Mikael Eskilandersson

Fru talman! Jag har ju hört den här klagosången från Alireza Akhondi tidigare om att det inte händer någonting och inte görs någonting.

Jag tror att de flesta som man pratar med utanför det här rummet snarare är förvånade över hur många olika saker som regeringen faktiskt jobbar på och hur mycket vi faktiskt redan på olika sätt har genomfört - till exempel sänkt skatt på ISK-konton, som förhoppningsvis ger mer pengar till byggande. Visst, man ska spara ihop dem först. Men vi har haft fokus på det här med mark, tid och pengar. Det vill säga att vi ska tillse att det finns mark att bygga på, tillse att tiden inte är för lång och tillse att det finns pengar att bygga för.

Jag tycker att regeringen har lyckats väldigt bra i den delen, och jag ser att Centerpartiet har lagt fram ett budgetförslag som är i det närmaste identiskt med regeringens. Det skiljer 10 miljoner i förslaget, så det får närmast ses som en flört med Tidöpartierna - särskilt med tanke på att det inte finns något annat oppositionsparti som ligger närmare regeringen än Centerpartiet.

Om jag var Alireza Akhondi skulle jag vara mer orolig för hur jag ska få ihop ett samarbete med oppositionen än för hur Sverigehuset ska bli billigare. Men det finns bra uträkningar som han kan söka upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Sedan handlar det inte bara om bygglovskostnader. Det handlar om konkurrens. Det handlar om att man kan bygga på ett annat sätt. Det handlar om att den som bygger vet om att det här kommer att gå att bygga och att byggföretag kan göra hundratals hus som ser likadana ut. Då blir det billigare. Det har vi sett i andra länder, som jag sa i mitt anförande. Jag vill hänvisa till de länder som jag redan har nämnt.

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för frågan! Jag svarar jättegärna på frågor om Sverigehuset.

Anledningen till att vi vill gå ifrån det system man har i Sverige där tusentals olika handläggare i 290 kommuner sitter och prövar samma hus är att det helt enkelt blir betydligt mer effektivt.

Oftast är den här prövningen överdriven och till stora delar onödig. Jag kan ta som exempel mitt eget hus som jag byggde en gång i tiden i Örkelljunga kommun. Det var ett basic A-hus jag byggde, och det byggdes ett likadant ett par månader innan. Ändå skulle jag komma in med exakt samma ritningar. Jag skulle komma in med exakt samma ansökningar på allting trots att det fanns ett annat hus byggt som var identiskt. Det var ett typiskt kataloghus. Jag kunde aldrig riktigt förstå poängen med att samma kommun på i princip samma område ska sitta och pröva samma sak en gång till för ett precis likadant hus och ta betalt för varje sak en gång till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi vet ju nu när vi har tittat på vad det kostar att bygga att det är många kostnader som ändå tillkommer. Men jämfört med andra länder och hur de har lyckats få ned priset genom att införa olika former av typgodkända hus skulle det översatt till svenska förhållanden och Sverigehuset röra sig om någonstans mellan 350 000 och 700 000 per hus som man skulle kunna dra ned kostnaderna med. Det blir billigare att bygga därför att man helt enkelt får mindre spill och så vidare när man gör samma husmodell flera gånger men också därför att man inte behöver ett fullständigt bygglov på samma sätt. Det blir mer en fråga om en utsättning av huset och en anmälningsavgift.

Fru talman! Jag skulle inte tolka det som att det är Sverigedemokraterna som har satt käppar i hjulet för att gå fram med detta förslag.

Det är faktiskt möjligt för kommunerna att gå in och stödja barnfamiljer. Det är också viktigt att kommunerna har möjlighet att själva styra över hur de gör detta, för det finns olika lösningar i olika kommuner. Vissa kommuner arbetar väldigt hårt med sociala kontrakt, medan andra kommuner arbetar hårdare med Bostad först och liknande.

Enligt den lagstiftning som redan finns måste Kronofogdemyndigheten kontakta kommunen innan en barnfamilj vräks. Syftet med detta är att undvika runtflyttning av barnfamiljer. Det kan dock inte vara så att den som har barn aldrig kan bli vräkt och därför kan strunta i att betala hyran; detta skulle inte heller vara en bra lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag tycker nog att vi ska lita på att kommunerna tar sitt bostadsansvar. Det är också de som hanterar skolgång och så vidare för barnen. Om barn lever i misär är det kommunerna som går in och omhändertar dessa barn.

Sverigedemokraterna har ju gjort väldigt mycket via sin barndomsgaranti, som partiet har haft sedan 2017. Den är en del i att skydda barn från att råka illa ut. Det handlar ju inte bara om boendet utan även om mycket mer runt omkring barn, och det gäller att hela samhället tar ansvar. Mycket av detta ligger dock på kommunnivå, och då gäller det kommunala självstyret.

Fru talman! Jag menar att bristen på hyresrätter grundar sig mycket i att vi har en bostadsmarknad som inte är anpassad till var befolkningen egentligen vill bo. Väldigt många - uppemot 30 procent av hushållen - bor i hyresrätter, vilket är jättemycket mer än i till exempel Norge. Ändå har vi större brist än till exempel Norge, vilket beror på att Norge har betydligt mer ägt boende. Då väljer man det ägda boendet, egentligen av anledningar som att den norska staten har subventionerat det ägda boendet för att fler ska få möjlighet att äga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När vi har så många i befolkningen som faktiskt vill äga sitt boende tycker jag att vi ska vara tydliga med att vi vill stödja människor så att de kan förverkliga sin dröm om att äga sitt boende.

Det hyrda boendet har sin plats, särskilt för den yngre delen av befolkningen men även för den äldre delen. Allteftersom den äldre delen av befolkningen blir äldre kommer givetvis fler i denna grupp att behöva hyrt boende.

Jag fick en fråga om hur jag ser på att kommunerna kan garantera hyran för barnfamiljer. Kommunerna har ju ansvar för att se till att det finns boende - en kommun kan inte strunta i att en familj är på väg att hamna på gatan. Om en barnfamilj är på väg att bli vräkt är det till och med så att kommunen, via socialtjänsten, har en handlingsmöjlighet om man kontaktar kommunen, vilket man ska göra innan man vräker en barnfamilj.

