Carita Boulwén

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rågsjö för anförandet. Jag instämmer i mycket av det som ledamoten framförde. Det är viktigt att alla har möjlighet att ta hand om sin tandhälsa. Tänderna är en del av kroppen.

Det beslut som vi ska fatta i dag är något som hela branschen står bakom. Ute i verksamheten finns det brist på resurser, vilket flera ledamöter har lyft upp.

Hur skulle det bli om vi införde detta på en gång? Jag undrar hur ledamoten Rågsjö ser på problematiken med de köer som finns. Hur skulle vi få resurser till det här när det finns en brist redan nu? Om vi införde allt på en och samma gång skulle det göra att köerna ökade betydligt. Det vore intressant att få höra om det.

Som ledamoten anförde var detta en väldigt viktig fråga för Sverigedemokraterna och är så fortfarande. Jag är väldigt glad över att tillhöra ett parti som har sett till att vi tar dessa steg framåt. Det har inga regeringar gjort tidigare. Man har pratat om det, men som med så mycket annat har man mest pratat utan att komma till skott. Jag är därför väldigt glad över att vi har påbörjat den här reformen, och vi ser det som att detta bara är början.

Jag vill som sagt veta hur man enligt ledamoten skulle klara av de längre köerna som skulle uppstå om man släppte på allting på en gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Som jag sa tidigare är det en komplex fråga helt enkelt. Vi har under alltför lång tid haft en överkonsumtion av tandvård. Det har gjort att vi också har fått de långa köerna.

Jag vet att en del regioner har påbörjat ett arbete för att se till att de som står i kö och som ännu inte har påbörjat sin behandling ändå ska få den behandlingen. De som redan har påbörjat sin behandling får fullfölja sin behandling. Sedan kan man naturligtvis diskutera var någonstans du står i kön.

Min förhoppning är alla dessa ska få den ekonomiska hjälp de behöver så att de kan få fullfölja sina behandlingar. Men jag kan inte stå här i dag och lova någonting annat än vad som framkommer i propositionen.

Vi sänker åldern för den avgiftsfria tandvården för unga till 19 år och inför fler reformer som gör att fler kommer att inkluderas i högkostnadsskyddet framöver.

Herr talman! Tack, ledamoten Vikström, för frågorna!

Tandvården är en komplex fråga. Från Sverigedemokraternas sida har vi hela tiden talat om att vi vill se ett högkostnadsskydd som liknar det som finns i övrig hälso- och sjukvård och som gäller alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

Alla som sitter här i kammaren vet att det finns brister i tandvården. Vi har inte de resurser som krävs. Därför behöver vi börja med ett steg. Det gör vi nu genom att återgå, som jag sa tidigare, till den ålder som var före 2017.

Man ändrade alltså först 2017 den avgiftsfria tandvården upp till 23 år. Varför gjorde man det? Vi vet att vi hade en stor våg med ensamkommande som kom då, och man kanske såg att det behövdes. Vad vet jag.

Fram till dess hade unga vuxna upp till 19 år avgiftsfri tandvård. Jag tror att de flesta här har haft det fram till den åldern utan att det har varit några problem. Här inför vi dubbelt tandvårdsstöd för den åldersgruppen upp till 24 år.

Man kan ha ekonomiska besvär i olika åldrar. Det spelar naturligtvis ingen roll om man är ung eller gammal eller var man befinner sig. Men de som har sämst munhälsa är de äldre. De kanske får mediciner och börjar få lite problem med motoriken. Det är först och främst där vi behöver sätta in resurserna.

Det tandvårdsstöd som finns i Sverige har tre delar. Vi har det allmänna tandvårdsbidraget, det särskilda tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet. Det särskilda tandvårdsbidraget kan man också få om man har särskilda behov. Regionerna kan ge bidrag för patientens behandling om den har olika sjukdomar, behöver upprepade behandlingar och så vidare.

Det finns lite olika delar i detta som gör att de som behöver tandvård får den tandvård som de behöver.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rågsjö för frågorna.

Som jag anförde är detta en reform som utgör en första etapp. Sverigedemokraternas utgångspunkt har hela tiden varit att det här ska inkludera hela befolkningen. Men det får ske stegvis, och vi börjar med de personer som vi menar har sämst förutsättningar att få den tandvård de behöver och som avstår från sin tandvård av ekonomiska skäl. Som ledamoten själv uttrycker det är det väldigt många av de äldre som har stora behov och som kanske inte har råd att bekosta tandvården. Därför inför vi nu detta.

I enlighet med utredningen görs också en rad förändringar gällande tandvårdsbidraget. Till exempel fördubblar vi tandvårdsbidraget för den åldersgrupp av unga där vi nu tar bort den avgiftsfria tandvården, det vill säga återgår till det som gällde tidigare. Det här ändrades först 2017; före det var det inte heller avgiftsfritt upp till 23 års ålder. De här personerna kommer dock nu att få 600 kronor om året i tandvårdsbidrag. Vi kommer framöver att se till att även den övriga befolkningen kan få ett högkostnadsskydd. Vi får helt enkelt se vad som kommer och vad vi kan förhandla fram.

