Ida Ekeroth Clausson

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Mycket låter positivt, men är det verkligen så det ser ut i Sverige i dag?

Under den nuvarande regeringens snart fyra år vid makten har de ekonomiska klyftorna i Sverige ökat. Många hushåll har fått det allt svårare att klara sin vardagsekonomi, inte minst till följd av stigande boendekostnader, höga elräkningar och ökade matpriser, men också genom att regeringen har gjort det dyrare att hämta ut medicin, försämrat bostadsbidraget för barnfamiljer, sänkt akassan och vägrat betala ut elstöd. Fattigdomen har vuxit, och allt fler människor har skulder hos Kronofogden.

Under samma tid har regeringen genomfört skattesänkningar som gynnat människor med höga inkomster och stora tillgångar. Regeringens prioriteringar har varit väldigt tydliga och väldigt avslöjande. Det är vanligt folk som får ta smällen, samtidigt som regeringen stöttar höginkomsttagare med stora skattesänkningar. Denna politik som regeringen för är inte bara orättvis och omoralisk utan har också visat sig vara skadlig för svensk ekonomi.

Sverige har de högsta nivåerna av arbetslöshet i Europa. Tillväxten har de senaste åren varit historiskt svag. Svensk ekonomi har utvecklats sämre än i många jämförbara länder, långt under den potential som finns. Antalet konkurser slår rekord. Tillväxten skrivs ned kraftigt, och arbetslösheten har skrivits upp till en av de högsta nivåerna i Europa. Samtidigt exploderar underskotten, och det från redan rekordhöga nivåer. Det kan man läsa i nya prognoser från Konjunkturinstitutet och Statskontoret.

Finansminister Elisabeth Svantesson säger att Sverige är Trumpsäkrat. Det är en naiv syn hos en finansminister. Faktum är att tillväxten i Sverige har försämrats med SD-regeringens politik. En halv miljon människor är arbetslösa, och vi har de största underskotten på en generation. Med en bättre ekonomisk politik hade Sverige kunnat stå bättre rustat för att möta effekterna av kriget i Mellanöstern.

Fru talman! Vi socialdemokrater har valt en annan väg. I vårt socialdemokratiska budgetförslag föreslog vi bättre ekonomiska villkor för barnfamiljer, exempelvis genom höjt barnbidrag och avskaffat karensavdrag. Vi föreslog investeringar i jobb och utbildning, stärkta resurser till välfärden och investeringar i infrastruktur och klimatomställning. Nio av tio svenskar skulle få det bättre med socialdemokratisk politik än med SD-regeringens politik. Det är faktiskt en helt annan riktning. Det om något är en politik för jobb, tillväxt och ekonomisk trygghet.

I välfärdslandet Sverige har vi haft ett samhällskontrakt som grundats på ömsesidig tillit mellan stat och individ. Staten garanterar välfärd, skydd och rättvisa medan individen bidrar genom arbete, skatt och samhällsengagemang. Denna tillit skapar gemenskap och lojalitet.

Samtidigt visar forskning att utsattheten ökar och tilliten undermineras när grupper utestängs från skyddsnätet och staten drar sig tillbaka från ansvaret för de mest utsatta. Välfärdssamhället riskerar att ersättas av ett välgörenhetssamhälle. Är det något som finansministern önskar?

Fru talman! Vi kan se att klyftorna har ökat i Sverige sedan början av 2000-talet. Det totala välståndet har stigit, men inkomstökningen har varit ojämnt fördelad. Det här borde vi göra något åt.

Mellan 2003 och 2022 har de 10 procent med högst ekonomisk standard haft en dubbelt så bra ekonomisk utveckling som den övriga befolkningen. Den översta decilen har dubblerat sin ekonomiska standard, medan den övriga befolkningen har sett den öka med mellan 35 och 50 procent.

I det här sammanhanget försvarar ledamoten Crister Carlsson att man har tagit bort avtrappningen i jobbskatteavdraget. Man har alltså velat ha en skattesänkning exklusivt riktad till dem som tjänar allra mest pengar.

I gårdagens Dagens Nyheter kunde man återigen läsa om rapporter från Rädda Barnen, Röda Korset och Majblomman. Föräldrar vittnar där om att de inte har råd att köpa näringsrik mat till sina barn. De har inte råd att betala medlemsavgiften till barnens idrottande.

Vi socialdemokrater anser att det här är ett problem och tycker därför att den orättvisa avtrappningen av jobbskatteavdraget inte borde vara kvar. Vi vill ta bort den, och vi vill även se en översyn av hela skattesystemet.

Jag kan inte riktigt förstå hur ledamoten inte kan se att det här är ett problem. Jag vill därför ge honom en chans att återigen förklara hur det kan vara rätt att de som tjänar allra mest ska få det ännu bättre samtidigt som en stor del av Sveriges befolkning bara fått det sämre under hans partis regeringstid.

Fru talman! Ledamoten Carlsson talade mycket om vikten av att jobba, och det är något som vi socialdemokrater håller med om. Den som kan jobba ska också jobba. Däremot har vi en verklighet att förhålla oss till.

Sverige har de senaste åren presterat sämre än övriga Europa. Stora svenska företag har lagt varsel och sagt upp personal. Konkurserna är även fortsättningsvis på rekordnivåer. Sedan regeringen tillträdde har nästan 30 000 företag gått i konkurs.

Man har misslyckats med arbetslösheten. När arbetslösheten har minskat i Europa har den fortsatt att öka i Sverige. Under det senaste året har Sverige haft en arbetslöshet som är den tredje högsta i EU. Över en halv miljon människor är arbetslösa. Fler personer saknar jobb i dag än under pandemin. Vi ser även att arbetslösheten ändrar form och äter sig in i nya grupper. Allt fler unga människor börjar sitt yrkesliv i arbetslöshet.

