Kjell-Arne Ottosson

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för svaret!

Även om Emma Nohrén tycker att det är utmärkta reservationer delar jag nog inte den synen. Det är väl snarare så att reservationerna bekymrar mig lite grann.

Emma Nohrén säger att vi ska ge våra skogsägare verktyg för att nå målen. Men det känns ju inte som en frivillig verktygslåda, utan det är en verktygslåda som placeras framför dem. Man säger "Det här ska ni använda" och pekar med hela näven.

Det är också allt fler, vilket jag hade tänkt komma till i mitt eget anförande, som pekar på att målet om levande skogar är ett mål som vi även om all mänsklig aktivitet på jordens yta skulle vara borta i hundra år inte skulle nå. Vi har alltså mål som är satta på en sådan nivå att de inte går att nå. Frågan är då om vi snarare skulle göra om målen så att vi har mål som faktiskt är nåbara. Det blir ju väldigt märkligt om vi ska sträva mot ett mål som visar sig inte gå att uppnå. De vi då straffar är våra egna skogsägare, den svenska skogsindustrin och alla som på något sätt åtnjuter den svenska skogen och allt som den ger. Då hamnar man nämligen i ett helt annat konkurrensläge jämfört med många andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Sedan har jag kanske inte heller samma tilltro till staten som Miljöpartiet verkar ha. Vi behöver inte gå så långt tillbaka för att hitta en tid då staten var väldigt tydlig med att lövskogen skulle bort. Man flygbesprutade skog med hormoslyr för att lövskogen skulle bort. Det var staten som talade om det. Det blev väl inte jättebra, ser vi i dag. De markägare som följde sitt eget huvud har i dag de kanske mest värdefulla skogarna, eftersom man tänkte själv och inte gjorde som staten sa.

Trots den här verktygslådan, anser Emma Nohrén att om vi ska få med skogsägarna på tåget måste det vara med en form av frivillighet och att vi inte pekar med hela näven? Eller ser Miljöpartiet att peka med hela näven som det enda medlet för att vi ska nå våra andra uppsatta mål?

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för anförandet!

I anförandet nämndes att vi behöver ökad styrning. En reservation som Miljöpartiet har handlar om hyggesfria metoder, och där står det att hyggesfria metoder ska tillämpas på minst 30 procent av den yta som utgörs av produktionsskog till 2030. I den reservation som Emma Nohrén yrkade bifall till står det att vi måste ha en utvecklad landskapsplanering.

Som jag tolkar det pekar bägge dessa reservationer, ihop med detta om ökad styrning, mot att man till stor del vill avhända den enskilde skogsägaren sin bestämmanderätt. Det är någon annan som ska bestämma för att vi ska nå det mål som Miljöpartiet vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Är det så att Miljöpartiet inte står bakom frihet under ansvar i skogspolitiken? Är det så att Miljöpartiet vill ha betydligt tydligare statlig styrning av den enskilde skogsägaren och dennes brukande av sin skog?

Fru talman! Jag ska citera landsbygdsministern från en interpellationsdebatt som han hade med den tidigare debattören Kronståhl:

"Regeringen önskar finna ändamålsenliga och vetenskapligt välgrundade förvaltningsverktyg som ska kunna återhämta bestånden av sill och strömming i Östersjön. Regeringen är även beredd att vidta åtgärder under uppdragets genomförande med utgångspunkt i att förvaltningen måste baseras på välgrundade vetenskapliga underlag."

Ministern är tydlig med vad som gäller. Och han har som sagt talat om för HaV att hela verktygslådan är öppen och att man ska använda den. Hur ministern sedan slutligen agerar vet inte jag. Det får vara upp till ministern. Men jag vet i alla fall att han verkligen bevakar frågan för att vi ska få så bra beslut som möjligt.

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan! Precis som min kollega Johanna Hornberger sa i sitt anförande, eller om det var i ett replikskifte tidigare, har det faktiskt kommit rapporter från Havs- och vattenmyndigheten kring det uppdrag som har getts. Man är beredd att köra på, och man ligger före det som egentligen var schemat.

Sedan har landsbygdsministern sagt så här när det gäller det extra uppdrag som HaV har fått: Använd hela verktygslådan! Han har gett tydliga besked till Havs- och vattenmyndigheten: Nu får ni ta de beslut som krävs för att vi ska komma igång med detta så snabbt som möjligt. Landsbygdsministern har pekat med hela näven och sagt till dem att hela verktygslådan ska användas. Jag tycker att det är ett väldigt tydligt uppdrag som pekar på i vilken riktning vi ska gå.

Fru talman! Tack, Tomas Kronståhl, för frågorna! Jag tror att vi är helt eniga vad gäller säl och skarv och det arbete som måste göras där. Det är inte bara att utöka licensjakten. Man skulle kunna fixa väldigt mycket genom att ta bort alla rigida regler eller i alla fall minska antalet rigida regler vad gäller skyddsjakt på säl.

Jag tror att vi måste bruka väldigt många verktyg för att komma ikapp vad gäller både sälen och skarven. Och det är ingen tvekan om var vi står när det gäller förbudet mot handel med sälprodukter. Det är helt vansinnigt för mig som jägare att skjuta ett djur och sedan inte kunna använda det. Ett djur ska inte ha dött i onödan. Har vi möjlighet att använda det ska vi göra det.

