Niklas Wykman

Herr talman! Först och främst ska vi för tydlighetens skull slå fast att de regler som finns gäller inte bara Socialdemokraterna utan alla politiska partier. Socialdemokraterna har ett större politiskt lotteri, men reglerna är ändå lika för alla. Det tycker jag att man ska slå fast innan man slår fast att det ändå kan finnas en hel del kritik.

Ett exempel är som sagt den artikel Kjell-Olof Feldt skrev på DN Debatt. Jag tror det var så att en socialdemokratisk regering gav ett socialdemokratiskt lotteri tillstånd men inte Barncancerfonden. Alla kan läsa artikeln för att se exakt hur det låg till. Kjell-Olof Feldt är ju en tidigare socialdemokratisk finansminister och en tung företrädare med stor insikt i både svenska staten och socialdemokratin, och när han påpekar sådant här är det läge att ta den typen av funderingar vidare.

Herr talman! Politik bör handla om att identifiera samhällsproblem och sedan föreslå och genomföra lösningar på dessa problem så att vi som bor i detta land, och förhoppningsvis även andra, kan få det bättre. I detta tycker jag att man ska bemöta varandra med respekt, sans och balans. Uttryck som har förekommit i diskussionen om regim och annat är olyckliga och skapar dåliga förutsättningar för att hitta lösningar på problem. Det är också djupt ovärdigt. En värdig person som företräder svensk demokrati uttrycker sig inte så om demokratiskt valda politiska motståndare och en demokratiskt vald regering. Det är inte bra att göra så. Men även begåvade personer göra misstag och sedan rätta till dem.

I medierna har det förekommit rubriker som "Hemliga manus för att lura på pensionärer lotter" och "Socialdemokraterna gör miljonvinster på skuldsatta" i Expressen och "Socialdemokraterna säljer lotter på kredit till skuldsatta och driver tusentals till kronofogden" i Dagens Nyheter. Men i grund och botten handlar inte frågeställningen om detta utan, precis som Tobias Andersson säger, om att det i en demokrati är rimligt att göra anspråk på öppenhet, transparens och insyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Människor ska veta varifrån ett partis pengar kommer, och de ska givetvis också veta om de bidrar till ett politiskt partis verksamhet. Så är det inte fullt ut i dag, men från en moralisk utgångspunkt kan man tycka att det är enkla principer som alla partier borde kunna stå bakom. Partierna ska kunna redovisa vad deras intäkter kommer från, och de som ger intäkterna borde rimligtvis vara medvetna om att de finansierar en partipolitisk verksamhet. Det är helt rimligt.

Varifrån kommer pengarna? Är de som ger pengarna medvetna om detta? Påverkar regleringen lagstiftningsarbetet om man sitter på dubbla stolar, alltså både är en stor aktör på en marknad och ska sätta upp spelreglerna för den? Är detta rimligt?

Återigen: Svensk demokrati bör präglas av insyn och transparens. Det bygger i längden förtroende.

Jag tycker inte att man ska ta till denna typ av överord när man beskriver sina politiska motståndare. Det förlorar demokratin och Sverige bara på.

Herr talman! Låt mig börja med att svara väldigt konkret på ledamotens fråga. Svaret är nej; något konkret datum kommer inte Tobias Andersson eller någon annan att få i dag. Däremot kommer den uppgörelse som finns att fullföljas, och det pågår ett intensivt arbete i Regeringskansliet med att ta fram de underlag som krävs för att tillsätta den här utredningen.

Låt mig därefter, herr talman, fullt ut stämma in i det Tobias Andersson säger om Sveriges äldre. Oavsett vem som säljer är det givetvis oanständigt om eller när äldre personer utnyttjas. Här ser vi att den äldre generationen gås väldigt hårt åt med till exempel bedrägerier. Alla som verkar på marknaden, oavsett vad man säljer, ska visa respekt för Sveriges äldre. Det är en absolut uppfattning från min sida. Det är människor som har arbetat och slitit hårt i sina liv, och de ska inte utnyttjas - oavsett om det handlar om brottslig verksamhet eller i grunden laglig verksamhet men med överförsäljning och annat. Det tycker jag ska vara en kompass och en värdering hos alla i hela samhället.