Det här är inte bara statistik. Bakom siffran cirka 9 procents arbetslöshet finns en halv miljon människoöden. Det handlar om personer som inte har råd att betala räkningar, föräldrar som inte har råd att låta sina barn idrotta och vanligt folk som inte har råd att hämta ut sina mediciner.

Man kan tro att regeringen inte förstår hur hårt arbetslösheten slår, framför allt för människor som vill göra rätt för sig, vill ha ett jobb att gå till och vill känna tryggheten av en egen inkomst. Jag vill därför fråga ledamoten: Anser inte ledamoten att detta är ett problem?

Fru talman! Det är lite roligt att jag de senaste gångerna jag stått här i kammaren har fått frågan vad jag ska fråga socialdemokratiska kommunpolitiker runt om i landet om. Jag kan självklart prata med dem, men Sverige har en regering som styr och som har en verklighet att förhålla sig till, och vi ser att skulderna hos Kronofogden ökar.

Jag tycker självklart att de som har begått brott ska betala skadestånd till brottsoffren, men det finns även en stor del hos Kronofogden som inte har begått brott utan har hamnat där för att de inte har haft råd att betala sina räkningar. De har inte haft råd att betala elräkningen. De har inte haft råd att betala hyran. Det tycker jag är ett problem. Där har vi som samhälle misslyckats. Anser inte ledamoten att det är ett problem och att vi borde göra någonting åt det? Är det rätt prioritering att sänka skatten så mycket för höginkomsttagare som ledamoten har varit med och gjort? Jag anser att det är en helt felaktig prioritering.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Eftersom det var en slutreplik får frågorna i inlägget ses som retoriska.)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet om inkomstskatt, SkU13.

Under regeringens snart fyra år vid makten har de ekonomiska klyftorna i Sverige ökat. Många hushåll har fått det allt svårare att klara sin vardagsekonomi, inte minst till följd av stigande boendekostnader, höga elräkningar och höga matpriser. Fattigdomen har vuxit, och allt fler har skulder hos Kronofogden.

Under samma tid har regeringen valt att prioritera omfattande skattesänkningar finansierade genom ökad upplåning. Dessa skattesänkningar har i huvudsak gynnat människor med höga inkomster och stora tillgångar. Sammantaget har regeringens politik inneburit att statens budget har underfinansierats med mer än 350 miljarder kronor.

Den politik som regeringen för är inte bara orättvis – vi kan till och med kalla den omoralisk i vissa avseenden – utan den har också visat sig vara skadlig för svensk ekonomi. I stället för att stärka vanligt folks ekonomi har Sverigedemokraterna och regeringen försämrat de ekonomiska förutsättningarna för de mest utsatta genom att göra det dyrare att hämta ut mediciner, försämra bostadsbidraget för barnfamiljer och ignorera att barnbidraget har urholkats. Vanligt folk har fått ta den ekonomiska smällen samtidigt som höginkomsttagare har fått stora skattesänkningar.

Samtidigt som hushållen har utsatts för stora påfrestningar har vår gemensamma välfärd försvagats. Skattesänkningar för de rikaste går hand i hand med nedskärningar i vård och skola. När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården och skolan måste vi koppla ihop det med skatt. Skattesänkningar leder till nedskärningar. Det finns ett direkt samband mellan hur mycket vi gemensamt betalar i skatt och vilken kvalitet vi kan ha i skolan, sjukvården och äldreomsorgen samt vår förmåga att stärka rättsväsendet och Sveriges försvar.

Fru talman! I Finanspolitiska rådets senaste rapport kan vi läsa att ”utökat jobbskatteavdrag är ett ineffektivt sätt att öka sysselsättningen, särskilt då det innebär en betydande och varaktig försämring av de offentliga finanserna”. I vårt budgetalternativ prioriterar vi vanligt folks ekonomi. Vi föreslog en rättvis skattesänkning för vanligt folk som ger lika mycket som regeringens förslag. Vi tycker däremot inte att det är läge för en ytterligare skattesänkning för dem som tjänar över 67 000 kronor i månaden. Vi står inte bakom borttagandet av avtrappningen i jobbskatteavdraget. De pengarna hade kunnat gå till viktigare saker, som att höja barn- och studiebidragen. Den senaste gången barnbidraget höjdes var 2018, som en händelse av en socialdemokratisk regering. Sedan dess har kostnaderna för barnfamiljer rusat, men Sverige är det enda land i Norden som inte har höjt barnbidraget under kostnadskrisen.

Fru talman! Full sysselsättning har en avgörande betydelse för hela befolkningens livskvalitet och för att minska de sociala och ekonomiska klyftorna i samhället. Socialdemokraternas grundsyn är att människor vill jobba. Vår politik strävar efter det goda arbetslivet och att alla som kan jobba också ska jobba. Genom att fler jobbar ökar skatteintäkterna, samtidigt som de offentliga utgifterna minskar.

Vår högsta prioritet är därför att få fler i arbete. Tillväxt, produktivitet och fler jobb är det bästa sättet att öka resurserna till välfärden och skapa reallöneökningar för löntagare. Genom den välfärd som skatterna finansierar skapar vi möjlighet för fler att delta på arbetsmarknaden. Skattefinansierad förskola, fritids och äldreomsorg gör att fler kan kombinera familj och yrkesliv. Skattefinansierade utbildningsinvesteringar höjer produktiviteten och förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Skatteuttaget möjliggör på så sätt ett högt arbetskraftsdeltagande och ett högt välstånd.

Fru talman! Hög facklig organiseringsgrad är en bärande del i den svenska arbetsmarknadsmodellen. År 2018 infördes en skattereduktion för fackföreningsavgiften, men 2019 avskaffades den av riksdagens högermajoritet. År 2022 införde den socialdemokratiskt ledda regeringen en skattereduktion för a-kasseavgiften. Socialdemokraterna anser att även fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill på samma sätt som arbetsgivares avdragsrätt för serviceavgiften till arbetsgivarorganisationer.