Jag kan meddela Tomas Kronståhl att senast förra veckan var jag på möte i departementet med representanter för vattenbruksnäringen. Det har kanske varit möten efter det som inte jag känner till. Men jag kan försäkra Tomas Kronståhl att denna bransch också är välkommen till departementet och att det har varit möte där nyligen. Den är nämligen också oerhört viktig.

Som värmlänning ser jag verkligen fram emot det stora projekt som är på gång i min grannkommun Säffle, där vi ser ut att kunna få en jättestor och fin anläggning för just vattenbruk. Även detta är absolut med i livsmedelsstrategin.

Fru talman! Tack, Tomas Kronståhl, för frågan! Vad gäller åldersstrukturen har vi kanske problem både hos fiskarna och fiskarna, alltså både de som lever i havet och de som går på två ben. Så det är nog ett mer komplext problem.

Jag har fått den stora äran att handha fiskefrågorna för partiet från och med denna mandatperiod. Jag har inte jobbat med fiskefrågorna tidigare, och jag var inte heller med i det arbete som skedde under föregående mandatperiod.

Vad gäller utflyttningen av trålgränsen vet jag att något som nämndes var att svenska fiskare då skulle straffas. Fiskebåtar från andra nationer har tillåtelse att gå in och fiska. Vi skulle alltså straffa svenska fiskare, och båtar från andra länder skulle gå in i stället. Är det då rätt sätt? Jag tror att det som var cloun i det hela handlade om att vi måste behandla alla lika.

Det är oerhört viktigt att vi i dessa frågor ser till att vi får så mycket gemensamt på EU-nivå som möjligt. Nu blir det mest Östersjön. Det är väldigt många EU-länder som omkransar Östersjön. Vi har nu tyvärr en jättestor utmaning, och det är Ryssland. Även Ryssland har gräns mot Östersjön och möjlighet att fiska i Östersjön. Men där har vi ett samarbete som av förklarliga skäl - och tyvärr - inte alls fungerar längre.

Fru talman! Kristdemokraterna är, precis som andra partier i denna kammare, pådrivande för en hållbar fiskeripolitik. Syftet är att havets resurser ska förvaltas långsiktigt och att människan ska kunna bedriva ett hållbart fiske som minimerar den negativa påverkan på havsmiljön. Samtidigt ska yrkesfiskares, fritidsfiskares och kustbefolkningens intressen beaktas.

Kristdemokraterna vill ha levande skärgårdar med plats för boende, näringsidkande och turism. Fisk ska i första hand fångas för att tjäna som människoföda. Fisket ska vara långsiktigt hållbart, och havsmiljön ska bevaras. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen utan resulterar långsiktigt i att såväl fisken som fisket dör ut.

Fiskeripolitiken hänger nära samman med havsmiljöpolitiken. Haven utgör känsliga ekosystem där de olika arterna har viktiga roller. Om en art försvinner eller minskar kraftigt rubbas balansen i havens känsliga ekosystem.

På senare år har det skett en positiv utveckling av bestånden för några arter samtidigt som det fortfarande är problem för andra, inte minst i Östersjön som vi har hört här tidigare. Arbetet inom EU, där fiskeripolitiken i första hand utformas, behöver därför fortsätta med ett helhetsfokus på havet och fisket.

Fru talman! Den svenska fiskerinäringen lyder inte endast under ett regelverk, utan den lyder under många olika och ibland dessutom motstridiga regler. Ett synnerligen detaljerat regelverk på EU-nivå reglerar snart sagt det mesta i fiskeripolitiken. Härtill kommer nationell lagstiftning samt sist men inte minst ett antal myndigheters föreskrifter. Regelmassan upplevs som synnerligen tyngande av näringen. På jordbruksområdet hände det mycket positivt under alliansregeringen när det gällde regelförenkling. Men fiskerinäringen har inte upplevt att detta har skett på samma sätt för fisket, varken på nationell nivå eller inom EU. Arbetet med regelförenklingar måste intensifieras även för fiskerinäringen. Ett viktigt steg vore, mot bakgrund av den reformerade EU-politiken, att se över de svenska nationella reglerna som detaljreglerar fiske. Arbetet med att reformera livsmedelsstrategin till en upplaga 2.0 involverar också fisket, vilket jag förutsätter kommer att märkas tydligt när strategin är klar att sjösättas.

Fru talman! Agenda 2030 och de globala målen om hav och marina resurser framhåller vikten av att säkerställa tillträde för småskaliga icke-industriella fiskare till marina resurser och marknader. För Havs- och vattenmyndigheten ingår mål 14 bland de hållbarhetsmål som myndigheten arbetar med och redovisar för regeringen. Genom föreskrifter och handläggning av ärenden om fiskelicenser och särskilda tillstånd syftar HaV till att styra uttag av fångst. I huvudsak sker det genom licensiering på nationell nivå och på fartygsnivå. Handläggningen varierar över landet, men i regel beviljas licenser mycket restriktivt och oftast med hänvisning till att licenskvoten är full.

För unga fiskare som har investerat i båt och utrustning som är nödvändiga för att ens kunna ansöka om licens är det då frustrerande att de redan utfärdade licenserna inte brukas eftersom de innehas av mycket gamla kollegor som är långt bortom pensionsåldern. Medelåldern i fiskarkåren är hög. Licensbeviljande myndighet saknar inte data om huruvida de utfärdade licenserna faktiskt är aktiva eller inte. Fiskare är skyldiga att rapportera till Centrum för fiskerikontroll hos HaV. Varje ansökan behandlas under cirka tre månader och måste göras per fiskart. Och den båt som inköpts kan bara ligga till grund för ansökan under två år. Därefter förfaller båtens giltighet vid ansökan.