Den här frågan handlar dock om lotterier och partipolitiska lotterier i bredare bemärkelse. Låt mig då börja med att instämma i det Tobias Andersson säger: I en demokrati och i den svenska demokratin måste de präglas av insyn och transparens. Det bör vara vägledande ord för vår svenska demokrati. Man ska veta varifrån ett partis pengar kommer och hur mycket pengar de politiska partierna har.

Med insyn och transparens menar jag också att den som ger pengar till ett politiskt parti ska vara medveten om det. Det ska givetvis vara helt okej att ge pengar och göra donationer till politiska partier enligt de regelverk som finns, men den som ger pengar till ett politiskt parti bör vara medveten om att man gör det och att man gör ett politiskt ställningstagande med sitt beslut. Det är en viktig del av öppenhet och transparens i ett demokratiskt samhälle.

Det finns ett antal undantag som bland annat träffar partipolitiska lotterier.

Man är undantagen från kreditförbud. Man får alltså sälja lotter på kredit, vilket andra lotterier och spelanordnare inte får.

Man är undantagen från bonusbegränsningar. Det vill säga att man får locka kunder på ett sätt som andra kommersiella aktörer inte får.

Man är undantagen från att betala skatt. Man behöver alltså inte bidra till det gemensamma på samma sätt som andra spelanordnare behöver göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man är också undantagen vad gäller registrering och regler för penningtvätt på så vis att man inte behöver bidra till detta på samma sätt som andra kommersiella aktörer behöver göra.

Man omfattas heller inte, även om det är lite på annan grund, av det skriftlighetskrav som finns vid telefonförsäljning.

Sammantaget finns det många lagar och regler som man inte behöver leva upp till om man bedriver den här typen av lotteri. Det är klart att det skapar ett antal frågetecken; det håller jag fullt ut med om.

Man hamnar också i viss mån på dubbla stolar när man både är en aktör som säljer på en marknad och samtidigt är politiker som ska reglera detta. Det väcker många frågor, till exempel om man kan uppdra åt personer att vara involverade i lotteriet samtidigt som man har viktiga uppdrag i staten. Påverkar det regleringsarbetet? Gör det att man tar någon sorts hänsyn som man annars inte hade tagit? Det väcker såklart den typen av frågor. Därför är det viktigt att vi tittar på detta.

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt konstaterade följande för några år sedan: "Det faktum att en folkrörelse, socialdemokratiska partiet, getts tillträde till marknaden medan alla andra utestängs ger underlag för en annan tolkning som borde vara generande för den socialdemokratiska regeringen - att man utnyttjar statens makt för att gynna egna partipolitiska intressen." Det skrev socialdemokraten Kjell-Olof Feldt på DN Debatt.

Här finns frågor som behöver besvaras. Därav den utredning som ska tillsättas.

Herr talman! Tobias Andersson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka transparensen kring lotteriförsäljning.

Som Tobias Andersson konstaterar har regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om att genom en utredning se över regleringen för partipolitiska lotterier. Vi vill göra det eftersom det är viktigt med öppenhet och insyn i ett demokratiskt samhälle.

Det pågår för tillfället ett intensivt arbete inom Regeringskansliet med att ta fram en uppdragsbeskrivning för den aktuella utredningen. Arbetet med att tillsätta en utredning är ännu inte avslutat, och regeringen kan inte föregå resultatet av den utredning som kommer att få i uppdrag att titta på frågan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

De senaste veckorna har det i delar av debatten låtit som att den svenska demokratin och rättsstaten står och faller med rättigheten att sälja skraplotter på kredit. Låt mig börja med att säga att jag långt ifrån delar denna uppfattning. Den svenska demokratin är mycket mer solid än så och utmanas av andra frågor som är på riktigt.

