Sofia Skönnbrink

Herr talman! Tack, ministern, för också det svaret!

Anledningen till att frågan lyfts fram här i dag och inte har blivit uppmärksammad förut är att det inte precis har varit någonting som man har pratat högt om framför allt på Island. Det var väldigt få islänningar som visste om att det förekom över huvud taget innan det blev uppmärksammat av djurrättsorganisationen i Tyskland.

Ett starkt djurskydd och en god djurvälfärd är väldigt viktigt. Det är någonting som vi socialdemokrater värderar väldigt högt. Vi drev igenom den förstärkta djurskyddslagen 2018. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att våra djur ska ha det så bra som möjligt.

Att säga att vi inte gjorde någonting i regeringsställning kanske var att raljera lite. Den uppdaterade djurskyddslagstiftningen har varit väldigt viktig för att bland annat värna djurs naturliga beteenden.

Som ministern sa är det redan förbjudet att använda PMSG i Sverige. Vi ska inte nöja oss där utan fortsätta att driva och stå upp för ett starkt djurskydd även i EU. Det är inte bara för djurens bästa utan även för svenska lantbrukares bästa.

Så länge vi tillåter import av PMSG kommer dräktiga ston på Island att fortsätta att tappas på blod samtidigt som ojämlika konkurrensvillkor upprätthålls i EU:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det finns fortfarande frågor som jag inte anser att ministern har svarat på och som jag gärna skulle vilja höra vad ministern har att säga om.

Det gäller den etiska frågan och om ministern anser att det är etiskt försvarbart att utsätta de dräktiga och digivande islandshäststona för den här typen av behandling. Det gäller särskilt eftersom det inte finns någon medicinsk nytta med framställningen.

Om ministern inte avser att verka för ett förbud, hur kommer ministern i så fall att arbeta för att användandet av PMSG i Europa inte ska påverka svenska lantbrukare negativt ur konkurrenssynpunkt?

Herr talman! Jag hör vad ministern säger, men jag är inte helt nöjd med svaret. Enligt mig är det faktiskt orimligt att ni i regeringsställning inte på ett tydligare sätt kan stå bakom denna majoritet. Och då menar jag att man står upp för den på ett tydligare sätt vad gäller att förbjuda importen och användningen av PMSG i Europa, särskilt nu när vi vet hur mycket lidande och stress som det faktiskt innebär för de hästar som blir utsatta för behandlingen. Då har vi inte ens börjat prata om de suggor som tvingas in i en onormal reproduktionstakt i de länder där preparatet används.

Jag har full förståelse för att det svenska ordförandeskapet i EU begränsar regeringens handlingsutrymme eftersom det medför ett ansvar att inta en medlande roll. Det har ministern också tidigare uttryckt i svaret på min skriftliga fråga på samma tema. Däremot finns det andra sätt som man kan driva på viktiga frågor och få upp dem på dagordningen, bland annat genom kontakt med andra länder som är av samma åsikt.

Herr talman! Jag vet inte om landsbygdsministern själv har kollat på den uppmärksammade film som var en anledning till att detta beslut blev fattat i EU-parlamentet. Om ministern hade gjort det hoppas jag att detta hade varit en högre prioriterad fråga för regeringen. Den typ av bilder och information som man får ta del av i denna film sätter verkligen sina spår, i alla fall hos mig. På min näthinna finns fortfarande bilder kvar av livrädda hästar som med uppspärrade ögon tvingas in i trånga fixeringsspiltor och som i full panik gör sitt yttersta för att bryta sig loss från denna fixering och fly från den situation som de befinner sig i.

Men om vi ska bortse från djurskyddsaspekterna för en stund finns det även andra parametrar som är problematiska när det kommer till användningen av PMSG.

Herr talman! Sedan den högerkonservativa regeringen tillträdde har det varit tydligt att en ökad konkurrenskraft, som ministern precis nämnde, för svenska livsmedelsproducenter är något som är viktigt för landsbygdsministern att uppnå. Det tycker även vi socialdemokrater. Sedan tror jag inte att vi är riktigt överens om vägen dit och hur vi ska uppnå det. Ett tydligt exempel tycker jag ändå blir frågan om just PMSG, eftersom det enligt mig och oss socialdemokrater hade varit ett viktigt steg att förbjuda detta hormon i Europa som en del i arbetet för att uppnå ökad konkurrenskraft för svenska lantbrukare.

