Niklas Wykman

Herr talman! Först och främst önskar man ju att mer hade gjorts tidigare från bankerna och också att staten hade täppt till olika luckor tidigare, att vi hade haft mer polisiära resurser och på annat sätt hade kunnat motverka den här brottsligheten med kraft. Nu kan vi ju bara gräva där vi står och arbeta oss framåt.

Som ledamoten är medveten om kan jag inte kommentera det enskilda fallet på något sätt. Däremot kan jag med sorg konstatera att det tyvärr inte handlar om enskilda fall i bemärkelsen att de är få. Det finns väldigt många tragiska historier här, där offren antingen har fastnat i någon form av brett bedrägeriförsök eller där hänsynslösa, vidriga individer har sökt upp några av samhällets mest sårbara och begått den här typen av grymheter emot dem. Pengarna är viktiga i sig själva, men givetvis är tryggheten, tilliten, skammen och andra faktorer för många människor kanske lika viktiga.

Det är viktigt att de människor som har drabbats och orkar berätta också berättar om detta och att man bryter stigman. Detta är viktigt i sig självt för att få bort skammen.

Interpellanten frågade om beloppsgränser och olika typer av säkerhetsåtgärder. Jag kan bara uppmana alla människor att se över vilken typ av skydd de har och vilka inställningar de har.

Något som kan bidra till att bryta stigman och öka förståelsen är det faktum att alla människor kan bli lurade. Det finns förstås grupper som är mer sårbara och som de kriminella kan vända sig mot, men det finns alltid situationer där nästan alla människor är sårbara för att bli lurade på olika sätt - en regnig oktoberdag efter ett jobbigt samtal från vårdcentralen då man ska hämta på förskolan och det råder allmänt kaos i livet och man bara vill komma vidare och få det här överstökat, till exempel. Därför är det viktigt att de här åtgärderna från bankerna rullas ut på ett brett sätt.

Vi ska såklart noggrant under tiden framöver följa hur bankerna gör detta. Att de klarar av att göra det och att de gör kundanpassningar är självklart nyckeln för detta. När man läser om en del av de här fallen undrar man vem som har efterfrågat en banktjänst där en person snabbt kan swisha bort tiotusentals kronor trots att personen normalt sett bara använder sitt bankkonto för att betala räkningar och kanske ge några hundralappar i julklapp till barnbarnen. Helt plötsligt kan personen genomföra utlandstransaktioner i tiotusen- eller till och med hundratusenkronorsklassen. Här finns det något för bankerna att arbeta med för att göra något åt detta.

Vi arbetar också aktivt med en rad saker för att skärpa hur systemet fungerar och göra det motståndskraftigt. Det är ju i längden det bästa sättet att ställa sig på brottsoffrets sida, att se till att man inte kan bli lurad på det här sättet. Jag har redan berättat om uppdraget till Finansinspektionen och vilket resultat det har fått kring statistikinsamling och annat.

Sedan vi tillträdde har vi en särskild arbetsgrupp mellan Finansdepartementet och Justitiedepartementet som arbetar igenom förslag på det här området. Jag har träffat de stora telekombolagen som har en viktig del i detta eftersom det ofta är telefoner och sms som används för de här lurendrejerierna. Vi har gett ett uppdrag till Post- och telestyrelsen kring spoofing och nummermanipulation, som man ofta använder, vilket interpellanten påtalade. Vi har en utredning som tittar på förstärkt skydd för personuppgifter. Vi bereder det förstärkta straffrättsliga skyddet för äldre, så att den här typen av brott kan betraktas som grova och på det sättet ge strängare straff. Vi har arbetat med utredningen om ett förbättrat informationsutbyte med banker, och vi har en nationell strategi mot organiserad brottslighet, där brott i det ekonomiska häradet ingår.

Herr talman! Fler poliser, skärpta straff och mötet vi har haft med banker och polisen - jag skulle kunna fortsätta på detta vis att lista åtgärder vi också vidtar vid sidan av de förhöjda krav och de förväntningar vi har på bankerna.

Herr talman! Först och främst tack till Anna-Belle Strömberg för den här interpellationen! Det är genuint viktigt att detta diskuteras. Det går bara att hålla med om att mer borde ha gjorts tidigare. Man kan ju ägna sig åt att fördela ansvar på olika sätt. Men när det handlar om att bekämpa brottslighet kan man ju konstatera att samhället på många olika sätt långt tidigare borde ha agerat. Det gäller ju detta område också.

Herr talman! Nu tror jag inte att Anna-Belle Strömberg och jag är så oeniga egentligen, men jag tänkte ändå ta mig friheten att gå lite i polemik. Låt mig säga, så att det inte blir fel: Skulden ligger inte hos den som blir lurad. Skulden ligger inte heller hos banken. Skulden ligger hos bedragaren. Detta tror jag att vi är helt överens om, men det ska ändå vara glasklart att skulden hör hemma hos dem som försöker utnyttja människor eller systemet för att begå brott.

Under den tid jag har följt dessa frågor har jag mött de mest bisarra - jag vet inte om det är rätt ord här - fall. Det är ju en enormt hänsynslös verksamhet där man många gånger tar sikte på samhällets mest sårbara människor och utnyttjar olika typer av svagheter i våra system, finansiella, juridiska eller polisiära, för att inte bara beröva människor deras pengar utan också hedern och äran och den sista tilltron och tilliten till samhället och medmänniskorna. Det är en avskyvärd brottslighet som vi möter.

Herr talman! Det är också viktigt att inte frikoppla detta. Det har ju inte uppstått i ett vakuum.

