Anna Tenje

Herr talman! Stort tack till Nadja Awad för att hon har ställt den här interpellationen!

Jag tycker, som sagt, att detta är oerhört viktigt. Vad som dock gör mig lite beklämd, herr talman, är: Trots att vi har haft åtskilliga debatter här i kammaren när det gäller äldreomsorgen tycks inte riktigt all information gå in.

När Nadja Awad påstår att jag eller regeringen inte satsar på äldreomsorgen förväntar man sig nästan att Nadja Awad ska komma med andra förslag från Vänsterpartiet, som vi då inte väljer att plocka upp. Men man kan konstatera att Nadja Awad inte en enda gång när vi har stått i de här talarstolarna själv har lagt fram några förslag eller sagt vad hon saknar från regeringens sida, som vi inte satsar på.

Samtidigt kan vi konstatera att vi har tillsatt språkkravsutredningen och att vi kommer att komma med förslag för att just stärka språket och få bukt med språkförbistringarna inom äldreomsorgen så att äldre kan förstå och göra sig förstådda.

Vi har den stora utredningen kring medicinsk kompetens. Redan i förra veckan berättade vi om att det nu blir obligatoriskt för kommunerna att ha en MAR, medicinskt ansvarig för rehabilitering, vid sidan av en MAS för att just öka kvaliteten inom äldreomsorgen och se till att äldre inte faller mellan stolarna utan får den rehabilitering de har rätt till för att kunna bibehålla sina funktioner.

Vi har också gjort en kraftig satsning på anhöriga för att stötta många av de äldre anhörigvårdarna så att de orkar lite längre.

Samtidigt har vi ett helt batteri när det gäller återgång i arbete, att minska sjukskrivningarna inom äldreomsorgen och att se till att fler kan komma tillbaka till dessa viktiga yrken, gå från deltid till heltid och framför allt känna att det är framtidsyrken som de vill satsa på.

Sammantaget är det väldigt många åtgärder som stärker svensk äldreomsorg i en svår och utmanande tid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag börjar där ledamoten slutade.

Jag delar helt uppfattningen att just första linjens chefer inom äldreomsorgen har alldeles för många medarbetare under sig. Det är också något som framgår i den rapport som Socialstyrelsen har tagit fram. I rapporten visar man att första linjens chefer i genomsnitt har 48 medarbetare. Det är dubbelt så många som genomsnittet på arbetsmarknaden. Här behöver förutsättningarna för cheferna bli betydligt mycket bättre så att de får möjlighet att utveckla, leda och stötta sin personal. Här behöver det ske en stor förändring.

Jag är inte helt säker på att det kommer att lösa problemet om man reglerar detta i exakta tal, men jag tror att det behöver ske ett mycket större arbete. Det behövs en större satsning inom den kommunala äldreomsorgen, och inte minst behöver man satsa på ledarskapsutbildning för första linjens chefer, men också för andra delar.

Jag brukar likna äldreomsorgen vid skolan, där man har en omfattande utbildning för rektorer, biträdande rektorer och så vidare – ledare inom skolans värld. Jag tror inte att någon av oss skulle vilja plocka bort den viktiga rektorsutbildningen, just för att det krävs så mycket inom en komplicerad organisation.

Men motsvarande utbildning finns inte inom äldreomsorgen. Jag tycker att detta är någonting som vi verkligen bör fundera på, för den situation som man har som första linjens chef eller som ledare inom äldreomsorgen i dag är inte hållbar. Det visar också tydligt de siffror som vi får från Försäkringskassan när det gäller sjukskrivningar inom offentlig sektor, särskilt inom kvinnodominerade yrken, där sjukskrivningarna är betydligt fler än vad de är inom andra områden. Det är inte hållbart.

Skulle vi få bukt med sjukskrivningarna och skapa en bättre arbetsmiljö och bättre stöd och stöttning för medarbetarna från chefens sida skulle vi inte ha samma kompetensbrist inom äldreomsorgen. Om fler orkar gå från deltid till heltid eller för den delen komma tillbaka från en sjukskrivning är inte kompetensförsörjningsproblematiken längre så stor. Det skulle dessutom öka attraktionskraften så att fler vill söka sig till dessa viktiga yrken.

När jag fick rapporten från Socialstyrelsen och siffrorna från Försäkringskassan gällande sjukskrivningar inom offentlig sektor tillkallade jag därför SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Det är de största arbetsgivarna och de som har de allra flesta av dessa medarbetare under sig.

Jag tillkallade presidiet. Men jag valde också att bjuda in ledande företrädare för regionerna som sitter i personalutskotten från politikens håll och även ledande kommuner – just för att diskutera vikten av att det nu är hög tid att vi tar på oss ledartröjan, alldeles oavsett politiskt parti, för att verkligen få bukt med arbetsmiljöproblematiken inom svensk äldreomsorg med också svensk offentlig sektor, som sticker ut markant när det gäller sjukskrivningarna.

