Herr talman! Jag tackar statsrådet Romina Pourmokhtari så mycket för svaret på min interpellation. Frågan om anslutningar till det kommunala vatten- och avloppssystemet är väldigt stor för enskilda personer och enskilda hushåll men också ur det övergripande perspektivet i samhället. Den berör på många sätt och vis hur vårt samhälle har möjlighet att utvecklas.

Lagen om de allmänna vattentjänsterna är väldigt stelbent, även om mycket har gjorts i frågan sedan den började debatteras ordentligt här i riksdagen och ute hos allmänheten. Lagen innebär långtgående skyldigheter för kommuner att tillhandahålla vatten- och avloppssystem i ett område även om det bara är ett fåtal bostadshus. Det innebär långtgående problematik för både kommuner och de enskilda hushållen. Det hämmar också bostadsutvecklingen, eftersom utbyggnad av fler bostadsområden i en kommun blir kostsam både för kommunen och för de enskilda hushållen. I större bostadsområden brukar det bli en naturlig lösning, eftersom det blir en helt annan ekonomi. Men för enskilda hushåll i områden där det till och med kan vara färre än 20 bostadshus, som statsrådet tar upp i sitt svar, innebär det såklart stora kostnader. Så kan vi inte ha det.

I den här frågan passade den förra regeringen under många år, men det finns ett tillkännagivande från riksdagen. Vi förväntar oss såklart att den nya regering som har tillträtt agerar på ett sådant sätt att vi får en verklig förändring för de hushåll som berörs av den här lagstiftningen.

Kraven på att kommunerna planerar för långsiktig utbyggnad av vatten- och avloppssystemen är någonting som Sverigedemokraterna har drivit i opposition under väldigt lång tid. Det gäller också kraven på möjlighet att genomföra samråd. Kommunerna ska beakta det som tas upp i samråden och redovisa varför man väljer att agera som man gör utifrån samrådsförfarandena. Det är två bra förslag som Sverigedemokraterna har drivit och som nu har genomförts, vilket vi är väldigt glada över. Men det finns en rad ytterligare åtgärder som vi behöver få igenom i den här frågan.

Att kommunerna inte ska tvingas bygga ut vatten- och avloppsledningar och -system vid ny bebyggelse är någonting som vi måste ta tag i. Det tvånget ska inte behöva finnas. Det ska finnas större möjlighet än i dag till andra varianter vid utbyggnad av bostadsområden. Det finns ett tydligt exempel, herr talman, i Norrbro i Sandvikens kommun. Där tvångsansluter man nya hushåll till ett redan överbelastat system, trots att det finns en godkänd och bra lösning i dag i kommunen. Det här är ett tydligt exempel på att den lagstiftning som i dag finns på området inte är tillräcklig; människor står rättslösa och hjälplösa inför en sådan situation i dag. Där behöver vi få till en ny lagstiftning.

Herr talman! Jag återkommer till fler problem på det här området i mitt nästa inlägg, eftersom min talartid är slut.

Fru talman! Det är väldigt viktiga interpellationer som Roger Hedlund och Mikael Eskilandersson ställer. Nu får man inte visa upp saker i talarstolen, för då kommer jag att få en tillrättavisning av fru talman. Jag har det senaste numret av tidningen Villaägaren liggande framför mig. Det är Villaägarnas Riksförbunds medlemstidning som kom häromdagen. Där handlar fem sidor om tvångsanslutningar till kommunalt va.

Jag har haft anledning att följa hur just Sandvikens kommun har agerat mot fastighetsägare. Jag kan bara säga att det är bedrövligt. Det är precis som jag sa i den va-debatt vi hade här i riksdagen för någon månad sedan. Jag konstaterade att det kan behövas en lex Sandviken.

Kommunerna tar inte till sig det som är den nationella politiken. Jag tycker till skillnad från Mikael Eskilandersson att statsrådet är tydlig i sitt svar när hon säger att kommunerna ska ta hänsyn till de synpunkter som kommer in och redovisa hur de har beaktats. Det är den nationella politiken.

