Niklas Wykman

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Det är inte fritt från problem, och många problem är skapade av det vänstergäng som nu vill ha tillbaka regeringsmakten. Men trots alla deras felsteg och felbeslut är Sverige ett av världens bästa länder att leva och verka i.

En av de saker som andra länder är avundsjuka över när det kommer till Sverige är vår sparande- och investerarkultur. Att vi har investeringssparkonton, fonderade medel i vårt pensionssystem, ger människor som arbetar och sliter mycket bättre avkastning på sina arbetade timmar. Det gör att vi helt enkelt över tid får mer pengar i plånboken. Det gör också att vi har kapital till nya företag, innovationer och entreprenörer i Sverige som man inte har i andra länder. Det här är man väldigt avundsjuk över runt om i Europa. De frågar oss hela tiden om råd om hur de ska kunna göra detta.

Då blir det så konstigt när man ska förklara detta: Allt är bra, men vet ni vad? På vänstersidan i svensk politik vill man montera ned detta. Att bestraffa det som gör oss starka är verkligen att spela roulett med Sverige, svensk ekonomi och svenska jobb.

Herr talman! Förhandlingarna om att bygga ny kärnkraft i Sverige går framåt enligt plan. Det är ett styrkebesked för Sverige att staten tillsammans med i det här fallet Vattenfall, tillsammans med flera svenska industriföretag inom ramen för det som kallas Industrikraft, kan bygga Sverige bättre för framtiden, det vill säga åtgärda tidigare misstag att stänga ned kärnkraften.

Sverige är väl rustat att hantera den oro som finns i omvärlden med hjälp av starka offentliga finanser och vårt lägre koldioxidberoende, till följd av att vi en gång i tiden byggde ut vattenkraften i norra Sverige och kärnkraften i södra Sverige.

Men tidigare regeringar har inte varit lika omdömesgilla. Man berättade inte om konsekvenserna av att ersätta kärnkraft med vindkraft. Det har kommit med en mycket stor nota för svenska hushåll och för svenska industriföretag. Elräkningen har blivit hög, och det har blivit anslutningsproblem till elnätet. Med sådana misstag är man inte kvalificerad att sitta i en regering.

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för en bra fråga!

Jag förstår och delar frustrationen, och det kan jag se att många människor från det officiella Sverige också gör. Jag har sett uttalanden från Riksbanken, Finansinspektionen och andra som på olika sätt ställer sig frågan: Varför går det så snabbt för bankerna att höja räntorna på bolånen men så mycket långsammare att höja räntorna på sparkontona? Det är en befogad fråga. Här måste vi givetvis både som konsumenter och som reglerare och policymakers jaga på så att vi får bättre valuta för våra sparpengar på kontona.

Vi har vidtagit flera åtgärder för att stärka konsumenterna. Vi har till exempel infört de digitala amorteringsunderlagen, som gör att man snabbare kan sätta press på sin bank. Vi har också sett till att ändra de regler som gäller när man ska byta ett bundet bolån. Alla dessa åtgärder syftar samlat till att stärka konsumenterna så att de kan sätta mer press på sin bank med mer konkurrens.

Till detta – det är värt att nämna – har vi också skattebefriat de 300 000 första kronorna på ISK, enligt många ett bra ställe att ha sparpengar på.

Herr talman! Precis som riksdagsledamoten säger sjunker nu bedrägerivinsterna. Och de sjunker inte lite; de är tillbakapressade med 60 procent efter de initiativ som tagits av regeringen och sedan genomförts ute på Sveriges banker. Det är hoppfullt för en bättre framtid. Det är ett slags upprättelse, om än inte tillräcklig, för alla de människor, särskilt äldre och utsatta i samhället, som tidigare regeringar lät lida under detta ok.

Det gick alltså att göra något åt detta. Det som är ledsamt i det hela är insikten att man tidigare trots det lät bli att göra något. Man tyckte till och med att sådana system som underlättade för detta, som den informella hawalan, var värda att slå vakt om. Så uttryckte man sig då.

Vi har lagt om detta. Nu har vi ett finansiellt underrättelsecentrum där polisen, andra myndigheter och banker har arbetat tillsammans för att pressa tillbaka detta. Det kommer nu också nya EU-regelverk som gör det enklare att dela information.

