Janine Alm Ericson

Fru talman! Jag inledde ju replikskiftet med att säga att det är bra att detta säkerställs; där är Johan Forssell och jag helt överens.

Jag har hört vad ministern har sagt om det humanitära tillträdet, både här i kammaren i dag och tidigare, och om vad regeringen gör. Det är ju inte detta vi kritiserar. Just i detta replikskifte frågade jag varför regeringen bara vill ha en humanitär vapenvila och inte en permanent vapenvila, så att man kan jobba vidare med freden, återuppbyggnaden och det långsiktiga stödet till det palestinska civilsamhället - det vi vet måste komma sedan.

Framför allt: Varför ställer man inte mer och bredare krav på Israel för att få till stånd det humanitära tillträde som man säger att man vill ha?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Den vattendelare som ministern hävdar finns, angående om man tycker att det är viktigt att säkerställa att biståndet går till det som det ska gå till eller inte, skulle jag säga inte finns. Detta är en del av regeringens pågående - jag vet inte hur man ska uttrycka det - smutskastning av biståndet i stort.

Svenskt bistånd har alltid varit både effektivt och transparent i det stora hela. Det är bra att regeringen fortsätter detta arbete. Det är naturligtvis en viktig princip.

I inledningen av den upptrappade konflikten och kriget i Gaza valde regeringen att dra in stödet till Palestina och till UNRWA. Jag vill hävda att detta har gjort att Sveriges röst inte hörs lika tydligt längre.

Det är ju bra med en humanitär vapenvila, och ministern har varit mycket tydlig med att man försöker att kräva det. Men varför kräver man inte en permanent vapenvila, så att hjälpen kan komma in, så att freden kan förhandlas och så att den tvåstatslösning som regeringen säger sig stå bakom verkligen kan komma till?

Fru talman! Som många här har sagt är behovet av humanitärt stöd i Gaza enormt. Vart tredje barn under två år i norra Gaza är akut undernärd, och dagligen dör barn av hunger och uttorkning. Vi ser detta på nyheterna och i våra telefoner. Stödet till livräddande insatser som mat, rent vatten och sjukvård måste helt enkelt komma fram. Om biståndet ska rädda liv måste det nå fram.

I dag hindrar Israel aktivt och systematiskt humanitärt bistånd från att komma in i Gaza. De har beskjutit flera humanitära konvojer och hungriga och svältande människor som desperat försöker ta emot mat. Detta är ett uppenbart brott mot folkrätten, och omvärlden måste sätta betydligt hårdare press på Israel för att hjälpen ska komma fram och liv kunna räddas.

Regeringen valde att pausa biståndet till UNRWA, den organisation som internationella bedömare har pekat ut som den enda som har infrastruktur för att nå fram till civilbefolkningen med katastrofhjälp som kan rädda liv, mitt under konflikten i Gaza.

Att UNRWA var den bäst lämpade organisationen för uppdraget var till och med något som utrikesministern konstaterade i den utrikespolitiska debatten tidigare i vår här i riksdagen, men ändå valde regeringen att pausa biståndet just dit.

Nu har kärnstödet tack och lov återupptagits, och Sida har återupprättat delar av utvecklingsbiståndet till Palestina. Det är bra, men tvetydigheten i regeringens politik fortsätter. Man säger sig verka för en långsiktig fred och en tvåstatslösning, men med de nedprioriteringar och omorganiseringar man har gjort försämrar man förutsättningarna för både israeliska och palestinska människorättsorganisationer att bidra till utveckling och fred. Detta säger också israeliska freds- och människorättsorganisationer.

Om biståndet ska kunna ge långsiktigt resultat måste kriget och ockupationen upphöra. Och för att kriget ska upphöra måste omvärlden sätta betydligt större press på Israel. Här finns mycket att göra.

Vi vill att Sveriges regering själv eller tillsammans med EU kräver ett omedelbart vapenembargo, att handeln med Israel stoppas, att den svenska regeringen riktar sanktioner mot bosättarna och att regeringen verkar för importrestriktioner. Det finns mycket som kan sättas till.

Samtidigt som Gaza förvandlas till helvetet på jorden ökar våldet och spänningarna på Västbanken. Bosättarpolitiken skördar liv och sänker också tron på tvåstatslösningen. Det är helt oacceptabelt.

