Ingela Nylund Watz

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag håller med om att inflationen är en bidragande orsak till att man måste vara återhållsam i detta läge. Men som regering kan man göra prioriteringar. När vi nu står i början av en besvärlig lågkonjunktur är det väl ändå rimligt att regeringen åtminstone flaggar för att man har åtgärder i beredskap. Man ser till exempel hur byggbranschen totalkraschar. Här i Stockholmsregionen har byggandet minskat med 70 procent de senaste åren. Vad tänker regeringen göra för att få igång tillväxten?

Herr talman! Sverige har den sämsta tillväxten av alla EU-länder och förutspås ligga i botten även nästa år. Konkurserna ökar nu dramatiskt. Likaså ser vi att varslen börjar öka. Enligt UC har hittills 4 000 personer blivit arbetslösa inom byggsektorn och hotell- och restaurangsektorn. Bostadsbyggandet har tvärbromsat, och kommuner och regioner signalerar kris. Många hushåll är hårt pressade av höga priser och höga räntor. Sverige blir fattigare. Trots detta saknar regeringen i princip insatser i sin budget för att möta lågkonjunkturen.

Jag vill fråga statsrådet Ankarberg Johansson: Kommer regeringen att återkomma med åtgärder, eller kommer man att låta lågkonjunkturen slå igenom fullt ut och göra Sverige ännu fattigare?

Herr talman och ledamöter av Sveriges riksdag! Vi är alla medvetna om att vi lever i en orolig tid. Den senaste tiden har fruktansvärda rapporter om gängvåld, terrordåd och krig avlöst varandra.

För två veckor sedan vaknade vi till nyheten att terroristorganisationen Hamas hade attackerat Israel. Fasansfullt! Attackerna var noggrant planerade med avsikt att skada, döda och sätta skräck i den israeliska civilbefolkningen. Israeler kidnappades och fördes till Gaza.

Vi socialdemokrater har kraftfullt fördömt attackerna. Det finns ingenting som kan försvara dem. Israel har en självklar rätt att försvara sig, i enlighet med folkrättens regler, och självklart rätt att försöka rädda de israeler som tagits som gisslan.

Men Israel har också en skyldighet att, i enlighet med folkrätten, skydda civila liv. Det palestinska folket ska inte straffas för Hamas terroristhandlingar. Det humanitära läget i Gaza är mycket ansträngt, som vi alla vet, och det blir bara värre. Befolkningen i Gaza behöver tillgång till mat, vatten, el och medicin. Den humanitära korridoren som har öppnats måste hållas öppen för humanitärt stöd till civila i Gaza. Det humanitära biståndet, som går till sjukvård, mat och andra akuta behov i Palestina, får inte skäras ned.

Herr talman! Samtidigt som detta fasansfulla sker fortgår Rysslands krig i Ukraina. I februari 2022 tog riksdagen det historiska beslutet att för första gången sedan andra världskriget skicka försvarsmateriel till ett land i krig. Sedan dess har Sveriges stöd till Ukraina varit resolut. Med dagens beslut uppgår stödet sammantaget till över 22 miljarder kronor, och jag är övertygad om att det kommer att handla om ytterligare stöd.

Trots att kriget nu har pågått i ett och ett halvt år, och trots utvecklingen i vår omvärld, måste vi fortsätta att rikta strålkastarljuset mot Putins och Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina. Det får inte komma i skymundan av andra händelser i världen. Den ryska invasionen av ett fredligt och demokratiskt grannland kan aldrig tolereras. Vi ska fortsätta att stå upp för Ukrainas rätt att försvara sin suveränitet och integritet. Ytterst är Rysslands invasion av Ukraina en konfrontation med hela det demokratiska väst, den europeiska säkerhetsordningen och folkrätten.

Herr talman! Sveriges politik i detta allvarliga säkerhetspolitiska läge vilar på flera ben. Det pågår en omläggning av svensk försvarspolitik i bred enighet. Vi har ansökt om medlemskap i Nato och har i bred politisk enighet kommit överens om att försvarsutgifterna ska uppgå till 2 procent av bnp. Omvärldsläget och det försämrade säkerhetsläget här i Sverige visar på vikten av att hela tiden fortsätta arbetet med att rusta beredskap och motståndskraft såväl civilt som militärt.

