Martin Ådahl

Herr talman! Jag kan här i Ali Esbatis sista debatt hjälpa honom lite grann när Cecilia Rönn menar att han har fått påståendena från Twitter eller något sådant. Han fick, precis som jag, påståendena från er egen budget. Där står att klimatmålen inte uppnås och att till följd av beslut som fattats mellan den 1 juli 2022 och den 1 juli 2023 - gissa vilka beslut det är - beräknas utsläppen öka med 5,9-9,8 miljoner ton CO2-ekvivalenter. Det är alltså en ökning av svenska utsläpp med 20 procent. Detta är ganska välkända fakta, som bland annat står i budgeten. Så var det med den faktafrågan.

Herr talman! Låt oss då gå in på de frågor jag tänkte ställa till Cecilia Rönn. Trots allt fint prat om skärm till pärm och annat står nu föräldrarna med uppsagda resurser. De ser ju själva att det försvinner lärare ur skolan och att det stängs ned. De ser att ni inte har prioriterat skolan utan att det var viktigare med sänkt skatt. Det är visserligen jättetrevligt med billigare snus och billigare plastpåsar, men det var visst viktigare än de där extra tusen lärarna och de där extra skolorna som inte behövde stängas. Ni lade inte de miljarderna när ni väl hade ansvar för politiken.

Nu ser vi att ni tvärtom saboterade för folkbildningen. Ni gör en enorm besparing som gör att folkbildningen runt om i hela Sveriges land och rike, som vi tillsammans - Centerpartiet och Folkpartiet i Studieförbundet Vuxenskolan - har varit med och byggt upp raseras.

Detta är min ena fråga: Vad säger Cecilia Rönn till dessa föräldrar, som oroar sig över vad som har hänt med regeringens politik?

Min andra fråga är väldigt enkel och tar några sekunder att ställa: Ni lovade före valet, och Cecilia Rönn lovade i föregående debatt, att ni skulle sänka arbetsgivaravgifterna. Återigen höjer ni dem för småföretag så att de får kraftigt ökade kostnader - 1 miljard - och för 15-18-åringar! Hur hänger det ihop?

Herr talman! Jag vet inte hur oklart det var egentligen. Det var kanske bara oklart i denna Tidölogik.

Ni är de enda som har röstat med Vänsterpartiet i ekonomiska frågor. Ja, det är det faktiskt. Ni fällde regeringen i fråga om hyresregleringen tillsammans med Vänsterpartiet. Ni försökte också fälla regeringen i fråga om reformeringen av Arbetsförmedlingen tillsammans med Vänsterpartiet. Det blev ju väldigt bra.

Det som ni väljer i verkligheten är vilket förslag som helst som gör att er partiledare blir statsminister för att det skapar kaos i politiken.

Allvarligt talat: Det som jag sa var att ni, när ni fick välja, tydligen valde SD:s förslag i budgeten - höjd skatt på arbete, höjda bidrag, prioritering av sänkt skatt på snus och billigare plastpåsar framför lärare och resurser i skolan. Ni valde det.

Jag sa att om jag skulle tvingas välja skulle jag kanske välja Socialdemokraterna, men det kommer aldrig kommer att bli så, av det skäl som ledamoten själv nämnde om att det är viktigt med budgetbalans och så vidare. De har dessutom börjat kopiera en hel del av våra förslag innan vi ens har börjat förhandla. Och Gud vet att när vi väl börjar förhandla kommer Centerpartiet att göra ett kraftfullt avtryck i svensk politik. Det har vi gjort förr, och det är jag inte det minsta rädd för att göra igen.

Av alla de tuffa, hårda och svåra frågor som Edward Riedl kunde ställa var inte den här den svåraste jag mött hittills. Tvärtom blir detta ett sätt att kunna peka ut vägen framåt. Vi kanske kan skaka hand om saker i riksdagen igen när Tidöäventyret är över.

Herr talman! Om vi nu ska bolla dessa definitioner har regeringen på ett lite habilt sätt, om jag får uttrycka det så, växlat från den vanliga definitionen, som var tidigare gällande för försvarsanslagen och som man byggde dessa prognoser på, till Natos definition. Det är inte något fel med det. Det är ett krav. Men det ger regeringen möjlighet att skjuta på de stora försvarssatsningarna till nästa mandatperiod, och vi vet ju inte om regeringen sitter kvar då. Det innebär att förbanden och Försvarsmakten inte får dessa resurser, och det är den debatten som nu förs. Jag säger detta bara för att alla ska förstå vad vi pratade om. Men jag ska inte fördjupa den debatten.

Jag ska i stället svara på Edward Riedls fråga. Vi kommer inte att välja SD:s budgetförslag, som ni gjorde när ni kom i regeringsställning. Och jag måste säga att mitt största problem just nu, med all respekt, är att Socialdemokraterna kopierar det ena efter det andra av våra förslag. Det är inte alltid så bekvämt som det låter i politiken, oavsett om det handlar om miljöområdet eller den del av skattesänkningen som de hade.

Men det kommer inte att bli Socialdemokraternas budgetförslag. Jag har förhandlat förr med Socialdemokraterna, och det är kanske inte det roligaste som de har gjort. Det kommer inte att bli deras budgetförslag. Men om jag skulle välja skulle det nog bli det. Men det skulle inte bli det, eftersom vi skulle förhandla med dem. Och vi kanske kommer att förhandla med er om ni kommer till era sunda vätskor och släpper den här populistpolitiken.

Vi kanske kommer att förhandla allihop, vem vet. Men när vi förhandlar kommer Centerpartiet att vara den väldiga kraft för en tillväxtorienterad hela-landet-politik med en stark grön omställning som vi har varit med 20 miljarder kronor i skattesänkningar som vi tvingade av Socialdemokraterna. Vi kommer att vara den kraften när vi förhandlar med er och när vi förhandlar med dem, om vi förhandlar med dem.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation om vårt gröna, liberala budgetalternativ, reservation 3. Det är tyvärr det enda klassiskt borgerliga landsbygdsliberala alternativ som finns på bordet i denna debatt.

Vi är i ett exceptionellt ekonomiskt läge. Jag har faktiskt haft, måste jag säga, privilegiet att på relativt nära håll som ekonom fått genomleva väldigt många kriser. Under 90-talskrisen var jag ekonomisk journalist. Jag har genomlevt Asienkrisen på Riksbanken, eurokrisen, finanskrisen och pandemikrisen. Och jag har säkert missat någon. Men det är få gånger som det är så många kriser samtidigt som det är just nu.

