Fru talman! I september 2022 gick svenska folket till val för att utse sina företrädare i den här kammaren. En eskalerande och brutaliserad våldsbrottslighet i form av skjutningar, sprängningar och förnedringsrån och åratal av misslyckad migrationspolitik gjorde att tryggheten stod högst upp på agendan, och det med all rätt. Folket valde en ny, borgerlig regering i hopp om förändring.

Utvecklingen av gängkriminalitet och organiserad brottslighet hade underlättats genom tillgång till en god rekryteringsbas, goda organisationsmöjligheter och goda vinstmöjligheter och svaga kontrollmöjligheter. Alltsedan tillträdet har Kristdemokraterna tillsammans med övriga Tidöpartier oförtrutet verkat för att bryta den utvecklingen.

De brottsbekämpande myndigheterna har fått nya och effektiva verktyg. Vistelseförbud, utökade möjligheter till användning av hemliga tvångsmedel, nya regler om självständigt förverkande, ökad kameraövervakning, ökat informationsutbyte och skärpta påföljder är några exempel.

Fru talman! Centralt i allt detta är att vi nu sätter människors trygghet och brottsoffret i centrum.

Vi stärker insatserna mot brott i nära relationer. Reglerna om kontaktförbud har uppdaterats med ökat fokus på förövaren snarare än på offret. Det är förövaren som ska få sin rörelsefrihet begränsad, inte den som utsätts för våld, hot och trakasserier. Polisen arbetar nu metodiskt för att kartlägga våldsamma och farliga män, och i dagsläget har man identifierat över 600 män som potentiellt farliga förövare.

En annan viktig aspekt är brottsoffrets berättigade krav på upprättelse och att gärningsmannen ska få sitt straff och sona sitt brott.

Föregående talare nämnde i förbifarten att straffet inte har någon betydelse. Jag är av motsatt uppfattning, särskilt efter att ha träffat brottsoffer vars anhöriga har blivit mördade, vars barn har blivit mördade. I de fallen kan man konstatera att de anhöriga gärna hade sett att vi låst in mördarna i tid och evighet och gärna kastat bort nyckeln, så att straffet inte har någon betydelse för brottsoffrets upprättelse håller jag inte med om.

Vi ger nu brottsoffret ökat stöd. Brottsskadeersättning ska utbetalas direkt från Brottsoffermyndigheten efter att domen vunnit laga kraft, som Charlotte Nordström nämnde här. I dag måste brottsoffret i första hand vända sig till gärningsmannen för att få ersättning, men nu ändrar vi som sagt på det.

Ny lagstiftning, ökade anslag till rättsväsendet och ny arbetsmetodik har gett resultat. Vi ser nu en markant ökning av brottsuppklaringen för de grova våldsbrotten i gängmiljö, från runt 20 procent till över 70 procent.

Häromdagen noterade jag att Polismyndigheten gått ut med redovisningen för dödsskjutningar 2025. Man har klarat upp samtliga brott utom ett, men det är också på väg att klaras upp. Det är ju glädjande, även om skjutningarna fortfarande är ett stort problem. Vi ska inte underskatta den problematiken, för vi är inte klara med det arbetet ännu.

De goda resultaten återspeglas också i den ökade beläggningen på våra kriminalvårdsanstalter. På häkten och anstalter kämpar man med överbeläggning. Nya byggen planeras för fler häktes- och anstaltsplatser. I avvaktan på färdigställande kan vi, om förslaget vinner bifall i kammaren, hyra 600 platser på anstalten i estländska Tartu. Det är en anstalt som jag själv har besökt, och jag kan konstatera att lokalerna är väl i linje med svenska motsvarigheter och att personalen är välutbildad.

Fru talman! Efter ett gott samarbete med Europol och andra länder har flera kriminella i det absoluta toppskiktet gripits på platser där de levde i villfarelsen att de var oåtkomliga för den svenska rättvisan.

Om några dagar får vi också ny lagstiftning på plats som tar sikte på de så kallade osjälvständiga brottsformerna försök, förberedelse och stämpling, primärt i syfte att förhindra fullbordat brott. Rekrytering av unga på nätet blir straffbart, och vi får även i övrigt en lagstiftning som är bättre anpassad till den brottsutveckling som vi ser.

Fru talman! Runt 400 000 av 1,4 miljoner anmälda brott kan i dag kopplas till gängkriminalitet och/eller organiserad brottslighet. Samtidigt ser vi en minskning av så kallade vardagsbrott i form av stöld, skadegörelse och misshandel. Antalet anmälda stölder har minskat markant – förra året med 22 procent, vilket motsvarar 55 000 färre stöldbrott.

I den delen finns troligen en nära koppling till ny lagstiftning om gränsnära polisarbete, som resulterat i att 370 inresande avvisats med återreseförbud. Samtliga är kriminella med koppling till främst stöldbrottslighet. Polisen räknar med att varje kriminell individ begår ungefär 40 brott när man vistas i landet, så det är lätt att räkna ut att ungefär 14 000 brott har förhindrats bara genom att vi avvisar folk vid gränsen.

Fru talman! Ett fortsatt stort och oroande problem är att många barn rekryteras eller anmäler sig frivilligt för att likvidera för dem helt okända personer eller utföra sprängattentat. Nya unga strömmar ständigt till, och det finns en socialisering in i en kriminell norm om att pengar inte räcker för status – för att vara någon i den kriminella världen måste man döda.