Det är korrekt att det pågår ett arbete för att se över vilka regler som ska gälla för de politiska lotterierna. Någon utredning är ännu inte tillsatt, men vi återkommer i god ordning. Allmännyttiga föreningar och andra har ingen som helst anledning att känna oro över detta. Det är dock korrekt att det ska föras en diskussion om politiska partiers möjlighet att tjäna pengar på lotterier.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Här gjorde den förra regeringen en del viktiga insatser genom att införa ett tak för hur mycket räntor man kan få ta ut. Precis som frågeställaren var inne på är detta dock uppenbarligen fortfarande en lukrativ bransch där många lockas till att ta krediter som de eventuellt inte har råd att betala. Det är väldigt viktigt att dessa företag är under tillsyn. Det kan finnas regleringsarbete kvar att göra på detta område.

Det finns också skäl att se över vilka underliggande faktorer som leder till denna typ av skuldsättning - ibland gäller det konsumtion, och ibland gäller det till exempel spelande. Spelbranschen är en bransch som särskilt kan utsätta människor för väldigt stora utgifter på kort tid. Vissa företag skickar många till kronofogden, och människor blir snabbt skuldsatta.

Detta är inte ett färdigreglerat område, och vi arbetar aktivt med det. Precis som frågeställaren påpekade är detta extra angeläget när konjunkturen viker nedåt och risken att skuldsätta sig ökar.

Fru talman! Låt mig börja med att understryka hur avskyvärd denna typ av brottslighet är. Den vänder sig många gånger mot samhällets mest sårbara - mot våra äldre. Man tar inte bara ifrån dem deras besparingar utan också deras sista trygghet här i livet genom att de känner sig både lurade och förnedrade. Detta ska bekämpas med kraft, och det gör denna regering.

Jag välkomnar också allt det som branschen gör för att med information och teknikutveckling motverka denna typ av brottslighet. Det finns också saker kvar att göra på det politiska området med regleringar.

När det gäller själva frågan förhandlas ett EU-direktiv som handlar om någonting som gäller samma kund och samma transaktion och som ska göra det enklare att bryta sekretess. Jag kan konstatera att det redan har stiftats lag om revolutionerande sekretessbrytande bestämmelser som kan börja användas i Sverige mellan banker och myndigheter. Det återstår arbete mellan banker. Och ett EU-paket förhandlas nu under det svenska ordförandeskapet. Min förhoppning är att det ska komma så långt som möjligt och om inte annat gå i mål i höst.

Fru talman! Tack för frågan, Zinaida Kajevic!

Det har under lång tid i Sverige rått en alldeles för stor oreda i allt från folkbokföring till hur det ser ut på gator och torg. Steg för steg tar den här regeringen tag i de problemen.

När det kommer till hushållens skulder och tillgångar vill jag vara väldigt tydlig med att det under inga som helst omständigheter är aktuellt, vad Socialdemokraterna än vill, att bygga upp en infrastruktur för att införa en förmögenhetsskatt i Sverige. Det är helt uteslutet.

När det kommer till statistikbehoven finns det flera utredningar som har arbetat. Vi har utredningen om tillgångar och skulder, och vi inväntar också resultat kring den överskuldsättningsutredning som finns, där det bland annat ska övervägas ett skuldregister.

Här finns det möjlighet att förbättra statistikunderlaget. Om de svaren finns inom utredningen eller om vi behöver arbeta vidare kommer vi att återkomma till i god ordning.

Fru talman! Jag vill börja med att slå fast att frågan inte ligger direkt under mitt ansvarsområde - det är Jakob Forssmed som hanterar den - men att jag som ansvarig för spelfrågor kände mig mest träffad. I och med att frågeställaren inte adresserade något särskilt statsråd tänkte jag att jag kunde svara på frågan.

I Sverige har vi en princip för hur vi hanterar underskrifter av internationella dokument, och den håller vi oss till. Men jag kan glädja frågeställaren med att detta arbete pågår i Regeringskansliet. Det finns alltså en process för detta.