Jag kommer att prata om det andra som ligger bakom detta, men det är skarpt nu. Nu är Sverige i recession. Vi har en tillväxtkris i Sverige. Vi måste prata om det. Vi kan inte låtsas som att det viktigaste nu är att vi ska börja riva ned gudstjänstplatser. Vi är i en tillväxtkris i Sverige.

Vår inflationstakt är på väg ned - tack, Riksbanken, för det! Men den är fortfarande alldeles för hög. Det gäller inte minst den underliggande inflationen. Vi har en unik kombination av hög arbetslöshet och EU:s lägsta tillväxt, kanske tillsammans med Polen. Polen har också har haft en populistisk ekonomisk politik, på sitt sätt värre än Sverige.

Vi har i dag en försvagning av förtroendet. Det ser vi i den konjunkturbarometer som kom i dag. Den speglar det som alla vi som träffar småföretag och storföretag vet. De säger: Nu är vi inne i en förtroendekris. Det är rekordhöga konkurssiffror, och arbetslösheten tickar upp hela tiden.

Sedan har vi, som har nämnts i debatten, en inflationsbomb. Det är riktigt av regeringen, men man har inte agerat på det. Inflationsbomben har drabbat kommuner och regioner. Nu händer det på riktigt, vad som än sägs i denna debatt. Gå ut och träffa föräldrarna som oroar sig för att extraresursen tas bort i skolan, som oroar sig för sina egna barn men också för andra barn som är utsatta nu när det är så mycket kriminalitet och rekryteringsförsök! Just nu ska skolan stå stark. Nu tas resurserna bort.

Föräldrar oroar sig för att landsbygdsskolan läggs ned. Det är verkligheten, och det är extra allvarligt eftersom vi också har trygghetskrisen. Vi är nästan lättade över att det inte är en dödsskjutning just den här veckan. Vi ska satsa på polisen - tack, regeringen, för det! Vi är i ett läge då samhället kring polisen måste vara starkt.

Sedan har vi naturligtvis den internationella säkerhetskrisen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi måste alltid i dessa sammanhang tacka Ukraina för att de försvarar hela det västerländska samhället genom sin kamp mot Putins regim. De gör det fortfarande, mot alla odds.

Vi har också en klimatkris mitt i allt detta. Det pågår ett klimatmöte just nu i Dubai. På ett nästan zombieartat sätt är vi på väg mot att få ökade utsläpp.

Det ser väldigt dystert ut. I ett sådant läge tror jag att många runt om i landet hade velat ha en tydlig inriktning, ett slags idé för politiken, någonting som hänger ihop.

Att bekämpa inflationen är absolut nödvändigt och att hålla balans i statsfinanserna. Där råder det enighet, från mitt håll i alla fall, i fråga om vad regeringen och Socialdemokraterna säger. Det är nödvändigt. Men, vänner, det är inte tillräckligt. Vi skulle behöva en inriktning där flit, arbetslinje och företagsamhet ser till att kakan växer, där vi förmår att prioritera det som är viktigt på riktigt, där skolan står stark och där det är möjligt för alla att vara med i klimatomställningen.

Men från regeringens sida är det nu djup oordning. Det är inte bara det att löften inte blir av - 10 kronor lägre pris på diesel, billigare falukorv, lägre elskatt och allt vad det var. Det är ungefär som det vi nu ser utanför fönstren i stora delar av Sverige: ett allt tjockare lager av snömos tills regeringen inte kan gräva sig ur alla dessa löften som man aldrig riktigt lyckas infria, vare sig nu eller i framtiden.

Utöver det är det ingen riktning på politiken. Skatten på arbete höjs mer än den sänks. I regeringens egen budget står det att vi riskerar att förlora 11 000 personers årstjänster i yrken där vi har en enorm kompetensbrist - detta på grund av att skatten på arbete höjs av en påstått borgerlig regering. Det är dyrare för företag att anställa. Man höjer arbetsgivaravgifterna trots att Konjunkturinstitutet säger att det är just denna åtgärd som gör att inflationen kan sänkas och kostnaderna kan sänkas. Det säger även företagarna när man pratar med dem.

Det är inte nog med detta. Just nu höjer man arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar. Det ska alltså bli dyrare att anställa, just när vi vill ha bort ungdomarna från gatorna och få in dem i sommarjobb och extrajobb så att de kan tjäna pengar på hederligt vis. Just då höjs arbetsgivaravgifterna för dem i stället för att sänkas.

När det är klimatkris tar man bort elbilsbonusen och förvånas. Jag fick inte tillfälle att bemöta detta i replikerna, Hans Eklind. Jo, enligt det som var Bil Sweden tidigare och som nu heter Mobility Sweden har privatpersoners köp stannat av. Den kurva som var på väg upp har helt planat ut. Man ersätter detta med ingenting. Elektrifieringen blir liksom inte av. Man tar bort biobränslet, herr talman, och ersätter det med ingenting. Nyligen har biogasen fått en enorm skattechock. Det är dåligt för landsbygden, dåligt för klimatomställningen och dåligt för många bönder runt om i Sverige. Man har ersatt detta med ingenting.

Sverige var en gång en förebild i dessa sammanhang. Vi skulle bygga den gröna industrialiseringen på att vi hade stigande ekonomi och fallande utsläpp. Ja, nu är vi i recession - fallande ekonomi - och har 20 procent högre utsläpp. Det svenska gröna varumärket dras i smutsen i stället för att vara det föredöme som Kina, USA och Europa talar om. Det handlar om att få klimatomställningen gjord.

Återigen: Detta går att lösa. Det går att göra. Vi kan prioritera. Vi kan satsa på det som är viktigt på riktigt. Då måste vi börja med att sänka skatten för vanligt folk. Det ökar tillväxten. Det stärker arbetslinjen. Det sänker faktiskt också kostnaderna. Därför vill vi på riktigt sänka skatten för en vanlig familj. Vi vill sänka den för en tandläkare och en polis som jobbar extra med 6 500 kronor mer än regeringen. Vi vill sänka skatten för elevassistenten och vårdbiträdet - dem vi behöver just nu - med 2 000 kronor mer än regeringen.

Vi vill göra det lättare för företag att anställa, inte minst unga. Det handlar om 3 500 kronor mindre i månaden så att du som har ett litet småföretag kan anställa åtta i stället för sju nu när arbetslösheten stiger. Unga kan då få sitt första jobb, och de kan få se sina föräldrar gå till jobbet. Och kakan växer.

Men vi vill också prioritera. Det är viktigare med 1 000 nya lärare än billigare plastpåsar och billigare snus. Ja, det är jättetrevligt med billigare plastpåsar och billigare snus, men ska man vara seriös i en ekonomisk budget i ett svårt krisläge i recession är det viktigare att vi har 1 000 fler lärare så att vi kan möta elevernas behov. Vi vill satsa 5 miljarder mer än regeringen, specifikt för att undvika uppsägningsvågen och nedläggningsvågen i den svenska skolan.