Mycket är gjort. Resultaten ser vi. Mycket återstår. Men att man lät det springa iväg som man gjorde är oförlåtligt.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan om ett angeläget ämne!

Min bedömning är att svenska vänsterpolitiker inte var uppriktiga mot svenska folket med vad man gjorde när man hävdade att kärnkraft var utbytbar mot vindkraft. Båda energislagen kommer med sina fördelar och nackdelar, men med vindkraften kommer de volatila elpriserna och emellanåt anslutningsproblemen till elnätet.

Det är det som vi nu reverserar när vi bygger Sverige starkare för framtiden. Vi ska komma tillbaka till en situation där svensk industri ska kunna känna sig trygg med att kunna ansluta ny produktion och därmed skapa nya jobb. Och svenska hushåll ska kunna möta stabilare elpriser.

I detta kommer vi alltid att värna de offentliga finanserna och skattebetalarnas pengar. Det är det som den här modellen syftar till.

Fru talman! Jag har redogjort för hur vi har stärkt ekonomin för Sveriges barnfamiljer, till exempel genom förändringar av bostadsbidraget för första gången på länge. Det höjs med 800 kronor om man har ett barn och 1 000 kronor om man har två barn. En ensamstående mamma eller pappa som jobbar som undersköterska har i dag 3 100 kronor mer i månaden jämfört med när Socialdemokraterna styrde 2022.

Jag har ställt en rad frågor också. Ingen av dem har jag fått svar på.

En viktig åtgärd och förändring som vi gjort är att stoppa människors överskuldsättning. När Ida Ekeroth Clausson och Magdalena Andersson styrde Sverige ökade så kallade blankokrediter, konsumtionskrediter, med 100 miljarder kronor. Man fick ta ut en Magdaränta, en väldigt hög ränta på 40 procent. Den har vi halverat.

Vi har också infört ett skriftlighetskrav vid köp av spel på telefon, som Socialdemokraterna hade undantagit. Man införde skriftlighetskrav för allt annat, men eftersom man själv sålde spel på telefon undantog man just det. Spel fick man sälja utan skriftlighetskrav.

Vi har infört ett krav på att vara bank för att få låna ut pengar. Socialdemokraterna tyckte att sms-företagen bara kunde få fortsätta, men det har vi stoppat. Nu måste det vara en bank.

Vi har som sagt halverat den Magdaränta som man fick ta ut. Ida Ekeroth Clausson och Socialdemokraterna tyckte att det var okej att ta ut 40 procent på krediter. Det var en stor skuldfälla för många människor.

Vi har också minskat möjligheterna till blankolån genom att ta bort ränteavdragen. Vi tycker inte att man ska subventionera att människor skuldsätter sig på ett osunt sätt. Det tyckte Socialdemokraterna var helt okej, så de fortsatte med det.

På område efter område har vi städat upp i detta. Det gäller både egenintresset kring lotterierna och att man har förhindrat att åtgärder vidtagits eller på annat sätt varit passiv inför något som skapat hemska livsöden.

Jag har inte Ida Ekeroth Claussons erfarenhet av att skicka folk till Kronofogden. Socialdemokraterna har ju själva skickat 8 000 personer dit via sin spel- och dobbelverksamhet. Det tycker jag är oanständigt.

Fru talman! Ida Ekeroth Clausson verkar läsa färdigskrivna anföranden innantill, och det är kanske därför jag inte får svar på mina frågor. Det kan nog upplevas som lite lustigt när man lyssnar på debatten.

Eftersom majoriteten av de vräkningar som Ida Ekeroth Clausson pratar om sker i kommuner som är styrda av Socialdemokraterna – Stockholm, Malmö och Göteborg – frågade jag ifall Ida Ekeroth Clausson, i stället för att bara debattera här, har ringt sina partikamrater och frågat vad de gör och varför det är på det sättet. Det kan vara ganska rimligt och enkelt att tänka sig att man gör det och säger: Hej, Socialdemokraterna i Stockholm! Hej, Socialdemokraterna i Göteborg! Hej, Socialdemokraterna i Malmö!

Det gäller särskilt Malmö, där Socialdemokraterna låtsas ringa till vanliga medborgare som senare visar sig vara partimedlemmar. Då skulle de ju kunna få ett öppet samtal från en annan socialdemokrat som frågar: Varför gör ni på det här sättet? Hur ser det ut egentligen?