Det gjorde jag då, och det är ett arbete som jag kommer att fortsätta med. De åtgärder som vi gör kommer sammantaget att leda till en förbättring av arbetsmiljön.

Vi pratade om skyddade yrkestitlar. Vi pratade om Äldreomsorgslyftets stora fördelar när det gäller att satsa på kompetensförsörjningen. Kommunerna har själva ett enormt stort ansvar för att utbilda sin personal men också att se till att det lönar sig att vara utbildad – att välja att gå en utbildning – och att man då kan göra karriär inom de här viktiga yrkena så att man ser en bred framtid.

Vi satsar på språkkraven för att förbättra arbetsmiljön. Vi har ökad medicinsk kompetens så att man kan jobba mer professionsövergripande och få hjälp och stöd i att göra bra bedömningar. Vi satsar på anhörigstödet. Men framför allt brinner vi för att förbättra arbetsmiljön inom dessa viktiga yrken.

Herr talman! I mina tidigare interpellationsdebatter med Nadja Awad har jag tagit upp många av de satsningar regeringen gör inom äldreomsorgen, både när det gäller särskilt boende och när det gäller hemtjänsten. Till exempel är skyddad yrkestitel för undersköterskor för att öka attraktiviteten för yrket och stärka kompetensen i detta viktiga yrke en viktig pusselbit i att få fler att vilja stanna kvar i yrket och att också attrahera fler. Det handlar ju i mångt och mycket just om kompetensförsörjningen och om bristen på kompetent arbetskraft.

Sedan regeringen införde möjligheten till skyddad yrkestitel den 1 juli 2023 har 127 000 undersköterskor fått sin yrkestitel. Detta är ett viktigt steg, och det är någonting som behöver lyftas fram. Fler kommuner behöver jobba aktivt med detta. Man ska känna både stolthet och att det man gör är viktigt. Det gör man, men att man också kan visa upp det tenderar att få fler att vilja söka sig till de här yrkena.

Nadja Awad nämner minutstyrningen, det vill säga ett tidsplaneringsverktyg. Det ryms också inom det kommunala ansvarsområdet. Regeringen varken kan eller bör lägga sig i om en kommun gör på ett visst sätt för att planera sin verksamhet.

Däremot kan jag konstatera att jag har gjort många studiebesök i olika kommuner. Vissa av dem har valt att använda sig av det här tidsplaneringsverktyget, medan andra har valt att inte göra det längre. Jag har träffat många kommuner där man menar att det funkar alldeles utmärkt att använda tidsplaneringsverktyget men också flera som vittnar om att det inte alls fungerar. I vissa kommuner där man valt att inte använda det fungerar det utmärkt, medan vissa kommuner har stora problem i alla fall.

Jag kan se att detta kokar ned till något som jag redan har varit inne på, nämligen ledarskap. När man använder ett verktyg i hemtjänsten som man är ense om och har ett ledarskap som är starkt – ett inkluderande ledarskap som ser och bekräftar medarbetarna och där medarbetarna får vara delaktiga i diskussioner om hur man ska planera, antingen det gäller vårdplanering eller schemaläggning – fungerar det alldeles utmärkt. Det har inte att göra med huruvida man har ett tidsplaneringsverktyg som innebär minutstyrning eller något annat system som är tillitsbaserat, utan det handlar om ledarskapet. Att satsa på detta blir därför en av de viktigaste uppgifterna för Sveriges kommuner framöver.

Jag delar inte heller alls den uppfattning som ledamoten uttrycker att bristen i äldreomsorgen är något som har vuxit fram nu. Den rapport som Socialstyrelsen nyligen presenterade visar faktiskt precis på motsatsen, och det är något som jag bara kan beklaga.

Det Socialstyrelsen visar i sin rapport om bristerna i arbetsmiljön är att det handlar om samma brister i arbetsmiljön som vi såg för 20 år sedan. Vi kan bara konstatera att detta är ett stort misslyckande och att vi inte på vare sig kommunal, regional eller statlig nivå har lyckats förbättra arbetsvillkoren inom äldreomsorgen under dessa 20 år. Detta är en läxa som vi har att lära sedan många år. Det finns mycket att göra på detta område, och jag återkommer gärna till det i nästa inlägg.

Svar på interpellation

Herr talman! Vilken glädjande start på morgonen! Det är inte bara vackert väder, utan vi får dessutom möjlighet att diskutera så viktiga frågor som svensk äldreomsorg och hemtjänst. Nadja Awad har nämligen frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att åtgärda bristerna i hemtjänsten och locka fler till yrket.

Det är glädjande att Nadja Awad är engagerad och återkommer med frågor om kompetensförsörjningen i äldreomsorgen. Som jag har framfört tidigare i interpellationssvar till Nadja Awad har vi i Sverige en ordning med kommunalt självstyre, och äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet.