Förvisso är det så - och jag håller helt med interpellanten i det avseendet - att det har skett en omvärldsförändring som inte bara har med kriminaliteten att göra eller med framväxten av gäng eller ett råare samhällsklimat. Det har skett en digitalisering, precis som interpellanten i sitt inlägg talar om. Det har också skett en utveckling där inte lika många banker har en lokal närvaro.

Detta att man kanske handlar på samma Icabutik som de som jobbar på banken har gradvis eroderats och förändrats. Numera sköter man mycket av sina tjänster digitalt. Bankens personliga kundkännedom har på så sätt förändrats, och bankerna har försökt byta ut den mot kundkännedom genom blanketter och så vidare.

Problemet är att det skyddssystem som man delvis har försökt ersätta det gamla personliga mötet på bankkontoret med har många svagheter. Det har utnyttjats. Dessa två saker i kombination - att vi har digitaliserats mer i kombination med att bankerna inte längre är lika närvarande i olika lokalsamhällen som de en gång var - har skapat luckor i systemet sammantaget. Här har varken regleringen eller brottsbekämpningen varit tillräcklig.

Banker har över tid kunnat göra stora vinster genom digitaliseringen. De har blivit effektivare och så vidare, men man har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med säkerhetsluckorna.

Jag kan i ett senare inlägg återkomma till allt vi gör konkret, men det huvudsakliga vägvalet handlar om - vid sidan av att vi supportar och deltar konstruktivt i arbetet med de nya EU-regelverk som ska komma på plats - att få bankerna och för den delen också polisen och andra som jobbar med detta att kliva fram och ta sin del av ansvaret.

Efter de åtgärder som vi har vidtagit ser vi nu att bankerna kliver fram. De börjar ta ansvar. Gradvis kan man implementera saker som gör det svårare för brottslingar i det finansiella systemet. Här kommer mer att behöva göras. Men vägvalet handlar om att tvinga aktörerna att kliva fram, ta ansvar och göra rätt.

har frågat mig hur jag och regeringen tänker komma till rätta med bedrägerierna, vilka åtgärder jag tänker vidta inom mitt ansvarsområde för att öka omhändertagandet och stödet till brottsoffren och om jag kommer att verka för att Sveriges regering agerar i bankkundernas intresse utifrån Europaparlamentets förslag.

Att motverka brottslighet är en av regeringens högst prioriterade frågor. Det gäller inte minst brottslighet i det finansiella systemet. Att slå sönder den kriminella ekonomin är ett av målen i den nationella strategin mot organiserad brottslighet, och strategin innehåller flera åtgärder som är av vikt i arbetet mot bedrägerier.

Det stora flertalet bedrägerier förutsätter att kriminella missbrukar produkter och tjänster som tillhandahålls av bankerna. Som ett led i regeringens arbete mot bedrägerier höll statsministern, justitieministern, finansministern och jag själv ett möte i februari med företrädare för bankerna och Polismyndigheten. Vid ett uppföljningsmöte i maj presenterade bankerna sina åtgärdsförslag, och Polismyndigheten har uppgett att de ser positivt på förslagen. Regeringen kommer att följa upp att bankernas åtgärder genomförs och får effekt.

Parallellt med detta fortsätter regeringen sitt kontinuerliga arbete med att analysera behov av skärpta lagar och regelverk i syfte att stärka bankkundernas trygghet. Tillsynsmyndigheternas arbete är också en viktig del av arbetet för konsumenternas trygghet.

Vad gäller ersättning vid obehöriga transaktioner, det vill säga transaktioner som genomförs utan kontohavarens samtycke, ansvarar kontohavaren för hela beloppet vid obehöriga transaktioner om han eller hon har handlat grovt oaktsamt. Medlemsstaterna i EU får emellertid begränsa kontohavarens ansvar under vissa förutsättningar.

Enligt svensk rätt ansvarar en konsument för hela beloppet vid obehöriga transaktioner om han eller hon har handlat särskilt klandervärt. Om konsumenten har handlat grovt oaktsamt, ansvarar han eller hon i stället för ett belopp motsvarande som mest 12 000 kronor.

Regeringen har gett Finansinspektionen i uppdrag att redovisa hur myndigheten bedriver tillsyn över att bankerna uppfyller sina skyldigheter att motverka bedrägerier. Finansinspektionen konstaterar i sin redovisning att bankerna behöver göra mer för att motverka bedrägerier. Bland annat behöver produkterna och tjänsterna utvecklas för att öka säkerheten. För att effektivisera tillsynen avser Finansinspektionen även att se över insamlingen av statistik om bedrägerier, operativa risker och säkerhetsrisker i syfte att göra den mer enhetlig.

EU:s betaltjänstdirektiv är just nu föremål för förhandlingar inom EU. Regeringen är positiv till att regelverket ses över och välkomnar Europeiska kommissionens ansats att bekämpa bedrägerier. Regeringen anser att reglerna om ansvar vid obehöriga transaktioner bör utformas så att ett högt konsumentskydd säkerställs, och regeringen avser att bevaka att reglerna om ansvarsfördelning mellan banktjänstleverantörer och kunder får en lämplig utformning. Sverige deltar aktivt i de rådsarbetsgruppsmöten som nu pågår.

Herr talman! Först och främst: Den nya a-kassan blir utformad mer i enlighet med bästa forskning och bästa kunskap på området om hur man ska göra för att motverka att människor långsiktigt och varaktigt fastnar i arbetslöshet. Att incitamenten för att acceptera jobberbjudanden gradvis stiger är bra för att motverka utanförskap och håller kostnader tillbaka.

