Janine Alm Ericson

Fru talman! Det var väldigt många intressanta slutledningar här från dem sverigedemokratiska ledamoten som jag nog måste bemöta lite pö om pö.

Att det skulle vara fler som nyttjar välfärdstjänsterna än som jobbar i dem beror väldigt mycket på vilken tidshorisont man tittar på. De som kommer hit, får skydd och väljer att leva sitt liv här får naturligtvis också barn och barnbarn.

Det är människor som vi behöver i svensk ekonomi för att den ska fortsätta att utvecklas så att vi kan fortsätta att stärka välfärden. Länder som inte har haft lika stor migration har väldigt mycket större problem med sin demografiska utveckling.

Man ser att det finns en väldigt stor åldrande befolkning och inte inkommande underifrån som kan bära de kostnaderna. Den frågan svarar inte Sverigedemokraterna på. Den undviker Sverigedemokraterna alltid.

Vi behöver fler människor i det här landet och inte färre för att vi ska kunna utveckla vår ekonomi och få en stark välfärd där människor vill jobba.

Att det är dyrt att köra bil vet vi. Det mesta ha blivit dyrare på grund av Putins invasion av Ukraina som ger en jättestor effekt på vår ekonomi.

Men om vi bara ska se till det ville vi ha ett förändrat reseavdrag med en höjning så att man inte bara skulle kunna ta bilen, utan det också skulle kunna leda till utbyggd kollektivtrafik och samåkning. Med det är inte bara för bensin- och dieselbilar som man får avdrag utan även för dem som går på el.

När det gäller politiken för norra Sverige har vi betydligt mer än regeringen. Vi vill förutom det förändrade reseavdraget också se ett elstöd. Det kommer vi att ta upp i utskottet, och det stöttar vi.

Vi vill se sänkt skatt i glesbygd och att kommuner ska få bättre ekonomi genom att producera mer el. Vi har mycket stöd för norra delarna av Sverige. Där saknar regeringen politik.

Fru talman! Att Sverigedemokraternas och Miljöpartiets migrationspolitik skiljer sig avsevärt åt är någonting som är väl känt. Vi står upp för asylrätten och människors rätt att söka och få asyl och få ett skydd undan krig, förtryck och förföljelse. Det vill jag vara väldigt noga med.

Sedan vet jag inte var ledamoten har fått det ifrån att vår politik skulle minska antalet anställda i välfärden. Jag har inte sett en sådan siffra. Våra beräkningar tyder inte på det utan snarare på stora tillskott. Förutom det vi diskuterar i dag om de allmänna tillskotten som vi vill göra för att man inte ska dra ned har vi gjort stora tillskott.

Vi vill se en väldigt stor vårdsatsning så att den kräftgång som vården nu har på grund av alltför få som vill och orkar jobba i välfärdsyrken ska kunna tacklas. Det ser inte jag att man gör med regeringens politik.

Om vi talar om människor som vill och kan jobba inom vård och omsorg är det där vi väldigt ofta ser människor som kommer från andra länder. Den migrationspolitik som Sverigedemokraterna nu står för och försöker genomdriva i regeringsposition kommer att göra att vi får ännu svårare att få människor som jobbar i vården.

Hur tänker Sverigedemokraterna egentligen lösa arbetsbristen i den svenska välfärden? Det är vad jag skulle vilja ha svar på.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Efter år av coronapandemi som orsakat sjukdom, död och ekonomisk kris i världen kom Putins invasionskrig i Ukraina. Detta och pandemins fortsatta framfart gör att omvärldslägets påverkan på ekonomin fortsatt är stor och framtiden mycket osäker.

Förutom krig och pandemi har vi också en klimatkris som förvärras dag för dag om vi inte får ned utsläppen. Detta måste det vara varje regerings högsta prioritet att hantera, men tyvärr ser vi med förfäran på hur den här regeringen kastar klimat- och miljöpolitiken i papperskorgen och förstör framtida generationers möjligheter att leva ett bra liv på den här planeten.

Men för att kunna bekämpa klimatförändringarna måste vi också satsa på välfärden. Ett grönt samhällsbygge lämnar ingen utanför. Ett rättvist samhällsbygge är en förutsättning för ett hållbart samhälle.

Vi dras sedan länge med en underfinansiering av välfärden, trots stora tillskott under Miljöpartiets tid i regering. Pandemin förvärrade situationen, och nu är det på många ställen ohållbart. Sjukvårdspersonal flyr dåliga arbetsvillkor och låga löner. Att få fler kollegor för att minska arbetsbelastningen på var och en är för många en helt avgörande fråga. Vårdavdelningar som verkligen hade behövts står tomma i brist på personal.

Vi måste få fler att vilja jobba och sedan stanna i välfärdsyrkena. Det är avgörande för att stärka sjukvård och välfärd, men det är också en jämställdhetsfråga. De flesta som jobbar inom vården är kvinnor. Det är på tiden att deras löner och arbetsvillkor blir bättre.

Trygghet är avgörande för att kunna bygga ett starkt samhälle och ge individen frihet. Skolan är det viktigaste verktyg vi har för att ge alla en god chans att lyckas i livet. En bra skola föder drömmar, hopp och framtidstro. Skolan ska ge alla barn förutsättningar att nå sin fulla potential. När var sjunde elev inte klarar grundskolan kan inte en del av skolans pengar gå till vinster i aktiebolag. Därför vill vi i Miljöpartiet inte att vinstutdelande aktiebolag ska få driva skola. Pengarna som går till skolan ska också stanna i skolan.

När skola och samhälle misslyckas förlorar vi människor till kriminalitet. De som kunde ha blivit välmående, kreativa medborgare som bidrar till samhället riskerar i stället att bli våldsutövare i den illegala ekonomin, där många dör alltför unga. Ingen vill att det ska bli så.

I går skrev Johan Pehrson på Twitter: "Gängens värsta fiende är en fungerande skola och en stark socialtjänst." Detta stämmer. Ändå lades bara sådana förslag fram som inte stärker vare sig skolan eller socialtjänsten. Det var i stället förslag som visitationszoner och anonyma vittnen. Förutom att de inte stärker välfärden rimmar de dessutom illa med rättsstatens principer och skapar mer motsättningar, inte mindre.

Sveriges Kommuner och Regioner har konstaterat att det behövs kraftiga tillskott till kommuner och regioner under kommande år. Inflationen och ökade kostnader ger effekt även på deras budgetar. SKR har varit tydligt med att allt under 20 miljarder innebär neddragningar eller skattehöjningar.

Välfärden behöver betydande tillskott i form av allmänna bidrag som kommuner och regioner kan använda där behoven är som störst. Därför skulle vi vilja se 14 miljarder utöver det som regeringen skjuter till, så att de 20 miljarder som efterfrågats också skulle komma ut i de verksamheter som så väl behöver dem. För 14 miljarder får man en hel del välfärd. Ordentliga tillskott till regioner och kommuner innebär att kvaliteten kan öka, och det spelar roll för människor. Det kan göra att man snabbt får en sjukvårdstid eller får hjälp med det man behöver av personal som inte alltid är stressad. Tillskotten kan göra att man kan ge ordentligt med resurser till barn med större behov i skolan. För 14 miljarder kan man till exempel anställa runt 20 000 lärare eller 30 000 vårdbiträden. När nu pengar inte skjuts till från regeringen riskerar man i stället neddragningar.