Jag vill definitivt påpeka att jag står upp för kommunernas självbestämmande, men jag ser inga problem med att en kommun går in och stöder en barnfamilj om det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag har roat mig med att göra ett antal jämförelser mellan de nordiska länderna. Jag kan inte se att det skulle vara till fördel för oss i Sverige att börja kopiera våra grannländers system - egentligen inte på något håll.

Jag ser inte de fördelar som påstås finnas med att göra som i Finland. Där lägger man 29 procent av sin inkomst på boende medan vi i Sverige lägger strax över 21 procent av vår inkomst på boende. Jag ser i stället att vi i Sverige har en stor fördel i att vi inte behöver lägga de enorma summor som den finska staten lägger på bostadsbidrag eftersom vi har haft en rimligare hyresutveckling.

Problemet på bostadsmarknaden är ju inte att hyrorna är för låga utan att det byggs för få bostäder. Fri hyressättning i nyproduktion löser inte bostadsbristen utan gör bara att de nybyggda bostäderna blir dyrare och mindre tillgängliga för dem som verkligen behöver dem.

Det vi ser i dag är att en stor del av befolkningen som inte har så höga inkomster faktiskt efterfrågar boende. Bruksvärdeshyran har visat sig vara en stabil grund för att skapa långsiktigt hållbara bostadsområden, medan fri hyressättning riskerar att skapa en marknad där enbart de med de högsta inkomsterna får tillgång till nya bostäder.

Jag ser inte att detta är någonting som Sverigedemokraterna skulle vilja se eller ställa sig bakom. Tvärtom tycker jag att det svenska systemet ofta får alltför mycket kritik i jämförelse med hur det faktiskt ser ut i andra länder. Vi har inte större akut bostadslöshet än vad något annat land har. Problemet i Sverige är att man räknar in en massa bostadslösa som egentligen har bostäder, för man räknar dem som vi har i sociala kontrakt som bostadslösa. Jag tycker att detta är fel, men det är så det ser ut när man jämför siffrorna. Därför ser det ut som att Sverige har väldigt många fler bostadslösa än vad övriga europeiska länder har.

Fru talman! Till att börja med vill jag hävda att jag definitivt har blivit felciterad och att jag blir ännu mer felciterad när Malcolm Momodou Jallow återger mina ord här. Det jag sa i en intervju var att vi kan prata om alla frågor inom Tidösamarbetet. Därmed var ingen särskild fråga utpekad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag kan säga att vi inte har ändrat vår syn på fri hyressättning i nyproduktion. Vi har inte heller för avsikt att ändra oss när det gäller fri hyressättning. Vi pratar inom Tidöpartierna, men den frågan finns vad jag vet inte på bordet - inte på min nivå, i alla fall, och jag kan inte tänka mig att den finns på någon annan heller.

Vår inställning när det gäller fri hyressättning i nyproduktion är att det skulle skapa en tvådelad bostadsmarknad där de som har råd att betala högre hyror får tillgång till nya, moderna bostäder medan andra tvingas tränga ihop sig i äldre bostäder och ha en sämre standard. Det skulle driva på segregationen inte bara mellan områden utan även inom städerna, och det skulle inte ge den trygghet och den typ av områden som vi ser framför oss.

Bruksvärdeshyrorna är grunden för ett mer jämlikt samhälle där människor med olika inkomster kan bo i samma områden, och det stärker gemenskapen och samhällsstrukturen att vi inte har en uppdelning mellan rika områden och fattiga områden - vilket vi skulle få om vi införde fri hyressättning i nyproduktion och fick hus byggda med helt fri hyressättning. De skulle bli betydligt dyrare att bo i, och endast en liten andel av Sveriges befolkning skulle ha råd att bo där.

Det vi däremot gärna skulle se är att man på något sätt lyckas få fram fler billiga lägenheter, men när det handlar om att få fram billiga lägenheter tror vi ju mer på flyttkedjor till ägt boende - bland annat genom det jag framhöll här, det vill säga att bygga Sverigehus och liknande. Då kan man få fler boenden.

Fru talman! Nu är det alltså budgetdebatt för civilutskottet. Vi debatterar utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik.

Debatten ska genomföras i två rundor, där det kommer att fokuseras mer på konsumentpolitiken i den andra rundan. Jag kommer således nu att fokusera mitt anförande på bostäder och samhällsplanering. Vi återkommer till konsumentpolitiken; den är inte bortglömd.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett läge där vi har fastnat i att tala om en bostadskris men sällan om de verkliga drömmar och önskningar som svenska folket har. Många unga och även äldre längtar efter ett eget hem som de kan kalla sitt, ett hus med en tomt där barnen kan leka och där man kan känna trygghet och stabilitet.

Enligt flera undersökningar från bland annat SCB och Boverket vill en stor andel svenskar helst bo i ägt boende. Det handlar inte om en liten grupp, utan det är en bred majoritet av det svenska folket. Det är definitivt mer än hälften av befolkningen - mätningarna visar snarast på två tredjedelar eller mer. Människor vill äga sitt hem, bygga sin framtid på en stadig grund och känna att de förvaltar och utvecklar något bestående, inte bara för sig själva utan även för kommande generationer.

Men i dag är verkligheten en annan. Ofta är det svårt och dyrt att köpa ett hus. Tomtpriser och byggkostnader har galopperat, samtidigt som administrativa hinder och långa tillståndsprocesser gör steget till ägt boende onödigt högt. Många tvingas stanna kvar i lägenheter fast de egentligen skulle vilja flytta till hus. Resultatet blir en låsning i hela bostadskedjan. De som önskar ett eget hus är fast i en lägenhet, och de unga, nyanlända eller studenter som skulle vilja ha ett förstahandskontrakt ser hur köerna blir allt längre.

Alla förlorar på detta. Ett samhälle där människor inte kan bo så som de önskar är ett samhälle som inte fullt ut tar vara på sina möjligheter.

Vi kan välja vilken väg vi vill ta framöver. Sverige kan antingen fortsätta att ha en bostadsmarknad fylld av onödiga hinder och exploderande priser - eller så kan vi välja att ta en annan riktning.