Vidare finns, herr talman, bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453) om att insatser ska vara av god kvalitet och att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet när uppgifter inom socialtjänsten utförs. Kvaliteten i verksamheten ska också systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

Av arbetsmiljölagen (1977:1160) följer också att arbetsgivaren bland annat systematiskt ska planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att föreskrivna krav på en god arbetsmiljö uppfylls. Enligt arbetsmiljölagstiftningen är det arbetsgivaren som har huvudansvaret för arbetsmiljön. Arbetsgivaren samverkar med arbetstagarna om arbetsmiljön, till exempel genom skyddsombudens verksamhet.

Att vidta åtgärder gällande brister i bemanning och kompetens är således en kommunal angelägenhet i första hand. Att säkerställa kompetensförsörjningen handlar bland annat om förbättrade arbetsvillkor, kompetenshöjande insatser samt organisationsförändringar för att behålla och rekrytera personal inom äldreomsorgen. Regeringen är medveten om att det råder en utmanande situation för kommunerna och stöder därför kommunerna med flera olika insatser som bidrar till att stärka såväl kompetensen som arbetsmiljön.

Regeringen har en hög ambitionsnivå för arbetsmiljöpolitiken för att möta olika utmaningar i arbetslivet. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen en ökning av Arbetsmiljöverkets anslag, som sedan trappas upp ytterligare under 2026 och höjs permanent från och med 2027. Regeringen har även gett en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till ny arbetsmiljöstrategi för åren 2026–2030 (dir. 2024:56). Uppdraget har nyligen redovisats, och ärendet bereds just nu i Regeringskansliet.

Äldreomsorgen är, herr talman, en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen stöttar bland annat äldreomsorgen genom det så kallade sektorsbidraget, som kommunerna kan utnyttja utifrån sina egna förutsättningar och behov, till exempel för insatser som förbättrar arbetsmiljön. För att stärka kompetensen i äldreomsorgen har regeringen förlängt Äldreomsorgslyftet till 2026 samt utvecklat satsningen så att medlen kan utnyttjas på ett bättre sätt och fler kan dra nytta av medlen.

Regeringen genomför även åtgärder för att minska sjukskrivningarna och stärka rehabiliteringen, något som har betydelse inte minst för äldreomsorgen, där rapporter visar på höga sjuktal.

Språkkunskaperna är en annan viktig del för att kvaliteten i omsorgen och personalens arbetsmiljö ska bli bättre. Regeringen gav därför tidigare under mandatperioden en utredare i uppdrag att analysera och ta fram förslag på hur ett språkkrav i äldreomsorgen kan regleras. Utredningen har nu överlämnat sitt betänkande Ett språkkrav för språkutveckling (SOU 2024:78) och föreslår bland annat att det införs ett språkkrav i socialtjänstlagen tillsammans med utbildningsinsatser för att höja språknivån. Förslagen har remissbehandlats och bereds just nu i Regeringskansliet.

Herr talman! En annan viktig aspekt av äldreomsorgen är ledarskapet. Det är av stor betydelse för arbetsmiljön och kan påverka äldreomsorgens organisering och kvalitet. Regeringen vill därför understryka att det är angeläget att chefer tar del av de möjligheter som nu finns att höja kompetensen, inte minst inom ramen för Äldreomsorglyftet.

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg för en viktig fråga, som inte engagerar så många men som är nog så viktig. Möjligheten att vistas i en annan kommun under sommaren är en viktig frihetsfråga för äldre. Det är en rätt som vi verkligen värnar, och vi vill att den ska vara en verklighet även i fortsättningen. Samtidigt råder det ett ökat tryck på kommunerna, särskilt de kommuner som är attraktiva, till exempel Tanums kommun, som tar emot många sommargäster som är i behov av hjälp och stöd.

Den kartläggning som vi har fått från Socialstyrelsen utgör ett viktigt kunskapsunderlag. Man konstaterar att om det hade funnits likartade mallar att fylla i, om det hade funnits en tidsaspekt och förberedelsetid från kommunernas sida samt mer generösa ersättningar hade möjligheterna varit betydligt större.

Därför har jag bjudit in SKR:s, Sveriges Kommuner och Regioners, presidium till möte på måndag för att diskutera dessa frågor och det underlag jag har fått. Jag har stora förhoppningar om att vi ska nå framgång, göra det lite lättare för de kommuner som gör ett stort arbete och framför allt trygga friheten för äldre.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Låt mig börja med att konstatera att det är väldigt glädjande att så många pensionärer är kära och väljer att göra slag i saken och gifta sig.

Den inkomstbaserade pensionen, det vill säga den pension man tjänar in under sitt arbetsliv, påverkas inte av detta utan betalas ut oberoende av var man bor och vad man har för tillgångar.

För de skattefinansierade pensionsförmånerna gäller andra regler. De utgör ett grundskydd för dem som har lägst inkomst och är i stor utsträckning behovsprövade. När det gäller bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd likställs sambor helt med makar, och garantipensionen är i mindre utsträckning behovsprövad.