Saker och ting kan vara både bättre och billigare. Det är givetvis väldigt svårt att få ihop de sakerna i Vänsterpartiets värld, men det är klart att saker och ting ibland kan fungera bättre och kosta mindre. De kan ge bättre stöd utan att vara dyrare. Det är kärnan i att få staten att fungera att tänka på det sättet.

Förändringen i a-kassan syftar ju till att fler människor ska få jobb och färre ska fastna i varaktigt bidragsberoende. Det är på det sättet en förbättring av a-kassan, precis som Oscar Sjöstedt påpekar.

När det gäller energimarknaden säger man att vi gör ingenting. Nu pågår ju ett intensivt arbete med att få ny kärnkraft på plats som kan ge stabila förutsättningar för svensk industri och svenska hushåll. Ju fler som vill sluta upp bakom det, desto bättre. Det är kanske inte omöjligt att Vänsterpartiet också gör det.

Herr talman! Sedan ville Ida Gabrielsson snabbt lämna diskussionen om offentliga finanser. Det kan jag förstå, men det är ändå så att säga kärnan i det vi har att göra.

Om man bygger sina intäkter mycket på tillfälligt höga bankvinster har man kvar utgifterna även om vinsterna skulle gå ned. Detta skulle kunna gröpa stora hål i de offentliga finanserna. Om man föreslår till exempel olika typer av bankskatter som är svåra eller tar tid att genomföra vältrar man över stora kostnader på dem som har bolån. Eller så kommer de inte på plats, och det gröps stora hål i de offentliga finanserna.

Ökar man den offentliga upplåningen väldigt mycket är det klart att de som lånar ut pengarna kommer att vilja ha ränta. Då behöver man betala den räntan i stället för att pengarna kan gå till polisen, välfärden eller något annat. Det är klart att man behöver ta in detta i en sådan diskussion.

Om man lånar upp och gör en investering i dag undantränger man möjligheten att göra samma investering i morgon, med egna pengar. Då måste man vara helt säker på att det är bättre att göra den i dag än att göra den i morgon. Kanske finns då en helt ny teknologi som vi hade önskat att vi hade resurser att investera i, men det kan vi inte; de pengarna gick åt till Vänsterpartiets budgethål redan i år.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag bara säga att jag tycker att Ida Gabrielsson förtjänar en eloge. Det tillför i alla fall en tydlig dynamik till debatten när en vänsterpartist först läser en kristen bön i talarstolen och sedan hänvisar till Svenskt Näringsliv i debatten. Det tycker jag är uppfriskande på många sätt.

Det är inget fel att investera. Man kan givetvis alltid diskutera vad som är de optimala nivåerna för skuldankare och skuldsättning. En sådan diskussion förs ju brett. Den förs här i riksdagen, den förs i samhället och den förs i olika organ som är mer eller mindre nära knutna till regeringen. Det är givetvis sunt. Offentliga finanser ska alltid genomlysas.

Det som är viktigt är dock att man snabbt kan se det man får för pengarna om man ökar skuldsättningen, om man köper saker och om man investerar. Det blir rätt konkret rätt snabbt. Men sedan ska man ju betala. Min enkla poäng och det som är viktigt för regeringen att framhålla är att det också förtjänar utrymme i debatten.

Om jag minns rätt vill Vänsterpartiet höja skuldankaret till 50 procent av bnp. Om man skulle ligga på de skuldnivåerna, hur många fler miljarder skulle vi då betala i ränteutgifter? Ida Gabrielsson kan säkert uppgiften. Är det 10, 20, 30 eller 40? Låt oss säga att det är 30 miljarder mer som vi i så fall skulle betala i ränteutgifter. Det är 30 miljarder som vi inte skulle kunna använda till sjukvården, skolan eller andra satsningar eller för den delen till årliga investeringar i Sverige utan som vi i stället skulle behöva använda för att betala ränteutgifter.

Vi ser ju, och det skrivs om det internationellt i debatten, att många länder som har högre skuldsättning än Sverige nu plågas offentligfinansiellt hårt av sina ränteutgifter. Det är inte säkert att det är en bra väg att välja det.

En styrka för Sverige är att vi har låg skuldsättning och därmed låga räntekostnader och en hög grad av frihet att agera i tuffa tider. Skulle vi dra på oss högre statsskuld och högre ränteutgifter skulle välfärden behöva stå tillbaka, och vi skulle kunna få ett förlopp som är svårt att hantera.

Herr talman! Jag utesluter få eller kanske rent av inga av de förslag som Centerpartiet har.

Allting måste ju rymmas inom en prioritering. Men när det gäller hur småföretagare ska ha det pågår ett brett arbete med att pressa tillbaka regelbördan - ett ofta återkommande problem som småföretagare pekar på - och implementeringsbördan från olika EU-regler. Här finns mycket att göra för att göra det enklare och smidigare att driva företag i Sverige.

Sedan existerar ju inte företag i ett vakuum. De kriminalitetsproblem som Sverige är drabbat av slår hårt mot landets småföretagare. Det är en tydlig prioritering att åtgärda detta. Att vi har bra personer med rätt utbildning och rätt kompetens som kan ta de jobb som är lediga och att vi har ordning och reda och kunskap i skolan är också viktigt för småföretagandet.

Jag har all respekt för att man vill in och skruva i olika ersättningssystem, skattesystem och bidragssystem. Men det som konstituerar hela företagsklimatet är en bredare blandning av olika politikområden, allt från att bekämpa brott till att ha välutbildad och duktig arbetskraft i landet.

Man kan alltid diskutera enskilda åtgärder i bidragssystem, sjukskrivningssystem och annat. Det kan ha sin effekt. Men de reformer som ska göras av till exempel a-kassan ökar rimligtvis villigheten att ta olika jobberbjudanden, vilket också är bra för företagandet.

