Janine Alm Ericson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges interna-tionella bistånd - uppföljning, utvärde-ring och rapportering

Fru talman! Jag vet inte riktigt om jag hänger med på logiken där, alltså att ju mindre man kan prata om och informera om det, desto större blir acceptansen. Jag tror att det är helt tvärtom.

Jag skulle också vilja ställa en annan fråga. I svaret från regeringen säger man att det inte bara är målet för biståndet, att lyfta människor ur fattigdom och förtryck, som ska gälla, utan också andra prioriteringar. Ledamoten hade många exempel på bra svenska intressen ute i världen. Men inte minst mot bakgrund av de utspel som har gjorts om migrationspolitiken finns det anledning att tro att det faktiskt är andra så kallade svenska intressen som kommer att få råda.

Hur tänker ledamoten när det gäller att frångå målet om biståndet och att blanda in andra intressen - hur ska det bidra till att öka transparensen och effektiviteten?

Fru talman! Tack, Fredrik Saweståhl, för anförandet och svar på frågor! Ledamoten talar klart och tydligt om att biståndet aldrig får vara oklart eller otydligt. Det vill ju ingen av oss. Ändå måste jag säga att vi är ganska många som tycker att det är oklarare och otydligare än någonsin vad gäller regeringens reformagenda, där det finns fler frågor än svar.

Ledamoten säger att det måste finnas en acceptans för svenskt bistånd. Det håller jag också med om. Men trots detta har regeringen avskaffat det så kallade infokomanslaget, som finns till just för att biståndsorganisationer ska kunna informera om sitt arbete och om arbetet med global rättvisa runt om i Sverige. Hur går det egentligen ihop med den acceptans man säger att man vill ha och den transparens som regeringen så ofta pratar om?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill också passa på att gratulera Maria Malmer Stenergard till posten som Sveriges utrikesminister och välkomna henne till debatten, som vi som jobbar med utrikes- och biståndsfrågorna har här. Jag ser fram emot både samarbete och debatt framåt.

Jag vill tacka utrikesministern för svaret, med det positiva beskedet att tjänsten ska återbesättas. Förutom allt det som Linnéa Wickman nu har framhållit, om hur viktig denna post är, är det faktiskt också en styrka att regeringen och oppositionen kan fortsätta kroka arm för utsatta kvinnor och mot de organiserade internationella gängens våld.

Låt oss nu bara hoppas att denna översyn och uppehållet i tjänsten inte leder till alltför stora bakslag i arbetet utan att man kan ta i kapp det som har missats under tiden.

Jag vill också tacka för redovisningen av vad som görs, inte bara internationellt utan också nationellt och regionalt.

Vi vet att friheten och makten över den egna kroppen är helt grundläggande för att man ska kunna nå jämställdhet och kvinnors lika rättigheter och möjligheter.

Utrikesministern tog upp detta med att ett begrepp som feministisk utrikespolitik kan skymma sikten för det arbetet. Jag vill nu, eftersom utrikesministern är ny, säga att det tyvärr inte bara är ett ord som är borttaget. När man plockade bort detta och den förra utrikesministern sa att man skulle sluta med en feministisk utrikespolitik var det också väldigt mycket av styrsystemet för mer jämställdhet och mer satsningar på kvinnor och flickor som försvann.

Jag hoppas att den nya utrikesministern kan ta ett nytt varv och titta på detta, för vi behöver - det är jag övertygad om att vi är överens om - en stark röst för kvinnor och flickor i världen. Vi ser ju hur dessa frågor inte går framåt utan snarare bakåt. Alexandra Völker har väldigt tydligt visat på hur fruktansvärd situationen är i många länder. Då behöver Sverige fortsätta att vara en väldigt tydlig röst för detta.

Sedan vill jag passa på att ta upp något eftersom ministern nämnde reformagendan. Där finns det väldigt mycket övrigt att önska. Den finns nu äntligen i skrift, men den är mer höljd i dunkel än att det egentligen har retts ut någonting. Situationen inom svenskt bistånd är i fritt fall, skulle jag vilja säga. Regeringen säger också här en sak men gör någonting annat.

Men nu skulle denna debatt inte handla om vare sig den feministiska utrikespolitiken eller reformagendan. Jag avstår från vidare anföranden men tackar för svaret och hoppas att vi får skäl att återkomma mer i armkrok än i debatt i denna fråga, för situationen för världens kvinnor och flickor är så viktig.

Herr talman! Låt mig nu få upprepa mig. Den budget som regeringen har lagt på riksdagens bord är inte en budget som tacklar Sveriges problem. Återigen ser vi stora skattesänkningar för höginkomsttagare, utsläpp som ökar och en fortfarande underfinansierad välfärd. Regeringen pratar fint om alla satsningar man gör, men vilka samhällsproblem löser man egentligen?

Man löser inte klimatkrisen. I stället för en politik som sänker utsläppen subventionerar man både flyget och dieseln. Man löser inte naturkrisen. Östersjön dör, invasiva arter fortsätter att sprida sig och människor kan inte ta sig ut i skog och mark.

Man löser inte vårdkrisen. Köerna till vården ökar, och människor riskerar att dö. De sjuksköterskor som sliter tvingas jobba hårdare och springa snabbare tills de till slut inte orkar längre och lämnar yrket. Då får vi ännu färre vårdplatser.