Jag hoppas att den svenska regeringen efter en alltför lång passivitet nu kan hitta modet att säga ifrån på riktigt och låta den humanitära hjälpen komma in.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Vi i Miljöpartiet begärde den här särskilda debatten den 6 mars. Då hade regeringen sedan länge pausat utvecklingsbiståndet till Gaza och stoppat stödet till UNRWA. Sedan dess har mycket hänt samtidigt som alldeles för lite har hänt.

Hamas terrordåd var ett förfärligt attentat, ett uppenbart krigsbrott och en oerhörd tragedi som Israel har legitim rätt att försvara sig mot. Men ett krigsbrott kan inte legitimera ett annat. Israels högernationalistiska regering hindrar högst medvetet mat och förnödenheter att komma in i Gaza och rädda liv.

Under hela den här tiden har världen sett på. Sveriges regerings agerande sedan oktober förra året har varit under all kritik. Under Palestinas svåraste tid valde man att dra tillbaka stödet. Nu måste vi göra mer för att hjälpen ska nå fram. Det hoppas jag att den här debatten kommer att handla om.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Det är en viktig fråga som debatteras här i dag, och även jag har därför anmält mig för att kort säga några ord. Det mesta är redan sagt av mina kollegor som ställt sig bakom utskottets förslag och uppdateringen av denna lagstiftning. Det är dags och har egentligen länge varit dags att ta detta steg.

Jag vill säga äntligen - för det är verkligen på tiden att denna lagstiftning, som har över 50 år på nacken, nu uppdateras. Det är en viktig reform för att förbättra livsvillkoren och stärka friheten för transpersoner.

Men detta är också en mycket sorglig debatt, där så mycket desinformation fortfarande får så stort utrymme. De frågor och farhågor som har tagits upp här i dag har tidigare besvarats av remissinstanser, i den allmänna debatten och av mycket tålmodiga ledamöter i denna kammare. Ändå fortsätter ifrågasättandena. De som inte vill ha bättre förutsättningar för transpersoner fortsätter att upprepa frågorna och de felaktiga påståendena.

Många ledamöter har också tagit upp och svarat på frågorna och farhågorna, så jag kommer inte att lyfta dem igen. Men jag vill säga att jag känner mig helt trygg med att de bedömningar som samhällets olika aktörer har att göra kommer att göras bra, precis som i dag.

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt och möta så stort motstånd att förenkla och förbättra för en grupp som vi vet känner sig utsatt i samhället, vilket också har tagits upp i dag - något som också ofta leder till stor psykisk ohälsa.

Jag tänkte bara ta upp ett par begrepp som jag har hört i debatten och reagerar starkt på.

Det första är försiktighetsprincip. Detta är något som ofta låter bra och som är bra att ta hänsyn till i väldigt många fall, kanske även i denna debatt. Men för vem vill vi ha en försiktighetsprincip? Ja, inte för de människor som i dag känner att de inte kan leva sina liv fullt ut utan hindras i så mycket som för oss andra är helt naturligt - något som ofta leder till ångest och psykisk ohälsa. Varför ska vi vara försiktiga med att ge människor en chans att lättare ändra sitt juridiska kön, när vi nu vet att de stora negativa konsekvenser som det har funnits farhågor för helt enkelt inte setts i andra länder? Varför kommer det att vara annorlunda i Sverige, som dessutom inte kommer att ha en lika långtgående lagstiftning?

Jag hörde också att det talades om människovärde. Det är också ett väldigt viktigt begrepp. Vi pratar ofta om mänskliga rättigheter, men det är klart att människovärde är ett viktigt begrepp. Men vems värde? Det finns ingen vars värde kränks av denna nya lagstiftning. Men de som berörs av uppdateringen får nog bara av denna debatt en känsla av att deras människovärde inte är så stort. Det tycker jag är sorgligt. Ska vi prata om människovärde är det mest naturligt att rösta för det här förslaget.

Den uppdaterade lagstiftningen är mycket välkommen för dem som berörs. Det är ett steg i rätt riktning. Det ska helt enkelt bli enklare att leva som den en är och känner sig som.

Jag är stolt över förslaget, och jag ser fram emot att rösta för det. Jag ser också fram emot att kämpa för ytterligare förbättringar, mer mänskliga rättigheter och mer människovärde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Fru talman! Tyvärr är det som ledamoten nu säger inte med sanningen överensstämmande. Regeringen har ju i EU-samarbetet systematiskt hela tiden undergrävt både klimat- och naturarbetet. Det kommer inte att leda till några sänkta utsläpp. Tyvärr kan vi också konstatera att både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket har sagt att vi inte kommer att nå målen. Det är ingenting annat än en skam.