Sedan står Martin Ådahl såklart inför ett stort och betydande problem. Martin Ådahl ska ju försöka samla Sveriges lantbrukare, Sveriges skogsägare och Sveriges småföretagare och byta ut en moderat statsminister mot en socialdemokratisk statsminister som är beroende av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tror att det blir tufft, hur många små åtgärder man än har i de olika bidragssystemen för att åstadkomma det. Sveriges småföretagare mår bäst av en moderatledd regering, inte en regering som leds av socialdemokrater och på olika sätt ska samverka eller ingå med vänsterpartister och miljöpartister. Det blir mycket tufft för Martin Ådahl.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för berömmet! Det värmer såklart. Jag har läst Centerpartiets budget med stort intresse och får lov att säga att där finns väldigt många sympatiska förslag som vart och ett givetvis har sina goda intentioner och goda effekter. Emellanåt finns det kanske någon tendens att överskatta de positiva effekterna, men det är helt klart ändå många positiva effekter.

När man tar ett kliv tillbaka och funderar är det dock inte helt och hållet vår bedömning att väldigt många nya små regler och särlösningar nödvändigtvis är vad som kommer att lyfta svenska löner och svensk tillväxt. Sedan kan givetvis alla sådana förslag prövas. De kan vara förtjänstfulla och emellanåt motiverade att genomföra. Men med många olika typer av särlösningar är det ändå ofta så att de bygger och adderar till ett krångel och till en regelbörda. Till sin natur medför de alltid en risk för att en företagare snarare gynnas av att kunna reglerna väldigt väl så att man kan utnyttja dem till max än av att vara duktig på sin affärsverksamhet eller i sitt företag. Sådana saker behöver man alltid naturligt ta in i en sådan avvägning.

Sjuklöner och sjuklöneansvar är en viktig diskussion att ha. Man måste också konstatera att höga sjukskrivningstal är ett betydande problem för Sverige. Det är centralt både att sjukvården har resurser, förmåga och förutsättningar att möta detta och att arbetsgivare tar sin del av ansvaret för att arbetsplatserna är tillräckligt bra. De ekonomiska bördorna måste fördelas rättvist och på ett sådant sätt att var och en - samhället och sjukvården liksom arbetstagaren och arbetsgivaren - har rätt incitament att möta ohälsa på olika sätt.

Det är svåra avvägningar som behöver göras, och ifråga om det är jag inte lika övertygad som Martin Ådahl om att Centerpartiet har landat rätt.

Herr talman! Delar av det som Mikael Damberg säger kan jag givetvis fullt ut instämma i. Andra delar ligger relativt långt från det som traditionellt har varit både socialdemokratiskt, moderat och för den delen svensk politik. Det är klart att om vi vill rigga den internationella ekonomin så att vi fullt ut ska kasta oss in i en världsordning där vi tävlar med statssubventioner till olika typer av industrier, då kommer vi relativt snart till det problemet att vi är mycket färre än vad man är i många andra länder.

Om vi vill bidra till att fullt ut accelerera en diskussion som handlar om att man ska ha så mycket statliga subventioner och program som möjligt är det inte säkert att det är bra för svenska löntagare och svenska arbetare. Det finns ju länder med många fler skattebetalare som kan hosta upp mycket mer pengar. Först och främst måste vi tävla med kompetens, teknologi, goda villkor och så vidare.

Även om ambitionerna är goda skulle jag alltså förorda att man bör föra den diskussionen med aktsamhet. Om vi ska tävla med Frankrikes statssubventioner är det inte säkert att vi vinner, och därför är det viktigt att hålla en distinktion i den diskussionen.

I övrigt är det lite svårt att förstå Klimatklivet. 11 miljarder kronor på tre år varav mycket till laddinfrastrukturen och 7,1 miljarder kronor för de närmaste tre åren för att elektrifiera tyngre trafik som lastbilar, bussar och annat. För Industriklivet är det 4,8 miljarder under mandatperioden, och 3,7 miljarder fram till 2030 för att återställa våtmarker.

Så där kan man fortsätta. På område efter område görs stora satsningar för att minska utsläpp och för att klara den gröna omställningen.

Det är dock lite svårt att fullt ut ta till sig kritiken kring energipolitiken, eftersom Sverige befinner sig i en situation som vi inte borde vara i. Kärnkraftsreaktorerna borde aldrig ha stängts ned. Att ha dem kvar skulle lätta trycket på utsläppen och minska beroendet av makter vi inte vill vara beroende av. Det hade varit bra för svenskt klimat och svensk industri. Nu ska vi återstarta svensk kärnkraft.

(Applåder)

Herr talman! Ja, visst är det något befriande över att säga som det är, att se problemet i vitögat och att på ett uppriktigt sätt konstatera vilka problem och utmaningar vi står inför. Det lite häpnadsväckande är kanske att det upplevs som en nyhet i politiken med en återintroduktion av något som borde vara en självklarhet.

Jag är helt övertygad om att detta välkomnas brett i det svenska samhället. Jag tycker också att jag nu ser spår av detta i socialdemokratin. Det är bra för Sverige med en politisk debatt där man ser problemen och där åsiktsutbytet syftar till att lösa eller att introducera olika typer av lösningar på de problemen. Varje inlägg och varje kommentar behöver då inte handla om något slags taktik där man ska försöka vinna en röst eller göra ned en motståndare - jag tror att det är väldigt dåligt för Sverige att hålla på så. Det är bra att vi diskuterar de problem som finns och de lösningar och reformer som ska till.