Man kan också konstatera att matchfixning, precis som frågeställaren säger, är ett betydande problem. Det kan användas både för att skapa brottsvinster och för att tvätta brottsvinster, och det kan utövas en enorm påtryckning på enskilda idrottsutövare i detta. Här pågår ett intensivt arbete även på spelregleringssidan. Den intresserade kan också notera till exempel att vi redan nu under våren tillförde Spelinspektionen mer resurser för att arbeta mot bland annat penningtvätt.

Här pågår alltså ett aktivt arbete i fler delar än vad som efterfrågas.

Herr talman! Jag tackar för en utmärkt fråga. Denna utredning beställdes av den förra regeringen. Den har varit ute på remiss, och det finns en gång för hur det ska hanteras i vårt demokratiska system.

Förmögenhetsskatt är något som vi haft i Sverige med mycket dåliga resultat för svenska hushåll. Det ledde till att entreprenörer och företag lämnade Sverige. Det var mycket dåligt för svenska löner och svenska arbetstagare att vi hade det så. Dit ska vi inte tillbaka.

Det finns givetvis stora risker med att införa ett sådant register. En av dem är en återintroduktion av en mycket skadlig skatt. Låt mig därför vara tydlig. Regeringen kommer inte att medverka till ett återinförande av någon förmögenhetsskatt. Vi kommer heller inte att medverka till ett återuppbyggande av någon infrastruktur för en sådan skatt. Däremot kommer vi givetvis att läsa de remissynpunkter som har kommit in och analysera frågan i dess helhet.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Den är så pass komplex att svaret kanske inte ryms inom en minut.

Låt mig börja med att konstatera att det är viktigt att stötta hushållen i detta skede. Det har varit en av de bärande idéerna. Vi tillför ungefär 40 miljarder för att stötta hushållen under dessa tuffa, prövande tider.

Sedan skulle jag vilja gå lite i polemik med att skulder inte är problemet. Det är klart att stora skulder leder till högre räntekostnader när räntorna stiger. Sverige sticker ut på så sätt att våra hushåll är väldigt skuldsatta. Det har flera förklaringar. En välfungerande och välutbyggd finansmarknad och, givetvis, en i många delar mindre välfungerande bostadsmarknad har lett till en stor skulduppbyggnad.

Det är klart att det är viktigt för de finansiella systemen i stort att hålla tillbaka skulduppbyggnaden. Det kan bli stora och allvarliga problem i bankerna ifall vi har för stora skulder och det blir problem med att betala. Sedan kan givetvis många hushåll bli mycket exponerade när stora delar av inkomsten helt plötsligt går till att betala höjda räntor därför att de har skuldsatt sig för högt.

Att vi har amorteringar är en fråga om både konsumentskydd och finansiell stabilitet. Sedan är det korrekt att vi ska se över hur regelverken ska se ut framöver.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en bra fråga.

Detta ligger inte fullt ut inom mitt ansvarsområde. Dock har frågeställaren helt rätt i att när förra regeringen införde denna skatt påpekade många att det innebar utmaningar för Kommuninvests verksamhet och ökade kostnader för landets kommuner. Man sa sig dock vilja kompensera kommunerna genom statsbidrag.

Detta bottnar i en konflikt med EU-regelverket, som helt enkelt inte tillåter subvention av verksamhet hur som helst.

Skatten fick denna konsekvens som alltjämt är besvärlig att hantera, och det finns inget besked om en lösning här och nu.

Precis som frågeställaren sa påpekades detta i riksdagen. Vid denna tidpunkt var jag själv ledamot av skatteutskottet, där frågan hanterades. Frågans svårighet och komplexitet har hela tiden funnits med. Ändå fanns det en majoritet för denna skatt och den situation vi nu har att hantera.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en angelägen fråga.

Generellt handlar regeringens ekonomiska politik om att vi så snabbt och snart som möjligt ska kunna bryta den höga inflationen eftersom den tär hårt på hushållen och på den svenska konkurrenskraften.

Man kan notera att arbetsmarknadens parter har tagit ett stort ansvar för att Sverige snabbare ska komma ur denna situation och för att problemen inte ska behöva fördjupas. Det är välkommet.