Det restriktiva beviljandet av fiskelicenser gör att fiskeflottan inte föryngras så som skulle behövas. Den förädling och det entreprenörskap som annars präglar nya aktörer uteblir för det småskaliga icke-industriella fisket. På sikt urholkas även yrkeskåren som helhet.

Kristdemokraterna anser att myndigheten särskilt bör beakta och främja föryngringen av fiskarkåren. Vid ansökan om fiskelicens bör, utöver antalet beviljade licenser, även användningstrycket beaktas.

Fru talman! Kommersiell fiskeriverksamhet med stöd av allemansrätten har blivit ett vanligare fenomen i områden med fritt handredskapsfiske. Detta skapar konflikter med enskilda vattenägare och minskar incitamenten för fiskevårdsåtgärder. Möjligheterna bör därför utredas att, i syfte att utveckla fisketurism och annat småskaligt fiskeföretagande, bilda fiskevårdsområden i sådana vatten där fritt handredskapsfiske nu råder.

Fru talman! Trålningen i Östersjön är en källa till kritik och debatt. Statistik från Havs- och vattenmyndigheten visar hur trålarna tagit upp 370 gånger mer av fisken än Stockholms yrkesfiskare tillsammans. Fångsten har huvudsakligen inte gått till humankonsumtion utan till danska fiskmjölsfabriker.

Havs- och vattenmyndigheten arbetar sedan förra året med ett regeringsuppdrag att på prov genomföra fiskeriförvaltningsåtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen. Myndigheten ska genomföra ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt som motsvarar en utflyttning av trålgränsen för fartyg som fiskar efter pelagiska arter i Östersjön i syfte att utvärdera effekterna på sill- och strömmingsbeståndens biomassa samt deras storleks-, bestånds- och åldersstruktur.

Den nya regeringen har beslutat att utöka det pågående uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten att vidta åtgärder som motsvarar att flytta ut trålgränsen till att omfatta resterande delar av svenskt territorialvatten i Östersjön. Ändringen syftar till att inkludera samtliga berörda förvaltningsområden för sill och strömming i Östersjön och medför ett helhetsgrepp kring förekommande frågeställningar. Detta är ett ambitiöst och tidsbegränsat vetenskapligt projekt som förväntas innebära konkreta regleringar för det pelagiska fisket i Östersjön samtidigt som effekterna av detta utvärderas. Under den tid då det pelagiska fisket begränsas i dessa områden ska även andra orsakssamband utvärderas för att man vetenskapligt ska försöka klargöra effekter och orsakssamband av de många faktorer som påverkar fiskbestånden och fiskets bedrivande.

Jordbruksverket arbetar samtidigt med att utreda mottagnings- och fiskberedningskapaciteten i Sverige. Detta är tillsammans med tillgången till en hållbar resurs som råvara viktigt för att kunna öka produktionen av fiskprodukter, stärka beredskapen och bidra till en växande bioekonomi. I tillägg till detta uppdrag arbetar Jordbruksverket med att ta fram en färdplan för att främja surströmmingsindustrins råvaruförsörjning där även det kustnära fisket ingår.

I Miljömålsberedningens delbetänkande Havet och människan lade vi in ett antal bedömningar och förslag som rör säl och skarv. Beredningen bedömde att det behövs en helhetssyn i förvaltningen av fiskbestånden och bestånden av säl och skarv som tar hänsyn till fiskets, sälens och skarvens påverkan på näringsväven. Förvaltningen av säl och skarv behöver i större utsträckning genomföras regionalt, där länsstyrelserna har en viktig samordnande roll, men utifrån nationella mål och riktlinjer. Även i denna beredning föreslog vi att Naturvårdsverket skulle uppdatera den nationella förvaltningsplanen för skarv, vilket nu pågår, och vi kan säga att detta uppdrag förstärktes med ytterligare ett beslut i denna kammare tidigare i eftermiddag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Vi har hela tiden stått bakom att vi behöver all fossilfri energi som vi kan få tag på - just för att klara omställningen.

Sedan är vi också tydliga med detta: Vindkraft, ja - men på rätt ställe. Det är ändå väldigt ingripande i människors miljö. Och som vi sa i debatten i går och som jag hade tänkt ta upp i mitt anförande men inte hann handlar det om acceptansen. Det är oerhört viktigt.

När propositionen diskuterades i fjol var regeringsföreträdare ute i medierna, bland annat, och påpekade att man som plåster på såren kanske skulle kunna ge en kommun en simhall för att man etablerar en vindkraftspark. Men om det skulle bli en vindkraftspark hemma hos mig känner jag mig ganska säker på att jag inte hade fått någon simhall i närheten av mig. Den hade hamnat i centralorten, fem och en halv mil bort. Det hade alltså inte hjälpt mig över huvud taget.

Det är viktigt att man möter den som blir drabbad, den som till exempel får fastighetsvärdet sänkt och den som inte kan få bygga på grund av regleringarna som följer med vindkraftsparken. Det är där man först måste sätta in incitamenten för att kunna nå vidare.

