Carita Boulwén

Herr talman! Jag fortsätter med frågan som jag inte hann ställa färdigt.

I Sverige betraktas önskemål om amputation av friska kroppsdelar som en psykiatrisk fråga. Vården erbjuder psykologisk behandling snarare än kirurgiska ingrepp. Denna praxis står i kontrast till hanteringen av könsdysfori, där könsbekräftande kirurgi kan erbjudas efter noggrann utredning. En person som vill ta bort en frisk arm för att det inte känns rätt att ha den nekas dock kirurgi och får remiss till psykiatrin.

Svensk lag förbjuder i dag könsstympning av flickor. Det är ett förbud som är absolut. Det spelar ingen roll om den berörda personen är myndig eller själv samtycker till ingreppet – detta med rätta, eftersom syftet är att skydda individen från oåterkalleliga kroppsliga skador som inte är medicinskt motiverade.

Samtidigt tillåter man i Sverige i dag omfattande könskirurgi inom ramen för så kallad könsbekräftande vård. Denna vård inkluderar ingrepp som borttagande av bröst, livmoder och testiklar, trots att den medicinska nyttan ofta är omtvistad och trots att flera länder i Europa nu inför kraftiga begränsningar av sådan vård. Jag undrar hur ledamoten ställer sig till detta. Det är jag genuint intresserad av att höra.

Som jag nämnde tidigare: Mannen som fick amputera två fingrar mådde dåligt innan det gjordes och mådde bättre sedan. Var drar vi gränsen? Jag vet att det är en komplex fråga, och det här är inte direkt samma sak. Men i förlängningen – var drar vi gränsen för när man ska gå in och operera bort frisk vävnad? Som jag sa är det enligt svensk lag förbjudet med könsstympning. Då är frågan: Hur ser ledamoten på att man faktiskt utför könsstympning i Sverige?

Herr talman! Tack, ledamoten Westerlund, för anförandet! Det var mycket i ditt anförande när det gäller cancerscreening som vi fullt ut instämmer i. Det är verkligen jätteviktiga åtgärder, och det ska inte finnas någon diskriminering över huvud taget i fråga om ålder.

Jag skulle vilja ta upp det som handlade om könsdysfori. Vi menar att man antingen föds som flicka eller som pojke. Sedan finns det i ytterst få fall tveksamheter vid födseln, men det brukar rätta till sig så småningom. Det handlar alltså om extremt få fall. De allra flesta föds som man eller som kvinna.

Det vi ser som problematiskt är att man inte har möjlighet att leva fullt ut som det man faktiskt är. Vi menar att det handlar mycket om könsnormer. Om man känner att man inte är som en kvinna, som man faktiskt är född som, utan identifierar sig mer som en man ska det inte spela någon roll. Du är som du är oavsett om du är född som man eller som kvinna.

Jag skulle vilja ställa några frågor till ledamoten.

Det finns en kroppsidentitetsstörning som orsakar en ihållande och intensiv önskan att bli amputerad. Debuten sker vanligtvis i tonåren. I början av 2000-talet uppmärksammades internationellt ett par fall där läkare i Asien och USA genomförde amputation av friska ben efter patientens önskemål. I Kanada rapporterade man ganska nyligen om en 22-årig man som genomgått amputation av två fingrar efter att långvarigt ha haft en kroppsidentitetsstörning. Han mådde väldigt bra efter att ha fått göra det här, uppgav han själv. Innan han fick göra det mådde han väldigt dåligt och hade tankar på att ta sitt liv.

Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade någon konkret fråga.

Det är en rad företrädare inom professionen, bland annat barnläkare och specialistläkare, och inom psykiatrin som varnar för att man, när man tar det första steget och ändrar juridiskt kön, fullföljer processen.

Vi vet att väldigt många barn och unga är förvirrade i sin pubertet men att de hamnar rätt när de kommer ur puberteten. Många av dem har mått dåligt, som jag sa i mitt anförande. De har utsatts för mobbning eller övergrepp av något slag, som gör att de känner som de gör.

Det här är någonting som vi måste ta på allvar. Vi tycker att det är oansvarigt att sänka åldersgränsen när det gäller juridiskt kön när man riskerar att få in dem i fortsatt behandling. Åldersgränsen bör i stället höjas. Man säger ju att det är först när man är 25 år som hjärnan är mogen.

Det här är väldigt viktiga frågor. Barn och unga riskerar att hamna mellan stolarna, så att de inte får den vård och den hjälp de behöver. Upplever man att man har en annan könsidentitet har man någon form av könsdysfori. Man upplever sig då inte höra till det kön som man är född i. Och man vill, i det här fallet, då få en ändring av personnumret. Jag förstår inte hur det skulle göra att de här barnen och unga skulle må bättre. Jag tycker inte att vi ska släppa dem så lätt, utan vi behöver verkligen utreda. Ska man ändra juridiskt kön ska det föregås av en ordentlig utredning, och man ska få diagnosen könsdysfori. Det är för oss grundläggande i den här frågan.

Herr talman! Tack, ledamoten Westerlund, för dina frågor!

Jag får säga som en ledamot tidigare sa: Det var väldigt många frågor. Jag hann inte anteckna allting.

Finns könsidentitet? Ja, det finns kön, och det finns könsidentitet. Men när det gäller lagstiftningen bör det vara så att du antingen är man eller kvinna. All statistik är baserad på kön, helt enkelt, inte på könsidentitet. Det är där vi ser problematiken. Du kan mycket väl uppleva att du inte hör till det kön som du är född i, men det ska inte inverka på våra lagar och regler i detta land.