Man kan också konstatera att icke lönsamma banker är ett ännu större problem. Men räntorna har stigit, och många har erfarit att bostadsräntan steg snabbare än inlåningsräntan.

Det är viktigt att göra konkurrensfrämjande åtgärder. Jag och regeringen är till exempel väldigt trötta på problemet med att man inte kan få amorteringsunderlaget digitalt. Fick man det skulle det bli lättare att ställa krav på banken och att snabbare kunna byta bank. Det är ett exempel på en av de konkurrensförbättringar som marknaden kan vara i behov av.

Det är viktigt att vi hela tiden skärper konkurrensen. Det är viktigt att man som konsument kan ställa krav på banken och byta bank. Det är helt enkelt centralt för att få en lösning på detta problem.

Herr talman! Låt mig också vara tydlig med att frågan, precis som frågeställaren säger, behöver sättas i en kontext. Har vi väldigt mycket organiserad brottslighet och ligor som försörjer sig på kriminell verksamhet kommer bedrägerier att vara en del av vårt samhälle. Bedrägerierna sker nämligen inte frikopplat och i ett vakuum, utan de utförs av ligor, personer och gäng som organiserar sig kring att begå brott. Där är bedrägerier en del av försörjningen.

Vi skulle välkomna ett så brett parlamentariskt stöd som möjligt i det viktiga arbetet mot den organiserade brottsligheten. Här är bedrägerier en del. Det handlar också om att ta ifrån dessa människor deras vapen och låsa in dem som begår brott - länge. Det handlar helt enkelt om att beskära deras ekonomi.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det är ett mycket angeläget ärende.

All brottslighet är givetvis upprörande och provocerande, men jag är övertygad om att jag inte är ensam om att känna ett särskilt starkt förakt för de personer som utsätter våra äldre för den här typen av bedrägerier. Man tar ifrån människor deras kanske sista livsbesparingar och även den sista trygghet de har i tillvaron när man kliver in i deras hem eller rakt in i deras plånböcker och stjäl inte bara pengarna utan även tryggheten. Det behöver kraftfullt motverkas.

Frågeställaren pekar på ett antal åtgärder som antingen är på gång eller är aktuella att titta mer noggrant på framöver. Det är givetvis även viktigt att vi ställer krav på och utövar tillsyn över banker och andra så att de har ett effektivt arbete kring detta. Jag välkomnar också, herr talman, att branschen själv uppmuntrar konsumenter att ta ett ökat ansvar och skydda sig själva mot bedrägerier. Men den yttersta försvarslinjen måste givetvis vara det vi gör tillsammans och den tillsyn vi utövar över olika typer av myndigheter, och det arbetet pågår.

Fru talman! Återigen tack till Christofer Bergenblock för att han tar upp de här fastigheterna till diskussion! Det är naturligtvis viktigt.

Sverige är ett land med en lång historia. Vi ska ta hand om och vårda det kulturarv vi har samtidigt som vi ska ha en professionell förvaltning av alla våra statliga fastigheter av olika slag, oavsett om de används som regeringsbyggnad, hyrs ut kommersiellt, är några av våra stora institutioner eller är viktiga i det lokala samhället. Det är alldeles självklart.

Jag vill dock göra en invändning mot Bergenblocks beskrivning att det skulle råda stor ineffektivitet. Det finns säkert beslut i Statens fastighetsverk som skulle kunna vara annorlunda, och det finns säkert lokala åsiktsyttringar där man skulle vilja ha det på ett annat sätt och så. Jag skulle ändå vilja säga att Statens fastighetsverk överlag levererar mycket tillbaka till oss medborgare för de 290 miljoner kronor som man har.

Jag delar inte Christofer Bergenblocks optimism att man skulle kunna få mycket mer för de här pengarna om man gjorde på ett annat sätt. Min bedömning är att svenska myndigheter generellt och Statens fastighetsverk inte minst har en effektiv förvaltning. Det finns säkert saker i marginalen som kan göras bättre. Det finns det ju överallt, det råder det inget tvivel om, och det är säkert så också här. Men att man på något magiskt sätt skulle kunna få ut mycket mer av de här 290 miljonerna, den bedömningen gör inte jag.