Herr talman! Vi debatterar socialutskottets betänkande nummer 4, Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård.

Under de senaste åren har kunskapen ökat alltmer om den orala hälsans samband med det övriga hälsotillståndet. Problem och sjukdomar i munnen kan vara både orsaker till och följder av tillstånd i övriga kroppen. Trots detta har tänderna inte samma ställning inom välfärdssystemet som kroppen i övrigt. Det tycker vi i Sverigedemokraterna är fel. Tänderna är en del av kroppen.

Därför är det glädjande att vi tillsammans med regeringen har tagit de första stegen för att sjösätta en omfattande tandvårdsreform som syftar till att stärka tandvårdens högkostnadsskydd, så att det mer liknar det som finns för övrig vård. Utredningen har presenterat sitt betänkande, och ärendet bereds vidare inom Regeringskansliet.

Den första etappen kommer att omfatta personer som är 67 år eller äldre. Men reformen är skalbar, vilket även gör det möjligt att inkludera den övriga befolkningen.

Herr talman! Från Sverigedemokraternas sida har vi hela tiden varit tydliga med att en sådan här reform bör införas brett men stegvis och inledas med de äldre. Vi prioriterar dem med sämst munhälsa, så att de får den tandvård de behöver och förtjänar.

Hos äldre personer finns det flera faktorer som kan bidra till försämrad munhälsa. Försämrad motorik kan göra det svårare att borsta tänderna och sköta sin munhygien. Många läkemedel påverkar salivproduktionen, och många äldre får en försämrad salivsekretion av just högre ålder.

Äldre, särskilt de med lägre pensioner, kan i dag tvingas avstå från tandläkarbesök till förmån för andra kostnader. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Därför vet vi att den reform som nu redan är påbörjad och som kommer att träda i kraft 2026 är mycket efterlängtad av Sveriges pensionärer.

Sverigedemokraterna och regeringen avsätter från och med 2026 cirka 3,4 miljarder per år för den första etappen. Men frågan är större än endast kronor och ören. Man behöver också ta hänsyn till tandvårdens resurser och kapacitet. En reform av den här storleken kommer att öka efterfrågan på tandvård. För att undvika en situation där väntetiderna blir alltför långa anser vi att det betänkande vi nu debatterar innebär en rimlig omallokering av tandvårdens kapacitet.

För att mildra effekterna av de föreslagna förändringarna för åldersgruppen 20-23 inför vi samtidigt dubbelt ATB - helt enkelt ett tandvårdsbidrag på 600 kronor per år i stället för 300 kronor. Detta kan också enligt gällande praxis sparas i upp till 24 månader, vilket i praktiken innebär att de personer i denna grupp som besöker tandvården vartannat år kan erhålla 1 200 kronor i bidrag vid tandläkarbesöket. Propositionen innebär också att behandlingar som redan har påbörjats före ikraftträdandet ska fortsätta omfattas av de äldre bestämmelserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård

För oss i Sverigedemokraterna är tänderna en del av kroppen. Den förändring vi debatterar här i dag ska inte ses som något isolerat utan som en del i arbetet för att i högre grad likställa munhälsan med övrig hälsa. Det är faktiskt något historiskt, som man kan tycka att alla partier i den här kammaren borde kunna välkomna.

Tandvårdsutredningens betänkande är nu ute på remiss. Sverigedemokraterna kommer tillsammans med regeringen att återkomma med det färdiga förslaget.

Herr talman! Vi börjar med de äldre. Men det är endast en del av det vi har påbörjat. Det är en första etapp.

Herr talman! Under de senaste åren har användningen av lustgas som berusningsmedel ökat explosionsartat, särskilt bland unga. Lustgasen säljs i butiker, på nätet och även utanför skolor till minderåriga helt lagligt.

Bruk av lustgas kan leda till syrebrist, nervskador och i värsta fall dödsfall. Upprepad användning kan orsaka permanenta skador på nervsystemet och påverka individens motorik och kognitiva förmåga långsiktigt.

Under årets första nio månader har Giftinformationscentralen fått 672 samtal om förgiftningstillbud. Det är dubbelt så många som under samma period 2022. De menar att detta sticker ut som ingenting annat de sett de senaste 20 åren.

Sverigedemokraterna har sedan tidigare drivit på i frågan, och en utredning har nyligen varit ute på remiss. Det är bråttom att vidta åtgärder för att minska det ökade missbruket av lustgas och för att skydda våra barn och unga från de allvarliga hälsorisker som detta innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga till sjukvårdsministern är: Hur avser regeringen att gå vidare med utredningen?

