Lawen Redar

Herr talman! För några veckor sedan hade den moderata kulturministern Parisa Liljestrand sin budgetpresentation. Hon uttryckte då att pandemistöden haft god inverkan och att återstartsstöden som den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsammans med Miljöpartiet införde i den förra budgeten tjänat kulturlivet väl.

Så långt är vi eniga. Men sedan lät kulturministern meddela att kulturlivet har återhämtat sig efter pandemin och att man därför inte gör några betydande kulturpolitiska satsningar för kulturens återstart.

Jag delar förstås inte den bilden. Senast i måndags träffade jag länsmusiken på Gotland, som bekräftade bilden att två år av pandemi och publikbegränsningar har satt djupa spår i alla delar av kulturlivet, inte minst vad gäller villkoren för konst- och kulturskapare. Branschorganisationen Svensk Scenkonst, som organiserar alla scenkonstverksamheter i vårt land, bekräftar ett publiktapp om 20-25 procent per föreställning. Detta är en omfattande fråga för hela sektorn.

Vi socialdemokrater har nu en analys där vi oroar oss över antalet konst- och kulturskapare som under dessa år har lämnat kulturbranschen. Vi oroar oss för att publiken inte har kommit tillbaka i samma omfattning efter pandemin, för att barns och ungas delaktighet dessvärre minskar och för att hushållens ansträngda ekonomi i spåren av inflation, höjda elpriser och en kommande lågkonjunktur framför allt drabbar barns och ungas möjlighet att få uppleva och utöva kultur och idrott.

Sammanfattningsvis har två år av pandemi haft en betydande inverkan på Sveriges kulturliv.

Under pandemin ägnade jag mycket tid åt att samtala med olika kulturföretag, fackföreningar, institutioner, egenföretagare och till och med sociala-medier-upprop, som generöst delade med sig av hur villkoren de facto var under pandemin - delvis hur det såg ut före pandemin men framför allt hur det var under pandemin.

Det går inte att komma ifrån att kulturarbetsmarknaden präglas av tidsbegränsade och osäkra anställningar. Det framgår av samtliga statliga utredningar på området och av branschens företrädare. Det är vanligt att kulturarbetare kombinerar projektanställningar, verksamhet i eget företag och perioder då man försörjer sig på stipendier. Konst- och kulturskapare arbetar under ekonomiskt sämre villkor än andra grupper i samhället med motsvarande krav på utbildning och yrkeserfarenhet.

Den senaste utredningen, som lades fram för några år sedan, heter Konstnär - oavsett villkor? och visar att konstnärer har lägre utnyttjande av föräldrapenning, bostadsbidrag och försörjningsstöd trots att de har lägre genomsnittlig inkomst. Konstnärer har dessutom i mindre grad kollektivavtalad tjänstepension.

Det var med dessa förutsättningar som konst- och kulturskapare genomgick pandemins restriktioner och nedstängningar.

Fackföreningen Klys skrev i sitt remissvar till kulturens återstartsutredning att de flesta konst- och kulturskapare inte omfattades av vare sig korttidspermitteringsstödet, omställningsstödet eller omsättningsstödet eftersom mer än hälften var egenföretagare och saknade större fasta kostnader och regelbundna inkomster. De riktade kulturkrisstöden kan därför sammanfattningsvis sägas ha haft en helt avgörande inverkan för att kultursektorn skulle hålla sig över vattenytan under pandemin.

Resultatet kan vi också se: Det var inte många kulturföretag eller egenföretagare som gick i konkurs. Men det har också hänt en del under vattenytan som vi fortsättningsvis i riksdagens kulturutskott måste analysera.

Herr talman! Vi kan inte med de här kunskaperna gå tillbaka till den tidigare förda politiken. Det är nu hög tid för riksdagens kulturutskott att faktiskt engagera sig för konst- och kulturskapares villkor.

Vi socialdemokrater menar att trygghetspolitik för konst- och kulturskapare kräver fler fasta anställningar. Det duger inte att det enbart är drygt 250 skådespelare inom teatern som har en fast anställning av 3 000 yrkesverksamma. De fasta anställningarna på kulturinstitutionerna har sedan 2009 års borgerliga kulturutredning minskat till förmån för administrativ personal. Här kan politiken byta riktning.

Områden som kräver insatser är centrumbildningarna, scenkonstallianserna och de statliga stipendierna. Här har vi socialdemokrater varit drivande för att höja anslagen. Senast förstärkte vi ersättningarna och bidragen med hela 43 miljoner kronor. Nu föreslår högerregeringen ytterligare ansatser på området, vilket är bra - men otillräckligt. Vi har även tillsatt en utredning om SGI, som snart lämnar förslag på hur konst- och kulturskapare ska kunna få ta del av trygghetssystemen. I veckan antar vi också ett lagförslag om implementering av copyrightdirektivet i svensk rätt som kommer att främja bättre upphovsrätt.