Fru talman! Behovet av en ny, omfattande översyn av skattesystemet är stort. Vi socialdemokrater vill genomföra en skattereform som skapar förutsägbarhet och rättvisa och som vilar på breda skattebaser. Grunden för översynen är att skillnaden i beskattningen av arbete och kapital åtgärdas, alltså att de allra mest förmögna ska bidra mer. Utöver att bredda skattebasen vill vi höja beskattningen av stora men lågt beskattade kapitalinkomster, göra systemet enklare och mer likformigt samt begränsa möjligheterna till skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

Skattesystemets huvudsakliga uppgift är att säkerställa tillräckliga skatteintäkter för att finansiera välfärden. För att bidra till ett legitimt, rättvist och effektivt skattesystem är det viktigt att skattereglerna är generella med breda skattebaser och enhetliga skattesatser som är väl avvägda gentemot målen för den ekonomiska politiken. Skattesystemet ska ha så få särregler och undantag som möjligt. Det ska i samverkan med den ekonomiska politiken bidra till omfördelning, jämlikhet och jämställdhet.

Ett övergripande mål för att trygga välfärdens finansiering är att skattepolitiken ska ha en bred förankring i befolkningen. Skatt ska betalas efter förmåga och välfärd fördelas efter behov. Progressiviteten ska värnas så att den som har höga inkomster bidrar mer än den som har lägre inkomster, medan alla får ta del av den gemensamma välfärden. Det är så den svenska välfärdsmodellen ser ut.

Avskaffandet av ett flertal skatter samt stora inkomstskattesänkningar har lett till att de som har det bäst ställt ekonomiskt betalar lägre skatter. Kapitalinkomsterna har ökat kraftigt samtidigt som många med höga kapitalinkomster gynnas av omfattande undantag från ordinarie kapitalbeskattning.

Kapitalinkomsterna är mycket ojämnt fördelade jämfört med de andra inkomstslagen. Man kan fråga sig varför kassörskan ska betala en större andel av sin lön i skatt än vad affärskedjans ägare gör. Det går faktiskt inte ihop.

”Skatterna och avgifterna har varit de instrument med vilkas hjälp vi kunnat förvandla vårt land från ett privilegiesamhälle till en välfärdsstat – byggd på solidaritetens och gemenskapens principer.” Så står det i en socialdemokratisk riksdagsmotion från 1978 av Olof Palme, Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Carlsson med flera, och det gäller än i dag.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 och reservation 5 under punkt 4.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Skuldutvecklingen hos Kronofogden talar sitt tydliga språk. Den visar att den ekonomiska krisen biter sig fast hos hushållen. På tio år har skulderna hos Kronofogden nästan fördubblats, och svenska hushåll har fått det allt svårare att få pengarna att räcka till. Vart elfte barn i Sverige växer upp i en familj där minst en förälder har skulder eller en pågående skuldsanering hos Kronofogden, vilket motsvarar nästan 200 000 barn.

Det är den här verkligheten vi har att förhålla oss till. Därför undrar jag om Markus Wiechel menar att rapporten som hjälporganisationerna har tagit fram är fel och om de ljuger om den svenska verklighet som de här föräldrarna vittnar om.

Vi socialdemokrater vill göra någonting åt det här. Varför vill inte regeringen och SD det?

(Applåder)

Herr talman! Vi har precis hört en ledamot som är väldigt nöjd med regeringens och SD:s politik. Jag kan dock vara lite frågande till den.

Enligt en ny rapport från Hyresgästföreningen, Majblomman, Rädda Barnen och Röda Korset lever cirka 276 000 barn i Sverige med en mycket ansträngd ekonomi. Hälften av de ensamstående föräldrarna uppgav att de haft svårt att köpa näringsrik mat, och fyra av tio sa att de inte själva kunnat äta sig mätta. Lika många har behövt låna till grundläggande utgifter.

För barnfamiljer med låga inkomster är oron för den egna ekonomin på samma nivå som inflationsåret 2023.

I stället för att stödja dessa familjer med exempelvis höjda barnbidrag har regeringspartierna valt att prioritera enorma skattesänkningar för lånade pengar främst till dem som tjänar allra mest. Jag vill därför fråga Markus Wiechel: Är verkligen det här rätt prioriteringar?

Fru talman! De propositioner som har kommit under mandatperioden gällande exempelvis rot och att komma till rätta med svartarbete och sådant kommer från utredningar som tillsattes under den socialdemokratiska regeringen. Den nuvarande regeringen har inte tillsatt några ytterligare utredningar för att vi ska kunna komma till rätta med svartarbete.

Vi socialdemokrater tycker att det är ett stort problem att den svarta ekonomin i Sverige är så stor som den är. Därför vill vi sätta in fler åtgärder. Vi vill att det ska vara ett kraftigare regelverk. Vi vill att Skatteverket ska få ännu fler åtgärder för att komma till rätta med felen. Ett sätt är att begränsa hur många underleverantörer man kan ha. Det behövs stark tillsyn inom offentlig upphandling, inklusive transparenta krav på ägare och underleverantörsled och möjlighet att utesluta företag som uppvisar systematiska regelöverträdelser från att exempelvis delta i offentlig upphandling.

Det behöver alltså komma ännu fler verktyg för att stoppa svartarbetet, för det är ett stort problem. Både jag och ledamoten Åberg var ju på Skatteverket så sent som i går, och de säger att de inte kan veta exakt hur mycket pengar som finns i den svarta ekonomin. Skatteverket kan inte få fram hur mycket mer pengar som man skulle kunna få in till staten. Men en siffra som används är att det är minst 189 miljarder kronor i Sverige som tros vara från svartarbete.