Fru talman! Vi ser i dag en sjukvård som ärvts med stora systemfel, en sjukvård där personalen går på knäna och patienterna inte får den vård de behöver och har rätt till. Varför är det så? Jo, så är det eftersom Socialdemokraternas lösning på allt är att bara ösa in mer pengar utan att adressera de strukturella problemen.

Som jag sa i mitt tidigare inlägg är sjukvårdskrisen inget nytt. Redan 2014 började man se problemen, och det har bara eskalerat. Köerna fördubblades. Köerna till bup tredubblades. Varför gjorde inte Socialdemokraterna någonting under alla de år de satt vid makten?

Här kritiserar man oss. Regeringen hann knappt komma på plats förrän man stod här i talarstolen och kritiserade den SD-ledda regeringen för att inte göra tillräckligt med åtgärder för att komma till rätta med alla de problem som Socialdemokraterna åsamkat Sveriges befolkning.

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen genomför nu de reformer som krävs för att städa upp efter Socialdemokraternas ineffektiva vårdpolitik. Vi satsar stort på att kapa vårdköerna, öka tillgängligheten, förbättra effektiviteten och säkerställa att vården blir mer jämlik.

Statsrådet redogjorde förtjänstfullt i sitt anförande för tillskotten när det gäller att stärka regionerna och deras förutsättningar att bedriva en god och patientsäker vård för hela befolkningen. Det var bland annat ytterligare tillskott av medel till regionerna inom ramen för dels ett sektorsbidrag omfattande 3 miljarder, som förstärktes i samband med vårändringsbudgeten för 2024 med ytterligare 6 miljarder, dels de överenskommelser mellan staten och SKR som rör olika delar av hälso- och sjukvården på totalt knappt 9 miljarder.

För 2025 satsas inom detta område totalt 18,4 miljarder. Det handlar bland annat om att öka vårdkapaciteten med 7,5 miljarder, om sektorsbidrag på 2 miljarder och om en nationell vårdförmedling på 250 miljoner. Dessa reformer kommer att stärka hälso- och sjukvården och samtidigt förbättra arbetsmiljön och kompetensförsörjningen för vårdpersonalen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att understryka att en väl fungerande sjukvård är en av de viktigaste grundstenarna i ett välfärdssamhälle. Det är avgörande att varje individ oavsett var i landet den bor får tillgång till den vård den behöver i rätt tid och med hög kvalitet. Det handlar inte bara om att rädda liv utan om att skapa trygghet och långsiktig hälsa för hela befolkningen.

För det krävs också att vårdpersonalen, som utgör hjärtat i vården, ges en god arbetsmiljö och kompetensutveckling. Den måste ha rätt verktyg, resurser och stöd för att kunna utföra sitt arbete på ett hållbart sätt. Utan en välmående och kompetent personal kommer vi inte att kunna möta framtidens vårdbehov. Därför är satsningar på personalens arbetsvillkor helt avgörande.

Fru talman! Det är både förvånande och magstarkt att höra Socialdemokraternas kritik angående situationen i sjukvården. Socialdemokraterna påstår att den kris vi i dag ser är skapad av SD och regeringen. Det är en osanning som upprepas gång på gång i hopp om att folk ska börja tro på den.

Låt oss vara ärliga, fru talman! Sjukvårdskrisen är inte ny. Den växte fram under Socialdemokraternas många år vid makten. Det var under deras tid som vårdköerna exploderade och problemen med kompetensförsörjning, personalbrist och alltmer pressad arbetsmiljö växte. Det är alltså i mångt och mycket den tidigare regeringens misslyckande som har lett till den situation vi ser i dag.

Utöver de redan existerande köerna står vi nu också inför effekterna av lågkonjunkturen och den höga inflationen. Inflationen har drivit upp pensionskostnaderna för regionerna, vilket har skapat ytterligare påfrestningar på en redan ansträngd budget. Trots detta har vi i Tidöpartierna tagit ansvar och agerat för att skapa en långsiktigt hållbar sjukvård. Vi arbetar för att säkerställa att vården har de resurser den behöver men också att vårdpersonalens arbetsmiljö förbättras, något som Socialdemokraterna försummade under sina år vid makten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som statsrådet Acko Ankarberg Johansson tydligt framhållit är det dock regionerna och kommunerna som vårdhuvudmän som har ansvaret för att tillhandahålla en god och jämlik vård. Staten har ett övergripande ansvar för att sätta ramar och bidra med finansiering. Men regionerna måste också ta ansvar för att prioritera och effektivisera sina resurser. Det är också deras uppgift att vara varsamma med skattebetalarnas pengar och i första hand fokusera på kärnverksamheten i vården. Det pågår nu ett omfattande arbete med att anpassa kostnaderna till de långsiktiga förutsättningarna. Bland annat ser man över bemanningen och minskar användningen av hyrpersonal.

