Janine Alm Ericson

Fru talman! Tack för anförandet, Carl B Hamilton!

Jag slås ändå av en sak när jag hör anförandet här. Jag vill därför ställa en fråga om det. Det låter som att människor skulle lämna välfärdsyrkena och fly vården till andra ställen, och att lärare lämnar skolan, därför att skatterna är för höga.

Det vi hör från dem som är utbildade till vård- och omsorgsyrken och till lärare och förskollärare är inte att de lämnar yrket för att skatten är för hög. Det gör de för att de har för låga löner, för få arbetskamrater och för dålig arbetsmiljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

För att få fler att jobba i välfärdsyrkena måste vi förbättra för dem som arbetar där. Vi måste helt enkelt se till att de får högre löner och att de får fler arbetskamrater och bättre arbetsmiljö.

Det har bland annat vi ett förslag på i vår budgetmotion, som Liberalerna är välkomna att titta på. Det är ett jättestort problem när vi inte har tillräckligt med resurser. Det är kärnan. Att resurserna inte är tillräckliga leder till att vi inte får tillräckligt med personal. Det leder till vårdköer och så vidare.

Jag vill fråga Carl B Hamilton hur det kommer sig att han tror att det är de höga skatterna som gör att människor flyr välfärdsyrkena när vi egentligen vet att det är helt andra saker.

Sedan är jag också lite förvånad över att Carl B Hamilton inte alls nämnde skolan. Det är annars en av Liberalernas paradgrenar. Där har det kommit väldigt mycket viktigt under åren. Jag skulle också vilja fråga lite om ambitionerna på skolområdet och hur man där ser på nedskärningarna till välfärden.

Fru talman! Låt mig börja med det sista. Det är naturligtvis ingen bra politik över huvud taget. Att vi har hamnat här beror ju på Putins vedervärdiga invasion av Ukraina. Den har påverkat hela världsekonomin och påverkat bränsle- och elpriserna, inte minst i Europa. Det ser vi också här.

Det som hade hjälpt i det här läget hade varit om de kommuner som systematiskt har sagt nej till vindkraften i södra Sverige i stället hade byggt den. Då hade vi varit betydligt närmare lösningen. Detsamma gäller de förslag till energieffektivisering som fanns med i alla budgetar som vi var med och lade fram, men som ni strök. Situationen hade sett betydligt annorlunda ut om det inte hade skett.

Vi behöver absolut jobba på flera sätt samtidigt. Att vi nu bränner olja i stället för att ha vindkraft, som hade kunnat finnas på plats, är inget annat än väldigt sorgligt.

Miljöpartiets klimat- och miljöpolitik är ingen symbolpolitik. Vi ligger internationellt väldigt högt i trovärdighet. Sverige har tidigare setts som ett föredöme, och det vet Hans Eklind också. Tyvärr tappar vi nu den ledartröjan alltför snabbt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Jag hörde egentligen inget svar mer än det som vi har hört hela tiden, nämligen att kärnkraften skulle lösa våra framtida klimatproblem och sänka utsläppen. Men kärnkraften ligger ju oerhört långt fram i tiden.

Hur ser planen ut för att faktiskt sänka Sveriges utsläpp? Hur ser planen ut för att klimatanpassa så att inte svenska bönder, hushåll och företag drabbas, både ekonomiskt och i sina tillgångar och möjligheter att verka, av det som vi faktiskt står inför? Det går ju bra att stå här och säga fina ord, men hur vill ni åtgärda den verklighet som vi faktiskt ser komma?

Fru talman! Jag måste tacka de andra replikställarna som tog upp de frågor som jag tänkte ta upp om biståndet. Jag vill egentligen bara kommentera att Hans Eklind säger att han vill värna biståndet. Vi känner ju Kristdemokraterna som ett parti som historiskt har stått upp för det. Nu gör man det ju inte längre och står nu alltså väldigt tydligt bakom en budget som hellre sänker priset på bensin med 14 öre för bilister än ger 350 miljoner barn vaccin. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Detta tas bland annat upp av sju forskare som sitter i Sidas vetenskapliga råd. Jag hoppas att Kristdemokraterna hittar tillbaka till att stå upp för biståndet och de behov som finns i världen.

Jag vill också ta upp frågan om välfärden. Oavsett vad Hans Eklind tyvärr säger är det ett område som är otroligt viktigt att vi nu utvecklar och satsar på. De köer som har vuxit under pandemin och de problem som finns måste helt enkelt åtgärdas. Men fortfarande är det 14 miljarder för lite till det som kommuner och regioner behöver. Det är inget tillskott, även om man öronmärker pengar för att nagga lite i kanten på det.