Jag har redogjort för en lång rad åtgärder som vi har vidtagit, och jag kommer att återkomma till fler. Vi har höjt bostadsbidraget för barnfamiljer med 800 kronor för familjer med ett barn och 1 000 kronor för familjer med två barn. Som jag redogjort för har en ensamstående mamma eller pappa med två barn alltså 3 100 kronor mer att röra sig med nu än vad de hade med de regler som Ida Ekeroth Clausson verkar förespråka i stället och som gällde 2022. Det har alltså skett avsevärda förbättringar.

I tider av desinformation och ryktesspridning undrar jag varför Ida Ekeroth Clausson helt underkänner SCB:s statistik på det här området. Enligt Statistiska centralbyrån har nämligen andelen ekonomiskt utsatta barn inte ökat, utan tvärtom har det skett en gradvis minskning sedan 2019. Har SCB fel om detta?

Det här betyder givetvis inte att det inte finns familjer som har det oerhört tufft och barn som på olika sätt har det svårt och som behöver mer hjälp och bättre åtgärder från samhället. Men på vilket sätt har SCB fel? Det är en fråga som skulle behöva ett svar.

Sedan kom det en massa påståenden om skuldstatistiken, fru talman. Jag tänker läsa lite innantill här. Under 2025 fick Kronofogden in drygt 1 146 000 krav gällande bland annat obetalda fakturor, räkningar och avbetalningar på lån, så kallade betalningsförelägganden.

Enligt Ida Ekeroth Clausson är det en ökning, men enligt Kronofogden är det en minskning med 10 procent jämfört med 2024. Antalet berörda personer är drygt 412 000, vilket är en nedgång med 7 procent jämfört med föregående år. Beloppen i kraven har dessutom minskat med 18 procent jämfört med föregående år.

Det här väcker frågor till Ida Ekeroth Clausson: Vad är det som Statistiska centralbyrån har fel om? Vad är det som Kronofogden har fel om? Varför kan man inte utgå från våra myndigheters officiella statistik när man gör sina uttalanden? Det är inte säkert att det bara är det som man pratar om på interna kurser som är sanningen.

Min fråga till Ida Ekroth Claesson blir som sagt: Vad är det i SCB:s och Kronofogdens statistik som är fel? Uppenbarligen rimmar den ganska illa med de påståenden som Ida Ekeroth Clausson läste upp.

Fru talman! Det finns inget som upprör en socialdemokrat mer än att låta människor som arbetar och sliter behålla lite mer av sin lön. Det märks också på Ida Ekeroth Claussons inlägg. Om man sänker skatten för de människor som ställer klockan, går upp, arbetar hårt och sedan gör samma sak nästa dag blir socialdemokrater jättearga. Enligt Socialdemokraterna finns det inget sämre man kan göra än att förbättra de ekonomiska villkoren för människor som går till jobbet.

Regeringen har gjort detta. En undersköterska med två barn har i dag tack vare regeringens reformer över 3 000 kronor mer i plånboken än vad hon eller han hade när Socialdemokraterna styrde. Socialdemokraterna är jättearga över detta. Man får inte göra det bättre för människor som går till jobbet. Där går gränsen för Socialdemokraterna. Så får man bara inte göra. Faktum kvarstår dock. Ett vårdbiträde med två barn har över 3 000 kronor mer i månaden nu än vad hon eller han hade när Ida Ekeroth Clausson och hennes partikamrater styrde landet.

Fru talman! Situationen med barn som vräks är givetvis mycket allvarlig.

Låt mig dock börja med att säga att när det gäller dem som förpestar sitt bostadsområde genom att begå brott eller på annat sätt förstöra för det omkringliggande samhället måste man kunna vidta åtgärder.

Men även jag är frågande, måste jag säga, och tycker att Ida Ekeroth Clausson måste ringa sina partikamrater. Vad är det som händer i Socialdemokraternas Stockholm, i Socialdemokraternas Göteborg och i Socialdemokraternas Malmö där en stor del av vräkningarna sker? Har Ida Ekeroth Clausson ringt sina partikamrater och frågat? I Stockholm, där många av vräkningarna sker, sker ungefär hälften i kommunens verksamhet och i de kommunala bostadsbolagen. Varför gillar Socialdemokraterna så mycket att göra detta? Vad gör de på lokal nivå för att motverka det? Det finns ju så många verktyg för att hjälpa och bistå familjer i svåra situationer.

