Anna Tenje

Herr talman! Stort tack för följdfrågan!

Det ligger flera olika förslag på bordet när det gäller jämställda pensioner och möjliga vägar framåt. Man ska dock konstatera att pensionssystemet som sådant är könsneutralt. Det är ofta arbetsmarknaden som inte är jämställd. Pensionssystemet är jämställt. Det är hur mycket man har arbetat som ger avtryck i pensionskuvertet.

Vi måste jobba med arbetsmiljön så att fler kvinnor kan gå från deltid till heltid, jobba mer och också jobba längre. Vi kan också titta på frågorna om hur man delar de intjänade pensionerna i en och samma familj och också mellan sambor.

Herr talman! Stort tack för frågan, ledamoten!

Höjningen av pensionsåldern till 66 år hanterades definitivt inte på ett bra sätt av den förra regeringen. Felet med 57:orna uppdagades ganska tydligt. Den nuvarande regeringen ändrade i föregående budget och gav då kompensation för skatten så att 57:orna fick tillbaka sina pengar.

Samtidigt har vi givetvis agerat proaktivt för att vi inte ska hamna i den här situationen igen. Regeringen har därför varit tydlig med att vidta de åtgärder som krävs så att inte 59:orna ska hamna i samma sits och bli felbehandlade på samma sätt som 57:orna blev. Det felet kommer inte att ske, utan det har vi åtgärdat.

Herr talman! Jag tackar för följdfrågan.

Som vi alla vet är sjukvården en fråga som först och främst vilar på regionernas ansvar och den beskattningsrätt som tas ut från regionerna.

Den här regeringen har under budgetarna för 2023 och 2024 samt för 2025, nästkommande år, gjort stora satsningar på sjukvården och extrasatsningar inte minst för att öka tillgängligheten och korta köerna med extramiljarder i det avseendet. Cancervården ligger dessutom uppe för revidering, och avtal har nyligen tecknats.

Herr talman! Stort tack till Isabell Mixter för en mycket bra fråga. Det är såklart gastkramande och speciellt att få den typen av frågor. Det är en svår situation när man befinner sig i ett palliativt skede i en sjukdom där framtidsutsikterna ser dystra ut.

Givetvis ska vi ha en sjukförsäkring, en sjukpenning samt ett sjukförsäkringssystem som finns där när man behöver dem som allra mest. Vi ska ha ett tryggt system.

Frågan som Isabell Mixter ställer till mig kan jag inte svara på här och nu i dag, precis som jag svarade när frågorna kom i tidningen, men det här är en fråga som jag följer mycket noga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Stort tack till interpellanten för interpellationen! Stort tack också till ledamöterna Högström och Persson som deltog i debatten! Jag tycker att det har varit en väldigt bra debatt som har tydliggjort skillnaderna mellan våra olika partier men även vilka lösningar som gör Sverige rikare, tryggare och friare framöver. Bidragslinjen har ställts mot arbetslinjen, och ökade skatter har ställts mot ökade incitament att arbeta, vara strävsam och premiera utbildning.

Fru talman! Även om inflationskrisen nu är över, även om vi fortfarande har en lågkonjunktur och även om det fortfarande är ett oroligt läge i världen ser vi ändå en ljusning inför framtiden. Sverige behöver nu omstartas så att vi klarar både dagens och morgondagens utmaningar och problem. Det gör man genom att stärka hushållen på lång sikt genom arbete och genom att få igång ekonomin igen, och detta gör nu regeringen.

Jag ser fram emot att fortsätta debattera de här viktiga frågorna i kammaren framöver. Stort tack för interpellationsdebatten i dag!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! För en utomstående person blir det nog lite svårt att få den socialdemokratiska logiken att gå ihop. Det verkar som om de hushåll som tjänar så mycket pengar att de med precision ska drabbas av de socialdemokratiska skattehöjningarna samtidigt har det så svårt att de måste få höjda barnbidrag.

Samtidigt sammanfattar detta väldigt bra den socialdemokratiska fördelningspolitiken: Höjd skatt för hårt arbetande småbarnsföräldrar ska finansiera höjda barnbidrag till hårt arbetande småbarnsföräldrar. Det skapar i bästa fall ekonomisk rundgång, men i värsta fall skapar det något som vi har sett många gånger både i Sverige och utomlands, nämligen en dålig tillväxtpolitik där det lönar sig för lite att utbilda sig, för lite att arbeta och för lite att vara flitig och strävsam.