Detta har som sagt tagits upp av andra i debatten, så jag vill i stället ställa frågor om miljö- och klimatarbetet.

Kristdemokraterna är ju inte känt som ett parti av klimatförnekare, utan tvärtom finns det många som verkligen värnar miljö och klimat. Ändå står Kristdemokraterna bakom budgeten från regeringen, som helt och hållet missar målen, slaktar miljö- och klimatpolitiken, ökar utsläppen, lägger ned Miljödepartementet och ser till att vi inte kommer närmare våra miljö och klimatmål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Jag vill helt enkelt fråga Hans Eklind vad Kristdemokraternas plan är för att återta en klimat- och miljöpolitik som är värd namnet.

Fru talman! Frågan behöver inte vara flummig för att mottagaren inte förstår den, men jag ska försöka förtydliga mig.

Hur tror Sverigedemokraterna att det ska gå att bygga ett starkt Sverige framåt när vi undergräver våra livsförutsättningar och får ökade kostnader för klimatförändringar vi inte kan förhindra? Hade det inte varit bättre att arbeta förebyggande för att få ned klimatsutsläppen och jobba med anpassningsåtgärder så att vi minskar och mildrar effekterna? Det går inte att bygga ett starkt välfärdssamhälle framåt om vi inte har livsbetingelser att göra det.

Hur vill Sverigedemokraterna på längre sikt trygga ett starkt Sverige framåt när man inte tar hänsyn till planetens gränser?

Fru talman! Jimmie Åkesson sa som den enda av de åtta partiledarna i söndagens tv-debatt att vi inte har någon klimatkris. Det är ett lite märkligt uttalande, för Åkesson är samtidigt tydlig med att han inte förnekar att vi har klimatförändringar. Det är bara ingen kris.

Naturvårdsverket har dock konstaterat att Sverige på flera direkta sätt kommer att påverkas betydligt mer framöver. Risken för extremväder ökar, och vi kommer att få se allt fler skyfall och förtärande bränder. Jag tror att vi alla minns det mycket varma och torra året 2018 då boskap fick nödslaktas och stora skogsarealer brann upp. Vi minns också översvämningarna i Gävle 2021 som kostade samhället över 1 miljard kronor. Klimatforskningen är enig: Det kommer tyvärr att bli mycket mer av detta.

Utifrån detta är det förbryllande att regeringen i sin budget ökar utsläppen och inte heller har några ambitioner att vilja klimatanpassa Sverige för att vi ska stå starkare framöver. Nu när det är tid att bygga motståndskraft mot klimatförändringarna missar regeringen det eftersom man har anammat Sverigedemokraternas hela klimat- och miljöpolitik, det vill säga ingen.

Tror Oscar Sjöstedt att de som kommer att drabbas av klimatförändringarna framöver - bönder som förlorar sina skördar och sina djur eller vanligt folk vars hus blir obeboeliga på grund av översvämningar - kommer att kunna bära sina kostnader och sina betydligt svårare livsbetingelser bara för att Sverigedemokraterna hävdar att det inte råder någon kris?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i statens budget för 2022 - Försvarsmateriel till Ukraina

Herr talman! Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär, som vi alla ser dagligen, ett stort lidande för den ukrainska befolkningen. Det hotar också internationell fred och säkerhet och är en allvarlig överträdelse av folkrätten, inklusive FN-stadgan, och mot den europeiska säkerhetsordningen.

När internationell rätt och mänskliga rättigheter kränks måste ett land ha rätt att försvara sig. En anfallare måste också få klart för sig att ett anfallskrig mot grannar inte bygger någonting och att det inte accepteras av oss andra. Vi accepterar inte Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Vi fördömer dessa krigshandlingar.

För oss i Miljöpartiet är det självklart att Sverige ska bidra till Ukrainas kamp för självbestämmande och självförsvar. Vi ska fortsätta med vårt stöd till Ukraina, enskilt och tillsammans med andra länder. Vi måste fortsätta värna de mänskliga rättigheterna, folkrätten och freden.