När det kommer till den gröna omställningen har Sverige fantastiska möjligheter. Vi har råvaror. Vi har tekniskt kunnande. Vi har en industri som kan leverera och som kan bli vinnare på detta. Jag tycker att det är bra att prata om att detta också skapar utmaningar och problem. Det handlar om gammal teknik som kanske inte längre blir värdefull. Det handlar om människor som har haft jobb och som kanske inte längre riktigt passar in eller fungerar i detta. Det finns plus, och det finns minus.

Överlag ska vi självklart göra allt vi kan för att ligga i framkant av den gröna omställningen, att leda den och att vara ett innovativt och duktigt ingenjörsland, så som Sverige traditionellt alltid har varit.

Det betyder inte att det inte finns problem kopplade till detta. Som jag meddelade i mitt tidigare anförande kommer regeringen att återkomma med en infrastrukturproposition och en forsknings- och innovationsproposition, där vi kommer att adressera ett antal av dessa utmaningar. Sedan kommer givetvis mer att behöva göras framöver. Här pågår inte minst en bred internationell diskussion.

Herr talman! Det är lätt att dela alla Alm Ericsons ambitioner. Vem gör inte det? Sedan har ju ni i denna kammare och vi som regering ett särskilt uppdrag att prioritera och se vad som är möjligt att genomföra i verkligheten.

Det stämmer att prognoserna för inflationen är att den sjunker undan, men det är också givet att man bedriver en ansvarsfull politik. Hade man kraftigt expanderat utgifterna och skjutit in mer pengar i ekonomin brett hade kanske prognoserna för inflationen sett annorlunda ut. Det är därför man behöver vara realistisk, jordnära och förankrad i hur verkligheten ser ut.

Det är svårt att förstå de mycket hårda ord som används. Man kan självklart diskutera om man skulle ha tillfört 1, 2, 3 eller 10 miljarder mer. Men realiteten är att av reformutrymmet användes i vår första budget en tredjedel till kommuner och regioner. I senaste budgeten användes 40 procent av reformutrymmet till detta, och nu tillförs ytterligare 6 miljarder. På så sätt tillförs vården i år 12 miljarder kronor mer.

Man kan givetvis ha uppfattningen att det borde vara ännu mer, att man borde dra ned någon annanstans, att man borde höja skatter, att man borde ha färre poliser eller att man borde prioritera om på något annat sätt. Men det är ingen svältkur när man kraftigt ökar resurserna till ett område.

Däremot är det ett väldigt besvärligt läge. Vården lider hårt av den inflation som vi haft i ekonomin med de kostnadsökningar som har följt av den. Därtill är det säkert sant, som har framkommit i debatten, att det finns en och annan sak att göra kring vårdens innehåll. Det jobbar regeringen också med. Hur ska man kunna få ut mer av sitt arbete, känna sig mer sedd och tillvaratagen och på så sätt kunna ge bättre möjligheter för patienterna i vården? Det strukturarbetet pågår också.

Jag vänder mig mot de mycket hårda orden. Det är ett resurstillskott, men det är svåra prioriteringar. Det finns stora behov på många ställen.

Herr talman! Stort tack till Janine Alm Ericson för att hon uppmärksammar viktiga utmaningar för Sverige och för sjukvården!

Jag hör ingen tala om nöjdhet här i kammaren. Det är en styrka för Sverige att vi från vänster till höger har en beslutsamhet att möta den mycket oroliga utveckling vi har i vår omvärld och att det finns en bred uppslutning bakom att bekämpa inflationen och kostnadsökningarna.

En seriös diskussion måste börja där. Vad är roten till problemet? Det finns kanske inte en rot och ett problem. Tidigare ledamot pratade förtjänstfullt om de olika typer av strukturella problem som kan finnas inom vården. Det kan vara allt från vad man lär sig på utbildningen till hur verksamheten är organiserad och så vidare.

Men roten till det problem vi har är inflationen. Då går det inte att försöka lösa problemet genom att förvärra det eller förlänga det. Det är också därför det har behövts en balans i politiken. Hade man bara kompenserat för alla kostnadsökningar överallt hade inflationen bitit sig fast på en hög nivå - Mikael Damberg påpekade tidigare korrekt att det inte går att agera så. Därför har politiken behövt vara avvägd i olika avseenden.

Man kan se att tillskott till regioner och kommuner är de största prioriteringarna i regeringens politik. Detta år tillförs vården 12 miljarder kronor för att kunna möta utvecklingen. Men man behöver också vara tydlig med att man inte kan kompensera för alla kostnadsökningar, för då kommer grundproblemet att bita sig fast. Även regioner behöver ta sitt ansvar i detta. Det handlar alltså om en svår avvägning mellan olika intressen och om att hålla tillbaka utgifter på ett sådant sätt att inflationen, som orsaker grundproblemet i vården, inte biter sig fast samtidigt som man tillför resurser så att vården klarar sig igenom denna mycket svåra överbryggningsfas.

I detta agerar regeringen ansvarsfullt, och regeringen har tillfört resurser.

Herr talman! Efter många år av stimulanser kom inflationen tillbaka i ekonomin. Med inflationen kom de högre räntorna. Pensionärer, barnfamiljer och alla hushåll med låga inkomster fick tunnare plånböcker och tommare kylskåp. Med ökade räntekostnader och reallöneminskningar urholkades arbetslinjen. Oron ökade. Inflation är löntagarnas och pensionärernas värsta fiende.