Det är precis som Mikael Eskilandersson säger. Tidöpartierna är helt överens. Problemet är verkligheten. Man kan titta på det nonchalanta och arroganta sätt som Sandvikens kommun gör, och tyvärr inte bara Sandvikens kommun. Det finns fler kommuner som inte har tagit till sig den nya lagstiftningen.

Jag har själv varit med på två olika möten i Järbo med fastighetsägarna i Norrbro. Där kommer det representanter från kommunen och säger: Så här är det, och så här ska det bli. Det är varken samråd eller samsyn över huvud taget.

Just när det gäller Sandviken är det lite pinsamt. Här finns det väl fungerande enskilda avlopp. Samtidigt har kommunen pumpat ut hundratusentals liter bajsvatten rakt ut i Storsjön, vilket Arbetarbladet har skrivit om. Det har åkt rätt ut i Storsjön. Jag har en film från Järbo där man har pumpat bajsvatten rakt ut i en å. Det är förskräckligt.

Jag förstår att Owe Eng säger så här i tidningen Villaägaren: Under sommaren då länet drabbades av stora skyfall, och de kommunala anläggningarna fick bredda ut miljontals liter orenat avloppsvatten, fungerade våra anläggningar som vanligt. Vi är stolta över våra anläggningar och det ansvar vi tar för att hålla dem i gott skick, säger Owe Eng som bor i byn och är en av de sammankallande.

Han fortsätter med att säga: Kommunen anklagar de boende för att ha undermåliga va-anläggningar. Problemet är bara att ingen har granskat dem. Kommunen säger bara: Det här funkar inte. Jag tror att fastighetsägarna hade haft större respekt om man hade inventerat varje anläggning för sig.

Det är lite förenklat det tillkännagivandet säger. Kommunen ska kunna bevisa via mätning, undersökning eller någonting att det verkligen är en undermålig va-anläggning. Tittar man på hur kommunerna har svarat tidningen Villaägaren är det ett ganska nonchalant svar. Man konstaterar bara: Vi gör som vi tycker.

På det sättet finns det en skillnad mellan statsrådets och Tidöpartiernas vilja och ambition och hur kommunerna agerar. Det är tyvärr inte ovanligt. Jonathan Lindgren, som är samhällspolitisk expert hos Villaägarna, skriver i en krönika i Villaägaren att det tyvärr fungerar så i många olika kommuner.

Det är väldigt glädjande och bra att regeringen följer utfallet av lagändringen noga. Jag tror att det finns många fastighetsägare därute som kanske förväntar sig att kommunerna ska ta till sig den nya lagstiftningen, för det är där ansvaret ligger. Vi har kommunalt självstyre.

Precis som jag sa i va-debatten: Klarar kommunerna inte av det kommunala självstyret och de här frågorna måste vi tyvärr skärpa lagstiftningen.

Fru talman! I dag ser vi anslutning till överbelastade system. Trots den nya lagstiftningen tvingas hushåll ansluta till överbelastade system fast det inte finns någon miljövinst med det. I nuvarande lagstiftning finns inte någon möjlighet att motverka sådant som sker i Sandviken, och därför behöver statsrådet ta nödvändiga initiativ i frågan.

Har man ett fullt fungerande system som är godkänt på alla sätt och vis anser Sverigedemokraterna att kommunerna inte ska kunna tvinga en att ansluta sig till ett va-system. Det gäller oavsett om vi pratar om ett överbelastat system som i Sandviken eller ett nyinstallerat vatten- och avloppssystem som kommunerna bygger ut. Den formen av tvång ska inte finnas, utan har man ett eget system ska det duga.

Den situation som vi ser i dag gör att invånarna känner sig hjälplösa. Det drabbar deras ekonomi väldigt mycket. Vid mindre utbyggda samhällen kostar det oerhört stora pengar. I andra fall kanske man har ett välutvecklat, nyinstallerat system, och då drabbas man dubbelt ekonomiskt: Först har man skaffat sig ett fungerande system, och sedan tvingas man ansluta sig till kommunens nya system.

Här finns ny lagstiftning som ger ett långsiktigt perspektiv på frågan, men det löser inte problemet här och nu för dem som tvingas ansluta till kommunens vatten- och avloppssystem.

