Teresa Carvalho

Herr talman! Jag får börja med att tacka Camilla Mårtensen för svaret även om jag kanske inte blev riktigt så lugnad som jag hade hoppats på att bli.

Jag tycker att det är modigt att mitt under den priskris som svenska folket upplever och mitt i den stigande arbetslöshet vi ser stå här i talarstolen och glänta på dörren till att försämra a-kassan. Det är modigt; det ska Liberalerna ha. Jag hade ju tagit varje chans jag fick att smälla igen den dörren, låsa och kasta bort nyckeln. Vi vill definitivt inte försämra akassan i detta läge, men jag har respekt för att Liberalerna har en annan uppfattning i den frågan.

Vi kommer in på den andra frågan om a-kassan som vi har varit rejält oense om, och det gäller detta med ett förstatligande. Här tyckte jag att jag hörde Liberalerna säga att utredningen och det kommande förslaget om att övergå till inkomstvillkor är ett steg på rätt väg mot en förstatligad a-kassa. Det är möjligt att jag missuppfattade det, och i så fall får Camilla Mårtensen gärna rätta mig. För mig är detta nämligen en anledning till stor oro.

Vi socialdemokrater värnar den a-kassemodell Sverige har. Som byggnadsarbetare vinner du på att vara medlem i en a-kassa där det finns expertis gällande just din bransch och hur avtalskonstruktionerna ser ut där. En statlig, obligatorisk a-kassa skulle försvaga arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden, men det skulle inte leda till att fler per automatik kvalificerade sig för a-kassa. Det bygger nämligen inte på modellen eller huvudmannaskapet utan på villkoren.

Därför vill jag väl egentligen avsluta med att ställa frågan på vilket sätt Camilla Mårtensen menar att det förslag om inkomstvillkor som regeringen kommer att lägga på riksdagens bord är ett steg i rätt riktning, som hon säger, mot en förstatligad a-kassa - och även om det är någonting vi kommer att få se under mandatperioden.

Herr talman! Bland det första som hände förra gången som Liberalerna satt i regeringen var att de gjorde långtgående förändringar i a-kassan - redan i den första budgetpropositionen. De tog bort skattereduktionen för avgiften till fack och a-kassa, höjde avgifterna, sänkte ersättningarna och försämrade villkoren. Sammantaget innebar deras politik att nästan en halv miljon medlemmar lämnade a-kassan. Så när vi gick in i finanskrisen 2008 var det väldigt många som stod utanför arbetslöshetsförsäkringen och som då saknade inkomsttrygghet när de förlorade sitt arbete.

Jag vill knappt tänka på vad konsekvenserna hade blivit om Liberalerna hade fått följa sin instinkt att försämra a-kassan även denna gång, inför den kostnadskris som svenska folket nu upplever och dessutom med den stigande arbetslöshet som vi bevittnar.

Jag undrar om Liberalerna fortfarande drömmer om att försämra akassan, eller om de har lärt sig någonting av läxan. Regeringen har, som vi fick höra här, aviserat att man ska gå vidare med det förslag som har lämnats med anledning av den utredning som S-regeringen tillsatte om att gå från arbetsvillkor till inkomstvillkor. Men tänker Liberalerna också passa på att försämra ersättningarna i a-kassan? Det vore värdefullt om Liberalerna kunde ge lugnande besked om att så inte är fallet.

Herr talman! Nu är det alltså två moderata riksdagsledamöter som har begärt replik på mig för att fråga om det politiska spelet, om taktiserande och om regeringsalternativ som ligger tre år in i framtiden. Jag hade hoppats att åtminstone en av er skulle ha något att säga om det politiska innehållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag har egentligen inget annat svar att ge till Oliver Rosengren än det som jag gav till hans moderata kollega Viktor Wärnick för bara några minuter sedan.

Vi var två socialdemokrater som tidigare begärde replik på Sverigedemokraterna. Men då var det för att fråga om två helt olika politiska frågor. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man använder tiden enbart till detta.

Vi socialdemokrater har inget Tidöavtal eller något annat avtal med några andra partier. Vi är i opposition. Det är Oliver Rosengrens parti som har statsministerposten. Ta ansvar för politiken i stället! Bemöt mig åtminstone i den kritik som jag framför här från talarstolen när jag säger att ni skär ned med miljardbelopp på arbetsmarknadspolitiken samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur! Var är fokuset på alla de människor som står utanför arbetsmarknaden och som knackar på dörren och vill komma in? Var är satsningarna på att bekämpa arbetslösheten, Oliver Rosengren?

(Applåder)

Herr talman! På den första frågan svarar vi att det inte är någon hemlighet att vi socialdemokrater fick göra en del smärtsamma kompromisser på arbetsmarknadsområdet under förra mandatperioden. Så var det, helt enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag anser att det hade kunnat vara ännu värre, men självklart tycker jag att vi inte borde ha gått så långt i privatiseringsivern. När vi lägger fram vår politik i kammaren är vi tydliga med att vi vill ta tillbaka kontrollen. Vi vill återta en merpart av arbetsförmedlandet i egen regi. Det kan mycket väl vara så att privata alternativ kan finnas kvar som komplement, men det kan inte vara en så stor del av kakan som det är i dag. Det är inte effektivt eller träffsäkert. Det har vi också sett i flera rapporter som har kommit i närtid. Där framgår att pengar läcker i felaktiga utbetalningar och ibland också i rent fusk. Det är därför vi vill ta tillbaka kontrollen.