Herr talman! Precis som föregående talare sa beslutar riksdagen i dag, glädjande nog i bred enighet, om att skänka ytterligare försvarsmateriel till Ukraina. Det handlar om ammunition, reservdelar till tidigare skänkt materiel, kommunikationsutrustning och infanterimateriel, som personlig utrustning och vapen för infanteristrid, till ett värde av högst 1,7 miljarder kronor. Vi socialdemokrater står fullt, fast och helhjärtat bakom utskottets förslag.

Samtidigt som vi stöttar Ukraina på de sätt vi kan nationellt ska vi fortsätta att driva på för europeisk säkerhet. Det är fortsatt nödvändigt att göra det. Det är viktigt med europeisk enighet om det fortsatta stödet till Ukraina, för detta kommer att behövas under lång tid framöver. Ukraina försvarar inte bara sin egen självständighet utan hela Europas, och bara genom ett brett och uthålligt stöd kan Ryssland tryckas tillbaka.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Av det samlade exportvärdet utgår 6 procent från den här lilla delen av Sverige, som naturligtvis är oerhört viktig för Sveriges tillväxtförutsättningar, och vi vill att det ska bli ännu mer. Vi vill ju att Scania, och Astra för den delen, ska vara fortsatt världsledande inom sina områden. Framför allt vill vi att den gröna omställningen ska bli verklighet i Stockholmsregionen liksom i resten av landet, och där bidrar Scania i allra högsta grad.

Jag noterar och får väl ta med mig från den här diskussionen att statsrådet tänker passa när det gäller allt detta till dess att underlagen från Trafikverket är framtagna och till dess att regeringen börjar samla ihop sig till prioriteringar i en ny nationell plan. Jag får alltså inte något besked om statsrådet delar bedömningen av behovet av en ny passage över kanalen i den här delen av vägnätet.

Jag kan formulera om det lite grann för att vi kanske ska kunna få någon aning om vartåt statsrådet lutar. Jag återkommer därför till att säkerhetsläget i Sverige ju har försämrats drastiskt de senaste åren. Vi lever med ett krig i Europa, i vår absoluta närhet, och vi stärker vår försvarsförmåga på alla möjliga sätt. Då tänker jag så här: Är det rimligt att tre broar för vägtrafiktransporter och två järnvägsbroar är de enda möjliga passagerna till och från Stockholmsregionen söderifrån?

Jag tänker att detta inte kan vara en särskilt lycklig situation från en säkerhetsaspekt. Delar statsrådet åtminstone den bedömningen?

Fru talman! Statsrådet ska ha en eloge för att han är tydlig i sin argumentation. Det är alldeles riktigt att Södertälje kommun inte alls delar Trafikverkets bedömning att en breddning till tre körfält på motorvägsbron är en hållbar lösning för regionen.

Skälet till det är de upplevelser som kommunen fick genomleva under den period som motorvägsbron var under renovering efter olyckan 2016, då trafiken i huvudsak - och i väldigt stor utsträckning - leddes genom staden, mitt i centrala Södertälje. Luftföroreningsproblematiken blev enorm, vilket också har fått till följd att andra statliga myndigheter kräver av Södertälje kommun att partikelhalter och annat i centrala Södertälje måste ned.

Ytterligare en lång avstängningsperiod för ett projekt som Trafikverket vill genomföra är inte hållbart för Södertälje kommun. Det finns också starkt stöd för kommunens uppfattning, inte minst bland de stora exportföretagen i Södertälje.

Jag vill bara ge en bild av hur den här delen av Sverige fungerar. En vanlig arbetsdag är det 22 000 personer som tar sig till och från arbetet på Scania och Astra. Det är enormt stora arbetsplatser. Dessutom har Södertälje med omnejd ytterligare 30 000 personer som rör sig till sina jobb. Samtidigt ska i denna passage i princip allt gods som går på väg transporteras till övriga delar, åtminstone de södra, av Stockholmsregionen. Det här är en vital trafikpunkt för hela Sverige.