Regeringens politik löser inte gängkrigen, barns bristande framtidstro och stängda dörrar för en ljusnande framtid. Den här regeringen fortsätter att ge skolföretagen miljardvinster, men man pratar hellre om att gå från skärm till pärm än om det faktum att både skolan och förskolan är underfinansierade. Man spär på fler problem än man löser.

Det är lätt att konstatera att Sverige behöver en ny regering. Det ska vara en regering som möter krisen i välfärden med mer pengar till vården och skolan, som möter otryggheten och våldet med långsiktiga satsningar på förebyggande arbete och hela rättskedjan, som möter klimatkrisen med politik som minskar utsläppen och som skyndar på omställningen och skyddar mer natur. Det ska vara en regering som tar ansvar för världen med ett starkt bistånd som inte lämnar någon efter sig. Det ska vara en regering som helt enkelt löser riktiga samhällsproblem i stället för att skapa fler.

Herr talman! På Hans Eklind låter det just nu som att man inte hör hur det låter i den allmänna debatten. Då sa jag ju ändå att Vattenfall mycket tydligt har sagt att utan ny vindkraft blir det ingen kärnkraft. Samtidigt ställde jag frågan om man var beredd att ställa upp med anslutningarna för den havsbaserade vindkraften, och det fick vi verkligen inget svar på. Jag hoppas att svaret på den frågan är ja.

När vi nu står här och pratar om att vi behöver breda uppgörelser och att vi borde sluta slå olika energislag i huvudet på varandra - jättegärna! - kan jag påminna om att vi hade en energiöverenskommelse som antogs i bred enighet. Jag kan påminna väljarna om att det var Kristdemokraterna som slet upp den och kastade ut oss i den osäkerhet som vi nu ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Det här kommer vi att debattera många fler gånger, men jag vill också passa på att fråga Hans Eklind, som ändå är en man som står upp för biståndet, hur Kristdemokraterna kunde gå med på sådana massiva nedskärningar i tider när vi ser hur behoven ökar.

Herr talman! I valrörelsen lovade Tidöpartierna att ny kärnkraft skulle byggas utan statliga stöd. Det skulle ge lägre elpriser, och det skulle dessutom lösa alla klimatutmaningar.

Men nu, halvvägs igenom mandatperioden, är inget kärnkraftsbolag ens i närheten av ett investeringsbeslut. En färsk utredning visar i stället svart på vitt att ny kärnkraft kommer att bli ett slukhål för skattebetalarnas pengar, och då menar jag inte i första hand de garantier som regeringen är beredd att ställa ut utan den extra straffskatt som vi alla kommer att drabbas av.

Samtidigt ser vi nu hur utbyggnaden av vindkraft har avstannat. Hittills i år har alla ansökningar om landbaserad vindkraft fått nej, och regeringen har över 20 ansökningar om havsbaserad vindkraft på sitt bord. Vattenfall säger också att utan vindkraft blir det ingen ny kärnkraft.

Jag vill därför fråga: Är Kristdemokraterna beredda att ta ansvar för energiförsörjningen i Sverige och ompröva anslutningsavgiften för vindkraften till havs?

Herr talman! Jo, tyvärr är det sant att Sverigedemokraterna har varit med och skapat vårdkrisen. Ingen säger någonting annat än att det var en otroligt hög inflation - den behövde komma ned. Redan för ett år sedan sa prognosen att inflationen kanske till och med skulle vara lite högre än vad den är nu. Man hade en chans redan förra året att göra offensiva satsningar. Sjukvården och omsorgen blödde pengar.

Oscar Sjöstedt försöker nu få det att låta som att man ger mer pengar till vården, men det gör man inte. Man har 7 miljarder mindre i riktade insatser till vården nu, inför nästa år, än vad man hade tidigare. Därtill skjuter man inte till några extra pengar i allmänna bidrag.

Oscar Sjöstedt sa att det nu för tiden är mindre dåligt i vården än förut. Ska vi se det som Sverigedemokraternas nya vårdprioritering, att man lovar väljarna att det ska bli mindre dåligt?

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna gick till val på att säkra välfärden i hela Sverige. Gång på gång upprepade man i valrörelsen att vården skulle prioriteras och rustas upp: Fler händer behövs i omsorgen för att fler ska kunna känna den trygghet som krävs för att leva ett gott liv på ålderns höst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Nu har det gått två år sedan dess. Under dessa två år har Jimmie Åkesson haft vetorätt i varenda en av regeringens budgetar. Men resultatet är att Sveriges kommuner och regioner står inför neddragningar som drabbar såväl patienter som personal och anhöriga.

Nu vet vi att vården, som ju befinner sig mitt i en kris som är skapad av Tidöpartierna, får ännu mindre pengar nästa år. Det är inget annat än ett monumentalt svek.

Min fråga till Oscar Sjöstedt är: När kommer vi att få se de satsningar som krävs för att vården och omsorgen ska fungera i hela Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Det kommer vi väl att få återkomma till och debattera fler gånger.