Jag ska på 40 sekunder försöka lägga ut texten om frågan om vi skulle få möjlighet att styra igen. Låt mig ta de stora penseldragen. Det är nog ingen hemlighet att jag svarar att vi först och främst vill växla upp de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Högerregeringen har gjort mycket stora neddragningar, så här vill vi växla upp så att fler får chansen att rustas med det som krävs för att komma in på arbetsmarknaden. Sedan vill vi förbättra Arbetsförmedlingen. Det krävs bättre förutsättningar för Arbetsförmedlingen att göra sitt jobb på ett bra sätt. Jag menar att de inte har tillräckligt bra förutsättningar i dag.

Herr talman! Det här är en budgetdebatt, och det är naturligt att debatten handlar om pengar. Men alldeles oavsett om det hade varit en allmänpolitisk debatt eller en budgetdebatt hade vi pratat mycket om pengar därför att pengar spelar roll.

När man skär ned på Arbetsförmedlingen och på de arbetsmarknadspolitiska insatserna kommer det att få konsekvenser i form av att färre arbetslösa får den hjälp och det stöd de behöver för att komma in på arbetsmarknaden. Det är enkelt. Vi vänder oss mot de massiva neddragningar som högerregeringen har drivit igenom i år, förra året och tidigare. Det är ett mönster som kommer igen. Här finns en tydlig klassisk skillnad i politiken.

Sedan var det den mer filosofiska frågan, som Magnus Jacobsson sa. Det är alltid trevligt att debattera klassiska socialdemokratiska deviser i kammaren. Det är mycket riktigt en klassisk socialdemokratisk devis att göra sin plikt och kräva sin rätt. Det är just därför vi säger att myntet har två sidor. Det är inte fritt valt arbete att göra allt som står i ens makt att göra sig anställbar. Varje individ har ett ansvar, men samhället har också ett ansvar att erbjuda de verktyg som krävs för att du som individ ska kunna rusta dig med det som arbetsmarknaden efterfrågar.

Magnus Jacobssons problem är att man lägger alla ägg i kravkorgen och sedan blundar för att det också behövs möjligheter och verktyg. Man plockar ut verktygen ur verktygslådan i stället för att fylla på den. Det är skillnaden mellan mig och Magnus Jacobsson.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Ledamoten får ursäkta, men jag uppfattade bara en fråga. Frågan rörde att Arbetsförmedlingen inte har kunnat göra av med alla sina pengar tidigare år.

Det är mycket riktigt, och detta är ett problem som vi har sett under åren. Det tyder på att regelverket har varit för stelbent och att det behöver göras saker här. Men framför allt skulle jag vilja säga att om man tittar på de senaste åren är det uppenbart att myndigheten inte har haft en tillräcklig anvisningskapacitet för att kunna omsätta resurserna i praktisk handling. Detta är något som myndigheten själv har sagt när vi i utskottet har ställt frågor.

Man ska också ha klart för sig att Arbetsförmedlingen är långt ifrån den enda myndighet som får pengar över emellanåt. Det har hänt andra myndigheter. Jag vill tro att vi, om exempelvis polisen får pengar över, inte kommer att få höra från Kristdemokraterna att det är ett skäl för att dra in resurserna till polisen. På samma sätt behöver man se på Arbetsförmedlingen.

Om Arbetsförmedlingen inte klarar av att göra av med sina resurser för att de har en för dålig anvisningskapacitet till att börja med behöver man långsiktigt förstärka anvisningskapaciteten. I klartext innebär det att vi behöver anställa fler människor på Arbetsförmedlingen så att de kan anvisa fler arbetslösa till de insatser som finns och på så vis göra av med de pengarna som är avsatta för insatser.

Jag tror också att det finns skäl att se över regelverket för hur pengar kan flyttas mellan anslag, men det är mer av en detaljfråga.

Jag tror dock att det är viktigt för Kristdemokraterna att lyssna in vad Arbetsförmedlingen tydligt har sagt, nämligen att detta väldigt mycket handlar om anvisningskapaciteten. Förstärker vi Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag kommer de att kunna göra av med mer pengar på insatserna.

Herr talman! Det är nästan tre år kvar till nästa val. Vad vet Viktor Wärnick om hur regeringsalternativen ser ut när vi går till val 2026? Är han till exempel helt säker på att Liberalerna inte kommer att skjuta ut sig? Är han verkligen det? Kan han vara helt säker på att Liberalerna inte kommer att dra i nödbromsen och inse att de kanske inte vill vara en del av det gäng som numera leds av Sverigedemokraterna? De kanske väljer att stå upp för den anständiga borgerligheten? Tre år är ganska lång tid.

Det skiljer 1 procent mellan våra budgetalternativ, säger Viktor Wärnick. Jag vill upplysa alla som lyssnar på den här debatten om att när han säger detta räknar han in exempelvis a-kassan och aktivitetsersättningarna, och där ligger det givetvis mycket pengar.

Tittar man i stället på de arbetsmarknadspolitiska insatserna och på Arbetsförmedlingen, som är den ansvariga myndigheten, blir det en helt annan procentsats. Jag har inte hunnit räkna fram procentsatsen i huvudet, men det är betydande neddragningar som SD-regeringen gör. Om man tittar på de aktiva insatserna, om man lägger ihop de högerbudgetar som de senaste åren har passerat riksdagen, ser man att de snart har lyckats uppnå en halvering. Det är inte 1 procent; det är snart en halvering av de aktiva insatserna.