Jag tänker att det är viktigt att få detta perspektiv. Det här är inte en liten lokal fråga; det är en stor fråga som har implikationer på till exempel den svenska exporten. Det är verkligen mer än en hembygdsfråga, och det tror jag att statsrådet delar min uppfattning om.

Jag är naturligtvis medveten om att statsrådet inte kan detaljstyra. Men statsrådet ska också veta att Trafikverkets företrädare har uttalat sig lokalt i medierna om frågan och sagt att de inte kan göra någonting mer i ärendet utan att regeringen explicit uttrycker ett sådant uppdrag.

Därför är det intressant att veta vad regeringen har för ståndpunkt i frågan. Är det här en angelägenhet för Sveriges regering både när det gäller trafikföringssynpunkt och redundans men också ur säkerhetssynpunkt? Det tror jag att både befolkningen i Södertälje och Stockholms södra delar och, inte minst, våra stora exportindustrier är intresserade av att få veta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sak tror jag att statsrådet och jag är väl medvetna om. Statsrådet kan svara på samma sätt ända tills regeringen har lagt fram en ny nationell plan på bordet. Men det kan ju ta åratal innan ett sådant beslut kan komma till Sveriges riksdag. Därför vore det, inte minst med tanke på konkurrenssituationen för exportföretagen och den gröna omställningen, bra för alla inblandade om statsrådet kunde ge något uttryck för vad regeringen tycker i frågan.

Delar statsrådet bedömningen av behovet av ny passage över Saltsjö-Mälarsnittet?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tror att statsrådet är väl medveten om bakgrunden till interpellationen. Det handlar om olyckan på motorvägsbron på E4:an den 27 juni 2016. Den illustrerar med all önskvärd tydlighet hur sårbart det svenska vägnätet är just över Saltsjö-Mälarsnittet i Södertälje.

Det finns fyra vägar att komma runt om den bron havererar. Ett sätt är att åka över den lokala Saltsjöbron. Man kan också åka över Strängnäs och Enköping. Vidare kan man ta sig via Mörkö över Skanssundet med färja till Botkyrka. Statsrådet hör vilka omvägar det blir - på vägar med betydligt mindre kapacitet. Det skulle helt enkelt bli kaos - vilket det också blev 2016 - om någonting händer igen med motorvägsbron, så att den på något sätt sätts ur spel och inte fungerar.

Det här tror jag som sagt att statsrådet är väl medveten om. Det som är bekymmersamt är att landets huvudstadsregion då får kraftigt försämrade möjligheter att klara sin försörjning av transporter av såväl varor och gods som personer. I Trafikverkets tidigare plan ingick en breddning till tre körfält, men detta är bortlyft ur planen. Trafikverket gör nu inget arbete i den här frågan.

Men detta är bekymmersamt även ur ett annat perspektiv än bara det faktum att det är en trafikpassage som kan täppas till. Det har ju också uppstått ett helt annat läge med tanke på hur vi ser på säkerhetsaspekterna i det svenska samhället just nu. Det är klart att en passage i huvudstadsregionen som i huvudsak bygger på ett mycket litet antal broar för järnväg och väg är ett väldigt sårbart system i en sådan kontext.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför känner jag att det svar som jag har fått av statsrådet, som visserligen säger sig vara väl medveten om situationen, i det här läget är lite passivt. Jag frågar inte om statsrådet har kännedom, kunskap och insikter om situationen för vår kommun, Södertälje, och stora delar av Mälardalen samt exportindustrin i Södertälje, utan jag frågar faktiskt om statsrådet delar bedömningen om behovet av en ny passage. Det tänkte jag att statsrådet skulle få chans att svara på nu.

Delar statsrådet för infrastruktur i Sverige bedömningen att det finns ett behov av en ny passage över Saltsjö-Mälarsnittet i Södertälje?