Utöver denna bottenplatta av allmänna bidrag, som är det som vi diskuterar här i dag, har vi i Miljöpartiet dessutom i vår budgetmotion gjort betydande riktade satsningar på skolan och vården, så att lärarna ska få fler kollegor och eleverna ska få hjälp när de behöver av elevhälsa och kurator. Vi vill fortsätta att stärka skolan, även genom lärarna, och vi vill se minskade barngrupper i förskolan.

Men i stället för att skjuta till de pengar som behövs till kommuner och regioner har regeringen prioriterat en dyr och ineffektiv skattesänkning på bensin och diesel. En handfull hundralappar per person får de som kör bil. Det allra mesta går dessutom till storstäderna och intilliggande kommuner. Förutom detta väljer man att sänka skatten för dem som tjänar mest. Det bidrar inte heller till större trygghet och jämlikhet.

Välfärden är det som skapar trygghet i vardagen. Vården, omsorgen och skolan måste fungera i ett starkt välfärdssamhälle som Sverige. Vi är ett av världens rikaste länder. Vi har råd att satsa på barnen, som är vår framtid, samtidigt som vi ger äldre ett värdigt liv och en sjukvård som fungerar.

Miljöpartiets budgetalternativ ska ses som ett sammanhållet paket där inga delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen valde en annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller ansvarsfördelningen och hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Jag önskar ledamöterna och talmanspresidiet en god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Jag skulle inte vilja säga att det är en absolut siffra. Vi vet att omvärlden är mer oförutsägbar än så. Vi har väldigt tydligt deklarerat att vi står bakom stödet till Ukraina. Vi tycker att det ska vara fast och långsiktigt och att vi måste göra allt vi kan för att inte Putin ska lyckas med sin invasion och därmed komma undan det ansvar som han har i denna situation. Men vi tycker inte att världens mest fattiga ska betala den notan. Vi ser att Sverige, som ett av de rikaste länderna i världen, har råd att ta andra medel.

Moderaterna har i stället hävdat att man ska stå kvar vid överskottsmålet, spara mer pengar och sänka statsskulden i en situation när vi står inför multipla kriser. Det är inte en ansvarsfull politik. Det är att stoppa huvudet i sanden och stirra ned precis där man står och inte se att förutsättningarna i världen har förändrats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag har varit väldigt tydlig med att vårt stöd för Ukraina är bergfast. Vi har från det första krispaket som kom, strax efter att kriget hade brutit ut, stått bakom alla de förslag som regeringarna har haft - både den gamla och den nya. Det vill jag vara väldigt tydlig med.

Men bara för att man kan ta från en budgetpost måste man inte göra det. Kriget i Ukraina är förfärligt. Där måste vi verkligen sätta in så mycket insatser som vi kan. Men bara för att det kriget har brutit ut har inte de andra problemen i världen försvunnit. Vi har fortfarande jättestora effekter av pandemin. Vi ser hur människor svälter. Vi ser klimatförändringar som måste bekämpas. Det handlar både om att få ned utsläppen och om att bygga anpassning så att inte fler människor måste fly eller dö. Det är det som det handlar om.

Men när man säger att det är just biståndet som ska betala för stödet till Ukraina är det de facto så att man tänker sig att världens allra fattigaste och mest utsatta ska betala. Det vänder vi oss emot. Det är helt tydligt.

Fru talman! Det var länge sedan världen befann sig i ett så katastrofalt läge som nu. Vi har haft en pandemi som dödade miljontals människor och förödde många ekonomier, speciellt i utvecklingsländer.

När pandemin lättade invaderade Putin Ukraina, och vi har på nytt ett krig i Europa. Det handlar om en aggressiv anfallare som tidigare levererat stora mängder olja och gas till Europa, Ryssland, och ett offer för attacken som brukar benämnas världens kornbod, Ukraina. Kriget leder därmed oundvikligen till skyhöga mat- och energipriser. Vi ser det här hemma, men det märks ännu mer i andra delar av världen.

Samtidigt är klimatförändringarna här och drabbar med full kraft och oftast dem som redan är utsatta. Här hemma kan vi parera ekonomin och hjälpa hushåll och företag, även om regeringen kanske ibland är senfärdig med att infria sina löften. Men på många ställen kan man inte göra något. Hjälp och stöd i krisen uteblir, med katastrofala följder. Miljontals människor står i dag utan möjlighet att köpa mat. 50 miljoner människor riskerar att svälta. Det är oerhörda siffror.

Allt detta vet regeringen. Ändå väljer man att frångå enprocentsåtagandet, som länge varit ett rättesnöre för alla partier i den svenska riksdagen. Det är det inte längre. Så mycket vet vi. Men vad mer vet vi egentligen om regeringens politik när det kommer till det internationella utvecklingssamarbetet? Vi vet tyvärr inte mycket. Men det finns anledning att oroa sig. Stora förändringar är på väg men helt utan transparens, konsekvensanalyser eller beredning av biståndets olika aktörer och utan riksdagens inflytande.

Grunden för svenskt internationellt utvecklingssamarbete är att förbättra förutsättningarna för människor i fattigdom och förtryck. De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och Parisavtalet ska ge politiken vägledning och innehåll. Det är mål som vi har satt upp tillsammans och som vi måste öka ansträngningarna för att nå. Det gör vi genom att fortsätta leva upp till våra åtaganden inom FN och andra multilaterala forum. Det gör vi genom fortsatta kärnstöd och icke öronmärkta pengar. Det gör vi genom att stötta civilsamhället och ge dem förutsättningar att fortsätta sitt arbete som gör skillnad för miljontals människor världen över. Jag hoppas verkligen att regeringen ger dem förutsättningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Före pandemin och kriget såg det ljusare ut. De senaste decennierna har allt fler människor lyfts ur extrem fattigdom. Människors hälsa har förbättrats, och fler barn har fått tillgång till utbildning. Internationellt utvecklingssamarbete gör reell skillnad.

Fru talman! Coronapandemins konsekvenser för världen riskerar att backa denna utveckling flera decennier i många länder. Världen behöver nu gemensamt hitta vägar till utveckling mot en värld som är mer jämlik, jämställd och hållbar. För detta behöver Sverige gå i spetsen och föra en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik som prioriterar jämlikhet och jämställdhet. Det är det som tillsammans med insatser för att hindra klimatförändringarna och öka insatserna för fred på riktigt gör att människor inte tvingas fly.

Men regeringen kommer att dra ned på allt detta för att i stället sätta upp mål om att fokusera biståndspolitiken till att vara ett verktyg för att motverka irreguljär migration eller att främja svensk export. Detta är kontraproduktivt och ett svek mot den internationella solidariteten.

Den inriktning som regeringen aviserat, med handel som medel för ökat välstånd och minskad fattigdom, kan låta bra. Men den får inte användas som medel för att villkora biståndet med återköp från svenska företag eller att svenska företag ska verka i vissa länder. Det tillåter helt enkelt inte OECD-Dacs regelverk, vilket flera redan har tagit upp i kammaren.

De senaste årens kriser har varit allra tuffast mot redan fattiga länder. Det är också invånarna i de länderna som drabbats hårdast av klimatkrisen, pandemin, kriget i Ukraina och de ökade priserna. Mål är enkla att sätta upp. Att ha rätt politik för att nå dem är betydligt svårare. Mer stöd behövs på fler fronter, inte tomma tunnor som skramlar symbolpolitik.