Det här är ju en hisnande summa, så jag tycker att det skulle vara bra om vi och regeringen tillsammans verkligen jobbade för att komma till rätta med det här. Det är ju människor som lider av att den här verksamheten får fortgå. När Riksrevisionen säger att vi har ett problem tycker jag att vi borde ta det till oss och göra något åt det.

Fru talman! Tack, ledamoten Åberg, för frågan! Jag är inte riktigt säker på vad frågan var, men självklart diskuterar vi i hela partiet att svartarbete är något vi vill komma till rätta med.

Vi har även lämnat förslag när det gäller exempelvis detta med flera underleverantörer. Det är ofta där problem kan uppstå. Vi har velat komma till rätta med detta, men regeringen har sagt nej. De tycker inte att det är ett problem. Ledamoten borde alltså själv prata med sitt eget parti och med regeringen.

Det är precis som du säger: Den offentliga sektorn har svårt att hålla koll på hur byggbranschen fungerar. Om inte ens vi kan hålla koll på vad som sker, hur ska då de privata företagen kunna göra det när de sedan anlitar andra?

Vi skulle kunna stoppa detta genom att begränsa antalet underleverantörsled. Men regeringen visar inget intresse för att sätta stopp.

Det finns som sagt flera åtgärder som skulle behöva vidtas. Ett sätt skulle vara att ge mer pengar till Skatteverket, som vi ville, för att de skulle kunna göra fler kontroller. Men det ville inte regeringen göra, så min fråga är: Om regeringen vill motarbeta svart ekonomi så mycket som man säger att man vill, varför gör man då inte mer?

Fru talman! I kväll debatterar vi Riksrevisionens rapport om Skatteverkets åtgärder mot svartarbete. Granskningen belyser ett allvarligt samhällsproblem som hotar både legitimiteten i skattesystemet och finansieringen av den gemensamma välfärden.

Kampen mot svartarbete är dock något som regeringen tyvärr inte prioriterar. Det kan man konstatera bara man ser på dagens talarlista; en enda representant från regeringspartierna kan tänka sig att debattera Riksrevisionens rapport. Det är en rapport som visar att mer behöver göras.

En annan ny rapport kommer från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO. De uppskattar den kriminella ekonomins omfattning till över 350 miljarder kronor. Av den bedöms den svarta ekonomin utgöra 64 procent. Det är en hisnande summa. Det borde stå utom allt tvivel att insatserna mot den svarta ekonomin och svartarbetet måste stärkas ytterligare.

Arbetsinkomster som undanhålls från beskattning är ett betydande samhällsproblem. Resultatet av uteblivna åtgärder är förödande. Statens intäkter urholkas. Seriösa företag riskerar att konkurreras ut, och arbetstagare utnyttjas. Detta sker samtidigt som regeringens politik konsekvent gynnar de allra rikaste på vanligt folks bekostnad, vilket märks i samhället genom långa vårdköer, färre lärare och en minskad statlig närvaro.

Den omfattande kriminella ekonomin i Sverige är tätt sammankopplad med gängkriminaliteten. Gängen vet vilka verksamheter de kan krama skattepengar ur, exempelvis via företag med svartarbete eller genom momsbedrägerier.

Vi behöver strypa alla möjligheter till finansiering för gängen. Kraftfulla åtgärder mot svartarbete är ett av sätten att göra det. Dessutom är det oerhört viktigt att vi säkerställer att människor inte utnyttjas och att seriösa företag ser att det lönar sig att sköta sig och göra rätt.

Skattefusk och svartarbete är inte bara en fråga om uteblivna skatteintäkter utan också en fråga om rättvisa och tillit. Ytterst handlar det om legitimiteten hos vårt samhällskontrakt. Varje skattekrona ska användas effektivt, och alla ska bidra efter förmåga. Att värna detta är en central prioritering för oss socialdemokrater.

Svartarbete kan gå till på olika sätt. Det kan handla om underrapportering av intäkter, vilket är vanligast i verksamheter med direktbetalning, som restauranger och frisörsalonger. Ett annat sätt är överrapportering av kostnader. Det upplägget är vanligast i branscher med underleverantörer i flera led, som byggbranschen. Legitima och svarta pengar blandas och skickas vidare mellan olika konton hos olika bolag och över nationsgränser. Det blir alltså allt svårare för Skatteverket och andra myndigheter att kontrollera verksamheterna.

Fru talman! Skatteverket motverkar svartarbete genom kontroller och förebyggande arbete. Kontrollerna ska göra det möjligt att upptäcka och korrigera fel, förhindra att fel uppstår och motverka brottslighet. Det förebyggande arbetet syftar till att minska risken för fel genom bland annat branschsamverkan, information och vägledning. Samtliga åtgärder syftar även till att öka förtroendet för skattesystemet och viljan att göra rätt.

I årsredovisningarna för 2023 och 2024 påpekade Skatteverket att skattekontrollen av företag inte kunde genomföras i planerad omfattning, bland annat på grund av ett stort inslag av manuell hantering. I budgetunderlaget för 2024–2026 bedömde myndigheten att antalet kontroller närmade sig en nivå som inte var rimlig för att bibehålla förtroendet, minska skattefelet och hantera de högt värderade skattefelsriskerna.

I en annan tidigare granskning har Riksrevisionen visat att rotavdraget har haft stor betydelse för att minska hushållens efterfrågan på svarta hantverkstjänster. Men trots att rottjänsterna uppfattas som vita av hushållen kan svarta löner betalas ut i ett eller flera led bortom konsumentledet. Riksrevisionen bedömde därför att det krävdes ytterligare insatser utöver rotavdraget för att motverka den typen av svartarbete.