Herr talman! I Ukraina utkämpas nu, som vi alla vet, ett av de allvarligaste krigen sedan andra världskriget. Den ryska krigföringen i Ukraina är brutal och det mänskliga lidandet helt ofattbart. Berättelser om sexuella övergrepp, tortyr, deportationer och avrättningar av civilbefolkning följer i de ryska truppernas spår. Den ryska statsledningen tycks vara beredd att acceptera stora egna förluster av både materiel och soldater. Människoliv värderas lågt i den ryska strävan efter geopolitiska vinster.

Den ryska invasionen av ett fredligt, demokratiskt grannland kan aldrig tolereras, och vi måste fortsätta stå upp för Ukrainas rätt att försvara sin suveränitet och sin integritet. Men Rysslands krig i Ukraina handlar om mer än så. Det är en konfrontation med hela det demokratiska väst, den europeiska säkerhetsordningen och folkrätten. I grunden handlar det om en värderingsmässig konflikt, där demokratin ställs mot auktoritärt styre eller diktatur. De säkerhetspolitiska spänningarna kommer att bestå för lång tid framöver, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försälj-ning av jaktrobotar till USA

Sveriges politik i det här allvarliga säkerhetspolitiska läget har utgått från tre delar. Det handlar om att stötta Ukraina, rikta sanktioner mot Ryssland och stärka Sverige.

Sedan invasionskriget inleddes har det svenska stödet till Ukraina uppgått till mer än 20 miljarder kronor - ett arbete som startade under den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen och som fortsatt efter regeringsskiftet. Den breda enigheten om stöd till Ukraina är en förutsättning för att stödet ska vara uthålligt och långsiktigt. Och det är en styrka för Sverige.

Utvecklingen av kriget i Ukraina är direkt avgörande för det säkerhetspolitiska läget också här i Sverige. Vi ska fortsätta stötta Ukraina på alla sätt vi kan - ekonomiskt, humanitärt och militärt.

I dag beslutar riksdagen om ännu ett stödpaket med försvarsmateriel i form av reservdelar, beredskapsvaror, ammunition, minröjningsutrustning och transportfordon till ett värde av cirka 3,4 miljarder kronor. Därtill bemyndigas regeringen att besluta om försäljning av jaktrobotar till USA, som sedan kommer att doneras till Ukraina för att stärka det ukrainska luftförsvaret. Vi socialdemokrater står fullt och fast bakom utskottets förslag.

Herr talman! Kriget i Ukraina och det förändrade säkerhetspolitiska läget kräver av oss att också stärka Sverige. För att öka vår försvarsförmåga pågår just nu en omläggning av svensk försvarspolitik. Vi har i bred enighet kommit överens om att försvarsutgifterna ska uppgå till 2 procent av bnp. Det är avgörande att de ökade resurserna till försvaret också omsätts i faktiskt ökad försvarsförmåga.

Men Sverige och medborgarnas fri- och rättigheter hotas inte enbart av det allvarliga säkerhetspolitiska läget i Europa. Den senaste tidens skändningar av religiösa skrifter har genererat reaktioner långt bortom våra landsgränser, och vi har i dag ett försämrat säkerhetsläge här i Sverige. Detta visar på vikten av att hela tiden fortsätta arbetet med att rusta Sveriges beredskap och motståndskraft såväl civilt som militärt, samtidigt som vi aldrig, aldrig sviker Ukraina.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det ska bli spännande att framöver debattera olika budgetalternativ, precis som vi gjorde i kammaren i går med Sverigedemokraterna och alla andra partier här i Sveriges riksdag.

För Socialdemokraternas del är vi extremt angelägna om att föra en stram finanspolitik som gör att vi kan vårda Sveriges möjligheter att ha ett gott välfärdssamhälle också i framtiden. Det är faktiskt så, om Dennis Dioukarev tänker efter, att den starka ekonomi som Sverige har och som regeringen har fått ta över är ett mångårigt arbete med flera år i rad av ekonomiska överskott som har gjort att svensk ekonomi nu står stabil. Det tror jag att Dennis Dioukarev i grund och botten har att tacka Socialdemokraterna för.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Dennis Dioukarev, för frågorna! Till att börja med kvarstår jag vid uppfattningen i den illustration jag gav av hur jag tycker att finanspolitiken bör agera i syfte att inte motverka penningpolitiken. Det handlar om att genomföra tuffa prioriteringar i finanspolitiken.

