Ulrika Liljeberg

Herr talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande om tillfällig verkställighet av svenska fängelsestraff utomlands, det vill säga att Sverige ska hyra anstaltsplatser i Tartu i Estland.

Låt mig vara fullständigt tydlig från början: Det är med en tung känsla som vi står här i dag och debatterar. Slutligen kommer jag att yrka bifall till förslaget, men det är inte en seger för svensk rättspolitik – det är ett stort misslyckande. Det är ett misslyckande att vi som ett av världens rikaste och mest utvecklade länder inte har lyckats upprätthålla en så grundläggande funktion i vårt samhälle som att ha tillräcklig kapacitet för att verkställa de straff som våra domstolar dömer ut.

Situationen inom kriminalvården är bortom ansträngd. Den är akut. Beläggningsgraden på fasta anstaltsplatser har under de senaste åren legat långt över 100 procent, med siffror på uppemot 130–140 procent på sina håll.

Detta är inte bara siffror i en rapport. Det är en verklighet. Vi ser konsekvenserna i form av ökat hot och våld mellan intagna, en oerhört pressad arbetsmiljö för kriminalvårdens personal och, vilket många instanser varnat för, ett läge där myndigheten Kriminalvården tvingas ta medvetna risker som äventyrar säkerheten för både intagna och anställda.

Möjligheten att bedriva ett meningsfullt återfallsförebyggande arbete, något som är svensk kriminalvårds adelsmärke och faktiskt skapar ett tryggare samhälle på sikt, har kraftigt försämrats. Den grundläggande principen – detta tål att upprepas – måste vara att svensk kriminalvård bedrivs i Sverige av svensk personal och enligt svensk lagstiftning. Allt annat är en nödlösning.

Men vi befinner oss just nu i ett sådant nödläge. Vi har en historisk expansion framför oss, där prognoserna pekar på ett behov av att i det närmaste tredubbla antalet platser till 2034. Men den verkliga och långsiktiga lösningen är och kommer alltid att vara att vi bygger ut kapaciteten här hemma.

Vi behöver fler anstalter, snabbare planprocesser och en kraftig statlig styrning för att säkerställa att spaden sätts i marken. Vi kan konstatera att regeringens utbyggnad inte håller den takt som situationen kräver. I ett sådant akut läge är en tillfällig och extraordinär åtgärd som denna nödvändig.

Jag och flera ledamöter från utskottet var i september just på anstalten i Tartu för att möta Estlands regering och anstaltens ledning och personal. Jag kände efter det besöket ett stort förtroende för kriminalvården i Estland och de krav vi har på en likvärdig kriminalvård.

Men när vi ändå talar om Tartu och Estland vill jag ändå passa på att säga att Estland är ett land som till skillnad från Sverige minskar sin fängelsepopulation. Man arbetar mer förebyggande med unga lagöverträdare. Justitieministern kände till antalet barn under 18 som satt i fängelse – det var ensiffrigt. Även om Estland har fler i fängelse per invånare än Sverige just nu ser våra länders scenarier framöver helt olika ut.

Detta är någonting att ta med sig i det framtida arbetet med att bryta den svenska utvecklingen inom kriminalitet. Den är inte att bara döma folk till fängelse utan även att med rätt politik se till att folk inte blir kriminella. Vi har tidigare hört från Tidöregeringen att det är ett mål att fler ska sitta i fängelse, men Centerpartiets mål är att färre ska begå brott.

SD säger att utbyggnationen saknar motstycke i svensk historia. Men det som är utan motstycke är den grova kriminaliteten. Där behöver vi ha ett större fokus.

Herr talman! Det finns några förutsättningar för Centerpartiets stöd i det hela. Det första är att vi fortsätter utbyggnationen här hemma. Det andra är att detta är en temporär lösning. Det avtal som kommer att ligga till grund för verkställigheten i Estland är tidsbegränsat till fem år med möjlighet till viss förlängning. Det får inte bli en permanent outsourcing av svensk kriminalvård.

Detta ger oss ett andrum, men det är ett andrum som måste användas väl. Den här tiden måste användas för att med kraft accelerera utbyggnationen av anstaltsplatser i Sverige. Vi kommer noga att följa utvecklingen. Vi kommer att ställa krav på nuvarande regering att driva på utbyggnationen på hemmaplan. Vi kommer också att säkerställa att nästa regering, som tillträder efter valet, gör detsamma. Vi kommer att hålla fast vid att målet är att vi en dag inte ska behöva denna typ av utlandslösningar.

Givet situationen och avtalet är det också viktigt att säga att avtalet inte rör barn under 18 år. Man får inte vara dömd för terroristbrott, högmålsbrott eller brott mot Sveriges säkerhet. Det får inte finnas risk för rymningar eller någon allvarlig säkerhetsrisk.

Centerpartiet står bakom både den lag som vi nu kommer att anta och det avtal som ska ingås med Estland. Lagen möjliggör att fler avtal ska kunna ingås, men vi hoppas att det aldrig blir fallet. Det som är viktigt för alla att känna till är att även ett nytt sådant avtal kommer att kräva tre fjärdedels majoritet i den riksdag som har att fatta beslut.

Men som sagt: Jag hoppas verkligen att detta inte kommer att behöva ske fler gånger. För svensk kriminalvård ska grunden bedrivas i Sverige. Dagens beslut är smärtsamt men nödvändigt. Det är ett kvitto på tidigare misslyckanden. Men det är också en pragmatisk handling för att hantera en akut kris.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande om ett förstärkt samhällsskydd och tydligare reaktioner vid återfall i brott. Betänkandet tar upp flera viktiga och nödvändiga delar för att bekämpa den organiserade brottsligheten och stärka tryggheten i vårt land.

Centerpartiet står bakom utskottets förslag och välkomnar de skärpningar som nu föreslås. Att kriminalisera rymningar från Sis och anstalter, att ge återfall i brott en större betydelse vid straffmätningen och att utöka möjligheten att använda vistelseföreskrifter är alla nödvändiga verktyg för att stärka samhällsskyddet.

När en person döms för ett brott måste samhällets reaktion vara tydlig och konsekvent. Straffet ska verkställas, och det ska ske på ett säkert sätt. Rymningar borde inte kunna ske. Staten, i form av polisen och kriminalvården, borde ha sätt att arbeta som gör att rymningar inte är möjliga.

Trots kritik mot förslaget anser Centerpartiet att en kriminalisering av rymning är i linje med vår och allmänhetens syn på rättssamhället och bör införas. På samma sätt är det rimligt att upprepa att brottslighet bör mötas av en skarpare reaktion än nu. De som systematiskt, oavsett skäl, ägnar sig åt en kriminell bana och utsätter andra för fara och lidande ska veta att samhället ser allvarligt på deras handlingar.

De förslag som rör skärpta, och jag skulle säga smartare, villkor för permission och frigivningsförberedande åtgärder är också välkomna. De ger kriminalvården bättre möjligheter att göra individuella bedömningar och säkerställa att övergången från anstalt till ett liv i frihet blir tryggare, både för den enskilde, för samhället och, kanske framför allt, för brottsoffren. Det här är bättre på samma sätt: Det är smart och bra.

Herr talman! Med det sagt är lagar och skärpta straff en del av ekvationen. För att verktygen ska få verklig effekt, och för att vi på riktigt ska kunna pressa tillbaka den grova organiserade brottsligheten och minska återfallen, måste även andra delar fungera bättre. Det handlar om kriminalvården, och om dess personal, kompetens och fysiska kapacitet.

Jag och Centerpartiet är djupt oroade. Vi har under flera år sett hur kriminalvården går på knäna. Beläggningsgraden på anstalter och häkten har varit över 100 procent under lång tid. I Kriminalvårdens senaste kapacitetsrapport från i år målas en bild upp av ett fortsatt mycket ansträngt läge. Personalen gör ett fantastiskt arbete, men med säkerhetsrisker och under svåra förhållanden. Det är en ohållbar situation.

Platsbrist får aldrig vara en anledning att göra avkall på medarbetares eller intagnas säkerhet eller på kvaliteten på den vård och det återfallsförebyggande arbete som kriminalvården ska tillhandahålla. Vi får inte göra avkall på kriminalvårdens vision ”bättre ut”, oavsett om det är utbildning, behandling eller sysselsättning som man behöver.

En överbelagd anstalt är en säkerhetsrisk. Det ökar risken för hot, våld och otillåten påverkan, och det försvårar arbetet med att bryta en kriminell livsstil. En anstaltsvistelse får inte bli en skola för grövre brottslighet. Det blir i så fall som ett moment 22 från regeringens sida.

Det krävs två saker: rätt resurser och tillräckligt med platser. Regeringen har, precis som den föregående, gjort historiska satsningar på rättsväsendet. Detta är bra och nödvändigt, och Centerpartiet står bakom dem. Men när det kommer till flaskhalsen, det vill säga utbyggnaden av våra anstalter, går det för långsamt. Jag vet att regeringen är medveten om det. En del görs, men det räcker inte. Vi har påpekat att det med tanke på de långa ledtiderna borde vara ett trettiotal byggprojekt på gång, men i verkligheten är det en handfull.