Detta ställer till ganska mycket problem både inom vården och inom idrotten, där vi ser män som tävlar mot kvinnor i damidrott. Det ställer till problem.

Där är skillnaden. Vi vill att det ska vara en tydlig skillnad när det gäller biologiskt kön och när det gäller egen könsidentitet eller egen könsuppfattning.

Sedan gäller det detta med ideologiskt driven. Ja, jag vill mena att det är väldigt mycket lobbyorganisationer som har varit drivande i de här frågorna och som har varit med och påverkat i förskola och skola. Man ser att politiker inte vågar gå emot. Går man inte med i det här tåget anses det många gånger som att man inte vill alla människors väl och som att man är en ond människa.

Det här är väldigt komplexa saker att diskutera. Många gånger avstår man från det; man hänger bara med. Jag tycker inte att vi gör barn och unga en tjänst genom att bara hänga med på det här tåget. Många barn och unga som mår dåligt och som upplever att de har en annan könsidentitet behöver ju vård.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 17, Prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Vi i Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar här särskilt bifall till reservation 12, som vi delar med Kristdemokraterna.

Herr talman! Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest pengar per invånare på sjukvård. Ändå har vi bland Europas längsta vårdköer, och vi har färre vårdplatser per capita än många jämförbara länder. Vi har en personalbrist som gör att vårdkapaciteten inte kan utnyttjas fullt ut.

Detta handlar inte om resursbrist utan om bristande prioriteringar, svag nationell styrning och ett splittrat system där 21 regioner drar åt lite olika håll. Den tidigare regeringen hade år efter år möjlighet att åtgärda problemen, men man valde att inte göra det. Problemen tilläts växa.

Herr talman! Sverigedemokraterna är i dag en del av ett samarbete som på allvar tar itu med utmaningarna i vården. Genom Tidöavtalet driver vi nu igenom nödvändiga reformer för att rätta till de allvarliga brister som fått växa i decennier trots att problemen varit kända. Det handlar om reformer som bland annat ska kapa vårdköerna, öka tillgängligheten, förbättra effektiviteten och jämlikheten i hälso- och sjukvården samt förbättra arbetsmiljö och kompetensförsörjning för anställda inom vården.

Vi har också initierat flera åtgärder för att bekämpa välfärdskriminaliteten, stärka rättssäkerheten, öka effektiviteten i välfärdssystemet och förhindra att offentliga medel missbrukas. Inte heller här har den tidigare regeringen tagit ansvar och visat handlingskraft. Det här är resultatet av en naiv och oansvarig politik som har fått pågå alltför länge.

För år 2025 satsas det 18,4 miljarder på vården, bland annat 7,5 miljarder till regionerna för att stärka vårdkapaciteten och korta köerna. Vi inrättar en ny nationell vårdförmedling, så att patienter ska få vård där kapaciteten finns. Vi avsätter 500 miljoner kronor till flera operationer inom höftled, grå starr och framfall. Vi upprättar en nationell plan för kompetensförsörjning med 25 konkreta förslag från Socialstyrelsen och vårdkompetensrådet.

Herr talman! Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna genomför som jag nyss nämnt en rad konkreta och avgörande satsningar inom hälso- och sjukvården, exempelvis när det gäller cancervården. Det är satsningar på en mer jämlik och effektiv cancervård med fokus på kortare väntetider, tidig upptäckt och tillgång till avancerad diagnostik.

Vi gör en förstärkt satsning på kvinnors hälsa och förlossningsvård inklusive eftervård och bemötande. En nationell förlossningsplan har tagits fram för att stärka förlossningsvården och minska regionala skillnader. En nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention har beslutats, med särskilt fokus på barn och unga. Detta är exempel på hur vi arbetar brett, målinriktat och ansvarsfullt – inte med tomma löften utan med konkreta reformer.

Herr talman! Trots de viktiga satsningar som görs ser vi fortfarande behov av ytterligare åtgärder som vi lyfter i detta betänkande. Vi i Sverigedemokraterna föreslår bland annat en nationell strategi för diabetesvård för att minska orättvisa skillnader mellan regionerna när det gäller behandling, hjälpmedel och uppföljning. Vi föreslår utökad screening för tidig upptäckt av typ-2-diabetes och att Sverige skyndsamt ska implementera EU:s screeningrekommendationer inom cancerstrategin.

Vi vill också att Socialstyrelsen på nytt ska utreda ett nationellt screeningprogram för prostatacancer och att det nationella vårdprogrammet för palliativ vård av barn ska genomföras i hela landet. I dag är programmet ännu inte fullt ut implementerat, vilket innebär att barn i livets slutskede får olika vård beroende på var i landet de bor. Det är oacceptabelt. Alla barn och deras familjer har rätt till samma stöd, trygghet och värdighet.

Herr talman! Det finns mycket viktigt i detta betänkande. Jag skulle kunna stå här ganska länge och rada upp alla förslag som jag och vi i Sverigedemokraterna tycker är bra och verkar för. Men jag ska gå in lite grann på den reservation som vi yrkar bifall till. Det är den reservation som gäller könstillhörighet.

Efter en lång debatt i kammaren i fjol klubbades en ny lagstiftning gällande könstillhörighet igenom. Den väntas träda i kraft den 1 juli i år. Enligt vår uppfattning bör riksdagens beslut i detta upphävas, utom när det gäller förslagen till ändring i fängelselagen och häkteslagen.