Vi behöver satsa på det andra som kan förhindra brottsvågen. Det handlar om ett nytt nationellt avhopparprogram och om en förstärkning av domstolarna så att vi kan jaga varenda krona som rör sig i de brottsliga kretsarna. Och det handlar om förebyggande insatser här och nu.

Vi behöver också satsa på dem som är utsatta på andra sätt, på landsbygden. Det handlar om att direkt ge dem en satsning på enskilda vägar, på järnvägar och på vardagen, så att det inte bara blir löften om att det kanske ska hända något någon gång i framtiden. Det handlar om att man i handen får en enkel bensincheck som man kan lösa in när man inte har råd att betala för bilen.

Och nu kommer jag in på klimatomställningen. Man ska kunna få ett stöd på 50 000 kronor för att byta bil, och det ska gälla även för begagnade bilar, till exempel en gasbil eller en laddhybrid. Det ska gälla de billiga bilarna så att alla får möjlighet att vara med i omställningen. Det ska inte vara någon Tesla, med all respekt för att detta varumärke är i fokus just nu. Hela Sverige ska kunna bli en del av denna omställning, inte bara den fina och fantastiska gröna industrialisering i norr som nu smutskastas. Även vanliga människor ska få möjlighet att byta bil och att satsa på ny fjärrvärme om man är beroende av el. Vi vill att människor ska kunna låna till en låg ränta så att de kan vara med i omställningen. Alla ska med i denna folkrörelse för klimatet där vi inte använder pekpinnar.

Herr talman! Låt dessa enkla principer få råda igen. De är kanske inte så originella. Man kanske kan kalla det sunt bondförnuft i den ekonomiska politiken i stället för denna popcornmaskin av populistiska löften.

Vi står bakom flit, arbetslinjen, sänkt skatt på arbete i stället för ökade bidrag och sänkt skatt för att små företag ska kunna anställa så att kakan växer. Vi vill prioritera det som är viktigt på riktigt när vi har en välfärdskris. I synnerhet måste skolan stå stark nu när det är så många problem för våra ungdomar. Det är så många som lämnar skolan utan betyg och så många som är utsatta för fel saker. Vi vill göra det möjligt för alla att vara en del av den gröna omställningen så att Sverige kan lysa igen i världen och vara både bra för klimatet och tjäna pengar så att det inte går utför för Sverige som det gör nu. Om vi då får en riktning och en mening för hela landet kanske vi tillsammans kan rycka oss ur denna förtroendekris, denna recessions- och tillväxtkris, som vi är i nu och få tillbaka det Sverige vi förtjänar. Vi behöver en krisbekämpning på riktigt, herr talman!

Fru talman! Absolut, vi måste göra denna stora utbyggnad, och det har alla varit överens om. Frågan är bara om man håller löftena om den utbyggnadstakt som man ansåg var absolut nödvändig efter valet eller om man i praktiken redan har övergett detta, enligt den budget som just lagts fram. Mycket av de pengar som Hans Eklind nämner är resurser som inte bara regeringen utan även oppositionen har varit överens om. Vi har gemensamt lagt fram dessa krav under ganska lång tid och också fått dessa ökningar.

Men frågan handlade ju om att vi nu måste öka takten ytterligare, och detta var något som före valet krävdes från båda håll, både från oss och från den dåvarande oppositionen. Nu håller vi inte de tidtabellerna.

Om man ska prata siffror läggs, i den budget som lagts fram och som jag just citerade ur, fler miljarder på att sänka bensinskatten för folk som bor i storstäderna än på att ytterligare bygga ut försvaret, utöver den kurva som redan finns.

Då vet man att man inte kommer att nå fram till 2028. Det är alldeles för sent i förhållande till de utmaningar vi har nu och det faktum att man inom Försvarsmakten är orolig för att man inte har resurser att svara mot de hot som finns och för att man inte ska få ersättning för den materiel som man, med rätta, ska skicka till Ukraina - och man ska med rätta skicka mycket mer materiel till Ukraina än i dag, för det ber ukrainarna oss om.

Jag är ledsen, Hans Eklind, men oron är högst verklig. Det är er egen budget jag citerar ur.

Fru talman! Jag vill först säga att det värmer att höra Hans Eklind prata. Det är som ett eko från en varmare och bättre tid, med andra politiska allianser och andra politiska prioriteringar som tyvärr tonat ut alltför mycket i dagens debatt.

Samtidigt är det lite sorgligt att höra Hans Eklind prata om att tågen inte går i tid och att vägnätet inte underhålls när vi vet att regeringen i nuvarande form faktiskt inte alls satsar på detta. Man lägger inte alls de pengarna. Det kanske kommer senare, som allt annat som regeringen har lovat.

Men jag har en mycket specifik fråga till Hans Eklind. Det har lovats, inte minst av Kristdemokraterna men även av andra regeringspartier, att man ska satsa fullt ut på den svenska försvarsmakten. När vi tittade igenom budgeten från finansminister Elisabeth Svantesson, när den kom, konstaterade många av oss dock att regeringen i själva verket, för att citera ur budgeten, "har gett Försvarsmakten och berörda myndigheter i uppdrag att planera för en fortsatt tillväxt som innebär att försvarsanslagen ska nå 2 procent av BNP 2028". Man skjuter alltså målet att stärka försvarsmakten, som det pratades så enormt mycket om från den dåvarande oppositionen, de nuvarande Tidöpartierna, två år fram i tiden - precis det man anklagade den dåvarande regeringen för att göra.

När man pratar med dem som är ansvariga för uppbyggnaden av den svenska försvarsmakten och det svenska civilförsvaret hör man att många just nu är väldigt oroliga. Officerare säger upp sig. Vi ligger efter; vi är inte i nivå med vad som krävs.

Min fråga är: Har ni helt och hållet gett upp målet att nå 2 procent av bnp 2026, som var så viktigt och inte har blivit mindre viktigt sedan dess?

Fru talman! Ni får ursäkta; det här är en debatt om den ekonomiska politiken, men en sådan här dag kan man inte låta bli att prata specifikt om Ali Esbati.

Jag är ledsen, alla åhörare, men det här blir alltså inte den klassiska hårda fajten mellan Ali Esbati och Martin Ådahl om den ekonomiska politiken som ni säkert såg fram emot. Nej, risken är att det här är min sista debatt med Ali av väldigt många debatter vi haft genom åren. Jag vet inte hur många - 20, 30? Det går knappt att räkna. Jag gissar att det tyvärr inte kommer att hjälpa om jag med kraft begär att du tar tillbaka din avgång, Ali. Men precis som föregående talare vill jag passa på tacka.