Den omfattande förekomsten av svartarbete, Skatteverkets problem med att upprätthålla en rimlig kontrollnivå och behovet av ytterligare insatser tyder på att det finns potential att förbättra Skatteverkets förmåga att motverka svartarbete. Effektivare åtgärder mot svartarbete kan stärka finansieringen av den offentliga sektorn och bidra till ett väl fungerande samhälle för allmänhet och företag.

Socialdemokraterna delar Riksrevisionens bedömning att Skatteverket saknar tillräckliga verktyg och befogenheter för att effektivt komma åt komplicerat och systematiskt svartarbete. Särskilt allvarligt är det att brister i uppföljning och återkoppling försvårar ett kontinuerligt och träffsäkert arbetssätt. Detta understryker behovet av både regeländringar och ökade resurser, vilket regeringen skyndsamt bör hantera.

Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till Skatteverket: att bredda informationsunderlaget för riskanalys genom exempelvis fler slumpkontroller och myndighetssamverkan, säkerställa att riskanalyserna får genomslag i planering och prioritering av åtgärder mot svartarbete, hemställa till regeringen om regeländringar som kan stärka utredningar av komplicerat och systematiskt svartarbete och utveckla bättre metoder och systemstöd för att löpande följa upp resultatet av åtgärder mot svartarbete.

I Riksrevisionens granskning av Skatteverkets åtgärder mot svartarbete konstateras alltså att det finns brister, och det lämnas rekommendationer om åtgärder. Trots detta anser regeringen att det inte finns anledning att vidta några åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport.

Vi socialdemokrater ville skjuta till ytterligare 75 miljoner till Skatteverket just för att utöka kontrollerna, men regeringen sa nej. Därför undrar vi: Varför anser inte regeringen att svartarbete är ett stort problem?

Fru talman! Jag vill börja med att apropå det föregående frågeställare sa säga att vi ju står eniga i Sveriges riksdag om stödet till Ukraina.

De senaste åren har jag många gånger diskuterat hushållens oroande ekonomi med finansministern. Nu har vi sett att Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen också kritiserar regeringens ekonomiska politik. De menar att reformerna för att få fler i jobb och öka tillväxten är ineffektiva.

Ojämlikheten i Sverige har ökat. Antalet fattiga har ökat dramatiskt, och många har inte råd att betala mat eller de höga elräkningarna.

Därför undrar jag: Kommer finansministern i den kommande vårbudgeten att ha med några insatser för att få fler i jobb eller för de människor som kämpar och som inte får ihop sin ekonomi?

Fru talman! Statistiken är tydlig: Skulderna ökar fortfarande i samhället. Det är även tydligt att ministern inte vill svara på vad regeringen gör för att stoppa vräkningar och minska barnfattigdomen.

Många familjer klarar helt enkelt inte av att få vardagen att gå ihop. Man lånar pengar för att täcka löpande utgifter och hamnar i ett ekonomiskt ekorrhjul som är mycket svårt att ta sig ur. Effekterna av denna ojämlikhet ser vi bland annat i barnvräkningarna.

Samtidigt deklarerade regeringen i förra veckan att reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip är slut. Nu finns inga pengar kvar till välfärden kommande år. Regeringen har lånat miljarder för att sänka skatten för höginkomsttagare i stället för att stötta Sveriges barnfamiljer med höjt barnbidrag eller investera för att skapa jobb och bygga Sverige starkt för framtiden genom bostäder och infrastruktur.

Regeringen har tappat kontrollen över svensk ekonomi och tömt svenska folkets kassa. Moderaterna och Sverigedemokraterna har styrt Sverige i fyra år, lånat hundratals miljarder och sänkt skatten för de allra rikaste. Det är djupt oansvarigt, och det kommer att stå svenska folket dyrt.

Fru talman! Skulderna hos Kronofogden fortsätter att öka, oavsett vad ministern säger. Summan är nu 16 miljarder högre än för ett år sedan, vilket är en ökning med 44 miljoner kronor om dagen. Jämfört med för fem år sedan har den totala skuldsumman ökat med 76 procent. Vi ser att skulderna fortsätter att öka även nu när det ekonomiska läget har stabiliserats. Det beror bland annat på att många hushåll fortfarande kämpar med ekonomin och att skulderna ofta har byggts upp under lång tid innan de hamnar hos Kronofogden. Dessutom drivs många skulder in via inkassoföretag, och räntor och avgifter gör att skuldbeloppen kan fortsätta att växa.

Fru talman! Det är bra att regeringen gått vidare med flera förslag som syftar till att motverka riskfylld kreditgivning och överskuldsättning. Det är inte en dag för tidigt. Men i ljuset av det och av att regeringen själv säger sig värna konsumentskydd och konsumenträttigheter är det både beklagligt och motsägelsefullt att SD-regeringen samtidigt håller emot införandet av ett skuld- och kreditregister. Likaså är det helt bakvänt att SD-regeringen har valt att helt slopa stödet till Sveriges Konsumenter, alltså de i civilsamhället som hjälper och stöder konsumenter på marknaden.

Fru talman! Sverige har den största barnfattigdomen i Norden, och Röda Korset har fyrdubblat sina matutdelningar. Regeringen har svikit dessa familjer.

För oss socialdemokrater är det en självklarhet att barnen inte ska betala för krisen. Denna ambition verkar dessvärre inte delas av regeringen. Tidigare har Socialdemokraterna lagt fram flera förslag för att stötta vanliga familjer i Sverige. Bland annat ville vi höja barnbidraget, vilket skulle ha märkts på dagens utbetalning. Vi ville stoppa försämringen av högkostnadsskyddet, som gör läkemedel dyrare, och ha kvar bostadstillägget för barnfamiljer.

För att få fler i arbete har Socialdemokraterna presenterat förslag för att få stopp för nedskärningarna på Arbetsförmedlingen. Vi har föreslagit en fördubbling av antalet platser i arbetsmarknadsutbildningar, ett tillfälligt körkortslyft för unga arbetslösa och ökade investeringar i infrastruktur och bostadsbyggande.