Vi tycker fortfarande att det kommunala vetot är jätteviktigt, för som sagt: Acceptansen är A och O om vi ska komma vidare. När det gäller det kommunala vetot vore det intressant att få veta hur det är med detta, för vi vet ju att socialdemokratiskt styrda kommuner har använt sig av det och sagt nej. Hur ställer sig Socialdemokraterna nu, när man inte längre är bunden i regering, till frågan om kommunalt veto?

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för anförandet! Det var så bra att jag faktiskt inte hade tänkt begära någon replik. Men så började Joakim Järrebring att fäkta lite grann på slutet, och då tänkte jag att det i alla fall ska bli rätt i protokollet!

Det handlar alltså om vindkraft, och jag vill få fört till protokollet att min regering har godkänt lika mycket havsbaserad vindkraft på 120 dagar som den rödgröna regeringen gjorde på åtta år. Så sent som i förra veckan tillsattes dessutom ytterligare en utredning för att effektivisera etableringar av havsbaserad vindkraft.

För ungefär ett år sedan röstade vi här i kammaren ned en proposition som kom från Socialdemokraterna om incitament för vindkraft. Det fanns en anledning till att den röstades ned: Vi gillade rätt och slätt inte innehållet. Incitamenten träffade fel.

Har Socialdemokraterna och Joakim Järrebring sett över detta och tänkt på vilka incitament som faktiskt skulle kunna hjälpa? De incitament som fanns med i propositionen riktade sig snarare till grupper än till personer som drabbades på riktigt. Om man ska nå fram är det viktigt att incitamenten träffar rätt - där de behövs.

Har Socialdemokraterna tänkt om i denna fråga så att vi kan hitta rätt vägar fram även där?

Herr talman! Ja, utredningarna finns. Om man läser i Tidöavtalet ser man att det står att delar av dem ska effektueras. Jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen, men redan när Tidöavtalet skrevs var man alltså tydlig med att delar av det här ska man gå vidare med.

Sedan finns det, precis som Joakim Järrebring var inne på, vissa delar som vi måste skruva på och andra delar som vi vill förändra utifrån vårt sätt att se det.

Det är jättebra att Socialdemokraterna och Joakim Järrebring är så ivriga. Då tror jag att vi kan få en ännu större samsyn i detta och därmed, när vi har en så stor majoritet i frågan, kan driva det framåt.

Jag ställde frågan varför det inte hände så mycket under de åtta åren. Joakim Järrebring kontrade med att man har två utredningar.

Det blev två utredningar på åtta år men ingen verkstad. Varför startade man inte tidigare? De första tillkännagivandena fanns i god tid för att komma hela vägen i mål så att det verkligen hade blivit verkstad och inte bara utredningar. Hur kommer det sig att man inte kom så långt när man nu i arbetet här, när man skriver egna motioner, är så jätteivrig?

Vi vill ju bägge två komma vidare från ord till handling. Det är verkstaden som är det viktiga. Det är då vi ser till att näringslivet får den hjälp det efterfrågar. Hade vi startat tidigare, ja, då hade vi kommit längre i processen nu - och kanske gjort ett ännu större avtryck i positiv bemärkelse när vi skickar våra miljövänliga och klimatsmarta varor och vår teknik ut i Europa och världen.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Nu var det en slutreplik, så de frågorna får hänga i luften - kanske till kommande repliker.)

Herr talman och Joakim Järrebring! Det är glädjande att herr Järrebring är så ivrig att få till stånd förenklade och förkortade tillståndsprocesser. Jag kan garantera Joakim Järrebring att vi är lika ivriga båda två.

Visserligen är mitt parti ett av partierna i regeringen, men jag har inte full koll på alla processer och precis hur kalendariet ser ut i Regeringskansliet, även om det hade varit intressant att ha betydligt mer information därifrån. Jag kan tänka mig att Joakim Järrebring upplevde detsamma på den tid då hans parti satt i regering.

Som jag sa är vi ganska nära nu att komma vidare och sjösätta det hela, för det är viktigt och något som näringslivet verkligen efterfrågar. De är så tydliga att det inte går att missförstå.

Jag har en motfråga till Joakim Järrebring. Som jag sa i mitt anförande har vi, om jag har räknat rätt, haft fyra tillkännagivanden under de senaste åtta åren. Även solen har sina fläckar, så jag kan ha räknat fel, men när jag satt på min kammare i går kväll och kollade fick jag det till fyra tillkännagivanden på detta område.

Där det inte har hänt någonting under Joakim Järrebrings partis maktinnehav är på området förenklade och förkortade tillståndsprocesser. Varför är det så att man under de föregående åtta åren inte har gått vidare med det här? Det är ju tydligt att viljan finns nu eftersom det finns motioner från Socialdemokraterna i ämnet, vilket är jätteglädjande.

Herr talman! Som vi har hört tidigare debatterar vi i dag ett betänkande som vi internt i MJU lite vanvördigt kallar slasktratten. Det är inte för att ämnena på något vis hör hemma i en slask, men det är här vi samlar många av de motioner som inte passar i andra betänkanden. De ärenden som behandlas i detta motionsbetänkande är jätteviktiga. Av de kollegor som redan har varit uppe i talarstolen har vi hört att det gäller bland annat miljöbalken, tillståndsprocesser, miljöbrott och så vidare. Det är alltså på intet sätt några oviktiga frågor.