Vi ser nu att fler och fler återvänder till tidigare ockuperade städer i Ukraina. Vi ser att motståndet är fortsatt starkt. Men den humanitära situationen är förödande. Då är det oerhört viktigt att Sverige förblir en pålitlig partner och bistår med humanitär hjälp, ger skydd för de människor som måste fly och ger ekonomiskt stöd. Det krävs nu en enad front som skyddar och står upp för mänskliga rättigheter och folkrätt och mot Rysslands olagliga och oprovocerade agerande.

Herr talman! Ukraina är en europeisk demokrati som har blivit invaderad av en auktoritär regim med syftet att ta ifrån Ukrainas befolkning dess frihet. Den svenska säkerheten är tätt sammanflätad med säkerheten i hela Europa. Därför är det väldigt viktigt att vi håller ihop och har en enad front mot Putin. En attack mot ett land i Europa är en attack mot hela Europas säkerhet, och en attack mot ett demokratiskt land är en attack mot demokratin överallt.

Sanktionerna mot Ryssland ska stå fast och skärpas där vi vet att det svider. Och när priserna på livsmedel och energi stiger som en följd av kriget måste vi lägga skulden där den hör hemma: hos angriparen Putin.

Motståndet i Ukraina fortsätter. De försvarar modigt sitt land och står upp på ett sätt som har överträffat omvärldens förväntningar. Då måste omvärlden visa att vi är lika uthålliga i vårt stöd. Därför måste Sveriges stöd till Ukraina fortsätta att vara starkt, både under och efter kriget. Ukraina ska ju också återuppbyggas och fortsätta att vara ett fritt och självständigt land. Vi förutsätter alltså att regeringen kommer att återkomma med fler förslag på stöd när det blir tid för det.

Herr talman! I betänkandet står det: "I solidaritet med Ukrainas folk, och som en del i det internationella svaret på Rysslands agerande, finns ett stort behov av att bistå Ukraina." Men något som tyvärr inte står, som tyvärr inte tas upp och som Miljöpartiet saknar är att det ska vara ett totalt stopp för import av kol och olja som göder Putins krigskassa. Vi fortsätter nämligen med det vi har gjort sedan kriget började. Vi ger stöd och hjälp med den ena handen. Men med den andra handen finansierar vi också Putins anfallskrig mot Ukraina.

Miljöpartiet ser att det måste få ett stopp. Freden måste vinnas, bland annat genom stöd till Ukraina men naturligtvis också genom att försvåra för Putin att fortsätta med kriget. Där är ekonomin en stor del. Och sanktionerna bidrar en del. Men pengarna från den fossila ekonomin ger ju väldigt mycket mer. Om vi menar allvar med solidariteten med Ukraina, med deras kamp för frihet och fred, borde vi också sluta finansiera anfallaren.

Fru talman! Den gröna omställningen måste inte bara ske; den måste också vara rättvis. Miljöpartiet har konsekvent under de senaste åren förespråkat att staten främst ska ge stöd till dem som har drabbats hårdast av ökade kostnader utan att för den skull ge upp i fråga om klimatmålen. När priserna på bränsle och el ökar behövs stöd i synnerhet till dem som lever nära sina ekonomiska marginaler och till dem som drabbas hårt för att de saknar alternativa transportmedel till bilen.

För de pengar som regeringen nu sänker bränsleskatten med skulle man i stället ha kunnat ge alla boende på landsbygden nästan 5 000 kronor mer i plånboken. Det hade nog många uppskattat mer än en prissänkning på bensinen med 14 öre. Inte minst hade klimatet uppskattat det. Nu går i stället den största delen av dessa pengar till människor i och runt våra storstäder som tar bilen trots att alternativen är många.

Regeringen säger sig värna utbildning och att alla ska ha goda chanser i livet. Men kulturen vill man nu göra till en klassfråga genom att införa inträdesavgift på museer, ta bort stöden till kulturskolan och minska anslagen till folkbildningen. Också läsningen, som vi alla vet är väldigt viktig för många av livets färdigheter, åker på en nit genom att stödet till bemannade skolbibliotek dras in. Allt detta gör regeringen mot en kultursektor som fortfarande befinner sig i sviterna efter pandemin.

Att välfärden i många delar går på knäna har knappast undgått regeringen. Dagligen kommer larm om undermålig förlossningsvård och utmattade sjuksköterskor. För varje budget som inte på riktigt försöker åtgärda detta problem sjunker kvaliteten i vård och omsorg. Tyvärr kan vi nu lägga ytterligare en sådan budget till handlingarna, för detta är inte en budget för Sverige som håller ihop.