Allt detta har regeringen sagt nej till.

Vid ekonomiska kriser är det alltid de med minst marginaler som drabbas hårdast. Konsekvenserna märks tydligt för barnfamiljer, där ojämlikheten ökar, och för de pensionärer som har det sämst ställt har det blivit ännu svårare att klara vardagens mest grundläggande utgifter.

Sverige är i dag det enda nordiska land som inte har höjt barnbidraget. Värdet på barnbidraget är på grund av regeringens passivitet det lägsta på 50 år. Det är en politik som får bistra konsekvenser.

Barnfattigdomen har ökat till den högsta nivån i Norden. Det är en utveckling som är ovärdig ett välfärdsland som Sverige.

Vad avser regeringen att göra för att vända utvecklingen?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag noterar dock att han valde att inte alls svara på frågan om vräkningar av barn och att han inte heller nämnde några åtgärder som regeringen har vidtagit för att förhindra vräkningar av barnfamiljer.

Sedan 2020 har vräkningarna ökat med nästan 60 procent, och trots den nollvision som infördes 2008 berördes 824 barn av vräkningar förra året. Det är samhället som har misslyckats. När vräkningar av barnfamiljer ökar i den här omfattningen är det ett tydligt tecken på att något är fel.

Den vanligaste orsaken till en vräkning är att hyran inte har betalats. Efter flera tuffa år med ökade levnadskostnader och små ekonomiska marginaler har fler hushåll fått det svårare att klara sina fasta utgifter. Vi vet att de flesta prioriterar hyran in i det sista när ekonomin är pressad, men trots det får man det inte att gå ihop.

När arbetslösheten steg valde regeringen att inte storsatsa på utbildningar, matchning eller jobbskapande utan satsade i stället på ett nytt jobbskatteavdrag för att få fler i arbete. Detta var en åtgärd som Finanspolitiska rådet i förväg hade dömt ut som verkningslös mot den stigande arbetslösheten. Nu vet vi att de fick rätt. Regeringen valde också att låna pengar till skattesänkningar för dem med högst inkomster samtidigt som kostnadskrisen slog hårt mot barnfamiljer och tvingade en generation att växa upp under knappare ekonomiska förhållanden än vad dessa människor hade behövt göra.

Samhället har ett ansvar för att barn inte ska behöva betala för krisen. När fler barnfamiljer söker sig till välgörenhetsorganisationer eller säger att de inte har råd att sätta näringsrik mat på bordet är situationen allvarlig. Barn som växer upp i fattigdom riskerar att få sämre möjligheter att tillgodogöra sig sina rättigheter och få goda chanser i livet.

Fru talman! Enligt artikel 4 i barnkonventionen ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att genomföra rättigheter i enlighet med konventionen. För att i enlighet med artikel 27 säkerställa barns rättighet till den levnadsstandard som krävs för att deras fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling ska tillgodoses har staten ett ansvar att bistå föräldrarna, särskilt när det gäller bostad. Barn behöver ett stabilt boende för att ges möjlighet till en trygg uppväxt. Därför är det extra allvarligt att vräkningar av barn har ökat i Sverige.

Jag undrar därför: Anser statsrådet att Sverige lever upp till barnkonventionen när 824 barn har drabbats av vräkningar under det senaste året?

Fru talman! Enligt Kronofogden är i dag 450 000 människor i Sverige skuldsatta. Över 3 000 människor har till följd av vräkningar förlorat sina hem. Av dem är 824 barn.

Det här är inte en slump. Det är ett resultat av politiska beslut som gjort det dyrare för vanligt folk att leva, samtidigt som skyddsnäten har försvagats. När nästan nio av tio vräkningar beror på att hyran inte går att betala handlar det inte om bristande ansvar; då handlar det om att människor pressas bort från sina hem och om ett samhälle som inte längre håller ihop.

Därför vill jag fråga finansmarknadsminister Niklas Wykman om han anser att hans och regeringens åtgärder mot överskuldsättning och vräkningar har varit tillräckliga.

Fru talman! Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att så många som möjligt kommer in i den så kallade arbetslinjen. Vi vill att det ska vara ordning och reda på arbetsmarknaden, och vi vill att företagen ska vara ordentliga och betala skatt. Därför tycker vi att det är så tråkigt att regeringen inte har gjort tillräckligt för att få fler människor i arbete. Som det ser ut just nu är 100 000 fler arbetslösa än när regeringen tillträdde. Det kommer inte heller några förslag på hur folk ska komma in i arbete.

Jag vill ändå återkomma till att arbetslösheten har drabbat nya grupper som traditionellt har haft ett starkt fäste på arbetsmarknaden. Vi ser att tillväxten har stått still eller ligger i EU:s bottenskikt. Allt det gör att Sverige får mindre pengar in i skatteintäkter, och vi socialdemokrater vill ju ha ett starkt välfärdssamhälle. Det är därför vi tycker att det ska vara ordning och reda på arbetsmarknaden och i våra myndigheter.

Jag återkommer till det vi har tagit fasta på i vår budgetmotion, nämligen att vi vill ge Skatteverket mer pengar för kontroller. Det är synd att regeringen inte prioriterar det arbetet.

(Applåder)

Fru talman! Nej, jag kan inte svara på exakt hur stort skattefelet är. Regeringen har ju även gjort så att man inte längre mäter skattefelet på samma sätt och lika ofta. Det har därmed blivit svårare att följa upp hur skattefelet ser ut.

Däremot är det tydligt att ju fler kontroller som görs och ju fler företag som kontrolleras, desto fler fel upptäcks. Det är därför vi socialdemokrater har lagt extra pengar här. Vi tycker att det är viktigt att de som fuskar sätts dit, just för att vi vill få in mer skattepengar. Vi tycker att man ska göra rätt i Sverige.