Däremot, om det skulle finnas en politisk vilja - nu gör det ju inte det från Centerpartiet, men om det skulle göra det - att kraftigt öka de här 290 miljonerna, ja, då skulle man givetvis kunna göra mer. Men jag tror inte att man ska peka på Statens fastighetsverk och säga att de inte gör ett bra jobb för de 290 miljoner de har. Min bedömning är att de gör det.

Sedan kan man ju undra ifall engagemanget mäts i kronor. Då kan man konstatera att Christofer Bergenblock och jag har samma engagemang, för det är ju samma budget. Vill man få ut väldigt mycket mer behöver man nog öka anslagen, men det är det ju inget av riksdagspartierna som vill - varken regeringspartierna eller vänsterpartierna som Christofer Bergenblock företräder.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Christofer Bergenblock vill inte diskutera om han ser framför sig en annan modell. Jag undrar om Christofer Bergenblock vill byta modell. Jag kan bara upprepa den modell som redan finns. Statens fastighetsverk har många olika typer av fastigheter. En del av dem är bidragsfastigheterna, och de finansieras med anslag från riksdagen genom den budget som antas. Sedan finns kommersiella fastigheter som hyrs ut till hyresgäster, och sedan finns kostnadshyresmodellen för ett antal institutioner.

Detta regleras, med fullt engagemang från riksdagen, i regleringsbrev till Fastighetsverket. Det finns lagar och regler, och dem har Fastighetsverket att följa.

Däremot har vi inte en modell där vi som politiker, oavsett om man sitter i regeringen eller är riksdagsledamot, fattar beslut om enskildheter. I stället överlåter man åt Statens fastighetsverk att göra prioriteringar och bedömningar inom ramen för de pengar vi anslår. Sedan har verket en dialog med sina hyresgäster om anpassningar, hyressättning och så vidare.

Här nämner ledamoten själv exempel på hur detta fungerar. Det finns hyresgäster och Statens fastighetsverk, och de har kommit överens om olika typer av lösningar. Det är också modellen som används om man vill göra något med slottet i Halmstad. Hittills har dessa frågor inte varit föremål för politiskt beslutsfattande. Det beror inte på om man har engagemang för frågan eller inte, utan det handlar om att man har respekt för den modell vi har valt i Sverige. Vill Christofer Bergenblock ha en annan modell? I så fall är jag givetvis öppen för att diskutera och fundera, men då måste förslaget presenteras så att man får kännedom om hur det ser ut.

Det ligger inte i verktygslådan i dagsläget att riksdagen eller regeringen pekar på en enskild fastighet och säger att Fastighetsverket här ska göra si eller så. I stället bygger detta på att det finns ett budgetanslag från riksdagen, och sedan gör myndigheten bedömningar om vad som ska göras. Om det finns hyresgäster sker en anpassning tillsammans med hyresgästerna enligt önskemål - med konsekvenser för hyran. Det är den modellen vi har valt i Sverige. Det beror inte på bristande engagemang från vare sig tidigare regeringar eller den här regeringen, utan det beror på att vi samlat har gjort bedömningen att vi bäst värnar Sveriges intressen på det sättet. På så sätt tar vi bäst till vara kulturhistoriska minnen och det statliga fastighetsbeståndet. På så sätt ägnar vi oss här inte åt lokalpolitiskt beslutsfattande eller lägger oss i en enskildhet. Riksdagen garanterar budgetramar, och det finns regleringsbrev till myndigheter.