Det är ju så att vi i politiken kan tycka otroligt olika, och det har bland andra vi två gjort. Men det är också så att man ibland inte kan låta bli att gilla sin motståndare för hur den framför allt detta tokiga, felaktiga, helt vansinniga, tycker man, så spänstigt och smart. Man kan inte låta bli att le på andra sidan när man ska förbereda sin egen replik.

Du, Ali, är en sådan person som man tveklöst kan känna den här djupa och varma respekten för även om man inte tycker likadant. Ibland har vi också märkligt nog förenats bortom allt vi inte tycker i kampen mot fördomar och för grundläggande medmänsklighet.

Som sagts tidigare kommer du att lämna ett stort tomrum efter dig. Jag undrar vad som kommer att hända nu när du får mer tid för familjen och för annat - om den lilla ekonomiska pragmatikern, den kloka som jag bara anat ibland i retoriken, kommer att komma ut nu, eller om du tvärtom kommer att blomma ut med full kraft med vänsteridéerna. I vilket fall kommer vi naturligtvis att se mer av dig. Jag och, tror jag, många andra kommer att sakna dig väldigt mycket.

(Applåder)

Fru talman! Jag trodde inte att vi skulle diskutera fundamentalism och hat, som vi alla vill bekämpa och stoppa, utan jag ville fråga vad Oscar Sjöstedt säger till de företagare som var gäster på hans egna landsdagar när de säger att Sverigedemokraternas sätt att uttrycka sig och att sänka Sveriges anseende i världen kostar fruktansvärt många jobb och fruktansvärt mycket pengar. Det var dessa ord det handlade om. Uppenbarligen gjorde de den bedömningen.

Nu säger Oscar Sjöstedt att de har fel och att de inte vet vad de snackar om. Det är precis som att säga att de som satsar miljarder i Norrland och som skapar jobb och tryck där inte vet vad de snackar om. Det är som att säga: Jag vet bättre! Jag har läst en artikel om satsningen på grönt stål och grön omställning i industrin.

Jag har träffat de personer som gör dessa satsningar. Jag har träffat småföretag som oroar sig för vad som händer med Sverige i världen och som ser att Sverige förlorar arbetstillfällen. Naturligtvis har jag flera gånger varit uppe och sett dessa projekt och alla de investeringar och satsningar som görs. De är fruktansvärt oroliga för vad ni gör med ert prat för att skyla över era misslyckanden med 10 kronor på dieseln, alla billiga falukorvar och alla löften ni hade. Ni använder er retorik för att skapa konfrontation och kulturkrig. Detta kostar oss fruktansvärt mycket pengar.

Nu ska Oscar Sjöstedt dessutom utvidga detta till de stora industrisatsningarna i Norrland, som så många människor är beroende av. Detta är ett fruktansvärt besked som jag tror att många oroar sig för, för det återkommer ständigt i debatterna.

Eftersom jag inte fick något svar på om Oscar Sjöstedt bryr sig om vad företagen sa på Sverigedemokraternas landsdagar ska jag kanske ställa frågan rakt ut. Är beskedet till dem som satsar i Norrland att Sverigedemokraterna kommer att förhandla bort infrastrukturen och det som staten ska stödja uppe i Norrland? Kommer Sverigedemokraterna att sänka dessa projekt och låta investeringarna gå någon annanstans? Är det detta besked som Oscar Sjöstedt vill ge till dem som satsar där uppe nu?

(Applåder)

Fru talman! Nej, Oscar Sjöstedt behöver inte oroa sig. Jag kommer att ge upp om att fråga honom om när vi kommer att få 10 kronor lägre pris på diesel på landsbygden än nu, som det stod i Sverigedemokraternas reklam före valet. Det får vi aldrig något svar på. Vi kommer heller aldrig att få 10 kronor lägre pris på dieseln på landsbygden med Sverigedemokraterna. Det är som med allt annat snömos som lägger sig som ett djupt snötäcke över hela Tidöprojektet. Det blir aldrig av.

Jag ska ställa en helt annan fråga. Ni hade gäster från Svenskt Näringsliv på era landsdagar. De hörde inte Oscar Sjöstedt tala om att han - när de lägger tiotals miljarder i Norrland, i Boden och Skellefteå, och så vidare - i själva verket kommer att låta staten dra undan mattan, som det låter, för sitt ansvar för infrastruktur och stöd för de gigantiska investeringar som gudskelov går till Sverige och till Norrland.

De hörde däremot Jimmie Åkesson köra med den vanliga hatretoriken som ert parti ägnar sig åt på Twitter. Jag läste i företagens branschtidning att de var förfärade. Det kostar ekonomin fruktansvärt mycket. Det kanske är jättebra för Sverigedemokraternas opinionssiffror. Men de säger själva att det kostar tusentals jobb, exportchanser och möjligheter. Det förstör Sveriges anseende i världen.

Fru talman! Jag undrar: Bryr sig Oscar Sjöstedt och SD sig om den kostnaden? Vi är alla för att bekämpa extremism, fundamentalism, att stänga ned det och att vara stenhårda mot det. Det råder ingen tvekan om det. Men det här gäller hatretoriken. Förstår ni vad de företagsledare som ni bjöd som gäster till era landsdagar säger om hur mycket jobb, arbetstillfällen och möjligheter det kostar för Sverige?

Fru talman! I dag är det 609 dagar sedan Putin inledde den fullskaliga invasionen av Ukraina och dess demokrati. Varenda en av dessa 609 dagar har det ukrainska folkets hjältemod försvarat vår frihet. Nu ber vi fortsatt Ukraina att hålla ut till dess Putin har besegrats. Men då måste vi också själva hålla ut med vår del, vi i sammanhanget lilla del i denna historiska ansträngning, i form av pengar och vapen.

Detta gäller i synnerhet nu när Hamas fruktansvärda terrorkrig mot Israel och efterverkningarna av det ställer nya krav på de västliga demokratierna. Det gäller i synnerhet nu när Putin eldar på konflikter från Armenien till Gaza och rycker i alla sina gamla extremnationalistiska, främlingsfientliga allierade i våra västliga demokratier för att få oss i den fria världen att släppa Ukraina, om än aldrig så lite.

Sverige måste stå stadigt och starkt bakom Ukraina varje steg på vägen. Vi måste fortsätta att sända Ukraina pengar, mycket mer pengar. Vi måste fortsätta att sända Ukraina vapen, mycket mer vapen. Därför står Centerpartiet helhjärtat bakom denna extra ändringsbudget, som till en liten del svarar mot det akuta behovet av att fylla på Ukrainas arsenal och materiel i detta utdragna krig. Vi välkomnar också den enighet som förslaget har i denna kammare.