Det skapar också en dålig fördelningspolitik där höginkomsttagare, miljonärer, statsråd och riksdagsledamöter får lika mycket i höjda barnbidrag som ekonomiskt utsatta familjer. Det illustreras väl av att det är lika många personer i de två absolut rikaste inkomstgrupperna som berörs av socialdemokraternas förslag om höjda barnbidrag som i de fattigaste inkomstgrupperna. Att ett bidrag till miljonärer också träffar svaga inkomstgrupper blir därför svårt att motivera som just en satsning på fattiga barnfamiljer.

Man kan även titta på hur det ser ut när Socialdemokraterna får möjlighet att styra. Om ledamoten är så fast besluten att hjälpa just barnfamiljer med svag ekonomi borde han ta ett samtal med några av sina kollegor i Stadshuset, eller varför inte Landstingshuset, bara något stenkast härifrån. Där ser ledamotens partivänner genom skattehöjningar till att många barnfamiljer nu definitivt inte får ta del av regeringens skattesänkningar. Karin Wanngård och Aida Hadzialic höjer skatten med 6 000-7 000 kronor per år för en genomsnittlig småbarnsfamilj i Stockholm, vilket knappast täcks av Socialdemokraternas förslag om höjda barnbidrag med 2 400 kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Någon väldigt klok person lär ha sammanfattat den socialdemokratiska politiken så här: Alla ska få mer bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön. Jag tycker att det är ganska talande.

Motsatsen till detta är den politik som den moderatledda regeringen för. Den tar sin utgångspunkt i att göra det mer lönsamt att arbeta, mer lönsamt att utbilda sig och mer lönsamt att vara flitig och strävsam. Den uppmuntrar till att ta det där extra kvällspasset, ta sitt första jobb som arbetslagsledare eller hoppa på den där utbildningen som kan leda till ett jobb.

Vi arbetar även vidare med de bidragsreformer som tidigare aviserats med aktivitetskrav, kvalificering till välfärden och bidragstak, just därför att jobben är den bästa garantin och försäkringen mot utanförskap och ekonomisk utsatthet.

(Applåder)

Herr talman! Vi har hört ledamöterna beskriva den ekonomiska situationen. Det är ställt utom allt tvivel att Sverige och även stora delar av världen drabbades hårt av både coronapandemin, historiskt hög inflation och höga räntekostnader. Regeringen förde en ansvarsfull ekonomisk politik i syfte att så snabbt som möjligt bryta den höga inflationen som gröpte ur hushållens plånböcker och gjorde svenska folket fattigare. Alla hushåll drabbades av inflationen och lågkonjunkturen, men ekonomiskt utsatta hushåll drabbas särskilt hårt i sådana här miljöer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför agerade regeringen också väldigt skyndsamt för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man väldigt tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett ökar mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna.

Men kampen mot inflationen är nu vunnen, och nu går vi mot ett mer normalt läge trots att det finns stora risker i ekonomin. Det är krig i vårt närområde och en växande oro i olika delar av världen - detta är såklart stora osäkerhetsfaktorer.

Samtidigt ser vi nu ett ljus vid horisonten; det har både ledamoten Högström och ledamoten Persson redogjort för tidigare. Regeringen har nu också presenterat en expansiv budget i syfte att få fart på svensk ekonomi igen. Nu när inflationen är besegrad har regeringen skapat ett större utrymme för att just kunna göra detta.

Regeringen har fått svenska folkets förtroende och mandat att återupprätta arbetslinjen. Den bästa försäkringen mot ekonomiskt utanförskap är att ha ett jobb att gå till. Det är också garanten för vår gemensamma välfärd.

Som jag sa tidigare måste fler barn få se sina föräldrar gå till jobbet, och fler hushåll måste lyftas upp ur fattigdom och stärkas, så att de står bättre rustade inför nästa kris. Då finns det inga statliga bidrag som kan ersätta värdet av att ha ett eget arbete, en egen lön och en egen försörjning. Det måste bli mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta.

(Applåder)

Herr talman! Arber Gashi har frågat mig varför jag inte förespråkar en höjning av barnbidraget i denna fortsatt tuffa ekonomiska situation för landets barnfamiljer.