Fru talman! Det är väldigt bra att Kristdemokraterna har fått in 8procentsgränsen. Men de har fortfarande svikit enprocentsmålet.

Hans Eklind hänvisar till vad som hände i och med kriget i Ukraina. Då satt inte vi i regeringen. Vi hade inget ansvar för den politiken. Vi var väldigt tydliga med att de stora avräkningar som gjordes då verkligen inte borde göras, eftersom vi som ett rikt land nära Ukraina har möjlighet att hjälpa dem utan att dra så stora resurser från de allra mest fattiga och utsatta.

Det är ändå bra att vi får ett väldigt tydligt svar från Kristdemokraterna här om att det är okej med ett löftesbrott när det gäller ett väldigt viktigt vallöfte om det sedan passar den egna politiken och verkligheten bättre. Jag hoppas att väljarna, som såg Kristdemokraterna som garanten för att enprocentsmålet skulle vara kvar, kommer ihåg det.

Fru talman! Jag vill tacka Hans Eklind för att han lyfte fram perspektivet med internationell solidaritet och vikten av svenskt bistånd. Men det är ändå lite beklagligt att när man väljer att överge enprocentsmålet i biståndet gör man det i något slags whataboutism om vad andra gör. Men det handlar om den svenska politiken, och det är den som vi ansvarar för. Bara för att andra inte gör tillräckligt är ingen ursäkt för att vi inte ska göra det som vi kan.

Sedan låter det kanske lite bra att man ska dra ned på stödet till FN-organisationerna. Men väldigt mycket av det som de gör står för själva ryggraden i systemet - infrastrukturen - för att också de andra ska kunna nå ut med sina hjälpinsatser.

Kristdemokraterna var väldigt tydliga före valet om att stå upp för enprocentsmålet i biståndet. Detta är därför ett flagrant löftesbrott. Hur kunde de gå med på att gå ifrån enprocentsmålet?

Herr talman! Ja, vi är flera som vill se en sådan. Det är också därför det har gjorts en utredning, som man skulle kunna implementera direkt.

Att man inte kan komma så långt på tre veckor kan jag ha viss förståelse för. Men under hela valrörelsen har statsministern sagt att hans alternativ är överens i politiken. Nu ser det dock ut som att det inte fanns så mycket överenskommelse.

Oscar Sjöstedt säger att man inte vill förhala. Då bör man ta till sig utredningen och lägga förslag på bordet så att denna reform så snabbt som möjligt kan komma folk till del. Jag tror att det var vad de hade förväntat sig av ett sådant vallöfte.

Herr talman! Att det kanske tar lite tid har vi hört ganska många gånger från Oscar Sjöstedt i denna debatt - och så kan det ju gå när verkligheten kommer och spökar.

I talarstolen talade Oscar Sjöstedt om den viktiga tandvårdsreformen, som vi är många som vill se. Men den kan visst inte heller göras direkt. En utredning måste till. Men det finns ju redan en utredning som är klar att genomföras. Är det inte lite slöseri med tid och resurser att utreda detta igen? Det är många som lider av dålig tandhälsa på grund av dålig ekonomi som hade velat se denna reform genomföras så fort som möjligt.

Herr talman! Det är väldigt bra med utbyggd laddinfrastruktur. Det har vi också satsat på länge. Men det hjälper inte om man inte har några elbilar att köra till laddstolparna.

Det är också anmärkningsvärt att regeringen i sin egen budget faktiskt skriver att man med den politik som bedrevs av den förra regeringen, där Miljöpartiet ingick, skulle nå transportmålen. Man skulle komma betydligt längre. Men med de sänkta ambitionerna kommer man inte att göra det nu. Det finansministern säger - att vår klimatpolitik var ineffektiv - är alltså anmärkningsvärt, när man själv i sin budget skriver att den inte var det.

Vi kan inte fortsätta ha en klimat- och miljödebatt som handlar om kärnkraften. Kärnkraften kommer inte att ta oss ur den här situationen. Det vi behöver nu för att snabbt få till mer el för sänkta priser och för elektrifieringen är den havsbaserade vindkraften. På regeringens bord ligger nu en möjlighet att faktiskt se till att sådan införs. Jag hoppas att man tar vara på den.

Jag vill också veta: Hur mycket utsläpp kommer den här budgeten att medföra på totalen?

Herr talman! På presskonferensen som finansministern höll i morse förtydligades det att detta inte är en miljöpartistisk budget. Det ska gudarna veta, för detta är en budget som låter dem som har det allra sämst och framtida generationer betala notan. Klimatarbetet inte bara stannar av i avsaknad av ambitioner, utan det är plattan i mattan med backen ilagd.