Fru talman! Vi vill se ett starkt och kontinuerligt stöd till Ukraina. Men det är vår övertygelse att Sverige klarar av att möta kriserna i vårt närområde samtidigt som vi fortsätter att ha en anständig biståndsnivå globalt. Notan för att stödja Ukraina ska inte skickas till världens fattigaste, vilket kommer att bli resultatet av regeringens politik. Den effektivitet man pratar om kan helt enkelt inte väga upp för den omställning man nu ser ut att göra.

Miljöpartiet vill i stället se en biståndsbudget där målet är 1,25 procent av bni. Det ska fasas in över fem år och permanentas från 2027. Vi vill inte att kostnaden för att ta emot flyktingar tas från biståndet och vill därför att avräkningarna ska minimeras. Biståndet ska gå till att bekämpa fattigdom, inte till administrativa kostnader. I våras var avräkningarna så höga att Sveriges kommuner riskerade att bli den allra största mottagaren av svenskt bistånd. Så kan vi inte ha det.

Klimatet, miljöförstöringen, utrotningen av den biologiska mångfalden, pandemier, krig och konflikter - vår tids stora utmaningar är globala och gränsöverskridande och kräver därför gemensamma ansträngningar för att stoppas. Genom klimatbiståndet stöttar vi utvecklingsländerna i deras genomförande av Parisavtalet. Vi och övriga västländer har byggt vårt välstånd på fossil grund, men de växande ekonomierna kan inte upprepa de misstagen. Klimatbiståndet måste öka i både kvantitet och kvalitet. Storskalig finansiering av klimatåtgärder krävs för investeringar i både minskade utsläpp och mer klimatanpassade samhällen i många delar av världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Miljöpartiet vill öka klimatbiståndet och vill att Sverige ska bidra med ett tillskott på 200 miljoner till den Loss and Damage Fund som nu upprättats.

Sverige har alla förutsättningar att fortsätta vara en stark röst för klimatarbetet. Men den rösten tystnar nu.

Många människor svälter i världen i dag. Vi behöver stödja utvecklingen av hållbara livsmedelssystem som kan stå emot klimatförändringarna. Här är inte minst svenskt civilsamhälle viktigt. I närmare 50 år har de arbetat med utvecklingsbistånd med målet att skapa nya självständiga ekonomiska verksamheter inom både mat och jordbruk. På tal om effektivitet är det ett av de mest effektiva sätten att bekämpa fattigdom och hunger, enligt både Världsbanken och EBA. Det handlar ofta om stöd till kvinnor och bidrar därför till ökad jämställdhet. Dessutom hjälper det till att främja biologisk mångfald och med nödvändiga klimatanpassningar.

Hela det svenska civilsamhället som arbetar med internationellt utvecklingssamarbete har enormt stor kunskap och erfarenhet inom sina områden. Det är de som gör svenskt bistånd så framgångsrikt på de flesta områden.

Men nu står vi här i dag med denna lite bristfälliga budgetproposition utan särskilt många svar utöver att man vill dra ned och omprioritera. Vi vet ingenting om vad som kommer att hända med strategierna för världen och ingenting om vilka som kommer att drabbas av konsekvenserna.

Jag beklagar det, och jag hoppas att regeringen inte gör några drastiska åtgärder innan konsekvensanalyser har gjorts och innan en bred beredning har gjorts med civilsamhället och riksdagen. Om man menar allvar med sina fina ord är detta en absolut självklarhet.

Biståndets mål är och ska fortsatt vara att förbättra förutsättningarna för människor i fattigdom och förtryck, och det hoppas jag innerligt att regeringen fortsätter att stå bakom.

Eftersom vår budgetmotion redan har röstats ned i kammaren en gång yrkar jag inte bifall till någon reservation, utan jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

I detta anförande instämde Emma Nohrén, Jan Riise och Jacob Risberg (alla MP).

Fru talman! Jag tackar för detta tydliga besked om att man sviker världens allra fattigaste för andra prioriteringar. Vi står inte bakom dessa prioriteringar.

Regeringen säger också att ambitionsnivån behöver höjas globalt i klimatarbetet, i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och i arbetet med att minska föroreningar. Man säger att man avser att utöka och effektivisera klimatbiståndet och bidra till utvecklingsländernas kapacitet och därmed genomförandet av Parisavtalet. Så långt är det väl.

Jag hoppas att jag har fel, men efter att Sveriges miljöminister åkt till både COP-mötet om klimat och COP-mötet om biologisk mångfald utan någon som helst ambitionshöjning med sig i bagaget låter detta med högre ambitioner mest som bla, bla, bla. Man lovar väldigt runt, men håller tunt.

Liberalerna har tidigare inte bara stått bakom enprocentsåtagandet utan också varit borgerlighetens bästa parti på både klimat och miljö. Hur kan man då gå med på att lägga sig så platt i frågor som avgör allas vår framtid på ett så avgörande sätt?

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för hans anförande och beskedet om att man inte kommer att gå med på en neddragning med 50 procent, vilket ändå är välkommet.

Liberalerna har historiskt stått väldigt starkt bakom enprocentsåtagandet. Gudrun Brunegård från Kristdemokraterna refererade tidigare här i dag till taket på avräkningarna som en tydlig förhandlingsvinst för att gå med på att släppa detta åtagande.

Jag skulle helt enkelt vilja fråga Liberalerna vad som är deras ursäkt för att svika vallöftet om 1 procent till världens mest utsatta.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för medskicket när det gäller förhandlingar. Det kan ett litet parti alltid behöva.

Budgeten minskar, och regeringen har valt att frångå enprocentsmålet. Men det är kanske inte summan i sig som är mest oroväckande, för den kommer väl att påverka mer på sikt. Nu är det snarare regeringens uttalade ambition att lägga en stor del av biståndspengarna på Ukraina. Vi tycker att Ukraina ska få så mycket stöd och hjälp vi någonsin kan ge, men vi har inte sett finansieringen och vet inte hur mycket annat detta fokus på Ukraina kommer att tränga ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Förhandlingar pågår, och vi hade väl inte trott något annat. Men jag vill fråga Gudrun Brunegård: Vad har Kristdemokraterna för ingångar i de förhandlingar som pågår? Gudrun Brunegård nämner många bra saker som det är viktigt att behålla i biståndet. Men vi vet samtidigt att man kommer att behöva dra ned. Vad är Kristdemokraterna beredda att dra ned på? Man kan inte upprätthålla samma ambitionsnivå i alla dessa delar. Kommer man att dra ned på klimatbiståndet, på kvinnors och flickors rättigheter eller på demokratistödet? Jag vill höra hur Kristdemokraterna prioriterar i dessa svåra frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för både anförande och tidigare svar.

Ni har i förhandling tvingats frångå enprocentsmålet. Detta har du hederligt och renhårigt förklarat, men det är ändå beklagligt. Det är synd att ni inte kunde hålla emot, men det är bra att du uttrycker ambitionen att komma tillbaka dit.

Det som också är sorgligt är att ni står bakom det nyspråk som Moderaterna och biståndsministern ägnar sig åt när det gäller effektivitet och transparens. Här får vi ju inga svar.

Förutom att Kristdemokraterna har stått upp för enprocentsmålet och fortsätter att göra det vill Kristdemokraterna också ge civilsamhället ett stort utrymme. Jag hörde Gudrun Brunegård säga att det går lite fort nu men att man senare ska involvera också civilsamhället i de stora förändringar som görs. Men det är nu nya förslag tas fram och Regeringskansliet bakar om hela politiken för internationellt utvecklingssamarbete och bistånd. Då vore det bra om de som har kunskap, kompetens och erfarenhet deltog i detta arbete.