Det allmänna barnbidraget är en del av den ekonomiska familjepolitiken och syftar till att kompensera för delar av kostnaden för barnet. Det syftar även till att bland annat minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Barnbidraget lämnas som ett generellt bidrag till alla som har barn och omfattas av den svenska socialförsäkringen. Eftersom barnbidraget följaktligen lämnas även till dem som har höga inkomster är det inte träffsäkert att göra ändringar i barnbidraget om syftet är att stärka den ekonomiska situationen för de familjer som har det svårast. Höjda barnbidrag påverkar lika många personer sammanlagt i de två högsta inkomstgrupperna som i den lägsta. Att ett bidrag som träffar dem med högst inkomster också träffar svaga inkomstgrupper är därför svårt att motivera som en satsning på fattiga barnfamiljer.

Regeringen har under den höga inflationen fört en välbalanserad finanspolitik som har tagit oss ur den allra värsta situationen. Återhämtningen av den svenska ekonomin förväntas fortsätta under 2025. För att stärka den ekonomiska situationen för de barnfamiljer som har det svårt har regeringen under tiden med hög inflation vid fyra tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget inom bostadsbidraget. Vi har dessutom höjt tilläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det svåra ekonomiska läget nu mildras och framtidsutsikterna för hushållen tack och lov ser ljusare ut föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2025 att tilläggsbidraget förlängs till den 30 juni 2025 och trappas ned från 40 till 25 procent av det preliminära bostadsbidraget. Detta är en väl avvägd och ändamålsenlig åtgärd för att fortsätta stödja hushåll som befinner sig i ekonomisk utsatthet.

Herr talman! Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Barnbidraget och bostadsbidraget är viktiga för familjer som har det ekonomiskt svårt, men det bästa verktyget för att varaktigt bryta ekonomisk utsatthet och motverka låg ekonomisk standard är egen inkomst av arbete. Fler barn måste få se sina föräldrar gå till jobbet; det är det bästa sättet att skydda dem från låg ekonomisk standard. Därför arbetar regeringen aktivt för att fler ska komma i arbete och för att det ska löna sig mer att arbeta. Vi har lagt fram förslag på ett förstärkt jobbskatteavdrag som främst riktas till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster. Det gör det mer lönsamt att arbeta och är också ett rättvist sätt att fördela - detta för att bygga Sverige både rikare och tryggare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en mycket trevlig kväll tillsammans. Vi väljer inte alltid exakt hur vi ska spendera vår födelsedag, men det här var faktiskt självvalt, om än inte att det skulle bli svar på sex interpellationer.

Jag konstaterar att intresset är stort och genuint för samordningsförbunden. Jag och regeringen delar interpellantens syn på vikten av effektiv och individanpassad hjälp till människor i behov av stöd och att det är viktigt att ge så många som möjligt en chans att komma tillbaka till eller komma in på arbetsmarknaden.

Jag ser nu fram emot de redovisningar som jag inom kort ska få av inte minst Försäkringskassan och kommer säkert att få all anledning att återkomma till kammaren i frågan.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! För mig och för regeringen som helhet är det oerhört viktigt att vi ger människor rätt förutsättningar för en god rehabilitering och att komma åter i arbete. Det är otvetydigt att samordningsförbunden utgör en viktig del. Det visar ESF:s utvärderingar. De visar på tydliga positiva effekter och att samordningsförbundens insatser kan vara ett väldigt bra stöd. Givetvis ska vi då värna det.

Det finns dock behov av att reda ut om det är möjligt för samordningsförbund att stå som projektägare för ESF-projekt. Av den anledningen lyfts denna fråga upp, och regeringen har gett Försäkringskassan ett uppdrag. Det har vi talat om tidigare, och det uppdraget kvarstår fortfarande.

Att denna fråga utreds är viktigt. Man kan vifta bort den och tycka att det går väl att bara röja undan alla hinder och göra detta tillsammans. Men det är viktigt att reda ut det här, givet att det kan skapa oklarheter för den enskilde om vem som är huvudman för rehabiliteringsinsatser som hon eller han deltar i. Det är inte tillfredsställande att det kan vara oklart för den enskilde vilken huvudman som ansvarar för hennes eller hans medverkan i rehabiliteringsinsatsen. Därför är det viktigt att titta på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag talar med många av samordningsförbunden och har kontakt med flertalet, också med dem som deltar i aktiviteterna. Det är viktigt att komma ihåg att det är parter som är medlemmar i ett samordningsförbund, det vill säga kommuner, regioner, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och att de ensamma eller tillsammans med andra kan ansöka om ESF-medlen. På så vis fryser medlen inte inne utan kan göra fortsatt nytta, trots att det inte är samordningsförbundet som sådant som är huvudman för aktiviteterna eller insatserna.