Det är klart att detta får effekter. Det är klart att detta kommer att försvåra ytterligare för människor som står utanför arbetsmarknaden att komma i arbete. Detta borde Viktor Wärnick ta ansvar för i stället för att prata bort tiden om det politiska spelet.

(Applåder)

Herr talman! Detta är tröttsamt. Här står vi i riksdagens kammare och har detta års stora arbetsmarknadspolitiska debatt. Vi avhandlar här statens budget och den del som rör arbetsmarknad och arbetsliv. Jag representerar det största partiet här i riksdagen. Vi sitter i opposition. Jag höll just ett anförande där jag lade fram vår politik och ganska kraftigt kritiserade SDregeringens politik och den politik som Viktor Wärnick är ansvarig för. Moderaterna tar nu replik på mig för att fråga mig om andra partiers politik. Det talas om matematik och politiskt spel. Jag tycker faktiskt inte att det är seriöst.

Jag representerar Socialdemokraterna, och jag tar ansvar för Socialdemokraternas politik. Jag skulle kunna ta denna tid i anspråk för att upprepa de reformer som vi vill att regeringen ska ta till sig. Jag skulle kunna upprepa att vi tycker att det är en urusel prioritering att regeringen, nu när vi befinner oss i en lågkonjunktur, väljer att skära ned just på de insatser som ska få människor att komma i arbete. Jag tar väl den tid som är kvar här av replikskiftet för att göra just det, för jag tänker inte stå här och prata om det politiska spelet mer.

Vi socialdemokrater vill se en aktiv arbetsmarknadspolitik. Den här regeringen väljer att skära ned just på detta med miljardbelopp. Hur har Viktor Wärnick tänkt se till att bekämpa långtidsarbetslösheten, eller är det så enkelt att man helt har kapitulerat inför den?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att hänvisa till Socialdemokraternas särskilda yttrande i betänkande AU2, som rör arbetsmarknadspolitiken och Socialdemokraternas alternativ inom utgiftsområde 14 i statsbudgeten. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer i betänkande AU3, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 9 och 13.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Låt mig inledningsvis uttrycka min sorg över den fruktansvärda dödsolycka som ägde rum tidigare i veckan. Ingen ska behöva dö på jobbet, men tyvärr blir 2023 ett nattsvart år.

Så här kan vi inte ha det. Min kollega Johanna Haraldsson kommer i ett senare anförande att gå in mer på vilka förslag vi socialdemokrater har lagt fram och driver för en förbättrad arbetsmiljö och för att bekämpa arbetslivskriminaliteten.

Låt mig även säga att det - även om vi inte fullt ut vet vad som har hänt i samband med denna specifika olycka - inte är någon slump att många dödsolyckor sker i branscher som är hårt drabbade av arbetslivskriminalitet, där arbetsmiljöarbetet ofta brister.

Vi hoppas att regeringen efter detta möter oss socialdemokrater när det gäller en del av de förslag som vi har lagt på bordet för att stärka arbetsmiljöarbetet och för att 2024 inte ska bli lika mörkt som 2023.

Herr talman! Den svenska arbetsmarknadspolitiken ska värna både trygghet och tillväxt. En viktig del av tryggheten på arbetsmarknaden är arbetslöshetsförsäkringen. Att vi har en trygg arbetslöshetsförsäkring är också en fråga om anständighet. Alla människor kan någon gång drabbas av arbetslöshet, och när tillvaron sätts i gungning av att mamma eller pappa blir av med jobbet ska barnen inte behöva ta smällen genom att gå till skolan med trasiga vinterskor - åtminstone inte i ett socialdemokratiskt Sverige.

Det första som den moderatledda regeringen gjorde när den tillträdde 2006 var att chockhöja avgifterna till a-kassan och försämra villkoren. Efter detta dråpslag föll - inte helt oväntat - medlemskapet drastiskt. Det är bra att den här högerregeringen hittills inte har agerat på samma sätt som förra gången det begav sig utan tvärtom har genomfört Socialdemokraternas vallöfte om att ha kvar de ersättningsnivåer som vi socialdemokrater höjde under coronapandemin. Men lek med tanken att den borgerliga regeringen hade agerat på sin naturliga instinkt att sänka a-kassan i det läge som nu råder! Hade det varit bra för Sverige?

Med tanke på att arbetsmarknadsministern har avslöjat att han tycker att det är för fett att vara arbetslös kan man ju undra hur resonemangen går mellan skål och vägg på Arbetsmarknadsdepartementet.

Herr talman! Nu stiger arbetslösheten i Sverige. Sysselsättningen minskar, fler skriver in sig hos AF som arbetssökande, färre går ut i jobb, annonserna efter ny personal trappas ned och varslen ökar dramatiskt. Detta sker samtidigt som många företag och branscher, ja, rent av hela arbetsmarknadsregioner brottas med problemet att inte hitta personal med rätt kompetens. Av detta borde man rimligtvis dra slutsatsen att det nu behövs fler insatser för att rusta arbetssökande för de jobb som finns och som kommer att växa fram när konjunkturen vänder uppåt. Men SD-regeringen väljer en helt annan strategi: att i rask takt montera ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen låter dock påskina att man förstärker Arbetsförmedlingen, men i regeringens budgettabeller kan man klart och tydligt se att Arbetsförmedlingen 2023 fick drygt 7,6 miljarder medan man 2024 får knappt 7,4 miljarder, alltså närmare 250 miljoner mindre för att möta, hjälpa och ställa krav på de arbetssökande. Att man kan sminka grisen och sälja in den som en satsning beror på att man först hade aviserat att skära ned ännu mer. Men en mildare nedskärning är inte detsamma som en satsning. Det vore bra om den här politiska teatern kunde få ett slut. Men jag anar att vi dessvärre har en bra bit kvar till sista akten, för det är att ett återkommande inslag i debatten att regeringen skär ned och kallar det för satsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi socialdemokrater säger nej till nedskärningarna på Arbetsförmedlingen och föreslår i stället ett höjt anslag för att myndigheten ska kunna öka sin lokala närvaro runt om i hela landet, särskilt där arbetslösheten är hög.