Socialdemokraternas ledamöter kommer dock med en del lite missvisande påståenden och siffror om personal som ska sägas upp i olika regioner och försöker skylla detta på regeringen och Sverigedemokraterna. Mina partikollegor från respektive region lär nog gå in mer på detta. När Socialdemokraterna försöker lägga skulden för uppsägningar och nedskärningar på regeringen och SD glömmer de bekvämt att det är deras misskötsel som skapat mycket av detta kaos under alla deras år vid makten.

Jag vill också vara tydlig med att det var Moderaterna, Sverigedemokraterna, KD och Vänstern som såg till att regionerna fick medel tillsända under pandemin. Det skedde mot Socialdemokraternas vilja.

(Applåder)

Herr talman! Vårdnadshavare kan hjälpa sina barn med hälso- och sjukvårdsärenden via 1177 fram till dess att barnet fyller 13 år. Därefter behöver barnet en egen inloggning.

Mellan 13 och 15 år har varken barnet eller vårdnadshavaren direktåtkomst till e-journalen. Detta upplevs som ett problem av många, både vårdnadshavare och barn, men även vårdgivare uttrycker detta. Många är inte redo att sköta sina vårdärenden i 13-årsåldern, och dessutom är det vårdnadshavarens ansvar att tillgodose barnets vårdbehov.

Även om det finns fall där vårdnadshavare inte bör ha tillgång till journaler måste vi hitta lösningar och inte neka tillgång för samtliga. Sverigedemokraterna har drivit på i denna fråga, och det finns en utredning klar sedan i fjol som också föreslår ändringar i rätt riktning.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Avser ministern att vidta åtgärder för att göra det möjligt för vårdnadshavare att få tillgång till e-systemet för hälso- och sjukvårdsärenden som rör deras barn?

Fru talman! I afton debatterar vi socialutskottets betänkande 2023/24:SoU8 Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården.

Riksrevisionen har granskat effektiviteten i statens styrning genom vårdgarantin, kömiljarden 2009-2014 och standardiserade vårdförlopp inom cancervården för att minska väntetiderna i vården. Granskningen inkluderar även om styrningen främjar en jämlik vård efter behov.

Riksrevisionens övergripande slutsatser är att de nuvarande styrmedlen i många avseenden inte effektivt minskar väntetiderna i vården, även om vissa delar av styrningen har fungerat bättre för standardiserade vårdförlopp. Dessutom finns risken att patienter med större vårdbehov riskerar undanträngning och att cancerutredningar blir resursineffektiva. Riksrevisionen noterar också brister i den nationella statistiken om väntetider, vilket försvårar analys och uppföljning av väntetidsarbetet. Det saknas även kunskaper om SVF:s effekter på vårdutfallet för patienter med cancer.

Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att säkerställa att en noggrann uppföljning av väntetidsarbetet görs. Man rekommenderar också att statens styrning utformas för att minska risken för undanträngning av patienter med större vårdbehov. För att vara mer effektiv bör styrningen ta hänsyn till regionernas olikheter vad gäller organisation, styrning och strukturella förutsättningar.

Fru talman! Det här är en välkommen granskning med viktiga områden och frågor att belysa. Det framkommer också i betänkandet att det är svårt att dra definitiva slutsatser om vårdgarantins och kömiljardens effekter på väntetiderna. Vidare framkommer att det finns ett behov av att se över effektiviteten i vårdgarantin i syfte att stärka patientens ställning och vårdgarantins betydelse som statligt styrmedel.

Fru talman! Ska vi på riktigt komma åt de problem som finns inom hälso- och sjukvården behöver vi försäkra oss om att de styrmedel som staten använder sig av faktiskt ger effekter och att de reformer som genomförs ger goda resultat. Vi behöver uppdaterad och tillförlitlig statistik, och de medel som tilldelas regionerna behöver följas upp.

Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna gör nu en rad välkomna satsningar inom området, och det pågår ett aktivt arbete för att öka tillgängligheten och minska väntetiderna i vården. E-hälsomyndigheten och Socialstyrelsen har bland annat i uppdrag att omgående genomföra insatser som att stödja regionernas arbete med att erbjuda vård på andra platser i landet till patienter som väntar.

Socialstyrelsen följer regeringens uppdrag med att strategiskt övervaka hälso- och sjukvårdens tillgänglighet, och man överväger att ge Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ett utvärderingsuppdrag. Det pågår även ett omfattande arbete för att göra hälsodata tillgängliga och användbara för att förbättra vården, stärka patientens ställning och minska den administrativa bördan för vårdpersonalen.

När det gäller den nationella cancerstrategin görs uppdateringar för att säkerställa att Sverige har de förutsättningar som krävs för att fortsatt vara ett föregångsland inom cancervården. Den uppdaterade strategin ska beakta alla åldrar. Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har beslutat om flera utredningar och uppdrag för detta ändamål.