Problemet med den här regeringens klimatpolitik är också att man hela tiden hänvisar tillbaka till kärnkraften. Men med de tidsaspekter som vi vet finns i fråga om det här vet vi också att vi inte kan vänta på det. Vi måste få fram mer grön energi nu till svenska företag. Vi behöver det för det de gör i dag, men vi behöver det ännu mer för att klara den gröna omställningen.

Nu finns det ett utredningsförslag. Jag har inte hört något annat från regeringen än att man tycker att det är ett bra förslag. Här finns också väldigt olika spann för hur mycket det kommer att kosta. Jag vill fråga finansministern: Hur mycket är man beredd att belåna svenska folket i framtiden för att få dyr och långsam kärnkraft på plats?

Herr talman! Halvvägs genom mandatperioden är det tydligt att regeringen saknar en plan för klimatet. De första månaderna vid makten ägnade man åt att systematiskt riva ned klimatpolitiska styrmedel: reduktionsplikten, elbilsbonusen, utbyggnaden av elnätet till havs, klimatkrav vid offentlig upphandling, elbusspremien, stöd till kollektivtrafik med mera. Satsningar på skog och natur lyser med sin frånvaro, och regeringen har slaktat miljöbudgeten. Man ser passivt på medan sillen, strömmingen och i förlängningen hela Östersjöns ekosystem kollapsar.

Klimatpolitiska rådet visade i sin rapport för 2024 att regeringen i sin förra budget lade mer pengar på åtgärder som motverkar klimatomställningen än på åtgärder som främjar den. Det upprepas i den budget som läggs fram i dag.

Men detta facit kan jag förstå att man gärna siffertrixar fram vad som helst med fina talepunkter förklädda till utsläppsminskningar. Men det är allvar, och det är bråttom. När kan vi från den här regeringen förvänta oss politik och reformer som faktiskt sänker utsläppen?

Herr talman! Den budget som regeringen har presenterat i dag är tyvärr inte en budget som löser de samhällsproblem som vi står inför. Utsläppen ökar, och välfärden går på knäna. De problemen löser man inte med stora skattesänkningar för höginkomsttagare eller genom att satsa mer på åtgärder som förvärrar klimatkrisen än på sådana som minskar utsläppen.

Jag har många gånger i den här talarstolen sagt att klimatkrisen är vår tids ödesfråga. Klockan tickar nu allt snabbare, och vi spelar rysk roulett med vår planet, som FN-chefen sa. Det är alltså på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Jag vet att regeringens företrädare läser och tittar på nyheter varje dag. De vet att Sveriges kustsamhällen hotas av höjda vattennivåer, att äldre tvingas stanna inomhus under sommarens värmeböljor, att krig och konflikter i världen ökar i klimatförändringarnas spår och hur extremväder blir vardag. Regeringen och Sverigedemokraterna vet allt detta. Men inte heller i den här budgeten ser vi att man skulle ta klimathotet på allvar - tvärtom. Man fortsätter sänka skatten på bensin och diesel. Man avskaffar flygskatten och låter järnvägen förfalla. Man ägnar sig åt siffertrixande och bokföringsmanövrar i stället för att bedriva en politik som faktiskt minskar utsläppen.

Jag undrar: Förstår man inte allvaret? Tror man att problemet bara är politiskt och inte finns på riktigt? Är det därför man så lättvindigt avvisat Miljöpartiets politik, som faktiskt skulle minska utsläppen? I så fall är det dags för regeringen att höja blicken och vakna till.

Jag förstår det verkligen inte. Jag förstår inte hur man kan subventionera flyget och lämna tågresenärerna på perrongen. Jag förstår inte hur man kan ha elektrifiering som huvudnummer i sin klimatpolitik och samtidigt bedriva en politik som minskar vindkraftsutbyggnaden och elbilsförsäljningen.

Jag och Miljöpartiet är långt ifrån ensamma om att kritisera den här regeringens så kallade klimatpolitik. Både Finanspolitiska rådet och Klimatpolitiska rådet har i skarpa ordalag kritiserat regeringens brist på verkningsfulla reformer.

En effektiv klimatpolitik måste stå på två ben. Det behövs styrmedel för att få bort fossila bränslen, men det behövs också stora investeringar i de gröna, fossilfria och hållbara alternativen, som att säkra elförsörjningen med mer vindkraft, gärna till havs, att energieffektivisera, att satsa på tågen och kollektivtrafiken och att ge fler människor möjlighet att byta till elbil. Sverige är ett av de rikaste länderna i världen. Men vi och alla andra kommer att bli fattigare om vi inte lyckas sänka utsläppen och investera. Därför måste vi låna till investeringar nu för att bygga Sverige starkare.

Nu i höst ska vi avsluta översynen av överskottsmålet och det finanspolitiska ramverket. Vi ser att det finanspolitiska ramverket måste klimatsäkras. Detta har lyfts av såväl Finanspolitiska rådet som Klimatpolitiska rådet. Jag kan inte nog understryka vikten av att vi landar i ett ramverk som ger utrymme åt investeringar i en rättvis klimatomställning. Det gynnar oss nu, och det gynnar framtida generationer.