Jag vill vara tydlig med att jag hyser stor respekt för det allvar och lidande som könsdysfori kan innebära. Det handlar ofta om unga människor i en mycket sårbar situation som kämpar med psykisk ohälsa och söker trygghet och identitet. Men just därför måste vi agera med eftertanke. Den nya lagen riskerar att förvärra situationen, inte förbättra den.

Vi står inför en lagändring som i grunden förändrar synen på kön, identitet och samhällets ansvar gentemot barn och unga. Från och med den 1 juli i år ska en 16-åring kunna byta juridiskt kön utan diagnos, utan ordentlig medicinsk utredning och utan krav på mognad och förståelse. Detta sker i en tid när ungas psykiska ohälsa ökar och identitetsförvirring ofta hänger ihop med trauma, mobbning eller neuropsykiatrisk problematik.

Herr talman! I stället för att ge unga trygghet, förutsägbarhet och hjälp ger staten dem en juridisk identitet på glid. Det är en politisk eftergift till en ideologiskt driven rörelse som sätter känslor före fakta och symbolhandling före ansvar. Det här är inte bara en förändring av folkbokföringen, utan det är en förändring av grunderna för vår lagstiftning.

Den tidigare kopplingen mellan kropp, biologi och juridik monteras nu ned. Det juridiska könet blir ett slags självvalt identitetsuttryck som samhället tvingas anpassa sig efter.

Vi säger därför nej till att sänka åldersgränsen till 16 år. Vi säger nej till att juridiskt kön ska kunna ändras utan medicinsk diagnos och prövning. Vi säger nej till förenklad prövning av könsidentiteten, liksom till att avskaffa Socialstyrelsens tillståndsprövning vid kirurgiska ingrepp i könsorganen.

Herr talman! Vi och många med oss, inte minst kvinnorörelsen som under så lång tid kämpat för kvinnors rättigheter, är ganska glada över avgörandet från högsta domstolen i England som slog fast att begreppet ”kvinna” i lagtext syftar på biologiskt kön och inte på könsidentitet.

Herr talman! Allra sist vill jag lyfta vikten av förebyggande insatser. Ska vi klara framtidens vårdutmaning kan vi inte enbart behandla – vi måste förebygga. Sjukvården måste tidigt fånga upp risker, minska livsstilsrelaterad ohälsa och arbeta långsiktigt, inte bara akut. Det handlar om både ansvar och långsiktig hållbarhet.

Vi måste också se hela människan, inte bara en diagnos. Orsakerna till ohälsa måste tas på allvar. Vi ser hur många patienter med kronisk smärta, klimakteriebesvär eller autoimmuna tillstånd i dag upplever att vården saknar helhetssyn och tvingas söka sig till kostsamma privata behandlingar eftersom kunskap och möjligheter allt oftare saknas inom den offentligt finansierade vården.

Herr talman! Ledamoten Sundin tar upp situationen i Region Stockholm. De har varit föremål för ganska hård kritik, för att vårdval och mottagningar har lagts ned och köerna faktiskt har ökat med 2 700 personer sedan mars 2023. Jag vet inte vilka siffror som stämmer. Jag får till mig en siffra från ett håll och ganska ofta en helt annan från Socialdemokraterna.

Man har försämrat barn- och ungdomspsykiatrin, och man skär ned inom kvinnosjukvården. Det finns en rad orosmoment när det gäller hur man ska ge vård till invånarna i Stockholm.

Utöver detta ser vi att man lägger ned sjukhus runt om i landet. Nu är det Sollefteå som riskerar att drabbas av stora nedläggningar, och vi ser det också på andra håll i landet. Där är Socialdemokraterna med och styr. Jag undrar hur det rimmar med hur ni framhåller att ni vill se en jämlik vård i hela landet.

Herr talman! Tack, Karin Sundin, för ditt anförande!

Socialdemokraterna brukar så fort de kan ta tillfället i akt att skylla vårdkrisen, som de säger, på den nuvarande regeringen och inte minst på Sverigedemokraterna. Om man tittar tillbaka historiskt ser man att Socialdemokraterna tidigare satt vid makten i åtta år. Under den tiden ökade vårdplatskrisen – 160 000 patienter väntade på vård när sossarna lämnade regeringsmakten 2022, trots löften om kortare köer. Trots höga skatter har vården varit underfinansierad. Antalet administratörer ute i vården ökade med 36 procent mellan 2010 och 2020.

Under den tidigare regeringen ökade beroendet av dyr hyrpersonal explosionsartat. Mellan 2014 och 2022 mer än fördubblades kostnaderna för inhyrda stafettläkare och sjuksköterskor. Det ledde till försämrad kontinuitet, pressade arbetsmiljöer för fast personal och miljardkostnader – pengar som kunde ha gått till permanent personal.

Socialdemokraterna tog inte fram något åtgärdsprogram. I stället sköt man problemen på framtiden. Vårdköerna fördubblades, och köerna till bup tredubblades.

Jag undrar nu: Vad tänker Socialdemokraterna att de ska göra annorlunda om de kommer till makten igen? Vad har man för nya förslag? Det hjälper uppenbarligen inte med de förslag som man har lovordat och som man har fört fram att man själv har genomfört. Var brister det? Har ni rannsakat er själva för att se vad ni kan göra annorlunda?

