Herr talman! Jag tänkte tala om något så vackert som industripolitik och Sveriges industripolitik. Jag tänker belysa det i tre perspektiv. Det handlar om var vi är, vilka vi är och sist men inte minst vart vi ska.
I går fick vi en ny moderat statsminister. Jag tänkte backa bandet till senast vi hade en moderat statsminister. Han kom från samma kommun som jag, Täby kommun. Hans namn var Fredrik Reinfeldt.
Moderat som han var åkte han till toppmötet i Davos för sisådär nio år sedan. Det var då han myntade de numera bevingade orden: "We used to have people in the industry, but they are basically gone." Vi var många som satte morgonkaffet och teet i vrångstrupen när vi hörde de där orden, herr talman.
Det är så enkelt som många av oss känner till. Närmare hälften av Sveriges bnp kommer från vår export. Hälften av den halvan kommer från det som vi på ett eller annat sätt kan kalla för industry, tung industri. Det är skog, stål, metall, fordonstillverkning och alla dessa olika apparater.
Det var lite om var vi var. Någonstans där började vi socialdemokrater att höja rösten. Med Stefan Löfven i spetsen började vi tala om begrepp som nyindustrialisering, industrikansler och innovationsråd. Moderaterna knorrade och glunkade en hel del i bänkarna när vi började att tala om de begreppen.
Herr talman! Vilka är vi då? Sverige är ett tekniktungt land. Vi är ett ingenjörsland. Vi vill ofta vara föregångare. Vi har ett stort beroende av vår export. Vi är en liten öppen ekonomi i Europas ena hörn.
Samtidigt är Sverige till ytan ett stort land. Vi är EU:s tredje största land till ytan. Vi tillsammans med Finland har en tredjedel av den samlade skogen i EU. Från skog får vi kvistar, granar, kottar, tjära och allt underbart som vi bland annat kan göra biodrivmedel av.
Hur tar vi oss dit? Vi socialdemokrater har bestämt oss. Här finns det djupa ideologiska skillnader i Sveriges riksdag. Vi har bestämt oss för att vi vill gå först. Vi vill att Sverige ska vara ledande i klimatomställningen. Så skapar vi framtidens jobb.
Vi kan slå flera flugor i en smäll. En av tre möjliga flugor är att vi skapar jobb över hela landet. Jag som bor 20 kilometer från Riksdagshuset vet att jobb i hela landet skapar många it-tjänster, huvudkontorstjänster och bokföring även här i vår valkrets.
En möjlig fluga nummer två av flera som vi slår i en smäll är såklart exportmöjligheterna som ett litet exportberoende land.
Fluga nummer tre som vi slår i smällen är att det är anständigt och vår plikt att lämna över en beboelig planet och få ned koldioxidhalten i atmosfären för våra barn och våra barnbarn.
(Applåder)