Det är inte bara Arbetsförmedlingen som högerpartierna sätter på svältdiet. De plockar även ut verktygen ur verktygslådan. Jag konstaterar att om man lägger ihop de senaste årens högerbudgetar närmar man sig en halvering av anslaget som bland annat finansierar arbetsmarknadsutbildning, vägledning, starta eget-bidrag, kompetenskartläggning, matchning, arbetsträning, introduktionsjobb och många andra viktiga insatser.

Även här satsar vi betydligt mer än Sverigedemokraterna och regeringen, bland annat på att dubblera antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen och återinföra extratjänsterna, som var ett bra första steg in i arbetslivet för personer som stod långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden.

Att likt SD-regeringen skära ned på jobbinsatserna samtidigt som arbetslösheten stiger menar vi Socialdemokrater är en urusel prioritering. Det kommer att leda till ökad passivisering och nagla fast långtidsarbetslösheten på ännu högre nivåer.

Herr talman! Alla som kan jobba ska jobba. Men vi socialdemokrater nöjer oss inte med att människor har ett jobb. Man ska ha ett sjyst jobb med lön och villkor som regleras i kollektivavtal som har förhandlats mellan fack och arbetsgivare. I många andra länder är politiker inne och petar i de här sakerna, vilket sällan ger lika goda resultat. I Sverige har vi en tämligen unik arbetsmarknadsmodell som vi ska värna och vara stolta över. Den svenska modellen har gett trygghet och goda reallöneökningar för löntagarna, arbetsfred för arbetsgivarna och välstånd för vårt land.

Men just nu prövas detta koncept. IF Metall har efter flera år av utsträckta händer gått ut i strejk mot Teslas dotterbolag i Sverige som vägrar anpassa sig till den svenska modellen och teckna kollektivavtal som reglerar löner, villkor, pensioner, försäkringar och annat och som garanterar trygghet över tid.

Vi socialdemokrater backar givetvis helhjärtat de anställdas önskan om trygghet genom kollektivavtal, även om vi på ett principiellt plan bestämt motsätter oss politiska ingrepp i den pågående konflikten. Politiken har länge hållit armlängds avstånd till parternas beslutandeterritorium, och vår arbetsmarknad är i dag så fredlig att den skulle kunna nomineras till Nobels fredspris.

Jag hoppas att regeringen sina brister till trots kan stå emot eventuella interna upprorsmakare och slå vakt om denna ordning, inte för Socialdemokraternas eller IF Metalls skull utan för Sveriges bästa.

Herr talman! Det ska vara ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Folkets skattepengar ska bekosta gemensamma nyttigheter för medborgarna, inte fylla fickorna på välfärdsentreprenörer. Men i dag ser vi tvärtom resultatet av borgerliga önskedrömmar. I nästan varenda sektor som drabbas av högerns privatiseringsiver har det förr eller senare uppdagats omfattande fusk och utnyttjande. Vi har sett det inom marknadsskolan, vårdsektorn och de privata HVB-hemmen. Nu ser vi att även jobbpolitiken är ansatt. Naiviteten inför läckaget är inget annat än en blind fläck hos SDregeringen. De ser inte att det är hål i båten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det dags att hejda privatiseringsivern. Vi socialdemokrater är kritiska till att upprätthålla så höga nivåer av anvisningar till privata aktörer. En huvuddel av arbetsförmedlandet bör återgå i Arbetsförmedlingens egen regi, med större fokus på rustande och aktiva insatser. I en intern granskning från Arbetsförmedlingen framgår det att uppemot var fjärde krona som har gått till privata matchningsföretag har betalats ut felaktigt. Detta är helt oacceptabelt.

I en annan granskning, som nyligen kom från Riksrevisionen, står det klart att det fuskas hej vilt med subventionerade anställningar. SD-regeringens favoritåtgärd, nystartsjobben, pekas ut som särskilt problematiska. Vi socialdemokrater har lagt fram ett förslag om att skärpa regelverket eftersom vi ser hur oseriösa och kriminella företag drar nytta av upplägget med nystartsjobben, som till skillnad från andra subventionerade anställningar inte kräver att det görs en bedömning av Arbetsförmedlingen. Det här leder till ett omfattande slöseri av skattepengar och en snedvridning av hela branscher, och det riskerar att slå ut seriösa företag. Det tycker vi socialdemokrater är fel. En individuell prövning måste till för att det ska bli ordning och reda på nystartsjobben, och givetvis ska företag som tar emot statligt lönebidrag ha kollektivavtal.