Pensionsgruppen har precis inlett en översyn av grundskyddet. I den pågående utredningen finns möjlighet att se över den fråga ledamoten väcker, så jag tar med mig den.

Herr talman! Stort tack för frågan, Arber Gashi!

Vi har intensifierat arbetet mot hemlöshet och mot vräkningar av barnfamiljer. Jag har också gett flera uppdrag till ansvariga myndigheter att följa upp denna fråga noggrant, inte minst runt om i landets kommuner, där det ser väldigt olika ut. Det socialdemokratiskt styrda Malmö sticker ut som den kommun som har flest vräkningar av barnfamiljer. Detta är beklagligt.

Jag kan bara konstatera att den höga inflation som vi nu har sett har påverkat de svenska hushållen mycket starkt. Det pågående handelskriget gör också att den ekonomiska oron är väldigt stor.

Den svenska regeringen tar detta på stort allvar. Det är väldigt viktigt att vi stöttar och tryggar de svenska hushållens ekonomi. Därför följer vi den här frågan väldigt noga och kommer att återkomma i budgeten för 2026 med åtgärder för att stötta svenska hushåll ytterligare.

(Applåder)

Herr talman! Stort tack för den viktiga fråga som Christian Carlsson väcker! Detta har berört mig oerhört starkt. De fruktansvärda övergreppen som begås mot äldre och som dessutom blir fler och fler provocerar mig djupt. Det som också provocerar mig ganska mycket är den flathet som vissa kommuner har visat på. Den gör mig mycket bekymrad.

Från regeringens sida ger vi nu tydligt lagstöd till kommunerna att göra utdrag ur belastningsregistren. Vi tittar även på möjligheten att införa ett misstankeregister. Men detta hjälper ju inte om man inte polisanmäler. Misstänker man någonting eller får signaler om någonting måste man utreda och gå vidare med polisanmälan. Men det räcker inte heller. Man måste också ta referenser och göra bakgrundskontroller och intervjuer, så att de som är mest utsatta i vårt samhälle och som är i behov av hjälp och stöd kan känna sig trygga i sina egna hem.

Herr talman! Stort tack, Ulrika Heindorff, för en väldigt viktig fråga, som blir en förlängning av den tidigare frågan!

Från regeringens sida vill vi skapa så många vägar som möjligt tillbaka till arbete för den som har hamnat i sjukskrivning. Vi vägrar att gömma och glömma människor i statistiken. För varje individ vill vi se till att trösklarna är så låga som det bara är möjligt för att komma tillbaka.

För detta har vi tillsatt en rad olika saker, och senast gick vi vidare med förslaget att man ska kunna arbetspröva. Man ska kunna komma tillbaka till arbetsplatsen och testa att arbeta, egentligen helt utan krav och utan att arbetsgivaren behöver bekosta detta. Staten står fortsatt för de kostnaderna.

Vi har också lagt ett ökat tryck på arbetsgivarna att ha en plan för arbetstagarens återgång i arbete. Både Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att kontrollera och se till att detta blir gjort, allt för att ge rätt stöd och möjligheter men också för att öka kraven både på arbetsgivaren och på individen att komma tillbaka i arbete.

(Applåder)

Herr talman! Stort tack till ledamoten för en bra fråga!

Den som är sjuk ska kunna känna sig trygg med att man har en sjukförsäkring som finns där för en när man inte kan arbeta. Sedan gör olika omständigheter att man hamnar i olika försäkringssystem och även i olika bidragssystem. Något som jag själv har erfarit många gånger är att när man tittar på försörjningsstödet i kommunen upptäcker man ganska snart att personer har hamnat fel, och där man har ett aktivt arbete med personer inom försörjningsstödet riktar man också rätt hjälp och rätt stöd till personerna. Där får man också ofta bättre hjälp och stöd att komma tillbaka till arbetet.

Vi har nu lagt ett helt batteri för återgång i arbete för dem som i dag är sjukskrivna för att de långsamt ska kunna arbeta och närma sig arbetsmarknaden igen. Inte minst gäller det arbetsgivare som ska ta ett aktivt ansvar för att göra anpassningar och ha en plan för tillbakagång till arbete. Men det finns betydligt mer att göra, inte minst inom den kommunala sektorn.

Herr talman! Stort tack, Carita Boulwén, för följdfrågan!

Det är onekligen väldigt viktigt både att följa pengarna och att följa upp besluten och att de verkligen ger pang för pengarna.

Vi kan konstatera nu att Utbetalningsmyndigheten, som vi sjösatte bara för ett år sedan, redan har presenterat resultat. Jag tror att det var i förra veckan. Den har redan stoppat och kunnat återkräva utbetalningar på 40 miljoner.

Vi kan också se att Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har stoppat 2 miljarder respektive 2 ½ miljard i felaktiga utbetalningar och kunnat beivra bidragsbrott.

Herr talman! Stort tack för en väldigt viktig fråga från ledamoten.

