Fru talman! I kväll debatterar vi Riksrevisionens rapport om Skatteverkets åtgärder mot svartarbete. Granskningen belyser ett allvarligt samhällsproblem som hotar både legitimiteten i skattesystemet och finansieringen av den gemensamma välfärden.

Kampen mot svartarbete är dock något som regeringen tyvärr inte prioriterar. Det kan man konstatera bara man ser på dagens talarlista; en enda representant från regeringspartierna kan tänka sig att debattera Riksrevisionens rapport. Det är en rapport som visar att mer behöver göras.

En annan ny rapport kommer från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO. De uppskattar den kriminella ekonomins omfattning till över 350 miljarder kronor. Av den bedöms den svarta ekonomin utgöra 64 procent. Det är en hisnande summa. Det borde stå utom allt tvivel att insatserna mot den svarta ekonomin och svartarbetet måste stärkas ytterligare.

Arbetsinkomster som undanhålls från beskattning är ett betydande samhällsproblem. Resultatet av uteblivna åtgärder är förödande. Statens intäkter urholkas. Seriösa företag riskerar att konkurreras ut, och arbetstagare utnyttjas. Detta sker samtidigt som regeringens politik konsekvent gynnar de allra rikaste på vanligt folks bekostnad, vilket märks i samhället genom långa vårdköer, färre lärare och en minskad statlig närvaro.

Den omfattande kriminella ekonomin i Sverige är tätt sammankopplad med gängkriminaliteten. Gängen vet vilka verksamheter de kan krama skattepengar ur, exempelvis via företag med svartarbete eller genom momsbedrägerier.

Vi behöver strypa alla möjligheter till finansiering för gängen. Kraftfulla åtgärder mot svartarbete är ett av sätten att göra det. Dessutom är det oerhört viktigt att vi säkerställer att människor inte utnyttjas och att seriösa företag ser att det lönar sig att sköta sig och göra rätt.

Skattefusk och svartarbete är inte bara en fråga om uteblivna skatteintäkter utan också en fråga om rättvisa och tillit. Ytterst handlar det om legitimiteten hos vårt samhällskontrakt. Varje skattekrona ska användas effektivt, och alla ska bidra efter förmåga. Att värna detta är en central prioritering för oss socialdemokrater.

Svartarbete kan gå till på olika sätt. Det kan handla om underrapportering av intäkter, vilket är vanligast i verksamheter med direktbetalning, som restauranger och frisörsalonger. Ett annat sätt är överrapportering av kostnader. Det upplägget är vanligast i branscher med underleverantörer i flera led, som byggbranschen. Legitima och svarta pengar blandas och skickas vidare mellan olika konton hos olika bolag och över nationsgränser. Det blir alltså allt svårare för Skatteverket och andra myndigheter att kontrollera verksamheterna.

Fru talman! Skatteverket motverkar svartarbete genom kontroller och förebyggande arbete. Kontrollerna ska göra det möjligt att upptäcka och korrigera fel, förhindra att fel uppstår och motverka brottslighet. Det förebyggande arbetet syftar till att minska risken för fel genom bland annat branschsamverkan, information och vägledning. Samtliga åtgärder syftar även till att öka förtroendet för skattesystemet och viljan att göra rätt.

I årsredovisningarna för 2023 och 2024 påpekade Skatteverket att skattekontrollen av företag inte kunde genomföras i planerad omfattning, bland annat på grund av ett stort inslag av manuell hantering. I budgetunderlaget för 2024–2026 bedömde myndigheten att antalet kontroller närmade sig en nivå som inte var rimlig för att bibehålla förtroendet, minska skattefelet och hantera de högt värderade skattefelsriskerna.

I en annan tidigare granskning har Riksrevisionen visat att rotavdraget har haft stor betydelse för att minska hushållens efterfrågan på svarta hantverkstjänster. Men trots att rottjänsterna uppfattas som vita av hushållen kan svarta löner betalas ut i ett eller flera led bortom konsumentledet. Riksrevisionen bedömde därför att det krävdes ytterligare insatser utöver rotavdraget för att motverka den typen av svartarbete.

Den omfattande förekomsten av svartarbete, Skatteverkets problem med att upprätthålla en rimlig kontrollnivå och behovet av ytterligare insatser tyder på att det finns potential att förbättra Skatteverkets förmåga att motverka svartarbete. Effektivare åtgärder mot svartarbete kan stärka finansieringen av den offentliga sektorn och bidra till ett väl fungerande samhälle för allmänhet och företag.

Socialdemokraterna delar Riksrevisionens bedömning att Skatteverket saknar tillräckliga verktyg och befogenheter för att effektivt komma åt komplicerat och systematiskt svartarbete. Särskilt allvarligt är det att brister i uppföljning och återkoppling försvårar ett kontinuerligt och träffsäkert arbetssätt. Detta understryker behovet av både regeländringar och ökade resurser, vilket regeringen skyndsamt bör hantera.

Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till Skatteverket: att bredda informationsunderlaget för riskanalys genom exempelvis fler slumpkontroller och myndighetssamverkan, säkerställa att riskanalyserna får genomslag i planering och prioritering av åtgärder mot svartarbete, hemställa till regeringen om regeländringar som kan stärka utredningar av komplicerat och systematiskt svartarbete och utveckla bättre metoder och systemstöd för att löpande följa upp resultatet av åtgärder mot svartarbete.

I Riksrevisionens granskning av Skatteverkets åtgärder mot svartarbete konstateras alltså att det finns brister, och det lämnas rekommendationer om åtgärder. Trots detta anser regeringen att det inte finns anledning att vidta några åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport.

Vi socialdemokrater ville skjuta till ytterligare 75 miljoner till Skatteverket just för att utöka kontrollerna, men regeringen sa nej. Därför undrar vi: Varför anser inte regeringen att svartarbete är ett stort problem?

Fru talman! Tack, ledamoten Åberg, för frågan! Jag är inte riktigt säker på vad frågan var, men självklart diskuterar vi i hela partiet att svartarbete är något vi vill komma till rätta med.

Vi har även lämnat förslag när det gäller exempelvis detta med flera underleverantörer. Det är ofta där problem kan uppstå. Vi har velat komma till rätta med detta, men regeringen har sagt nej. De tycker inte att det är ett problem. Ledamoten borde alltså själv prata med sitt eget parti och med regeringen.

Det är precis som du säger: Den offentliga sektorn har svårt att hålla koll på hur byggbranschen fungerar. Om inte ens vi kan hålla koll på vad som sker, hur ska då de privata företagen kunna göra det när de sedan anlitar andra?

Vi skulle kunna stoppa detta genom att begränsa antalet underleverantörsled. Men regeringen visar inget intresse för att sätta stopp.

Det finns som sagt flera åtgärder som skulle behöva vidtas. Ett sätt skulle vara att ge mer pengar till Skatteverket, som vi ville, för att de skulle kunna göra fler kontroller. Men det ville inte regeringen göra, så min fråga är: Om regeringen vill motarbeta svart ekonomi så mycket som man säger att man vill, varför gör man då inte mer?

Fru talman! Jag fick inte svar på mina frågor. För att förtydliga ska jag upprepa dem: Har Ida Ekeroth Clausson frågat sina socialdemokratiska partikollegor i Göteborg hur det gick till då de anlitade illegal, svart arbetskraft att arbeta på ett skyddsobjekt? Har Ida Ekeroth Clausson frågat sina socialdemokratiska partikamrater som styr Göteborg Energi och Göteborgs kommun vad de tänker göra för att inte anlita svart arbetskraft i fortsättningen?

Oron för vad som kan hända i Göteborgs hamn, som är ett skyddsobjekt och strategiskt viktig för både Sveriges ekonomi och Sveriges försvar, men också oron för att människor utnyttjas uttryckte Ida Ekeroth Clausson så väl och så äkta när hon stod i talarstolen. Jag får inte ihop detta. I talarstolen är Socialdemokraterna emot svartarbete och emot utnyttjande av människor. Men i verkligheten, när de har makten och kontrollen, när det är de som skriver avtalet med leverantör och underleverantör och kan sätta villkor med saftiga böter om dessa utnyttjar svart arbetskraft, då är det helt okej att de använder svart arbetskraft och exploaterar människor. Hur går det ihop?

Fru talman! Svartarbete är ett gift i vår ekonomi. Det urholkar välfärden med miljarder varje år. Det slår undan benen för hederliga svenska företag och utnyttjar människor i en osynlig skugga.

Riksrevisionens rapport från förra året är tydlig: Runt 97 miljarder kronor per år under 2017–2022 var svarta arbetsinkomster. Det är alltså 5 procent av alla arbetsinkomster som försvinner ned i svarta hål i stället för att kunna användas i välfärden för skola, vård och trygghet för våra barn och äldre.

Det här är inget nytt problem. Svartarbetet har frodats i årtionden, särskilt i branscher som bygg, restaurang, städ och hantverk, ofta kopplat till utlandsarbetskraft eller organiserad brottslighet.

Tidigare regeringar, inte minst socialdemokratiska, har pratat väldigt mycket om detta men agerat desto mindre. Kontrollerna har varit för få, verktygen föråldrade och prioriteringarna för svaga. Resultatet har varit att seriösa företag gång på gång har förlorat kontrakt till fuskare som dumpar priser genom att skippa skatter och avgifter. Det är inte bara pengar som har gått förlorade; rättvisa och tillit har eroderats.

Nu har vi äntligen ett Tidösamarbete på plats där vi har tagit tag och tar tag i detta på riktigt. Precis som Boriana Åberg nämnde tidigare i ett replikskifte finns det faktiskt ingen annan regering som har bekämpat den kriminella ekonomin så mycket som denna.