Herr talman! Det räcker inte med dyra efterhandskontroller. För att stävja fusk måste systemen riggas rätt från grunden och på så sätt hålla lycksökare borta. Vi kan inte fortsätta att servera den organiserade brottsligheten mygelmöjligheter på silverfat. Vi ska i stället göra det oerhört svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att Sverigedemokraterna och regeringens arbetsmarknadspolitik är dålig för Sverige. I stället för att investera i att varje barn ska få se mamma och pappa gå till jobbet genomförs massiva neddragningar samtidigt som vi befinner oss i en lågkonjunktur. Det kommer inte bara att försvåra för Sverige att ta nästa produktiva kliv. Det kommer också att spä på segregationen, som redan tynger vårt land.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Magnus Persson tycks sakna att sitta i opposition. I dag är dock verkligheten den att det är han och hans parti som styr den här regeringen, och den här regeringen har både förra året och i år skurit ned jobbpolitiken med miljardbelopp samtidigt som vi har gått in i en lågkonjunktur. Det är klart att det får effekt för Arbetsförmedlingens möjligheter att finnas i hela landet.

Jag vill återigen rätta Magnus Persson och säga att i vårt budgetalternativ säger vi nej till nedskärningarna på Arbetsförmedlingen. Vi lägger till ytterligare anslag just med det syftet att Arbetsförmedlingen ska öka sin lokala närvaro runt om i hela landet.

De här neddragningarna får stora konsekvenser för svensk arbetsmarknad. Med tanke på att det faktiskt är Magnus Persson som är med och styr nu kan man konstatera att han inte bygger upp något vidare cv på området. Vi ser nämligen i dag att "Ingen aktivitet" är en av de vanligaste insatserna för människor som är inskrivna i Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti. Kurvan går åt helt fel håll.

Men det kanske är precis det Magnus Persson är ute efter. Det kanske är precis det han vill. Det är klart att det finns en koppling mellan nedskärningarna och insatserna. Mindre resurser ger färre insatser. Och om nu arbetsmarknadspolitiken mest är en förtäckt integrationsåtgärd, som jag hör mellan raderna från Magnus Persson, drar jag också slutsatsen att det mycket riktigt är så att Magnus Persson och Sverigedemokraterna inte vill ha någon främjande integrationspolitik.

Jag tackar för tydligheten men beklagar givetvis den politiken.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna hänvisar i sin kommittémotion till Tidöavtalet, där det fastslås att den arbetsmarknadspolitiska insatsfloran bör förenklas med färre kostnadseffektiva insatser. Detta motiverar man bland annat med trams, som att man ska avveckla särlösningar som kan erhållas baserat på födelseland, trots att något sådant inte existerar.

Jag hävdar att människor är olika och har behov av olika arbetsmarknadspolitiska insatser. För att få människor som står långt från arbete att komma närmare behövs det oftast en kedja av olika insatser. Vi socialdemokrater vänder oss därför emot en smal insatsflora. Vi förespråkar i stället en bred palett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Resultatet av Tidöavtalet och Sverigedemokraternas önskan om att smalna av jobbpolitiken har blivit en budget som innehåller massiva neddragningar, inte bara på insatserna utan också på den ansvariga myndigheten, som tappar viktig specialistkompetens när det gäller att exempelvis stötta personer med nedsatt arbetsförmåga.

Jag undrar hur Sverigedemokraterna tänker här. Nu är man med och dikterar villkoren för regeringen och har fått det yttersta ansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Hur tänker Sverigedemokraterna nu när arbetslösheten ökar och varslen står som spön i backen?

Hur ska fler komma ut i arbete om de fysiska arbetsförmedlingskontoren och de fysiska arbetsförmedlarna blir så få att myndigheten tappar kapacitet när det gäller att möta, hjälpa och ställa krav på människor att komma ut i arbete? Det är min fråga.

Herr talman! Jag har förstått att de gamla Moderaterna är tillbaka, så jag vill inledningsvis tacka Viktor Wärnick för att han göra denna debatt gynnsam för oss socialdemokrater - här blir skillnaderna väldigt tydliga. När vi har budgetdebatt om arbetsmarknadspolitik pratar Moderaterna i vanlig ordning om sänkt skatt. Här är skiljelinjerna i politiken som sagt väldigt tydliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi är helt överens om att det inte kan vara fritt valt arbete att göra sig anställbar, att anstränga sig för att komma i jobb. Vi är också helt överens om det som den gamla socialdemokratiska socialministern Gustav Möller en gång sa: Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Vi ska använda skattepengarna klokt.

Vi socialdemokrater menar att det är klok politik att, speciellt i lågkonjunktur, gasa i jobbpolitiken och passa på att se till att människor rustas för de jobb som finns och som kommer att växa fram - att ge människor bättre förutsättningar att ställa om.

Det är därför det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Men det är det här vi uppenbarligen inte är överens om. Likt det gamla Högerpartiet drivs Moderaterna av helt andra intressen än att trycka tillbaka långtidsarbetslösheten. För Moderaterna är det i vanlig ordning viktigare att sänka skatterna, mest för de mest välbeställda - och på plastpåsarna såklart.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Nu ökar arbetslösheten i Sverige. Sysselsättningen går ned. Fler skriver in sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen, och färre går vidare ut i jobb. Antalet annonser efter ny personal blir färre, och varslen står som spön i backen. Detta sker samtidigt som branscher och arbetsmarknadsregioner paradoxalt nog brottas med personalbrist.

Av detta borde man rimligtvis dra slutsatsen att det nu behövs mer satsningar på den aktiva arbetsmarknadspolitiken - på insatser för att rusta de arbetslösa för att kunna ta de jobb som finns och som kommer att växa fram. Men SD-regeringen väljer tvärtom att i det närmaste avveckla jobbpolitiken.

Redan förra året drev man igenom stora neddragningar, med miljardbelopp, på både arbetsmarknadsinsatserna och vuxenutbildningen. I nästa års budget kan vi tyvärr konstatera att de sänkta ambitionerna kvarstår, med nya stora neddragningar på jobbpolitiken.