Vi i regeringsunderlaget har fokuserat på att snabba upp, förenkla och möjliggöra för ett mycket effektivare byggande, där långa ledtider kan kortas och där mark kan frigöras. Antalet åtgärder totalt som är tänkta att på olika sätt underlätta för den som vill bygga bostäder är historiskt sett stort och begränsas inte till vår del av budgeten.

Förändrade skatteregler ger mer pengar till hushållen att lägga på sitt boende, sänkt skatt på ISK-konto ger utökade möjligheter att spara till framtida boende och när strandskyddet snart förändras blir det lättare att hitta mark att bygga på. Detta är bara några exempel.

Fru talman! Ett förslag som ligger mig lite varmare om hjärtat än övriga är ändå Sverigehuset. Sverigehuset ger oss helt nya möjligheter. Detta är förhoppningsvis startskottet för något helt nytt på den svenska byggmarknaden och kan komma att bli lika omvälvande som det var när bilar började byggas på löpande band. Det bygger på en enkel idé: typgodkända hustyper som redan på förhand uppfyller samtliga krav. Genom att använda mallar och standarder kan vi förkorta projekteringstiden, sänka kostnaderna och göra det enklare för fler att förverkliga sin dröm om ett eget boende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När vi skapar förutsättningar för fler att köpa hus frigörs också lägenheter. De som i dag bor i en lägenhet men drömmer om ett hus kan ta steget och därmed lämna den lediga lägenheten till den som tar sina första steg in på bostadsmarknaden. Detta är en flyttkedja som skulle gynna alla.

Låt oss titta på andra länder för att förstå hur kraftfullt detta initiativ faktiskt kan vara. I bland annat Nederländerna och USA har standardiserade bygglösningar bidragit till lägre kostnader och snabbare byggtakt, vilket har gjort att fler familjer har råd med hus i stadens utkant eller på landsbygden. När dessa familjer flyttar från sina lägenheter frigörs också bostäder för andra, vilket skapar en rörlighet som hela marknaden tjänar på.

Även i Japan har man sett hur förhandsgodkända husmodeller förenklar processen för småhusbyggande. Familjer får snabbare tillgång till just den bostadstyp de önskar, och denna rörelse sätter fart på byggkedjan. När fler köper hus flyttar de från lägenheter, som i sin tur blir lediga för dem som vill in på marknaden. Resultaten blir en balanserad bostadstrappa där alla kan klättra i takt med livets skiften.

I Tyskland har standardiserade metoder och effektivare planering bidragit till att minska byggkostnader och ge hushållen valfrihet. Människor kan oftare välja att köpa hus eftersom trösklarna inte är lika höga. Detta leder till att landets bostadsmarknad blir rörligare, mer anpassningsbar och bättre rustad för förändring. De unga och de äldre, familjer och ensamstående kan alla hitta sin plats i denna kedja. På så sätt tar man en sorts förvaltarskap över bostadsmarknaden där politik, näringsliv och hushåll samarbetar för att skapa stabilitet och valfrihet över tid.

Att tala om förvaltarskap är för oss viktigt. Det handlar inte bara om att bygga hus för stunden utan om att bygga något större och någonting som är mer långsiktigt. Vi har ärvt vårt land av våra förfäder, och vi lånar det av våra barn och barnbarn. Som goda förvaltare ska vi inte överlämna en bostadsmarknad i kaos med skyhöga priser, utan vi ska överlämna en miljö där det finns reella möjligheter att äga sitt boende, sätta rötter och känna trygghet.

Genom Sverigehuset kan vi sänka kostnaderna, pressa ned onödig byråkrati och skapa en marknad där det är lättare att bygga och bo i hus. När fler kan äga sin bostad stärks banden mellan individ, familj och plats. Det skapar stolthet, ansvarskänsla och en vilja att vårda och utveckla det vi faktiskt har. Denna förvaltarskapsanda är kärnan i Sverigehuset.

Vi tar inspiration från andra länder, men vi formar lösningen efter våra egna förutsättningar. Genom standardiserade hustyper kan vi enklare bygga hus som håller över tid, där kostnaden inte skenar iväg och där husets kvalitet är väl beprövad. Samtidigt är utformningen och arkitekturen klassiskt svensk och bygger på igenkännande och svensk tradition.

Det blir lättare för familjer att planera för framtiden. De kan köpa ett hus, slå ned sina bopålar och veta att de investerar i något bestående. När de gör det frigör vi alltså lägenheter för andra, och kedjan börjar löpa. Det är så vi skapar rörelse och liv på vår bostadsmarknad. Vi ska inte underskatta kraften i detta. När fler får chansen att äga sin bostad ökar också tryggheten i samhället. Människor bygger upp kapital, känner ansvar för sin närmiljö och stärker banden till sin hemort.

Detta är inte bara en teknisk lösning utan en social och kulturell förändring. Det är en process där vi ser till att våra barn och barnbarn en dag kan gå in i vuxenlivet med goda förutsättningar att skaffa sig ett eget hem. Det är att lämna efter oss ett starkare Sverige än det vi själva ärvde - ett Sverige där bostadsmarknaden inte är en låst dörr utan en öppen trappa. Varje steg i den trappan blir lättare att ta när Sverigehuset omsätts i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Genom att införa Sverigehuset fullt ut kan vi underlätta för den majoritet av det svenska folket som helst vill bo i ägt boende. Vi kan sänka kostnaderna, korta byggtider och frigöra lediga lägenheter åt dem som i dag står utanför. Vi kan skapa ett rörligare och rättvisare system där människor får större möjligheter att förverkliga sina drömmar.

Vi kan göra detta som ansvarsfulla förvaltare av vårt land, med blicken riktad mot kommande generationer. Det är ett steg mot ett Sverige där det är lättare för familjer att planera sin framtid och där stabilitet och trygghet är en självklar del av vår vardag. Sverigehuset är inte bara en teknisk eller ekonomisk idé; det är en del av något större - en vision om ett Sverige som tar sitt förvaltarskap på allvar och där vi lämnar ett bättre arv till våra barn och barnbarn.