Miljöbalken är en viktig och stor del i detta. Den får ganska mycket kritik. Något som är rätt intressant, herr talman, är att den tidigare statsministern Göran Persson, som i högsta grad var delaktig i införandet av miljöbalken så som den ser ut i dag, har sagt att han har gjort mycket under sin politiska gärning men att det är en sak där han skulle vilja göra om och göra rätt, och det är just arbetet med miljöbalken.

Miljöbalken blev så ovillkorligt skriven att den gav alldeles för mycket makt åt domstolarna att gå in och bedöma. Där hade politiken, oavsett sida, andra tankar om vad man ville med miljöbalken. Den är alltså alltför brett skriven. Man skulle ha gått in mer i detalj och gjort den tydligare. Jag tror, utifrån de motioner som jag sett, att vi med ganska stor enighet i denna sal kan hitta vägar att reformera miljöbalken i dessa delar så att vi hamnar där vi egentligen vill vara.

Vi är mitt inne i omställningen, och den är helt nödvändig. Och de som verkligen går före är näringslivet. De måste gå före - annars är de inte på banan utan kan låsa och gå hem. Samtidigt är näringslivet väldigt tydliga med att de gör jobbet men att det som till stor del hindrar dem är vi - lagstiftningen och staten.

De är jättetydliga med att vi måste få till stånd förändrade tillståndsprocesser i flera delar. Det är därför regeringspartierna är så tydliga med att tillståndsprocesserna måste anpassas och moderniseras, så att vi kan främja en snabbare omställning. Och det är just därför det inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att komma en utredning - för att förenkla och förkorta miljötillståndsprövningen enligt miljöbalken så att den blir mer flexibel, effektiv och förutsägbar.

Sedan, herr talman, har vi, som vi hörde här tidigare, även Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen, som nyligen har sett över miljöbalken i syfte att modernisera den. Det finns flera delar som regeringspartierna har sagt är bra och som kommer att läggas in där.

Samtidigt blir jag lite fundersam, herr talman. Vi hörde nyligen min kollega i utskottet, Emma Nohrén, prata om bland annat tillståndsprocesser. I betänkandet behandlas många motioner om tillståndsprocesser och att dessa ska förenklas och förkortas. Men det finns inga motioner som pekar åt det hållet vare sig från Miljöpartiet eller från Vänsterpartiet. Därför vore det intressant att få veta på vilket sätt de vill snabba på näringslivets och industrins omställning.

Vi hörde här tidigare att man talade om mer pengar, som tydligen är lösningen på allt. Men jag inte så säker, herr talman, på att mer pengar alltid är lösningen på allt. Sverige ligger ju i framkant, och om vi ska kunna fortsätta att göra det måste vi underlätta. Vi måste säkra svenskt näringslivs konkurrenskraft. Vi måste säkra svensk industriproduktion och främja en grön omställning med export av klimatvänliga produkter och teknik. Det är på det sättet, herr talman, som vi går före - genom att föra ut våra varor, vår teknik och vårt kunnande i världen.

Enligt den senaste siffran jag såg är vår export med och tränger bort koldioxidutsläpp på motsvarande 26 miljoner ton, tack vare att varorna är tillverkade i Sverige, där vi redan har gått många steg och därmed till exempel har en betydligt grönare energimix än i många andra delar av världen.

Vi har haft fyra tillkännagivanden under de föregående åtta åren som handlat om just tillståndsprocesser. Tyvärr har det inte hänt någonting, men jag har stora förhoppningar om att vi verkligen ska kunna få till något nu när vi vet att utredningen är på gång och vi ser positiva signaler även från Socialdemokraterna.

En annan fråga som har diskuterats mycket i denna kammare och som även är med i motionsfloran i år är klassificeringen av jordbruket. Vi tog ett beslut för ungefär ett år sedan om att jordbruk inte längre ska klassas som miljöfarlig verksamhet. Det var ganska mycket diskussioner om detta då. Det skickade väldigt konstiga signaler till våra lantbrukare. De som är med och producerar vår förstklassiga svenska mat fick höra att det som de håller på med är miljöfarlig verksamhet. Jag ser därför fram emot att regeringen ska ändra klassificeringen så att det i stället blir miljöpåverkande verksamhet. Det är ingen tvekan om att jordbruket påverkar, men vi ska kalla det för vad det är och inte för miljöfarligt. Det skickar jätteviktiga signaler.

Herr talman! Äganderätten har redan tagits upp flera gånger. Man har nämnt både grundlagen och Europakonventionen, men man glömde FN:s deklaration, för även där är äganderätten med som en viktig del. Det är viktigt vid ingrepp i egendomsskyddet att kontrollera proportionaliteten, men just när det gäller proportionaliteten och hur det bedöms är vi kanske inte alltid eniga.

Det står i lagen att den enskilde ska vara tillförsäkrad ersättning när det allmänna inskränker någons användning av mark eller byggnad på ett sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Det blir en tolkningsfråga vad avsevärt försvåras innebär.

Precis som vi hörde tidigare vårdar man det man äger, och därför är det jätteviktigt, precis som jag sa i går i en annan debatt som vi hade här i kammaren, att den enskilda skogsägaren kan lita på staten och att staten också litar på den enskilda skogsägaren.

Nu har jag inga siffror från i fjol, men år 2021 stod den svenska skogen för ett exportvärde på motsvarande 164 miljarder kronor. Det är enormt viktigt för Sveriges ekonomi, det är enormt viktigt för vår svenska industri och det är enormt viktigt för våra svenska skogsägare, men det är jätteviktigt för klimatet eftersom våra produkter från skogen är med och trycker undan produkter som annars skulle produceras av CO2-intensivt material som stål och betong.