Fru talman! Som jag tidigare nämnde är ett problem som vi har att vi måste komma till rätta med vårdköerna. Vi tillför nu medel för att man ska kunna öka vårdkapaciteten.

I den nationella planen för kompetensförsörjning tar man upp mycket av de här problemen och hur man ska komma till rätta med dem och få till stånd de arbetsvillkor som krävs för att man ska ha bra arbetsplatser. Någonting som jag också lyfte fram i mitt anförande är hur viktigt det är att personalen verkligen mår bra och inte minst får tid för återhämtning samt att man har fast anställning.

Frågan om hyrpersonal har man i regionerna tagit tag i, så att den minskat väsentligt. Men det har också gjort att man bidragit till att befintlig personal inte fått de anställningar som egentligen behövs. Man kanske ringer in dem extra i stället på deras fritid, när de egentligen är lediga.

Det är mycket vi behöver arbeta med. Vi behöver se till att de får mer inflytande över schemat och får mer förutsägbara arbetsplatser med tydliga regler för hur de ska arbeta och när de ska få vara lediga samt möjlighet till kompetensutveckling. Det är sådana saker som är väldigt viktiga. Vi gör stora satsningar på det här. Jag hoppas att det kommer på plats väldigt snart, för det är brådskande.

Fru talman! Jag vill börja med att ändra mitt yrkande. Jag yrkar bifall till reservation 15.

Jag vill tacka ledamoten Rågsjö för frågorna.

Pandemin innebar ett ganska stort uppvaknande för många. Vi såg att vi inte hade de resurser och de vårdplatser som behövdes. Det är fortfarande ett jättebekymmer. Med anledning av det som sker i vårt närområde, där det är krig, har vi nu också sett att vi verkligen behöver utöka. Vi behöver fler vårdplatser.

Det görs en hel del satsningar. För 2025 satsas totalt 18,4 miljarder. Bland annat ökas vårdkapaciteten med 7,5 miljarder. Det satsas på ett sektorsbidrag på 2 miljarder och på en nationell vårdförmedling med 250 miljoner, för att man ska hitta ledig vårdkapacitet och bli av med vårdköerna, som vi menar har varit olagligt långa alldeles för länge.

Vi satsar mycket på att komma till rätta med de problem som har funnits väldigt länge. Vårdköerna är inget nytt. Dem har vi haft länge. De dubblerades under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Man undrar varför de inte tog tag i det tidigare. Nu har vi ganska mycket att ta tag i efter den tidigare regeringen, som inte såg till att kapa vårdköerna och ge personalen inom vården bättre förutsättningar.

Jag tycker ändå att regeringen har mycket på gång. Sverigedemokraterna ligger också på för att få till en bra, fungerande vård och för att de resurser som behövs ska gå ut. Samtidigt är det, som vi har pratat om tidigare, regionernas ansvar.

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande SoU22 Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap. Det är tre helt avgörande områden för en fungerande sjukvård.

Vi i Sverigedemokraterna står bakom våra reservationer, och även stora delar av betänkandet, men jag yrkar här bifall till endast reservation 10.

Vi behandlar ett betänkande som rör grundläggande delar av svensk hälso- och sjukvård, bland annat hur vi säkrar kompetensen, hur vi använder tekniken rätt och hur vi rustar vården i vardagen och inför en kris eller i värsta fall krig.

En väl fungerande sjukvård är en av de viktigaste grundstenarna i ett välfärdssamhälle. Det handlar om en sjukvård som är av hög kvalitet och där alla Sveriges medborgare oavsett var i landet man bor, i storstad eller glesbygd, ska kunna lita på att man får rätt vård i rätt tid. För Sverigedemokraterna handlar det om att vården ska vara tillgänglig, trygg och långsiktigt hållbar. Vi har därför lagt fram flera förslag som tydligt pekar på vad som behöver göras och varför.

För att vården ska fungera krävs det också att vårdpersonalen, som utgör själva hjärtat i hela verksamheten, har en trygg och hållbar arbetsmiljö. Det viktigaste för att vårdpersonal ska stanna kvar är trygga villkor, rimlig arbetsbelastning, inflytande över sitt arbete och, inte minst, tid för återhämtning.

Vi måste tillbaka till en vård där personalen får vara just vårdpersonal. Många lämnar yrket inte på grund av lönen utan för att de inte orkar längre. Vi driver på för bättre schemaläggning, fasta anställningar och för att vårdens resurser faktiskt går till patienter och personal, inte till en svällande administration, konsulter eller ineffektiva dubbelrapporteringssystem. Det måste bli mindre byråkrati och mer tid för patienterna.

Utan en kunnig och välmående personalstyrka kommer vi inte att klara av att möta framtidens vårdbehov. Just därför är satsningar på kompetensutveckling och förbättrade arbetsvillkor inte valfria, utan de är helt avgörande. Vårdpersonalen ska ha bättre villkor, fler karriärmöjligheter och en arbetsmiljö som gör att de vill stanna i yrket. Det är enda sättet att långsiktigt lösa vårdens problem.

Kompetensbrist, växande vårdköer och en hårt pressad personal har länge varit vardag i många regioner. Svensk sjukvård behöver både långsiktiga reformer och konkreta beslut här och nu. Sverigedemokraterna står, som jag tidigare uttalade, bakom flera förslag och reservationer i betänkandet, och vi är stolta över att vi inom ramen för vårt budgetsamarbete med regeringen redan är med och genomför många nödvändiga satsningar.