Jag hade ett replikskifte med finansministern om elektrifieringen. Det är ju vindkraft och solkraft som är det billiga och det som kommer fram snabbt. Regeringen fortsätter dock att prata om kärnkraften. Jag vet att den är en liberal hjärtefråga, men den kommer inte att leverera de utsläppsminskningar som behövs här och nu. Hushållen, Sverige och världen lämnas helt utan svar på framtidens största fråga. Jag frågar igen: När kommer Liberalerna att ta sitt klimatansvar på allvar och leverera reformer som ger resultat?

Fru talman! Liberalerna gick till val på en förhållandevis ambitiös klimatpolitik om man jämför med kamraterna i Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Sedan valet innehar man också klimatministerposten. Det hade ju kunnat vara en möjlighet att visa på kompetens och ledarskap i klimatfrågan, men tyvärr har det blivit alldeles tvärtom.

I Dagens Nyheter häromveckan skrev svensk nationalekonomis nestor Lars Calmfors, som är öppen med att hans åsikter överlappat med Liberalernas, att just den förda klimatpolitiken är det starkaste skälet mot en liberal röst i EU-valet. Den skulle nämligen kunna uppfattas som ett stöd för hur Liberalerna agerar på hemmaplan.

Vi vet att världen, Sverige, Sveriges befolkning och Liberalerna själva skulle tjäna på en bättre klimatpolitik. När kommer Liberalerna att ta strid för en sådan? När kommer det en plan som säkrar omställningen på riktigt?

Fru talman! Det är mycket som inte fungerar i Sverige i dag. Unga människor som skulle ha hela livet framför sig dör i gängskjutningar, och kvinnor mördas av män de en gång älskat. Skolföretagens vinster går före barnens utbildning, och regeringen prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare framför en vård till alla. Klimatförändringarna skenar samtidigt som regeringen med berått mod ökar utsläppen och snabbar på förlusten av den biologiska mångfalden. Samtidigt rasar krig i världen, och demokratin är på alltför många ställen på tillbakagång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Det här är inte den verklighet vi vill se, men det är den verklighet som den här kammaren har att hantera. Och det klarar den här regeringen inte av.

Men Sverige kan välja en annan väg. Jag och Miljöpartiet vet att ett annat samhälle är möjligt och att den ekonomiska politiken är det viktigaste verktyget för att skapa en förändring i grunden. Vi kan få bort utsläppen och binda tillbaka koldioxiden i träden och i markerna. Vi kan rädda den biologiska mångfalden och ställa om Sveriges transporter. Vi kan investera i järnvägen och snabba på elektrifieringen.

Vi kan bygga ett Sverige utan motsättningarna mellan stad och land, där vi satsar på skolan och socialtjänsten och där vi rustar upp bostadsområden. Det är ett samhälle där de som har mest också bidrar mer, där inga barn tvingas växa upp i fattigdom och utanförskap och där inga patienter behöver dö i vårdköer. Men ska vi nå dit behöver vi investera i det som är vårt gemensamma och möta misstro och rädsla med hopp och framtidstro. Det går, och det måste vi göra nu. Men det gör tyvärr inte den här regeringen, och därför lämnar de oss att famla i framtidens mörker.

(Applåder)

Fru talman! Det taket har jag sagt att jag tycker är mycket bra. Våren 2022 satt vi inte i regeringen, och vi kritiserade mycket det sätt på vilket man använde pengarna till biståndet för att i stället täcka upp för migrationen. Det är inte miljöpartistisk politik.

Det är bra att Hans Eklind kommer att återkomma när det gäller vården.

Men jag har en fråga till. Jag är glad att han tog upp den diakonala gärningen och syftet med den. Vi vet nämligen att många barnfamiljer har det svårt ekonomiskt. Kristdemokraterna har drivit frågan om att införa ett fritidskort, för att ge fler barn chans att delta i fritidsaktiviteter. Men det verkar nu har skjutits fram till nästa år.

Vi vet ju att insatser för att stärka barns meningsfulla fritid behövs här och nu. Vad händer med fritidskortspengarna, och vad görs för att ge barn i familjer med ekonomiska svårigheter bättre chans att kunna delta?

Fru talman! Det är väldigt välkommet att regeringen lägger tillbaka pengar som från början var ämnade till biståndet.