Jag noterar att jag redan har kommit upp i mina åtta minuter, herr talman. Jag hade tänkt prata om både vindkraft, upphandling och lite acceptans, men av respekt för att mina minuter har gått väljer jag härmed att avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte i vilken ända jag ska börja.

Det är möjligt att Rebecka Le Moine är på många bjudmiddagar hos de stora skogsbolagen. Jag kan villigt erkänna att jag har varit på middag hos ett nätverk vars ordförande sitter här i salen. Vi har nämligen ett skogsindustrinätverk här i riksdagen, och hos dem har jag varit och ätit mat. Den möjligheten har även Rebecka Le Moine. Alla riksdagsledamöter kan besöka skogsindustrinätverket. Där har jag varit, det har jag inga problem med att erkänna. Det är helt öppet och transparent. Några andra bjudmiddagar för stora skogsbolag eller skogsindustrin har jag inte varit på. Möjligtvis ränner Rebecka Le Moine på dessa och dömer därmed andra efter sig själv. Det får vara upp till henne.

Ledamoten pratar om lönsamhet. En del i att lönsamheten inte är så stor som den skulle kunna vara är att den omgärdas av så många lagar och regler. Självfallet är det så att om vi kan förändra dessa i vissa delar skulle det kunna öka lönsamheten ännu mer. Samtidigt pratar ledamoten väldigt ofta om hyggesfritt. Är det något som verkligen skulle sätta skogsägare i konkurs så är det att bedriva hyggesfritt skogsbruk. Då avverkar du några träd då och några träd då, och skogsmaskiner får komma gång på gång. Det kostar väldigt mycket pengar, och de kan inte plocka ut mer än vad det kostar att driva skogen just där och då. Är det något som verkligen tär på lönsamheten är det hyggesfritt.

Slutligen blir det väldigt tydligt vad jag nämnde tidigare om att ha åsikter när någon annan äger skogen, fru talman, när riksdagsledamoten står här och påstår att man som boende ute på landsbygden ska kunna komma och påverka hur andra ska göra med sin egen ägda skog. Det säger allt.

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågan.

Det blir lite komiskt när en ledamot för Miljöpartiet och en av dem som - vad ska jag säga - uttrycker sig ganska klart och tydligt i många av de här frågorna, står och pratar om förtroende i fråga om skog. Jag reser ganska mycket runt om i landet och besöker många skogsägare. Det är tydligt att det parti som har absolut lägst förtroende i skogsfrågorna inte är Kristdemokraterna. Det är Miljöpartiet. Det är jättetydligt oavsett vilka man besöker. Att då stå och prata om att vi inte inger förtroende i skogsfrågorna blir väldigt märkligt.

Vad vi skickar ut med de förändringar vi gör i politiken är en framtidstro till våra skogsägare att de på nytt ska kunna lita på staten och att de ska våga utveckla sin skog på ett sådant sätt att vi får höga naturvärden utan att de för den skull riskerar att staten kommer och tar det.

Jag vet inte hur ledamoten Le Moine bor, men jag brukar ta exemplet med ett hus: Låt oss säga att du äger ett hus, och så kommer staten och talar om för dig att du inte får använda andra våningen i ditt hus. Du får ingen ersättning, men du får inte gå dit. Hur skulle den vanlige svensken reagera då? Jag tror att det skulle bli ganska rejäla reaktioner. Precis på samma sätt hanterar staten de svenska skogsägarna. I vissa delar kan de få ersättning, men i många delar inte alls. Att ledamoten då står här och pratar om förtroende i skogsfrågor, det förstår jag inte, fru talman.

Fru talman! Låt mig först rätta ledamoten Malin Larsson. I vårändringsbudgeten sköt vi till extra pengar just till de skogsägare som vill skydda sin skog. Den som frivilligt skyddar sin skog ska snabbare få ersättning. Vi sköt till extra pengar i vårändringsbudgeten just för att de inte skulle drabbas.

När vi tog över makten i höstas var det snabba puckar från början av oktober till att budgeten skulle läggas fram, och jag ska villigt erkänna att i vissa delar gick det kanske för fort. Därför ska vi i årets budget rätta till sådant som inte blev som det var tänkt.

Frivillighet vid skydd av skog är en bärande del, för då minskar konfliktnivån. Här tror jag att Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är helt eniga.

Ja, det blev mindre pengar till arbetet mot invasiva arter än vad jag hade hoppats. Men när jag kollade upp det såg jag att vi följde den rödgröna regeringens långtidsbudget. Eftersom vi har följt den och inte lagt till några pengar kan man ute i landet inte göra det jobb man tänkt göra fullt ut. Vi följde alltså Malin Larssons eget partis budgetförslag och att då skylla på oss blir lite övermaga.

Jag kan garantera Malin Larsson och övriga i salen att är det något vi har spelat in för kommande budget är det att mer pengar ska gå till kampen mot invasiva, främmande arter. Det kan jag lova alla.

Fru talman! Tack för frågorna, Malin Larsson! Jag ska försöka besvara dem.

En anledning till att jag nämnde till exempel säl, skarv och varg i mitt anförande är att det är djur som verkligen sätter käppar i hjulet för den biologiska mångfalden. Så ser naturen ut. Vi måste ha balans mellan våra djurarter för att få biologisk mångfald, och det gäller särskilt rovdjuren.