Men det stannar inte där, herr talman. Inflationen äter resurser från det som är gemensamt: från vården, skolan och alla andra samhällsinsatser. Inflationen försvårar för investeringar. Det blir svårare att veta vad som är lönsamt när priser ändras i snabb takt. Inflationen satte också en akut press på många företag och sektorer i samhället. Det fanns kommersiella fastighetsbolag som hade tagit på sig för mycket risk. Runt om i världen började banker gå omkull. Problemen med hög inflation är omfattande, från vardagen och det tomma kylskåpet till den stora ekonomin och världshändelserna.

Till det har vi ett krig i vår närhet. Det är en omfattande tragedi med ett enormt mänskligt lidande men också med tillhörande ekonomisk oro. Vi har Hamas terrorattacker. Vi har krig och oroligheter i Mellanöstern. Vi har geopolitiska spänningar som givetvis plågar de människor som blir direkt berörda men också innebär pålagor för handeln och vårt ekonomiska system. I länder som är viktiga för Sverige, svenska jobb och svensk industri finns det betydande problem. Det är bekymmer i Tyskland och bekymmer i Kina. Allt från oförmåga att genomföra politiska reformer till problem på deras marknader tynger på olika sätt och skapar olika typer av risker in i den svenska ekonomin.

Stigande räntor och som i Sverige högt skuldsatta hushåll, som dessutom i ett internationellt perspektiv har korta räntebindningstider, skapar såklart en press nedåt på vår bnp och uppåt på vår arbetslöshet. Man kan samtidigt konstatera att svensk arbetslöshet är hög men ligger relativt nära jämviktsarbetslösheten. För dem av oss som är specifikt intresserade av ekonomi betyder det att det finns mycket mer att komma till rätta med än bara konjunkturen.

Vi har inflationen som har kommit tillbaka in i våra ekonomier, och vi har det oroliga omvärldsläget. Till det har vi en besvärlig situation som är skapad här hemma i Sverige, med nedstängd kärnkraft och med oordning som något slags nytt normalläge i skolan. Den brottslighet som sker på våra gator och torg drabbar oss som personer direkt men har också ätit sig djupt in i våra olika typer av system. Det sker bedrägerier där människor förlorar inte bara sina sista pengar utan kanske också sin sista tilltro både till samhället och till andra människor. Bördor och byråkrati har lagts på vårt företagande och jobbskapande. En ohållbar migration, fusk i välfärden och en djup splittring i samhället är andra betydande problem som inte till obetydlig del är skapade av oförsiktig, ovarsam eller emellanåt helt frånvarande politik.

Men det går att vända detta. Det går att ställa till rätta, ställa om och ställa sikten mot en bättre framtid. Den här regeringen har tagit fajten mot inflationen, som nu är nere på lägre nivåer. Skulle den komma tillbaka är vi beredda att agera kraftfullt igen. Den här regeringen har sagt nej till lockrop om högre utgifter och okontrollerade kompensationer som skulle ha gjort att inflationen bitit sig fast på högre nivåer längre. Den här regeringen har mött det oroliga omvärldsläget med stabila, stora och hållbara paket för att stötta Ukraina men också genom att ta Sverige djupare in i många internationella samarbeten, inte minst Natosamarbetet.

Vi har också börjat fajten mot de brister som har funnits i det svenska samhället. Det är inte en kamp som kommer att vara över de närmaste dagarna, de närmaste veckorna eller de närmaste åren. Det här kommer att kräva beslutsamhet, uthållighet och prioriteringar. Det pågår arbete för att bygga ny kärnkraft i Sverige. Det tillförs betydande resurser till vårt försvar för att inte bara hålla fienden stången i andra länder utan också stå starka själva. Det pågår ett omfattande upprustningsarbete av vårt rättsväsen, med resurser till polis och domstolar. Det vidtas även betydande åtgärder för att stärka det förebyggande arbetet. Föräldrar ska ha ett jobb att gå till, och barn och ungdomar ska kunna få stöttning. Olika sekretessregler ska inte stå i vägen för de hjälpinsatser som så starkt behövs. Det går att vända utvecklingen.

I detta ska vi hålla ihop och gå framåt. För att hålla ihop landet har vi riktat insatser till dem där behoven är som störst. Det är bostadsbidrag till de mest utsatta barnfamiljerna, sänkt skatt på arbete och sänkt skatt på pension. Vi har tagit ned kostnader för drivmedlen.

De största prioriteringarna i våra budgetar har handlat om att hålla välfärden under armarna i mycket prövande tider. Det handlar om stora resurstillskott till kommuner och regioner som omsätts till mer av tillskott i skola och sjukvård.

Alla problem kan inte avhjälpas. Vi kan inte agera på ett sätt som för evigt cementerar ett hårt inflationstryck i Sverige. Men vi kan hjälpa, avlasta och hålla ihop samhället i prövande tider.

Herr talman! Vi ska hålla ihop och vi ska gå framåt. När vi nu blickar framåt handlar det om nya satsningar för infrastruktur, klimatomställning, forskning och energiproduktion. Regeringen avser att gå fram med propositioner både när det kommer till forskning och innovation och när det kommer till infrastruktur. Det är viktigt.

Vi ska hålla ihop, och vi ska gå framåt. Vi har en produktivitetskommission som har pekat på en lång rad brister i hur svensk ekonomi fungerar och är organiserad. Allt det har skett på regeringens initiativ för att vi både ska hålla ihop och gå fram framåt.

Herr talman! Sverige ska vara ett rikt land präglat av social sammanhållning. För att vara det krävs arbete. Det handlar om alla de människor som varje dag går upp och gör sitt bästa på jobbet. Trots att de är lite trötta ställer de klockan även nästa morgon och sliter på.