Hur kan Kristdemokraterna gå med på att göra en sådan stor omdaning, som vi befarar att det blir, utan att civilsamhället involveras från början?

Herr talman! Garantiinstrumentet är otroligt bra. Det har varit under uppbyggnad nu under ett tag, och därigenom har det kanske funnits mer kompetens och fokus på att man faktiskt ska leva upp till sina åtaganden - som den här riksdagen gjort när det gäller Sida. Men även vi höjde garantiåtagandena under vår tid eftersom vi såg just den utveckling som Magdalena Thuresson talar om.

Så till det här med att handel leder till utveckling. Inom klassiskt svenskt bistånd tittar man redan på hela kedjor och processer för ökad rättvis handel, inom länder och mellan länder. Vi får väl hoppas att det inte är detta som Moderaterna nu stryker i sin iver att höja effektiviteten och få högre ambitioner. Och det är just det jag menar: Om man inte ens vet att de här sakerna finns i svenskt bistånd är det ju alltför lätt att man bara slänger ut barnet med badvattnet.

Annars tycker jag att det låter väldigt bra med högre ambitioner. Vi har också högre ambitioner med svenskt bistånd. Det måste vi ha med tanke på hur världen ser ut. Men vi undrar vad en reformagenda för biståndet ska betyda, med fokus på långsiktighet och transparens och effektivitet. Hur ska den skilja sig från dagens bistånd, som ju ändå är utsett till ett av världens bästa och som redan har höga ambitioner och är långsiktigt, transparent och i allra högsta grad effektivt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Varför får vi då inte vara med och förbättra? Detta har Magdalena Thuresson fortfarande inte svarat på, trots att både jag och Lotta Johnsson Fornarve har ställt frågan. Varför låter ni inte civilsamhällesorganisationerna med sin kunnighet och riksdagen med sin långa erfarenhet av att styra bistånd vara med och arbeta fram detta nya, så som det gjordes förra gången en stor omläggning skulle ske? Vad är ni rädda för?

Herr talman! Moderaterna säger ofta att de har högre ambitioner för svenskt bistånd, och detta är vi väldigt nyfikna på.

Magdalena Thuresson tog i sitt anförande upp och fick det att låta som att vi som är bekymrade över att man nu frångår enprocentsmålet menar att det bara handlar om att göra av med pengar. Detta vill jag starkt motsätta mig. Det är sådana påståenden som gör att debatten kan bli lite sorglig. Självklart är det innehållet som är avgörande, och detta har vi brukat debattera här i denna kammare - vad som ska ingå och vad målen ska vara. Vi har diskuterat det, och man har diskuterat med civilsamhället.

Det är beklagligt att Moderaterna släpper principen om enprocentsmålet. Det handlar inte bara om en summa som ska fyllas med vad som helst, utan det handlar om en princip, nämligen stabil finansiering som är knuten till vår välståndsutveckling.

Det är ännu mer beklagligt att det nu verkar pågå en enorm omdaning av svenskt bistånd bakom lyckta dörrar på Regeringskansliet. Ledamoten Lotta Johnsson Fornarve frågade om detta, men jag hörde inte att det kom något svar. Därför är det bra att jag också får ställa frågan.

Moderaterna har tidigare varit ett seriöst parti och brukar hävda att ingångna avtal ska gälla, även om några svikits under mandatperioden. Det finns en skriftlig överenskommelse som säger att regeringen åtar sig att föra dialog med och i god tid informera berörda civilsamhällesorganisationer om större förändringar, men detta väljer man nu att frångå. Varför gör man det? Varför har man inte en process i vanlig ordning när stora beslut om förändringar fattas?

Herr talman! Jag nämnde inte en neddragning av biståndet. Nu bygger ledamoten Christiansson halmgubbar att slåss mot.

När det gäller människors pengar och att vi ska göra det som är mest effektivt för svenska skattebetalare är det en åsikt som vi delar i allra högsta grad. Det försöker vi göra varje dag. Men det Sverigedemokraterna och ledamoten Christiansson missar är att pengarna som läggs på bistånd också bidrar till att lösa våra utmaningar, till att Sverige får det bättre och lättare, eftersom det finns många globala utmaningar som måste lösas tillsammans.

Meningslösa tyckte jag verkligen inte att rapporterna från varken EBA eller Riksrevisionen var. Det gällde snarare att ledamoten framställde biståndet som meningslöst. Det ska det inte råda några tveksamheter om.

Vi lyssnar också mycket på de utvärderingar som görs. Det är otroligt viktigt. Saker kan effektiviseras och göras bättre. Men ledamoten drar det lite för långt i sina egna syften.

Jag vill egentligen fråga om detta med att ledamoten säger att beredning pågår. Det märker vi. Den här budgeten ger inte särskilt mycket svar men leder till stor oro. En stor omläggning sker, helt utan transparens eller beredning med vare sig civilsamhället eller riksdagen där det finns otroligt mycket kunskap om detta.

Jag vill därför ställa en fråga till ledamoten. Hur kan Sverigedemokraterna, om man nu är så grundad i rapporter och effektivitet som man säger, tycka att det är bra att pusha för stora förändringar utan att göra konsekvensanalyser eller involvera en bredare beredning med det kunniga civilsamhället och riksdagen?

Herr talman! Ledamoten Christiansson tog i sitt anförande upp ett flertal kanske inte lögner men i alla fall starkt vinklade myter som florerar om biståndet, till exempel att det skulle leda till inbördeskrig eller vara helt meningslöst. Det visar tyvärr på en anmärkningsvärd okunnighet.

Svenskt bistånd är effektivt och har stor mätbarhet. Det finns hur mycket statistik och siffror som helst över detta. Organisationerna som jobbar med bistånd gör inte mycket annat än att följa upp och redovisa, för att vi som jobbar med frågorna ska kunna ha bra underlag inför de beslut som ska fattas. Det är alltså bara att läsa lite andra rapporter i så fall, om ledamoten Christiansson nu har läst så många.

När det gäller att biståndet till Afghanistan skulle ha varit helt meningslöst kan vi titta på några siffror över vad som hände mellan 2000 och 2020. Antalet barn som går i skolan ökade från 800 000 till 9 miljoner. Antalet flickor som går i skolan ökade från närmare 0 till 39 procent. Mödra- och barndödligheten mer än halverades. Inkomsten per capita ökade med 75 procent mellan 2001 och 2018. Och Afghanistans tillgång till el ökade från 22 procent 2005 till 98 procent 2019. Det tycker jag är resultat som är värda att lyfta fram och som man inte ska försöka vända undan.

Vikten av skatteinbetalningar tog ledamoten också upp. Det är också en svensk paradgren. Skatteverket är ute i många länder och hjälper till att bygga upp bra skattesystem. Sådant behöver vi fortsätta göra.

Jag kommer i nästa omgång att ställa en fråga när det gäller att beredning pågår.

Herr talman! I ett av världens rikaste länder ska man kunna känna sig trygg vad gäller den egna ekonomin när man ska gå i pension. Och det kan många göra. Vår ekonomiska utveckling och vårt pensionssystem har gynnat många som kan sätta guldkant på tillvaron på ålderns höst. Men det är också många som inte kan göra det. De har jobbat ett helt arbetsliv med låg lön och utan rätt till heltid. De har varit hemma med barn eller tagit hand om en gammal förälder.