I valrörelsen lovade Tidöpartierna att ny kärnkraft skulle byggas utan statliga stöd, ge lägre elpriser och lösa alla klimatutmaningar. Finansministern hävdade till och med att byggandet av nya reaktorer skulle påbörjas inom 100 dagar efter valet. Men nu har verkligheten kommit i kapp. Regeringens utredare föreslår hundratals miljarder i statliga lån och subventioner och en särskild kärnkraftsskatt som ska betalas av samtliga hushåll och företag i Sverige för att hålla den dyra kärnkraften under armarna.

Regeringen påstår att ny kärnkraft behövs för att klara klimatomställningen, men det stämmer helt enkelt inte riktigt. Tvärtom gör de långa byggtiderna och de höga elkostnaderna att elektrifieringen försenas. Näringslivet behöver ny grön billig el nu för att ställa om. Det är bara det förnybara som kan leverera det. Regeringens enögda kärnkraftsfokus bromsar helt enkelt klimatomställningen och riskerar dessutom att bli ett slukhål för skattebetalarnas pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Inte nog med att regeringen helt saknar ambitioner när det kommer till minskade utsläpp - även övriga miljömål är minst sagt styvmoderligt behandlade. Man har haft chansen att i den här budgeten gå fram med offensiva satsningar för att skydda såväl skogen som haven och göra naturen mer tillgänglig för fler både i dag och i framtiden. Men man väljer att låta bli.

Om regeringen verkligen ville skulle man nu kunna rädda Östersjön. Det finns förslag om en ny havsmiljölag som skulle kunna göra just det. Men i stället har vi en regering som passivt ser på när sillen fiskas ut av stora industritrålare för att bli fiskmjöl och hela ekosystemet kollapsar.

Vi är många svenskar som är stolta över vår fantastiska natur och vill bevara den för dem som kommer efter oss. Men efter flera år av underfinansiering från högerpartierna är skötseln av våra vandringsleder i naturreservat och nationalparker väldigt eftersatt. Den rännil som regeringen nu lägger tillbaka är helt enkelt för lite för att bevara de naturvärden som kan gå förlorade för alltid om inget görs. I stället för mer natur för fler blir det med den här regeringen fler kalhyggen, mindre biologisk mångfald och färre som kan röra sig i naturen.

Efter två år av passivitet i den ekonomiska politiken från Tidöpartierna befinner sig Sverige nu i en lågkonjunktur som blivit mer utdragen än den behövt bli. Man har agerat för lite och för sent. Nu när man får chansen att satsa väljer man att sänka skatten för rika samtidigt som vården, som går på knäna, får mindre pengar.

Vi vet alla att det bästa sättet att tackla en lågkonjunktur är att stötta hushåll med små marginaler, värna välfärden och göra gröna framtidsinvesteringar. Regeringen och Sverigedemokraterna gör precis tvärtom. Man sänker skatten mer specifikt för höginkomsttagare, men låter barnfamiljer i ekonomisk utsatthet se sitt bostadsbidrag minska med upp till 2 100 kronor i månaden. Det blir småsmulor över för personer med lägre inkomster efter att de högavlönade har fått sitt.

Ska Sverige stå starkt måste vi ha en välfärd som fungerar i hela Sverige. Vård, omsorg, skola och socialtjänst är alla delar som gör oss till ett samhälle. Det är hög tid att vi investerar i det.

De unga som skjuter och blir skjutna har i de allra flesta fall levt hela sina liv i Sverige. De har gått i förskola och skola här, men någonstans på vägen har deltagandet i samhället bytts ut mot gängen.

Vi vet sedan länge att det främsta vapnet mot kriminalitet och utanförskap är en lyckad skolgång. Jag vet det, forskarna vet det och regeringen vet det. Ändå lyser de stora satsningarna med sin frånvaro.

Det finns inga genvägar här. Det behövs fler vuxna i skolan, mer tid för varje barn, snabba och tidiga insatser och en skolhälsovård som fungerar, och för det behövs mer pengar. Det är varken enklare eller svårare än så.

Men det är en fråga om prioriteringar och att våga ställa sig frågan om vad som är viktigast. Är det skattesänkningar för oss som redan har det väldigt bra, eller är det fler vuxna i skolan som kan se varje barn?

Det är inte bara i skolan som regeringen skär ned med allvarliga konsekvenser. Vården befinner sig i kris efter år av underfinansiering. Då lägger regeringen fram en budget som innebär att vården nästa år får mindre pengar. Hur ska det lösa vårdkrisen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Det vi vet är att sjuksköterskorna i vården måste bli fler och få bättre löner och en bättre arbetsmiljö. Det kostar pengar. Det borde till och med en moderat finansminister se.

Förutom att lämna familjerna, välfärden och klimatet i sticket sänker regeringen nu också biståndet kraftigt. Det görs i en tid när de humanitära behoven ökar i snabb takt på grund av krig, svält och klimatförändringar. Att då minska vår del av insatsen för att skapa mer demokrati, mer jämställdhet och mer motståndskraft mot klimatförändringar är ingenting annat än kortsiktigt och mycket cyniskt.

Herr talman! Att det är rika män som är vinnare på den här budgeten är talande för regeringen och dess prioriteringar. Den är orättvis och oärlig. Neddragningar omskrivs till satsningar. Den sviker vanligt folk och eldar på orättvisorna i samhället. Vi i Sverige förtjänar bättre än så.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Westerlund (MP).