Det är ett underbetyg. Det krävs ett tydligare ledarskap och en bättre leverans från regeringen och ansvariga myndigheter. Alla alternativ behöver utredas, och vi har inte råd att vänta. För varje dag som går med överfulla anstalter ökar risken för att det – trots den lagstiftning som i dag läggs på riksdagens bord och som Centerpartiet står bakom – inte ska gå att fullt ut använda lagstiftningen i kampen mot återfallsbrottslighet och minska riskerna för personalen.

Herr talman! Centerpartiet står för en rättspolitik som är både hård mot brott och smart mot brottens orsaker. De lagförslag som ligger på bordet i dag är en viktig del av detta. Detta är helt avgörande för att vi ska kunna skapa ett tryggare Sverige för alla. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag körde i går från Leksand till Stockholm för den här debatten och veckans riksdagsarbete. Det var en fin sommardag i vårt vackra Sverige. Jag lyssnade på Sveriges Radios podd Brottsutredarna om stölder av fyrhjulingar, motocrosscyklar, endurocyklar och verktyg.

En kille från Leksand som jag känner, Erik, berättade om hur han förra sommaren efter ett inbrott i sin by i Leksand ringde den svenska polisen med avgörande bevisning i realtid om var stöldgodset fanns. Han fick till svar något slags variant av ”ring inte oss, vi ringer dig”. Erik fick i stället kontakt med en polis i Polen, där stöldgodset var, vilket ledde till att man upptäckte en stor mängd stulna varor. Det här skedde innan den svenska polisen ens hade ringt tillbaka, än mindre kommit på plats. Detta var Tidöregeringens polis 2025.

Det ska sägas att polisen i Dalarna har agerat sedan godset återfunnits och att det pågår en rättegång i Falu tingsrätt.

I podden sades också att en av de inblandade upprepade gånger hade gripits av polisen med stöldgods men alltid hade släppts. Detta var 2025.

Vad vill jag säga med det här när dagens debatt handlar om ansiktsigenkänning med hjälp av AI på allmän plats? Det jag vill säga är att polisens arbete är att förebygga och förhindra. Har brottet skett ska det utredas och lagföras. Här ser vi att polisen trots de enorma resurstillskotten inte löser fler brott. Att som uppgavs i podden gripas för stöld flera gånger och släppas varje gång ger inte någon avskräckande effekt direkt.

Min invändning mot dagens förslag är att man för att införa verktyg som är ingripande och övervakande behöver ha fullt ut använt de verktyg man har. Polisens basarbete behöver förbättras betydligt innan man inför verktyg som utmanar den personliga friheten på det sätt som dagens förslag gör.

Det ska sägas att Centerpartiet har varit för det mesta som har kommit från Tidöregeringen. Det har varit nödvändigt och viktigt. Vi sätter brottsoffret i bättre fokus än vi någonsin har gjort. Men vi har sagt nej till saker där det har funnits rättssäkerhetsrisker och där verktygen inte är så skarpa som framställs.

Visitationszoner infördes trots stark kritik. De har använts sex gånger de senaste åren: fyra gånger 2024, en gång 2025 och en gång hittills i år, varav den senaste var med anledning av konflikten i Mellanöstern.

Angående anonyma vittnen finns en stor oro för rättssäkerheten och för att det skulle göra värdefulla vittnen ganska värdelösa. Nu sägs det i SVT Nyheter att man nu, efter att i snart 1,5 år haft möjlighet att använda anonyma vittnen, eventuellt kommer att få ett sådant fall.

Det här är inte de skarpa verktyg som framställs, och man måste vara försiktig med verktyg som utmanar den personliga integriteten.

Jag vill säga det en gång till: Centerpartiet kommer aldrig att acceptera en brottsutveckling som den som har skett de senaste åren. Gängens brutalitet, skjutningarna och den otrygghet som breder ut sig kräver ett större fokus på brottsoffren, hårdare tag och effektiva förebyggande åtgärder. Vi är beredda att fortsätta ge polisen de verktyg som de behöver.

Herr talman! Varje verktyg är dock inte rätt verktyg. Varje åtgärd är inte en bra åtgärd. Det här förslaget handlar inte om att vara för eller emot ny teknik. Detta handlar om var man drar gränsen mellan brottsbekämpning och övervakning och om hur ändamålsenligt och effektivt varje förslag är.

Utgångspunkten i EU:s så kallade AI-förordning är att det ska vara förbjudet att använda system för biometrisk fjärridentifiering i realtid av fysiska personer på allmänt tillgängliga platser för brottsbekämpande ändamål. Detta är ett viktigt ingångsvärde i de här debatterna.

Som skäl för detta anger man bland annat att en sådan användning särskilt inkräktar på de berörda personernas rättigheter och friheter. Användningen kan påverka privatlivet för en stor del av befolkningen, skapa en känsla av konstant övervakning och indirekt avskräcka från utövande av mötesfrihet och andra grundläggande rättigheter. Man säger också speciellt att förhållandet att kontrollerna sker i realtid innebär att effekterna av dem är omedelbara och att det finns begränsade möjligheter till ytterligare kontroll eller korrigering. Man lyfter också fram de tekniska bristerna i vissa AI-system.

Det handlar om att införa en teknik för massövervakning som riskerar att underminera själva fundamenten i vårt fria och öppna samhälle. Därför säger Centerpartiet nej till detta förslag. Jag säger inte att det är lätta överväganden alla gånger. Men till skillnad från till exempel Tidöpartierna och Socialdemokraterna säger vi också nej till chat control. Det finns ett viktigt syfte, men vi gör en annan bedömning av helheten.

Centerpartiet är inte teknikfientligt – tvärtom. Vi anser att AI, när det används på rätt sätt, kan vara ett fantastiskt verktyg för att stärka samhällsutvecklingen och effektivisera polisens arbete. Men det är viktigt att det görs på ett rättssäkert och ansvarsfullt sätt, och vi anser inte att det har gjorts.

De som blivit utsatta för människohandel, människorov, människoexploatering och exploatering för sexuella tjänster är en av de mest skyddslösa grupperna. Om vi verkligen vill prioritera och värna dem borde Tidöpartierna ta upp det här i regleringsbreven. Det står ingenting om människohandel i regleringsbreven. Däremot står det om de 5 000 kameror som har nämnts här, och dem står vi bakom, men man måste också ha en vilja och en riktning när det gäller vad man ska leta efter. Regleringsbreven behöver kompletteras med just människorov.

Vi vet att svart arbetskraft numera är den enskilt största inkomstkällan för den grova organiserade brottsligheten. Den svarta arbetskraften finns på byggen, på restauranger och inom serviceyrken. Vi behöver göra mer för dessa människor. Använd inte dem som skäl för att övervaka på allmän plats när vi vet att de jobbar nästan dygnet runt, sover på madrasser på golvet och inte är på allmänna platser.

Organiserad brottslighet utgör allvarliga hot mot enskilda men också mot samhället i stort. Gör då det som är effektivt och använd inte dessa människor som skäl för massövervakning.

Att bekämpa brott är att försvara det öppna samhället. Men vi kan aldrig försvara det öppna samhället med metoder som avskaffar det. Centerpartiet väljer en annan väg – en väg som kombinerar kraftfull brottsbekämpning med ett orubbligt försvar av rättsstaten och den enskilda människans fri- och rättigheter.

Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det handlar om det vi skulle kunna kalla demonstrationslagen.

Låt mig inleda med att vara fullständigt tydlig: De grundläggande fri- och rättigheterna – yttrandefriheten, informationsfriheten, tryckfriheten, föreningsfriheten, religionsfriheten, mötesfriheten och demonstrationsfriheten – är och förblir grundpelare i vår svenska demokrati. De är inte förhandlingsbara.

Rätten att samlas, uttrycka åsikter och demonstrera gäller för alla – även för den som vill framföra åsikter som kan uppfattas som rejält provocerande eller sårande. Man får såklart inte hota folk, hetsa mot folkgrupp eller anstifta till brott, men man får säga det obekväma, det jobbiga och det utmanande.

Det är just med den utgångspunkten ett enigt utskott ställer sig bakom den här propositionen. Det handlar inte om att inskränka dessa rättigheter. Det handlar om att garantera att de kan utövas på ett tryggt och säkert sätt. En rättighet som inte kan utövas utan risk för liv och hälsa är i praktiken en urholkad rättighet.

Samhället har nämligen förändrats. Hotbilden är mer komplex, och den nuvarande ordningslagen, som i stora delar är från 1950-talet, har visat sig ha brister. Vi har i dag en situation där Polismyndigheten kan ha kännedom om ett trovärdigt bombhot mot en planerad sammankomst men ändå tvingas vänta tills evenemanget påbörjas innan det kan ställas in. Flera andra har lyft detta i debatten, och det är viktigt att vi nu genom denna proposition stänger den luckan.

Fru talman! Förslaget innehåller också andra viktiga och välavvägda verktyg.