Har Ida Ekeroth Clausson ringt och frågat socialdemokrater i Stockholm, Göteborg och Malmö varför en så stor del av Sveriges vräkningar av barn sker just där Socialdemokraterna har makten? Kan Ida Ekeroth Clausson i så fall redogöra för något av dessa samtal? Vad har hon frågat om, och hur försvarar de sig?

Hälften av vräkningarna i Stockholm sker i kommunens verksamhet. Varför gör Socialdemokraterna så, och vad gör de lokalt för att förebygga det? Det tror jag att många undrar över.

Regeringen vidtar kraftfulla åtgärder. Exempelvis sker för första gången sedan 1997 förändringar i bostadsbidraget. Från årsskiftet får den med ett barn 800 kronor mer och den med två barn 1 000 kronor mer. Vi ser en lång rad förändringar på detta område som stärker barnfamiljer.

Återigen: Få saker gör socialdemokrater så upprörda som när man förbättrar villkoren för arbetande familjer. Vi hörde här ett brandtal mot att regeringen har sänkt skatten. En undersköterska med två barn har nu alltså 3 100 kronor mer varje månad än vad hon eller han hade när Socialdemokraterna styrde. Det gör Socialdemokraterna arga, men jag är övertygad om att det gör den ensamstående mamman eller pappan ganska glad. Jag vill inte reversera denna politik, för jag tycker att det är bra att människor som arbetar och sliter får behålla mer av sin lön.

Fru talman! Ida Ekeroth Clausson har frågat finansministern vad regeringen gör för att privatpersoners skulder hos Kronofogden inte ska öka ytterligare och om några andra åtgärder kommer att vidtas för att minska antalet vräkningar som berör barn. Interpellationen har överlämnats till mig.

Hushållens skulder har under lång tid ökat. Oansvarig kreditgivning kan försämra enskildas ekonomiska situation. En bidragande orsak till problem med överskuldsättning bland vissa svenska hushåll är att marknaden för konsumtionslån har vuxit i snabb takt under de senaste åren.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att motverka överskuldsättning och oansvarig kreditgivning till konsumenter. Ett exempel på detta är förslaget i proposition 2024/25:138 Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden om kraftigt höjda krav på företag som ägnar sig åt kreditgivning till konsumenter.

För att stärka konsumentskyddet och motverka överskuldsättning har lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter upphävts. Det är nu bara svenska och utländska kreditinstitut som får lämna eller förmedla krediter till konsumenter. Det innebär högre krav på eget kapital och organisation för företag som ägnar sig åt kreditgivning till konsumenter samt bättre förutsättningar för tillsynen över dessa företag. De ökade kraven minskar incitamenten för dessa företag att inrikta verksamheten mot kredittagare med otillräcklig återbetalningsförmåga.

Regeringen har även infört skärpta regler för både ränte- och kostnadstak samt nya möjligheter att förlänga löptiden på krediter. Samtidigt har möjligheten att göra avdrag för ränteutgifter på lån utan säkerhet tagits bort. Ett förbud mot att licenshavare och spelombud tillåter eller medverkar till att spel om pengar finansieras med krediter kommer att införas. Licenshavare och spelombud ska även vidta lämpliga åtgärder för att motverka att spel finansieras med krediter.

Därtill pågår en utredning som ska överväga åtgärder för att minska problemet med överskuldsättning. Syftet är huvudsakligen att minska antalet så kallade evighetsgäldenärer, det vill säga personer som varit överskuldsatta under en längre period. Den utredningen ska redovisas nu i sommar.

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för frågan!

Otåligheten är berättigad. Det som svenska hushåll och svenska företag har behövt utstå borde man givetvis inte ha behövt utstå i ett välutvecklat land som Sverige. Men besluten om nedläggning av kärnkraft i Sverige fick långtgående konsekvenser: volatila elpriser, högre kostnader och anslutningsproblem. Det är beslut som aldrig borde ha fattats men som grävde sig rakt in i svenska hushålls plånböcker och skapade stora problem för svenska jobb, svenska löner och svenska företag.