Utan människor som gör detta, utan uppoffringar och ansträngningar, men såklart också med arbetsglädje, semester och social gemenskap, kan vi inte klara våra höga ambitioner att vara både ett rikt och framgångsrikt land men också ett land som håller ihop och har en stark känsla av samhörighet.

Att återställa värdet av att arbeta är centralt för regeringen. Vi har haft och har väldigt ansvarstagande parter på den svenska arbetsmarknaden. Deras ansvarstagande har möjliggjort att vi har kunnat komma tillbaka till mer av prisstabilitet. De förtjänar beröm för sina insatser.

Men politiken är att återställa värdet av att arbeta. Det är viktigt för många aspekter av samhället, och inte minst jämställdheten. I den här debatten har det bland annat talats om självförsörjning. Det är få saker som är så förknippade med egenmakt, egenbestämmande och frihet som att klara sin egen försörjning.

Självförsörjningen är för låg i Sverige. Den är tyvärr lägre bland kvinnor än bland män, och den är lägre bland utrikesfödda än bland inrikesfödda. Det behöver vi gemensamt åtgärda med politiska reformer.

Vi ska givetvis se till att löntagarna kommer i kapp och får bättre levnadsstandard. Det är centralt för jämställdheten att klara att kvinnor får bättre förutsättningar på arbetsmarknaden och bättre villkor framöver.

Man kunde önska att vi redan levde i ett perfekt och jämställt samhälle. Men tyvärr gör vi inte det. Vi ser kvinnor som tar ett stort ansvar på sina arbetsplatser och sedan belastas med ett ännu större ansvar för hemmet.

Vi ser många kvinnor som tar det yttersta ansvaret för hushållens ekonomi. De ska säkra att det finns julklappar, födelsedagspresenter, mat på bordet och blommor när man ska gå på besök.

De har kanske många gånger fått ta den största smällen när priserna har rusat och det har blivit dyrare i butiken. De har ställts inför många prioriteringar och mycket stora uppoffringar den senaste tiden. Att till dem ge tillbaka värdet av att arbeta och värdet av sina pengar är givetvis centralt.

Vi behöver uppdatera och uppvärdera värdet av att arbeta i Sverige. Ska vi klara det och ska vi klara mer av jämställdhet i Sverige framöver måste vi också säkra det som är mest centralt för att vi ska ha ett jämställt samhälle.

Vi ser med oro på hur man attackerar ordning och reda i de offentliga finanserna, och hur det talas vitt och brett om att kunna öka utgifter, dra på sig högre skulder och med tiden större ränteutgifter.

Det riskerar att bli en giftig cocktail för det som är det viktigaste kittet i jämställdheten, eller åtminstone kanske ett av de viktigaste. Det är att vi har hög kvalitet i våra välfärdstjänster.

Där jobbar många kvinnor. De jobbar i förskolan, sjukvården och skolan. Där drabbas man givetvis hårt ifall vi i tider av ekonomiska nedgångar har bundit upp stora utgifter till räntekostnader eller andra utgifter som inte är lika centrala för att vårt land ska må bra.

Men ifall kvaliteten där börjar att darra vet vi också att det slår hårt mot kvinnor och mot jämställdhet. Då vet vi att man kanske drar sig för att stanna kvar en timma på jobbet om man vet att det är dåligt på förskolan.

Då får man ta det extra ännu större ansvaret i hemmet med läxläsning och annat när det brister i skolan. Då vågar man kanske inte lita på äldreomsorgen. Då blir det tuffare och svårare att sluta de lönegap som finns i ekonomin.

Herr talman! Sverige ska vara ett rikt, framgångsrikt och socialt sammanhållet land. För det krävs att vi stöttar dem som drabbas mest när krisen slår till. Det har vi gjort, och det fortsätter vi att göra.

Det handlar till exempel om ökat bostadsbidrag för de barnfamiljer som är mest utsatta. Det handlar om att ha de tydligaste budgetprioriteringarna om sjukvården, skolan och det som är gemensamt.

Det handlar också om att återvinna tryggheten och säkerheten i vårt land med betydande uppoffringar och prioriteringar för att vi ska kunna få på plats fler poliser och ett starkt försvar.

Det handlar om att vi nu ska kunna ta nya steg och blicka mot en bättre framtid. För det kommer regeringen att återkomma med forskningsproposition och infrastrukturproposition. Vi har det arbete som pågår i Produktivitetskommissionen.

Vi kommer att göra allt vi kan för att Sverige återigen ska bli ett av världens absolut bästa länder att leva, födas och vara i. Men för detta krävs, och det är helt grundläggande, en klar och tydlig arbetslinje.

Genom att människor går till jobbet kan vi råda bot på integrationsproblem. Vi kan bidra till att dämpa rekryteringen till gängen. Vi kan bidra till att en gång för alla utrota olika typer av orättvisa skillnader mellan män och kvinnor.

Tillsammans - ett av världens kanske finaste ord, åtminstone på svenska - kan vi göra Sverige bättre. Det har krävts uppoffringar. Det kommer fortsatt att krävas det.

Det kommer fortsatt att ställa krav på en politik som prioriterar och orkar att ta ansvar. Det är en politik som inte lovar allt till alla, men där man ser, förstår och åtgärdar de problem som Sverige har.

(Applåder)

Fru talman! Det här är en frågeställning som behöver tänkas igenom noga. Om man till exempel stänger ned fungerande kärnkraft i Europa men har kvar samma energibehov har man sett att det behövs krediter till att bygga exempelvis kolkraft. Kreditmarknaden återspeglar vad man gör brett och stort i politiken.