Skillnaderna är mycket stora. Men alla som är pensionärer i dag har varit med och byggt upp Sverige. Alla borde alltså ha en pension som det går att leva på utan att behöva vända på varenda krona eller stå utan mat i slutet av månaden.

Vi måste få mer jämlika pensioner i Sverige. Det är inte minst en jämställdhetsfråga. Därför är den höjning av garantipensionen vi fick igenom med S, V och C i somras viktig. Den ger ett rejält tillskott i plånboken för de pensionärer som har allra minst marginaler. Av de pensionärer som nu får en högre levnadsstandard är också en stor andel kvinnor, vilket även gör det till en viktig åtgärd för jämställdhet.

Det finns tre gånger så många kvinnliga garantipensionärer som det finns manliga, eftersom vårt ojämställda pensionssystem speglar en arbetsmarknad årtionden bakåt, en tid då kvinnor arbetade betydligt mindre än män och hade betydligt lägre löner. Dåtiden kan vi inte ändra, men vi har all möjlighet att påverka framtiden. Om vi inte fattar rätt politiska beslut kommer vi att få se ojämställda pensioner i årtionden framöver, närmare bestämt i 100 år till.

Kommissionen för jämställda livsinkomster har beräknat att det med den takt förändringen sker i dag kommer att ta 100 år innan vi har jämställda pensioner. Banken SEB har räknat ut att vi får vänta till år 2053 innan den första generationen flickor föds som kan se fram emot en pension på samma nivå som mäns, alltså när de går i pension runt år 2123.

Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt detta. Men en sak vet i alla fall vi miljöpartister. Det är att vi ska agera. Det är vår skyldighet att se till att alla kvinnor i Sverige ska slippa leva med ett ojämställt pensionssystem i ytterligare 100 år.

Den grundläggande anledningen är, vilket många också har tagit upp, att män och kvinnor lönearbetar i olika utsträckning. Det betyder att kvinnor i mindre utsträckning än män jobbar för lön och i större utsträckning tar ansvar för barn och hem. Kvinnor tog fortfarande ut cirka 70 procent av föräldraledigheten och 60 procent av vabdagarna 2020.

Uttaget av föräldraförsäkringen har särskilt stor betydelse för ekonomisk jämställdhet, lönearbete och därigenom också pensionerna. Detta ändrar vi bara med politik. Ett mer jämställt arbets- och familjeliv och mer jämställda löner ger också mer jämställda pensioner.

Men vi måste också förbättra och förändra pensionssystemet. Framför allt måste vi stärka upp när det inte levererar som det var tänkt. Nivåerna är för låga, och den allmänna pensionen behöver höjas med fokus på de lägsta pensionerna. Vi i Miljöpartiet föreslår därför i vår budgetmotion att den allmänna pensionen ska höjas genom att pensionsavgiften höjs från 17,21 till 18,5 procent. Äldre i Sverige ska kunna lita på att man kan ha en försörjning det går att leva på.

Även om pensionen för många är för låg har Sveriges pensionssystem levererat väldigt bra och går med överskott. Vi vill därför att regeringen snarast ska titta på att införa en gas i pensionssystemet.

Förutom nivåerna är det också viktigt att pensionerna är förutsägbara och att det går att planera sitt liv efter det man vet ska komma att bli den egna ekonomiska verkligheten. Tyvärr är det inte heller så för alla i dag.

Pensionsmyndigheten kontaktade i oktober cirka 58 000 pensionärer för att meddela att garantipensionen inte kommer att betalas ut till dem efter årsskiftet. Det är sådana som bor utomlands och som hittills har kunnat få ut sin garantipension där. Många är förtvivlade. Enligt EU-regelverket ska det finnas stöd i det land där de är bosatta, men detta verkar saknas på många ställen. Det gör att människor nu inte kommer att kunna köpa mediciner, betala räkningar eller betala hyran.

Så kan inte staten behandla människor. Om ett stöd ska dras in måste det säkerställas att det finns alternativ. Det har inte gjorts här. Människors förutsättningar att planera sin ekonomi har förändrats drastiskt. Vi i Miljöpartiet tycker att det kompromissförslag som lagts fram ska gälla. Enligt det ska de pensionärer som redan har flyttat ut och fått sin garantipension beviljad få behålla den livet ut medan övriga får förhålla sig till den nya lagstiftningen.

Ett annat exempel på ändrade planeringsförutsättningar är den skattesmäll som pensionärer födda 1957 nu drabbas av. När riksdagen i maj 2022 röstade för höjda åldersgränser i pensionssystemet beslutades också att höja åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget från 65 till 66 år. Beslutet innebär att personer födda just 1957 får skattehöjningar på mellan 1 000 och 3 000 kronor i månaden under 2023, eftersom skatten undantogs från övergångsregler. Så kan vi helt enkelt inte heller ha det. Miljöpartiet vill att regeringen omedelbart ska justera det. Det framstår ändå som ett misstag i utformningen. Men hittills är regeringen svaret skyldig.

En annan fråga som hänger i luften är Pensionsgruppen. Regeringen har sagt att alla partier ska bjudas in, men ännu har jag inte sett någon sådan inbjudan. I stället träffas den gamla gruppen, den där väldigt lite händer och där svenska pensioner har fortsatt att gå kräftgång. Men när Miljöpartiet var med i Pensionsgruppen, när vi satt i regeringen och kunde påverka, genomfördes reella ökningar för breda grupper, och det var ökat fokus på jämställdhet. Men höjningen av garantipensionen hände inte tack vare Pensionsgruppen utan snarare trots den.

Men med det sagt är den svenska modellen, trots sina brister, värd att bevara och värd att arbeta vidare på. Det är ett stabilt system som håller över tid och som ger ekonomisk trygghet vid ålderdom, så vi fortsätter att vänta. Kanske kommer det en inbjudan snart.

Herr talman! Oavsett pensionsgrupp eller inte är Miljöpartiets mål att pensionerna ska höjas, bli mer jämställda och också bidra till Sveriges hållbarhetsmål. Sverige ska vara världens bästa land att leva i också som pensionär.

På grund av budgetreglerna kan vi inte yrka bifall till vårt förslag på utgiftsområdet. Vi hänvisar därför till vår budgetmotion och till det särskilda yttrande som vi har om den ekonomiska tryggheten vid ålderdom.

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Utbildning och universitetsforskning

Fru talman! Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Det innebär att vi med politiska verktyg vill verka för jämställdhet och motverka den rådande könsmaktsordningen i Sverige såväl som i världen - den som innebär att män har mer makt än kvinnor.

För Miljöpartiet är jämställdhet i grunden en fråga om frihet. Människors möjligheter att leva sina liv ska inte påverkas negativt eller begränsas av kön eller könsidentitet. Alla ska ha frihet att vara som de är utan att hindras av stereotypa normer och attityder. En modern och radikal politik för ökad jämställdhet lägger fokus på lika möjligheter inom alla områden.

Genom att Sverige har ratificerat FN:s kvinnokonvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor har vi åtagit oss att ta till vara kvinnors rättigheter och förhindra könsdiskriminering. Vi har i Sverige tagit många steg mot jämställdhet och ligger i dag före många andra länder i världen. Det är resultatet av en kamp som många har fört före oss. Men vi måste alla fortsätta att dra vårt strå till stacken om en utveckling mot mer - i stället för mindre - jämställdhet ska bli verklighet.