Fru talman! Socialstyrelsen har exempelvis fått i uppdrag att ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen i sjukvården. Nationella vårdkompetensrådet har presenterat 25 förslag, bland annat för att säkerställa tid och resurser för kompetensutveckling, så att vårdpersonal kan utvecklas i yrket utan att tvingas lämna kliniskt arbete. Vi vill skapa fler karriärvägar för vårdpersonal för att göra vårdyrket mer attraktivt. Vi vill se över regelverken för specialistutbildning och vidareutbildning för att möta framtidens vårdbehov. Därutöver pågår en utredning om hur vi ska förändra regelverken för reglerade yrken och vidareutbildning. Resultatet redovisas den 30 maj 2025. Det är ett långsiktigt men nödvändigt arbete.

500 miljoner avsattes 2023 för sjuksköterskors vidareutbildning. Det ska bli 400 miljoner per år från 2024 för en fortsatt satsning. Vidare ska det bli 100 miljoner årligen från 2023 för utvecklings- och karriärmöjligheter. Sedan är det 229 miljoner till Socialstyrelsen 2024 för att öka antalet praktikveckor på sjuksköterskeprogrammet.

Den som arbetar i vården vet att kunskap snabbt blir gammal. Nya metoder, nya läkemedel, ny teknik – det händer hela tiden. Därför är kontinuerlig kompetensutveckling inte en lyx utan en nödvändighet. I dag är det tyvärr alltför ofta upp till varje enskild arbetsgivare om fortbildning erbjuds. Och det skapar ojämlik vård. Det handlar om långsiktighet, trygghet och respekt för professionen.

Vi anser vidare att patientsäkerheten i vården kräver tydligare och skarpare rutiner för registerkontroller. Alla som arbetar, praktiserar eller studerar inom hälso- och sjukvården bör omfattas av registerkontroll. Det ska inte stanna vid ett tillfälle i början av anställningen. Det måste finnas möjlighet till återkommande kontroller under hela tiden man är verksam i vården. Det är en grundläggande trygghetsfråga, särskilt när det gäller skyddet för barn, äldre och svårt sjuka. I dag finns ett tydligt hål i lagstiftningen. Den som har tillgång till våra mest utsatta måste också tåla att granskas.

Vidare vill vi se tydligare nationella riktlinjer för egenvårdsrådgivning. Det är dags att se individens förmåga som en tillgång. Genom att stärka patienternas kunskap och ge rätt stöd kan vi minska onödig belastning på primärvården. Det frigör resurser till dem som verkligen behöver vård samtidigt som det stärker den enskildes ansvar.

Fru talman! Vi ser också stora möjligheter i den tekniska utvecklingen. En modern sjukvård kräver moderna verktyg. Därför är det positivt att vi nu satsar på en sammanhållen digital vårdinfrastruktur där journaler kan delas smidigt över regiongränser. Införandet av AI-baserade system ska effektivisera triagering, diagnos och uppföljning. Digital vård i glesbygd ska ge ökad tillgänglighet oavsett var man bor.

Fru talman! Digitaliseringen är inte ett självändamål, och det handlar inte om att ersätta vårdpersonal utan om att frigöra deras tid för patientnära arbete.

I våra motioner lyfter vi fram behovet av att utveckla användningen av AI i till exempel mammografiscreening. AI kan aldrig ersätta det mänskliga omdömet, men det kan vara ett kraftfullt verktyg för att tidigare kunna upptäcka cancer och rädda liv.

Vi vill samtidigt att regeringen skapar förutsättningar för regionerna att bygga ut egenmonitorering, inte minst inom cancervården. När patienter, med stöd av tekniska hjälpmedel, själva kan följa upp sin behandling hemifrån ökar både tryggheten och vårdens effektivitet.

Fru talman! Till sist vill jag nämna beredskap. Sjukvårdens beredskap måste klara både kris och krig. Pandemin blottade något som vi i Sverigedemokraterna länge varnat för: en vård utan marginaler och en beredskap på sparlåga.

Det ändrar Tidöpartierna på nu. Det handlar om att ha fungerande och uppdaterade beredskapslager för läkemedel, skyddsutrustning och livsviktig sjukvårdsmateriel men också om tillgång till reservkraft, livsmedel och robusta it-system. Vi måste ha förmåga att hantera händelser med många skadade eller avlidna. Och vi behöver sjukhusbyggnader som är robusta och motståndskraftiga. Regelbundna kris- och krigsövningar inom hälso och sjukvården är avgörande, liksom tydliga riktlinjer för hur vården ska prioriteras vid en allvarlig händelse.

Allt detta kräver tydlig och fungerande samordning mellan bland annat regioner, kommuner, MSB och stat. Med stöd av Sverigedemokraterna har regeringen intensifierat arbetet med att stärka Sveriges beredskap. MSB har fått ett tydligare samordningsansvar.

Det civila försvaret byggs upp igen. Och civilplikten är på väg tillbaka. Anslaget till det civila försvaret har ökat från några hundra miljoner till över 4 miljarder årligen, med en planerad ytterligare ökning till 15 miljarder kronor per år från 2028.

Civilsamhället utgör en väldigt viktig del. Jag hade själv förmånen att tillsammans med sju andra riksdagskvinnor åka till Ukraina med förnödenheter. Det gav en viktig inblick i hur det faktiskt är att leva i ett krigsdrabbat område och i vilka resurser som behövs, hur civilsamhället kan mobilisera och vilken kraft som finns.