Herr talman! Tack, Niklas Wykman, för svaret! Ja, roten till problemet kan vi diskutera länge. En väldigt tydlig rot är inflationen och den kostnadschock som Sverige och hela Europa utsattes för när Putin invaderade Ukraina.

Här har vi ändå varit väldigt överens, och jag tror att vi alla är överens om att inflationen måste bekämpas. Det var bara det att när höstens budget lades fram visade inflationsprognoserna väldigt tydligt att vi i stort sett skulle vara nere på målnivå nu. Man lade alltså fram en budget som var för dåtiden när man egentligen borde ha budgeterat för framtiden. Där hoppas jag att vi ser andra saker från regeringen framåt.

Det som jag också tycker är lite intressant är regeringens arbetslinje. Det är viktigt att människor har ett arbete, att de tar ansvar för det och att de går till det. Där är vi överens. Vi tycker också att människor ska ha ett arbete att gå till, där de får skälig lön så att de kan försörja sig och sin familj.

Men det är inte riktigt så man resonerar när det gäller vården. Där vill man inte skjuta till de pengar som behövs för att vårdpersonalen ska kunna känna att den extra timmen är värd att sätta in. Det finns alltså klara luckor i regeringens resonemang.

Jag skulle vilja fråga Niklas Wykman om regeringen kommer att lägga fram en mer framtidsinriktad budget där man klarar utmaningarna för välfärden och ser till att människor får tillräckligt betalt, lön för sin möda, och fler kollegor. Eller kommer vi fortfarande att se en svältkur och en vårdkris?

Herr talman! Tack, Niklas Wykman, för anförandet!

Först och främst vill jag tacka för det väldigt tydliga jämställdhetsperspektivet. Jag ser fram emot höstens budget. Där kan vi väldigt tydligt se om den budgetproposition som läggs fram faktiskt bidrar till ökad jämställdhet eller inte. Men det bådar ändå gott.

Vi har i dag talat mycket om vården. Många här har tagit upp att läget i vården är akut. Det var det tidigare i våras, när statsministern lovade att man inte skulle behöva säga upp någon. Men alltför lite har hänt.

Nu står sommaren för dörren. Med det kommer ett ännu mer ansträngt läge att uppstå på Sveriges sjukhus. Vi vet att det är många kvinnor som jobbar inom vården. Många flyr från vårdyrket för att de inte orkar eller får tillräckligt hög lön.

Cecilia Rönn från Liberalerna sa här tidigare att det inte bara är resurser som behövs till sjukvården, utan det är också annat. Självklart är det så. Men detta är ändå en budgetdebatt. Ska man kunna betala mer till löner och få fler medarbetare till yrket behövs det också mer pengar.

Regeringen och regeringsföreträdarna har i den här debatten låtit ganska nöjda. Men vi andra som mäter mot hur verkligheten ser ut blir ganska oroade.

Min fråga till ministern är helt enkelt om regeringen verkligen tänker agera på riktigt för att stoppa uppsägningarna i vården och bygga en trygg och säker vård i hela landet för både patienter och personal, eller om man faktiskt har gett upp.

Herr talman! Denna vackra sommardag när sommarlovet börjat för de flesta, studenterna sprungit ut, solen skiner och pionerna blommar skulle man ju önska att det var en ljusnande framtid som gick de nyblivna studenterna till mötes. Tyvärr är inte verkligheten så ljus. Vi befinner oss i stället i en tid med stora samhällsutmaningar.

Klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald skakar själva förutsättningarna för trygghet, frihet och ekonomisk utveckling. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina kastade Europa och Sverige in i en kostnadskris som drabbade hushållen, företagen och välfärden och satte hela vår kontinent i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Vårt stöd till Ukraina måste fortsatt vara mycket starkt på alla områden. De kämpar inte bara för sig själva och sin frihet utan för oss alla. De kämpar för demokrati och en fortsatt världsordning som bygger på internationell rätt. Det kommer att kosta, men jag är glad över att riksdagens partier är överens.

Herr talman! Det har under den senaste tiden blivit smärtsamt tydligt att vi har en regering som inte klarar av att ta ansvar för vare sig klimatet, välfärden eller Sveriges barnfamiljer. Man ökar utsläppen mitt i en brinnande klimatkris, man bryr sig inte om forskarnas larm om den biologiska mångfalden och man har försatt välfärden i det krisläge som vi befinner oss i. Man håller inte sina löften till vårdpersonalen, man gör alldeles för lite för att hjälpa barnfamiljer genom krisen och dessutom tvingar man skolan i hela landet till neddragningar. Och till hösten ser det tyvärr ut att bli mer av samma.

Man hade kunnat tänka sig att nu när vi går mot ljusare tider rent ekonomiskt skulle det bli mer till den helt nödvändiga kärnverksamhet som regeringen hittills satt på svältkur. Men det verkar inte vara det som kommer att prioriteras. I stället verkar det som gäller framåt vara sänkt skatt på såväl kapitalinkomster som utsläpp - kort sagt ett klockrent koncept för dem som vill elda på de ekonomiska klyftorna och klimatkrisen. I stället för en rättvis omställning verkar vi få en framtidsfientlig budget och en orättvis oomställning.