Precis som jag nämnde tidigare och som statsrådet var inne på är det här också tillväxthotande. Det hotar möjligheterna att bygga ut fler bostadsområden, eftersom det kan kosta väldigt mycket pengar för enskilda men också för kommunerna. Där det finns bra platser att bygga ut bostadsområden på, om än inte i så stor omfattning vad avser antal hushåll, möjliggör inte nuvarande lagstiftning för kommunerna att bygga ut utan att både kommunen, skattebetalarna och de enskilda hushållen samtidigt drar på sig stora kostnader.

Lagstiftningen innebär också en form av retroaktivt perspektiv - man har skaffat sig ett godkänt system enligt lagens alla former, men vid ett senare tillfälle, kanske kort därpå, tvingas man ansluta sig till ett kommunalt vatten- och avloppssystem som gör det väldigt dyrt. Denna form av retroaktiv tillämpning av en lagstiftning på de enskilda hushållen tycker jag inte är okej.

Min fråga är därför: Varför går inte statsrådet vidare med frågan om dels hur vi ska hantera att man ansluter hushåll till redan överbelastade system, dels med att skydda hushåll som redan har ett fungerande system från att tvingas ansluta sig till ett nytt kommunalt vatten- och avloppsystem?

Fru talman! Va-frågan är en väldigt viktig fråga. Jag pratade i går med Owe Eng. Han ringde mig med anledning av artikeln och sa att folk från hela Sverige har hört av sig till de boende utanför Järbo. Detta är alltså något som pågår över hela Sverige.

Jag vill betona att va-frågan är ett kommunalt ansvar. Hur har då kommunerna skött detta under årens lopp? Det finns olika siffror, men underhållsskulden gällande det kommunala va-nätet är väldigt hög. Det finns siffror som pekar på 500 miljarder upp till 800 miljarder. Man kan undra hur kommunpolitiker har prioriterat när man har byggt upp en så stor underhållsskuld.

Ett av problemen är att väldigt många kommunala va-nät byggdes vid ungefär samma tid, vilket innebär att alla läckor som nu uppstår, både i avlopp och i vattenledningar, inte uppstår av en slump, utan det beror på misskötsel från kommunernas sida. Det är klart att vill man ha kommunalt självstyre, vilket vi ju alla vill, måste dessa frågor naturligtvis skötas bättre.

Jag kan såklart förstå de boende i Norrbro, som blir tvärförbannade över att de ska tvångsanslutas till en kostnad på kanske en kvarts miljon, vilket är väldigt mycket pengar att lägga på en fastighet, samtidigt som man pumpar ut hundratusentals liter bajsvatten rakt ut i Storsjön eller det blir omfattande vattenläckor i centrala Sandviken. Jag har full förståelse för att de blir jättearga, och de är inte ensamma om det.

Jag har dock förtroende för den här regeringen, som tar frågan på stort allvar och ska säkerställa att lagstiftningen fungerar. Jag tror att regeringens tålamod ska vara väldigt kort - om kommunpolitiker, oavsett om de finns i Sandviken eller på andra ställen, inte nu lyssnar på lagstiftarens intention kanske man ska skruva i lagstiftningen så fort som möjligt. Men vi har kommunalt självstyre, så det står med dagens gällande lagstiftning varje kommun fritt att lyssna på de boende.

Fru talman! Även om vi inte kan tala om de specifika fallen finns det verkligen skäl att diskutera hur kommunerna hanterar denna fråga, givet att det är en lokal och kommunal fråga. Det är svårt för staten att gå in och fatta ytterligare beslut när vi precis har fått igenom lagändringar som genomförts och som innebär att den situation som nu föreligger i exempelvis Sandvikens kommun kan undvikas. Detta medför såklart en efterföljande diskussion om hur det kommer sig att kommuner generellt inte väljer att överväga alternativa lösningar, så som lagen nu möjliggör.

Jag vet inte om Sverigedemokraternas ledamöter har någon annan bild när det gäller frågorna om kommunalt självstyre och hur vi bör hantera balansen, givet att detta är en kommunal fråga. Därmed blir det i alla fall från regeringens sida lite svårt att tydligt uttala att statsrådet behöver ta initiativ, när det rör sig om en kommunal fråga där det finns utrymme för kommunerna att fatta beslut om andra lösningar. Det är helt enkelt ett utrymme att fatta beslut på ett annat sätt, som har möjliggjorts av regeringen.