Fru talman! Långa väntetider har länge varit ett betydande problem inom vården. Vi har haft orimligt - och olagligt - långa vårdköer under alltför lång tid, och konsekvenserna är avsevärda för patienterna. Det riskerar inte bara att leda till ökade kostnader och ett lägre förtroende för hälso- och sjukvården utan även till allvarliga hälsoproblem för individer. Trots att Sverige har satsat större ekonomiska resurser på hälso- och sjukvården i förhållande till bnp jämfört med andra EU-länder är vårdköerna fortsatt långa. Att det behövs bredare åtgärder än att bara pytsa in mer pengar är tydligt.

Sverigedemokraternas mål för hälso- och sjukvården är att säkerställa en god hälsa för hela befolkningen, oavsett var i landet man bor. När en individ behöver vård bör tillgängligheten och kvaliteten vara pålitlig och konsekvent. För att uppnå målet med en sjukvård i världsklass krävs att tillgängligheten och likvärdigheten i vården garanteras över hela landet och inom alla delar av vården.

En enhetlig, tillgänglig och kvalitativ vård stärker förtroendet för vården och ökar dess legitimitet bland befolkningen. Det är avgörande att hela vårdkedjan förstärks, med fokus på patientsäkerhet och patienters delaktighet i sin egen vård. I målet ingår bland annat att säkerställa en patientsäker vård, att erbjuda likvärdig vård över hela landet, att säkra kvaliteten i vården samt att erbjuda rätt vård - och i tid, enligt vårdgarantin.

Fru talman! Att ha kompetent och välmående personal som känner motivation att gå till arbetet varje dag och som känner trygghet, stolthet och glädje på en arbetsplats där man får lön för sitt arbete, tid för återhämtning och möjlighet till kompetens- och vidareutveckling är en förutsättning för att uppnå övriga delar i målet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården

Därför är jag oerhört glad över att Sverigedemokraterna tillsammans med övriga regeringspartier inom ramen för Tidöavtalet har kommit överens om en rad viktiga reformer inom inte minst hälso- och sjukvården. Där ser vi flera av Sverigedemokraternas sedan länge presenterade åtgärder och förslag för att förbättra för den enskilde vid behov av vård men också om incitament för sjukvårdens organisering, strävan mot jämlikhet och inte minst den oerhört långa väntan på vård.

För att minska de regionala skillnaderna och skapa en patientsäker, jämlik och nära vård i hela landet har vi slutit viktiga överenskommelser om en ökad statlig styrning, om att utveckla sjukvården i lands- och glesbygd och om en ökad samverkan i regionerna. Det gäller bland annat en nationell vårdförmedling, en nationell digital infrastruktur och en nationell plan för kompetensförsörjningen.

Tillsammans skapar vi inom Tidöpartierna nu förutsättningar för att komma till rätta med de allvarliga bristerna och de långa väntetiderna i vården.

Jag ser att min talartid är slut, så jag stannar där.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det vi diskuterar i dag är förslag om att man ska kunna genomföra juridiskt könsbyte enklare, utan krav på ordentlig medicinsk utredning eller på könsdysforidiagnos, som krävs i dag. Åldersgränsen sänks från 18 till 16 år när det gäller att tillåta barn och unga att genomgå juridiskt könsbyte. Utöver det ska det inte heller längre krävas tillstånd från Socialstyrelsen för kirurgiska ingrepp i könsorganen för att byta kön fullt ut.

Det är detta som vi diskuterar här i dag, och det är där jag har invändningar.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Westerlund, för frågan! Jag noterar att ett flertal ledamöter väljer ut några ord och ändrar lite och får det till något helt annat än vad jag faktiskt framförde.

Jag kan inte låta bli att återgå till detta att vi inte skulle diskutera vård. Hela tanken är ju, som ledamoten själv säger, att de här personerna ska undantas vården för att korta köerna. Vårt argument är att de behöver den vård som vi pratar om.

Ni gör det enklare för dem, så att de inte behöver en diagnos för att kunna byta juridiskt kön. Men professionen varnar för att just detta att ändra juridiskt kön är inkörsporten till andra ingrepp.

Jag noterar att ledamoten skakar på huvudet, men jag har naturligtvis läst betänkandet och vet vad som står där. Vi har också vår reservation. Dessutom tar man bort Socialstyrelsens utlåtande om underlivskirurgi, som också är ifrågasättande. Vi säger: De här människorna behöver mer vård, inte mindre vård.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Westerlund, för frågan! Att jag har hänvisat till Agnes Wold beror på att hon lyfte en fråga som var väldigt oroväckande. Jag hänvisade inte till professionen när jag nämnde henne.

Däremot vet säkerligen ledamoten Westerlund att detta har varit mycket omdebatterat i medierna från specialistläkare inom både psykiatri och barnmedicin. Psykiatriker och många som arbetar just med dessa frågor ställer sig väldigt kritiska till det här förslaget.