Men att Hans Eklind under rådande situation, när Sida har sagt upp alla avtal med civilsamhällesorganisationerna, kan säga att det är en styrka i den biståndspolitik som regeringen för övergår mitt förstånd. Det får han gärna nämna, eftersom det verkar vara precis tvärtom.

Jag vill också passa på att ställa en fråga. Kristdemokraterna gick till val på att fixa köerna till vården och att utöka vårdplatserna. Detta var Ebba Busch mycket tydlig med. Men det vi nu ser i svensk sjukvård är också det helt omvända. Regeringen vet vad sjukvården behöver men håller tillbaka. Man sänker skatten för höginkomsttagare medan regionerna går på knäna.

Därför vill jag fråga hur Hans Eklind vill förklara den prioriteringen för de väljare som lade sina röster på Kristdemokraterna, just för att de skulle hålla sina vårdlöften.

Fru talman! Jag blir lite förvirrad av Oscar Sjöstedts svar. Jag förutsätter att han precis som jag är i politiken för att förändra därför att samhället behöver utvecklas till någonting bättre än det vi ser i dag. Detta svar indikerar dock att man lägger sig helt platt.

Jag frågade varför man ville att Putin fortsatt skulle ha stor makt över svensk ekonomi och svenska hushålls ekonomi. Det svarade Oscar Sjöstedt inte på över huvud taget. Men det är ju den makten vi politiker har makt att förändra. Vi kan göra en omställning som gör att vi kommer bort från klimatförändringarna och som samtidigt bygger Sverige och svensk ekonomi starkare.

Varför vill inte Sverigedemokraterna det? Varför vill man att människor på landsbygden ska vara kvar i ett fossilberoende som de har svårt att ta sig ur själva?

Fru talman! Jag har noterat att Oscar Sjöstedt är väldigt insatt i vad dieselpriserna är och ger uttryck för det. Jag vet inte om han är lika insatt i vad priset för att köra elbil är per mil. Jag kan tala om att det enligt uträkning förra sommaren är cirka 3,70 kronor milen.

Det jag skulle vilja tala med Oscar Sjöstedt om är varför Sverigedemokraterna vill att landsbygden ska pressas in i ett fortsatt dieselberoende och utsättas just för de kostnadschocker som orsakas av krig och konflikter runt om i världen. Miljöpartiet har en ekonomisk politik som gör det enklare att ställa om från en fossilbil till en elbil, så det går. Men allt Sverigedemokraterna talar om är priset vid pump.

Det jag vill fråga Oscar Sjöstedt om är: Varför vill man fortsatt ge Putin den makten över Sveriges och svenska hushålls ekonomi i stället för att se till att vi kan köra på ren, billig, förnybar el?

Fru talman! Samma klimatpolitik hade såklart varit det bästa, men någon klimatpolitik alls hade faktiskt varit klädsamt.

Jag är också glad att finansministern tar upp detta med kärnkraften, för Moderaterna har fått klimatdebatten att handla om elektrifieringen och elektrifieringen att handla om kärnkraften. Efter en inspirationsresa som nyligen gjordes till det kraftigt försenade och fördyrade kärnkraftsbygget Hinkley Point i Storbritannien verkar Finansdepartementet nu ändå bekräfta det som vi miljöpartister har vetat länge, nämligen att kärnkraften - förutom att vara farlig - är otroligt dyr. Den är för dyr för att någon ska vilja bygga den utan massiva subventioner.

Jag undrar därför när det beskedet kommer från finansministern. Blir det kärnkraft, och hur mycket kommer det då att kosta skattebetalarna - det vill säga tas rakt ur hushållens plånböcker? Eller skrotas det projektet nu, så att vi i stället kan fokusera på att snabbt bygga ut förnybara energislag och förse svenska hushåll och företag med ren, billig och förnybar energi?

Fru talman! Jag har genom åren tagit många repliker på Elisabeth Svantesson gällande Moderaternas ekonomiska politik för att klara klimatmålen. Jag har i stort sett alltid fått till svar att Moderaterna visst bryr sig om klimatförändringarna och att de har en politik för detta, nämligen elektrifieringen.

I fredags kom nya siffror från Naturvårdsverket som visar att Sverige med regeringens politik inte når något klimatmål, vare sig det till 2045 eller något av delmålen på vägen dit. Även om elektrifiering inte är det enda svaret på klimatfrågan är det en viktig del - och nu sjunker elbilsförsäljningen. Miljöpartiet har sedan regeringen presenterade sin så kallade klimathandlingsplan påpekat det uppenbara, nämligen att Tidöpartierna inte har någon plan för klimatet. Nu har även experterna i Klimatpolitiska rådet fastslagit detta.