Jag vill därför fråga Viktor Wärnick hur hög arbetslösheten måste bli innan SD-regeringen är beredd att vidta åtgärder och vilka åtgärder man i så fall är beredd att vidta.

Fru talman! Johan Pehrson försöker väl övertyga sig själv, antar jag, om att det nog inte spelar så stor roll att man skär ned på det riktade statsbidrag som finns till kommuner med utsatta områden för att bryta nyrekryteringen till gängkriminaliteten. Alla andra kan nog se att det kommer att ge dessa kommuner sämre förutsättningar att bekämpa gängen. På typiskt Johan Pehrson-manér försöker ministern blanda bort korten och prata om annat än det som denna debatt handlar om, nämligen hur vi ska motverka gängkriminaliteten i de utsatta områdena.

Fru talman! Det spelar ingen roll vilken miniräknare Johan Pehrson tar fram. Den kommer att visa samma sak, nämligen att den SD-styrda regeringen inte gör det som krävs för att bryta nyrekryteringen till gängen. Att Johan Pehrson tillsammans med Sverigedemokraterna i detta läge väljer att skära ned på detta statsbidrag är en helt galen prioritering. Det är synd att statsrådet över huvud taget inte kan erkänna att det åtminstone är väldigt taskig tajmning.

Det är inget annat än en katastrof att hederliga medborgare vaknar upp varje vecka till nya krigsliknande referat efter nattens nya skjutningar och sprängningar. Varje barn som faller offer för gängens vidriga värld är en tragedi. Att regeringen i detta läge, när vi just håller på att lämna en höst bakom oss som saknar motstycke, väljer att skära ned på det statsbidrag som gjort att kommunerna äntligen har fått fungerande verksamhet på rull är häpnadsväckande. Det är en urusel prioritering. Det duger inte, Johan Pehrson.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater har samma budgetramverk att förhålla oss till. Men det är riktigt att vi prioriterar på ett helt annat sätt än vad Johan Pehrson och hans SD-regering gör.

Vi väljer inte att sänka skatten på plastpåsar och snus i ett läge där vi behöver bryta nyrekryteringen till gängen och satsa på skolan. Vi klarar uppenbarligen av att göra både och. Vi lägger mer pengar på skolan och socialtjänsten, men vi skär inte heller ned på de riktade insatser som nu behövs mer än någonsin för att bryta nyrekryteringen till gängen i de utsatta områdena.

Men Johan Pehrson klarar inte av att göra både och. Det är helt uppenbart att han inte vill prata om nedskärningen. Johan Pehrson är dock ansvarig för att han i detta läge väljer att skära ned på det brottsförebyggande arbete som i dag finns i kommunerna. Det ska alltså inte få finnas i samma utsträckning nästa år, för Johan Pehrson väljer att i stället sänka skatten på plastpåsar och snus.

Just nu skär Johan Pehrson och hans kollegor i SD-regeringen ned på det viktiga statsbidrag som har gått till att anställa fler fältassistenter, till att fördjupa samverkan mellan polisen, skolan och socialtjänsten, till familjerådgivning och till annat viktigt som behövs för att hålla unga killar på rätt köl.

Fortfarande har jag inte fått något svar på varför man gör detta, men jag noterar att Johan Pehrson gärna vill prata om annat. Jag hade kunnat möta det med att prata om den andra politik som SD-regeringen för, som kommer att spä på segregationen och som knappast kommer att göra det lättare att bryta nyrekryteringen. Men nu var det specifikt det här statsbidraget jag ville debattera.

Johan Pehrson talar gärna om behoven av satsningar på skolan, och där håller jag fullständigt med honom. Det är också anledningen till att vi satsar på skolan i vårt budgetalternativ. Men när jag lyssnar på Johan Pehrson blir jag fundersam. Jag har noterat att statsrådet gör många studiebesök. Han har kanske rent av varit på studiebesök hos någon skola i sin egen hemkommun Örebro. Vilken skola i Örebro är det som har fått alla dessa historiska pengar av Johan Pehrson och Lotta Edholm?

I min egen hemkommun Norrköping styr också Tidöpartierna. Där, kan jag tala om, skär man nu ned på både skolan och socialtjänsten - och också annan viktig välfärdsverksamhet, för den delen. Det är inte på något sätt någon garanti att det är Liberalerna som sitter på ordförandeposten i nämnden. Just nu skär man ned. Detta kommer inte att underlätta min hemkommuns arbete med att bryta nyrekryteringen till gängen. Tyvärr har min hemkommun den här sommaren och hösten varit hårt drabbad av dödsskjutningar och gängrelaterade uppgörelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är helt övertygad om att vi båda vill vända den här utvecklingen. Jag misstror inte på något sätt statsrådets ambitioner. Men jag skulle önska att han såg att det kommer att bli svårare att uppnå det resultatet när man tvingar kommunerna att välja mellan viktiga insatser för att hålla unga killar på rätt köl och annan viktig välfärdsverksamhet som kommunerna också behöver bedriva för att ta hand om våra äldre, våra barn och våra vägar.

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för svaret! Det var intressant. Jag måste nästan upprepa de där sista meningarna, för jag studsade lite när jag hörde dem: "Som svar på frågan vill jag avslutningsvis understryka att regeringen har bland de största anslagen till skolan på 20 år. Dessutom genomförs en historisk satsning på hela socialtjänsten. Jag och Teresa Carvalho tycks se olika på frågan."