Att strypa den kriminella ekonomin och därmed knäcka den organiserade brottsligheten är en högt prioriterad fråga. Så är även att beivra bidragsbrottsligheten i vårt samhälle.

Vi har nu byggt en bred och stor verktygslåda för att kunna vidta många olika åtgärder för att kunna öka kontrollerna, återkräva pengarna, frysa pengarna samt följa pengarna för att spåra upp och lägga pusslet för att beivra bidragsbrottsligheten och välfärdskriminaliteten.

Det stannar givetvis inte där, utan mer saker är på gång. Men jag kan säga att de saker vi nu gör – lagar som förändras och som vi lägger på bordet – utifrån myndigheternas och kommunernas perspektiv är saker som en lång tid har efterfrågats. Jag är helt övertygad om att de redskap vi nu ger kommer att användas, och vi ser redan resultat på bidrag som stoppas och som återkrävs.

Fru talman! Jag glömde inledningsvis att tacka för interpellationen. Detsamma gäller de två interpellationer jag debatterade tidigare under kvällen. Det ber jag om ursäkt för. Jag tycker att det hör till god ton att tacka för interpellationen, och det här är en viktig fråga.

Ledamoten hävdar att jag föraktar fattiga. Att dra det dithän är mycket magstarkt. Han påstår att den bidragsreform som vi nu ämnar presentera i grund och botten handlar om att vi föraktar fattiga. Nej, det är precis tvärtom. Att bekämpa fattigdomen och ta folk ur utanförskap är kanske en av mina viktigaste uppgifter. Jag är nämligen medveten om hur det stärker den enskilda individen, stärker egenmakten och framför allt bryter risken för att barnen ärver det utanförskap som föräldrarna hamnat i.

Det finns nog ingen enskilt viktigare uppgift än att ta folk från bidrag och utanförskap och leda dem till arbete och inkludering. Om detta enligt er i Socialdemokraterna är att förakta fattiga tycker jag att ni har fått otroligt mycket om bakfoten.

Det handlar om att ställa krav för att man de facto bryr sig och att ge rätt förutsättningar och rätt möjligheter för människor att växa och utvecklas till sitt bästa jag. Det handlar om att ställa krav på kommunerna att finnas där för dem som befinner sig i utanförskap och lägga manken till för att ge dem stöd, hjälp och rätt utbildning. De ska lära sig svenska språket, så att de kan komma in i det svenska samhället, bli en del av arbetsgemenskapen och stå på egna ben. Deras barn ska inte hamna i samma utsatta position som de själva befinner sig i.

Det är inte att förakta fattiga. Det är tvärtom att höja dem till skyarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tidigare sa en av ledamöterna att man inte står här och pratar om de stora skattesänkningarna för hushållen för att det är roligt utan för att man är orolig. Jag tycker att det talar sitt tydliga språk, för synen på skatt handlar i grunden om synen på vems pengarna är. Enligt Socialdemokraterna i den här kammaren och i kommunerna runt om i Sverige ska alla få bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön.

Sänkt skatt är själva motsatsen till detta. Att fler får behålla mer av frukterna av sitt eget arbete är både mer rättvist och bättre än att statliga byråkrater ska administrera både höjda skatter in och höjda bidrag ut.

För hushållen är det kronor och ören som spelar roll; det råder det ingen tvekan om. Vi har i dag diskuterat utsatta hushåll som har det väldigt tufft ekonomiskt. Den senaste tidens höga inflation, och dessutom ett handelskrig ovanpå det, gör inte på något vis att situationen underlättas. Det är klart att det är oroligt. Jag har stor respekt för att man är orolig över vad som ska hända framöver. Jag står inte här och låtsas att saker och ting har blivit så mycket bättre, utan vad vi diskuterar nu är hur vi på bästa sätt stöttar just utsatta hushåll.

För hushållen är det kronor och ören som spelar roll. Regeringen menar att kronor och ören i dyrtider gör större nytta i hushållens plånböcker än i statens ficka, och därför sänker vi skatten på arbete. Interpellanten tog tidigare upp och raljerade över de förslag som regeringen haft i de senaste budgetarna gällande inte minst sänkt skatt på arbete. Men det handlar om att stimulera fler att jobba mer och om att människor ska få behålla mer av sin egen lön, kunna försörja sig själva och stå på egna ben. Det är viktigt.

Likaledes raljerar man över rotavdraget i vårändringsbudgeten och säger att det handlar om välbeställda människor som kan renovera sina kök eller badrum. Men det handlar ju mer om att stötta en bransch där arbetslösheten har varit stor, där företagen går på knäna och där fler riskerar att bli av med jobbet. Kan man då göra insatser som gör att fler kan behålla jobbet, eller för den delen att företagen kan expandera och anställa fler, är det väldigt välriktat.

Man raljerar också över förslag som vi nu har remitterat inför eventuella förslag om sänkt bolagsskatt i den kommande budgeten. Det handlar också om hur jobben kan bli fler – hur vi kan stärka tillväxten och hur arbetslösheten kan minska.