För det första tydliggörs polisens befogenhet att besluta om annan tid eller plats för en sammankomst. Detta är inte ett sätt att tysta obekväma åsikter utan ett proportionerligt och mindre ingripande verktyg som kan användas i stället för att helt vägra tillstånd.

När alternativet är ett totalt avslag, till exempel på grund av ordnings- eller säkerhetsrisker vid kolliderande demonstrationer, ger detta lagförslag en möjlighet att säga: Ja, ni får demonstrera men på en annan plats eller vid en annan tid. Det stärker den faktiska möjligheten att göra sin röst hörd.

Det är dock viktigt, och detta har Centerpartiet lyft i den dialog vi haft, att denna möjlighet inte används för att flytta en demonstration på ett sådant sätt att det förfelar hela syftet med demonstrationen. Att kunna samlas på en viss dag, en viss tid eller en viss plats kan ibland vara själva poängen med att samlas. Därför är det viktigt att fortsatt följa hur denna lagstiftning används av polisen och av domstolarna.

För det andra är det viktigt att understryka vad propositionen inte innebär. Jag är glad att regeringen har valt att inte gå vidare med de mer långtgående förslag från utredningen som handlade om att införa ”Sveriges säkerhet” som allmän grund för att neka tillstånd. Man har lyssnat på remissinstanser och politiska partier som varnade för otydlighet och risk för godtycke.

Centerpartiet tycker att det förslag som ligger på riksdagens bord är bra. Man har valt att inte gå den breda och svepande vägen. Detta är ett träffsäkert, tydligt och avgränsat förslag som adresserar de mest akuta säkerhetsbristerna utan att kompromissa med rättssäkerheten eller de grundläggande friheterna.

Vi vet alla skälen till den översyn som gjorts. Vi hade en situation i Sverige med koranbränningar och upphängda dockor av politiska ledare. Vi är flera här som var med i referensgruppen till den offentliga utredning som tillsattes, och jag vill passa på att säga att jag som oppositionspolitiker har uppskattat regeringens process i detta. Jag riktar ofta kritik mot regeringens processer, men jag vill lyfta när det är bra och påminna om att det går bra att ha en sådan process i frågor av den här vikten.

Att värna demokratin är en ständig balansakt. Vi ska skydda rätten att yttra sig och skydda de medborgare som utövar den rätten. Samtidigt måste vi skydda andras rätt att inte bli utsatta för brott i form av olaga hot, förolämpningar eller hets mot folkgrupp.

Den här lagstiftningen är en modern och proportionerlig lagstiftning som ger polisen och oss alla verktyg för att göra just det. Den säkerställer att våra grundlagsskyddade friheter inte bara blir vackra ord på ett papper eller i en talarstol utan levande rättigheter som kan utövas i en trygg och säker miljö. Det är att stärka demokratin i praktiken.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande Stärkt säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det handlar om det vi skulle kunna kalla demonstrationslagen.

Låt mig inleda med att vara fullständigt tydlig: De grundläggande fri och rättigheterna – yttrandefriheten, informationsfriheten, tryckfriheten, föreningsfriheten, religionsfriheten, mötesfriheten och demonstrationsfriheten – är och förblir grundpelare i vår svenska demokrati. De är inte förhandlingsbara.

Rätten att samlas, uttrycka åsikter och demonstrera gäller för alla – även för den som vill framföra åsikter som kan uppfattas som rejält provocerande eller sårande. Man får såklart inte hota folk, hetsa mot folkgrupp eller anstifta till brott, men man får säga det obekväma, det jobbiga och det utmanande.

Det är just med den utgångspunkten ett enigt utskott ställer sig bakom den här propositionen. Det handlar inte om att inskränka dessa rättigheter. Det handlar om att garantera att de kan utövas på ett tryggt och säkert sätt. En rättighet som inte kan utövas utan risk för liv och hälsa är i praktiken en urholkad rättighet.

Samhället har nämligen förändrats. Hotbilden är mer komplex, och den nuvarande ordningslagen, som i stora delar är från 1950-talet, har visat sig ha brister. Vi har i dag en situation där Polismyndigheten kan ha kännedom om ett trovärdigt bombhot mot en planerad sammankomst men ändå tvingas vänta tills evenemanget påbörjas innan det kan ställas in. Flera andra har lyft detta i debatten, och det är viktigt att vi nu genom denna proposition stänger den luckan.

Fru talman! Förslaget innehåller också andra viktiga och välavvägda verktyg.

För det första tydliggörs polisens befogenhet att besluta om annan tid eller plats för en sammankomst. Detta är inte ett sätt att tysta obekväma åsikter utan ett proportionerligt och mindre ingripande verktyg som kan användas i stället för att helt vägra tillstånd.

När alternativet är ett totalt avslag, till exempel på grund av ordnings- eller säkerhetsrisker vid kolliderande demonstrationer, ger detta lagförslag en möjlighet att säga: Ja, ni får demonstrera men på en annan plats eller vid en annan tid. Det stärker den faktiska möjligheten att göra sin röst hörd.

Det är dock viktigt, och detta har Centerpartiet lyft i den dialog vi haft, att denna möjlighet inte används för att flytta en demonstration på ett sådant sätt att det förfelar hela syftet med demonstrationen. Att kunna samlas på en viss dag, en viss tid eller en viss plats kan ibland vara själva poängen med att samlas. Därför är det viktigt att fortsatt följa hur denna lagstiftning används av polisen och av domstolarna.

För det andra är det viktigt att understryka vad propositionen inte innebär. Jag är glad att regeringen har valt att inte gå vidare med de mer långtgående förslag från utredningen som handlade om att införa ”Sveriges säkerhet” som allmän grund för att neka tillstånd. Man har lyssnat på remissinstanser och politiska partier som varnade för otydlighet och risk för godtycke.

Centerpartiet tycker att det förslag som ligger på riksdagens bord är bra. Man har valt att inte gå den breda och svepande vägen. Detta är ett träffsäkert, tydligt och avgränsat förslag som adresserar de mest akuta säkerhetsbristerna utan att kompromissa med rättssäkerheten eller de grundläggande friheterna.

Vi vet alla skälen till den översyn som gjorts. Vi hade en situation i Sverige med koranbränningar och upphängda dockor av politiska ledare. Vi är flera här som var med i referensgruppen till den offentliga utredning som tillsattes, och jag vill passa på att säga att jag som oppositionspolitiker har uppskattat regeringens process i detta. Jag riktar ofta kritik mot regeringens processer, men jag vill lyfta när det är bra och påminna om att det går bra att ha en sådan process i frågor av den här vikten.

Att värna demokratin är en ständig balansakt. Vi ska skydda rätten att yttra sig och skydda de medborgare som utövar den rätten. Samtidigt måste vi skydda andras rätt att inte bli utsatta för brott i form av olaga hot, förolämpningar eller hets mot folkgrupp.

Den här lagstiftningen är en modern och proportionerlig lagstiftning som ger polisen och oss alla verktyg för att göra just det. Den säkerställer att våra grundlagsskyddade friheter inte bara blir vackra ord på ett papper eller i en talarstol utan levande rättigheter som kan utövas i en trygg och säker miljö. Det är att stärka demokratin i praktiken.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Våld är inte bara slag och sparkar, och våld är inte bara blåmärken och brutna ben. Det långsiktigt kanske mest förödande våldet är ofta det som inte syns på ytan. Det är det tysta, nedbrytande våldet som dag för dag, ord för ord och handling för handling eroderar en människas självkänsla, inskränker hennes livsutrymme och fängslar henne i en verklighet präglad av rädsla och kontroll. Det är detta vi talar om i dag: det psykiska våldet. Det är ett allvarligt samhällsproblem som alltför länge har verkat i juridikens skuggor. Vi vet att det drabbar tusentals människor, inte minst kvinnor och unga, och att det ofta är ett förstadium till ännu grövre brottslighet.

Fru talman! Centerpartiet välkomnar och stöder grundförslaget att äntligen införa en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld. Det är ett förslag som vi och många andra länge har efterfrågat eftersom den nuvarande lagstiftningen har visat sig vara otillräcklig. Möjligheten att lagföra systematiska kränkningar som fridskränkningsbrott har i praktiken varit begränsad, särskilt när fysiskt våld har saknats. Att nu kriminalisera upprepade kränkningar såsom otillbörliga hot, tvång och övervakning är ett stort och nödvändigt steg för att ge brottsoffer den upprättelse de förtjänar och för att ge rättsväsendet de verktyg det behöver.

Att kunna få vara exakt den man är måste skyddas av det offentliga. Jag blir därför lite bekymrad när jag hör att regeringsföreträdare vill byta ut familjers åsikter och beslut om vad en kvinna får eller inte får ha på sig mot statens beslut om vad en kvinna får eller inte får ha på sig. Jag vill därför passa på att säga att Centern stöder linjen att den enskilda personen alltid själv ska bestämma vad den ska ha på sig.