Jag vill därför fråga finansministern: Vad är egentligen planen, och när ska vi andra få veta hur den här regeringen tänker tackla vår tids största kris, nämligen klimatkrisen?

Fru talman! Förra veckan blev en man brutalt mördad framför sin son för att han hade fått nog av gängens vardagstyranni i sitt bostadsområde. Han pliktade med sitt liv. Mina tankar går till hans son, hans familj, alla hans vänner och alla som i dag lever i rädsla för att gängvåldet ska drabba dem. Det är som ett gift som äter sig in i samhällskroppen, som drabbar skoningslöst och som måste bekämpas.

I denna budget lägger regeringen fram förslag som ska låta kraftfulla, och visst behöver gängens ekonomi strypas och mer pengar gå till kriminalvården, domstolarna och Sis. Men i grund och botten gör regeringen alldeles för lite av det vi vet fungerar på riktigt - det som är långsiktigt och viktigt för att vi ska kunna bryta den utveckling vi nu i stället ser eskalera inför våra ögon. Vi vet att det fungerar att satsa på skola och socialtjänst och att se till att alla barn har mat på bordet, ett tryggt hem och en meningsfull fritid - så enkelt egentligen, men för regeringen så svårt. Varje år går tusentals barn ut skolan utan godkända betyg. Hur kan vi fortsätta att låta det ske? Hur kan regeringen mitt under brinnande gängkrig inte skjuta till de pengar som krävs i skolan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Samtidigt som våldet på gatan sätter skräck i hela bostadsområden fortsätter våldet i hemmet att skörda liv. Under mars månad mördades en kvinna i veckan. Det är helt oacceptabelt i en rättsstat som Sverige. Vi vill att alla invånare ska känna sig trygga, på gatan men också i hemmet. Skulden ska alltid ligga där den hör hemma, alltså hos den man som utövar såväl fysiskt som psykiskt och ekonomiskt våld. Men ansvaret för att både förebygga och ge en väg ut för den som utsätts måste vara vårt gemensamma.

En röd tråd i den ekonomiska politik som har bedrivits av Sverigedemokraterna och regeringen är att det hela tiden är lite för lite och lite för sent. Det vi ser i denna budget framstår som en otillräcklig brandutryckning, för efter att ha lagt fram en nedskärningsbudget för välfärden och försatt Sverige i en vårdkris med den budget man lade fram i höstas gör man nu för lite för sent.

Trots statsministerns löfte om att ingen ska behöva sägas upp i vården fortsätter varslen. Patienter tvingas in i långa köer, anhöriga lever med en ständig oro och personalen i vården tvingas springa allt snabbare och förväntas trolla med knäna. Nu skjuter regeringen förvisso till 6 miljarder till vården i hela landet, men finansministern vet nog lika bra som jag att det inte räcker för att täcka de behov som finns. Runt om i landet kommer sjukvården fortfarande att tvingas till personalneddragningar, vilket kommer att leda till längre köer, mer oro och ännu sämre arbetsvillkor. På sikt skapar detta en helt ohållbar situation som sätter hela vårt samhällskontrakt på spel. Om vi inte kan lita på samhället när vi är sjuka, vilket samhälle har vi då?

I dagens Sverige ökar klyftorna, och tillgångarna är extremt ojämlikt fördelade - mycket mer än i våra nordiska grannländer. Så kan vi inte ha det, för ett starkt samhälle kan vi bara bygga tillsammans.

Fru talman! Sverige och resten av Europa har genomlidit en fossil kostnadschock till följd av Putins fullskaliga invasion av Ukraina. Inflationen sköt i höjden när Putin använde sig av oljepriserna som ett vapen. Kostnaderna spred sig från sektor till sektor, och i dag är det mesta betydligt dyrare än vad det var för några år sedan, vilket känns i hushållens plånböcker. Utvecklingen i Mellanöstern riskerar att göra det ännu värre.