Det enda felet är att det åter är för lite och för sent och att vi ännu inte har kommit upp i samma nivå som de länder som leder utvecklingen i Europa för att stödja Ukraina, såsom Estland och Norge.

I synnerhet gäller detta något som Ukrainas ledning ber Sverige om mer än något annat: Jas 39 Gripen. Det är det plan som enligt samstämmiga uppgifter är unikt anpassat för den ukrainska krigsskådeplatsen och som den svenska vapenindustrin enligt egen utsago har kapacitet att leverera. Ukraina behöver Jas 39 Gripen. Ukraina ber om Jas 39 Gripen. Ukrainska piloter tränar på Jas 39 Gripen. Ukraina vill flyga Jas 39 Gripen. Ryssland fruktar Jas 39 Gripen. Svensk vapenindustri står redo att producera, anpassa och leverera Jas 39 Gripen till Ukraina.

Det alla väntar på är ett klartecken från den svenska regeringen - ett klartecken som inte får villkoras av att Orbán eller Erdogan till slut godkänner Sveriges som medlem i Nato. Vi får inte ge dem en extra hållhake. Utöver mitt starka stöd till ändringsbudgeten är min vädjan till den svenska regeringen: Gör det! Sverige har råd, Sverige har möjlighet och Sverige har skyldighet att skicka Jas 39 Gripen till Ukraina.

Fru talman! Jag skulle efter många andra stora frågor vilja lyfta upp en fråga som det sällan talas om men som är väldigt viktig under inflationskrisen, nämligen kompetensbristen.

Mitt i krisen, mitt i den höga arbetslösheten och den fallande tillväxten, finns det 100 000 vakanser i Sverige. Åtta av tio arbetsgivare har svårt att hitta rätt kompetens, enligt en undersökning från Svenskt Näringsliv.

Att regeringen inte tror sig kunna göra något åt detta hade varit begripligt om det inte samtidigt hade stått tiotusentals personer i kö till vidareutbildning för personer mitt i livet, det så kallade omställningsstudiestödet, och tiotusentals personer i kö till de utbildningar på yrkeshögskolan som företagen efterfrågar, som ger jobb direkt och som många ser som en stor chans att utveckla sig mitt i livet och fylla de luckor som finns. Det hade varit begripligt om man inte just precis nu hade höjt marginalskatterna i många av de yrken där det råder brist.

Vi i Centerpartiet kan inte förstå varför man inte, vid sidan av alla dessa stora frågor, satsar fullt ut på omställningsstudiestöd och vidareutbildning mitt i livet och på yrkeshögskolan utan på sin höjd lägger tillbaka resurserna på yrkesvux, när vi har en sådan extrem kompetensbrist som dessutom driver inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Det är en sak att man uppenbarligen är oförmögen att sänka arbetsgivaravgifterna för att därigenom sänka kostnaderna, men man kan väl ändå satsa fullt ut när folk vill fylla luckorna i det svenska samhället och dämpa inflationen genom att minska bristen.

Fru talman! Jag vet inte hur jag ska kunna formulera frågan så att det blir lätt för Oscar Sjöstedt att försöka svara på den.

Tycker ni att utsläppen ökar för lite som följd av budgeten - enligt vad som står i budgeten - eller är de ungefär lagom eller borde de minska mer? Avspeglar det er syn på hur utsläppen ska utvecklas i Sverige?

Sedan kan ledamoten svara på frågan om Sverigedemokraterna fortfarande är motståndare till Fit for 55, som regeringen säger är det viktigaste klimatinstrumentet och som man hänvisar till hela tiden, även om man bryter mot det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Jag noterar också att vi aldrig får veta när de där 10 kronorna på dieseln kommer. De är som krukan i slutet av regnbågen. De kommer någon gång i framtiden. Däremot går det bra att håna oss som vill skicka pengarna direkt som bensincheckar till dem som är beroende av bilen på landsbygden. Men det går aldrig att se skymten av det som var ert största löfte till landsbygden i valrörelsen.

Herr talman! I detta replikskifte har det blivit uppenbart att två frågor måste ställas. Den första är: Är det SD:s syn på utsläppen och klimatpolitiken som syns i den här budgeten? Det är den första frågan. Oscar Sjöstedt får gärna svara ja eller nej och om det är för lite utsläppsökningar, om det är precis lagom eller om det kunde ha varit lite mindre.

Den andra frågan gäller Fit for 55, som regeringen hela tiden använder som ett sätt att svara på att de ökar utsläppen med 20 procent i sin budget. Är Sverigedemokraterna fortfarande emot det? Påverkar det er syn på budgeten? Har ni ändrat ståndpunkt väsentligt sedan ni röstade emot?

Sedan kan jag inte låta bli att låta verkligheten spöka igen för Oscar Sjöstedt. Kommer priset på diesel att falla med 10 kronor den 1 januari 2024 eller kommer det inte att göra det, när ni tar bort och skrotar hela den svenska klimatpolitiken och reduktionsplikten för detta viktiga mål?

Herr talman! Jag noterade prioriteringen plastpåsar före lärare. Det kommer säkert att imponera på många föräldrar.

Låt oss återgå till klimatkrisen. Det är alltså okej att öka utsläppen med 9,8 miljoner ton. Sverige ökar utsläppen med 20 procent. Det är helt enkelt okej.

Sedan börjar finansministern prata om Fit for 55. Som finansministern säkert är medveten om röstade Sverigedemokraterna, som är den bärande delen av er regering, emot det. Som av en slump när det ska genomföras i Sverige missar ni alla de mål vi har "committat" oss för, bundit upp oss för, så till den milda grad - det får finansministern gärna kommentera - att vi missar 38 miljarder i gemensamma investeringar i EU.

Hur ska vi över huvud taget få respekt för avtal i världen om ni inte ens följer de avtal ni själva har varit med om att förhandla, som för övrigt Sverigedemokraterna är emot? Jag ska passa på och fråga Sverigedemokraterna om det senare.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte att finansministern skulle få tillfälle att svara på det som står i hennes egen budget, nämligen att till följd av beslut som har fattats mellan den 1 juli 2022 och den 1 juli 2023 - det framgår att det är beslut ni har fattat, Elisabeth Svantesson - beräknas utsläppen öka med 5,9-9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är många miljoner ton.

Jag vill också passa på att ge finansministern möjligheten att förklara för föräldrar varför ni prioriterar billigare plastpåsar framför tusen nya lärare. Det handlar inte om huruvida det är samma pengar, utan det är en fråga om prioriteringar.