I den förra budgeten satsade regeringen mer på klimatförstörande åtgärder än på åtgärder som minskar utsläppen. Det gör man nu också. Regeringen och Sverigedemokraterna satsar tio gånger mer på klimatförstörande flygsubventioner än på åtgärder som gynnar omställningen. Men det behöver inte vara så. Det går att agera på ett annat sätt. Med en rättvis klimatomställning finns hoppet och möjligheten till en bättre framtid. Med elektrifiering och utbyggnad av biodrivmedel kan svensk ekonomi blomstra samtidigt som vi ställer om. I stället fortsätter regeringen att bygga in oss i ett fossilberoende som gynnar oljebolag och skurkstater. Så länge vi är fossilberoende är vi också mer sårbara.

Miljöpartiet har lagt fram en budget för en rättvis omställning där vi ökar takten i klimatarbetet, stärker välfärden och stöttar familjer i kostnadskrisen. Vi måste möta klimat- och naturkrisen med politik som minskar utsläppen omedelbart och stärker den biologiska mångfalden samtidigt som vi rustar upp det som är vårt gemensamma, bygger ett tryggt Sverige och ser till att ingen lämnas efter i omställningen.

Regeringen pratar gärna om att det måste finnas en acceptans för klimatpolitiken, och naturligtvis är det så. Men de agerar inte för att få acceptans genom en bra politik. I stället saboterar och baktalar de den. Ingenting kunde vara mer fel att göra om man vill ha en bättre politik. Det är dessutom ingen klimatpolitik utan raka motsatsen.

Det är svårt att tolka utfallet i EU-valet som någonting annat än ett underkännande av Tidöpartiernas klimatpolitik. Folk vill ha en politik som faktiskt gör något åt vår tids ödesfråga. I stället har vi en regering som struntar blankt i det och driver en politik som förstärker vårt fossilberoende.

Klimatpolitiken måste minska utsläppen. Acceptans bygger vi genom en rättvis omställning där alla får chansen att vara med när Sverige ställer om. Då behöver man olika lösningar i olika delar av landet - rätt åtgärd på rätt plats.

Miljöpartiet föreslår ett elbilsstöd riktat till folk med lägre inkomster som har långt till jobbet. Ett stöd på 2 500 kronor i månaden riktat till landsbygdsbilister med låga och medelhöga inkomster kan kraftigt minska kostnaderna för någon som byter sin fossilbil mot en elbil. Byter man en Volvo V70 mot att leasa en elbil som i dagsläget kostar 4 500 kronor i månaden kan man spara 2 000 kronor per månad. Det är en bra omställningspolitik.

För dem som har bättre tillgång till kollektivtrafik har vi tidigare föreslagit ett Sverigekort för 500 kronor i månaden. Det kan minska bilresorna i städerna och göra kollektivtrafiken tillgänglig för fler.

Dessa förslag har redan tillämpats i Tyskland och Frankrike. Det skulle självklart gå att göra det här också. Det är bara den politiska viljan som saknas. Att Tidöpartierna saknar den politiska viljan illustreras tydligt i budgeten.

Jag tror inte att jag är den enda tågresenär som varit frustrerad över växelfel, förseningar och inställda tåg den här våren och långt innan dess. Man hade kunnat tänka sig att regeringen skulle agera nu när det blivit uppenbart för alla hur illa det är ställt. Men vad gjorde regeringen? Jo, de gav en miljard till flygindustrin. Det var klimatfientligt och obegripligt. Självklart skulle de pengarna ha gått till järnvägen i stället.

Regeringens politik är motsatsen till att bygga acceptans och sträva efter en rättvis klimatomställning. Människor vill ju vara en del av lösningen, och det är vårt ansvar från politikens sida att ge förutsättningar för det.

Herr talman! Regeringen behandlar tyvärr naturkrisen på samma sätt som klimatkrisen, nämligen genom att i bästa fall göra så lite som möjligt och i sämsta fall aktivt driva igenom politik som minskar den biologiska mångfalden och svenskarnas tillgång till natur. Det är det vi ser hända nu. Den budget som regeringen och Sverigedemokraterna har lagt fram innebär att allt färre människor kan ta del av vår fantastiska natur, att skyddsvärd skog avverkas, att den biologiska mångfalden utarmas och att invasiva arter tillåts ta över.

I Sverige har vi en lång historia av att skapa förutsättningar för alla att ta del av och vara i naturen. Den här regeringens politik har slagit hårt mot såväl den biologiska mångfalden som allas tillgång till naturen. Nu riskerar vandringsleder runt om i Sverige att behöva stänga samtidigt som läget för den svenska skogen är akut. Myndigheterna larmar om att Sveriges sista riktigt värdefulla och gamla skogar avverkas i snabb takt.

Det är bråttom att agera för att värdefulla miljöer inte ska försvinna för alltid. Vi vill se en satsning på skydd av värdefull natur och skydda den biologiska mångfalden. Vi vill att fler ska ha tillgång till Sveriges vackra natur, inte färre.