Ja, uppenbarligen ser vi olika på frågan. Vi ser uppenbarligen olika på frågan om vad konsekvenserna blir av att regeringen nu skär ned på de riktade insatserna till utsatta områden för att bryta nyrekryteringen till gängen. Uppenbarligen ser vi också olika på hur regeringen nu behandlar välfärden. Vi ser uppenbarligen olika på om det som nu sker är historiska satsningar eller en avmagringskur.

Fru talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav 2021 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela 250 miljoner kronor årligen till kommuner med utsatta områden i syfte att minska risken att unga dras in i gängkriminalitet. Pengarna har använts till förbättrad och fördjupad samverkan mellan skola, polis och socialtjänst och till att anställa fler fältassistenter, familjerådgivare och annan viktig uppsökande verksamhet.

Nu väljer SD-regeringen att skära ned på detta anslag från 250 till 80 miljoner kronor årligen. Det är alltså en nedskärning med 170 miljoner kronor varje år. Därmed har man ställt kommunerna inför ett väldigt jobbigt val. Antingen upprätthåller de det viktiga arbetet med att bekämpa gängkriminaliteten och får då ta viktiga resurser från annan välfärdsverksamhet som redan går på knäna, eller så får de minska på de viktiga insatserna trots att vi befinner oss i ett nationellt nödläge när det gäller gängkriminaliteten.

Jag har ställt frågan till Johan Pehrson, som är ansvarig minister för nedskärningen: Varför väljer man att göra det här i detta otroligt svåra läge? Jag har inte fått något svar. Kanske tycker Johan Pehrson att det är lite pinsamt att han och Sverigedemokraterna gör på det här sättet just nu, för i vanlig ordning får vi höra honom prata om andra saker.

Det låter nästan på Johan Pehrson som att han tror att regeringen och Socialdemokraterna lägger lika mycket pengar på det brottsförebyggande arbetet men i lite olika budgetposter. Låt mig vara tydlig med att så är inte fallet. Vi socialdemokrater lägger mer pengar på skolan och socialtjänsten. Det som är skillnaden mellan våra budgetalternativ är inte de skolsociala teamen, som Johan Pehrson pratar om. Dem är vi helt överens om. Skillnaden är att Johan Pehrson sätter välfärden på svältdiet och skär ned på det riktade statsbidrag som finns till kommuner med utsatta områden för att bryta nyrekryteringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att man inte alltid får sin vilja rakt igenom i ett koalitionssamarbete - det ska gudarna veta. Låt mig då ställa frågan så här: Är Liberalerna och Sverigedemokraterna överens om att skära ned på arbetet med att bryta nyrekryteringen till gängen i det här läget? Är man överens om att det här är en rimlig åtgärd att vidta när vi nu lämnar en höst bakom oss där barn har mördat barn och gängkriminaliteten har eskalerat?

Fru talman! I nästa års budget skär Johan Pehrson ned på statsbidraget till att bekämpa gängkriminalitet i våra utsatta områden, från 250 miljoner årligen till 80 miljoner. Det är alltså en minskning på 170 miljoner. Det är obegripligt att han gör så när vårt land befinner sig i en nationell kris. Unga killar mördar varandra och står på rad för att komma in i gängens gemenskap, och mycket av detta beror på att samhället har misslyckats med att erbjuda en bättre gemenskap. Jag kan verkligen inte förstå hur regeringen kan prioritera sänkt skatt på snus och plastpåsar och samtidigt skära ned på anslaget till att motverka gängkriminalitet i våra utsatta områden och bekämpa detta epidemiska tillstånd. Det är helt obegripligt. Jag skulle uppskatta ett svar på varför man gör så.

(Applåder)

Fru talman! Jag förstår att Åsa Eriksson blev lite förvånad över att statsministern lämnade över interpellationen om samhällsgemenskap till Johan Pehrson. Men jag misstänker att det kanske har att göra med att statsrådet Pehrson är den minister som har ansvaret för integrationspolitiken, och under integrationspolitiken finns ett särskilt budgetanslag som handlar om hur vi bryter segregationen. Det var någonting som interpellanten lyfte upp särskilt i denna viktiga frågeställning. Jag vill börja med att tacka Åsa Eriksson för den viktiga interpellationen.

Det hade såklart varit önskvärt att statsministern själv hade kommit för att svara på frågorna, men vi är ändå glada att Johan Pehrson är här så att vi får möjlighet att debattera hur det går för segregationen i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag tittar på regeringens facit så här långt under året ser jag att det ser ganska mörkt ut. När jag begärde ordet i debatten satt jag och försökte komma på allt som regeringen har gjort för att bryta segregationen, men det var inte så många punkter jag kom på. Däremot kom jag på desto fler vad gäller de initiativ som regeringen har tagit som tvärtom spär på segregationen.

Man började starkt med att lägga ned den ansvariga myndigheten, Delmos, som hade det sammanhållna ansvaret för att arbeta mot segregationen. Man kastade snabbt de S-utredningar i papperskorgen som handlade om en behovsprövad arbetskraftsinvandring och om att motverka social dumpning. Man avskaffade investeringsstödet, som verkligen hade behövts för att bygga bort bostadssegregationen. Man har dragit in det särskilda statsbidraget till de kommuner som har tagit ett särskilt stort ansvar för flyktingmottagandet. Man har nedmonterat den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är ganska många miljarder det handlar om där, och det är något som verkligen bidrar till att spä på segregationen.