Vi har nu hört vad som ska tas bort när det gäller både klimatomställningen och naturmiljösatsningarna. Det handlar om saker som sänkt bensinskatt, slopade nya stambanor, minskat järnvägsunderhåll, minskad reduktionsplikt, avskaffad klimatbonus för elbilar - ja, listan kan göras lång.

Men fortfarande vet vi ingenting om hur miljö- och klimatmålen ska nås, så därför vill jag nu fråga finansministern: Hur ska regeringen och Sverigedemokraterna nå de svenska miljö- och klimatmålen?

Herr talman! I dag har vi fått den blåbruna regeringens budgetproposition på riksdagens bord. Det är en sorglig läsning, för det är en krigsförklaring mot en effektiv och fungerande klimat- och miljöpolitik och mot allt det som bygger ett jämlikt och rättvist samhälle.

Det är en kolsvart budget som läggs fram i en tid av krig i vårt närområde och skenande klimatförändringar. Den läggs fram samtidigt som människor tvingas vända på varenda krona för att få pengarna att räcka hela månaden. Den läggs fram i en tid när vi behöver öka tryggheten för människor. Det handlar om tryggheten i att veta att man får den vård man behöver och tryggheten i att barnen har det bra i förskolan och får de kunskaper de behöver i skolan. Den läggs fram i en tid när fler människor än någonsin tvingas på flykt.

Denna regerings svar verkar vara att skicka notan till dem som har det allra sämst - både i Sverige och i världen.

Just nu samlas världens ledare i Egypten för att ta arbetet mot klimatförändringarna framåt. Men alltför många länder kommer, liksom Sverige, med minskade ambitioner och för svaga planer.

Jag tror att andra kommer ha förståelse för att vi just nu behöver genomföra åtgärder som tillfälligt höjer utsläppen i Sverige, sa klimat- och miljöministern häromveckan. Jag hoppas att statsrådets uttalande aldrig når människorna i Pakistan som nu kämpar mot översvämningar eller bönder i Kenya som ser sin boskap dö av törst och sina skördar torka bort.

Det här är faktiskt inget annat än ett hån. Sveriges linje har tidigare varit den enda rimliga: att den rikare delen av världen har en skyldighet att gå före. Det är otroligt tragiskt att nuvarande regerings linje verkar vara den helt motsatta.

Klimat- och miljöminister Pourmokhtari har också försökt försäkra oss om att den här regeringen inte har några sänkta ambitioner på miljö- eller klimatområdet, men nu ser vi ju alla att detta inte är något annat än tomma ord. I sanningens namn var det väl inget av partierna i regeringen som var särskilt besjälade av klimat- eller miljöpolitiken tidigare, men vi var få som trodde att den slakt vi nu ser skulle blir resultatet av förhandlingarna med Sverigedemokraterna. Vi trodde nog ändå att de partier som ingår i regeringen såg allvaret med klimatförändringarna och miljöförstöringen. Nu kan vi konstatera att så inte var fallet.

Herr talman! Sveriges plan består, fortfarande, i huvudsak av det klimatpolitiska ramverket och dess två väldigt enkla mål. För det första ska transportsektorn ha minskat sina utsläpp med 70 procent till 2030. För det andra ska Sverige nå nettonollutsläpp 2045. Båda dessa mål har antagits med bred enighet i denna kammare, i alla fall av de partier som skriver under på universella lagar, regler och konventioner.

Fram till december 2021, då Miljöpartiet valde att inte ingå i reger-ingen, var Sverige på god väg att nå dessa mål. Nu är det tvärtom. Nu sätter vi plattan i mattan och bromsar. Bara förslaget om att slopa reduktionsplikten ökar Sveriges utsläpp med 5 miljoner ton per år - en utsläppsökning som är 50 gånger större än Karlshamnsverkets drift. Det är mer än 10 procent av Sveriges årliga utsläpp. Om vi därtill lägger den sänkta bränsleskatten och att man river upp den rättvisereform som reseavdraget innebar, och som också med bred enighet togs i riksdagen, ja, då blir det alltmer uppenbart vad som sker.

Regeringen saknar inte bara klimatambitioner. De backar snabbt på de framsteg som skett. Man fortsätter att upprepa samma talepunkter, men det man i praktiken gör är att försöka sminka en gris med ett föga imponerande resultat.