Under vår tid i regeringen prioriterade vi insatser på jämställdhetsområdet. Jag ska ge några exempel. Jämställdhetsintegrering blev ett kraftfullt instrument. Det har blivit krav på arbetsgivare att göra aktiva åtgärder i jämställdhetsarbetet. Samtyckeslagen infördes i juli 2018. Det är en viktig miljöpartistisk seger. Vi har jobbat med frågan i många år. Att lagen nu ger avtryck i en ny slags sexualundervisning i skolan, där både könsidentitet och samtycke finns med, kommer att göra stor skillnad i praktiken. Vi har också förbättrat de lägsta pensionerna, vilket gynnar kvinnor, liksom höjt de lägsta nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen och förbättrat sjukförsäkringen. Vi har också tagit fram åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Men det finns fortfarande mycket att göra för att Sverige ska bli ett fullt ut jämställt land. Än i dag har flickor inte samma makt och möjligheter som pojkar i samhället. Skillnaderna finns redan i förskolan och i skolan. Kvinnor tar ett större ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet, medan de får mindre lön än män i arbetslivet och i högre grad blir fattiga som pensionärer. Vi ser också skillnader i hälsa mellan kvinnor och män, och mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem.

Det var 100 år sedan kvinnor fick rösträtt, och mycket har förbättrats sedan dess. Men det är uppenbart att kvinnors rättigheter måste fortsätta att bevaras och förbättras. Det finns fortfarande krafter runt om i världen som hotar de framsteg som görs när det gäller frihet och jämställdhet. Det är till exempel djupt bekymmersamt att aborträtten inskränks i flera delar av världen.

Vi ser även att den svenska regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, tar initiativ som inte kommer att stärka kvinnors rätt. Nedskärningarna i biståndet kommer till exempel att drabba kvinnor och flickor särskilt hårt, liksom den skärpta migrationspolitiken.

Det tycks hos regeringen finnas en rädsla för begreppet feminism. Men feminism handlar om att konsekvent analysera verkligheten ur ett könsperspektiv och se till att flickor och kvinnor har samma möjligheter som pojkar och män. Det är något som alla borde se som en självklarhet. Det handlar helt enkelt om individuella rättigheter.

I och med detta riskerar ett av Sveriges signum att tappas bort. Fram till september hade vi en feministisk regering. Det var en viktig signal till oss själva och omvärlden om att jämställdhet har en hög prioritet på alla områden. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men vi är ändå mycket långt från jämställdhet. Det märks inte minst när det gäller mäns våld mot kvinnor.

Ungefär samtidigt som Miljöpartiet startades bildades de första kvinnojourerna och deras verksamheter. Under de decennier som har gått har kvinnojourerna mött och stöttat hundratusentals våldsutsatta kvinnor och barn, och kunskapen om våldets dynamik och orsaker har fördjupats. Under lång tid fick kvinnojourernas ideella krafter bära hela ansvaret när det gällde de våldsutsatta kvinnornas situation, medan samhället såg åt ett annat håll. I dag finns det, tack vare det arbete som jourerna gjort, en annan förståelse för våldet och kvinnornas situation.

Miljöpartiet vill fortsätta att utveckla lagstiftningen för att ge bättre skydd åt kvinnor som utsätts för våld, även det så kallade eftervåldets alla dimensioner. Men vi ser också att kvinnojourernas arbete är helt centralt för den samhällsförändring som krävs för att man ska bryta med våldet. I budgetpropositionen för 2022 såg jämställdhetsminister Märta Stenevi, från Miljöpartiet, till att statsbidragen till kvinno- och tjejjourerna permanentades och att anslagen ökade. Men jourerna behöver ännu mer stöd. Därför vill vi avsätta 50 miljoner kronor ytterligare.

Men vi ser också flera civilsamhällesorganisationer som gör ett oerhört viktigt arbete med att stötta barn i deras relationer och för att motarbeta till exempel fysiskt, psykiskt, sexuellt och digitalt våld, som ökar. Organisationernas stödlinjer är ett bra stöd. Därför vill vi se en särskild satsning för att stärka finansieringen just till dessa stödverksamheter för barn och unga - för att de ska kunna fortsätta men också skala upp sin verksamhet ytterligare. Där vill vi lägga ytterligare 20 miljoner kronor.

Vi i Miljöpartiet välkomnar regeringens ökade satsningar när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck. Därmed tas ett viktigt arbete vidare, ett arbete som den föregående regeringen inledde med kraft och där det finns betydligt mer att göra.

Mer arbete för ökad jämställdhet behövs på alla områden så att alla våra jämställdhetspolitiska mål faktiskt nås. Det kommer vi i Miljöpartiet, som är ett feministiskt parti, aldrig att sluta jobba för. Det är helt enkelt en rättvisefråga.

Eftersom en riksdagsmajoritet i första steget av budgetprocessen har gett politiken en annan inriktning än vad Miljöpartiet skulle ha velat se avstår vi från ställningstaganden. Vi hänvisar till vår reservation 4 i finansutskottets betänkande om statens budget för 2023 och till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Det är väldigt glädjande att Elisabeth Svantesson pratar om att man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, för det är precis det som behövs här. Jag vet att en fråga var om det var någon som hade lyssnat på Elisabeth Svantessons anförande här, och det var det. Men jag måste då fråga om Elisabeth Svantesson har lyssnat på mitt anförande, för jag tog upp precis det som hon nu säger. De människor som är beroende av sin bil måste också kunna vara med i denna omställning, den som faktiskt måste göras för att vi ska nå Sveriges klimatmål.

Det som är anmärkningsvärt är att regeringen säger bra saker, som statsministern gjorde i tv, men sedan för en ekonomisk politik som går i motsatt riktning. Vissa delar görs. Man behåller Industriklivet - det är otroligt viktigt. Men trots att regeringen behåller det ser vi hur företagen i Sverige i dag är förtvivlade över den politik som förs. De ber ideligen om en modig klimat- och miljöpolitik. Men i stället motverkar man svenskt näringslivs ambitioner på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Vi har kunnat ligga i framkant. Det är en otroligt viktig del av vår ekonomiska utveckling, och det är viktigt för att Sverige ska kunna stå starkt i konkurrensen framåt. Det vet vi. Hela världen vet att vi måste ställa om. Om svenska företag kan ligga i framkant har vi nått långt. Men också alla andra måste kunna följa med.

Frågan är egentligen: Vilket stämmer? Är det regeringens uttalade ambitioner om att vara en del i klimatomställningen och se till att klimat- och miljömål nås? Eller är det vad vi ser i den praktiska politiken, där man gör tvärtom?

Fru talman! Statsminister Kristersson var i söndagens partiledardebatt tydlig med att de svenska klimatmålen ska nås. Det var skönt att höra eftersom finansministern har svävat lite på målet - når vi dem inte, så når vi dem inte.

Om vi tittar på denna budget verkar det som att det är finansministern som är den som bestämmer regeringens politik, för det går i helt fel riktning. Över en tredjedel av reformutrymmet går åt till ökade fossila subventioner, som ger ökade utsläpp, fortsatt beroende av oljestater och en välfärd som riskerar stora neddragningar som följd.

I regeringens retorik har klimatet blivit synonymt med satsningar på kärnkraft, men ingen kärnkraft i världen kan sänka utsläppen för de fossilbilar som rullar på våra gator i dag och som kommer att köpas in under kommande år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

En bil i Sverige har en genomsnittlig livslängd på cirka 17 år. Klimatmålet för transportsektorn ska nås på 8 år - det är alltså något som statsministern sagt att vi ska klara. Men regeringen sänker bränsleskatten och vill kraftigt minska reduktionsplikten. Det går helt enkelt inte ihop.