Därför kan jag tycka att det är lite konstigt att man som moderat företrädare inte vill komma till rätta med den här brottsligheten. Jag vill ställa frågan tillbaka till Boriana Åberg: Hur tänker ni att ni ska komma till rätta med det här? Riksrevisionens rapport från före sommaren visar ju att man inte har tillräckliga möjligheter för att komma till rätta med det här. Flera av dem säger själva att de inte lyckas kontrollera så många företag som de skulle vilja med de resurser de har.

Skulle Boriana Åberg kunna förklara varför regeringen inte tycker att detta är ett viktigt arbete?

(Applåder)

Fru talman! I vårt land finansierar vi vår välfärd och trygghet gemensamt. En grundläggande förutsättning är att de myndigheter som har till uppgift att säkerställa finansieringen av det offentliga präglas av effektivitet och noggrannhet och åtnjuter ett högt förtroende hos allmänhet och företag.

Att allmänhet och företag känner ett högt förtroende för skattesystemet är centralt för den svenska välfärdsmodellen. Relevanta myndigheter, däribland Skatteverket, ska prioritera insatser för att säkerställa enhetlighet och rättssäkerhet i sina respektive verksamheter. Regelverken som myndigheterna själva förfogar över ska tjäna de ändamål som anges, men det är viktigt att myndigheterna tydligt styrs mot att fortsätta förenklingsarbetet i fråga om nationella och internationella regelverk.

Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten uppbär centrala uppgifter för staten. Socialdemokraterna vill därför stärka myndigheternas arbete med att skapa ordning och reda, motverka fusk och kriminalitet och värna en stabil och solidarisk finansiering av våra gemensamma åtaganden.

Fru talman! Det ska vara ordning och reda i våra register. Felaktigheter i folkbokföringen skapar stora problem för hela samhället, för uppgifterna i folkbokföringen ligger till grund för andra myndigheters beslut.

De tidigare socialdemokratiska regeringarna genomförde en kursändring i folkbokföringen som tog sin början i återinförandet av folkbokföringsbrottet, som hade tagits bort av den tidigare moderatledda regeringen. Detta arbete har fortsatt, med nya verktyg och befogenheter till Skatteverket för att kunna skapa ordning och reda.

Bland annat har identitetskontrollerna inför folkbokföring eller tilldelning av samordningsnummer efter styrkt identitet stärkts i och med att Skatteverket förra året började använda teknisk utrustning som möjliggör biometrisk jämförelse vid identitetskontroll.

Fru talman! Skattefusk och skatteundandragande skadar förtroendet för våra system och urholkar den gemensamma välfärden. Alla insatser som görs för att beivra skattefusk och skatteflykt är av godo och bör vara fortsatt prioriterade. Det är på oss ansvaret vilar för att säkra att välfärden har de medel som krävs för att leverera vård, omsorg och utbildning året runt och i hela landet. För detta krävs skatt efter bärkraft och ett ständigt pågående arbete för att täta kryphål som möjliggör skattefusk och skatteflykt.

Skattefusk, skattebrott och svartarbete hotar vår samhällsgemenskap och urholkar finansieringen av vår gemensamma välfärd och trygghet. Det riskerar också att utmana legitimiteten i hela skattesystemet. Exakt hur stort skattebortfallet är i Sverige är inte fastställt, men uppskattningar tyder på att det rör sig om många miljarder kronor per år som försvinner från statskassan.

Detta är medel som vi skulle kunna använda till välfärden, polisen eller försvaret. Varje skattekrona ska användas effektivt. Att kraftfullt verka för detta är en viktig politisk prioritering för oss socialdemokrater.

Arbetsinkomster som undanhålls från beskattning är ett betydande samhällsproblem. Svartarbete påverkar inte bara skatteintäkter utan leder också till ojämlika villkor på arbetsmarknaden och osund konkurrens i näringslivet.

Skatteverkets förmåga att motverka svartarbete är därför viktig för den offentliga sektorns finansiering och ett väl fungerande samhälle för allmänhet och företag.

I årsredovisningarna för 2023 och 2024 pekade Skatteverket på att skattekontrollerna av företag inte kunde genomföras i planerad omfattning, bland annat på grund av ett stort inslag av manuell hantering. I budgetunderlaget för 2024–2026 bedömde myndigheten att antalet kontroller närmade sig en nivå som inte är rimlig för att bibehålla förtroendet, minska skattefelet och hantera högt värderade skattefelsrisker.

Den omfattande förekomsten av svartarbete, Skatteverkets problem med att upprätthålla en rimlig kontrollnivå och behovet av ytterligare insatser tyder på att det finns potential att förbättra Skatteverkets förmåga att motverka svartarbete.

Varje skattekrona ska användas effektivt. Att kraftfullt verka för detta är som sagt en viktig politisk prioritering för oss socialdemokrater. Skatteverkets kontroller måste bli fler och mer effektiva. För att stärka Skatteverkets arbete föreslår vi att 75 miljoner kronor ytterligare tillförs myndigheten.

Fru talman! Arbetslivskriminaliteten drabbar den enskilda arbetstagaren som utnyttjas under fruktansvärda villkor. Den drabbar hela arbetsmarknaden och snedvrider konkurrensen till nackdel för seriösa företag. Därtill är det känt att den organiserade brottsligheten kan använda arbetslivskriminalitet som en del av sitt brottsupplägg.

Människor utnyttjas i dag på svenska arbetsplatser. Skattefusk och svartarbete har blivit affärsmodeller. Företag rundar regler om löner och arbetsmiljö och vinner ändå offentliga upphandlingar. Den organiserade arbetslivskriminaliteten har fått fäste.