Detta håller nu på att förändras. I dag kunde jag på en presskonferens lämna det för svenska folket mycket glädjande beskedet att Ringhalsförhandlingarna är inledda. I detta nu tas alltså konkreta steg mot ny kärnkraft i Sverige.

Det är glädjande att det finns en bred uppslutning kring detta. Laila Naraghi fick lite ris från justitieministern här men kan belönas med ros från mig för att vi nu har samma budgetar, både från regeringen och Sverigedemokraterna och från Socialdemokraterna, för att få ny kärnkraft på plats. Många har arbetat hårt för det.

Nu går vi en bättre framtid till mötes.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Om jag minns siffrorna rätt har Socialdemokraterna själva skickat 8 000 hushåll till Kronofogden för sina lotteriskulder. Där kan man ägna sig åt viss självkritik.

När det kommer till att åtgärda överskuldsättningen har den här regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder som borde ha vidtagits för länge sedan. Det ska krävas banktillstånd för att få låna ut pengar. Rovdriften med ömsom spelreklam, ömsom reklam för att låna pengar utan kreditprövningar är oanständig i ett välfungerande samhälle. Därför har vi infört kraven på banktillstånd.

Tidigare regeringar tyckte att man kunde ta ut 40 procents ränta på så kallade sms-lån. Det har vi sänkt till 20 procent. Det ska inte ligga i själva affärsidén att människor inte kan betala tillbaka sina skulder. En gedigen kreditprövning är helt nödvändig.

Så kan man fortsätta på område efter område, där det tidigare tilläts en rovdrift och där det numera råder ordning och reda. Med detta tar vi stora steg mot ett mycket tryggare samhälle för de mest utsatta människorna.

Fru talman! Det är inte min sak att avgöra vilka verksamheter som ska sortera under vilka departement. Däremot kan jag berätta varför Fortifikationsverket sorterar under Finansdepartementet. Det beror inte på någon avvecklingsambition, utan det handlar om att vi vill upprätthålla två saker.

Det ena är transparens gentemot medborgarna om hur skattepengar används. Om man blandar ihop brukandet av fastigheten med själva förvaltandet av fastigheten är det oklart vad verksamheten egentligen kostar. Därför vill vi gärna ha den här särredovisningen mellan användandet och förvaltandet så att skattebetalarna kan gå in i budgeten och kontrollera vad de får för pengarna.

Det andra är en sammanhållen fastighetsförvaltning. Vi förvaltar många fastigheter, bland annat militära anläggningar men också väldigt många fler. Vi har pratat om Statens fastighetsverk. Det är mer effektivt om vi kan göra det tillsammans och sammanhållet. Det blir stordriftsfördelar, helt enkelt.

Slutligen kan vi också konstatera att Fortifikationsverkets huvudsakliga kund är Försvarsmakten men inte uteslutande. Det finns fler som använder Fortifikationsverket.

Fru talman! Man ser sällan så mycket dold skadeglädje som när en miljöpartist får beskriva hur hon eller han tycker att stabiliseringen av det svenska energisystemet går. Jag tycker inte att det är särskilt klädsamt med tanke på vad svenska hushåll har behövt möta de senaste åren sedan Miljöpartiet drev på för att stänga ned fungerande svensk kärnkraft. Jag pratar om de priser hushåll har fått betala, den osäkerhet människor har fått möta och de anslutningsproblem vi har haft.

Fru talman! Nästan inget av det Linus Lakso säger stämmer. Vi har undanröjt hinder för att bygga ny kärnkraft i Sverige och tagit bort de begränsningar som tidigare har funnits. Vi har också en statlig stödmodell. Den har aldrig omfattat något annat än de 5 000 megawatt som riksdagen har fattat beslut om, och vi har ett budgetbemyndigande för 2 500 av dem. Linus Lakso behöver helt enkelt läsa på.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Erik Hellsborn för frågan. Jag tackar också för ett gott samarbete mellan Tidöpartierna för att åtgärda något som inte har varit bra i Sverige.

