativ En sportslig chans.
Tack för din tid här, Per! Jag har på känn att vi kommer att mötas igen fast i andra kapaciteter, och det ser jag fram emot.
(Applåder)