Fru talman! Sverigedemokraterna är tydliga med att svensk sjukvård måste vara trygg, tillgänglig och långsiktigt hållbar. Vi stärker personalen, förbättrar vårdplatstillgången och moderniserar systemen. Det gör vi tillsammans med regeringen inom ramen för det ansvarstyngda Tidösamarbetet. Det är dags för en sjukvård som fungerar, inte bara i storstäder utan i hela Sverige.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge betonat vikten av krav på stärkt föräldraskap för att motverka att barn och unga dras in i kriminalitet. De flesta tar sitt ansvar, men socialtjänsten tvingas alltför ofta ingripa när vårdnadshavare brister eller tackar nej till insatser. Samhället får ta konsekvenserna.

Regeringen föreslår att socialtjänsten ska kunna förelägga vårdnadshavare insatser med vite. Det välkomnar vi. Det är dock avgörande att åtgärderna verkligen får effekt.

Samtidigt ökar hot och våld mot socialsekreterare, och bristande skydd kan försvåra implementeringen av de nya åtgärderna.

Min fråga till socialtjänstministern är hur regeringen ska säkerställa att vite mot vårdnadshavare tillämpas konsekvent och effektivt för att få fler föräldrar att ta sitt ansvar och förhindra att unga dras in i kriminalitet samtidigt som socialsekreterares säkerhet garanteras.

Herr talman! Under pandemin blev vi smärtsamt medvetna om de brister som länge funnits inom hälso- och sjukvården. Det var mycket som tydliggjordes under den tiden. Jag hoppas att vi inte hamnar där igen, men vi måste ha beredskap för att göra det. Vi lär nog tyvärr hamna där så småningom.

Vi är fullt medvetna om att vårdplatsbristen och personalbristen inte kan lösas över en natt, men vi ser nu att det genomförs kraftfulla reformer. Vår politik är tydlig: Satsa på vårdpersonalen genom utbildning, bättre arbetsvillkor och fler karriärvägar! Öka antalet vårdplatser genom riktade satsningar och effektivare resursanvändning! Korta vårdköerna genom miljardinvesteringar och bättre samordning!

Detta är Sverigedemokraternas och regeringens väg framåt. Jag hoppas verkligen att vi får se resultat ganska omgående.

Herr talman! Jag tackar interpellanten Anna Vikström för att vi får chansen att debattera dessa viktiga frågor. Vi välkomnar Socialdemokraternas engagemang i de frågorna, men det går inte att bortse från att Socialdemokraterna har styrt Sverige under många år då problemen tillåtits växa.

Svensk sjukvård har i årtionden dragits med strukturella problem som lett till långa vårdköer, vårdplatsbrist och en alltmer pressad personal. Den situation vi ser i dag är alltså inte ny, även om Socialdemokraterna brukar försöka få det att framstå så.

Tidigare regeringar har misslyckats med att ta ett samlat grepp om sjukvården. Men Sverigedemokraterna och regeringen genomför nu en rad viktiga reformer för att stärka kompetensförsörjningen, förbättra vårdens tillgänglighet och öka antalet vårdplatser.

Herr talman! Sjukvårdspersonalen är sjukvårdens ryggrad. Utan tillräckligt med kompetent personal kan vi inte öka vårdkapaciteten eller korta vårdköerna. Därför har regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna bland annat beslutat att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjning som ska bygga på konkreta insatser för att attrahera, utveckla och behålla vårdpersonal.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell plan för att förbättra kompetensförsörjningen i sjukvården. Nationella vårdkompetensrådet har presenterat 25 förslag, bland annat om att säkerställa tid och resurser för kompetensutveckling så att vårdpersonalen kan utvecklas i yrket utan att tvingas lämna kliniskt arbete, skapa fler karriärvägar för vårdpersonal för att göra vårdyrket mer attraktivt och se över regelverket för specialistutbildningar och vidareutbildningar för att möta framtidens vårdbehov.

Herr talman! Dessutom har regeringen tillsatt en särskild utredning för att analysera förändringar som kan krävas i regelverk och strukturer för reglerade yrken, specialistkompetenser och vidareutbildningar. Detta arbete pågår och ska redovisas senast den 30 maj 2025.

Vi i Sverigedemokraterna står för denna linje. Vårdpersonalen ska ha bättre villkor, fler karriärmöjligheter och en arbetsmiljö som gör att de vill stanna i yrket. Det är det enda sättet att långsiktigt lösa vårdens problem. Det går inte att diskutera vårdplatsbristen utan att förstå varför den uppstått. Det handlar inte bara om fysiska sängar utan även om brist på personal och bemanning, vilket interpellanten också lyfter fram. Socialdemokraterna hade åtta år på sig att lösa detta, men de misslyckades.

Vi ser nu till att ta ansvar. Därför genomför regeringen och Sverigedemokraterna bland annat följande åtgärder, som statsrådet förtjänstfullt redogjorde för: 7,5 miljarder kronor går till regioner för att öka vårdkapaciteten och korta vårdköerna. 500 miljoner går till fler operationer, särskilt fler framfalls- och gråstarrsoperationer, som många patienter väntat alltför länge på. 250 miljoner går till att inrätta en nationell vårdförmedling. Patienter ska kunna få vård där det finns ledig kapacitet i stället för att fastna i vårdköer i sin region. Dessutom är det värt att nämna att det görs en historisk satsning på 1 miljard för att minska köerna till barn- och ungdomspsykiatrin.