Jag skulle vilja fråga Elisabeth Svantesson: Hur ska Sveriges klimatmål, antagna av riksdagen i bred enighet, egentligen nås?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Fru talman! När den nya regeringens första budget läggs på riksdagens bord är det krig i Europa. Putin har valt att invadera ett fredligt och demokratiskt land, som nu måste göra allt man kan för att försvara sig. Ukrainarna lider under fruktansvärda förhållanden, och Putin mördar urskillningslöst både militärer och civila, barn och unga, kvinnor och män. Det är en fasa vi bevittnar på nära håll. Och förutom det som händer i själva Ukraina får detta stor påverkan på mat- och energipriserna - på hela världsekonomin.

Kriget i Ukraina är en kris som vi står mitt i. Men det är tyvärr inte den enda. Vi måste se att bakom det absolut mest akuta står också en mycket större och betydligt mer hotande kris, nämligen klimat- och miljökrisen. Det är med stor oro som jag påminner om att den situation som vi ser i dag är en västanfläkt jämfört med det som vi kommer att befinna oss i om några decennier, speciellt om vi låter kortsiktiga och populistiska lösningar styra politiken. Så är det nu med regeringens och Sverigedemokraternas budget. Den är ett omfattande bakslag för klimat- och miljöpolitiken i en tid när klimatomställningen måste ta stora kliv framåt. Då vill regeringen öka utsläppen. När ekonomin snabbt måste bli mer cirkulär river man upp de reformer som har införts i den riktningen.

Vi måste kunna behålla skärpan och tänka klart. Vi måste kunna hantera flera kriser samtidigt. Vi kan inte fatta beslut som skjuter negativa konsekvenser på framtiden och därmed förvärrar dem ännu mer.

Vi i Miljöpartiet tar fasta på detta i vår budgetmotion Vi bygger det nya gröna folkhemmet. I en svår tid måste vi stå starka tillsammans. Samhället och den omställning vi står inför kan inte lämna någon utanför. Klimatomställningen måste vi genomföra tillsammans.

Vi har också råd att genomföra den. Det är mycket kärvt ekonomiskt på många sätt för hushåll och företag i dag, men Sverige har inte haft en så låg statsskuld som vi har just nu sedan slutet av 70-talet. Då kan vi inte bara sitta och titta på det enorma behovet av att investera - i infrastrukturen, i klimatomställningen, i bevarande av natur, i kolinlagring och i en alltför länge eftersatt välfärd.

Det är inte heller bara vi i Miljöpartiet som vill ha klimatomställning. Klimatforskarna är eniga. Hela världssamfundet vill det. Sveriges industrier vill inte bara delta i omställningen; de vill leda den.

De senaste veckorna har otaliga debattartiklar och upprop till regeringen haft samma budskap: Omställningen måste fortsätta. Överge inte målen! Senast i dagens DN säger vd:n för Scania, Christian Levin: "Industrin har inte råd med fega klimatpolitiker."

Miljöpartiet vill ta ordentlig sats för att klara detta. Vi vill investera 100 miljarder per år i klimatomställningen - för att Sverige ska få ett betydligt större och helt förnybart energisystem, en helt elektrifierad transportsektor och en utsläppsfri industri, för att vi har råd och för att vad ett litet men rikt land i norr kan göra är att göra allt för att inspirera till förändring och påverka klimatpolitiken i rätt riktning, både nationellt och internationellt.

Fru talman! Det senaste året har vi sett krigets effekter på energipriserna i Europa. Att ställa om till förnybart och göra oss oberoende av diktatorers infall som har enorma effekter på våra samhällen har aldrig varit viktigare. På köpet får vi ett hållbart, motståndskraftigt energisystem som sänker klimatutsläppen och hjälper oss att mildra klimatkrisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Vi behöver lägga stora summor på att utveckla energisystemet. Vi vet alla att produktionen måste öka, och därför är det extra olyckligt att vi de senaste åren har sett alltför många kommuner i södra Sverige säga nej till vindkraft. Vi vill ge kommunerna en mer rättvis ersättning för detta, för att öka incitamenten. Det är också ett sätt att stärka kommunernas ekonomi.

Det offentliga har ett särskilt ansvar för att vårt gemensamma drivs av el som är så hållbar och billig som möjligt. Därför vill vi att alla lämpliga byggnader som ägs av staten, regionerna eller kommunerna ska få solpaneler på taket. Detta skulle bara i södra Sverige kunna ge ny elproduktion motsvarande en kärnkraftsreaktor.

Ny el är dock inte det enda sättet att mildra krisen. Enligt Energiforsk är energieffektiviseringar det bästa och snabbaste sättet att få ned elpriserna i södra Sverige. För att vi ska kunna hjälpa företag och hushåll att få ned sina kostnader är det viktigt att vi snabbt får till en effektivare elanvändning. Miljöpartiet föreslår därför att staten ska ta 80 procent av kostnaden för privata energieffektiviseringar. Vi vill också återinföra och förstärka Energisteget, ett reformprogram för att energieffektivisera industrin. Så får Sverige mer el, billigare el och ett effektivare energisystem.

Här kunde vi redan ha kommit väldigt mycket längre. Men när högerns servettskiss till budget vann tog man bort det stöd som fanns till energieffektivisering. Det visade sig vara mycket olyckligt, minst sagt.

Men, fru talman, det är inte bara elräkningarna som stiger. Även kostnaderna för bensin och diesel påverkas av Putins krig i Ukraina och den ekonomiska situationen i Europa. Även när det kommer till transporterna tjänar vi på att ställa om så fort som möjligt.

I stället låser regeringens budget fast människor i gårdagens dyra tekniker, där vi också är utsatta för odemokratiska ledares nycker. Vi vill i stället göra allt för att hjälpa människor att sänka kostnaden för det hållbara alternativet, det vi alla måste ställa om till.

I städerna finns flera andra alternativ, men på landsbygden är ofta den egna bilen det enda alternativet. När det kommer till att ställa om fordonsflottan har vi förslag som att införa en leasingcheck på max 1 500 kronor i månaden till hushåll med låg inkomst. Många som har en gammal, bensinslukande bil har inte råd att köpa en ny elbil ens med elbilsbonusen. Att leasa blir då ett kostnadseffektivt alternativ.

Vi vill se höjd bonus i bonus malus för att ge fler möjligheter för människor på landsbygden att köra elbil. Vi måste också bygga ut laddinfrastrukturen så att fler ska känna sig trygga med att välja elbilen som lösning. Vi hade även helst velat se ett reseavdrag som verkligen gav mest till dem som kör längst och saknar alternativ.

Men vi får inte heller glömma dem som har alternativ till bilen, nämligen många av de människor som bor i städerna. Där krävs det också stora investeringar. Vi vill förenkla och förbättra kollektivtrafiken och göra den billigare för den som reser. Vi måste investera i tåg som går i tid och underlätta för cykel som transportmedel kortare sträckor i staden.

Fru talman! När alla priser stiger utsätts även Sveriges kommuner och regioner för kraftigt ökade kostnader. Det försvårar och minskar möjligheterna att ge invånarna den skola, vård och omsorg de behöver. Så kan vi inte ha det. Vi måste bygga upp välfärden och tilltron till det som är vårt gemensamma. Sveriges Kommuner och Regioner har gjort bedömningen att allt under 20 miljarder i generella statsbidrag i praktiken kommer att innebära en neddragning. Regeringen lägger 6 miljarder, utan att egentligen tala om var det ska skäras ned. I stället pratar man om satsningar och saker som nu ska åtgärdas. Men siffrorna säger någonting helt annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Våra siffror säger mer. Vi vill se 14 miljarder utöver regeringen till allmänna bidrag till kommuner och regioner, så att inga neddragningar ska behöva göras. Samtidigt vill vi se stora satsningar på personal inom såväl skolan som vården och polisen.