Jag yrkar bifall till förslaget och avslag på motionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Barn ska inte ses som konsumenter, och reklam ska inte rikta sig mot barn. Men tyvärr ser vi hur marknaden på olika sätt kringgår lagen för att ändå rikta sig mot barn, och särskilt på nätet blir detta tydligt.

Mobilspel och appar som direkt riktas till barn innehåller ofta reklam som man ska se för att få fördelar i spelet eller för att ens komma vidare. Denna reklam finns trots att ett spel har sin största målgrupp bland barn, ofta med en krystad motivering om att spelet skulle vara för vuxna eller bara kan laddas ned av vuxna. Företag tar därefter betalt per visning, det vill säga tar betalt för att visa reklam för barn.

Barn utsätts också när de använder chattar och webbsidor mer eller mindre riktade till barn. Listan på exempel kan göras hur lång som helst.

Hur vill civilminister Erik Slottner att barn ska skyddas från att utsättas för reklam på nätet?

Fru talman! I dag debatterar vi alltså propositionen Tryggare hem för barn. Äntligen kommer vi vidare med dessa viktiga förändringar.

Vi kan också konstatera att de tillkännagivanden som vi tvingades skicka till den tidigare regeringen nu äntligen besvaras. Tyvärr var det så under tidigare mandatperioder att den socialistiska regeringen satte i system att inte agera förrän man blev tvungen. Ofta skickade civilutskottet flera tillkännagivanden i varje fråga. Så också i detta fall. Ibland valde Socialdemokraterna att stödja tillkännagivanden i civilutskottet, och ibland valde man att tvärtom anse att tillkännagivandena var onödiga. När det gäller de tillkännagivanden som nu besvaras har man gjort både och.

Problemet med att barn far illa är tyvärr inte något nytt. Vi blev med rätta upprörda över fallet Lilla hjärtat, där en liten flickas döda kropp hittades inslagen i plast under en säng. Det var den 30 januari 2020. Senare kom det att konstateras mer än 100 skador på hennes knappt fyra år gamla kropp. Rättsläkaren vittnade om ett utdraget dödsförlopp på mellan tre och tolv timmar.

Tre år senare blev fallet Tintin ännu en anledning att agera. Den åttaåriga Tintin kvävdes till döds av sin pappa.

Det mest upprörande med dessa fall är att samhället så kapitalt svikit, och sveket blir så tydligt när man granskar detaljerna om vad som hänt innan morden på barnen. De kunde ha fått en helt annan utgång om vi haft en lite bättre lagstiftning och om vårt samhälles funktioner fungerat lite bättre och lite mer optimalt.

Värst av allt är att Lilla hjärtat och Tintin inte är ensamma. Under de fem åren från 2013 till 2017 dödades 33 barn i Sverige. Det var alltså inte tillräckligt för att den tidigare regeringen skulle agera. Siffran ökade dessutom något till 36 barn under åren 2018-2022. Trots dessa alarmerande siffror valde den tidigare regeringen att avvakta att ens tillsätta en utredning tills tillräckligt många tillkännagivanden tvingade dem att göra så.

Det är helt oacceptabelt att barn far illa. Tyvärr förkommer det trots goda intentioner från många i samhället. Det är nu ett antal lagändringar som har gjorts på senare tid för att stärka barns rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Denna proposition sätter ljuset särskilt på risken att barn far illa, och dessa ärenden ska bedömas särskilt. Rättens underlag förbättras eftersom det blir möjligt att begära ett sakkunnigutlåtande från legitimerad psykolog.

Vi får också äntligen ett förtydligande att umgänge ska vara för barnets skull, inte för förälderns. Det är en högst efterlängtad förändring att det blir barnets bästa som blir styrande. Jag brukar säga att min utgångspunkt är att barn har rätt till föräldrar men att föräldrar inte har rätt till barn. Den lagändring som vi nu genomför är helt i linje med att utgå från barnets och inte föräldrarnas behov.

Barn i vårdnadsöverflyttningsmål får rätten till ett offentligt biträde. Biträdet får också, och detta är viktigt, möjligheten att samtala med barnet utan vårdnadshavarens närvaro.

Alla dessa förändringar är helt i linje med Sverigedemokraternas barndomsgaranti.

Barndomsgarantin togs fram av mitt parti 2017 på en familjerättskonferens i Ängelholm - detta då vi såg ett behov av att agera för att stärka barns rättigheter.

I Sverigedemokraternas kommittémotion från 2018 kan man läsa att vi därför vill "införa en barndomsgaranti, inom vilken samhället ställer upp en nollvision mot diskriminering, mobbning och trakasserier" och "skyddar barn från fysiskt och psykiskt våld, sexuella övergrepp och vanvård eller utnyttjande".

Tillsammans med vår barndomsgaranti har vi alltså satt upp en nollvision mot alla typer av barnmisär. Tryggare hem för barn är en del av de åtgärder som behövs, men man måste vara realist och inse att dagens problem inte är något man löser med en eller ens ett par lagändringar. Det är ett arbete där vi behöver förändra samhället i mer konservativ anda, det vill säga med ständiga förbättringar av det vi hittills byggt upp så att maskorna i nätet blir finare och mer exakt kan fånga upp de barn som faktiskt är i behov av hjälp.

Tyvärr har mycket av arbetet som initierats tidigare av riksdag och regering begränsats av en märklig inställning att det är män som är problemet och orsaken till all världens ondska. Om det ändå varit så enkelt att om vi låser in alla män finns inga problem längre! Har man utgångspunkten att mäns våld mot kvinnor är problemet och inget annat missar man de verkliga problemen, och då missar man också möjligheten att lösa problemen.

Vi behöver lyfta fokus och arbeta med utsatta barn utifrån verkligheten och inte inövade oneliners som att "mäns våld mot kvinnor ska upphöra". Vi behöver inse att problemet är våld och förtryck ur ett brett perspektiv. Det har dessutom förstärkts med nya kulturer som har ett större våldskapital än den traditionellt svenska, ibland dessutom kopplat till hedersförtryck.

Visst, en nollvision för utsatta barn och en barndomsgaranti slår inte lika bra. Vår barndomsgaranti är dock en garanti för att vi tänker fortsätta att agera för att stärka barns rättigheter.