Fru talman! Även om dagens förslag är ett stort och viktigt steg framåt är det inte ett fulländat steg. Förslaget har en allvarlig brist, och den bristen heter omvändelseförsök. Omvändelseförsök, alltså påtryckningar och tvång som syftar till att få någon att förändra sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck, är en djupt skadlig praktik. FN:s experter har likställt det med tortyr, och vi vet att omvändelseförsök riskerar att leda till psykisk ohälsa, depression och i värsta fall självmord.

Regeringen menar att den nya lagen om psykiskt våld kommer att täcka in även dessa praktiker genom lagtextens otillbörligt tvång. Och visst är det ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt. Vi i Centerpartiet delar den oro som framförts av flera remissinstanser och som ligger till grund för vår gemensamma reservation med övriga partier i oppositionen.

För det första tar lagförslaget främst sikte på upprepade kränkningar, men ett enskilt omvändelseförsök – en enda påtvingad så kallad terapisession eller andlig utdrivning – är ett för mycket och kan vara djupt kränkande och traumatiserande. Sådana enskilda händelser riskerar att falla utanför den nya lagen.

För det andra fångar förslaget inte upp själva syftet med handlingen. Precis som vid hedersrelaterad brottslighet är det viktigt att lagstiftningen inte bara ser till de enskilda handlingarna utan också till det bakomliggande motivet, som i detta fall är att förneka en människa rätten till sin egen identitet, sitt eget liv och sin egen kropp.

Fru talman! Ett uttryckligt förbud mot omvändelseförsök skulle sända en tydlig signal till samhället, till utsatta hbtqi-personer och inte minst till de grupper och individer som ägnar sig åt dessa skadliga praktiker. En sådan lagstiftning skulle ha en kraftfull normerande effekt och tydligt markera att detta är fullständigt oacceptabelt i Sverige. Flera andra länder har redan förstått detta och infört förbud, men Sverige släpar efter.

Därför, fru talman, är vår position tydlig. Vi ställer oss bakom propositionen i dess grundläggande del om att kriminalisera psykiskt våld, som är ett stort steg framåt. Men vi kräver att riksdagen också gör ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt återkomma med ett lagförslag som uttryckligen förbjuder omvändelseförsök.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation nummer 2.

Fru talman! Våld är inte bara slag och sparkar, och våld är inte bara blåmärken och brutna ben. Det långsiktigt kanske mest förödande våldet är ofta det som inte syns på ytan. Det är det tysta, nedbrytande våldet som dag för dag, ord för ord och handling för handling eroderar en människas självkänsla, inskränker hennes livsutrymme och fängslar henne i en verklighet präglad av rädsla och kontroll. Det är detta vi talar om i dag: det psykiska våldet. Det är ett allvarligt samhällsproblem som alltför länge har verkat i juridikens skuggor. Vi vet att det drabbar tusentals människor, inte minst kvinnor och unga, och att det ofta är ett förstadium till ännu grövre brottslighet.

Fru talman! Centerpartiet välkomnar och stöder grundförslaget att äntligen införa en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld. Det är ett förslag som vi och många andra länge har efterfrågat eftersom den nuvarande lagstiftningen har visat sig vara otillräcklig. Möjligheten att lagföra systematiska kränkningar som fridskränkningsbrott har i praktiken varit begränsad, särskilt när fysiskt våld har saknats. Att nu kriminalisera upprepade kränkningar såsom otillbörliga hot, tvång och övervakning är ett stort och nödvändigt steg för att ge brottsoffer den upprättelse de förtjänar och för att ge rättsväsendet de verktyg det behöver.

Att kunna få vara exakt den man är måste skyddas av det offentliga. Jag blir därför lite bekymrad när jag hör att regeringsföreträdare vill byta ut familjers åsikter och beslut om vad en kvinna får eller inte får ha på sig mot statens beslut om vad en kvinna får eller inte får ha på sig. Jag vill därför passa på att säga att Centern stöder linjen att den enskilda personen alltid själv ska bestämma vad den ska ha på sig.

Fru talman! Även om dagens förslag är ett stort och viktigt steg framåt är det inte ett fulländat steg. Förslaget har en allvarlig brist, och den bristen heter omvändelseförsök. Omvändelseförsök, alltså påtryckningar och tvång som syftar till att få någon att förändra sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck, är en djupt skadlig praktik. FN:s experter har likställt det med tortyr, och vi vet att omvändelseförsök riskerar att leda till psykisk ohälsa, depression och i värsta fall självmord.

Regeringen menar att den nya lagen om psykiskt våld kommer att täcka in även dessa praktiker genom lagtextens otillbörligt tvång. Och visst är det ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt. Vi i Centerpartiet delar den oro som framförts av flera remissinstanser och som ligger till grund för vår gemensamma reservation med övriga partier i oppositionen.

För det första tar lagförslaget främst sikte på upprepade kränkningar, men ett enskilt omvändelseförsök – en enda påtvingad så kallad terapisession eller andlig utdrivning – är ett för mycket och kan vara djupt kränkande och traumatiserande. Sådana enskilda händelser riskerar att falla utanför den nya lagen.

För det andra fångar förslaget inte upp själva syftet med handlingen. Precis som vid hedersrelaterad brottslighet är det viktigt att lagstiftningen inte bara ser till de enskilda handlingarna utan också till det bakomliggande motivet, som i detta fall är att förneka en människa rätten till sin egen identitet, sitt eget liv och sin egen kropp.

Fru talman! Ett uttryckligt förbud mot omvändelseförsök skulle sända en tydlig signal till samhället, till utsatta hbtqi-personer och inte minst till de grupper och individer som ägnar sig åt dessa skadliga praktiker. En sådan lagstiftning skulle ha en kraftfull normerande effekt och tydligt markera att detta är fullständigt oacceptabelt i Sverige. Flera andra länder har redan förstått detta och infört förbud, men Sverige släpar efter.

Därför, fru talman, är vår position tydlig. Vi ställer oss bakom propositionen i dess grundläggande del om att kriminalisera psykiskt våld, som är ett stort steg framåt. Men vi kräver att riksdagen också gör ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt återkomma med ett lagförslag som uttryckligen förbjuder omvändelseförsök.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation nummer 2.

Herr talman! Om jag visste att det här var en tävling i att inte lyda Lagrådet måste jag fast jag är tävlingsmänniska medge att jag den här gången förlorar med råge, och jag tycker inte att detta är en standard att ta efter.

Vi i Centerpartiet tycker att Lagrådet har en viktig funktion i vår liberala demokrati. Vi brukar ofta få klagomål om att vi är emot snabb lagstiftning. Centerpartiet tycker om snabb lagstiftning, men den får inte vara undermålig. Det känns alltså bra att höra att ministern lyfter fram Lagrådets utomordentligt viktiga roll.

Herr talman! Om jag visste att det här var en tävling i att inte lyda Lagrådet måste jag fast jag är tävlingsmänniska medge att jag den här gången förlorar med råge, och jag tycker inte att detta är en standard att ta efter.

Vi i Centerpartiet tycker att Lagrådet har en viktig funktion i vår liberala demokrati. Vi brukar ofta få klagomål om att vi är emot snabb lagstiftning. Centerpartiet tycker om snabb lagstiftning, men den får inte vara undermålig. Det känns alltså bra att höra att ministern lyfter fram Lagrådets utomordentligt viktiga roll.

Herr talman! Det är många som har synpunkter på regeringens politik, men några av alla dem som yttrar sig har ändå en särställning. Det är Finanspolitiska rådet, Klimatpolitiska rådet och Lagrådet. Det är myndigheter med uppdrag att granska just regeringens politik, och Lagrådets uppdrag finns i grundlagen.

Alla dessa tre instanser har i sina årliga rapporter och i sina många yttranden kommit med svidande kritik mot regeringen. Lagrådet säger att beredningen brister och att man knappt kan använda förslagen som lagstiftning. Vi ser dock att regeringen nonchalerar, förminskar och många gånger helt avfärdar Finanspolitiska rådets och Klimatpolitiska rådets rekommendationer och Lagrådets många yttranden.

Min fråga till justitieministern rör just Lagrådet. Överväger regeringen några förändringar i Lagrådets funktion eller uppdrag?

Herr talman! Det är många som har synpunkter på regeringens politik, men några av alla dem som yttrar sig har ändå en särställning. Det är Finanspolitiska rådet, Klimatpolitiska rådet och Lagrådet. Det är myndigheter med uppdrag att granska just regeringens politik, och Lagrådets uppdrag finns i grundlagen.

Alla dessa tre instanser har i sina årliga rapporter och i sina många yttranden kommit med svidande kritik mot regeringen. Lagrådet säger att beredningen brister och att man knappt kan använda förslagen som lagstiftning. Vi ser dock att regeringen nonchalerar, förminskar och många gånger helt avfärdar Finanspolitiska rådets och Klimatpolitiska rådets rekommendationer och Lagrådets många yttranden.

Min fråga till justitieministern rör just Lagrådet. Överväger regeringen några förändringar i Lagrådets funktion eller uppdrag?