Vår prioritering har varit en annan än den regeringen har gjort. Regeringen har valt att sänka eller låta bli att låsa indexeringen för höginkomsttagarna till en kostnad av 13 miljarder. Vi menar att det var ett dåligt avvägt beslut när det handlar om att inte motverka penningpolitiken. Vi hade valt att genomföra bredare stimulanser till hushåll och välfärd.

När det handlar om vilka budgetalternativ som finns i kammaren röstade vi om det i går. Hur budgetalternativen ser ut efter nästa val - när det nu blir av - om den här regeringen klarar av att hålla ihop sitt underlag får vi se då.

(Applåder)

Herr talman! Med hög inflation och höga räntor pressas nu många hushåll runt om i Sverige, och de hushåll som har det snävast och har minst marginaler drabbas förstås allra värst. Det är många ensamstående föräldrar - ofta är det mammor det handlar om - som sliter varje dag för att få det att gå ihop. Att pressa tillbaka inflationen och dämpa prisökningarna är naturligtvis viktigt för alla och inte minst för dem.

Herr talman! I december 2022 noterades den högsta inflationen sedan inflationsmålet infördes i början på 90-talet. Inflationsmålet infördes i en tid när svensk ekonomi präglades av hög och volatil inflation under decennier.

I dag står Sverige betydligt bättre rustat för att möta och bekämpa inflationen. Vi har en självständig riksbank med ett trovärdigt och välförankrat inflationsmål. Det måste också sägas att arbetsmarknadens parter har tagit ett enormt ansvar för att se till att svenska löner inte ökar så snabbt att vi får en löne- och prisspiral.

Men inflationsbekämpningen har kostat på. Löntagarna har accepterat reallönesänkningar, och andelen hushåll som lever i ekonomisk utsatthet har ökat för första gången på flera år. Därför har finanspolitiken ett stort ansvar att inte motverka penningpolitiken. Det ställer höga krav på finanspolitiska prioriteringar.

Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

De åtgärder regeringen nu väljer att genomföra bör naturligtvis i första hand och i huvudsak riktas till de mest utsatta. Skattesänkningar för höginkomsttagare är enligt vår mening ett exempel på en finanspolitisk stimulans som inte är nödvändig i nuläget. Vi hade helt enkelt prioriterat annorlunda.

Herr talman! Vi behandlar vi nu betänkandet som utvärderar och följer upp penningpolitiken i år, och vi gör det med delvis ändrade förutsättningar.

Sedan den nya riksbankslagen och ändringar i regeringsformen trädde i kraft den 1 januari har finansutskottet fått ett bredare och djupare ansvar för utvärderingen av Riksbankens måluppfyllelse och effektivitet.

För att klara det utökade uppdraget har utskottet inrättat en arbetsgrupp där samtliga partier ingår. Denna arbetsgrupp ska leda arbetet och föreslå åtgärder för utskottet, som hanterar det vidare.

Det betänkande som vi behandlar i dag handlar emellertid inte om den framtida utvärderingen utan om utvärdering av Riksbanken för 2022. Då hade den nya riksbankslagen inte trätt i kraft. Vi har alltså utvärderat Riksbanken utifrån den gamla riksbankslagen där målet för penningpolitiken preciseras till att den årliga förändringen av konsumentprisindex med fast ränta, KPIF, ska vara 2 procent och tjäna som riktmärke för pris- och lönebildningen.

Rysslands invasion av Ukraina och pandemins kvarvarande störningar i utbud och efterfrågan har pressat upp inflationen under 2022.

Mätt enligt KPIF steg den med 7,7 procent under året och i december med hela 10,2 procent, vilket måste sägas vara en stor avvikelse från målet. Men de långsiktiga inflationsförväntningarna låg ändå under året på nära 2 procent.

Vid de penningpolitiska mötena i april, juni, september och november höjde Riksbanken sammantaget styrräntan från 0 till 2,5 procent. Under 2022 har direktionen varit enig i alla beslut utom på mötet i februari, då styrräntan lämnades oförändrad på 0 procent och man beslutade att fortsätta köpa värdepapper för att kompensera för förfall. Här fanns reservationer från vice riksbankscheferna Breman, Flodén och Ohlsson.