I Sverige tog vi under lång tid inte hand om vårt fantastiska kulturarv. Det svenska kulturarvet är väldigt brett eftersom vi har bott och verkat i detta land under lång tid, vilket har resulterat i många fantastiska byggnader och historiskt viktiga platser. Under lång tid var anslagen till kulturarvet mycket sparsmakade, vilket ledde till hårda prioriteringar och, precis som frågeställaren sa, på sina håll ett mycket eftersatt underhåll.

Tidöpartierna har delvis kunnat åtgärda detta, men arbete återstår. Jag ska inte föregripa några budgetförhandlingar, men det är också viktigt att få in fler ansvarstagande och intresserade privata aktörer som vill vara med och bidra. En stark äganderätt där många människor är med och tar ansvar tror jag i grunden är bättre för hela kulturarvet – vid sidan av att staten tar sitt ansvar.

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för debatten! Jag uppskattar ditt engagemang för transparens och öppenhet i vår svenska demokrati.

Herr talman! Jag blir dock lite bekymrad när engagemanget inte har sträckt sig så pass långt att Eva Lindh har kunnat notera ett enda misstag som någon socialdemokrat någonsin tidigare har gjort. Det gör att den som lyssnar skulle kunna missförstå Eva Lindhs intention och tro att det inte handlar om engagemanget för öppenheten och transparensen utan bara om att man vill ha någon form av partipolitiskt taktiserande.

Jag tycker allmänt att frågorna om öppenhet, transparens och värnandet om vår demokrati bör höja sig över det och vara lite större än så. Jag tycker att Eva Lindhs efterforskningar på området hade kunnat leda henne till åtminstone något fall där man hade kunnat uppmärksamma också självkritik.

Jag tror att det är väldigt viktigt att ha ett reflekterande förhållningssätt så att man kan se fel och brister både hos sig själv och hos andra för att sedan kunna kliva fram och lösa problemen och åtgärda dem. Om man bara kan se fel hos andra tror jag, herr talman, att man har svårt att åtgärda de problem som Sverige emellanåt har.

Jag frågade också efter källan för bedömningen av de fel som Eva Lindh säger sig veta har begåtts. Är det Eva Lindhs egen bedömning, eller är det någon annans? Det framgick inte något tydligt svar på den frågan.

Vi har förtydligat reglerna. Sverige ska präglas av öppenhet och transparens. Ministrar i en svensk regering har alltid statsministerns förtroende.

Med detta vill jag önska Eva Lindh och alla som lyssnar god jul och gott nytt år. Jag hoppas att vi i julanda kan se både förtjänster hos andra och brister hos oss själva. Det är en bra start för att kunna föra Sverige framåt, för att göra världen bättre och för att göra människors tillvaro tryggare och bättre.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Låt mig börja med att svara på en fråga jag noterade. Har statsministern förtroende för sina statsråd? Svaret är ja, och statssekreterarna har rimligtvis sina statsråds förtroende. Förtroende gäller fram till dess att något annat meddelas. Det är klara och tydliga svar.

Herr talman! Det blir nog lite rörigt för den som lyssnar. Ibland behöver man ställa frågor till varandra för att förstå vad det är man pratar om. Jag frågade vems bedömning det är att det har skett regelöverträdelser. Är det någon som har gjort denna bedömning, eller är det Eva Lindhs helt egna bedömning att det har skett sådana? Det kan Eva Lindh säkert svara på.

Vi har ju annars olika typer av ordningar för att granska hur regler efterlevs. Det handlar om konstitutionsutskottet, myndigheter och andra. Det är så vi normalt sett organiserar vårt samhälle, vår demokrati och vår rättsstat – med olika typer av institutioner som prövar, bedömer, dömer och på annat sätt tar ställning till regelefterlevnaden.

Det är inte så mycket av egen personlig nyfikenhet som jag ställer frågan utan snarare utifrån den öppenhet, transparens och tydlighet som ska prägla Sverige och svensk demokrati. Eva Lindh och jag verkar ju dela uppfattning om det senare. I denna anda av vilja till öppenhet och transparens är det såklart bra om Eva Lindh kan vara tydlig med vem det är som har gjort bedömningen av de regelöverträdelser hon hänvisar till. Är det Eva Lindh själv, eller är det någon annan som har gjort bedömningarna? Det tror jag vore bra att få svar på.