Herr talman! Jag ska läsa direkt ur betänkandet. Det står: ”Det finns i Sverige en lång tradition av att särbehandla unga lagöverträdare i straffsystemet, särskilt unga i åldersgruppen 15–17 år, både vid straffmätning och vid val av påföljd. Ett skäl till denna ordning är att unga typiskt sett inte anses ha nått sådan mognad och ansvarsförmåga att de bör behandlas som vuxna. De anses också särskilt känsliga för de konsekvenser som straffrättsliga ingripanden kan leda till.”

Detta kommer från samma majoritet som har lagt ett förslag om sänkning av straffbarhetsåldern till 13 år på riksdagens bord och som även vill skriva in barn så unga som 10 år i belastningsregistret efter bevistalan.

En stor mängd lagstiftning kring just barn och brott läggs på riksdagens bord. Det handlar dels om generell lagstiftning med straffskärpningar som även träffar barn, dels om specifik lagstiftning för barn. Vi debatterar nu betänkandet Frihetsberövande påföljder för barn och unga. Det finns även betänkanden som Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor och sådant som rör skärpta regler för unga lagöverträdare.

Vi i Centerpartiet står bakom utskottets förslag i dagens betänkande, men givet alla de parallella processerna vill jag nämna att vi står bakom den här lagstiftningen för barn från 15 år och uppåt – inte för 13åringar eller 14åringar. Centerpartiet säger nej till sänkt straffbarhetsålder.

Det innebär dock inte att Centerpartiet inte ser brottsoffren. För dem spelar det ingen roll om gärningspersonen är 13 eller 33 år. Klarhet och upprättelse behöver inte ses som motsatsen till insatser som tar barnen från kriminaliteten i stället för längre in i den. Det är viktigt att vi kan tänka båda dessa tankar samtidigt.

Herr talman! De lagändringar som vi nu har på bordet innebär att barn och unga ska dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård när en frihetsberövande påföljd inte kan undvikas. Kriminalvården blir ansvarig för verkställigheten, och sluten ungdomsvård utmönstras ur påföljdssystemet. Vi står bakom detta och tycker att det är rätt beslut. Samtidigt är det rätt att ungdomsvård, ungdomstjänst och ungdomsövervakning finns kvar.

Centerpartiet har stort förtroende för Kriminalvården och dess verksamhet. Det är stadgat att barn som döms till fängelse som huvudregel ska placeras på särskilda barn- och ungdomsavdelningar som ska vara särskilt anpassade utifrån barns behov och rättigheter. Det här är väldigt viktigt.

Genom att påföljden blir fängelse kommer barn och unga även att omfattas av systemet med villkorlig frigivning. Vid övergången från anstalt till frihet kommer de att ställas under övervakning och vara i kontakt med frivården. Vi ser detta som en stor fördel.

Vi ser samtidigt med stort allvar på den platsbrist som råder inom kriminalvården och på den enorma expansionen. Detta påverkar både medarbetarnas och de intagnas säkerhet. Vi ser stora brister i regeringens styrning av myndigheten just avseende den nödvändiga utbyggnationen och nybyggnationen.

Herr talman! Vi är också mycket oroliga över att regeringen slarvar med barnens skolgång. Det är lätt att säga att man ska bilda sig, och det är lätt att köra snabbspår med lagstiftning. Man har dock inte sett till att skolan lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag samtidigt som den repressiva lagstiftningen finns på plats. Här får regeringen underkänt.

Det pågår en debatt om snabb lagstiftning som inte håller måttet. I stort sett alla lagförslag får skarp kritik av både remissinstanser och Lagrådet. Jag vill därför vara tydlig: Från Centerpartiets sida har vi inga problem med snabbheten, men vi har problem med undermåligheten i lagstiftningen. Den gör att vi tvingas säga ja till nödvändig men undermålig lagstiftning. Sätt oss inte i den situationen!

Som vi har fått höra här: När det går snabbt med lagstiftningen är det regeringens förtjänst, och när det går långsamt är det den förra regeringens fel. Jag förstår inte riktigt det. Jag brukar tänka att politiker ska vara som skidskyttar – de som är bra är både snabba och träffsäkra. Fler kan behöva ha den målbilden.

I stället för att vidta ännu fler repressiva åtgärder behöver vi i Sverige byta perspektiv för att komma åt den grova brottslighet som gör att barn och unga tvingas till dessa handlingar. Det handlar inte om hårdare straff eller om att låsa in barn som går i årskurs 6 eller 7. Vi ska komma ihåg att de barn som nu är 13 år var 9 år när regeringen tillträdde. Vi måste komma ihåg att det finns sätt att bryta det här.

Insatserna behöver komma tidigare, vilket den nya socialtjänstlagen, som vi stod bakom och som flera har lyft fram, ger möjlighet till. Den har nu varit på plats i snart ett år. Här behövs både snabbspår och snabbare arbete. På samma sätt som de kriminella gängen rekryterar barn behöver vi från den goda och laglydiga sidan rekrytera barn. Vi behöver rekrytera dem till en verklighet där det finns framtidsutsikter, trygga vuxna och ett samhälle att lita på.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag ska läsa direkt ur betänkandet. Det står: ”Det finns i Sverige en lång tradition av att särbehandla unga lagöverträdare i straffsystemet, särskilt unga i åldersgruppen 15–17 år, både vid straffmätning och vid val av påföljd. Ett skäl till denna ordning är att unga typiskt sett inte anses ha nått sådan mognad och ansvarsförmåga att de bör behandlas som vuxna. De anses också särskilt känsliga för de konsekvenser som straffrättsliga ingripanden kan leda till.”

Detta kommer från samma majoritet som har lagt ett förslag om sänkning av straffbarhetsåldern till 13 år på riksdagens bord och som även vill skriva in barn så unga som 10 år i belastningsregistret efter bevistalan.

En stor mängd lagstiftning kring just barn och brott läggs på riksdagens bord. Det handlar dels om generell lagstiftning med straffskärpningar som även träffar barn, dels om specifik lagstiftning för barn. Vi debatterar nu betänkandet Frihetsberövande påföljder för barn och unga. Det finns även betänkanden som Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor och sådant som rör skärpta regler för unga lagöverträdare.

Vi i Centerpartiet står bakom utskottets förslag i dagens betänkande, men givet alla de parallella processerna vill jag nämna att vi står bakom den här lagstiftningen för barn från 15 år och uppåt – inte för 13åringar eller 14åringar. Centerpartiet säger nej till sänkt straffbarhetsålder.

Det innebär dock inte att Centerpartiet inte ser brottsoffren. För dem spelar det ingen roll om gärningspersonen är 13 eller 33 år. Klarhet och upprättelse behöver inte ses som motsatsen till insatser som tar barnen från kriminaliteten i stället för längre in i den. Det är viktigt att vi kan tänka båda dessa tankar samtidigt.

Herr talman! De lagändringar som vi nu har på bordet innebär att barn och unga ska dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård när en frihetsberövande påföljd inte kan undvikas. Kriminalvården blir ansvarig för verkställigheten, och sluten ungdomsvård utmönstras ur påföljdssystemet. Vi står bakom detta och tycker att det är rätt beslut. Samtidigt är det rätt att ungdomsvård, ungdomstjänst och ungdomsövervakning finns kvar.

Centerpartiet har stort förtroende för Kriminalvården och dess verksamhet. Det är stadgat att barn som döms till fängelse som huvudregel ska placeras på särskilda barn- och ungdomsavdelningar som ska vara särskilt anpassade utifrån barns behov och rättigheter. Det här är väldigt viktigt.

Genom att påföljden blir fängelse kommer barn och unga även att omfattas av systemet med villkorlig frigivning. Vid övergången från anstalt till frihet kommer de att ställas under övervakning och vara i kontakt med frivården. Vi ser detta som en stor fördel.

Vi ser samtidigt med stort allvar på den platsbrist som råder inom kriminalvården och på den enorma expansionen. Detta påverkar både medarbetarnas och de intagnas säkerhet. Vi ser stora brister i regeringens styrning av myndigheten just avseende den nödvändiga utbyggnationen och nybyggnationen.

Herr talman! Vi är också mycket oroliga över att regeringen slarvar med barnens skolgång. Det är lätt att säga att man ska bilda sig, och det är lätt att köra snabbspår med lagstiftning. Man har dock inte sett till att skolan lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag samtidigt som den repressiva lagstiftningen finns på plats. Här får regeringen underkänt.

Det pågår en debatt om snabb lagstiftning som inte håller måttet. I stort sett alla lagförslag får skarp kritik av både remissinstanser och Lagrådet. Jag vill därför vara tydlig: Från Centerpartiets sida har vi inga problem med snabbheten, men vi har problem med undermåligheten i lagstiftningen. Den gör att vi tvingas säga ja till nödvändig men undermålig lagstiftning. Sätt oss inte i den situationen!

Som vi har fått höra här: När det går snabbt med lagstiftningen är det regeringens förtjänst, och när det går långsamt är det den förra regeringens fel. Jag förstår inte riktigt det. Jag brukar tänka att politiker ska vara som skidskyttar – de som är bra är både snabba och träffsäkra. Fler kan behöva ha den målbilden.