Fru talman! En fråga som egentligen inte är uppe för beslut i dag men som lyfts i Bris remissutlåtande är frågan om ombud för barn i vårdnadstvister.

Sverigedemokraterna är positiva till att ge barn stöd genom hela processen, inte bara under rättegången. Därför röstade vi också ned det tidigare utskottsinitiativet, som skulle ha inriktats enbart på ett juridiskt ombud i vårdnadstvister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Det är därför extra glädjande att vår regering i dag har meddelat att man kommer att gå Sverigedemokraterna till mötes med en utredning just för att stärka barn genom hela processen. Regeringen avser att under våren tillsätta en utredning som ska se över hur barns ställning i mål om vårdnad, boende och umgänge kan stärkas ytterligare. En av de frågor som utredningen ska överväga är införandet av rättsliga ombud eller motsvarande stöd för barn i vårdnadsmål, men utredningen är alltså inte begränsad till bara det. Avsikten är som sagt att utredningen ska tillsättas under våren.

Med det vill jag yrka bifall till propositionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bolag och brott

Fru talman! Sverigedemokraterna är det parti i riksdagen som värnar lag och ordning högst. Om vi ska komma till rätta med alla de eskalerande problem med kriminalitet, gängkriminella och skjutningar som har fått växa fram i vårt samhälle måste samhället agera kraftfullt.

Den proposition vi i dag debatterar, Bolag och brott, innehåller en rad åtgärder som syftar till att motverka och bekämpa brott som begås i och genom företag. Det är en lagstiftning som nu gör det svårare för kriminella att använda eller ta över företag.

Bolagsverket får nu möjlighet att kräva personlig inställelse vid anmälan till aktiebolags- eller föreningsregistret, detta för att säkerställa identiteten eller behörigheten hos den som anmäler eller anmäls. Bolagsverket ska också kunna stryka felaktiga uppgifter om företags ställföreträdare från sina register. Dessa åtgärder stärker Bolagsverkets kontrollfunktion och bidrar till arbetet mot brottslighet i företag och med företag som brottsverktyg.

Vidare kommer företagskapning nu äntligen att kriminaliseras. Det är efterlängtat, då företagskapning är helt oacceptabelt men tyvärr ett alltför ofta förekommande sätt för gängkriminella att dels komma över pengar, dels komma över företag för att begå andra brott. Den som olovligen använder en juridisk persons identitetsuppgifter i vinningssyfte ska kunna dömas för brott. Maxstraffet för brott mot det så kallade målvaktsförbudet fördubblas, alltså höjs från ett till två års fängelse. Också det är en välbehövlig och efterfrågad skärpning.

Syftet med förslagen är alltså att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten, som systematiskt utnyttjar företag som verktyg i sin brottslighet, bland annat för att komma över eller tvätta pengar.

Vi vill, som regeringen valt att uttrycka det i propositionen, på ett effektivt och träffsäkert sätt försvåra för kriminella samt värna sund konkurrens.

Vi sverigedemokrater välkomnar alla delar. Detta är efterlängtade och behövliga förändringar. Vi ser dock att man, för att verkligen få bukt med brottsligheten, kunde ha gått längre än propositionen. Om vi menar allvar med att vi på riktigt vill stoppa de kriminella gängen på alla plan finns det ingen anledning att begränsa sig i onödan.

Fru talman! Sverigedemokraterna driver en tydlig linje mot all form av brottslighet, inklusive bolagsbrottslighet. Vi har länge drivit nolltolerans mot så kallade bolagsmålvakter, och vi anser att Bolagsverket även borde få möjlighet att neka registrering av näringsverksamhet när det finns misstankar om att målvakter är inblandade. Vi sverigedemokrater tycker att även försök, förberedelse och stämpling till företagskapning ska kriminaliseras. Det är logiskt att göra dessa handlingar straffbara, då det bidrar till att förebygga brottslighet i ett tidigt skede.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bolag och brott

Vidare menar vi att olovligt användande av identitetsuppgifter bör vara straffbart även om syftet inte är vinst. Det är otillräckligt att begränsa straffansvaret till handlingar som sker i vinningssyfte. I stället borde det faktum att handlingen orsakar skada eller olägenhet för bolaget eller dess ägare vara skäl nog att utdöma straff. Av vilken anledning skulle det vara i sin ordning och inte straffbart att använda identitetsuppgifter på felaktigt sätt? Det kan man fråga sig.

Man bör agera kraftfullt mot den här typen av brottslighet. Åtgärderna ska verkligen vara verkningsfulla och kännbara.

Vad gäller de höjda förseningsavgifterna, som också är en del av propositionen, är vi positiva till höjningen. Vi anser också att dessa höjningar med fördel kan kombineras med vårt förslag om att avkriminalisera sena årsredovisningar.

Slutligen, fru talman, är vi också positiva till att regeringen valt att avstå från att införa revisionsplikt för små bolag, vilket hade inneburit en ytterligare kostnad och administrativ börda för mindre företag.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till vår reservation, som är reservation nummer 1.

Herr talman! Den 1 juli började en ny lag att gälla som ger fastighetsägare möjlighet att vräka kriminella från hyresrätter. Det är jättebra och välbehövligt.

Dock finns inte motsvarande lagstiftning för bostadsrätter. Att man har betalat en insats för en lägenhet kan inte vara tillräckligt för att man därefter ostört ska kunna störa och förstöra tryggheten i ett område.

I vissa delar i vårt land är priset för en bostadsrätt dessutom mycket lågt. Samtidigt finns kriminella med god ekonomi som kan efterfråga även dyrare bostadsrätter. Detta kan ge samma problem i ett bostadsområde med bostadsrätter som vi hittills har sett bland hyresrätter. För att skydda boende i närmiljön skulle det troligtvis behövas en lagstiftning liknande den för hyresrätter som ger möjlighet att skydda hederliga människor i deras hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer hur han ser på behovet av att ge även bostadsrättsföreningar större möjlighet att agera mot och vräka kriminella.