Eva Lindh engagerar sig i de här frågorna på ett intensivt sätt, och jag tror att många då tänker sig att hon givetvis har gått till botten med detta och utrett vad som har gällt förut och vad som har hänt.

Intentionen och trovärdigheten bakom kritik mot andra stärks ofta om man har en lite mer holistisk syn och gör en helhetsbedömning. Om jag förstår Eva Lindh rätt värnar hon varmt om öppenheten och transparensen och demokratins funktionssätt, och det är ambitioner som jag fullt ut delar.

Jag undrar därför intresserat vilka tidigare fall som Eva Lindh har fäst särskild uppmärksamhet vid. Är Eva Lindh bara intresserad av transparens- och pålitlighetsfrågorna när det är andra man kan kritisera, eller finns det tidigare fall som också har fångat Eva Lindhs intresse? Det påverkar troligtvis lyssnarnas bedömning av engagemanget i frågan.

Jag uppskattar genuint de syften som Eva Lindh säger sig ha. Därmed har det också utförts ett arbete, som jag redogjorde för i mitt ganska långa och utförliga svar. Jag är övertygad om att Eva Lindh har fått ta del av det också skriftligen så att hon har kunnat bedöma och analysera det. I svaret har det gjorts förtydliganden av ämnet.

En debatt och en diskussion är ofta sådan att man behöver fråga varandra vad man egentligen menar och avser. Mina båda frågor består därför, och de är alltså inte 50 utan 2.

Vem har bedömt regelöverträdelserna? Är det Eva Lindhs egen bedömning, eller är det någon annan person eller institution som har bedömt dem?

Slutligen: Finns det andra historiska fall i tidigare regeringar som Eva Lindh har engagerat sig i eller intresserat sig för?

Herr talman! Jag lyssnar på Eva Lindh. När det kommer till sakfrågan verkar vi dessbättre vara överens. Det ska vara tydliga regler som ska gälla, och man ska följa de reglerna. Sverige ska präglas av öppenhet, transparens och insyn.

Det vi kanske har lite olika mått av är väl självkritik eller reflektion. Det är kanske inte så snyggt av Eva Lindh att låtsas som om det är första gången det här diskuteras, eftersom Eva Lindh har engagerat sig djupt i den här frågan.

Det skulle kanske vara befriande för alla som lyssnar på debatten, efter en höst av många skandaler i Socialdemokraterna, att höra vilka fall i tidigare regeringar som Eva Lindh har agerat på eller reagerat på då det har varit offentlig diskussion om detta.

Finns det något fall från tidigare regeringar som Eva Lindh skulle vilja peka på där det har förts en diskussion om detta? Det skulle givetvis stärka Eva Lindhs trovärdighet väldigt mycket om det också fanns sådana exempel att peka på.

Eva Lindh säger också att det är ett mönster av regelöverträdelser, om jag hörde ledamoten rätt. Det vore också bra för dem som lyssnar på detta att få höra vem det är som har gjort den bedömningen.

Eftersom ledamoten säger att det har skett regelöverträdelser har väl ledamoten också en uppfattning om vem det är som har gjort den bedömningen. Är det någon särskild institution, eller är det bara ledamoten själv som gör den bedömningen? Det kunde vara bra att få svar på den frågan. Det skulle klargöra lite grann.

Vårt svar är väldigt tydligt om detta. Efterlevnadsinstruktionerna om detta har uppdaterats, vilket har efterfrågats av Eva Lindh. Jag tackar för berömmet för att vi har gjort det arbetet.

Eftersom Eva Lindh talar om ett mönster undrar jag vilka fall i tidigare S-regeringar som hon särskilt har fäst vikt vid då det har förts offentliga diskussioner om detta.

Eftersom Eva Lindh säger att det har skett regelöverträdelser undrar jag vem som har gjort den bedömningen. Det kunde vara bra att få tydlig information om det.

Herr talman! Slutligen: Vi har ofta den ordningen att det är det statsråd som ansvarar för ett område eller ett regelverk som svarar på frågorna. I det här fallet är det jag som är ansvarig för reglerna, och därför svarar jag på frågorna.