Jag ställer mig fortfarande frågan vad ledamoten är ute efter. Jag kan givetvis uppbåda ett stort personligt engagemang för många olika typer av fastigheter runt om i Sverige, men vi har modellen just för att det personliga engagemanget inte ska vara styrande. Det ska inte vara så att bara för att jag är från Kalmar finns det ett jätteengagemang för Kalmar slott eller något motsvarande eller att bara för att jag bor i Solna finns det ett extra engagemang för Hagaparken. Det är just för att vi inte ska ha det så som vi har den modell vi har, där vi har en professionell myndighet och professionella personer som ska göra bedömningar utifrån en helhet och hela landet och där den här typen av lokalpolitisk aktivism inte ska avgöra utan det ska vara en professionell helhetsbedömning för hela Sverige.

Christofer Bergenblocks kritik skulle vara mer befogad ifall Centerpartiet hade stora satsningar på det här området. Men nu finns ju samma budgetram. Jag vet inte ifall Christofer Bergenblock tycker att Fastighetsverket missköter sig inom den ram som finns eller om han tycker att det ska mindre pengar till Umeå och mer till Halmstad eller så. Det skulle i så fall verkligen vara ett avsteg från den modell vi har.

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan och debatten! Den är givetvis viktig.

Jag kommer själv från Kalmar, där vi har Kalmar slott. Som kalmarit till ursprunget ligger det mig såklart varmt om hjärtat. I Solna har vi Hagaparken, och runt om i hela Sverige finns det fastigheter, skog och mark, fornminnen av olika slag och olika typer av kulturellt och historiskt viktiga fastigheter och områden. Inte alla men väldigt många av dessa förvaltas och ägs av Statens fastighetsverk.

Statens fastighetsverk har väldigt många olika fastigheter. Man har inte bara kulturminnen och sådant som är historiskt viktigt, utan man har även kommersiella fastigheter och till exempel regeringens fastigheter. Man har ett väldigt stort bestånd där man har allt från staten som hyresgäster till kommersiella aktörer och kulturutövare.

Det är en enorm verksamhet som Statens fastighetsverk ansvarar för. I Sverige har vi ju den principen att vi beviljar anslag från riksdagen. Det är riksdagen som bestämmer i Sverige. Om man vill ha andra anslag kan givetvis Bergenblock och Centerpartiet driva igenom det i denna kammare. Det är så den demokratiska ordningen ser ut.

När det kommer till sådana fastigheter som nämns i interpellationen, så kallade bidragsfastigheter, är de en del av det bestånd som man bedömer inte har egen ekonomisk bärkraft. Man kan inte sälja entrébiljetter eller hyra ut. Då beviljar riksdagen en budgetram till Statens fastighetsverk för hur dessa ska skötas. Kammaren har beviljat en ram på 290 miljoner för att sköta alla dessa fastigheter i hela landet. Där hade Bergenblocks centerparti inte något annat förslag, utan alla partier hade samma förslag.

Vill man göra mer är ordningen sådan att mer pengar måste anslås till verksamheten. Alternativt måste man helt byta styrmodell. Det är givetvis ett alternativ. Jag undrar vad som egentligen ligger bakom frågan. Nu har vi modellen med Statens fastighetsverk som har ett uppdrag och en budget. Sedan sköter verket sitt ansvarsområde så gott det går och så mycket det går med de pengar det har blivit tilldelat. Fastighetsverket kan självklart göra mycket mer. Sverige är ett land som har funnits länge, och här finns mycket som man kan lägga pengar på att bevara, tillgängliggöra, anpassa och så vidare. Det är en helt korrekt beskrivning.

Däremot har vi inte valt en ordning i Sverige där vi fattar beslut i riksdagen om att ge en prioriteringsordning till Statens fastighetsverk. Dessa beslut har överlåtits, precis som på många andra områden, till de myndigheter och proffs som finns att givet de pengar de får göra det bästa av situationen.

Här är jag lite nyfiken på om ledamoten Bergenblock tycker att vi ska byta modell. Ska riksdagen fatta beslut fastighet för fastighet om vad som ska göras? Några mer pengar vill Bergenblock inte ge. Centerpartiet har samma budget som alla andra partier. Alla vänsterpartier har samma budget som regeringen. Där är det ingenting som skiljer.