Jag läste i Expressen i förra veckan, tror jag att det var, att statsrådet själv menade att jobben är det bästa vaccinet mot gängkriminaliteten och segregationen. Jag är glad att statsrådet ser den kopplingen, men då blir det också lätt absurt att han skär ned på just jobbpolitiken.

Nu vet vi också vad regeringen har på sitt bord. Den tänker ju inte stanna vid detta, utan vad vi har att vänta oss nu är angiverilagar, som mycket väl kan komma att inkludera sjukvårdspersonal och lärare. Det handlar också om indragen tolkhjälp i vården, exempelvis.

Det är ganska mycket regeringen har hunnit med det första året som spär på den segregation som redan plågar vårt land. Har regeringen en ambition att bryta segregationen? I så fall visar man det inte särskilt tydligt. Det är Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna som styr skutan nu, och vi vet allihop att Sverigedemokraterna inte har någon som helst ambition att bryta segregationen eller främja integrationen. Är det helt enkelt så att det är detta Johan Pehrson har att rätta sig efter?

(Applåder)

Herr talman! Det var alltså inte Socialdemokraterna som skar ned på vuxenutbildningsplatserna förra året, utan det var Johan Pehrson. Det var tydligen en öm tå jag trampade på när jag påminde om detta.

När arbetslösheten stiger behövs åtgärder för att säkra svenska jobb och familjernas ekonomi. Men tyvärr har den här regeringen bara ägnat sig åt en enda sak när det kommer till jobbpolitiken, och det är nedskärningar.

Johan Pehrson försöker komma undan genom att beskriva nedskärningarna som kostnadseffektiviseringar och rent av som satsningar. Men en spade är en spade. Krig är inte fred. Nedskärningar är inte satsningar. Det Johan Pehrson förstärker är inte arbetslinjen utan passiviseringslinjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man tar ifrån snickaren både såg och hammare blir varken väggar eller tak byggda. På samma sak är det med jobbinsatserna. Fråntar man Arbetsförmedlingen de aktiva insatserna kommer fler människor att hamna i passivitet. Då kommer fler människor att förbli arbetslösa.

Lägg därtill att regeringen har tvingat Arbetsförmedlingen till en avmagringskur som innebär färre arbetsförmedlare, färre lokalkontor och sämre förutsättningar att hantera alla de varsel som nu läggs.

Herr talman! Nu stiger alltså arbetslösheten i Sverige. Därför har jag frågat arbetsmarknadsministern vad regeringen gör. Då får jag svaret att man mycket riktigt skär ned i budgeten, och man lämnar in en tom propositionsförteckning till riksdagen för att man ska ha råd att sänka skatten på snus och plastpåsar. Detta sa inte ministern, men det är ju så det är.

Detta är en urusel prioritering. Men, Johan Pehrson, stå för den åtminstone! Det är det minsta man kan begära av landets arbetsmarknadsminister.

(Applåder)

Herr talman! Det är intressant att höra Johan Pehrson argumentera för att det behövs mer utbildning i arbetsmarknadspolitiken. Det håller jag helt med om.

Det är bara det att Johan Pehrsons vurmande för vuxenutbildningen, som ju var det han framför allt pratade om, ekar tämligen tomt med tanke på att han så sent som förra året drog ned statens resurser till vuxenutbildningen med drygt 1 miljard kronor. Att han nu lägger tillbaka en del av det är inte tillräckligt. Det blir fortfarande mindre pengar till vuxenutbildningen nästa år än vad som fanns i S-regeringens sista budgetproposition.

Jag börjar känna igen mönstret. Johan Pehrson skär ned på budgetanslagen, och så kallar han det för en satsning. Det börjar bli tröttsamt, och det är absurt! Det verkar uppenbarligen inte hjälpa att jag hänvisar till budgettabellerna, så låt mig för tydlighets skulle försöka illustrera det hela på ett annat sätt.

Vi tänker oss att Johan Pehrson har tio äpplen. Så kommer Jimmie Åkesson och tar tre äpplen, men Johan Pehrson tjatar på Åkesson att inte ta så många, så Åkesson kastar tillbaka ett äpple. Johan Pehrson har då åtta äpplen i sin korg. Men han skäms lite för det, så berättar för folk att han har fått ett äpple, trots att alla vi andra kan se att det som har hänt är att han har blivit av med två äpplen. Johan Pehrson har färre äpplen kvar i sin korg, inte fler, till årets sats av äppelmos.

Herr talman! En annan viktig utbildningsform inom arbetsmarknadspolitiken är arbetsmarknadsutbildningarna. Vi socialdemokrater föreslår i vårt budgetalternativ en dubblering av antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningarna. Men i sitt svar nämner Johan Pehrson inte arbetsmarknadsutbildningarna över huvud taget, vilket jag först tyckte var tämligen anmärkningsvärt. Men sedan insåg jag att det var ganska logiskt med tanke på att Liberalerna i sin sista budgetmotion i opposition föreslog att arbetsmarknadsutbildningarna skulle skäras ned med 829 miljoner kronor år 2024.

Därför tänker jag att det är hög tid att ställa frågan till Johan Pehrson hur han ser på arbetsmarknadsutbildningarnas framtid. Har han ändrat uppfattning om arbetsmarknadsutbildningarna sedan 2021, alltså för två år sedan? Har det hänt något sedan dess på Arbetsmarknadsdepartementet när det gäller analysen av detta? Eller ska vi nu vänta oss att arbetsmarknadsutbildningarna står näst på tur för de kraftiga nedskärningar som Johan Pehrson ska fortsätta att driva igenom på arbetsmarknadspolitikens område?

(Applåder)