Jag tror att vi spontant värjer oss mot tanken att barn är förmögna att begå mord, men nu är vi här. Från att detta varit ett helt okänt fenomen har antalet gärningsmän under 15 år misstänkta för mord eller mordförsök ökat dramatiskt. Vi kan såklart förfasa oss över det som sker. Men nu står vi här, och det måste få ett stopp.

Det är i den kontexten som en sänkt straffmyndighetsålder ska ses. Där brottsförebyggande insatser inte förslår krävs frihetsberövande åtgärder. Det är vi alla överens om. Jag är väl medveten om den massiva kritik som framförts från Lagrådet och tunga remissinstanser, men alternativa förslag lyser med sin frånvaro.

Vad gör vi då med 13–14-åringar som mördar? Här har vi i riksdagen och regeringen ett ansvar. Därför går regeringen nu fram med en tidsbegränsad lagstiftning med en sänkning av straffmyndighetsåldern till 13 år för de allra grövsta brotten. Det är som sagt en tidsbegränsad lagstiftning, och tanken är att ge Kriminalvårdsmyndigheten i uppdrag att sörja för behandling och återanpassning. Vi vet inte hur det landar, men detta är ett försök att råda bot på ett akut problem.

Fru talman! Goda normer och värderingar har lämnats helt till förmån för en gangsterkultur där det inte finns något rätt eller fel, mer än rätten att utse sig själv till bödel.

Vi kristdemokrater och regeringen genomför nu den största omläggningen av kriminalpolitiken i modern tid, och vi arbetar intensivt med att steg för steg vända den utveckling som vi har sett. Vi ska vinna den kampen.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig måla upp ett scenario:

Tänk dig att bo i en lägenhet som bara är till låns – en lägenhet där möblerna inte är dina och namnet på dörren inte är ditt. Du får inte ens berätta för grannarna vad du heter. Lägg därtill att du när som helst kan behöva lämna den lägenheten för att flytta till en annan lägenhet, som inte heller är din. De här lägenheterna ligger inte i områden som du har valt. De kanske inte ens ligger i en stad där du känner dig hemma. Tänk dig också att du har barn som går i skola och i förskola.

Och så händer det: Han som vill döda dig får reda på var du bor. Han åker till lägenheten mitt i natten, och du vaknar av att han börjar banka på dörren – högre och högre, intensivare och intensivare. Till slut börjar han vråla, och han vrålar allt högre. Han skriker att du ska öppna dörren och att du ska släppa in honom. Du ringer polisen, men när de kommer är han redan borta.

Ditt barn har vaknat. Självklart är ditt barn rädd och undrar vad som händer. Ni får packa ihop det ni kan och åka med poliserna. Barnet är inlindat i en filt, och du har tagit med dig det du kunde hitta. Det blir en natt på en brits hos polisen innan socialtjänsten och kvinnojouren kommer och tar över och ni får ett tillfälligt skydd på ett skyddat boende. Efter ett par veckor får ni flytta till en ny lägenhet i ett nytt område, och barnet får börja i en ny förskola.

Lägg därtill att du har en arbetsplats med arbetskamrater som undrar varför det ibland står en man utanför entrén och ropar efter dig. Han ropar att du ska visa dig och att du ska komma ut. Förskolan kanske ringer och säger att det står en man där som vill hämta ditt barn.

Vi kan bygga på det här med den rädsla och den oro som du känner varje gång du går till mataffären, varje gång du går till gymmet och varje gång du ska träffa dina vänner. Det är känslan av att aldrig vara trygg och att du alltid behöver vara rädd. Du har tankar som hela tiden kretsar runt: Har han hittat mig nu igen? Kommer han att hitta mig? Bevakar han mig? Kommer han att lyckas döda mig?

Det här, fru talman, är verklighet för tusentals kvinnor. De har det så här varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.

Jag vet att vi alla här inne är medvetna om det här och vill göra någonting åt det. Det gläder mig faktiskt att vi i den här frågan är överens, oavsett partitillhörighet. Men detta är svårt, och det är ett samhällsproblem.

Det finns ingen mall för hur en man som är våldsam mot en kvinna ser ut. Det man på senare år har lärt sig är att män som har dödat en kvinna eller på annat sätt har varit våldsam mot henne inte sällan har haft kontakt med sjukvården eller psykiatrin. Det är därför jag tycker att det är viktigt att man inom sjukvården och psykiatrin kommer på ett system för hur man ska kunna samarbeta med polisen.

Polisen har haft ett pilotprojekt där man gjorde hembesök hos män som hade visat våldsamma tendenser. Ett av de mest framgångsrika projekten var operation Beta, som dessvärre numera är nedlagt.

Jag tror att det är där någonstans som polisen måste börja jobba. Man måste jobba förebyggande genom att kartlägga dessa våldsamma män och sedan bearbeta dem, till exempel via hembesök. Det kommer inte att stoppa kvinnor från att bli jagade, förföljda eller till och med mördade, men det är i alla fall något – och vi måste göra något.

Jag tycker att vi från politikens sida har gjort vad vi kan för att öka skyddet genom lagar. Vi har stärkt det tidigare kontaktförbudet och förhoppningsvis gjort det säkrare genom att i fler fall koppla ihop kontaktförbudet med vistelseförbud och elektronisk övervakning. Det gläder mig också att Tidöpartierna senast i dag meddelade att de vill se över hur hemliga tvångsmedel – preventiva sådana – ska kunna användas för att avlyssna män som visar tendenser till att vara våldsamma. Det är i min värld en offensiv politik, och det vill jag se mer av.

När det kommer till att bekämpa mäns våld mot kvinnor får åtgärderna inte ha någon prislapp.

(Applåder)