Fru talman! Det finns också andra dimensioner i detta. Är hela samhället koldioxidfritt? Nej, det är det inte. Det finns en ambition att det ska bli det. Ska ingen som släpper ut kunna få krediter under tiden? Vad skulle hända om man verkligen gjorde allvar av det så att människor inte kunde få låna till att köpa en bil eller något annat?

Den andra frågan är att det finns både det som redan är grönt och det som kan bli grönt. Ska man inte få låna ut pengar till det som befinner sig i en omställningsfas, som i dag släpper ut men som i morgon inte gör det? Ska det bara vara okej att låna ut till det som redan är utsläppsfritt, eller ska man också få låna ut till det som kan bli utsläppsfritt men som inte kan bli det utan investeringar? Det här behöver man komplicera lite.

Fru talman! De bedrägerier som sker i samhället och som främst riktas mot äldre men många gånger också mot andra grupper som har en svag eller utsatt situation är moraliskt förkastliga och fruktansvärda. Detta måste bekämpas med samhällets fulla kraft.

Detta var en av de frågor som vi tidigt började arbeta med. Bland annat jag och justitieministern träffade branschen och många berörda aktörer. Mer borde ha gjorts tidigare i Sverige kring detta. Man var inte med i den utveckling som fanns.

I grunden är det två saker som har hänt: Banker har dragit sig tillbaka i mångt och mycket. I stället för fysiska möten på bankkontor har man nu bara digital kontakt. Det har också skett en enorm digitalisering av samhället. Det här har inte ersatts med någonting.

Nu har vi drivit bankerna framför oss. De har presenterat ett paket för hur man ska återupprätta kontroll, ordning och reda och tillhandahålla produkter som är trygga och säkra. Det ska regeringen noggrant följa och utvärdera. Om inte det är tillräckligt kommer vi att återkomma med skarpa förslag.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Arbetet mot penningtvätt är centralt. Ju mer man tajtar åt andra system, till exempel i banker, desto mer kanske man försöker använda andra typer av tjänster där man kan förvara eller flytta pengar för att tvätta dem, till exempel på spelmarknaden. Därför har vi rustat Finansinspektionen med mer resurser och Spelinspektionen med mer resurser. Vi har dessutom gett dem ett gemensamt uppdrag att arbeta mot denna typ av brottslighet.

Vi har dessutom vidtagit de åtgärder som krävs för att Sverige ska kunna underteckna Macolinkonventionen på internationell nivå och för att Spelinspektionen ska få de resurser som krävs för att vara den hubb som krävs i det arbetet.

Det är några exempel på det breda arbete som pågår för att komma åt penningtvätt.

Fru talman! Tack, Bo Broman, för frågan! Bekämpandet av den kriminella ekonomin är högst upp på dagordningen i regeringens arbete. Jag kan nämna några exempel på det som görs för att bekämpa den kriminella ekonomin och bekämpa penningtvätt.

Det handlar bland annat om det arbete som bedrivs kring hawala. Det är ett pågående arbete kring att det ska vara tillståndsplikt för den verksamheten. Det är också en utredning om att man ska kriminalisera att bedriva hawala utan tillstånd, alltså den typen av illegal verksamhet. Däri finns en hel del av grunden till det som är pengaflöden över gränser.

Vi har nyligen gett Finansinspektionen i uppdrag att berätta om och utveckla hur de bedriver sitt tillsynsarbete när det kommer till penningtvätt. Det har rullats ut en rad olika myndighetsuppdrag till Post- och telestyrelsen och andra för att klämma åt de olika källor som finns kring penningtvätt. Det pågår ett mycket intensivt och brett arbete.

Fru talman! Socialdemokraternas stora engagemang för att samla in väldigt mycket information om svenska folket har knappast undgått någon, vilket Björn Wiechel själv påpekar i sin fråga.

Regeringens ståndpunkt är väldigt klar och tydlig. Det är klart att svenska myndigheter ska ha bra beslutsunderlag. I Sverige ska vi ha bra och säker information. Men steget därifrån till att samla in miljontals datapunkter, eller all information om alla, alltid, är väldigt långt.

Sedan är jag väl medveten om den efterfrågan som finns från en del finansiella aktörer och från dem som vill utforma nya typer av skatter - fastighetsskatter och förmögenhetsskatter bland annat. Men från att ha bra statistik till att alltid samla in all information om alla är steget långt.

Fru talman! Med tanke på vad vi nu vet om hur utsatta vi är för intrång och annat kan man såklart ifrågasätta det kloka i att ha superregister över alla hushåll.

Fru talman! Jag tackar för ännu en fråga på detta mycket angelägna område.

Som kammaren redan har hört en gång ska bankerna i närtid återkomma till regeringen och presentera sina åtgärder. Om dessa inte är tillräckliga går det inte att utesluta lagstiftning på detta område och andra områden. Man använder till exempel även telekomtjänster för att begå denna typ av bedrägerier. Det vilar ett tungt ansvar på bankerna, men det är ytterst staten som måste motverka kriminaliteten genom rättsväsendet. Det finns också andra viktiga länkar i detta arbete. Alla måste kliva fram och göra sitt; det går inte att gömma sig bakom varandra i kampen mot denna typ av brottslighet. Här behöver alltså var och en göra sitt.

En sak man behöver vara vaksam på är att man inte genom olika sorters regler öppnar för nya typer av bedrägerier, till exempel att man upprättar målvakter som bedrar varandra och på så sätt gör nya brottsvinster.

Det är komplicerat, men bankernas teknikutveckling bör göra det möjligt att komma åt detta på ett mer effektivt sätt. Om inte de förslag bankerna kommer med duger kommer vi att återkomma till dem.