Fru talman! Det har varit mycket tal om att Sverigedemokraterna ska ta sitt ansvar, men jag vill mena att Sverigedemokraterna i högsta grad har tagit sitt ansvar. Vi tog till och med vårt ansvar redan innan vi kom med i Tidösamarbetet. Det var Sverigedemokraterna som tillsammans med Vänstern, KD och Moderaterna gav mer pengar till sjukvården 2022 genom att helt enkelt köra över den socialdemokratiska regeringen, som ville ge mindre pengar till sjukvården än vad vi ville. Det kanske man också ska komma ihåg.

Adrian Magnusson tog upp ett exempel på en nedläggning. Och visst kan vi stå här och prata om exempel på nedläggningar i våra hembygder, men jag tycker att det blir lite fel i debatten. Minns ni Folktandvården i Örkelljunga? Den finns inte längre, för Socialdemokraterna ville inte rädda den. Sverigedemokraterna ville rädda den, men vi hade inte egen majoritet för det. Nu har vi i det nya styret fått igenom att det ska bli en ny folktandvård till Örkelljunga. Det kommer definitivt att underlätta för oss, men jag tycker att vi lämnar detaljfrågorna kring hur vården ska bedrivas i Skåne till Region Skåne och debatten där.

Däremot är Helsingborgs sjukhus ett utmärkt exempel på hur vi faktiskt arbetar med vården. 65 personer fler har anställts till just detta sjukhus. 54 av dessa är sjuksköterskor eller läkare. Visst kan man beklaga sig över att antalet undersköterskor behöver minska med 50, men 50 undersköterskor är ändå färre än 54 sjuksköterskor och läkare. I slutändan har vi alltså ändå betydligt fler anställda än vad Socialdemokraterna hade.

(Applåder)

Fru talman! Jag läste den inlämnade interpellationen från Yasmine Bladelius med viss förvåning. Jag lyssnade också på hennes anförande här. Yasmine målar upp en bild av Region Skåne som en region i fullständigt förfall.

Den åsikten och den bilden sitter nog kvar sedan tiden då Socialdemokraterna styrde Region Skåne. Som skåning, distriktsordförande för Skåne och tidigare regionpolitiker har jag dock svårt att förstå kritiken mot dagens styre.

Det är extra beklagligt att Yasmine Bladelius slänger sig med direkta faktafel. Faktum är att Region Skåne ökat sin bemanning med tusentals personer, närmare bestämt 1 194 personer bara det senaste året. Den 31 augusti 2024 var 38 077 personer anställda i Region Skåne, vilket var 1 194 fler än ett år tidigare. Yasmine Bladelius får det att låta som att antalet anställda har minskat.

Den grupp som ökat mest är sjuksköterskor. Region Skåne har ökat antalet med 468 stycken och har nu totalt över 9 000 sjuksköterskor anställda. Därefter kommer undersköterskor, som bara det senaste året har ökat med 244 stycken, och läkare, som ökat med 144 stycken det senaste året.

Region Skåne har alltså förstärkt sjukvården kraftigt sedan Tidösamarbetet tog över. Med rätt prioriteringar har detta varit möjligt även under ett år med kris.

Visst, vissa kategorier har minskat det senaste året. Grupper som minskat är vaktmästare, de som jobbar med trädgård och kök samt administratörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I interpellationen från Yasmine Bladelius tas särskilt upp att det ska minskas med 50 undersköterskor på sjukhuset i Helsingborg. Det är dock direkt oärligt att inte också ta upp bakgrunden till detta. Bristen på sjuksköterskor gjorde att man tidigare under lång tid anställde fler undersköterskor. När bristen på sjuksköterskor minskar har man anställt sjuksköterskor i stället, och då blir en del av undersköterskorna övertaliga. Personalmixen behövde helt enkelt bestå av fler sjuksköterskor för att fungera optimalt. Men det betyder inte att man kommer att säga upp undersköterskor. Hela minskningen ska nämligen ske genom naturliga avgångar. Det är därför man har lagt in begränsningen att man vid varje ny anställning först ska se om man kan lösa det inom ramen för befintliga anställningar.

Allra mest pinsamt blir ändå Adrian Magnussons inlägg. Han lyfter upp problemet med att komma i fråga för utredning av läs- och skrivsvårigheter. Jag har haft barn i Skåne när Socialdemokraterna styrt, som också har stått i kö för utredning av läs- och skrivsvårigheter. Jag minns att det tog flera år att komma fram i kön till dyslexiutredning. Om Socialdemokraterna säger att det är särskilt cyniskt och pinsamt att man ger sig på denna grupp bör de själva verkligen fundera över varför de gjorde det. Det var betydligt längre köer tidigare.

(Applåder)

Fru talman! Efter åtta år av politik som drabbat landsbygden negativt, med höga bränslepriser, hög inflation och ensidiga satsningar på att bygga lägenheter på större orter, har den nuvarande regeringen haft två stressiga år för att återställa det hela. Det gör att vi nu ser kraftigt sänkta bränsle och energipriser samtidigt som mycket annat görs för att stärka och förbättra möjligheten att bo på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Nytt i budgeten är också förslaget om Sverigehuset, som är ett typgodkänt hus som kan byggas i hela Sverige. Det innebär en ny egnahemsrörelse så att människor får möjlighet att billigare och snabbare uppfylla drömmen om ett eget hus. Det är lika revolutionerande som när bilar började byggas på löpande band i stället för att man hade unika lösningar.

Jag vill med det fråga landsbygdsminister Peter Kullgren hur han ser på att förbättra möjligheterna att bo på landsbygden och när han förväntar sig att Sverigehuset införs så att det kommer på plats för alla dem som vill bo på landsbygden.

Fru talman! Roger Hedlund redogjorde bra för vår politik på området.

Jag skulle vilja nämna att det är vanligt att vi ledamöter får mejl och brev om saker som drabbar människor extra hårt och upplevs som orättvisa. Just frågan om tvångsanslutning till avlopp är en vanlig och återkommande anledning till att människor kontaktar mig.

Historien är nästan alltid densamma. Först har man lagt ned stora summor på att få en fungerande avloppsanläggning på sin fastighet, hundratusentals kronor som man ofta tvingats låna. Därefter beslutar kommunen att bygga ut sitt va-nät, och då kommer krav på tvångsanslutning till en ytterligare, mycket hög kostnad.