Men det är inte bara på land vi ser en oroväckande utveckling. Läget för våra hav är också akut. Östersjön är på stadig kurs mot kollaps, och även läget för Västerhavet är akut. Överfisket tömmer haven på liv och slår sönder ekosystemen. Klimatförändringarna, överfisket, föroreningar och övergödning har försatt oss i ett läge som egentligen bara ger oss två val: agera nu eller förlora havens liv för alltid. För mig och Miljöpartiet är svaret enkelt. Det är därför vi också lägger fram förslag på satsningar på havet och ett mer hållbart fiske i den här budgeten.

Ska vi bygga ett rättvist Sverige måste välfärden fungera och finnas i hela landet. Vi går mot en sommar då vården i så gott som alla delar av landet går på knäna. Det är otroligt tydligt att resurser behövs och det nu. Statsministern lovade som vi alla vet tidigare i våras att ingen i vården skulle behöva sägas upp, men de pengar som regeringen nu skjuter till räcker inte för att uppfylla det löftet. Utöver regeringens 6 miljarder ser vi att minst ytterligare 7 skulle behövas. Det är pengar som skulle göra stor skillnad för patienter, anhöriga och vårdpersonal.

Vi vill dessutom se ett systemskifte i finansieringen av vården. Vi vill att statsbidragen till kommuner och regioner indexeras, så att det inte blir automatiska nedskärningar. Det skulle ge bättre möjligheter att planera verksamheten, och det skulle bidra till en mer effektiv vård.

Men det är inte bara vården som går på knäna. Det krävs också stora investeringar i tryggheten och i skolan. Ska vi på riktigt komma åt gängkriminaliteten räcker det knappast med repressiva åtgärder och höjda straff, utan det behövs förebyggande åtgärder, så att brotten aldrig begås. Där är satsningarna på skolan helt centrala. Det starkaste vaccinet mot kriminalitet och utanförskap är att barnen klarar skolan. Vi måste ge alla barn en rättvis chans till det. Då behöver också skolan prioriteras. Trots det står den nu inför stora nedskärningar. Vi föreslår 1 ½ miljard mer till skolan än vad regeringen gör.

Dessutom behöver socialtjänsten mer pengar, för den har också en otroligt viktig roll i att förhindra ungas kriminalitet. Vi lägger även mer pengar på det brottsförebyggande arbetet, inte mindre som regeringen gör i dessa tider.

Mycket talar för att vi äntligen ändå går mot ljusare ekonomiska tider. Men trots att inflationen är på väg nedåt har många svenskar det fortfarande tufft och har haft så under en väldigt lång tid. Skolor över hela landet vittnar fortfarande om att det finns barn som äter mer i skolmatsalen, och barnrättsorganisationer fortsätter att larma om en ökad utsatthet hos barn som lever med alltför små ekonomiska marginaler.

Den utveckling som vi har sett under de senaste åren visar hur viktigt det är att barnbidrag och andra familjeersättningar höjs i takt med inflationen. Barnbidraget ska inte urholkas när det behövs som mest, och samhället måste klara av att bygga ett robust ekonomiskt skyddsnät. I ett av världens rikaste länder ska inga barn behöva växa upp i fattigdom och inga vuxna behöva leva i ekonomisk utsatthet. Det går att nå dit. Allt som behövs är politisk vilja. I vår budget lägger vi fram förslag som tar oss dit. Nu är det dags för regeringen att ta efter.

Det går i dessa kristider att ha en politik för en rättvis klimatomställning där välfärd och barnfamiljer stöttas. De förslagen finns i vår skuggbudget. Därför yrkar jag bifall till vår reservation nummer 4.

Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är ett anmärkningsvärt svar som oroar väldigt mycket. Det kanske ändå inte förvånar, för Sverigedemokraternas retorik går ju ut på att få det att låta som att klimatpolitiken är ett större hot mot världens utveckling än klimatförändringarna. Det finns ingen som helst sanning i detta. Lyssnar man på de forskare som kan någonting om det här får man en helt annan bild.

Av alla de budgetförslag som ligger på denna riksdags bord - dock inte precis nu, för det är snarare en ändringsbudget vi debatterar - är Miljöpartiets förslag kanske det som skulle driva mest ekonomisk utveckling. I ett tidigare replikskifte togs utvecklingen i Norrland upp, och vi ser det också i Västsverige. Den gröna omställningen är det som skulle kunna driva svensk ekonomi framåt väldigt mycket starkare, men detta sätter Sverigedemokraterna käppar i hjulet för.

Oscar Sjöstedt resonerade om att koldioxid är en förutsättning för liv. Det är sant, men det vi diskuterar är nivåerna av koldioxid. Just är nivåerna alldeles för höga, och värmerekord slås varje månad. Vatten är också en förutsättning för liv, men man kan faktiskt dö av för mycket vatten. I en väldigt allvarlig debatt blir detta argument någonting som man verkligen kan fundera på.

Vi vet att klimathotet är på allvar och kommer att hota den yttre och inre säkerheten. Det gör det redan, men det kommer att bli ännu allvarligare. Detta är dock ingenting som Sverigedemokraterna kommer att ägna tankeverksamhet åt. Ska jag tolka Oscar Sjöstedt så?

Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga till Oscar Sjöstedt om inre och yttre säkerhet. Han sa ju väldigt tydligt att detta är Sverigedemokraternas prioritet nu och framöver.