I stället för att vidta ännu fler repressiva åtgärder behöver vi i Sverige byta perspektiv för att komma åt den grova brottslighet som gör att barn och unga tvingas till dessa handlingar. Det handlar inte om hårdare straff eller om att låsa in barn som går i årskurs 6 eller 7. Vi ska komma ihåg att de barn som nu är 13 år var 9 år när regeringen tillträdde. Vi måste komma ihåg att det finns sätt att bryta det här.

Insatserna behöver komma tidigare, vilket den nya socialtjänstlagen, som vi stod bakom och som flera har lyft fram, ger möjlighet till. Den har nu varit på plats i snart ett år. Här behövs både snabbspår och snabbare arbete. På samma sätt som de kriminella gängen rekryterar barn behöver vi från den goda och laglydiga sidan rekrytera barn. Vi behöver rekrytera dem till en verklighet där det finns framtidsutsikter, trygga vuxna och ett samhälle att lita på.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi har samlats här för att debattera Riksrevisionens granskning av Polismyndighetens arbete för att nå intentionerna med polisreformen 2015. Den övergripande slutsatsen från Riksrevisionen är att Polismyndigheten inte har arbetat tillräckligt effektivt för att nå intentionerna och att myndigheten inte heller har nått intentionerna med reformen.

Reformen syftade till att ge ökad flexibilitet, förbättrade resultat, högre kvalitet och en ökad kostnadseffektivitet inom polisen. Sedan dess har brottsligheten förvisso delvis förändrats, men det gör det inte mindre angeläget att Polismyndigheten når intentionerna.

Regeringen och polisen säger att man arbetar aktivt och på bred front. Vi kunde väl inte förvänta oss något annat. Men vi kan konstatera att det inte är tillräckligt.

Sverige förtjänar en effektiv och välfungerande polismyndighet som både löser och förhindrar brott. För att alla ska kunna känna trygghet och tillit, oavsett om de bor i någon av våra större städer eller på landsbygden, behöver antalet poliser utökas och arbetet förbättras.

Den polisreform som genomfördes för över tio år sedan var en viktig del i detta. Det handlar om att på bästa sätt samordna resurser och att gemensamt förhindra och lösa fler brott.

De senaste decennierna har dock allt fler polisstationer lagts ned, och polisen har blivit ett allt ovanligare inslag i stora delar av landet. Runt hälften av alla polisstationer har stängts sedan 90-talet. Det vilar ett stort ansvar på många regeringar tillbaka i tiden. Det har bidragit till en känsla av att samhället lämnar och sviker i de mindre tätbefolkade delarna av landet.

Centerpartiet har drivit på för att vi tydligare ska se brotten på landsbygden och för en ökad polistäthet. Men det behövs ytterligare åtgärder för att säkra en trygg tillvaro i hela landet.

Även fast folktätheten är mindre och gängkriminaliteten inte är lika intensiv har vi våldet mot barn och kvinnor, och vi har mängdbrotten som drabbar enskilda, besöksnäring, handel och entreprenörsföretag.

När det gäller mängdbrotten vet vi att det finns en stark koppling till den organiserade brottsligheten. Det är helt avgörande att polisen återupprättar närvaron och tillgängligheten på ett verkningsfullt sätt i hela landet.

Herr talman! Vi i Centerpartiet har stått bakom de historiskt stora och välbehövliga ökade resurserna till svensk polis som nu förverkligas. I vår vårbudget som vi kom med nyligen har vi med en omfördelning till en polisgaranti med närvaro i landets alla 290 kommuner.

Vi instämmer i det som föregående talare har sagt. Precis som landets kommuner ser mycket olika ut, kommer även den polisiära närvaron att behöva se olika ut. Men känslan att polisen finns där när man behöver den, den känslan behöver vara lika i hela landet.

Jag blir ibland förvånad när företrädare för regeringspartierna likställer att en minister ska kunna styra sina myndigheter med ministerstyre. Det är inte ministerstyre att ge uppdrag till i det här fallet en polismyndighet att öka och säkerställa en polisiär närvaro i hela landet för att vi ska kunna skapa trygghet överallt. Vi från Centerpartiet anser att det är myndighetsstyrning och inte ministerstyre.

Men i Tidöregeringens Sverige stänger polisen på landsbygden. Trots de historiskt stora satsningarna på polisen stängs polisreceptioner på landsbygden. Befolkningen i mitt hemlän Dalarna men även i Blekinge och på andra ställen har under denna mandatperiod sett hur polisen tagit ned skylten och sett att deras möjlighet att fysiskt besöka polisen med fasta öppettider har försvunnit.

Det är bra med satsningar på en förbättrad service per telefon eller digitalt. Men när det gäller samhällsservice som pass och hittegods, anmälningar av många brott eller iakttagelser som gör att vi kan öka uppklaringen och lagföringen är det många gånger helt avgörande med en lokal fysisk närvaro i någon form.

Att hänvisas till en polisreception eller liknande många mil och många timmar bort på landet drabbar dessutom de resurssvagaste hårdast. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen. Personer med funktionshinder, de som är hänvisade till allmänna kommunikationer, de som inte är digitala eller de som har andra utmaningar är alltid de som drabbas hårdast av neddragningarna.

En tillgänglig och närvarande polis som bygger förtroende är avgörande för att förebygga och utreda brott. En tillgänglig närvarande polis är avgörande för att vi ska återskapa tryggheten och tilliten i samhället.

Det är inte så att jag inte uppskattar det som regering och polis skriver i betänkandet. Men det krävs en polismyndighet som ökar takten i sitt förbättringsarbete och en regering som förmår att styra och leda Polismyndigheten i detta arbete, allt för ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 2.

Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att inte ägna mig åt alltför grav ämnesflykt.

När det handlar om dagens ämne och man undrar hur Centern ska kunna samarbeta med övriga partier kan vi konstatera att Centern i det här fallet har en egen position, som vi inte delar med något av de andra partierna, i bemärkelsen att vi inte misstror Sveriges jägare när det gäller att de kan hantera de halvautomatiska vapnen.

Det där är en fråga i sig, där vi undrar hur Tidö ska göra. De ser ju ut att kunna samarbeta med alla andra i den frågan också.

Vi fick återigen ett exempel från ledamoten på att man inte håller med om allt fast man ingår i en koalition. För att sammanfatta frågan om ett regeringssamarbete: Jägarnas livsstil och den livsstil man har på landsbygden är viktig, och vi behöver därför få en mycket mer levande landsbygd. Om vi nu ska hålla oss inom rättsområdet kan jag nämna de problem vi ser med att polisnärvaron dras bort från landsbygden under en Tidöregering. Det är inte något som Centerpartiet skriver under på.

Vi ser också ett bekymmer i och med att Lagrådet avstyrker många av regeringens förslag på rättsområdet, som är viktigt för hela vårt land, och det gör även Klimatpolitiska rådet och Finanspolitiska rådet.

Med detta vill jag ha följande sagt: Centern går till val med egen politik, och sedan får vi efter valet se vad vi får ihop. Jägarnas situation är viktig, men det finns också större frågor: Jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och hela Sverige ska leva.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågeställningen!

Det här med blockpolitik och vilka lag man tillhör är ingen enkel sak. Vi har till exempel i debatten här i dag hört ledande företrädare för regeringens politik själva säga: Egentligen håller jag inte riktigt med om det som läggs på bordet, utan jag hade velat ha ett annat förslag. Det visar hur svårt det är att hålla med i exakt alla frågor, oavsett om man tillhör ett parti som sitter i regeringen eller inte.

I kommande val går Centerpartiet till val på Centerpartiets politik. Där lyfter vi landsbygden, och vi lyfter jägarnas livsstil, som vi inte vill förbjuda på det sätt som föreslås i betänkandet.

Jag ber därför att få ställa frågan tillbaka till ledamoten, för vi ser en bredd i väldigt många frågor även inom det Tidöunderlag som nu har presenterats.

Vad gäller röda linjer inför valet är den enda röda linje som Centerpartiet har på rättsområdet att vi säger nej till sänkt straffbarhetsålder från 15 år till vare sig 14 eller 13 år. Jag har uppfattat att Kristdemokraterna inte har varit ledande i arbetet med att sänka straffbarhetsåldern till 13 år, så låt mig fråga ledamoten: Hur ser KD på en sådan fråga i ett kommande och fortsatt regeringssamarbete med Tidö?

(TALMANNEN: I denna debatt, som ju handlar om en ny vapenlag, ger jag nu ordet till Ingemar Kihlström, Kristdemokraterna.)

Herr talman! Vi är här i dag för att debattera en ny vapenlag. Det är en välkommen lag som Centerpartiet i stort står bakom, men jag och min kollega Helena Vilhelmsson ska lyfta fram några aspekter.

När man pratar om vapen i dag i Sverige hamnar man i två olika sammanhang som har ganska lite med varandra att göra, förutom att det finns vapen med i båda sammanhangen.