Fru talman! Det finns två biologiska kön: man och kvinna. Endast kvinnor kan bli gravida och föda barn. Det är en biologisk verklighet som inte kan förändras genom språkliga omskrivningar.

Trots detta ser vi en ökning av könsneutrala termer i dokument, riktlinjer och offentliga handlingar, där ord som "födande förälder" och "den som har en livmoder" ersätter "kvinna". Ett tydligt exempel finns nu i utredningen om ny abortlagstiftning, där det föreslås att "kvinna" ersätts med "den som är gravid". Detta innebär att vetenskapligt korrekta begrepp byts ut genom ideologiskt drivna omskrivningar, något vi i Sverigedemokraterna starkt motsätter oss.

Min fråga till sjukvårdsministern är därför: Anser ministern att det är rimligt att ersätta vetenskapligt korrekta begrepp med ideologiska omskrivningar utan biologisk grund? Vilka konsekvenser ser ministern att detta kan få för kvinnors rättigheter och roll i svensk lagstiftning?

Herr talman! Runt 1,2 miljoner svenskar, omkring en av tio invånare, äter antidepressiva läkemedel, något som Sverigedemokraterna är djupt oroade över. För vissa kan medicin vara nödvändigt, men brist på resurser, kunskap och rutiner för säker avtrappning gör att många fortsätter helt i onödan. Detta ökar både risken för biverkningar och samhällets kostnader. Utan ordentligt stöd riskerar dessutom den som vill trappa ned att drabbas av allvarliga utsättningsreaktioner. Medicinering bör därför inte vara en standardlösning. Vi behöver tydligare riktlinjer, fler resurser för alternativa behandlingar och bättre utbildning för vårdpersonal.

Min fråga till socialministern är: Med tanke på den omfattande förskrivningen av antidepressiva, avser regeringen att vidta åtgärder för att säkerställa att patienter får individuella alternativ och rätt stöd för trygg och välplanerad avtrappning och utsättning? I så fall, hur?

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande SoU9 Riksrevisionens rapport om statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen. Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag till beslut och samtidigt framhålla att vi i Sverigedemokraterna välkomnar den granskning som Riksrevisionen har gjort.

Fru talman! Barn är inte bara små människor, utan de är hela vår framtid. Det är de små händer som en dag ska bära det vi bygger i dag. Att alla barn ska ges de allra bästa möjliga förutsättningarna att växa upp i trygghet med kärlek och omsorg borde vara en självklarhet, men det är tyvärr inte verklighet för alla. Vår främsta plikt som vuxna och som beslutsfattare är att ge dem en trygg och god uppväxt, där deras rättigheter respekteras och deras behov alltid sätts i första rummet och de blir sedda, bekräftade och lyssnade på. Föräldrar, vårdnadshavare, familjer, skola, socialtjänst, myndigheter med flera har en avgörande roll i detta.

Fru talman! Barnkonventionen fyllde 35 år i fjol. Den ratificerades av Sverige 1990 och blev svensk lag 2020. Den innebär att vi som samhälle har förbundit oss att sätta barnens rättigheter främst i alla beslut som rör dem. Men precis som Riksrevisionens rapport visar finns det brister i hur vi lever upp till detta löfte. Riksrevisionen konstaterar att regeringens styrning för att främja genomförandet av barnkonventionen inte har varit tillräckligt effektiv. Vi delar synen att höga ambitioner har funnits men att genomförandet haltar.

Sverigedemokraterna påtalade brister som fanns inför antagandet av proposition 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, som den tidigare regeringen lade fram. Det var otydligt hur barnkonventionen skulle tolkas och tillämpas i förhållande till svensk lagstiftning. Ett exempel är att barnkonventionen ibland skulle stå i konflikt med andra lagar och principer, vilket skulle leda till osäkerhet för både myndigheter och domstolar.

Fru talman! Det räcker inte att en lag antas, utan det krävs också styrning, resurser och en konkret strategi för att den ska göra skillnad i praktiken. Den centrala utgångspunkten för Sverigedemokraterna är att barnens bästa alltid ska sättas i främsta rummet. Vi har länge betonat vikten av att barns rättigheter skyddas och att detta inte bara ska ske på papper utan i praktisk handling genom hela samhällssystemet. Att stärka barnperspektivet i beslutsfattandet är centralt, men det får inte ske på bekostnad av rättssäkerhet eller så att det bara skapar ytterligare byråkrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen

Riksrevisionens granskning pekar på flera brister i implementeringen av barnkonventionen. Det handlar om brister i styrning, samordning och kunskap, vilket gör det svårt att säkerställa barnens rättigheter i samhället.

Fru talman! Vi noterar att regeringen i sin skrivelse till riksdagen visar på en vilja att fortsätta arbeta med att stärka efterlevnaden av barnkonventionen. Regeringen har vidtagit flera åtgärder sedan konventionen blev lag 2020, såsom utbildningsinsatser och stärkta riktlinjer för olika myndigheter.

Genom en ny förordning om konsekvensutredningar ställs nu tydligare krav på att barnrättsperspektivet ska belysas i lagstiftningsprocessen. Ekonomistyrningsverket har fått i uppdrag att stödja och utbilda myndigheter för att detta ska bli verklighet. Barnombudsmannen har fått nya och förstärkta uppdrag, bland annat att samla in rättspraxis och utveckla statistik om barns och ungas levnadsvillkor. Regeringen har även stärkt samordningen mellan skolmyndigheterna genom att tydliggöra deras ansvar att sätta barnets bästa i centrum av sitt arbete.