Vi vet att en hög inflation är särskilt skadlig för hushållen. Därför måste vi hålla den i schack samtidigt som arbetslösheten definitivt inte får växa sig större. Arbetslösheten ska tvärtom pressas tillbaka samtidigt som fler går från bidrag till arbete och kan leva på sin egen lön. Fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet.

Man raljerar och säger att det inte är särskilt viktigt för hushållen med sänkt skatt. En sjuksköterska och en polis skulle banne mig ha haft det bättre med den socialdemokratiska budgeten, får vi höra. Låt oss då hoppas att de inte bor i Stockholm! Hade de bott i Stockholm hade de fått en käftsmäll å det grövsta, med höjd skatt både i regionen och i kommunen och dessutom höjda avgifter för SL-kortet med mera. Då hade det inte alls varit speciellt mycket pengar kvar. Man verkar inte tycka att det är viktigt att kunna leva på sin lön.

Fru talman! Som jag inledde med att säga stöttar regeringen hushållen på flera olika sätt. Genom sänkt skatt på arbete får hårt arbetande människor behålla mer av sin lön, vilket de gjort sig förtjänta av. Man ökar då köpkraften samtidigt som man också stärker egenmakten. Genom insatser för att stimulera ekonomin och genom fler arbetsmarknadsinsatser och utbildningsplatser ser vi till att fler kan få sitt första arbete – eller komma tillbaka till arbete.

Vi genomför nu också en stor bidragsreform så att fler kan gå från bidrag till arbete och så att fler barn kan se sina föräldrar gå till ett jobb. Ett annat sätt som regeringen med vår välavvägda ekonomiska politik stöttar hushållen på är att den skyhöga inflation vi ärvde av den Smärkta regeringen faktiskt tryckts tillbaka.

Ibland kanske man glömmer hur hög inflationen var när vi tog över vid makten. Vi talar nu om 5 procent i ökning när det gäller maten. Detta är definitivt väldigt skadligt för hushållsekonomin. Men vi ärvde alltså en inflation som låg på 10 procent. Det innebär stora hål i hushållsekonomin.

När vi tog över vid makten låg också bensinpriset och dieselpriset ungefär 10 kronor högre per liter. De hushåll och kvinnor jag möter på landsbygden är otroligt tacksamma för att vi nu har pressat tillbaka priset på drivmedel. De har nu de facto råd med att inte bara skjutsa sina barn till fotbollsträningen utan också ta sig till och från jobbet utan att faktiskt förlora pengar.

Hög inflation och arbetslöshet är det största hotet mot barnfamiljers ekonomiska situation och när det gäller den utsatthet som interpellanten lyfter fram i sin interpellation. Om regeringen kan bidra till att hålla inflationen i schack samtidigt som vi kan föra en politik där vi får fler i arbete – fler som går från bidrag till arbete och fler som går från arbetslöshet till arbete – är väldigt mycket vunnet.

Precis som ledamoten tidigare lyfte upp är det väldigt ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Mycket riktigt hade endast cirka 2 procent av sammanboende hushåll med två förvärvsarbetande föräldrar en låg ekonomisk standard under 2023. Bland hushåll där föräldrarna inte förvärvsarbetar är andelen som har låg ekonomisk standard däremot mycket hög.

För mig och regeringen är det mycket tydligt att det är arbete som är vägen till att förbättra barnfamiljers ekonomiska situation. I ekonomiskt oroliga tider med högre priser har regeringens förstärkningar av just jobbskatteavdraget, som framför allt riktas till personer med låga och medelhöga löneinkomster, varit väldigt välkommet och viktigt.

Det spelar väldigt stor roll, fru talman, att två arbetande föräldrar i år tack vare vår budget får behålla omkring 9 000 kronor mer i plånboken och 23 000 mer i plånboken jämfört med 2023.

Fru talman! Linus Sköld har frågat finansministern hur hon avser att agera för att de mest utsatta hushållen ska klara av den pågående prisökningstakten samt hur hon ska skydda barnfamiljers välstånd i det rådande ekonomiska läget. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen, och jag hoppas att ledamoten inte misstycker.

Regeringen har agerat för att stötta hushållen under en svår tid. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden är det väldigt tydligt att den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna.

För att stärka hushållens köpkraft har regeringen lättat på skattebördan för svenska folket genom sänkt skatt på bland annat arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga löneinkomster och gör det mer lönsamt att arbeta. En familj med en polis och en sjuksköterska har omkring 9 000 kronor mer i plånboken i år tack vare vår budget och 23 000 kronor mer i plånboken jämfört med 2023.

För att stötta ekonomins återhämtning satsar regeringen i samband med vårändringsbudgeten på direkta konjunkturstimulanser på 5,8 miljarder kronor. Detta inkluderar bland annat arbetsmarknads- och utbildningsinsatser för fler i jobb, ett tillfälligt förstärkt rotavdrag samt satsningar på vägunderhåll och bostäder.