Jag är ändå lite nyfiken på vad alternativet är till den ordning som redan finns. Om Bergenblock har synpunkter på myndigheten kan han diskutera med dem, om han så önskar. Jag är lite frågande till vad ledamoten egentligen är ute efter.

Fru talman! Christofer Bergenblock har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att stoppa det pågående förfallet av statliga kulturfastigheter, såsom Varbergs fästning, vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att tillgängliggöra de statliga kulturfastigheterna, såsom Halmstads slott, även för den som är rullstolsburen och vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkra den framtida finansieringen av underhåll och tillgänglighetsanpassning av de statliga kulturfastigheterna.

Staten har ett ansvar för helhetsperspektivet i bevarandet av kulturarvet och för att skapa goda förutsättningar för att förvalta och utveckla det. Den statliga fastighetsförvaltningen ska främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.

Statens fastighetsverk ansvarar för att förvalta en del av statens fasta egendom, bland annat många kulturfastigheter. Med det uppdraget följer även ett ansvar för att, utifrån fastigheternas särskilda förutsättningar och gällande föreskrifter på området, tillgodose kraven på tillgänglighet.

Varbergs fästning är en bidragsfastighet som förvaltas av Statens fastighetsverk. Bidragsfastigheter är fastigheter som kännetecknas budgetmässigt av att de saknar förutsättningar för att långsiktigt ge ett ekonomiskt överskott. Statens fastighetsverk disponerar ett särskilt anslag i statsbudgeten för att finansiera underhållskostnader och löpande driftsunderskott för sådana fastigheter.

Statens fastighetsverk ansvarar för att löpande och samlat bedöma stora delar av det statliga beståndet av kulturfastigheter i syfte att upprätthålla ett välavvägt fastighetsbestånd med byggnader i hela Sverige. Statens fastighetsverk ska utifrån sitt uppdrag väga bevarandeambitioner mot ekonomiska prioriteringar och det ekonomiska utrymmet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Att svensk bostadsmarknad inte fungerar tillfredsställande är välkänt. Alla regleringar har sina förtjänster och goda syften, men på totalen, utan att gå in i detalj, kan man konstatera, vilket är brett känt i samhället, att mängden av regleringar totalt sett har gjort att det är svårt att komma in på bostadsmarknaden och att det är svårt att bygga. Det finns ett underskott av bostäder om man jämför med den efterfrågan som finns.

Därför har regeringen varit tydlig med att det finns en avregleringsambition i denna sektor. Det ska bli enklare att bygga, och en hel del av detta kommer under åren framöver.

En dåligt fungerande bostadsmarknad och en högfungerande kreditmarknad är en dålig kombination. Det leder till att hushållen kan bli väldigt skuldsatta. Det är det vi har sett i Sverige och som beskrivs med räntekänslighet och annat. Häremellan måste man göra en avvägning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det finns en diskussion om startlån, och det finns också en diskussion om de kreditregleringar som finns. Regeringen kommer att återkomma.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Precis som ledamoten beskriver har svenska hushåll det väldigt tufft på många håll nu. Det handlar om pensionärer och barnfamiljer som har det tufft när matpriserna nu blir höga därför att inflationen sticker iväg. Det handlar också om höga bränslekostnader, och för dem som har bolån handlar det i stor utsträckning om stigande räntor - vilket ju är Riksbankens svar på den höga inflationen.

Ska man dra en generell slutsats av att titta på ekonomin och på lärdomarna från många års historia kring detta, i Sverige och i andra länder, är det att man måste komma till rätta med inflationen. Det är den som är det stora, tyngande problemet i detta.

När det kommer till amorteringskravet har vi sagt att det är viktigt med den ventil som finns, det vill säga att hushåll som pressas hårt ska kunna få en paus i sitt amorterande. Det är viktigt att den ventilen fungerar och att banker beviljar den så som det är tänkt, så att detta inte är en teoretisk konstruktion utan också fungerar i praktiken när fler behöver ventilen. Det är väldigt viktigt, och därför har Finansinspektionen fått i uppdrag att följa detta.