Som det ser ut just nu finns det flera europeiska länder som befinner sig på samma marknad som Sverige och som använder detta hormon i sin produktion. Det innebär med andra ord att dessa länder med hjälp av preparatet kan föda upp fler djur på kortare tid och för en billigare peng än vad man kan göra i Sverige. Därför förvånar det mig att landsbygdsministern inte verkar tycka att frågan är högre prioriterad.

Därför vill jag fråga landsbygdsministern om det svala intresset beror på att regeringen anser att PMSG ska få fortsätta att användas hos djuruppfödare runt om i Europa. I så fall, är tanken att det återigen ska bli tillåtet att använda det även i Sverige? Annars anser jag att regeringen motarbetar sitt eget mål om att utjämna konkurrensförutsättningarna.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Innan vi ger oss in i debatten på riktigt är det bra att ge lite mer bakgrund i den fråga som jag har valt att lyfta upp till ministern här i kväll.

PMSG är en typ av hormon som finns i häststons blod under dräktighet. Av hormonet framställs ett preparat som är mycket eftertraktat inom köttindustrin eftersom det används för att effektivisera uppfödningen, framför allt inom grisnäringen, som ministern sa. Det används systematiskt för att göra gyltorna könsmogna snabbare och för att få suggorna att brunsta samtidigt och därmed föda sina kultingar inom samma smala tidsspann.

Herr talman! I Sverige används inte längre preparatet, men det är desto vanligare i andra EU-länder, såsom Danmark och Tyskland. Man kanske undrar vad problemet med PMSG egentligen är, men det handlar om den plågsamma och mycket stressande hantering som de dräktiga stona tvingas utstå för att blodet ska kunna samlas in och hormonet utvinnas.

EU har tidigare förbjudit import av PMSG från Sydamerika på grund av ett flertal djurskyddsskandaler som är kopplade just till dessa blodgårdar, som de kallas. Men trots detta sker nu i stället import från Island där utvinning av stoblod har blivit en mycket lukrativ verksamhet.

Herr talman! Tidigare var försäljningen av stoblod en bisyssla på isländska hästgårdar. Men på grund av den stora lönsamheten har det nu blivit den huvudsakliga verksamheten. Faktum är att Island är den största producenten av PMSG till Europa. Det leder till att tusentals islandshästston varje år tappas på litervis med blod. Under en period på åtta till tio veckor utsätts digivande och dräktiga islandshästston för den stressfyllda procedur som blodtappningen innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fritt betande ston som inte är vana vid att hanteras fångas in och binds upp med tvång för att blodet ska kunna samlas in och för att man ska få fram detta hormon. Risken för skador är stor. Och vid hantering av dessa djur har man kunnat se på flera av dessa gårdar att denna hantering har varit väldigt våldsam. En gång i veckan tappas stona på omkring fem liter blod, vilket är en alldeles för stor mängd jämfört med de internationella rekommendationer som finns. Det är därför inte ovanligt att dessa ingrepp leder till blodbrist med efterföljande komplikationer. Särskilt allvarligt blir det eftersom tiden för återhämtning mellan dessa tappningar är så pass kort och att stona då antingen är dräktiga eller digivande, vilket i sig innebär en stor fysisk påfrestning.

Herr talman! Det som är positivt är att det finns en bred majoritet i EU-parlamentet som vill förbjuda importen och användningen av PMSG i Europa. Men tyvärr verkar det inte finnas någon särskilt hög ambition från regeringens sida att arbeta för ett förbud. I stället har landsbygdsministern uttryckt att vi ska avvakta EU-kommissionens förslag till ny djurskyddslagstiftning som kommer under hösten.

Jag ställer mig frågande till hur EU:s reviderade djurskyddslagstiftning ska kunna förbättra situationen för hästarna på Island. Jag skulle därför vilja ha svar på frågan om ministern anser att det är etiskt försvarbart att utsätta dräktiga islandshästston för denna typ av behandling eller vad det annars är som gör att regeringen inte på ett tydligare sätt kan ställa sig bakom EU-parlamentets beslut gällande att import av PMSG ska förbjudas.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Eftersom vi är så överens finns det väl inte så jättemycket mer att tillägga, utan det är väl bara trevligt att veta att det ser ut på det sättet.

Däremot tänker jag att det nog ändå är viktigt att vi tar de här tecknen på allvar, och det tycker jag att statsrådet har mött mig i. Man ser detta och har ingen annan avsikt än att vi ska uppfylla det mål som finns uppsatt, vilket är att minst 10 procent av de gårdar som har livsmedelsproducerande djur ska genomgå en kontroll varje år.