För de fastigheter som har ett fungerande avlopp är detta ett enormt resursslöseri och skapar ett helt onödigt lidande för den utsatta fastighetsägaren, samtidigt som miljönyttan måste vara minimal. Oftast blir det till och med till nackdel för både miljön och landets beredskap i stort.

När det gäller att detta är en kommunal fråga håller jag helt med om att vi ska värna det kommunala självstyret. Men det finns redan styrning via lag på detta område. Att införa en tydlig rätt för fastighetsägare att avstå från anslutning när man har en väl fungerande anläggning anser jag alltså inte skulle vara något konstigt.

Fru talman! Detta är ju inte en fråga som bara berör en ort i Sverige; tvärtom är det väldigt många orter som berörs. Jag kommer från Skåne, och där har vi till exempel Höör där tidningen till och med efterfrågade ett uttalande från ministern, vill jag minnas. Något sådant fick man dock inte.

I Höörs kommun kommer man att tvångsansluta orterna Jularp och Sjunnerup. Efter väldigt hård kritik har kommunen nu kommit fram till att man kan ställa upp med delbetalning. Det var liksom det tillmötesgåendet. I övrigt gäller samma som tidigare, det vill säga man kommer att tvångsansluta fastigheterna och hushållen kommer att få betala väldigt stora belopp.

Att förkasta de lokala och småskaliga lösningar som redan finns utan att det egentligen finns några uppenbara miljövinster är ett problem, och det är givetvis svårt att se någon vinst med att tvinga människor med fungerande avlopp att gå från hus och hem på grund av att de inte har råd med kommunernas extremt dyra anslutningsavgifter och de tillkommande arbetskostnaderna. Det handlar ju inte bara om anslutningsavgiften, utan det är stora grävarbeten på den egna tomten som ska betalas. Sedan ska allting återställas. Kostnaderna tenderar ofta att springa i väg, och om man inte har det extremt gott ställt måste stora lån till för att täcka kostnaderna.

Därtill kommer att det inte bara är ett resursslöseri, utan det är även dåligt för vår beredskap. När länder hamnar i krig eller utsätts för attentat är va-anläggningar mål som lätt och snabbt angrips. Vi har sett det i omvärlden, och vi bör förbereda oss på det värsta även om vi givetvis hoppas på det bästa. Att slå ut vatten och avlopp är ett enkelt sätt att sänka folks stridsvilja, och just därför bör det vara prioriterat att ha små fungerande enheter på fler platser. Många kommuner gör dock precis tvärtom, och då behöver lagstiftningen vara tydlig: Inga fungerande avlopp borde skrotas i onödan. Kommuners system för avlopp är dessutom sällan perfekta. Att tvingas ansluta till ett defekt eller mindre effektivt system är till direkt skada för miljön.

Begreppet bräddning finns inte ens när det gäller enskilda avlopp men används flitigt hos våra kommuner. Bräddning av avloppsvattnet är vanligt, särskilt vid större regn eller strömavbrott. Bräddning betyder i praktiken att vatten från avloppet skickas rakt ut i något vattendrag eller liknande. "Det kan vara olämpligt att bada precis efter kraftiga regn", säger min kommuns ansvariga NSVA, Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp, på sin hemsida. Man ger också lugnande besked om att avloppsvattnet snabbt sprids ut på större områden när bräddning sker.

Enligt Svenskt Vattens statistik om bräddning är andelen avloppsvatten som skickas ut orenat mellan 0,7 och 4,1 procent i de undersökta reningsverken. Man redovisar alltså procent av det vatten som kommer till reningsverket för rening. Utgår man från den högre siffran på 4,1 procent är det alltså lika mycket avloppsvatten som skulle släppas ut orenat om man tog bort hela reningsverket under två veckors tid. Den lägre siffran 0,7 procent motsvarar det avloppsvatten som passerar under två och en halv dag.

De övriga kommunala reningsverken ligger någonstans mellan dessa siffror, och därmed är det normalt för ett reningsverk att släppa ut orenat vatten rakt ut i naturen utan någon som helst rening motsvarande ungefär en veckas produktion eller rening.

Herr talman! Först måste jag säga att jag är djupt bekymrad över det icke-svar som Romina Pourmokhtari ger gällande det tillkännagivande som riksdagen riktade till regeringen om att förhindra att fungerande avlopp tvångsansluts.

I civilutskottet, där vi hanterar frågor om vatten och avlopp, har vi varit rörande överens, även Liberalerna, om att det behövs lagstiftning som skyddar fastighetsägarna på ett bättre sätt. Så sent som den 2 maj i år, det vill säga för bara några veckor sedan, justerades civilutskottets yttrande till konstitutionsutskottet. Där konstateras både att tillkännagivandet om tvångsanslutningar av fastigheter till va-nätet inte har behandlats och att det nu ska prioriteras. Civilutskottet var enigt i detta yttrande. En del andra äldre tillkännagivanden skulle också prioriteras av regeringen. Även Romina Pourmokhtaris eget parti, Liberalerna, har alltså varit pådrivande för att prioritera detta tillkännagivande.

De tidigare åtgärder som ministern hänvisar till var enligt oss alla i civilutskottet inte tillräckliga för att skydda fastighetsägare och fungerande anläggningar från tvångsanslutningar. Det konstaterades redan när propositionen Vägar till hållbara vattentjänster hanterades av utskottet.

Herr talman! Jag tänkte läsa upp texten från regeringen om just detta tillkännagivande: Riksdagen tillkännagav i betänkandet 2020/21:CU14 för regeringen det som utskottet anför om tvångsanslutningar till det kommunala vattennätet, vilket bifallits av riksdagen. I propositionen Vägar till hållbara vattentjänster föreslog regeringen att särskild hänsyn ska tas till förutsättningarna för att säkerställa behovet av en vattentjänst genom enskild anläggning. Regeringen angav att förslaget tillgodoser riksdagens tillkännagivande i den utsträckning som är lämpligt med beaktande av kommunens grundläggande ansvar för att ordna vattentjänster, och att tillkännagivandet därmed var slutbehandlat.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens lagförslag om en flexiblare behovsbedömning. Detta var enligt riksdagen ett steg i riktning mot att tillgodose tillkännagivandet, men inte tillräckligt för att anse det som slutbehandlat. Punkten står därför åter som öppen. Ärendet bereds vidare inom Regeringskansliet. Punkten är inte slutbehandlad.