Herr talman! Eva Lindh har frågat statsministern varför statsministern inte väljer att själv ta debatten i frågor som rör hans eget ansvar för regeringens agerande, hur statsministern ser på risken att statsråds och statssekreterares aktieaffärer skadar förtroendet för regeringen och om statsministern avser att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att gällande regler för aktieinnehav och jäv följs.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag svarar på interpellationen eftersom jag har ansvar för finansmarknadsregleringen, där lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ingår. Jag svarade även på en interpellation med liknande frågor i slutet av augusti.

Statsråden och statssekreterarna ska enligt den lag jag nyss nämnde och beslut som fattats med stöd av lagen anmäla sina finansiella instrument och i övrigt följa lagen. Detta syftar till att stärka allmänhetens förtroende för dem. Det ska framhållas att inga otillbörligheter har klarlagts när det gäller statsråds eller statssekreterares aktieaffärer.

Utöver lagen och förordningen (2018:2014) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns inom Regeringskansliet närmare riktlinjer för hur anmälningarna ska göras. För statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs en förteckning över deras innehav samt förändringar av dessa. Förteckningen är offentlig och tillhandahålls allmänheten för insyn och granskning.

Inom Regeringskansliet finns också riktlinjer och rutiner för hur intressekonflikter och jäv ska hanteras och anmälas.

Statsråd och statssekreterare har också åtagit sig att till Regeringskansliet anmäla och låta förteckna bland annat tidigare anställningar och uppdrag samt näringsverksamhet i bolag. Även dessa anmälningar sammanställs i en förteckning som är offentlig och tillhandahålls allmänheten.

Det är viktigt att fortlöpande se över de regler och rutiner som finns, bland annat för att undvika att det uppstår intressekonflikter. Rättschefens kansli i Statsrådsberedningen fick i våras i uppdrag att göra en översyn av promemorian om innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3).

Den reviderade promemorian, som beslutades den 8 december 2025, innehåller ett nytt kapitel om riskerna för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument.

Översynen innebär inte att möjligheten för statsråd att inneha finansiella instrument har ändrats. Att statsråd kan äga finansiella instrument och är anmälningsskyldiga för sina innehav har gällt sedan lång tid. Syftet med revideringen är framför allt att framhålla riskerna för jäv och andra intressekonflikter och att ge ett tydligare och bättre stöd i de överväganden som löpande måste ske vid innehav av finansiella instrument.

Herr talman! Fredrik Olovsson såg osäker ut om han skulle stå kvar i talarstolen eller inte. Men det gläder mig att han gör det.

Jag fortsätter också gärna den här diskussionen. Tillväxt är ju helt centralt för vår välfärd, för vår sysselsättning och för människors livskvalitet. Ju fler som vill prata om det, desto bättre.

Sedan nämner Fredrik Olovsson någonting som är mycket relevant, bland annat statliga investeringar i kärnkraft. Man kan också prata om andra statliga investeringar i grundläggande infrastruktur som vägar eller järnvägar.

När vi talar om gröna kreditgarantier är det ändå viktigt att göra en distinktion. En utvärdering är nu tillsatt. Exakt hur den ska göras ska Statskontoret svara på.

Men det är klart att det finns en skiljelinje mellan å ena sidan att investera i beprövad teknik som man vet fungerar och vilken effekt den har – det är sådant som kärnkraft, vägar och järnvägar, som ska vara viktiga nationella angelägenheter – och å andra sidan att investera på den entreprenöriella, experimentella delen av ekonomin, där man ännu inte fullt ut vet vilken teknologi som kommer att fungera och hur den kommer att slå. Det handlar om olika kompetenser och olika förmågor. Det är inte säkert att staten eller statens pengar gör samma nytta i de olika typerna av projekt. Det är bland annat en sådan sak som man behöver fundera på.

För det extrema risktagandet, som behöver definiera den entreprenöriella ekonomin och nyskapandet, kan kanske statliga pengar vara en gas eller en faktor som hjälper till. Men det kan eventuellt också vara en broms som tar ned just denna typ av risktagande och experiment som behöver prägla nyutveckling i ekonomin.

Den samlade bilden kan man möjligtvis nyansera. ”Stockholm is Europe’s new capital of capital” skrev The Economist nyligen. Och Financial Times skrev om ”how Sweden’s stock market became the envy of Europe”. De stora internationella bedömarna säger att Sverige är landet att vara avundsjuk på. Det är långt från den pessimistiska bild som Fredrik Olovsson målar upp.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.