Jag noterar att ledamoten reagerar på att jag pratar om vård. Är det inte just det som det handlar om? Väldigt många av de personer som upplever att de har könsdysfori har annan psykiatrisk samsjuklighet. Borde man inte då se till att korta köerna, så att de verkligen får den vård och den hjälp som de behöver? Det ni gör genom att förenkla så att man inte behöver en ordentlig medicinsk utredning eller en diagnos för att ändra kön är ju att ni öppnar upp för att vem som helst ska kunna byta kön enkelt utan några problem och utan någon diagnos i botten. Där ser jag ett problem.

Att ledamoten reagerar när jag pratar om vården säger nästan mer om ledamoten och ledamotens parti än om mitt anförande och mina svar.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill förtydliga: Jag talade om alla människors rättighet att få den vård de behöver.

Vad gäller det ökade antalet barn och unga med könsdysfori vill jag återigen säga att det fortfarande inte finns något som tyder på att en ändring i personnumret skulle göra att de mår bättre. Ledamoten tar upp att det är långa köer till vården. Jag instämmer i det. Det är just detta som vi i Tidöpartierna nu försöker åtgärda. Vi förbättrar vården. Vi kortar köerna. Vi ger mer pengar till psykiatrin för att kunna ta hand om de personer som verkligen mår dåligt. De blir inte hjälpta av en skjuts in i könsbyte, utan de blir hjälpta av vård, helt enkelt.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Johansson, för frågan! Till att börja med vill jag vara tydlig med att vi står för alla människors rättigheter. Vi brukar inte dela in folk i olika grupper utan förutsätter att alla får den vård och den behandling de behöver, oavsett om de hör till någon rörelse eller inte.

Det jag lyfte tidigare är ett stort orosmoment. Jag bryr mig personligen väldigt mycket om barn och unga som far illa. Vi har nu sett att detta har resulterat i att fler barn och unga mår dåligt. Man har däremot inte kunnat visa att den här förändringen har gjort att tillräckligt många mår psykiskt bättre. Vi ser, som jag sa tidigare, larmrapporter om personer som upplever att de blivit pushade in i detta inom vården och sedan ångrat sig och står kvar med allvarliga men för resten av livet.

När vi ser detta borde vi i stället, som jag sa tidigare, mer tillämpa en försiktighetsprincip och inte forcera fram detta. I stället bör vi titta på vad vi har gjort fel och hur det kommer sig att så många nu får diagnosen könsdysfori. Finns det något annat vi kan hjälpa dessa flickor, som det i första hand rör sig om, med? Det har ju visat sig att de många gånger har en psykiatrisk samsjuklighet. De behöver få hjälp och vård. Att bara ändra ett personnummer säger ni är så lätt, men det finns ingen statistik som visar att detta skulle få dem att må bättre.

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för ytterligare frågor! Som jag påpekade i mitt anförande och som jag svarade tidigare har en farhåga lyfts. Vi har sett en kraftig ökning av speciellt antalet unga tjejer med psykiatrisk samsjuklighet som upplever att de har könsdysfori. Det vi i stället behöver göra är att se till att de får den vård de behöver - att vi kortar köerna, inte undantar dem från vården. De riskerar att i stället cementeras i sin könsdysfori när de inte får den hjälp och det stöd från professionen som de faktiskt behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Vi har nu sett att ett antal personer som har genomgått könskorrigering har ångrat sig. Borde vi inte i stället tillämpa försiktighetsprincipen, lyssna in och se var det brister, vad vi har gjort fel och vad vi kan göra bättre, i stället för att skynda på detta och låta allt fler få möjlighet till juridiskt könsbyte, vilket professionen tydligt pekar på riskerar att få barn och unga att gå vidare med medicinska behandlingar och underlivskirurgi?

(Applåder)

Herr talman! Det är just detta professionen lyfter upp: Man har inte fått yttra sig i frågan. Remissinstanserna, som det hänvisas till, har inte fått ta hänsyn till förändrade förutsättningar, nämligen den kraftiga ökningen när det gäller speciellt unga tjejer som fått diagnosen könsdysfori. Under den tidigare remissrundan upplevde många remissinstanser också att de hade alldeles för kort tid på sig att svara på remisserna och valde därför att avstå. Utöver detta har en rad tunga remissinstanser uttryckt sig negativt och haft farhågor gällande detta förslag.

Vi ville därför yrka på en ny remissrunda i socialutskottet, vilket övriga partier avslog. Vi anser inte att detta förslag är tillräckligt berett, och det anser inte heller professionen.

Herr talman! Vi debatterar nu socialutskottets betänkande 22 Förbättrade möjligheter att ändra kön. I första hand yrkar jag enligt 11 kap. 5 § riksdagsordningen på att betänkandet återförvisas till socialutskottet för ytterligare beredning. Det skulle ge alla ledamöter som är tveksamma till om förslaget är tillräckligt bra eller inte stöder förslaget över huvud taget en chans att göra om och göra rätt. I andra hand yrkar jag bifall till reservationen.