Under de senaste åren har roten till Sveriges akuta ekonomiska problem varit den höga inflationen. Flera av inflationens problem ligger fortfarande kvar – det vet vi – men vi ser också att handelskriget och dess effekter tynger svensk ekonomi. Regeringen följer därför utvecklingen för hushållen mycket noga och återkommer vid behov i budgetpropositionen. Regeringen står på hushållens sida.

Fru talman! Jag tror på individen. Jag tror på medarbetaren och på den äldre. Oavsett ålder vill man välja själv. Man vill välja arbetsgivare. Man vill välja boende. Just därför värnar vi valfriheten och väljer att aktivt jaga de oseriösa aktörerna och dem som sysslar med välfärdskriminalitet.

Jag stirrar mig inte blind på vare sig det privata, det kommunala eller det ideella, för jag tolererar inte vanvård någonstans. För mig är driftsformen sekundär. Det är kvaliteten och vad de äldre, de anhöriga och medarbetarna säger som är det viktiga.

Jag är den första att säga att om verksamheten inte håller måttet ska den rensas ut från denna sektor, alldeles oavsett om den är kommunal, ideell eller fristående. Jag tror att detta är väldigt viktigt, särskilt när vi ser att välfärdskriminaliteten har tagit sig in inom statlig, regional, kommunal och privat sfär.

För mig handlar det inte om huruvida något är privat eller kommunalt, utan för mig handlar det om kvalitet och att värna valfriheten. Framför allt ska kvaliteten vara så hög som möjligt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan nog inte vara så mycket tydligare. Jag har total nolltolerans när det gäller vanvård av äldre, oavsett driftsform. Men det verkar som att ledamoten tycker att det är okej när det sker i kommunal regi, för det är en Tourettes av Guds nåde när det gäller de enskilda, privata alternativ ledamoten vill jaga.

För mig är driftsformen sekundär. Det jag ser till är kvaliteten, alltså att äldre får den vård och omsorg de har rätt till, att personalen trivs på arbetet, att sjukskrivningstalen är låga, att arbetsmiljön är bra, att man inte har några större problem att rekrytera, att ledarskapet är gott och att brukarundersökningen talar sitt tydliga språk. Det finns forskning som visar precis det motsatta mot vad ledamoten anför. Även brukarundersökningen visar att brukare och anhöriga i de flesta kommuner är mer nöjda med de fristående alternativen än med de kommunala.

Min ambition är att kvaliteten ska höjas generellt, alldeles oavsett om det handlar om privata eller kommunala utförare, och att brukare och anhöriga ska bli ännu mer nöjda med den verksamhet som bedrivs. Dessutom måste arbetsmiljön förbättras betydligt.

Apropå valfrihet visar undersökningar att nio av tio själva vill kunna välja vem de anlitar som utförare i hemtjänsten och vilket boende de ska bo på.

Även personalen vill kunna välja arbetsgivare. Denna valfrihet ska vi inte underskatta, inte minst eftersom det råder stor kompetensbrist och är viktigt att höja yrkets status och attraktionskraft. Det måste vara möjligt för undersköterskor att göra karriär, att byta arbetsgivare och att påverka sin egen vardag.

Vi har som sagt gjort många olika satsningar inom äldreomsorgen för att höja kvaliteten. Det handlar om språkkrav, medicinsk kompetens, anhörigstöd och utveckling av Äldreomsorgslyftet.

Samtidigt förbättrar vi de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och regioner i och med att vi har höjt de generella statsbidragen med 16 miljarder, vilket ligger kvar även 2025 och framåt. Vi har gång på gång utvecklat Äldreomsorgslyftet för att det ska komma fler till del och för att få mer pang för pengarna, vilket vi ser att vi verkligen får.

Vi har satt fokus på cheferna i första ledet så att de kan gå ledarskapsutbildning eftersom vi ser att ledarskapet är A och O för att höja kvaliteten inom en verksamhet.

När det gäller välfärdskriminaliteten har vi på senare tid verkligen kraftsamlat för att rensa ut oseriösa aktörer från välfärdssektorn, en efter en, i syfte att värna valfriheten för både äldre och personal.

Fru talman! Jag är nästan helt övertygad om att interpellanten och jag har samma syn vad gäller den vård och omsorg som ska ges inom äldreomsorgen. Den ska hålla hög kvalitet och vara medicinskt säker. Den ska också vara individanpassad.

Det jag tror skiljer oss åt väldigt mycket är tron på att äldre också har rätt att välja, på samma sätt som de tidigare i livet har valt barnomsorg till sina barn, valt sin vårdcentral eller för den delen valt sin tandläkare. Viljan att välja försvinner inte bara för att man blir äldre. Alla personer, oavsett ålder, har rätt att välja vad de önskar – var de vill bo, vem som ska utföra den hemtjänst de har behov av och vilket särskilt boende de önskar när den sortens behov uppstår. Undersökningar visar också att en bred majoritet av de äldre själva vill kunna välja vem som utför omsorgen. Det är vad äldre vill, och det är också vad jag vill att äldre ska kunna göra.