Jag hade tänkt prata mycket mer om skog i mitt anförande, men tyvärr räckte tiden inte till. Är det några som verkligen ser till att vi har biologisk mångfald i skogen är det våra 330 000 enskilda markägare i Sverige som sköter sin skog.

Utmaningen är snarare att här måste staten agera på ett sådant sätt att våra skogsägare kan lita på staten. Tyvärr är vi inte där i dag. Många markägare sköter sina skogar prickfritt, och då blir det höga naturvärden i skogen. Men när de anmäler avverkning blir det stopp eftersom de skött sin skog så bra att det blivit höga naturvärden.

Det borde snarare vara ett defaultläge, alltså att alla sköter sina skogar så att de ger höga naturvärden när det är dags för avverkning. Men problemet i dag är att de inte vågar sköta sina skogar så, för då vet de att när de anmäler avverkning sätter staten stopp för den. Därför vågar de inte sköta skogen så som de skulle göra om de kunde lita på staten.

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att prata om det tillkännagivande, som även regeringspartierna står bakom, som gäller skarven.

Det finns ju sedan förra mandatperioden ett uppdrag som gäller skarven och förvaltningsplaner som på nytt togs upp i motionsflödet under allmänna motionstiden i höstas. Det råder näst intill full samsyn i utskottet, och därmed också i riksdagen, i denna fråga. Även om jobbet till största delen är igång väljer vi att ställa oss bakom dessa motioner för att verkligen visa att stödet är stort - inte minst, fru talman, gentemot EU. Det sades i en tidigare debatt, men även när det gäller detta bör Bryssel adresseras.

EU-kommissionen kom för något år sedan med signaler som visar att kommissionen tolkar fågeldirektivet mer generöst och ger utrymme för jakt i större skala trots att skarven inte är listad som jaktbar art. Trots detta måste vi självfallet kämpa för att flytta skarven till listan med jaktbara arter, så att vi själva i Sverige kan äga ärendet fullt ut. Viltförvaltningen borde vara en nationell kompetens.

Orsaken till att skarven ligger med i detta betänkande är just att den tidigare har varit mer sällsynt och därmed har blivit en del i kampen om den biologiska mångfalden. Numera är det snarare tvärtom - kvävet och fosforn i fågelspillningen tar livet av både träd och markväxter i skarvkolonierna, vilket i sin tur leder till att även andra djur och växter försvinner från området. Det är verkligen inte biologisk mångfald.

I morgon, fru talman, ska vi i miljö- och jordbruksutskottet ha två nya debatter här i kammaren. Den ena handlar om fiskeripolitik, och det skulle förvåna mig väldigt mycket om inte skarven tas upp även där. Den är ett gissel för många, inte minst inom det kustnära och småskaliga fisket.

En annan art som nämns i detta betänkande och som med stor sannolikhet kommer att komma upp i morgondagens debatt är sälen. Vi ser hur flera av våra sälarter ökar i antal, och därmed ser vi att sälnumerären i vissa delar av våra hav blir för stor. Det påverkar inte bara fisket utan även sälarna själva, med bland annat sjukdom som följd.

Vi måste därför fortsätta att jobba för att underlätta förvaltningen av säl, inte minst vad gäller det rigida regelverket runt skyddsjakten. Det gäller förstås även att ha en generös licensjakt där stammarna så kräver.

Tidigare i mitt anförande nämnde jag EU och hur de i hög grad detaljstyr sådant som borde vara svensk kompetens. Vi måste generellt våga bli tuffare gentemot EU i dessa frågor och våga utmana dem kring beslutanderätten oavsett om det rör till exempel viltstammar eller olika slag av skog.

Fru talman! Det är rätt intressant att läsa i betänkandet om de motioner som finns om skogen. Jag noterar att det är väldigt lätt att ha åsikter om skog - särskilt om skog som någon annan äger. Den är extra lätt att ha synpunkter på, för då behöver man inte ta något ansvar själv - inte heller något ekonomiskt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Det har gjorts en del i skogspolitiken. Under den förra mandatperioden gjordes en skogsutredning, och vissa delar av det som kom fram i den var bra. Vi vill gå vidare med arbetet vad gäller skogen i en skogsutredning som bland annat tar upp nationellt fridlysta arter, som tyvärr sätter käppar i hjulet för det hållbara svenska skogsbruket.

Ofta är det så, fru talman, att vi skyller på EU. Det är väldigt enkelt att gömma sig bakom EU. I många fall är det dock faktiskt så att det inte är EU som har gjort fel, utan det handlar om svensk överimplementering. I Sverige vill vi ofta vara Bror Duktig, och vi tar gärna tre steg mer än vad vi egentligen behöver göra när vi ska implementera direktiv.

En sådan fråga rör rapportering av status för arter och naturtyper enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Regeringen har nu gett ansvariga myndigheter i uppdrag att ta fram förslag till reviderade referensarealer. Vi i Sverige har förindustriell tid som referenstid, medan de flesta EU-länder har satt tiden för EU-inträdet som referenstid. Självfallet blir det så att vi sätter krokben för oss själva när vi ska gå tillbaka till hur skogen såg ut under förindustriell tid medan de flesta andra EU-länder går tillbaka till tiden för EU-inträdet. Jag ser fram emot att få resultatet av denna utvärdering och utredning för att sedan kunna gå vidare med detta.