Vi har de över 600 000 jägare, sportskyttar, samlare och handlare som tillsammans har nästan två miljoner vapen. Majoriteten är svenska jägare. De söker licens och utbildar sig. De har krav på sig vad gäller förvaring och hantering. De ägnar sig åt viltvård. Det är en stor gemenskap, och många gånger är det en livsstil.

Sedan har vi det andra sammanhanget. Det är den kriminella världen med gängens skjutningar och dödliga uppgörelser – ett annat slags livsstil. Det är en värld som vi diskuterar i många sammanhang här. Det är mycket den som den nya lagstiftningen på rättsområdet tar sikte på, och det gör delvis även denna vapenlag.

Det är viktigt att redan inledningsvis konstatera, så som många har gjort i tidigare anföranden, att gängens vapen inte är de legala vapen som omfattas av dagens lagförslag utan att gängens vapen uteslutande är illegala vapen. Det är inte jägarnas legala vapen som sätts i händerna på barn, utan det är illegala vapen.

Herr talman! Jag är inte jägare, och jag har inga vapen själv. Jag är uppvuxen med jakt och viltvård i familjen. Jag är däremot åklagare och är noga med även som politiker att vi lägger fram förslag som är effektiva, logiska och rimliga och som löser det problem man har identifierat.

Vi har ett stort problem med skjutningar i Sverige. Men jag vill inte att någon ger sken av att det är jägarnas, sportskyttarnas eller samlarnas vapen som används av gängen. Jag vill därför lyfta fram det förbud mot halvautomatiska vapen som föreslås i förslaget.

Dessa halvautomatiska vapen, bland annat AR-15, uppges vara så farliga och innebära så stora risker att hamna i fel händer att regeringen och SD – ja, alla andra partier – vill förbjuda dem, trots att dessa legala vapen inte över huvud taget används av de kriminella.

Då tänker man att om man har förbjudit dem behöver man samla in de 6 000–7 000 AR-15 som man nu har bedömt är så farliga. Men så är det inte. Samtidigt ska Sveriges jägare få ha kvar de 6 000–7 000 AR-15 som de redan har, trots att man har påstått att de är farliga och innebär risker.

Om jägarna ändå vill lämna in de vapnen har man från alla andra partier varit beredd att ge dem närmare en kvarts miljard kronor för det. Det är fullt rimligt när man löser in privat egendom. Men det är ändå en prioritering av våra skattepengar att lägga en kvarts miljard kronor på det.

Centerpartiet säger nej till detta. Vi är det enda partiet som är emot ett förbud av halvautomatiska vapen vid jakt, och jag kan förklara varför. Men först ska jag tala om lite annat.

De dödliga skjutningarna har de senaste åren drabbat Sverige hårt. De kriminella gängen och den organiserade brottsligheten har skördat liv och skapar otrygghet.

Händelser och brott har gjort att Centerpartiet har stått bakom de historiskt stora satsningarna på polis och övriga rättsväsendet. Vi har varit för straffskärpningar och införandet av nya verktyg och metoder, allt för att bekämpa den brottsligheten. Vi är även för att ge socialtjänst och kommuner ett utökat brottsförebyggande uppdrag.

För att Centerpartiet ska säga ja till förslag ska insatserna vara effektiva, rättssäkra och evidensbaserade. Det är just av de skälen, som jag nu återkommer till, som vi är emot förslaget att förbjuda jakt med halvautomatiska vapen.

Vi har även tittat på vad remissinstanserna som har granskat förslagen har sagt. Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet avstyrker förslaget att förbjuda halvautomatiska vapen. De menar att det inte kommer att få någon effekt på skjutvapenvåldet. Det är viktigt att lyssna på det.

Vi ska komma ihåg att vi har haft halvautomatiska vapen för jakt i Sverige sedan 1980-talet, och även dessa AR-15 under tiden 2023–2025. Det finns uppemot 7 000 AR-15 i vårt land.

Vi har tidigare hört i debatten om den så kallade läckageteorin. Den går ut på att legala vapen läcker till den kriminella världen. Vi har hört flera källor. Jag har vid ett flertal tillfällen ställt direkta frågor till rikspolischef Petra Lundh: Är det legala vapen som omhändertas? Är det legala vapen som används av gängen? Varje gång får jag svaret: Nej.

Centerpartiet står upp för de laglydiga vapenägarna. Vi har konsekvent sagt nej till att behandla skyttar och jägare som ett säkerhetsproblem bara för att samhället och regeringen inte lyckas hantera den organiserade brottsligheten.

Däremot måste vi, som flera har tagit upp, ha en fortsatt säker licensgivning. Vi välkomnar att man i denna proposition kodifierar en praxis av de omständigheter som ska beaktas vid lämplighetsprövningen.

Avslutningsvis: Det har tidigare talats här om en samsyn med olika block och hur vi ska få igenom olika regeringsalternativ efter valet. Jag vill vara tydlig med att det bara är Centerpartiet som inte tycker att vi ska ta nästan en kvarts miljard kronor av våra gemensamma skattepengar och en massa timmar av polisens värdefulla tid för att få bort ett vapen som inte används i de dödliga skjutningarna. Jag skulle säga att det inte alls är ett seriöst och ansvarsfullt användande av vare sig skattepengar eller polisens värdefulla tid.

Däremot behöver vi satsa både tid och pengar för att få bort de illegala vapnen som skördar människoliv, gör att barn rekryteras in i brottslighet och skapar otrygghet. Men lösningen är inte den som nu ligger på riksdagens bord. Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Sverige står inför en fängelsekris av stora mått om vi inte får en regering som klarar av att bygga fler häktes- och anstaltsplatser än nuvarande regering gör. Om vi satsar på polisen och åklagarna som med mer resurser gör att fler döms, om vi skärper straffen och om vi skjuter upp den villkorliga frigivningen och dessutom gör detta i en tid av ökad brottslighet – då måste vi ha en regering som klarar av att styra, leda och leverera i hela rättskedjan.

Kriminalvården tar ju över i rättskedjan antingen efter en häktning eller efter en lagakraftvunnen dom. Det brottsförebyggande arbetet har misslyckats, men det lagförande arbetet har lyckats. Polis och åklagare har redovisat för domstolarna de bevis de funnit. Vittnen har berättat, och brottsoffer har kommit till tals. Det är dags att avtjäna sitt straff, sin påföljd, i anstalt och i frivård.

Kriminalvårdens vision är ”bättre ut”. Vare sig det handlar om korta eller långa fängelsestraff ska målet vara att straffet markerar slutet på den dömde kriminelles bana, ett liv utan återfall i brott. Det behöver därför vara en verksamhet med åtgärder och insatser som vi vet är effektiva och verkningsfulla – och inte bara slagord.

Kriminalvården behöver också vara en verksamhet med hög säkerhet för både medarbetare och intagna. Men den bild som Kriminalvården ger är inte en bild med de bästa förutsättningarna för det. Kriminalvården anger i sin årsredovisning för 2025 att ökningen av antalet intagna, platsbristen, den relativt stora andelen nyanställda och ökningen av antalet klienter med koppling till organiserad brottslighet sammantaget hade en stor påverkan på arbetsmiljöriskerna under 2025.

Det är därför välkommet att regeringen lade fram ett av Trygghetsberedningens förslag – att det ska vara möjligt att avtjäna fängelsestraff upp till ett och ett halvt år med fotboja i stället för, som tidigare, sex månader. Det gör skillnad i fråga om både återfallsrisken och den allvarliga situationen på landets anstalter.

Myndigheten, Kriminalvården, ansvarar för sin lokalförsörjning. Men det är regeringen som leder sina myndigheter. Jag är mycket bekymrad över att det skapas krutdurkar i landets fängelser, där den kriminalvård som de intagna behöver sätts åt sidan för att enbart klara av – det här är Kriminalvårdens egna ord – bassäkerhet. Det kan innebära att våra anstalter blir en väg ännu längre in i kriminalitet i stället för en väg ut.

Jag har också ett stort förtroende för Kriminalvården – det har uttryckts av andra. Men jag är allvarligt oroad över situationen. Sverige kan mer än så här.

Kriminalvården, Specialfastigheter och regeringen behöver presentera en hållbar plan för en kriminalvård värd namnet. Jag tycker inte att vi här i riksdagen ska bestämma exakt var de nya anstalterna och häktena ska byggas. Men jag vet att jag och många med mig har besökt och haft kontakter med kommuner i landet som är redo för etableringar. Det är svårt både för kommunerna och för oss partier att få tydliga besked. Det är i stort sett olika siffror varje gång man får information. I en sådan här viktig fråga behöver regeringen, myndigheter och särskilda samordnare vara tydligare. Under tiden begås nämligen fler brott. Fler lagförs, och fängelsernas kapacitet utmanas rejält.

Jag vill här passa på att nämna att Centerpartiet står bakom förslaget om att hyra platser i Estland.