Herr talman! Vem är det som kör egentligen i den ekonomiska politiken i Sverige? Vart är vi på väg? Det är det nog många som frågar sig efter att ha hört den här regeringen presentera Tidöbudgeten. Vi har en tillväxtkris, men vi får ingen tillväxtpolitik. Vi har en välfärdskris, men man prioriterar inte skolan, trots att tusentals lärare sägs upp. Vi har en global klimatkris. I det läget höjer regeringen med berått mod, som Ebba Busch hade sagt, utsläppen dramatiskt. Vi har en kostnadskris på den svenska landsbygden. Då prioriterar man billigare bensin i storstäderna.

Det är mycket som är bra med den här budgeten. Man satsar på försvaret, men man borde göra ännu mer för Ukraina. Man satsar på polisen, men man borde göra mer för domstolarna och, som sagts här i debatten, mer för det sociala. Men vi har en tillväxtkris där Sverige har den sämsta ekonomiska utvecklingen i EU. Vi är i stort sett det enda land i västvärlden som kombinerar fallande bnp, hög arbetslöshet och hög inflation. Alla har något av detta, men ett land har allt samtidigt. Det finns en stor oro bland våra vanliga löntagare och bland våra företagare över vart Sverige är på väg.

Vad blev då svaret till alla dem som tänkte att Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, även om de sitter där lydigt i Jimmie Åkessons kavajficka, kanske ändå skulle kräva klassisk liberal ekonomisk politik där tillväxten kommer av flit, arbetslinjen och strukturreformer? Det är en politik som gör att det lönar sig att arbeta och starta företag genom att man sänker skatten på arbete och får ned kostnaderna, som vi framgångsrikt gjorde under Alliansen. Vad gör Tidöregeringen? Jo, den kommer med höjd skatt på arbete, högre kostnader för företagen och höjd a-kassa. Det är som en dålig blåkopia - om den nu ens är blå - av Socialdemokraternas ekonomiska politik. Man fortsätter att höja arbetsgivaravgifterna för ungdomar, när vi måste sänka kostnaderna för att få ned inflationen.

Nu ska man höja med 5 000 kronor i månaden för att anställa 15-17-åringar. Vi vill att de ska jobba i kiosken på sommaren och inte dra på byn och kanske med gängen.

Herr talman! Jag vet att Elisabeth Svantesson har sagt om och om igen och även i morse att hon sänker skatten för en polis och en sjuksköterska från 14 000 kronor. Men det, mina vänner, är en del av den nya bluffen.

Om finansminister Elisabeth Svantesson inte hade gjort någonting och bara suttit på händerna hade en tandläkare och en högt kvalificerad polis som jobbar med OB, vilket många får göra nu, fått 20 000 kronor lägre skatt än de nu får med den här politiken. Hon höjer skatten dramatiskt.

Dessutom är det ingen som är i närheten av de 14 000 kronorna. Tittar man i regeringens egna tabeller är det 2 200 kronor i månaden per person. En undersköterska som jobbar deltid får 20 kronor i månaden i lägre skatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Skattesiffrorna manipuleras och begreppen tummas på. Det är inte ordning på svensk ekonomisk politik, som Ulf Kristersson sa. Det är djup oordning. Nu drabbar det även skolan och välfärden. Det är på sätt och vis dessutom tyvärr en landsbygdskris, eftersom det ofta är de minsta skolorna och vårdcentralerna på landsbygden som får stänga först.

Välfärden i kommunerna och regionerna går 28 miljarder back nästa år och är på väg mot 30 miljarder och däröver. Många föräldrar har i höst fått beskedet att byskolan ska stänga. Det är en av de hundratals skolor som kommer att stänga nästa år.

Många föräldrar med barn i skolan märker hur klasserna fortsätter att växa. Just de resurser som ska gå till dem som behöver extra stöd eller som kanske till och med är på glid försvinner. Det är tusentals lärare som sägs upp med långsiktigt negativa konsekvenser.

Det är jättetrevligt att sänka skatten på snus, Oscar Sjöstedt. Men är det värt det när sänkningen motsvarar 800 lärare i svensk skola? Jag tror att till och med att din random 18-åring tycker att det i så fall är bättre att satsa på lärare.

Regeringen lägger 3 miljarder på skolan. Det täcker inte ens inflationen. Samtidigt kastar man ut bildningsidealet med badvattnet när man skär ned på de studieförbund som gett människor runt omkring i landet bildning. Jag har träffat människor som har fått en helt ny livsmening. Det har öppnat nya världar. Det kastar man bara bort för att det ser fint ut i en debattartikel.

Särskilt hårt drabbar allt detta den svenska landsbygden, som inte verkar räknas längre för regeringen. Är det någon på den svenska landsbygden, herr talman, som har sett av den där prissänkningen på diesel? Den har försvunnit som ett streck i vattnet, i bensinen eller vad det nu är.

Jag talar inte om de 10 kronorna som ska komma vid årsskiftet. Där uppmanar jag alla som tittar: Håll koll! Kommer priset på diesel och bensin gå ned med 10 kronor som SD lovade att det skulle göra den 1 januari 2024? Tanka före, och tanka efter. Är det 10 kronor billigare viker jag mig direkt.

Jag talar om den sänkning som man gjorde i fjol som man smetade ut på alla. Pengarna gick till att man fyllde stadsjeepen i storstaden för alla som i stället skulle kunna åka tunnelbana, spårvagn, buss eller byta till en elbil.

Tidöpartierna hånar oss i Centerpartiet när vi vill skicka rejäla bensincheckar till alla som på riktigt är beroende av bilen på den svenska landsbygden och som bor glest. Håna på ni! Men vad har ni gjort för dem? Ingenting. Ni har slösat bort pengarna på storstadsbor.

Det för oss till klimatkrisen, som blivit dagens tema budgeten. Som EU-medlemmar får vi så monumentalt underkänt för vår klimatpolitik att vi inte får ta ut 38 miljarder av de gemensamma resurserna, som regeringen så stolt förhandlat om i stora dealar. Vi får så dåligt godkänt.

Jag läser innantill i regeringens egen budget. Det är plockat direkt i den budget som Elisabeth Svantesson just lämnade in. Till följd av beslut som fattats mellan den 1 juli 2022 och den 1 juli 2023 beräknas utsläppen öka med 5,9-9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Jag läser i tabell 3.2. Etappmålet Ett långsiktigt utsläppsmål uppnås inte. Minskning av växthusgaser ESR uppnås inte. Minskning av växthusgasutsläpp ESR till 2040 uppnås inte och så vidare. Det står "uppnås inte, "osäkert" och "uppnås inte".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Det är inte så konstigt. Man har tagit bort den största bonusen för bidrag till elbilar, och försäljningen av elbilar har stannat upp. Det är inte så konstigt. Man har tagit bort inblandning av biobränsle. Vad har man ersatt den med? Ingenting.