Detta förekommer över hela landet. Vi har många olika samordningsförbund, och många löser detta. Jag tycker därför att det är väldigt beklagligt om det stämmer att man har avstått från eller lagt ned verksamhet på grund av detta.

Senast den 2 december kommer som sagt Försäkringskassan med sitt svar till mig och regeringen om det uppdrag som givits. Jag hoppas innerligt att jag får klargörande svar på många av frågorna och även lösningar för de hinder som vi alla vill överbrygga.

Fru talman! Ja, jag och interpellanten Åsa Eriksson har diskuterat denna fråga många gånger tidigare i denna kammare. Vi håller med varandra om mycket när det gäller synen på samordningsförbunden och vikten av att fler kommer tillbaka i arbete eller får möjlighet att träda in på arbetsmarknaden med hjälp av inte minst samordningsförbunden.

Jag är glad över att det finns ett stort engagemang från inte bara interpellanten utan också andra i kammaren, just eftersom det är viktigt att vi är fler som jobbar för att få fler i arbete och så att fler kan komma i arbete och nyttja hela sin arbetsförmåga.

Jag har inte ändrat uppfattning. Mig veterligen har inte heller någon annan i regeringen gjort det. Precis som jag nämnde i det inledande interpellationssvaret har Försäkringskassan i uppdrag att göra en analys och lämna förslag på nödvändiga förändringar. Jag är mån om att de förändringarna ska vila på ett gott kunskapsunderlag. Just därför kan jag inte stå här i kammaren i dag och spekulera kring exakt vilka förändringar det rör sig om. Jag inväntar helt enkelt Försäkringskassans redovisning. Därefter får vi återkomma i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig på vilket sätt jag avser att förändra Finsamlagstiftningen.

Finsamlagstiftningen har i huvudsak varit oförändrad sedan ikraftträdandet 2004. Inspektionen för socialförsäkringen har i sin utvärdering av samordningsförbundens verksamhet pekat på att det finns behov av att se över Finsamlagen (2003:1210). Det gäller till exempel samordningsförbundens uppdrag i relation till de samverkande parternas respektive uppdrag, finansieringen av samordningsförbundens verksamhet samt samordningsförbundens uppdrag att följa upp och utvärdera de insatser som samordningsförbunden finansierar.

För ställningstagande till eventuella förändringar av Finsamlagstiftningen anser regeringen att det behövs ytterligare kunskap om nuvarande förhållanden och en aktuell analys angående behovet av förändringar av lagstiftningen. Regeringen har därför gett Försäkringskassan i uppdrag att analysera behovet av ändringar i Finsamlagen (S2024/00722). Försäkringskassan ska analysera behovet av ändringar i lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser och vid behov lämna författningsförslag om det bedöms motiverat för att uppnå en ändamålsenlig resursanvändning och ett effektivt stöd för personer som har behov av samordnade rehabiliteringsinsatser för att komma i arbete.

Uppdraget ska genomföras i samråd med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och SKR, och andra berörda aktörer ska involveras i arbetet. Uppdraget ska genomföras i dialog med samordningsförbunden och Nationella Nätverket för Samordningsförbund, NNS. Uppdraget ska redovisas senast den 2 december 2024.

Att människors arbetsförmåga tas till vara i så stor utsträckning som möjligt är viktigt ur såväl ett mänskligt som ett samhälleligt perspektiv. Samordningsförbunden är betydelsefulla genom att med samordnade rehabiliteringsinsatser stödja människor att uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning.

Jag ser fram emot att ta del av det underlag som Försäkringskassan ska redovisa längre fram i december.

Fru talman! Jag tycker återigen att detta var en väldigt viktig konsumentupplysning till åhörarna och då inte minst de LO-anslutna. Det handlar, precis som jag sa tidigare, om vad man gör snarare än vad man säger. Man kan lyssna till de fina orden från Åsa Eriksson, men man kan också konstatera att det inte finns en enda krona i Socialdemokraternas budget som över huvud taget rör sig i närheten av de förslag som arbetsgruppen har presenterat.

All heder till Vänsterpartiet, för de har faktiskt med detta i sin budget. De har inte med helheten, och de finansierar det bara till en femtedel. Men de gör ändå vad de säger.