Jag tänkte lyfta fram några exempel på vad som har gjorts.

Skatteverket har fått starkare möjligheter att granska företag med Fskattsedel.

Man arbetar aktivt i myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet, vilket är ett viktigt vapen mot svartarbete.

Regeringen har drivit igenom lagrådsremisser för att modernisera kontrollverktygen, inklusive bättre bevissäkring i den digitala eran.

Fler förslag är på gång, bland annat skarpare kontroller av rot- och rut-branschen, där fusket historiskt sett har varit enormt.

Det här är konkreta steg framåt, inte bara fina ord. Regeringen har lyssnat på Riksrevisionens varningar och agerar, precis som det ska vara. Rapporten är därför slutbehandlad, och vi i utskottet gör rätt i att lägga den till handlingarna.

Fru talman! Jag vill bara kommentera en liten detalj. När oppositionen, särskilt Socialdemokraterna, försöker framställa sig som stora bekämpare av svartarbete ekar det lite ihåligt. Under deras långa tid vid makten växte problemen utan att tillräckliga resurser eller verktyg tillfördes. Nu när en ansvarstagande majoritet driver på för hårdare tag mot den kriminella ekonomin, som enligt den senaste ESO-rapporten omsätter över 350 miljarder kronor årligen och där svartarbete är en stor del, väljer de att kritisera i stället för att bidra konstruktivt och komma med lösningar.

Vi sverigedemokrater säger nej till tom retorik. Vi säger ja till fungerande verktyg, realistiska prioriteringar och verklig förändring. Låt oss därför fortsätta det arbetet tillsammans för svenska folkets skull, för rättvisans skull och för att stoppa fusket en gång för alla!

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det handlar nu om skatteutskottets betänkande SkU33 Riksrevisionens rapport om Skatteverkets åtgärder mot svartarbete.

Skattefusk och svartarbete är inte några bagateller i marginalen utan direkta angrepp på vårt gemensamma samhällskontrakt. Varje krona som undanhålls från skatt är en krona mindre till skolan, till sjukvården, till äldreomsorgen och till den trygghet som människor har rätt att förvänta sig.

När företag fuskar med skatter och avgifter snedvrids konkurrensen. Seriösa företag som följer reglerna slås ut av oseriösa aktörer som pressar priserna genom fusk, dåliga arbetsvillkor och ibland ren kriminalitet. Detta drabbar arbetstagare, företagare och hela samhället.

Riksrevisionens granskning av Skatteverkets arbete mot svartarbete visar tydligt att det finns brister. Åtgärderna är inte tillräckligt träffsäkra, uppföljningen är otillräcklig och kontrollen når inte alltid dit där fusket är som störst. Det måste tas på största allvar.

Fru talman! Omfattningen av problemet är dessutom betydande. Skatteverket uppskattar att de svarta arbetsinkomsterna uppgår till omkring 97 miljarder kronor varje år i Sverige. Det är pengar som borde gå till vår gemensamma välfärd, som skolor, sjukvård och äldreomsorg. Summan motsvarar i storleksordning en mycket stor del av vad staten varje år avstår i skatteintäkter genom exempelvis jobbskatteavdrag.

Vi socialdemokrater menar därför att kampen mot skattefusk måste stärkas. Skatteverket och andra brottsbekämpande myndigheter behöver rätt verktyg, tillräckliga resurser och tydliga uppdrag för att kunna slå mot svartarbete, falska upplägg och ekonomisk brottslighet. Samverkan mellan myndigheter måste fungera i praktiken, inte bara på papperet.

Fru talman! För Socialdemokraterna är detta ytterst en fråga om rättvisa och solidaritet. Vårt samhälle bygger på principen att alla människor har lika värde och att vi bidrar efter förmåga och får stöd efter behov. När vissa fuskar och undanhåller skatt bryts den balansen. Då urholkas både rättvisan och tilliten i samhället.

Alla ska bidra efter förmåga, och alla ska veta att den som fifflar och fuskar också riskerar att upptäckas. Laglydnad ska löna sig – fusk ska inte göra det. Fuskar man metodiskt ska man också granskas metodiskt. Det handlar om förtroende. När människor upplever att vissa kommer undan med fusk urholkas viljan att göra rätt för sig, och orättvisorna blir tydliga. Vi riskerar att hela skattesystemets legitimitet skadas, och det kan vi aldrig acceptera.

Sverige ska vara ett land där arbete registreras och sker på ett ärligt sätt, där företag konkurrerar sjyst och på lika villkor och där välfärden finansieras solidariskt. Skattefusk ska inte normaliseras, utan det ska beivras – konsekvent, rättssäkert och med full kraft. Skattefusk är nämligen ett angrepp på välfärden, och genom att beivra det värnar vi både välfärd och tillit i vårt samhälle.