Jag tror dock att det även är viktigt att vi ser bakgrunden till att det här problemet har uppstått. Kollar man på den nationella djurskyddsrapporten för år 2021 ser man att många länsstyrelser pekar på att anledningen till att de inte klarar av att leva upp till målet för de planerade kontrollerna är att de akuta klagomålsärendena tar alldeles för mycket tid och att det inte finns tillräckligt med resurser för länsstyrelserna att klara av sitt uppdrag.

Där tänker jag att det är viktigt att regeringen agerar och ser till att länsstyrelserna har tillräckligt med resurser och rätt verktyg för att klara sitt uppdrag, så att inte djurskyddet i Sverige riskerar att påverkas negativt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Det är roligt att höra att vi har samma uppfattning, alltså att det är viktigt med ett starkt djurskydd. Både landsbygdsministern och jag vet att de allra flesta, som jag sa, är väldigt noga med sin djurhållning och gör allt de kan för att deras djur ska må så bra som möjligt.

Däremot tycker jag att landsbygdsministern får det att låta som att min avsikt med detta är att politiken ska detaljstyra kontrollmyndigheten och dess utövare, alltså inspektörerna. Det är inte alls det som jag menar. Däremot tror jag att vi har lite olika bilder av hur viktig den planerade normalkontrollen är, som är riskbaserad och ger ett naturligt möte med våra lantbrukare. Jag är övertygad om att om det sker ett minskat antal planerade kontroller ökar det inte bara risken för att man inte upptäcker misskötsel i tid, som jag sa. Jag tror också att det riskerar att minska förtroendet för kontrollmyndigheten, som i detta fall är länsstyrelsen.

Om ministern själv var mjölkbonde tror jag inte att han skulle uppskatta om kontrollmyndigheten kom ut bara när det kommit in klagomål mot hans djurhållning och endast för att berätta att djuren är smutsiga eller för magra eller att ministern har brustit i sitt ansvar som djurhållare och inte skött sitt arbete på rätt sätt. Då kan man fråga vad det ger för bild av kontrollverksamheten. Om ministern frågar mig tror jag att det blir så att myndigheten bemödar sig att åka ut till våra lantbrukare bara när det finns en chans att hitta fel.

Fru ålderspresident! Detta är minst sagt skadligt för kontakten mellan inspektörer och djurägare och spär på det myndighetsförakt som redan finns i alldeles för hög grad. Genom de planerade kontrollerna kan, precis som jag sa inledningsvis, djurägare och inspektörer mötas på ett helt annat sätt. Det ger möjligheter att arbeta förebyggande och inte bara vara ute och släcka bränder.

Därför undrar jag hur ministern ser på detta och om han inte tycker att det är en viktig aspekt i frågan.

Fru ålderspresident! Ett starkt djurskydd och en god djurvälfärd är något som jag och många med mig värderar högt. Att våra djur behandlas väl är ett etiskt ansvar som vi alla bär på. Därför gör det extra ont när vi, så som hände förra månaden, får se foton och videoklipp av plågade djur från en svensk kycklinggård. Ministern uppgav i samband med avslöjandet att han fick en klump i magen, och själv skulle jag säga att det är fullkomligt oacceptabelt.

Fru ålderspresident! Den nya, moderna djurskyddslag som den tidigare S-ledda regeringen införde slår fast att djur har rätt att bete sig naturligt och att de ska hållas och skötas på ett sådant sätt att deras välfärd främjas.

Vi vet att de flesta lantbrukare runt om i landet följer djurskyddslagstiftningen och gör sitt allra bästa för att djuren ska ha det så bra som möjligt och producera mjölk och kött som lever upp till svenska folkets förväntningar.

Samtidigt är det viktigt att se till att de som inte sköter sig upptäcks i tid, så att deras djur inte behöver utstå misskötsel och i värsta fall direkt lidande. Detta är viktigt inte bara för djurens bästa utan även för seriösa lantbrukares bästa. Annars finns det en risk för att förtroendet för svensk livsmedelsproduktion urholkas, vilket i förlängningen även kan minska det mervärde som svenska produkter är kända för och som vi är så stolta över.

Ett av de viktigaste verktygen för att upptäcka och åtgärda bristande djurhållning är länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Utan en fungerande kontrollverksamhet kan vi inte garantera efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen. Den kontroll som vi behöver se mer av är den planerade, riskbaserade och regelbundna så kallade normalkontrollen, som faktiskt är utpekad som huvuduppdraget för den svenska djurskyddskontrollverksamheten. Därför tycker jag att det är oroande att se att antalet normalkontroller minskar.