Ingen regering i världen hade kunnat trolla bort den fossila kostnadschocken när Putin väl hade bestämt sig. Men man hade kunnat göra betydligt mer för att hantera den på ett rättvist sätt. Det är anmärkningsvärt att se hur bankerna gör rekordvinster samtidigt som barnfamiljer kämpar för att få pengarna att räcka hela månaden och att vi har en regering som inte gör mycket åt detta. Reallönerna för svenska löntagare har sjunkit kraftigt samtidigt som näringslivets vinstandel ligger på höga nivåer. Regeringen låter barnbidraget minska när det behövs som mest och har sagt nej till en skatt på bankernas rekordvinster. När Sverige tillsammans med resten av EU skulle införa ett intäktstak för elbolagens övervinster för att föra tillbaka pengarna till svenska hushåll lade man fram ett förslag som gjorde att hushållen gick miste om flera miljarder. Det hade gått att fördela kostnaderna mer rättvist, men Tidöpartierna har valt att inte göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

"Regeringens målbild om en ambitiös och effektiv klimatpolitik speglas inte i handling. Den beslutade politiken under 2023 ökar utsläppen och leder inte i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 uppnås." Orden är inte mina eller Miljöpartiets utan Klimatpolitiska rådets. Man kan tycka att den svidande kritiken borde få vilken regering som helst att göra om och göra rätt. Men nej, i stället för att ändra politik skruvar man i talepunkter och fortsätter med en dåres envishet att hävda att den klimatpolitik man för visst kommer att leda till minskade utsläpp, någon gång och kanske någon annanstans.

I fredags konstaterade Naturvårdsverket att Sverige inte når något av våra klimatmål - inte till 2030, inte till 2040 och inte till 2045. Det borde leda till krismöten och snabb handling, men precis som vanligt verkar regeringen tro att det även när det gäller klimatkrisen går att luta sig tillbaka.

Beslut efter beslut som fattas tar oss längre från den rättvisa klimatomställning som är helt nödvändig. Vi vet att vi måste bryta Sveriges och EU:s fossila beroende. Det är inget annat än en vinstaffär för kommande generationer, men det skulle också minska vår egen sårbarhet för fossila kostnadschocker här och nu.

Regeringen brukar motivera sin klimatförstörande politik på transportområdet med att det är elektrifiering som är lösningen. Det håller jag till viss del med om, men då är det extra svårt att förstå varför man avskaffar stöd till elbilar och gör det mindre lönsamt att köra på el än med fossila bränslen. Effekten är lika förutsägbar som tragisk: För första gången någonsin minskar försäljningen av elbilar.

Nu gör regeringen förvisso ett ambitiöst försök att genom påhittade diagram och löften om laddstolpar ge sken av att man satsar på omställningen. Problemet är bara att satsningarna är tama försök att dölja neddragningar och brist på helt nödvändiga investeringar. Man satsar på laddstolpar, men elbilsförsäljningen rasar. Man lägger småpengar på Klimatklivet men öser in det mångdubbla i flygbranschen. Regeringen satsar alltså mycket mer på att förstöra klimatet än på att minska utsläppen. Det är ren och skär galenskap.

Under våren har dessutom landets länsstyrelser larmat om och om igen om vilka konsekvenser Sverigedemokraternas och regeringens budgetneddragningar kommer att få för naturen och den biologiska mångfalden. Det handlar om tillgång till natur som begränsas, arbetstillfällen som försvinner och förluster av biologisk mångfald som vi aldrig kommer att kunna få igen. De ynka 30 miljoner som skjuts till i denna budget kommer inte att kunna vända denna utveckling. Högerpartiernas slakt på miljöområdet har varit exempellös. I jämförelse med den sista budgetproposition vi var med och förhandlade fram läggs det nu 2 miljarder mindre bara på skydd av värdefull natur.

Regeringens politik för klimatet och naturen håller inte. Den är ett svek mot de människor som bor på landsbygden eftersom de tvingas allt längre in i ett fossilberoende. Den är också ett svek mot de människor som kommer att drabbas värst av översvämningar och skogsbränder och som får allt mindre kvar att lämna till kommande generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Sammanfattningsvis är detta en budget som tyvärr sviker klimatet, naturen, välfärden och Sveriges familjer. Denna budget ger alldeles för lite alldeles för sent. Miljöpartiet lade i höstas fram en budget som skulle ha minskat utsläppen och klarat utmaningarna i välfärden. Denna politik fortsätter vi att kämpa för, för Sverige kan bättre.