Herr talman! Dagens lagförslag har fått massiv kritik, och vi menar att det aldrig borde ha lagts fram. Tillvägagångssättet har varit både anmärkningsvärt, märkligt och oansvarigt. Sverigedemokraterna menar att förslaget är rent förkastligt och motsätter sig det starkt eftersom det riskerar att få oanade och allvarliga konsekvenser, inte bara för den enskilde utan för samhället i stort. Förslaget och betänkandet hör helt enkelt hemma i papperskorgen.

Herr talman! Låt mig vara tydlig med att jag känner stor ödmjukhet inför det lidande och den svåra situation personer med könsdysfori ofta befinner sig i, och jag känner genuin oro för alla de barn och unga som av olika anledningar mår psykiskt dåligt och inte får den hjälp och det stöd de behöver. Men med denna lag riskerar det att bli ännu värre.

Den tidigare regeringens oansvariga och oerhört dåliga förslag om ny könstillhörighetslag landade efter valet på den nya regeringens bord. Men eftersom man inte kunde enas i frågan lades ingen proposition fram. Det hindrade dock inte Moderaterna och Liberalerna från att fortsätta att driva frågan. De kom alltså överens om att bortse från regeringsunderlagets splittring och öppnade för stöd från vänsteroppositionen för att kunna driva igenom sitt förslag. I socialutskottet lades sedan fram ett så kallat utskottsinitiativ med ett skarpt lagförslag. Det var ett agerande som måste anses mycket anmärkningsvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Förslaget innebär att det blir enklare att genomföra juridiskt könsbyte. Till skillnad från i dag ska det varken krävas en ordentlig medicinsk utredning eller en könsdysforidiagnos. Åldersgränsen sänks från 18 till 16 år för att tillåta barn och unga att genomgå juridiskt könsbyte. Utöver detta ska det inte heller krävas tillstånd från Socialstyrelsen för kirurgiska ingrepp i könsorganen för att fullt ut byta kön.

Att tillåta juridiskt könsbyte utan en ordentlig medicinsk utredning är som att öppna Pandoras ask. Vi kan inte fullt ut förutse vilka konsekvenser detta kommer att få. Dock varnar en mängd tunga remissinstanser för en rad konsekvenser. Vi riskerar att få en helt förändrad och verklighetsfrånvänd bild av vad kön är, nämligen en biologisk skillnad mellan könen. Faktum är att det finns två kön. Antingen föds du till kvinna eller till man. Alla har rätt att identifiera sig som de önskar, men staten kan inte införa ett juridiskt system som vilar på könsidentitet. Trenden går också mot att det är upp till dig att definiera vem du är samtidigt som begreppet kön har vidgats från att enbart avse män och kvinnor till att omfatta transpersoner med en mångfald av identiteter.

Herr talman! Könsdysfori bland barn och unga har ökat lavinartat i vårt land, inte minst bland unga tjejer, som i många fall har annan psykiatrisk samsjuklighet. Det är mycket bekymmersamt. Man behöver på allvar utreda vad detta beror på och inte försöka lösa det med en quickfix. Den ökade förekomsten av könsdysfori bland barn och unga är alarmerande och kräver en långt mer genomtänkt och försiktig hantering än vad Moderaterna, Liberalerna och vänsteroppositionen verkar förstå.

En rad företrädare för professionen, bland andra barnläkare, specialistläkare inom både barnmedicin och psykiatri, sjuksköterskor och professorer från både Sverige och kringliggande länder, har varnat för att driva igenom detta lagförslag. De betonar risken för att ett juridiskt könsbyte kan innebära ett första bekräftande steg mot medicinska åtgärder och irreversibla ingrepp som hormonbehandling och kirurgiska ingrepp med sterilitet, livslång medicinering och kroppsliga skador som följd.

Detta är något som individen i fråga senare kan ångra som vuxen. Det är också något som allt fler unga vuxna vittnar om som genomgått könsbyte och som är starkt kritiska till hur de, trots nuvarande lagstiftning med krav på medicinsk utredning och diagnos, inte fick den vård de egentligen behövde. Trots detta är det alltså sex av åtta partier som nu vill införa enklare möjligheter att byta kön i stället för att låta försiktighetsprincipen råda.

Herr talman! Det finns från min och Sverigedemokraternas sida en äkta och genuin oro för att allt fler barn och unga riskerar att inte få den vård de faktiskt behöver med det här förslaget.

Vi har en transvård som inte fungerar. Agnes Wold - jag gissar att de flesta av er här vet vem hon är - har i sociala medier uttryckt: "Jag börjar sakta komma till insikten att hela epidemin av könsdysfori bland ungdomar kan ha orsakats av tillgången till transvård, som byggdes ut i början av 2000-talet. Det är fasansfullt. En sjukdom skapad av vården." Skulle det vara ett faktum är det rent fruktansvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Helt klart är att vi behöver göra en grundlig översyn av transvården. Vi behöver också stärka den psykiatriska vården, inte minst vid bup. Vi behöver öka kompetensen och korta köerna, något som vi Tidöpartier nu också gör.