Fru ålderspresident! Målet är att minst 10 procent av kontrollobjekten som har livsmedelsproducerande djur ska kontrolleras varje år. Det är ett mål som inte har nåtts på väldigt länge. Pandemin och dess påverkan på fysiska kontroller uppges vara en del av förklaringen till den bristande måluppfyllelsen de senaste åren. Men denna utveckling, där akuta klagomålsärenden tar alltmer tid från den planerade kontrollen, har vi sett tydligt redan långt före pandemin.

I sitt svar antyder ministern att jag inte har förtroende för den svenska djurskyddskontrollen och hur länsstyrelsen lägger upp sitt arbete. Det vill jag dementera och säga att det inte stämmer. Däremot ser jag en väldigt stor risk med att alltmer tid som egentligen ska läggas på planerade och riskbaserade kontroller i stället måste användas till akuta klagomålsärenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför undrar jag fortfarande vad landsbygdsministern avser att göra rent konkret för att se till att antalet regelbundna och riskbaserade djurskyddskontroller ökar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Under en livstid möter vi människor ett antal situationer där vi känner oss extra sårbara och är i behov av att bli sedda och väl omhändertagna. Ett sådant tillfälle är när vi föder barn. Det är därför oerhört viktigt att varje kvinna får det stöd och den vård som hon är i behov av för att känna sig trygg under sin förlossning. Ingen kvinna ska behöva känna oro eller rädsla inför att föda barn. Upplevelsen ska vara positiv, och risken för medicinska skador ska minimeras.

För det krävs en trygg miljö med närvarande barnmorskor och annan vårdpersonal. Tyvärr ser det inte ut så i dag, och väldigt många kvinnor uppger att de bär på en förlossningsrädsla. Rädslan grundar sig i risken att det inte finns plats på den förlossningsavdelning som kvinnan vill föda på, risken att hon blir lämnad ensam på rummet eller risken att hon drabbas av allvarliga förlossningsskador.

Herr talman! För att öka tryggheten behöver vi skapa ett mer individualiserat vårdförlopp som tar större hänsyn till enskilda kvinnors behov och önskemål. Det är också viktigt att det finns en kontinuitet i vårdkedjan och att eftervården byggs ut så att eventuella förlossningsskador kan upptäckas och åtgärdas i tid.

Mer än varannan kvinna efterfrågar en större kontinuitet i mödrahälsovården och skulle vilja följas av samma barnmorska under graviditeten, förlossningen och tiden därefter. Så sker med arbetssättet Min Barnmorska, ett arbetssätt som har visat sig ge väldigt goda resultat - bland annat färre ingrepp under förlossningen, färre kejsarsnitt, mindre skador, kortare vårdtid på sjukhus, större chans till fullskalig amning vid fyra veckors ålder och, framför allt, nöjdare kvinnor och barnmorskor.

Min Barnmorska är ett sätt att öka vårdkontinuiteten och attraktiviteten i barnmorskeyrket, men utöver denna typ av arbetssätt behövs ytterligare satsningar i den hårt ansträngda förlossningsvården, där flera medarbetare vittnar om en ohållbar arbetsmiljö utan tid för återhämtning eller reflektion.

Herr talman! Skiftarbete, personalbrist, brist på kompetensutveckling och höga stressnivåer gör att många barnmorskor i dag väljer att lämna förlossningsavdelningarna till förmån för andra arbetsuppgifter, framför allt inom primärvården. För att få fler barnmorskor att stanna kvar måste vi arbeta aktivt för att förbättra arbetsvillkoren. Det är nödvändigt för att säkra kompetensen, upprätthålla en god patientsäkerhet och tillse att barnmorskor med mindre erfarenhet får den handledning som de är i behov av för att klara av sina arbetsuppgifter.

För att klara detta är det viktigt att vi fortsätter att arbeta i bred överenskommelse med SKR och förstärka insatserna för kvinnors hälsa och förlossningsvården. Det är viktigt för att åstadkomma förändring, eftersom det ger möjlighet att gemensamt formulera en vision och långsiktigt styra i en önskvärd riktning.

De kraftfulla ekonomiska satsningar som har genomförts ska komma verksamheten till del, och målet borde vara en barnmorska per födande. Det handlar inte bara om att minska förlossningsrädslan utan också om att förbättra arbetsmiljön för de anställda.

Herr talman! Att välkomna ett nytt barn till världen ska vara en upplevelse som förknippas med trygghet, glädje och förväntan för såväl den födande och dess partner som den som arbetar med förlossningsförloppet.

(Applåder)