Regeringen och Sverigedemokraterna säger sig prioritera brottsbekämpning, men när det gäller fusket på arbetsmarknaden lyser åtgärderna med sin frånvaro. Det är ett svek mot alla arbetare som varje dag går till jobbet i tron att lagar och regler gäller för alla och mot seriösa företag som tvingas konkurrera med oseriösa som dumpar löner och fuskar med skatten.

En statlig utredning, tillsatt av den förra socialdemokratiska regeringen, visar hur rut och rot kan missbrukas av oseriösa företag. Utredaren konstaterar också att Skatteverkets kontroller har minskat under flera år och föreslår därför skärpta kontroller och bättre uppföljning. Men regeringen förblir passiv.

Samtidigt rinner skattemiljarder ut i fel fickor. Det handlar inte om småfusk, utan det handlar om en växande skuggekonomi där människor utnyttjas, skattepengar försvinner och hederliga företag slås ut. Detta undergräver hela arbetsmarknaden. Vi socialdemokrater accepterar inte det här. Vi kräver en offensiv mot arbetslivskriminaliteten.

Fru talman! Tyvärr fortsätter det brutala gängvåldet och otryggheten att breda ut sig i vårt land. Sverige blir både fattigare och farligare. Våldet kryper allt längre ned i åldrarna, äter sig allt längre in i samhället och påverkar människors vardag. Vi nås gång på gång av nyheter om nya skjutningar, nya sprängningar och nya gränser som passeras.

Allt drivs av pengar. Mycket av det dödande, de skjutningar och de bombningar vi har sett handlar i grund och botten om pengar. Kan vi inte stoppa flödet av de pengarna kommer vi inte heller att kunna krossa kriminaliteten.

Satsningar på hela rättskedjan är helt nödvändiga men långtifrån tillräckliga. Hela samhället behöver mobilisera för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Skjutningarna och sprängningarna måste upphöra. Den kriminella ekonomin och flödet av pengar till den organiserade brottsligheten måste strypas.

Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten har en mycket viktig roll i detta arbete. Myndigheterna behöver samverka mer med varandra och med andra relevanta myndigheter för att kartlägga, lagföra och bekämpa alla typer av misstänkta brottsupplägg.

Socialdemokraterna vill underlätta informationsutbytet mellan myndigheter så att statens fulla kraft kan möta den som försöker fuska eller bryta mot lagen. Vi vill genomföra nödvändiga reformer för att riva de sekretesshinder som kan stå i vägen för att detta ska kunna genomföras med full effektivitet. Utbetalningsmyndigheten, som den tidigare socialdemokratiska regeringen sjösatte, är en naturlig samarbetspartner för myndigheterna.

Tullverket har en avgörande roll i att stoppa narkotika och skjutvapen från att föras in i landet. Det är mycket viktigt att Tullverket kan fortsätta att förstärka det brottsbekämpande arbetet, utveckla det underrättelsebaserade arbetet och ha en hög ambition i kontrollverksamheten.

Kontrollverksamhet måste ske vid fler gränsöverfarter. För att vi på allvar ska komma åt de kriminella gängen behöver flödet av narkotika, vapen och andra illegala varor strypas. Tullverket behöver nödvändiga resurser för detta arbete.

För att stärka våra gränser påbörjade vi socialdemokrater en kraftig utbyggnad av Tullverket. Mellan 2017 och 2021 ökade resurserna med över en tredjedel, och hundratals fler anställdes. Vi inledde även ett stort arbete med att se över Tullverkets alla befogenheter för att myndigheten skulle få bättre och mer tidsenliga verktyg för att göra våra gränser och därigenom vårt samhälle tryggare.

Det är positivt att se att Tullverkets arbete mot organiserad brottslighet bidrog till att 48 kriminella nätverk identifierades och 28 kriminella nätverk slogs ut eller skadades allvarligt under 2024.

Fru talman! SD-regeringen har nu försökt styra Sverige i tre år, och det är tydligt att de inte har lyckats lösa Sveriges problem: 100 000 fler arbetslösa, familjer som kämpar varje månad för att få ekonomin att gå ihop och en tillväxt i EU:s bottenliga.

Kronofogdemyndigheten har viktig kompetens och viktiga uppgifter för att tidigt hitta tecken på överskuldsättning. Det arbetet är särskilt prioriterat i tider av ekonomisk kris, när många hushåll riskerar att hamna i skuld som skapar långvariga problem för den egna individen och för samhället. Det arbetet ska därför fortsätta. Uppdraget till Kronofogdemyndigheten att själv analysera och identifiera hur myndigheten kan utnyttjas i brottsupplägg behöver fortsätta.

Kronofogden fortsätter tyvärr att vittna om nya rekord och ökade skulder. När rekordmånga barn vräks i Sverige, när var tredje svensk småbarnsfamilj har lånat pengar för att klara ett vanligt julfirande med julmust, mat och någon julklapp och när Sverige har den högsta barnfattigdomen i Norden drar regeringen ned på stödet till de mest utsatta barnfamiljerna, trots att dessa familjers ekonomiska situation inte har förbättrats ett dugg. I stället för att ta tag i samhällsproblemen, ge vanligt folk mer pengar i plånboken, prioritera tillväxten och åter sätta fart på svensk ekonomi lägger regeringen all sin kraft på att genomföra en exklusiv skattesänkning som bara träffar de rikaste procenten.

Fru talman! Den skattepolitik som Sverige bedriver lägger grunden för vårt samhällsbygge, och för oss socialdemokrater är den ett verktyg för att skapa rättvisa, finansiera välfärden och säkerställa att alla människor, oavsett bakgrund, får en rimlig chans att leva ett gott och meningsfullt liv. Då riksdagen i första steget av budgetprocessen har gett politiken en annan inriktning än den Socialdemokraterna skulle vilja avstår vi från ställningstagande inom utgiftsområde 3.

(Applåder)