Herr talman! Vi börjar där. Vi i Sverigedemokraterna menar att irreversibla ingrepp i form av könsbyte ska grundas på evidens och forskning innan ingrepp görs på barn och unga. Och den könsbekräftande vården, som redan utförs i Sverige, bör utredas genom en oberoende granskning.

Det har också framkommit från bland annat SBU att det vetenskapliga underlaget inte räcker för att bedöma effekterna av hormonbehandling hos barn och ungdomar med könsdysfori. Det saknas också sammanhållna data som beskriver förloppet för dem som söker för och får diagnosen könsdysfori i Sverige. Det är således angeläget att vården är eftertänksam när det gäller ingrepp och behandling.

Följderna för de barn och unga som under resans gång upptäcker att de ångrar sig kan såväl för den enskilde som för dennes föräldrar som haft tillit till vården innebära ett livslångt lidande både fysiskt och psykiskt.

Herr talman! Frågan om könstillhörighet och genuspedagogik har stått högt på agendan under ganska lång tid. En högröstad debatt och kampanjer om att genus och ifrågasättande av könstillhörighet är positivt har parats med budskapet om att normbrytande beteende är att föredra. Samtidigt har antalet unga som söker könsbekräftande vård liksom även för andra behov av psykiatrisk vård ökat. Frågan är: Finns det något samband?

Såväl inom medier som i samhällets olika verksamheter och institutioner har barn i väldigt unga år blivit ifrågasatta om sina vardagliga val, sin könstillhörighet och sin identitet. Allt detta har pågått relativt oemotsagt och utan tydliga konsekvensanalyser inom medicin och etik.

Det är inte politikens roll att påverka och styra medborgarna till olika livsval, klädval, filosofiska val eller andra val som naturligt vilar på den enskilde. Politikens roll är i stället att verka för att varje individ får det stöd och den vård som denne behöver. Sådant stöd och sådan vård måste vila på evidens och beprövad erfarenhet.

Vi i Sverigedemokraterna anser att tonen i samhällsdebatten har varit alldeles för hög och ensidig. Här har regeringen en möjlighet att föregå med gott exempel och följa svensk lagstiftning om saklighet och opartiskhet och att instruera sina myndigheter att neutralisera kommunikationen med allmänheten och mellan myndigheter i frågor som rör så viktiga, grundläggande saker som medicin och livsval.

Bland dem som byter kön har även de som väljer att återgå till sitt ursprungliga kön ökat, det vill säga en detransformering. De har helt enkelt tagit ett beslut för snabbt och i många fall fått allvarliga skador såsom ärrbildningar, ökad psykisk ohälsa, infertilitet och nervproblem. Det är inte heller ovanligt att de personer som väljer att detransformeras blir utstötta ur gemenskapen inom hbt-rörelsen.

Enligt forskning är hjärnan inte fullvuxen förrän vid 25 års ålder. Det är först då en person kan bedöma risker och se saker ur ett helhetsperspektiv. Eftersom det saknas evidens för att behandla barn och unga med den här typen av ingrepp och behandlingar anser vi att det inte bör tillåtas förrän man har fyllt 25 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Herr talman! Andra viktiga aspekter är dessutom att hela jämställdhetsarbetet undermineras, då det är det biologiska könet som är utgångspunkten för kvinnors rätt, inte det upplevda. Det kommer att få konsekvenser för statistik, vård, kvinnors trygghet, idrott och andra områden där kön faktiskt spelar roll - något som även Sveriges kvinnoorganisationer har varit tydliga med.

Utöver detta finns risken för id-bedrägerier, då könsbyte innebär att man får nytt personnummer och ny identitetshandling, något som även remissinstanserna Bolagsverket, Ekobrottsmyndigheten, Migrationsverket med flera har angett som farhågor.

Herr talman! Avslutningsvis: Trots alla varningar från professionen, från drabbade och deras anhöriga, från kvinnoorganisationer och från myndigheterna har Moderaterna och Liberalerna med stöd av vänsteroppositionen alltså beslutat att gå vidare med detta starkt kritiserade förslag. Det gör de trots att det inte finns stöd från vare sig samarbetspartierna, deras egna ledamöter, medlemmar eller väljare.

En majoritet av Sveriges befolkning vill inte ha den här lagen. Det är således inte bara ett dåligt förankrat förslag till beslut utan även ett odemokratiskt, något som lär spä på politikerföraktet ytterligare, tyvärr.

(Applåder)

I detta anförande instämde Alexander Christiansson, Mikael Eskilandersson, Rashid Farivar, Angelica Lundberg, Mona Olin, Michael Rubbestad, Carina Ståhl Herrstedt, Erik Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).