Herr talman! Riksrevisionens granskning Operation Rädda branschen - statens krisstöd till kultur och idrott under coronapandemin, som är föremål för dagens debatt, intygar bilden av att det var få samhällssektorer som under pandemin fick se sina förutsättningar förändras så i grunden som idrotten och kulturen. Riksrevisionen menar att utformningen av krisstöden skedde på kort tid, med begränsad information och under mycket svåra omständigheter, vilket tidigare talare har beskrivit väl.

Granskningen omfattar regeringen och Regeringskansliet samt de bidragsgivande myndigheterna och organisationerna, såsom Konstnärsnämnden, Statens kulturråd, Riksidrottsförbundet, Sametinget, Svenska Filminstitutet och Sveriges författarfond.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringen och de bidragsgivande organisationerna har utformat och fördelat krisstöden på ett i huvudsak ändamålsenligt och effektivt sätt. Granskningen visar samtidigt att det finns brister i bidragsgivningens transparens och att ansvariga aktörers fokus på att nå ut med stöden till kulturen så snabbt som möjligt i viss utsträckning lett till minskad träffsäkerhet.

Det här är viktiga medskick till regeringen och Regeringskansliet och till myndigheterna och organisationerna. Här måste bättre krisberedskap utformas. Vi vet inte hur framtiden ser ut. Måtte vi aldrig genomgå en pandemi igen! Men krisberedskap måste finnas hos statens myndigheter och organisationer som fördelar ut krisstöd och inte minst inom Regeringskansliet. Det åligger därför den nya regeringen att arbeta vidare efter de här rekommendationerna.

Vad gäller kulturens nuvarande situation och budgetprioriteringarna inväntar jag förslag inför den kommande budgetdebatten.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att jag är den enda kvinna som deltar i den här debatten. Jag vill därför uttrycka min absoluta solidaritet med världens modigaste kvinnor. De skanderar i protesterna "zan, zendegi, azadi!", och på kurdiska säger de "jin, jiyan, azadî!"

De kämpar solidariskt tillsammans med alla de minoriteter som lever och verkar i Iran för att frigöra befolkningen från dessa despoter. Jag tror på dem, och jag vet att de kommer att lyckas. Därför är det otroligt viktigt vad utrikesministern och Sveriges riksdag väljer att göra nu.

I mitt tidigare inlägg redogjorde jag för Irans samröre med Ryssland i kriget i Ukraina. Den iranska regimens agerande är därför en angelägenhet för den europeiska och svenska säkerheten. Det är min absoluta övertygelse. Det finns alltså all anledning att omvärdera och ompröva den tidigare förda Iranpolitiken.

Den tidigare utrikesministern Margot Wallström skrev i Svenska Dagbladet nu i helgen att tiderna har förändrats och att den västerländska tron på att Iran kunde reformeras genom handelsavtal, minskade sanktioner och kritisk dialog har nått vägs ände. Den kritiska dialogen måste överges till förmån för ett tydligt politiskt tryck mot regimen i Iran. Sverige, EU och världssamfundet måste alltså skyndsamt vidta åtgärder.

Jag vill att utrikesministern ska veta att det finns stöd i Sveriges riksdag om åtgärder vidtas. Det finns stöd för agerande. Här i dagens debatt har nästan samtliga partiers företrädare deltagit. Det finns alltså stöd för en annan Iranpolitik.

Mina frågor kvarstår, men jag hoppas att utrikesministern efter dagens debatt omvärderar sitt ställningstagande, tar intryck av de interpellanter som har deltagit här i dag och avser att ompröva den svenska Iranpolitiken och driver på denna process tillsammans med EU-ledarna.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna Håkan Svenneling, Vänsterpartiet, och Alireza Akhondi, Centerpartiet, för initiativet till dagens interpellationsdebatt och för möjligheten att få medverka i dag, där vi faktiskt står samstämmiga i att försöka få utrikesministern att agera för folket i Iran.

Det har nu gått 43 år av diktatoriskt och islamistiskt järngrepp över människors liv i Iran. Bägaren har runnit över, och katalysatorn är Jina Mahsa Aminis välkända öde. En ung 22-årig kvinna som möttes av en sådan brutalitet av moralpolisen i Teheran att hon till sist mördades för att ha visat lite hår.

Det går inte en dag utan att jag läser och ser inläggen som sprids på sociala medier, de kilometerlånga folkprotesterna, strejker och nedstängda butiker, elever i skolan som kastar av sig slöjan och pekar finger mot regimens företrädare. Bilder sprids på militärens övervåld, beskjutningar, fängslanden, torterade kroppar och döda kroppar. Amnesty menar att över 14 000 människor har fängslats sedan protesterna inleddes, och av dem som har mördats är minst 50 barn.