Regeringen verkar ha beslutat sig för att kalla sin egen klimat- och miljöpolitik för "effektiv". Jag får ge dem viss rätt i det: Den är oerhört effektiv för att höja utsläppen och slakta reformer som faktiskt fungerar.

Nu blir fossila bränslen billigare. Fossilbilspendlare i storstäderna ska få subventioner, medan de som väljer elbilen eller tåget blir utan. Det som nyss hette att alla inte har råd med elbil heter i dag att kostnaden för att äga och köra en klimatbonusbil börjar bli jämförbar med kostnaden för att äga och köra en bensin- eller dieselbil. Det är snabba ryck!

Det regeringen hänvisar till för att kompensera är elektrifiering, infångning av koldioxid och satsningar på våtmarker. Men alla som kan någonting om den här politiken vet att det inte räcker.

Elektrifieringen kommer inte att ta bort utsläppen från de miljontals fossilbilar som rullar i Sverige varje dag. När det gäller infångning av koldioxid är det något som även Miljöpartiet införde satsningar på. Tyvärr är bedömningen från de ansvariga myndigheterna att vi inte kommer att fånga in ett enda gram koldioxid under denna mandatperiod, kanske med undantag för i enstaka testanläggningar.

Förutom att det görs för lite för långsamt på klimatområdet tas dessutom pengar från skydd av värdefull natur, detta trots att vi inte bara står inför klimatförändringar som kommer att ge allvarliga effekter för människors möjligheter att leva på den här planeten utan också en naturkris med minskad biologisk mångfald. Det är också ett hot mot vårt sätt att leva. Det är en veritabel slakt på ambitionerna och de resurser som tilldelas.

Om några veckor kommer vi i Miljöpartiet att presentera vår skuggbudget. Om regeringen är det minsta intresserad av en klimat- och miljöpolitik som är effektiv och faktiskt fungerar föreslår jag att de läser den.

Herr talman! För inte så länge sedan hördes, när migrationspolitiken diskuterades, tongångar från det blåbruna partiet om att det är bättre att hjälpa på plats. Det verkar nu vara utbytt mot att det är bättre att hjälpa så lite som möjligt.

Den nya regeringen har gjort klart att Sverige överger åtagandet om att avsätta 1 procent av landets samlade inkomster i bistånd. Det är ett beslut som kommer att drabba människor hårt världen över. Med biståndet är vi med och bygger demokratier. Vi ger flickor och kvinnor mer egenmakt, vi ger barn möjlighet till skolgång och vi bidrar med katastrofbistånd där det behövs. Blir biståndet mindre kommer färre barn att få en chans att gå i skolan. Blir biståndet mindre blir det mat på färre tallrikar. Blir biståndet mindre får civilsamhället som slåss för frihet mindre resurser.

Jag vet att regeringen också vet allt det här. Men det verkar som om det är mest bekvämt att inte låtsas om det.

Att lämna enprocentsmålet är ett sluttande plan. Att biståndsnivån är kopplad just till bni handlar ju om att vi i världens rika länder ska bidra efter förmåga och i relation till vårt välstånd. Vi riskerar nu i stället att tappa långsiktighet och förutsägbarhet. Systemet rubbas, vilket skapar stor otrygghet för alla som kämpar för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Biståndet var underfinansierat redan när pandemin slog till. Med energikris, ekonomisk kris och Rysslands krig mot Ukraina har behoven i världen ökat. Antalet människor som går hungriga ökar, och över 100 miljoner människor är på flykt. Att då låta det svenska biståndet gå i motsatt riktning är ett svek mot världens fattiga och utsatta.

Sverige har länge varit ett föregångsland inom bistånd. Det har gjort att vi inte bara har ett gott anseende utan också att vi har kunnat driva viktiga frågor framåt internationellt, som den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken.

Nu drar vi ned på det, och när Sverige - ett av världens rikaste länder - drar ned på ambitionerna finns det en risk för att andra länder följer efter. I en tid när de kriser som drar över världen visar på ett tydligt behov av mer internationellt samarbete väljer regeringen mindre.

Det finns mycket att säga om den här regeringen, politiken och budgeten. Men låt mig också säga någonting om motståndet. Vi är många som vet att en annan väg för Sverige är möjlig, som faktiskt tror på att bygga ett samhälle på hopp i stället för på hat, som är redo att göra vad som krävs för att rädda den här planeten och som vill göra det tillsammans.

(Applåder)