Vi är medvetna om denna problematik, och vi vet att den finns på många platser runt om i landet. Jag kan själv som exempel nämna att jag nyligen var i Norrtälje och talade med väljare. Vi diskuterade då frågan om anslutning till va-nätet. Det är en fråga som skulle belasta även den kommunens ekonomi på ett tufft sätt.

Detta är alltså en fråga som med jämna mellanrum diskuteras. Vi tittar noga på hur vi kan utforma lagstiftningen på bästa sätt. Men jag vill å det skarpaste påpeka att det alltså finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa lösningar. Om kommunerna väljer att inte göra det blir det svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi i Sverige har kommunalt självbestämmande.

Fru talman! En väldigt viktig del av denna fråga är beredskapsperspektivet. Jag är av uppfattningen att det ur ett beredskapsperspektiv i första hand är viktigt att säkra tillgången till dricksvatten och rent vatten för livsmedelsförsörjning, framför allt i glesbygd. Det är därför väldigt angeläget att säkerställa att enskilda brunnar, vattentäkter och grundvatten är skyddade.

I augusti 2022 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för ökad beredskap att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster - det vi kallar Va-beredskapsutredningen. Syftet med uppdraget är bland annat att stärka förmågan att leverera vattentjänster utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat klimat. Utredningens uppdrag ska vara slutfört den 31 oktober i år, och inte minst jag ser fram emot att ta del av analysen och de olika förslag som kommer att komma från utredningen.

Vi vet att enskilda fastighetsägare kan drabbas hårt av att deras dricksvatten blir kontaminerat av avloppsvatten från angränsande fastigheter. Vi vet att det finns exempel på att det har tagit väldigt lång tid att fastställa orsaken till att sjukdom uppstår, varefter man har upptäckt att det handlar om tillgången till rent dricksvatten. Vi vet också att det, om man inte har tillgång till rent dricksvatten, påverkar fastighetspriserna negativt, och detta är inte alltid lätt eller billigt att åtgärda för den enskilde. Här finns alltså ganska många angränsande problem att ta hänsyn till.

När det gäller beredskapsperspektivet tar regeringen som sagt den 31 oktober i år emot betänkandet från en utredning som har analyserat och tittat på just beredskapsaspekten när det gäller va.

Jag vill, fru talman, avsluta med att återigen påpeka att det mot bakgrund av de lagändringar som gjorts finns utrymme för kommunerna att överväga alternativa metoder för att genomföra åtgärderna. Om så inte sker blir det lite svårt för statsrådet att ta initiativ eftersom vi har kommunalt självstyre i Sverige.

Fru talman! Roger Hedlund redogjorde bra för vår politik på området.

Jag skulle vilja nämna att det är vanligt att vi ledamöter får mejl och brev om saker som drabbar människor extra hårt och upplevs som orättvisa. Just frågan om tvångsanslutning till avlopp är en vanlig och återkommande anledning till att människor kontaktar mig.

Historien är nästan alltid densamma. Först har man lagt ned stora summor på att få en fungerande avloppsanläggning på sin fastighet, hundratusentals kronor som man ofta tvingats låna. Därefter beslutar kommunen att bygga ut sitt va-nät, och då kommer krav på tvångsanslutning till en ytterligare, mycket hög kostnad.

För de fastigheter som har ett fungerande avlopp är detta ett enormt resursslöseri och skapar ett helt onödigt lidande för den utsatta fastighetsägaren, samtidigt som miljönyttan måste vara minimal. Oftast blir det till och med till nackdel för både miljön och landets beredskap i stort.

När det gäller att detta är en kommunal fråga håller jag helt med om att vi ska värna det kommunala självstyret. Men det finns redan styrning via lag på detta område. Att införa en tydlig rätt för fastighetsägare att avstå från anslutning när man har en väl fungerande anläggning anser jag alltså inte skulle vara något konstigt.