I det här inlägget vill jag framföra till utrikesministern att protesterna i Iran måste lyckas inte bara för demokratin, inte bara för mänskliga rättigheter och ett historiskt slut på den iranska ayatollaregimens era, utan protesterna i Iran måste lyckas för att de också har bäring på vår säkerhet - på Sveriges säkerhet.

När Khamenei, Putin och Erdogan träffades i Teheran i slutet av juli i år kom parterna överens om att långsiktigt stärka relationerna politiskt och ekonomiskt. Khamenei uttryckte på mötet att om inte Ryssland tagit initiativ till kriget i Ukraina hade Natoländerna startat kriget. Det här är den iranska regimens narrativ.

Khamenei och Putin kom överens på mötet om att avlägsna den amerikanska dollarn i den bilaterala handeln mellan länderna, vidare att utveckla Irans olje- och gasfält genom ett samförståndsavtal om 40 miljarder dollar, vilket motverkar omvärldens införda sanktioner mot Ryssland. Just nu talar allt, som tidigare också har framförts här, för att den iranska regimen förser Ryssland med drönare i kriget mot Ukraina, vilket har föranlett EU-sanktioner mot Iran.

Därför undrar även jag om utrikesministern kommer att kalla upp den iranska ambassadören och framföra fördömanden och kritik. Kommer utrikesministern att agera för att ansvariga ställs till svars för brott mot mänskliga rättigheter? Slutligen undrar jag om utrikesministern ser den iranska regimen som ett säkerhetshot för EU och Europa och inte minst i det här sammanhanget även för Sverige.

Herr talman! I över 40 dagar har protesterna i Kurdistan, Baluchistan och Iran pågått. Med risk för sina liv protesterar nu skolflickor och universitetsstudenter. Arbetare strejkar, och Iran är i gungning.

Jina Aminis öde har blivit symbolen för den islamistiska diktaturen i Iran, men hennes öde är också katalysatorn för den protestvåg av miljontals människor som nu manifesterar mot förtrycket i Iran.

Statsminister Ulf Kristersson uttryckte i regeringsförklaringen att Iran är en angelägenhet för den här regeringen. Sanktionsbeslut har fattats av EU, men iranska folket behöver stöd här och nu.

Utrikesministern har uttryckt här i dag att man är beredd att vidta åtgärder tillsammans med sina EU-ministerkollegor, men min fråga är: Kommer utrikesministern på eget bevåg att ta egna initiativ för att vara pådrivande för att ge stöd till det iranska folket?

(Applåder)

Herr talman! Det är inte myndigheterna som är den stora utmaningen på kulturområdet vad gäller trygga förutsättningar för konst- och kulturskapare. Utmaningarna är bristen på fasta anställningar, svårigheten att bli antagen till en scenkonstallians och svårigheten att få SGI och pensionsgrundande inkomst när man har ett stipendium eller motsvarande som en del av sin försörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattKultur och idrott

Den utredning vi tillsatte är mycket viktig. Jag hoppas att Kristina Axén Olins parti bevakar och bejakar den framöver. Men jag vill också lyfta fram att det i mycket är tack vare oss som de flesta konst- och kulturskapare räddades under pandemin genom direkta konst- och kulturkrisstöd och nu får chans att ingå i en scenkonstallians.

Herr talman! I sitt anförande tog Kristina Axén Olin upp att det är viktigt med ett blomstrande kulturliv och goda förutsättningar för konst- och kulturskapare. Om detta är vi helt eniga. Därför tillsatte vi en utredning om att skapa goda förutsättningar för konst- och kulturskapare genom att de via stipendier och annat ska kunna få tillgång till SGI. Det är en utredning som är pågående.

Jag är lite nyfiken på om detta ingår i tanken om tryggare villkor för konst- och kulturskapare. Blir det den fortsatta politiken när vi nu ska ha en moderat kulturminister? Handlar det också om att förlänga stipendierna i enlighet med det som framgick i Återstartsutredningen? Handlar det även om trygga och fasta anställningar på konst- och kulturinstitutionerna i vårt land? Jag skulle vilja höra hur Moderaterna reflekterar i fråga om att förstärka landets konst- och kulturutövares förutsättningar för tryggare och bättre villkor i arbetslivet.

Herr talman! Jag kan redogöra för att det de gånger Sverigedemokraternas budget har gått igenom i Sveriges riksdag inte har satsats på något investeringsstöd till nybyggnation av bostäder eller fler anläggningsplatser i vårt land. Det har inte heller satsats på kommuner och regioner, som bär upp resurserna för idrottsverksamheterna lokalt.