Det brukar sägas att det är jättebra att man satsar på laddinfrastruktur. Det brukade heta att det inte är någon idé att ha elbil om det inte finns laddstationer. Nu blir frågan: Är det någon idé att ha laddstationer när det inte finns några elbilar?

Det var Sveriges stolthet att vi hade en växande ekonomi. Det är vad våra stora gröna industrier nu bygger på. Samtidigt hade vi sjunkande utsläpp. Vad får vi nu? En fallande ekonomi och rusande utsläpp. Sälj det till Kina och i världen! Ha det som varumärke för Sverige!

Det värsta är att lösningen är så nära. Använd alla dessa miljarder till människor som är beroende av bilen och som i dag inte har råd. Gud vet att vi har träffat dem i olika sammanhang. Ge dem möjlighet att byta till en miljöbil och till billigt, svenskt grönt bränsle.

(Applåder)

Ge tillbaka makten över klimatet! Det behövs en folkrörelse för klimatet i stället för en fossilbudget. Vi ställer ständigt frågan till regeringen: När kommer den sänkta skatten på arbete? Vad säger regeringen? Mañana, sedan.

När får vi lägre kostnader på landsbygden? Mañana. Når får vi ned utsläppen? Verkligen mañana. När får vi tillbaka fler lärare i skolan? Mañana. Mañana, mañana och mañana, säger mañanaregeringen. Men billigt snus, billig bensin i storstaden och billigare plastpåsar får vi nu på en gång!

(Applåder)

Ministrarna i Tidöregeringen skruvar sig som metmaskar på en krok. De skruvar och vänder på siffror och budskap så att det ska låta som en riktig borgerlig regering. Men hur ni än vrider och vänder på er sitter ni på SD:s krok, och ni kommer inte loss.

Sanningen, finansminister Elisabeth Svantesson, är att det inte är du som bestämmer över den ekonomiska politiken. Det är inte du som kör. Det är Jimmie Åkesson. Det är därför det är billigare plastpåsar i stället för fler lärare i skolan och billigare bensin i storstaden i stället för på landsbygden. Det är därför skatten höjs mer än den sänks.

Vår styrka som nation är att vi har mött stora kriser med strukturreformer. Det har handlat om 90-talets stora reformer. Nu senast reformen av LAS, omställning och jobbskatteavdraget. Men nu har vi ingen styrfart. Vi ser inte ett hopp för alla de ungdomar som vill ha en stark skola som lyfter dem vare sig de bor i en bruksort eller på landsbygden.

Gå tillbaka till grunden! Höj inte skatten på arbete, utan sänk den! Höj inte kostnaderna för arbetsgivarna och kostnaderna för att ha ett företag, utan sänk dem! Höj inte skatten för att kunna höja a-kassan, utan håll arbetslinjen! Då ökar vi tillväxten och dämpar samtidigt inflationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

(Applåder)

I detta anförande instämde Daniel Bäckström och Ulrika Heie (båda C).

Herr talman! Denna debatt illustrerar hur nära dessa frågor är till allas vardag. För första gången på länge upplever jag att nästan alla diskuterar vid köksbordet vad Riksbanken kommer att göra vid sitt nästa räntebeslut i juni. Beslutet kommer att påverka privatekonomin, där ränteposterna för många har mångfaldigats. Precis som Riksbanken har visat drabbar inflationen hushållens ekonomi ännu hårdare än vad räntorna gör för de flesta hushållen.

Det intressanta i debatten är den roll som riksdagen har. Riksdagen har bestämt att penningpolitiken ska vara oberoende. Hög och snabbt skiftande inflation är negativt för ekonomin. Vi har i bred enighet sagt att dessa frågor delegeras till Riksbanken, som då är oberoende. Samtidigt ska vi utvärdera hur det har gått. Det måste ju finnas någon form av utvärdering. Men det är lätt att i diskussionerna snubbla över nästa steg till vad vi vill att Riksbanken ska göra här och nu eller till och med framöver.

Det finns några saker som vi kan göra. Den första är att i våra utvärderingar noga värna oberoendet. Den andra saken är att hålla debatten levande. Det är viktigt med öppna utfrågningar där tuffa frågor ställs. Det ska inte vara medskick till Riksbanken, men frågor som finns där ute ska ställas. Vi ska inte själva leka ränteanalytiker eller bedömare, eller ge instruktioner till Riksbanken.

Sedan finns de utmärkta utvärderingarna som i år har genomförts av några av våra främsta nationalekonomer, nämligen John Hassler, Per Krusell och Anna Seim.

Den tredje saken är att på olika sätt konstatera att man har uppfyllt målet. Men det är nästan mekaniskt. Riksbanken är den första som säger att man inte har uppfyllt målet i år. Man är inte i närheten. Är inflationen över 10 procent och målet är 2 procent har man inte nått målet. Samtidigt är man i gott, eller dåligt, sällskap med nästan alla andra centralbanker i världen. De mätningar som har gjorts visar att det finns ett förtroende, och det har funnits där under hela den period som utvärderats. Jag tror fortfarande att Riksbanken kommer att uppfylla målet om 2 procent.

Den fjärde saken är att inte gå in och peta i villkoren för hur Riksbanken agerar. Det gäller särskilt nu eftersom man har köpt upp många obligationer - det har diskuterats och utvärderats om det är bra eller dåligt - för att få upp inflationen när den varit för låg. Nu har det skett stora förluster. Med den nya riksbankslagen kan man ifrågasätta om det har varit bra eller inte eftersom man har fyllt på med Riksbankens eget kapital när siffrorna har blivit negativa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

När vi utvärderar och granskar Riksbanken ska det ske på ett så automatiskt och så lite inblandande sätt som möjligt utifrån de roller vi har.

Den femte saken, och sista, är att vi ska dra lärdom av våra roller i kammaren och hur vi påverkar Riksbanken. Det är uppenbart över hela världen att politiken överstimulerade ekonomin i slutet av pandemin. Det har skett dels genom höga finanspolitiska utgifter, en för expansiv politik, dels därför att vi med en god vilja lagt fram så omfattande garantier att människor har upplevt att allt är safe. Alla våra utgifter kommer alltid att täckas upp av politiken. Då blir politiken ännu mer expansiv, och ett expansivt tryck i ekonomin har fortsatt att pågå.

Det är viktigt att fokusera på sådant i finanspolitiken som hjälper Riksbanken att sänka kostnaderna. Det gäller självklart konkurrensen, och det gäller också sådant som kan sänka kostnaderna. Om kostnaderna för att anställa sänks blir det mindre tryck i inflationen. Om skatten på arbete sänks stärks utbudet och knappheten i ekonomin minskar. Att spara på energi sänker energipriserna. Ett svenskt utbud av mat gör att det inte finns risk för prisexplosioner på mat.