Jag kan konstatera att detta är en intressant debatt och en bra diskussion. Vi kommer säkert att återkomma till den ett flertal gånger framöver.

Dessa frågor bereds nu i Regeringskansliet. Jag får säkert anledning att återkomma till dem längre fram. I kväll gavs dock en viktig och tydlig signal till väljarna: Socialdemokraterna har inte med en enda krona i sin budget för någonting man uppenbarligen tycker är väldigt viktigt. Det talar sitt väldigt tydliga språk.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det var ett lite förvirrat inlägg, men jag tror att jag ändå kan tolka in att ledamoten trots allt har förtroende för fack och arbetsgivare. Jag tror också att vi kan vara överens om att den svenska modellen har tjänat Sverige väl och att vi är många som gärna ser att den fortsätter göra det.

När det gäller frågan om karens kan jag respektera att ledamoten inte gillar arbetsgruppens bedömning att dagens karensavdrag innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk än den tidigare karensdagen och att det motverkar överutnyttjande. Men arbetsgruppen framhåller ju även att karensavdraget kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och individer med små ekonomiska marginaler.

Man är som sagt väldigt tydlig med att dagens karensavdrag motverkar överutnyttjande. Att det är bra tror jag att de flesta kan vara överens om. Därför lämnar man nu också förslag i riktningen att försöka åtgärda just överutnyttjande. Detta, föreslår man, löses i huvudsak genom två förslag som innebär ett utökat skydd mot inkomstbortfall till följd av karensavdrag för grupper med återkommande sjukfrånvaro. Dessa förslag bereds nu i Regeringskansliet.

Hade det på riktigt varit så som ledamoten säger och skriver i sin interpellation - att karensavdraget är orättvist, att risken för överutnyttjande är försumbar och att facken och arbetsgivarna trots allt inte är rustade att hantera frågan själva - varför har man då inte föreslagit detta i sin budgetmotion, som presenterades för några veckor sedan? Varför har Socialdemokraterna inte med det i budgeten om detta är en så otroligt viktig fråga för dem?

Enligt arbetsgruppens beräkningar är den sammantagna effekten av ett avskaffat karensavdrag en ökning av arbetsgivarnas sjuklönekostnader med uppemot 24,1 miljarder. Vänsterpartiet, som ju är allmänt kända för att spendera andra människors pengar, är det enda parti som föreslår ett slopat karensavdrag, men inte ens de lyckas täcka vad det kostar utan har bara med en femtedel av detta i sin budget.

Det brukar heta att det inte handlar om vad man säger utan att det är vad man gör som räknas. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna inte är beredda att backa upp sina stora ord i talarstolen i dag med en enda krona i den budgetmotion de lade fram för några veckor sedan. Det tycker jag är en väldigt viktig konsumentupplysning till åhörare och lyssnare.

Regeringen ägnar sig inte åt den typen av ganska skamlös populism. Vi gör det vi säger.

Fru talman! Det gläder mig att höra att ledamoten inte har något emot arbetsgruppens förslag och inte heller tvivlar på dess resultat. Jag har under debattens gång och tidigare och även i interpellationen reagerat på att ledamoten har tyckt att det var både olyckligt och oklokt att frågan hänsköts till en arbetsgrupp av experter på departementet. Jag har dock inte uppfattat någon direkt kritik mot vare sig kunskap, kompetens eller saklighet som arbetsgruppens slutprodukt innehåller. Såväl experter och parter som ledamöter i Sveriges riksdag har fått möjlighet att göra inspel och uttala sig under arbetsgruppens arbete. Det gläder mig därför att höra att det inte finns några tveksamheter där.

Bland annat var parterna själva rörande överens om att det inte var lämpligt att införa ett differentierat karensavdrag baserat på yrke, bland annat för att det inte finns något enkelt eller heltäckande sätt att avgränsa inom vilka yrkesgrupper arbetstagare bör omfattas. Om det finns behov av att göra undantag från karensavdrag för arbetstagare inom specifika yrken eller branscher har arbetsmarknadens parter att förhandla om sådana undantag genom kollektivavtal. Det finns flera exempel på detta, och flera remissinstanser har pekat på att ge specifika yrkesgrupper och arbetstagare sjuklön från och med första sjukdagen. Här finns alltså goda möjligheter för berörda och relevanta branscher att föra denna typ av diskussion i avtalsförhandlingarna.