Jag finner detta anförande anmärkningsvärt. Jag skulle vilja se resultat av den här politiken. Låt oss återuppta den här debatten när en budget har presenterats.

Herr talman! Tack, Angelika Bengtsson, för detta anförande!

Det finns en sak som förenar oss. Det är ambitionen att försöka förstärka anläggningarna i vårt land. Men för det krävs resurser. Idrottsanläggningarna behöver bli fler i landet. Och eventuellt behöver de befintliga anläggningar som finns i kommunerna renoveras.

Jag har framför mig den överenskommelse som Sverigedemokraterna har tecknat tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. I denna finns det inte en enda idrottssatsning, bortsett från den ansats man vill göra för att stärka de högsta ligornas konkurrenskraft.

Trots det högernationalistiska parti som Sverigedemokraterna är ser jag ingenting i överenskommelsen som handlar om folkrörelseidrotten, om mötet mellan människor eller om ambitionen att få med de grupper som inte har tillgång till idrottens fantastiska verksamhet i dag och framför allt de grupper som inte har tillgång till anläggningar. Är det som Angelika Bengtsson talar om i talarstolen i dag politik som är utanför avtalet? Vad är det egentligen som ska realiseras?

Ert parti är nu Sveriges största högerparti, och ni bär ansvar för den utveckling av politiken som ska ske. Är det som sägs här, att det ska byggas nya anläggningar i vårt land, verkligen sant?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattKultur och idrott

(Applåder)

Herr talman! Det är en ära att få inleda den första kulturpolitiska debatten för den här mandatperioden. Men det går faktiskt inte att göra det utan en reflektion över de idéer som just nu präglar vår samtid.

I hjärtat av vår kontinent pågår ett fullskaligt invasionskrig. Under gårdagen har våldshärskaren Vladimir Putin utfärdat krigslagar i ukrainska områden, vilka han påstår sig ha annekterat genom illegala och riggade folkomröstningar. Hans etnonationalistiska rike ska expandera för att föra samman historiska generationer som lever i dagens Ryssland, Belarus, Ukraina och Moldavien - det är vad som framgår av hans tankegods. Att den så kallade föreningen genomförs genom krig, övergrepp, våld och förtryck bortom alla internationella regelverk som konstituerar förhållanden mellan stater och folk visar att inspiration har hämtats från de värsta av tider under människans historia.

Allmänpolitisk debattKultur och idrott

Fastän den ryska regimen stänger ned internet och fängslar människor som talar om kriget, fastän allmänheten i Ryssland får sin information från rysk statlig tv som styrs och ägs av regimen eller är regimvänlig, kan man till slut inte hindra sanningen. De unga soldaternas kroppar kommer tillbaka till Ryssland i kistor, och mammornas protester har inletts.

Herr talman! På en annan plats pågår just nu landsomfattande protester. Fastän den iranska regimen stänger ned internet, fastän regimen fängslar människor som manifesterar mot diktaturen, håller luften och lögnen på att går ur ayatollornas era i Iran. En sönderslagen ung kvinnas kropp, Jina Mahsa Amini, skickades tillbaka på bår till kurdiskdominerade västra Iran. 43 år av diktatur håller på att utmanas av frihetskämpande skolflickor och mormödrar. Sanningen om diktaturens verk har fått bägaren att rinna över.

Herr talman! Den progressiva demokratiska kulturpolitiken strider för sanningen. Det är sanning och ansvarsutkrävande som de auktoritära regimerna, idéströmningarna och samhällskonstruktionerna förhindrar. Varför sitter det författare, journalister, musiker, forskare, skådespelare och regissörer i iranska och ryska fängelser? Jo, därför att det är de som behövs för att sanningen, ifrågasättandet, granskningen och alternativet till de auktoritära idéerna och regimerna ska till.

Det är den iranska regimens drönare som Putin använder i kriget mot Ukraina. Samverkan mellan diktaturerna och deras idéer är på frammarsch. Men de sammanför också alla oss som strävar efter fred, demokrati och frihet.

Herr talman! Demokrati kräver yttrandefrihet. Det kräver bildning, djupgående läskunskaper och resiliens mot desinformation. Det förutsätter att det finns konstnärlig frihet, oberoende journalistik, ett levande civilsamhälle, föreningsfrihet och folkbildning, ifrågasättande och granskning, demonstrationsfrihet och agitation, respekt för mångfalden av medborgare och minoriteter, fri forskning och humaniora samt en öppen debatt.

Det är på de grundvalarna Sverige har utvecklats till en av världens starkaste demokratier. Just därför kompromissar vi som representerar socialdemokratin aldrig med auktoritära idéströmningar. Därför blir den här mandatperioden också en kamp om idéerna i världen, i Europa och i Sverige.

(Applåder)