När jag nu lyssnar på Romina Pourmokhtari kan jag inte låta bli att undra hur ministern ser på tillkännagivanden från riksdagen. På vilket sätt kommer Romina Pourmokhtari att prioritera tillkännagivandet om tvångsanslutningar. Jag kan inte utifrån det svar jag har lyssnat på egentligen se att det prioriteras över huvud taget.

I stället får man en känsla av att regeringen anser att det i princip redan är färdigbehandlat utifrån de lagförslag som finns. Återigen: När kan vi förvänta oss att se ett lagförslag som lever upp till det tillkännagivande som vi alla står bakom i civilutskottet?

Fru talman! Det finns ingenting som hindrar företag att göra hållbarhetsrapporteringar när de vill, hur ofta de vill och under vilka förutsättningar de vill. Att det inte införs förrän den 1 juli innebär alltså inte att företag har varit hindrade att göra det tidigare. Det har varit fritt fram.

Om vi ska återgå till det här med att Sverige skulle sticka ut med höga utsläpp vill jag nog ändå påstå att det som Miljöpartiet har bidragit med under sin tid i riksdagen egentligen är att höja utsläppen. Våra låga utsläpp är nämligen kopplade till att vi har haft kärnkraftverk, som Miljöpartiet har bytt ut mot solceller från Kina som har producerats av olja från Ryssland till viss del. Att det på något sätt skulle vara miljömässigt bra har jag svårt att förstå.

Dessutom kan vi lägga till att oljekraftverk ska kompensera när solen inte lyser och vinden inte blåser, i stället för att vi ska behålla de kärnkraftverk som faktiskt fungerar och ger bra energi.

Det tuffa med hållbarhetsrapporterna är att de innebär att svenska företag, till exempel de som håller på med trä, konkurreras ut. Varför skulle det vara bättre att företag som håller på med trä konkurreras ut av kinesiska företag som håller på med plast? Kinesiska företag kommer ju inte att få de här kraven på hållbarhetsrapporter.

Om man är en vanlig konsument och inte sitter med en riksdagslön, som vi ledamöter här inne gör, väljer man som kund oftast utifrån pris och den egna ekonomin. Man väljer inte utifrån och huruvida det finns en hållbarhetsrapport i grunden som man tycker är vettig. Det är pris och ekonomi som avgör. Och när vi pressar upp priserna på träet kommer plast och andra sämre produkter från till exempel Kina att konkurrera ut det svenska träet. På vilket sätt är det bra för miljön?

Herr talman! Miljöpartiet vill inte bara ha denna hållbarhetsrapportering utan också att fler företag ska omfattas. Och helst ska det införas utan remissrunda eller i alla fall med förkortade remisstider. Det motsätter jag mig definitivt.

Jag har läst Miljöpartiets reservation och är lite förundrad över texten. Det står: "Sverige och EU har historiskt höga utsläpp i global jämförelse, och samtidigt har vi en god ekonomisk förmåga att ställa om." Jag undrar vad Miljöpartiet grundar detta på.

När jag läser på till exempel Ekonomifakta.se hur vi ligger till när det gäller koldioxidutsläpp ser jag att Sverige sticker ut med endast cirka 3,6 ton per capita. Det ska jämföras med EU-snittet, som är 6,2 ton, eller hela världens snitt, som är 4,7 ton. Vi ligger alltså under i samtliga jämförelser.

Om man kollar på de 20 länder i världen som släpper ut mest ser man att Sverige inte ens är med. Och i EU skulle vi hamna på plats 27 eller någonting. Det gör att vi fortfarande inte är med.

När det gäller att utsläppen skulle vara historiskt höga låg vi i mitten av 1990-talet på utsläpp på över 9 ton per capita. Nu har vi alltså minskat till cirka 3,6. Då undrar jag hur man får det till att vi har historiskt höga utsläpp, även i global jämförelse. Jag förstår inte riktigt vad man grundar det på.

Herr talman! Återigen, Markus Kallifatides: Det är inte så att själva hållbarhetsrapporten gör företaget ett enda dugg mer miljövänligt eller klimatneutralt. Själva rapporten är fortfarande bara en rapport om vad man gör. Man kan göra samma saker utan att göra en rapport, och man kan göra mer saker utan att göra en rapport.

Det finns redan krav på hållbarhetsredovisning från bland annat USA. Alla stora multinationella bolag gör ju detta sedan lång tid tillbaka, och EU införde det tidigare för de större företagen. Det som är skillnaden nu är att man går ned till ganska små företag. Nu pratar man om att de mer inhemska företagen ska börja göra hållbarhetsredovisningar.

Jag tror inte att hållbarhetsredovisning är särskilt gynnande för klimatet. Jag tror att de certifieringar och liknande som har gjorts på olika områden är betydligt mer betydelsefulla för att företagen faktiskt ska ta miljöansvar. När kunden väljer är det lättare att välja efter vad som är certifierat än att gå och läsa en hållbarhetsrapport.

När det gäller att man skulle få tillgång till mer kapital finns det fortfarande ungefär lika mycket kapital som placeras i aktier. I princip alla svenskar är, i alla fall indirekt, aktieägare på något sätt. Jag tror att det är väldigt få svenskar som sitter och läser hållbarhetsrapporter på kvällarna.

För att klara av att jämföra hållbarhetsrapporter krävs ganska bra specialkunskap som få svenskar har. Man köper oftast aktier av andra anledningar än att man har läst en bra hållbarhetsrapport. Däremot kanske man läser att företaget har en bra strategi, och om man tror att företaget kommer att utvecklas bra brukar man satsa på den typen av företag.

Detta har dock ingenting med hållbarhetsredovisningar i sig att göra, utan jag anser att företagen själva ska marknadsföra sig på bästa sätt.