Jag blir lite förvånad över att Socialdemokraterna, som har framfört en viss oro över den nya inriktningen, nu vill ta tag i detta i kammaren och inte vill att den svenska modellen och samförståndet mellan arbetsmarknadens parter ska gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppfattar att Socialdemokraterna har backat från förslaget och inte längre är intresserade av differentiering av karensavdraget utan helhjärtat står bakom arbetsgruppens förslag. Det vore i så fall glädjande. Låt oss överlåta till arbetsmarknadens parter att göra upp om dessa frågor och komma överens när det gäller kollektivavtal.

Jag tolkar dock ledamotens ansiktsuttryck som att det inte alls var det hon sa utan att Socialdemokraterna faktiskt inte längre litar på att arbetsmarknadens parter kan ta hand om dessa frågor enligt den svenska modellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig vad jag avser att göra för att hantera rättviseaspekter på karensavdraget.

Den 1 januari 2023 beslutade regeringen att ersätta Karensutredningen med en arbetsgrupp i Regeringskansliet. Arbetsgruppen gavs i uppdrag att analysera karensavdragets ändamålsenlighet och bedöma om det fanns behov av förändringar av karensavdraget.

Den 1 december 2023 slutredovisade arbetsgruppen sitt uppdrag. Redovisningen är ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålsenlighet.

Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med tidigare karensdag. Arbetsgruppen bedömer också att karensavdraget motverkar överutnyttjande men kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och för individer med små ekonomiska marginaler.

Vidare bedömer arbetsgruppen att det inte är lämpligt att införa ett differentierat karensavdrag baserat på yrke, då det inte finns något enkelt och heltäckande sätt att avgränsa inom vilka yrkesgrupper arbetstagare bör omfattas. Denna avgränsningsproblematik lyftes till arbetsgruppen under samtal med arbetsmarknadens parter.

Arbetsgruppen lämnar förslag som innebär ett enhetligt karensavdrag samt ett utökat skydd mot inkomstbortfall till följd av karensavdrag för grupper med återkommande sjukfrånvaro. Det lämnas också förslag på åtgärder som ska göra administrationen av högriskskydd enklare och mer effektiv.

Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats under våren 2024. Förslagen bereds nu vidare i Regeringskansliet.

Vad gäller karensregler för egenföretagare föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2025 att den övre gränsen, 55 år, för att egenföretagare ska kunna välja kortare karenstid i sjukförsäkringen tas bort. Att starta och bedriva näringsverksamhet högre upp i åldrarna bör uppmuntras.

Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till Jonathan Svensson för att han har lyft upp denna fråga och skrivit denna interpellation.

Jag tycker, som sagt, att det är oerhört viktigt att alla som kan får vara med och delta i arbetslivet. Givetvis är det synnerligen viktigt, inte minst när det gäller att hantera den kompetensbrist på arbetsmarknaden som interpellanten själv berättade om, att så många som möjligt som kan arbeta också är med och arbetar. Det har ett värde i sig, men det är också viktigt för Sverige i stort.

Jag följer denna fråga mycket noga. ISF håller på med sin granskning och kommer att redovisa sitt resultat till mig inom kort. Jag kan lova ledamoten att jag med alla möjliga medel kommer att se till att så många som möjligt som kan arbeta också får möjlighet att arbeta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Med all respekt kan jag konstatera att handläggningen och arbetet när det gäller regelverket kring arbetshjälpmedel är från 90-talet. Om vi nu ska stå här och kasta paj, sten och diverse andra attiraljer på någon som inte har gjort det som borde göras kan vi börja med att konstatera att förordningen inte har förändrats sedan dess. Jag tror inte att någon riktigt har ryggen fri i det här avseendet.

I den granskning som ISF nu gör tittar man på de frågor och problem som interpellanten tar upp i sin interpellation. Gott så, tänker jag - då behöver vi alltså inte initiera en ny utredning som ska göra samma sak. När man ger uppdrag till ISF är det ofta så att man tittar på vilka saker man redan hade tänkt göra och sedan kompletterar med andra saker. Jag tycker att detta är ett bra sätt att spendera både skattebetalarnas pengar och ISF:s tid.

För mig som statsråd, och för hela regeringen, ligger arbetslinjen i fokus. Utanförskapet ska knäckas, och antalet individer som är självförsörjande ska öka. Just därför är det synnerligen angeläget att man ser till arbetsförmågan och att de personer som kan arbeta också gör det. Av den anledningen är arbetshjälpmedel mycket viktiga.