Det finns saker som kan göras, och det är en del av politiken. Vi kan diskutera vad som är viktigt eller inte, men vi har definitivt en roll.

Låt mig summera, herr talman. Det här är en utvärderingsdebatt. Riksbanken uppfyller inte målet. Det konstateras i en utvärdering som de framstående nationalekonomerna har gjort. Banken har ändå på många sätt gjort vad vi kan förvänta oss enligt de ramverk som finns. Nu värnar vi bankens oberoende och dess viktiga uppdrag framöver att värna prisstabiliteten.

Med detta vill jag passa på att inför sommarledigheten tacka talmanspresidiet och talmannen för alla insatser och all tolerans med oss ledamöter och alla våra brister. Ni har underlättat mycket för oss och visat stor värdighet vid många viktiga tidpunkter. Jag vill också tacka finansutskottets kansli, som är ovärderligt. Vi står här och framstår som, hoppas jag, hyggligt välordnade. Men det är ett fantastiskt maskineri som ligger bakom, till exempel i form av underlag från utvärderingen av penningpolitiken. Arbetet görs av detta eminenta kansli, där det finns människor med mycket stora kunskaper och stort tålamod med oss ledamöter. Ett mycket stort tack till dem för deras fantastiska insatser. Vidare tackar jag mina kollegor i finansutskottet och presidiet.

Herr talman! Det är lite vågat att säga att man ska tala om sina egna förslag och sedan inte ge något svar alls om vad man själv vill göra.

Om finansministern lyssnade nogsamt till mitt anförande kunde hon höra att det verkligen handlade om visionerna för vad vi vill göra. Vi kan ta frågorna lite snabbt igen.

Är det SD, som säger att Hybrit och de stora gröna satsningarna i Norrland - som vi, tro mig, engagerat oss i länge - är dumheter, som är de som bestämmer, eller är det ni i regeringen? Vad är det som gäller egentligen? Nu är det verkligen stor osäkerhet här under debatten.

Det andra är återigen: Experterna säger att om man sänker kostnaderna för företagen så att de kan anställa så sänker det också inflationen. Varför detta enorma motstånd mot det?

Om man inte gillar sänkningen för unga utan vill ha det mer för de utsatta, som Centerpartiet framöver vill ha, varför gör man inte det i stället?

Det är jättebra om man sänker skatterna på inkomster. Men nu har ni hittills höjt dem. Varför höja dem för att sedan sänka dem?

Sedan återigen: Jag hörde över huvud taget ingenting för oss som värnar skolan om vad som kan hända under året. Har de kommunalråd och skolchefer fel som säger: Vi tvingas nu säga upp våra behöriga lärare till långvarig skada för våra elever därför att regeringen inte kan ge något ordentligt besked?

Fru talman! Jag har ett par frågor till finansministern, men först kommer jag att ställa en fråga som har att göra med det som har försiggått här i kammaren när finansministern varit på plats.

Det handlar om att Sverigedemokraterna, det största partiet i Tidökoalitionen eller bland Tidöpartierna, har meddelat att man är emot det stora gröna fossilfritt stål-projektet i norra Sverige, Hybrit. Man kastar en skugga över detta och vill egentligen stoppa stödet, i den mån det finns, även till övriga gröna industriprojekt, till skillnad från alla andra länder i världen, trots att vi är världsledande.

Jag vill bara ha ett klart och tydligt besked. Är det som SD säger det som gäller, eller är det som regeringen säger det som gäller? Är det som SD säger dumheter som vi ska bortse ifrån, eller är det de som i praktiken kommer att bestämma framöver? Det är jätteviktigt för Norrland, jätteviktigt för det svenska näringslivet och jätteviktigt för industrisatsningarna.

För det andra undrar jag om följande. Det handlar om alla de kommunalråd som tycker att skolan ska prioriteras, att det ska finnas behöriga lärare och att eleverna ska få en chans i livet. De är jätteoroliga för att ni nu inte kan ge besked. De står redo att lägga ned skolor för att ni inte har gett ett besked. Har de fel? Är det på något sätt så att de bara snällt ska vänta? De behöriga lärarna ska försvinna, och sedan kan de återanställas igen när ni har kommit överens om det. Det är min andra fråga.

Det tredje är att det har talats mycket om att man ska hålla nere inflationen. Men varför sänker ni inte kostnaderna för att anställa så att fler som är utsatta och unga kan få jobb? Företagen ber om det, näringslivet ber om det, och de som söker jobb ber om det. Experterna säger att det också sänker inflationen. Jag förstår inte detta från en så kallad borgerlig, liberal regering.

Fru talman! Det är slående hur många gånger som det refereras till vem som kommer från landsbygden. Allvarligt talat; prata med folk på landsbygden över hur oroliga de är för att servicen läggs ned, äldreomsorgen skärs ned och de små skolorna läggs ned. Prata med dina vänner i de små kommunerna runt om i landet, så får du lite reality check på det.

(EDWARD RIEDL (M): Vi bor ju där!)

Precis! Men då ska du kanske bry dig lite mer om dem. Sedan kan vi också hålla på talarordningen, fru talman.

Jag hade egentligen velat ställa frågor till Edward Riedl. Nu har du privilegierad tillgång i talarstolen till vad Centerpartiet faktiskt tycker. Det står också på vår hemsida, och det är det vi driver i hela landet. Det kommer snart små kepsar där det står: Tanka svenskt!

Vi måste bli mer oberoende av olja från diktaturstater. Vi måste använda vår svenska skog. Ta i stället som intäkt nu att vi hoppades att reduktionsplikten skulle ge produktion i Sverige. Vi var alla bakom det. Sedan blev det inte tillräckligt bra, och framför allt blev det en osäkerhet eftersom ni inte gjorde de stora investeringarna.

Nu går vi rakt på sak: Sänk skatten på det goda bränslet, det svenska bränslet, upphandla det inte så dyrt som möjligt utan så billigt som möjligt. Kräv sedan att höginblandat från den typen av råvaror går in i tanken. Gå rakt på sak. Det är vad vi alla vill. Vad är det som är så dåligt med att tanka svenskt, inte saudiskt eller ryskt? Låt oss bygga upp en billig svensk produktionsbas. Det är inte jag som säger så, utan det finns investerare redan i dag. Men de väntar på grund av er klimatfientliga politik. Ge dem chansen. Investera i storproduktion av svenskt bränsle i stället för hur det är nu. Då klarar vi våra klimatmål, och vi slipper den typen av klimatkris. Sverige kan leda i stället för att ligga efter.