(Applåder)

Herr talman! Som många har påpekat befinner sig Sveriges regioner i den allvarligaste situationen sedan 1990-talet. Detta drabbar alla som väntar i köerna till vården och även alla som arbetar där. Statsministern har i sitt nu berömda tv-inslag lovat att regeringen och Sverigedemokraterna ska se till att människor inte sägs upp i sjukvården, men vi vet ju alla att det inte går att bara sitta och lova. För att regionerna ska kunna planera och agera utifrån statsministerns löfte behövs besked om hur löftet ska uppfyllas.

Jag vet att statsministern redan har fått denna fråga många gånger i dag och försökt att svara på den. Ni återkommer alltså när ni har räknat färdigt. Jag har därför en fråga. Varslen kommer nu nästan varje vecka, och det handlar om flera hundra personer. Förstår inte statsministern att det är väldigt bråttom?

Herr talman! Jag är glad att höra från Mattias Eriksson Falk att inga pengar finns i regionerna. I det läge vi befinner oss i är detta ett statligt ansvar. Precis som ledamoten säger ska man så långt det är möjligt undvika att höja skatten i kommuner och regioner eftersom det drabbar dem med de minsta ekonomiska marginalerna. Därför pressar vi på för att regeringen och statsministern ska hålla sitt löfte att ingen ska sägas upp i vården. Men detta har vi fortfarande inte hört något mer om. I stället hör vi om effektiviseringar och så vidare.

Jag tänker inte stå här och som Mattias Eriksson Falk hänga ut våra region- och kommunpolitiker. Jag är övertygad om att de oavsett partifärg sliter allt vad de kan för att få en budget med alltför lite pengar att gå ihop och som lämnar stora behov ohanterade. Man vänder sig nu tydligt till regeringen och ber om hjälp, men får avslag av både regeringen och Sverigedemokraterna.

Det är väl bra att Mattias Eriksson Falk inte har varit på någon bjudmiddag, men med all respekt är det kanske inte där besluten om Sverigedemokraternas politik tas. Jag skulle fortfarande uppskatta att få veta varför Sverigedemokraterna inte vill att pengarna ska gå till dem de är ämnade för i skola, vård och omsorg utan i stället ned i privata fickor. Det får väl ses som en retorisk fråga, men jag väntar fortfarande på svaret.

(Applåder)

Kommunala frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Tack, Mattias Eriksson Falk, för frågan!

Det var ju trevligt att höra att Sverigedemokraternas ledamot här tycker att det är intressant att lyssna på vad jag säger i talarstolen, särskilt med tanke på vinster i välfärden.

Anledningen till att vi inte såg till att förändra det under tiden i regering var att vi helt enkelt inte har haft majoritet i kammaren för den politiken efter att Sverigedemokraterna svängde i frågan. Några bjudmiddagar, och sedan tyckte man att det var helt okej att våra gemensamma skattepengar går rakt ned i fickorna på privata företag och till aktieutdelningar. Det är fortfarande något som jag har otroligt svårt att förstå - att ett parti som säger sig vilja värna de svagaste i samhället har en politik som går i rakt motsatt riktning.

Jag har också hela tiden varit med och skjutit till pengar till kommuner och regioner i den mån som det har verkat behövas under den tiden. Det är ju inte så att vi har resurser att lägga på allt hela tiden, och det har varit ansträngt. Men under pandemin satt Miljöpartiet i den regering som gav enormt mycket stöd för att vi skulle klara den kris som då uppstod.

Det vi ser nu är att Sverigedemokraterna stöder en regering som inte lägger ens i närheten av de pengarna. Det är ju kris nu och från ungefär när den här regeringen tillträdde. Kanske är det inte regeringens fel, men det har sammanfallit. Vi ser en kris i vården, och den gör regeringen ingenting åt.

Jag måste faktiskt bolla tillbaka frågan till Sverigedemokraterna. Vad är det som gör att ni underfinansierar vården och välfärden? Och vad var det egentligen som fick er att vända i frågan om vinster i välfärden? Var verkligen några bjudmiddagar värda det?

Herr talman! Det senaste året har varit tufft för många. En orolig omvärld, skenande priser och ett upptrappat gängvåld har präglat många människors vardag. Och nu står nedskärningarna i vår gemensamma välfärd väldigt tydligt för dörren. Det är den välfärd som i stället borde rustas för att kunna möta just en orolig omvärld, skenande kostnader för hushållen och den våldsvåg som håller hela bostadsområden i skräck.

Det är ingenting som är tvunget att ske utan är ett tydligt resultat av den här regeringens prioriteringar. Andra politiska prioriteringar hade skapat en annan verklighet. Men just nu låter regeringen, med öppna ögon, i stället välfärden betala priset för den ekonomiska krisen.