Fru talman! Vi kan återgå till Trygghetsberedningen. Det var alltså en enig parlamentarisk utredning. Beredningen föreslog till exempel att Kriminalvården skulle få ett förtydligat hälso- och sjukvårdsuppdrag i sin myndighetsinstruktion och att uppdraget skulle ges en särskild statlig finansiering. Syftet med förslaget var att tillgängliggöra behandling för fler intagna.

De skulle få ett uppdrag att bedriva hälso- och sjukvård som har effekt på risken att återfalla i brott. Syftet skulle vara att ha sådan sjukvård för alla klienter. Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att ta fram generella riktlinjer för vård för just frihetsberövade i syfte att stärka en sammanhållen vårdkedja.

Men allt det här säger regeringen nej till. Jag har sällan hört en ledamot från regeringspartierna nästan skryta över långsam handläggning och att goda förslag blir kvar i byrålådan. Det här är bra förslag som togs fram i enighet. De var remitterade och klara för ett och ett halvt år sedan. De behöver läggas på riksdagens bord.

Regeringen vill inte ens ställa sig bakom yrkanden om ett nationellt mål för minskad återfallsfrekvens och att resurser ska riktas till fungerande återfallsförebyggande insatser. Det är så att man häpnar.

Sverigedemokraten talade tidigare i debatten. Ledamoten är inte kvar i kammaren. Men ledamoten sa att målet för dem handlade om att för få sitter i fängelse. Målet var att fler ska sitta i fängelse. Centerpartiet tycker att det är för många som begår brott. Vi vill att färre ska begå brott. Det är en skillnad i fokus hos våra partier. Vi är för skärpta straff, men vi är också för ett skärpt brottsförebyggande arbete.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 1.

Herr talman! Sverige nås om inte varje dag så åtminstone varje vecka av nyheter om skjutningar, sprängningar, mord och annat grovt våld. Vi hör om olika övergrepp och allvarliga brott. Brotten är alldeles för många och alldeles för grymma, och de är förödande både för enskilda och för oss som land.

Vi läser även i notiser eller kanske i sociala medier om mängdbrott som stölder, skadegörelse och hot – brott som inte ens får någon svart rubrik längre.

Polisen har en mycket viktig – många gånger avgörande – roll i att skapa och återskapa tryggheten. Jag vill därför ta tillfället i akt att tacka alla poliser och polisanställda för de insatser som de gör dygnet runt, året runt, för oss alla i Sverige. Ett stort tack till er!

Det var med sorg och bestörtning som vi i helgen kunde läsa i Svenska Dagbladet om de poliser som valt att själva avsluta sina liv. Jag har inte mer information än vad som står i tidningen, men givet det som har framkommit och den situation som vårt land befinner sig i känns det viktigt att lyfta det här i dagens debatt.

Det vi har är nämligen en verklighet där våra poliser möter grov brottslighet, gängvåld, relationsvåld och mängdbrott. De möter också all den psykiska ohälsa som finns i vårt samhälle. Detta sker samtidigt som Polismyndigheten växer enormt och varannan polis i dag har mindre än tio år i yrket.

Dessutom fattar vi från regering och riksdag beslut i rask takt – ibland kanske alltför rask. Det kommer nya lagar – komplicerade, avancerade lagar – och nya verktyg som ibland med bara någon dags varsel ska användas korrekt och rättssäkert av våra enskilda poliser. Jag säger inte att våra poliser inte klarar detta, men vi måste vara medvetna om att nuläget innebär en enorm press.

Till detta ska läggas att poliser inte kan koppla av helt efter jobbet, som vi andra ofta kan. De behöver förvisso inte vara i uniform eller befinna sig på jobbet, men de har en ständig skyldighet att ingripa vid brott både på och utanför jobbet. Det är en skyldighet som är unik för polisen.

Arbetet med en hållbar arbetsmiljö blir därför helt avgörande för att vi ska kunna bekämpa den brottslighet vi har i Sverige i dag. Utan poliser spelar nämligen inte de stora budgettillskotten och alla de nya verktygen – såsom biometri, hemliga tvångsmedel och förverkande – någon roll. I samband med att rikspolischef Petra Lundh kommer till utskottet nästa vecka kommer jag därför att ställa frågor särskilt om det som har framkommit och om polisens arbetsmiljöarbete.

Herr talman! Polisen styrs av lagar, budget och regleringsbrev. Polisen har också en vision: Vi gör hela Sverige tryggt och säkert. Som centerpartist vill jag lyfta fram detta med hela Sverige.

Regeringen lägger landsbygdspropositioner på riksdagens bord. Man säger att hela landet ska funka och att den statliga närvaron är viktig. Där nämns såklart också polisen. Men i Tidöregeringens Sverige stänger polisen på landsbygden. Trots historiskt stora satsningar på polisen stängs flera polisreceptioner på landsbygden. Befolkningen i bland annat Dalarna och Blekinge har fått besked om att deras möjligheter att fysiskt besöka polisen med fasta öppettider kommer att försvinna.

Jag tycker att det är bra med satsningar på förbättrad service per telefon och digitalt. Jag tror heller inte att vi ska ha polisstationer i varje kommun. Men när det gäller samhällsservice som pass och hittegods samt anmälningar av brott och iakttagelser är det helt avgörande med viss lokal närvaro och tillgänglighet.

Att hänvisas till en polisreception många mil och många timmar bort drabbar dessutom de resurssvagaste hårdast. Det är alltid personer med funktionshinder, personer som är hänvisade till allmänna kommunikationer, personer som inte är digitala och personer som har andra utmaningar som drabbas hårdast av sådana här beslut.

En tillgänglig och närvarande polis bygger det förtroende som är avgörande för att förebygga och utreda brott. Jag vill passa på att ge en eloge till den föregående talaren, kristdemokraten Torsten Elofsson, som tog upp hur viktigt det är att komma åt mängdbrotten och att Sverige kan göra mer på det området. Kanske är det först den femte gången som du träffar en polisanställd som du vågar berätta att du är utsatt i ditt eget hem eller att du känner till någonting om lokal brottslighet. Förtroendet för polisen är helt avgörande. Polisens receptioner kan inte ensamma förväntas lösa allt det här, men receptionerna kan heller inte enbart ses som en försumbar del av en slimmad organisationskarta.

Herr talman! Vi från Centerpartiet har stått bakom den historiskt stora och välbehövliga ökning av resurserna till svensk polis som nu förverkligas. Polisen måste dock använda sina resurser på ett effektivt sätt och ägna sig åt rätt saker. Arbetet ska organiseras kostnadseffektivt, och flödet från misstanke om brott till verkställt straff kan effektiviseras.

Det avgörande är att polisen kan fokusera på sitt huvuduppdrag: det brottsbekämpande och brottsutredande arbetet. Det finns en rad uppgifter som i dag utförs av polisen som i stället skulle kunna utföras av andra.

Vi vet att omhändertaganden av personer med psykisk ohälsa och av påverkade personer tar mycket tid i anspråk, trots att det inte handlar om begångna brott eller brottsbekämpning. Dessa uppgifter borde rimligtvis kunna hanteras av andra huvudmän, åtminstone i mycket större utsträckning än i dag. Samtidigt skulle andra myndigheter på ett bättre sätt kunna bistå Polismyndigheten i det brottsförebyggande och brottsbeivrande arbetet. På så sätt skulle polisen kunna lägga mer tid och resurser på att hantera sitt kärnuppdrag.

Det här är utredningar och reformer som behöver genomföras och som Sverige behöver. Sverige kan mer.

Jag vill yrka bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag kan anmäla Centern till tjänstgöring! Vi är det parti som lyfter upp frågan om mängdbrotten och den polisiära närvaron i hela landet. Vi vill också öka tyngden i vardagsbrotten, vilka utgör den största mängden brott. De drabbar enskilda, föreningar och småföretag.

Vi ska på inget sätt förringa grova brott med oerhörda konsekvenser, men för de flesta är ett mängdbrott, som stöld eller skadegörelse, en oerhörd upplevelse. Det är därför det till exempel är så viktigt att det finns poliser i varje kommun.

Jag instämmer i vad Socialdemokraterna tidigare har sagt om att polisstationer läggs ned, till exempel i Blekinge och Dalarna. Under regeringens offensiva år läggs polisreceptioner ned och därmed möjligheten att anmäla brott lokalt. Alla brott kan ju inte anmälas digitalt. Det är otroligt viktigt.

Låt mig ge ett exempel på mängdbrott. Vi har ett brott med värdet 1 450 kronor som begås vid tre tillfällen. Om vi tar bort mängdrabatten kommer man enligt regeringens förslag att dömas för tre snatterier. Det är bra så. Med Centerpartiets förslag kommer du att dömas för tre stölder. Vid vanemässigt utförda brott, som en del av organiserad brottslighet, ska vi ”levla upp” snatterierna till stölder.

Här blir det fråga om stora belopp, och det är brott som kan fungera som inkörsport till annan brottslighet eller utgöra en del av grov organiserad brottslighet. Med Centerpartiets förslag blir det en polisiär närvaro i hela landet. Mängdrabatterna tas bort, och de små brotten ”levlas upp” och ses med det allvar som behövs.