Låt mig vara tydlig: Jag har nolltolerans mot vanvård. Jag har nolltolerans mot det som ibland rapporteras i medier och som visar på att äldre inte har fått den vård och omsorg de har rätt till och att vården har utförts på ett felaktigt sätt. Detta gäller när enskilda har gjort fel. Det gäller också i fall som det i Göteborg som medier nyligen rapporterade om, där ett kommunalt boende kanske inte har gjort riktigt som man borde.

För mig är det viktigt att man får välja. Inom den kommunala verksamheten finns det väldigt många goda exempel med väldigt hög kvalitet. Bland de idéburna alternativ jag har besökt kan jag inte minst nämna Ersta diakoni, som har väldigt hög kvalitet på många av sina boenden och på den verksamhet man bedriver.

Jag var nyligen på Judiska Hemmet här i Stockholm, där den judiska församlingen driver ett äldreboende av mycket hög kvalitet där vår judiska minoritet kan fortsätta att ha sin religion, sina seder och sina kulturella vanor hela livet just därför att det är så man väljer att leva sitt liv.

För mig är det oerhört viktigt att de här möjligheterna finns, men med det sagt får de inte finnas till vilket pris som helst. Har man inte en bra verksamhet – en verksamhet av hög kvalitet som lever upp till de krav vi ställer – ska man inte bedriva verksamheten.

Jag har nolltolerans mot vanvård och mot att man inte ger äldre den hjälp och det stöd som de behöver. Det betyder dock inte att vi inte kan ha några alternativ över huvud taget, som ledamoten tycks vilja. Man måste mäkta med att hålla två bollar i luften samtidigt. Det går att säkerställa valfriheten för den enskilde samtidigt som man beivrar bidragsbrottslighet, jobbar mot välfärdskriminalitet och är som en iller på alla utförare för att de ska höja kvaliteten. Det ena behöver inte utesluta det andra. Så tänker jag fortsätta att göra.

Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av studien Provider Ownership and Indicators of Service Quality: Evidence from Swedish Residential Care Homes. Nadja Awad har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av omfattande brister i vården och omsorgen inom vinstdrivna äldreomsorgsbolag.

Fru talman! Utgångspunkten för äldreomsorg ska vara trygghet och medmänsklighet. En utgångspunkt för mig och regeringen är att människor oavsett ålder ska ha inflytande över sina egna liv. Vi vill främja ökad valfrihet och delaktighet för äldre. Undersökningar visar att en bred majoritet av de äldre själva vill kunna välja vem som utför deras omsorg. Av bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453) följer att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det för utförande av uppgifterna ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Flera av regeringens satsningar bidrar till att förtydliga vad äldreomsorg av god kvalitet behöver omfatta. I budgetpropositionen för 2025 aviserade regeringen att de som bor i särskilda boenden ska ha rätt till en fast omsorgskontakt för att den enskildes behov av kontinuitet, trygghet, individanpassad omsorg och samordning ska kunna tillgodoses. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utöver detta bereds de förslag som lämnats av Utredningen om språkkrav för personal i äldreomsorgen och Utredningen om stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård. De föreslagna bestämmelserna kan bidra till att konkretisera vad som krävs för att uppnå god kvalitet i äldreomsorgen. Utredningarna bedömer att lagförslagen kan innebära vissa inskränkningar i den kommunala självstyrelsen men anser också att dessa kan motiveras med förslagens övergripande syften.

Det är samtidigt viktigt att detaljerade bestämmelser för äldreomsorgen inte försvårar kommunernas förutsättningar att utföra sitt viktiga välfärdsuppdrag. Det måste finnas utrymme för kommunerna att anpassa sin verksamhet efter lokala förutsättningar och behov. En inskränkning i den kommunala självstyrelsen måste vara proportionerlig och kräver därför noggranna överväganden.

Socialnämnderna har ett stort ansvar för att följa upp de enskilda aktörer som utför socialtjänst på kommunens uppdrag. Den 1 juli träder nya bestämmelser i kraft som innebär att kommunerna bland annat kommer att ha ett ansvar för att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet.

Utförare av insatser inom socialtjänsten kommer dessutom att på begäran behöva lämna uppgifter till den socialnämnd som ansvarar för insatsen. De uppgifter som avses är sådana som socialnämnden behöver för kvalitetssäkring, administration, uppföljning eller utvärdering. Syftet med de nya bestämmelserna är att förbättra kommunernas möjlighet att följa upp socialtjänstverksamheten.

Vidare har Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, ansvar för tillsyn över alla verksamheter inom omsorgen, oavsett vem som bedriver dem. Brister i utförande kan inte accepteras inom vare sig kommunal eller enskild verksamhet.