De som tar hand om våra barn - förskollärare och lärare - är några av Sveriges allra viktigaste yrkesgrupper. En bra förskola och skola lägger grunden för både individens och samhällets utveckling. Men många av våra duktiga lärare och pedagoger vill och orkar inte stanna kvar i skolan. Det måste vi ändra på. Vi vill göra det attraktivt att vara lärare genom att säkra höjda löner och en god arbetsmiljö. För förskolan vill vi ha ett likadant likvärdighetsbidrag som finns för skolan.

Skolan är dock mer än lärande för våra barn. I dag mår många elever dåligt. Vi ser därför också stora behov av att förstärka elevhälsan och satsa på fler skolsköterskor, specialpedagoger, psykologer och kuratorer. Det är bra investeringar för framtiden.

Våldet på våra gator måste få ett slut. Vi vill se stora satsningar på aktivt förebyggande arbete för att förhindra att ännu fler unga människor hamnar i gängens våld. Men det räcker inte. Vi måste fortsätta rekrytera fler och bättre betalda poliser, inte minst utredare och områdespoliser som känner sina områden och bygger tillit till invånarna.

Regeringen kompenserar inte fullt ut någonstans för de tuffare tiderna. Den neddragning vi nu kommer att få se i offentlig sektor är ett svek mot alla dem som förväntat sig att regeringen skulle leverera på sina vallöften.

När inflationen i samhället är hög är det extra viktigt att de som lever med minst marginaler inte får ta smällen för kostnadsökningarna. Därför vill vi rikta ett antal förstärkningar av trygghetssystemen till den som är sjuk, arbetslös eller ensamstående förälder så att de ska klara de tuffa tider vi är mitt i.

Vi vill också att garantinivån i sjuk- och assistansersättningen höjs ordentligt, att barnbidraget och underhållsstödet inflationssäkras och att karensdagen slopas. Vi vill se mer resurser till arbetsmarknadspolitiska åtgärder så att fler kan gå från bidrag till jobb, och vi vill att studiemedlen höjs med 300 kronor i månaden.

Fru talman! Sverige är ett av världens rikaste länder. Dessutom ligger vi i toppskiktet på nästan alla listor som går att hitta. Vi har resurser, och vi har enorma möjligheter att hjälpa världen i samma omställning som vi - fram till Tidöavtalets tillkomst, alltså - var mitt inne i.

Detta andefattiga avtal kan inte vara den ambition vi har inför världen. Vi måste ha fortsatt höga ambitioner och samtidigt visa internationell solidaritet och samarbete med andra länder i en gemensam utveckling. Vårt svenska utvecklingssamarbete är i världsklass och bidrar till minskad fattigdom, ökad jämställdhet för kvinnor och flickor världen över, stärkt demokrati, mänskliga rättigheter och arbete mot klimatförändringarna och för biologisk mångfald.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Vi i Miljöpartiet vill ha tillbaka den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken och öka biståndet, inte minska det, som regeringen nu gör. Vi vill på sikt öka biståndet till 1,25 procent av bni. Världen i dag ser enorma bakslag i arbetet mot svält, och utvecklingen mot de globala hållbarhetsmålen går tyvärr bakåt snarare än framåt. Då behövs mer internationellt samarbete, inte mindre.

Jämställdheten är ett annat av Sveriges signum som nu riskerar att tappas bort. Fram till i september hade vi en feministisk regering - en viktig signal till oss själva och omvärlden om att jämställdhet är en hög prioritet på alla områden. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men vi är också mycket långt ifrån jämställdhet. Det märks inte minst när det kommer till mäns våld mot kvinnor.

Ungefär samtidigt som Miljöpartiet bildades startade också de första kvinnojourerna sin verksamhet. Under de decennier som gått har kvinnojourerna mött och stöttat hundratusentals våldsutsatta kvinnor och barn, och kunskapen om våldets dynamik och orsaker har fördjupats. Men under väldigt lång tid fick kvinnojourernas ideella krafter bära hela ansvaret för de våldsutsatta kvinnornas situation medan samhället såg åt ett annat håll. I dag finns, tack vare det arbete som gjorts, en annan förståelse av våldet och kvinnornas situation.

I budgeten för 2022 permanentades för första gången statsbidragen till kvinno- och tjejjourerna, och anslagen ökade. Men våldet minskade inte, och vi ser att mer stöd behövs. Vi vill därför se ytterligare 70 miljoner kronor, och vi i Miljöpartiet kommer att stå upp för jämställdhetskampen tills rättvisa är nådd.

Fru talman! Den här regeringens första budget är ett tydligt svek - ett svek mot klimatet och miljön men också mot välfärden. Det går inte att säga att man vill stärka den om man inte också skjuter till resurser. Under pandemin lovades mer satsningar på dem som slet hårt och räddade liv. Nu visar det sig att de trots allt bara får applåder.

Budgeten är också ett svek mot de utsatta och ett svek mot väljarna, som trodde på de fagra löften som de fick i valrörelsen. Den är ett svek mot världens fattiga, ett svek mot dem som flyr hit undan krig och förtryck, ett svek mot internationella åtaganden och framför allt ett svek mot framtida generationer.

Men det finns en annan väg att gå. Det är en väg som kan ge ett nytt grönt folkhem med framtidstro och tillförsikt - ett folkhem där vi slutar att vara beroende av galna diktatorer och där vi klarar vår egen energiproduktion. Det är ett folkhem där företagen växer sig starka och visar att det går att ta hänsyn till både människa och miljö och ändå ha lönsamhet och ett folkhem där man visar att industrin kan, och framför allt vill, ställa om.

Ytterst är detta vad den här debatten handlar om. Ska vi ha en andefattig, rädd och fantasilös budget från regeringen som ökar klyftorna i samhället och ger upp om klimat och miljö och därför gör framtiden både dyrare och svårare? Eller ska vi ha en budget som bygger Sverige starkt och som har tillförsikt och en tro på människors vilja och förmåga - en budget som ser individen som en tillgång och som ser till att vi gör vår del i klimat- och miljöarbetet? Det är alltså ett grönt folkhem.

Jag vet vilket alternativ jag vill ha, och därför yrkar jag bifall till vår budgetmotion och därmed till reservation 4 i betänkandet.

Fru talman! Jag träffar många som är villiga att betala högre skatt för att få en bättre och starkare välfärd. De känner att de revor som nu finns måste åtgärdas. Det är också människor som jobbar inom vården och skolan.

Faktum kvarstår ändå att människor söker sig till andra yrken för att de vill ha högre lön, bättre arbetsvillkor och fler kollegor. Det är vad politiken har att åtgärda.

Med regeringens budget blir det en kraftig neddragning på välfärden. Det gäller sjukvården men också skolan. Kommuner och regioner kommer att sakna väldigt mycket pengar och vara tvungna att spara.

Ska jag tolka Carl B Hamiltons svar angående skolan som att det är helt acceptabelt för Liberalerna att man gör de neddragningar det kommer att innebära på skolan med större barngrupper och ännu fler lärare och förskollärare som lämnar yrket?