I stället för att skjuta till de resurser som behövs lägger man pengar på att subventionera flygplatser och sänker med glädje skatten för de redan rika. Notan för inflationen skickas till barnen i skolan, patienterna i vården och de äldre i omsorgen. Det är de som drabbas när pengarna inte räcker till. Görs ingenting nu väntas drastiska nedskärningar på alltför många håll att bli verklighet. Detta drabbar naturligtvis de mest utsatta, men det skapar också ett kallare och hårdare Sverige - ett samhälle som ingen tjänar på.

Vår välfärd är själva fundamentet i det Sverige som många med mig är stolta över. Men det är ett fundament som inte går att ta för givet. Varje sittande regering måste klara av att prioritera skolan, vården, socialtjänsten och omsorgen, kanske särskilt i ekonomiskt tuffa tider. Vi tycker inte att vare sig barnen eller de äldre ska betala krisen, utan den måste vi tackla tillsammans.

Sveriges kommuner utgör fundamentet i vår välfärdsstat och behöver ges rätt förutsättningar för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Så är det inte i dag. SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har gång på gång larmat om att regeringen måste skjuta till de pengar som krävs för att upprätthålla en välfärd som går att lita på i hela landet. Nu väntar i stället nedskärningar, trots statsministerns löften förra veckan.

Det vi har att vänta oss nu är i bästa fall tystnad från regeringen och i värsta fall talepunkter om att ekonomin minsann går att få ihop ändå och att det är effektiviseringar som måste till. Men vad regeringen än tror är det inte tomma löften eller tal om effektiviseringar som kommer att ge barnen den hjälp de behöver i skolan. Det kommer inte att ge äldre en hand att hålla i när livet är svårt, och det kommer inte att ge socialtjänsten de förutsättningar som krävs för att fånga upp unga på väg in i kriminalitet. Det ger en utveckling som går åt fel håll, för det som krävs mest är ökade resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Miljöpartiet har gång på gång lagt fram politik som stärker och säkrar kommunernas långsiktiga finansiering. Med inflationssäkrade generella statsbidrag skulle kommunernas budgetar ges bättre förutsättningar att faktiskt täcka de kostnader som kommer av inflation utan att, som nu, verksamheten drabbas i ekonomiskt svåra tider.

Herr talman! Jag vill också prata om vinster i välfärden.

Det är för mig helt obegripligt hur man fortfarande år 2024 kan tycka att det ska vara lagligt att göra vinst på skola, vård och omsorg.

Det är bara i Sverige som företag kan ta ut skattepengar som egentligen ska gå till barns utbildning och till att skapa mer rättvisa förutsättningar. Det ger förlorade livschanser och skapar segregation och utanförskap. Det är ett bisarrt system som borde ha nått vägs ände för länge sedan.

Vi säger att vinstjakten i välfärden måste få ett slut. Pengar som är avsatta för barns och ungas skolgång ska helt enkelt inte vara möjliga att plocka ut som vinst för riskkapitalbolag. De ska tillbaka till verksamheterna.

Det finns en anledning till att inget annat land har ett sådant här system, och den är att det är dåligt. Det ger oss mindre välfärd för pengarna. Pengar går i stället rakt ned i fickorna på företag som prioriterar vinst framför utbildning. Så kan vi inte ha det. Vinstjakten i välfärden måste få ett slut och det nu.

Därför är det hög tid att svensk politik gör upp med marknadsskolan och säger det som borde vara självklart: att våra barn, äldre och sjuka inte är konsumenter på en fri marknad utan är medborgare i ett land där vi har lovat varandra att göra vårt bästa för att skapa ett tryggt samhälle för alla. Det måste vara allas vårt ansvar, och det är nu dags för regeringen att ta det ansvaret.

Med det yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 7.

Fru talman! Jag tycker naturligtvis att det vore helt oacceptabelt om svenska biståndsmedel skulle hamna i händerna på terrorister eller på något sätt stötta sådan aktivitet. Utredningen är alltså välkommen, och avskedande av dem som misstänks ha varit delaktiga i detta är naturligtvis helt rätt.

Men att frysa de utbetalningar som måste till för att hela det humanitära biståndet i Gaza ska fungera är helt oacceptabelt. Jag trodde inte att Moderaterna skulle stå bakom något sådant som en kollektiv bestraffning. Jag kanske tyvärr får tänka om.

(Applåder)