Om man ska prata om säkerhet måste det finnas ett hot. Ett hot som vi ofta pratar om är klimathotet. Det gör tyvärr inte Sverigedemokraterna lika ofta. Men det är ju ett hot. Det är ett hot mot ekonomisk utveckling, mot livsmedelsförsörjningen och mot människors livsförutsättningar. Det hotar också stabiliteten i Europa och i världen. Torka som gör att det inte går att odla någonting och att det inte går att leva kommer att tvinga miljontals människor på flykt, och detta har redan börjat.

Klimathotet är väldigt mycket på riktigt, och jag skulle säga att det hotar både den yttre och den inre säkerheten. Jag skulle vilja fråga Oscar Sjöstedt om detta är någonting som Sverigedemokraterna kommer att försöka mildra och göra någonting åt. Eller kommer man fortsätta att stoppa huvudet i sanden, stoppa alla utsläppsminskningar på nationell nivå och på EU-nivå, sänka det utvecklingsbistånd som gör att fler människor får möjlighet att stanna kvar och därmed - om man fortsätter med den politiken - lämna en stor del av arbetet med att säkra Sverige och världen därhän?

Herr talman! Egentligen finns det en hel del mer att säga om regeringens vårändringsbudget. Men eftersom vi har en budgetdebatt i nästa vecka kommer vi då att framföra fler synpunkter på det ekonomiska förslaget än nu.

Däremot har vi synpunkter på och en reservation om regeringens integrationspolitiska mål och den förändring som har gjorts. Vi tycker inte att det är en bra förändring. Vi anser att integration måste ske med tillit och samförstånd. Därför avvisar vi det målet. Jag yrkar bifall till vår reservation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Efter att ha hört samtliga partier här i talarstolen blir det ändå tydligt att ingen vill se barn dö av vare sig terroristattacker, bomber eller svält. Ingen vill se samhällen jämnas med marken eller mammor begrava sina familjer. Ingen vill se sjukhus och infrastruktur bombas.

Ingen vill se krig. Men ändå gör vi det. Vi ser krig, vi ser folkrättsbrott och vi ser en omvärld som står handfallen, som inte klarar av att rädda liv.

Orden i den här kammaren räddar inte heller några liv, och de bygger inte upp några samhällen. Men det gör svenskt bistånd och utvecklingssamarbete. Vi vill påpeka att regeringen måste göra mer. Efter att i början av den här upptrappade konflikten ha minst sagt släpat fötterna efter sig, pausat bistånd och inte röstat för vapenvila i FN får det väl ses som ett framsteg att regeringen nu ändå agerar i rätt riktning.

Men det måste göras mer. FN bönar om mer pengar men också om att alla parter och stater ska se till att det humanitära stödet når fram och in till de behövande i Gaza. Här måste Sverige vara tydligare i pressen på Israels regering.

I stället för att minska och prioritera ned det långsiktiga biståndet borde regeringen öka det så att det finns stöd för de organisationer som verkar för att mildra effekterna av konflikten och att återuppbygga Palestina efteråt. Människorätts- och fredsorganisationer i både Israel och Palestina har en viktig roll i detta, och fria medier och organisationer som arbetar med utbildning, sjukvård och annat är förstås centrala aktörer.

Jag uppmanar regeringen att tänka om och prioritera upp det humanitära och långsiktiga biståndet till Palestina, också med en egen strategi.

Jag avslutar med att tacka för debatten. Jag hoppas att regeringen tar intryck av den och är villig att göra mer, inte mindre, för Palestina.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Då hoppas jag att vi kommer att se mer av det i regeringens kommunikation och reella politik.

Jag ska passa på att ställa en fråga till. När det gäller biståndet till Palestina har man nu tagit bort en strategi; det blir mindre pengar. Samtidigt som vi ser just det när det gäller det palestinska biståndet och samarbetet med Palestina ser vi att många svenska biståndsorganisationer har fått sina avtal uppsagda. Det gäller också dem som jobbar i den här regionen och som verkligen skulle behöva ha fokus på sitt arbete och på att hjälpa folk på marken.

Hur tänker Kristdemokraterna egentligen om biståndet när man drar undan mattan i stort men också när man nu på ett tydligt sätt minskar ambitionerna och insatserna när det gäller det som måste vara långsiktigt och det som kommer efter att kriget ändå har tagit slut?

Fru talman! Jag hade egentligen förberett en annan fråga. Vi får se om jag kommer till den, för nu blev det lite intressant här när det gäller flyktingstatus, UNRWA:s arbete och det faktum att vi måste hitta en väg till fred och en tvåstatslösning som fungerar. Palestinier och israeler måste kunna leva fredligt sida vid sida.

Ledamöterna var nyss inne mycket på den palestinska delen och vad fördrivna palestinier ska göra. Men vi vet att det finns en annan stor problematik här: Israels aggressiva bosättarpolitik. Man pushar för att omöjliggöra för freden, för att fler israeler ska bo på palestinska områden.

Hur ser Kristdemokraterna på den aggressiva bosättarpolitiken? Och vad vill man göra för att stoppa den, för att komma fram till att människor faktiskt ska kunna leva fredligt tillsammans?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).