Dessa åtgärder är viktiga steg framåt, men som Sverigedemokraterna tidigare har påpekat krävs mer än symbolik och byråkratiska ramverk. Det behövs konkreta insatser som når ut till barnen och förbättrar deras vardag. Det är vår plikt att se till att varje barn i Sverige får leva under goda och trygga förhållanden. Inget barn ska behöva växa upp i skuggan av våld, rädsla eller försummelse. Deras värld ska präglas av trygghet, hopp och möjligheter.

Fru talman! Vi får heller inte blunda för de parallella samhällsstrukturer som växer fram i vårt land och som hotar barns rättigheter. Hederskultur, könsstympning, barnäktenskap och så vidare står i direkt konflikt med barnkonventionens principer. Barn ska aldrig behöva växa upp i en miljö där deras frihet begränsas eller deras drömmar kvävs av förlegade traditioner och värderingar. Här krävs ett tydligt ledarskap från staten för att säkerställa att svensk lag och svenska värderingar alltid är överordnade.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom regeringens skrivelse och ser fram emot att tillsammans arbeta vidare för att säkerställa att barnens bästa alltid sätts i första rummet.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

I dag ska socialtjänsten inom 14 dagar bedöma om en orosanmälan ska leda till en utredning. Om inte sparas dokumentationen endast kronologiskt. Ett nytt lagförslag föreslår en sökbar kommunal databas för dessa förhandsbedömningar, vilket är positivt. Men för att stärka skyddet för barn och unga ser vi ett behov av att göra uppgifterna sökbara även på nationell nivå så att en ny boendekommun kan ta del av tidigare bedömningar.

Min fråga till ministern är: Finns det planer på att utveckla den föreslagna databasen till en nationell lösning för att bättre skydda dessa utsatta barn och ungdomar?

Herr talman! Om vi hade gått vidare med utredningen från 2021 hade vi ändå stått här nu. Vi behöver ökade resurser för att kunna ta hand om alla som naturligtvis kommer att söka tandvård. Vi har inte de resurserna nu. Det var det som var min fråga: Hur ska vi se till att vi får de resurser som vi behöver här och nu? Det här behöver ju planeras långsiktigt.

Vi har tyvärr haft tidigare regeringar som inte fullt ut har prioriterat svenska invånare i den utsträckning som vi i Sverigedemokraterna vill göra, utan man har lagt väldigt mycket pengar på annat. Man skulle till exempel kunna sänka biståndet, ta bort särregler som gäller för illegala invandrare och så vidare. Det finns en rad förslag som gör att man kan lägga mer pengar och resurser på invånarna i Sverige.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten Westerlund. Ni säger att ni vill tillföra medel för fortsatt avgiftsfri tandvård. Men när jag tittar på er budget kan jag inte se att ni tillför medel för detta. I stället minskar ni utgiftsposten 1:4 med 126 miljoner.

Jag undrar därför var ni lägger pengarna för att kunna behålla den avgiftsfria tandvården för unga.

Herr talman! Tack, ledamoten Westerlund, för ditt anförande! Vi har ett antal gånger under debatten diskuterat vilka som ska prioriteras och hur man ska prioritera. Som jag har sagt ett flertal gånger vill Sverigedemokraterna se ett högkostnadsskydd som täcker hela befolkningen. Det är och har alltid varit Sverigedemokraternas utgångspunkt. Men vi ser också att de resurser som krävs för detta inte finns i nuläget.

Jag frågade tidigare en ledamot här hur man tänker att man ska lyckas med att få resurserna på plats för att kunna ta hand om det ökade antalet, som vi förmodligen kommer att se nu med tanke på att man inför ett förstärkt högkostnadsskydd för 67-plus. Vi vet ju att branschen går på knäna redan nu.

Jag undrar lite grann hur Miljöpartiet tänker att vi ska få dessa resurser här och nu, om vi ska införa allt på en och samma gång. Tanken är ju att man ska frigöra resurser genom att vänta. Det skulle vara lite intressant att höra hur Miljöpartiet tänker i den frågan.

Herr talman! Vi har ändå relativt goda förutsättningar för att få en god tandhälsa i dag. Vi har avgiftsfri tandvård. Fram till 2017 gällde det till dess att man var 19 år, och vi återgår nu till den ordningen. Det ska alltså gälla barn och unga upp till 19 år.

Frågan är var man ska dra gränsen nu. Som jag sa finns det brister ute i verksamheten. Vi jobbar väldigt mycket med det. Det är väldigt mycket utredningar på gång i Regeringskansliet där man ska ta fram förutsättningar för ökad kompetensförsörjning i glesbygden, till exempel. I utredningen gällande tandvården föreslår man ökad kompensation för patienter som bor i glesbygd. Det är olika extra summor som man ska få för det.

Som det ser ut nu har vi inte resurser i verksamheterna ute i landet för att ta hand om alla dem som kommer att söka tandvård när vi nu förstärker högkostnadsskyddet för 67-plus. Vi måste göra något för att frigöra resurser. Vi ser det som ett viktigt steg att ändå börja med denna grupp som har god tandhälsa. Hur ser ledamoten att vi annars ska få fram de resurserna här och nu, för det är ju nu det gäller?