Även mindre åtgärder är viktiga. Den fråga som interpellanten har tagit upp här i dag är väldigt viktig för att se till helheten och skapa möjlighet för fler att komma i arbete. Därför behöver man självklart se över de här sakerna.

Nu kommer ISF med sin granskning, och jag ser fram emot den. Vi får se om ISF föreslår några förändringar. Jag är villig att göra förändringar om de underlättar för fler att komma i arbete.

Fru talman! För mig och hela regeringen är det självklart att alla som kan arbeta också ska arbeta. Det innebär såklart att människor som har olika funktionsvariationer eller sjukdomar och är i behov av särskilt stöd för att kunna arbeta också ska få det. Det är en väldigt viktig och grundläggande princip.

Att fler kan komma i arbete utifrån sina egna förutsättningar är bra för hela samhället, och det är särskilt viktigt för individen. Som vi har talat om här under en längre tid mår alla bättre av att arbeta och ha en egen inkomst att leva på, men det handlar också om att vara delaktig i och en del av en gemenskap. Att uppmuntra och främja arbete är precis det som är arbetslinjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag var inne på moderniseringen av regelverket, som alltså inte bara handlar om att det ska vara enklare att lämna tillbaka något när man har blivit arbetsoförmögen. Den handlar faktiskt också om att effektivisera och förenkla handläggningen, som jag ändå känner är en del av den problematik som interpellanten lyfter.

Precis som jag avslutade med att säga handlar det också om att ISF har fått uppgiften att göra en granskning för att se om det är ändamålsenligt, om det har förändrats över tid och om det tillstöter problem just för att det är flera aktörer som är inblandade. Jag ska inte säga "Ju fler kockar, desto sämre soppa", men givet mina tidigare erfarenheter som kommunstyrelsens ordförande vet jag att hjälpmedelsfrågorna är komplicerade och svåra eftersom de ligger på många olika aktörer. Interpellanten tog bara upp Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och sedan regionen, men här kommer dessutom även kommunen in.

Jag ser alltså fram emot den redovisning som ISF kommer att komma med i sin granskning. Därefter, givet att jag följer frågorna mycket noga, får jag helt enkelt återkomma kring om det behövs några förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jonathan Svensson har frågat mig om jag bedömer att det är av vikt att hörselnedsatta har tillgång till arbetshjälpmedel och om jag avser att vidta några åtgärder för att tillse att fler hörselnedsatta får tillgång till arbetshjälpmedel från det offentliga.

Personer med olika funktionsnedsättningar eller sjukdomar har rätt till stöd i form av olika hjälpmedel för att kunna delta i arbetslivet. För bland annat personer med hörselskada eller synskada är arbetshjälpmedel viktiga för möjligheten att arbeta.

Eftersom de nuvarande reglerna för arbetshjälpmedel är från tidigt 90tal är det viktigt att regelverket för arbetshjälpmedel uppdateras och moderniseras så att det anpassas efter dagens behov. Regeringen har därför beslutat om ändringar i förordningen (1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel. Ändringarna syftar till att förenkla och effektivisera hanteringen av återbetalningsärenden samt förtydliga och modernisera själva regelverket. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 2024.

Ändringarna innebär att det förtydligas att bidrag får lämnas för uppdateringar och uppgraderingar av datorbaserade hjälpmedel samt för utbildning för att kunna använda ett hjälpmedel eller en anordning. Det förtydligas också att bidrag till utbildning ska kunna lämnas även när den sammanlagda kostnaden för ett datorbaserat hjälpmedel överstiger 50 000 kronor.

För att förenkla och effektivisera återbetalningshanteringen har regeringen även beslutat att plocka bort möjligheten för en person att reglera återbetalningsskyldighet genom överlåtelse av arbetshjälpmedlet till Försäkringskassan. Det innebär att en person som har blivit arbetsoförmögen endast blir återbetalningsskyldig om arbetshjälpmedlet aldrig har använts.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, för närvarande genomför en granskning av bidrag till arbetshjälpmedel. Syftet med granskningen är att undersöka hur bidrag till arbetshjälpmedel används i dag och om det har skett någon förändring över tid. Granskningen belyser bland annat om det finns utmaningar i tillämpningen utifrån att ansvaret är delat mellan olika aktörer. Jag ser fram emot ISF:s redovisning av denna granskning.