Allemansrätten är en annan fråga som tas upp i betänkandet. Även där spretar det mellan motionerna. En sak som är intressant och som vi ser på hur man ska kunna hantera är kommersiellt nyttjande - eller utnyttjande - av allemansrätten. Allemansrätten har en funktion. Vi ser dock tyvärr hur vissa utnyttjar den i kommersiellt syfte, vilket inte var tanken. Vi bör se till att så inte sker och att man kräver att det ska ingås avtal om det är så att allemansrätten ska användas i kommersiellt syfte.

Även jag måste förstås nämna vargen, fru talman. Som värmlänning går det inte att ha en debatt om naturvård och biologisk mångfald, där vargen ingår, utan att nämna detta.

Förra vintern hade vi den största vargjakten i modern tid. Det fanns licens för att skjuta 75 vargar, men bara 57 vargar sköts. Därför har landsbygdsministern nu kallat till sig landshövdingarna för att ta reda på vad som gjorde att antalet i licensen inte uppfylldes. Jag har inte hört hur dessa samtal har förlöpt. Det jag vet är att vi om vi ändrar i det svenska regelverket så att beslut kan tas något senare skulle kunna få en licens som vi faktiskt kan uppnå. Med ganska enkla medel kan vi förändra regelverket så att vi får en mer effektiv licensjakt.

Precis som min kollega Marléne Lund Kopparklint nämnde måste Sverige få till en samförvaltning med Norge. Bägge länderna har skrivit under Bernkonventionen, där länderna säger att de ska ha en gemensam förvaltning eftersom det är en gemensam stam. Jag själv bor 100 meter från den norska gränsen. Hemma hos mig är det rätt tätt med varg, och jag kan garantera att vargarna inte har någon aning om vilken sida av gränsen de befinner sig på eller när de passerar gränsen.

Vi måste få en gemensam förvaltning eftersom stammen är gemensam. Detta är också något som vi jobbar för att få till, och vi har därför kontakt med våra norska vänner. Självfallet ska vargen ha gynnsam bevarandestatus, men det är ingen tvekan om att vi måste fortsätta det arbete som har påbörjats för att sänka vargens numerär.

Detsamma, fru talman, gäller björnstammen. Även där måste vi ta tag i de problem som vi ser, inte minst nu när björnen kommer ut ur idet. Det är ganska generöst med skyddsjakt, vilket är väldigt bra, men vi borde kanske minska numerären så att vi inte får så stora problem som vi har nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Jag hade egentligen tänkt fortsätta med några punkter till, men jag noterar att min tid närmar sig slutet. Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr talman! Självklart, Per Bolund, ska vi göra vårt jobb i Sverige. Det är inte fråga om det. Men det räcker inte. Det är vad Miljöpartiet måste inse.

Oavsett hur långt vi går i Sverige, hur mycket vi slår ned på den svenska landsbygden, det svenska skogsbruket och våra svenska näringsidkare hjälper inte det klimatet som helhet.

Helena Storckenfeldt nämnde här tidigare att blicken måste lyftas. Det måste den verkligen för att man ska se att klimatet är världsomspännande. Det går inga gränser längs med Sveriges gränser som stoppar klimatutsläppen här och inte heller utsläppen från andra länder in.

Vi ska självfallet göra vårt. Men vårt största bidrag är att få andra med på resan. Det gör vi genom att visa på vår kunskap och att vi kan få ut våra varor i världen. På så sätt är vi med och gör skillnad på riktigt och inte på något sätt som finns i Miljöpartiets dröm någonstans.

Herr talman! Per Bolund sa i sitt inledningsanförande någonting i stil med: Vi borde ha gjort mer, men vi var ensamma. Kanske Per Bolund skulle ha tänkt på varför han var ensam i stora delar av politiken.

Tidigare i vintras nämnde även Per Bolund att vi i Sverige nu i stället behövde skärpa målen, eftersom det pekar mot att vi inte kommer att nå dem. Då skulle målen skärpas.

På vilket sätt hjälper det, Per Bolund, om vi i Sverige skärper målen när vi noterar att man i Tyskland nu efter att man har lagt ned den fossilfria kärnkraften eldar 13 300 ton brunkol per dag och hur man i Kina bygger ett nytt kolkraftverk i veckan?

På vilket sätt hjälper vi klimatet om vi skärper de svenska målen ytterligare när det inte är här som vi har de största utsläppen utan i bland annat Kina?

Herr talman! Även om Per Bolund inte säger det rakt ut tycker jag att han insinuerar att undertecknad skulle vara klimatförnekare. Det vill jag å det bestämdaste säga emot. Jag tycker att det är på gränsen till oförskämt.

Är det något som är skadligt, inte bara för Sverige utan för hela världen, är det den klimatnationalism som Miljöpartiet driver. Man ser inte att vi på absolut bästa sätt är med i omställningen om vi sprider våra varor tillverkade i Sverige och vår kunskap. Det är där vi är med. Men Miljöpartiet är i en väldigt liten bubbla och ser inte stora delar av Sverige. Stora delar av Sveriges landsbygd skulle med Miljöpartiets politik straffas ut helt. Detta missar Miljöpartiet totalt i sitt starka fokus på Södermalmspolitik. Då får vi ingen acceptans för politiken över huvud taget, men det är det vi behöver om vi ska nå målen.

(Applåder)