Herr talman! Utskottet har haft flera underlag för att genomföra årets utvärdering: Riksbankens egen årliga redogörelse för penningpolitiken och två öppna utfrågningar av direktionen. Professorerna John Hassler och Per Krusell och docent Anna Seim vid Centrum för penningpolitik och finansiell stabilitet vid Stockholms universitet har också på utskottets uppdrag utvärderat penningpolitiken 2022. Deras rapport har varit ett värdefullt underlag för utskottet, och vi delar flera av deras slutsatser.

Utskottet noterar och välkomnar att Riksbanken i sin egen redogörelse lyfter fram behovet av att förbättra arbetet med inflationsprognoserna eftersom man i likhet med flera andra centralbanker underskattade kraften i återhämtningen efter pandemin. Några av de åtgärder som Riksbanken lyfter fram är ökat fokus på förändringar i företagens beteende när det gäller prissättning, bättre omvärldsbevakning och mer arbete med modeller för olika scenarier.

Herr talman! Utskottet har i bred enighet landat i några slutsatser. Eftersom inflationsförväntningarna under 2022 låg nära 2 procent delar vi de externa utvärderarnas bedömning att Riksbanken trots allt i stort levde upp till prisstabilitetsmålet. Men vi delar också utvärderarnas bedömning att penningpolitiken borde ha stramats åt tidigare, redan i februari. Tidigare höjd ränta och snabbare avveckling av värdepappersinnehaven hade kunnat leda till en minskad risk för tappat förtroende för Riksbanken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

Riksbankens prognosarbete var bristfälligt och missade det inflationstryck som uppstod i flera länder i slutet av 2021. Riksbanken borde också, åtminstone vid mötet i februari, ha arbetat med olika scenarier för inflationen och kommande styrräntor.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och önska utskottskansliet, kollegorna i utskottet, talmanspresidiet och Riksdagsförvaltningen en riktig trevlig sommar.

Herr talman! Det är väl känt att läget är kärvt för många kommuner och regioner, liksom för hushållen och företagen i vårt land. De generella statsbidrag som regeringen har skjutit till är långt ifrån tillräckliga. Vi ser nu effekterna i form av varsel om uppsägningar i skolan och underskott i sjukvården.

Efter regeringens löftesbrott och oskickliga hanterande av elstöden är det ändå tänkt att kommunerna tillsammans med företagen ska få elstöd som kompensation för de ökade utgifterna. Det förhåller sig så att det elstöd som är utlovat för kommunerna också innebär ett tak på max 20 miljoner kronor, vilket gör att utlovade 50 öre per kilowattimme i exempelvis Stockholmsregionen i själva verket blir 3 öre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga går till ansvariga statsrådet Slottner. Är det rimligt att i det kärva ekonomiska läget behandla kommunsektorn på det sättet, eller är det här ännu ett exempel på ett oskickligt olycksfall i arbetet?

Herr talman! Jag har noterat att statsrådet reser runt i landet för att inhämta kunskap om hur socialtjänsten arbetar och ta in input. Det är jättebra!

Jag kan rekommendera en resa till Södertälje, som jag kommer från. Södertälje skulle med Socialdemokraternas budgetförslag ha fått ett tillskott på 91 miljoner i år i generella statsbidrag. Det är en kommun med drygt 100 000 invånare. Men med den nuvarande regeringens budget blir det bara ungefär hälften. Det är en stor skillnad för en kommun som ska planera och klara välfärdens verksamheter. Detta är en illustration av den poäng jag har försökt göra här.

Kommunerna måste ha en trygg bas att stå på för att klara sina välfärdsuppdrag. När vi då kräver och gemensamt önskar att man ska göra mer i samverkan med andra aktörer för att få stopp på nyrekryteringen till kriminella gäng måste man också veta att resurserna kommer.

När det gäller miljarden vill jag återigen framhålla för statsrådet att vi är helt överens. Det som skiljer oss åt i våra respektive budgetar när det handlar om det förebyggande arbetet är att vi vill satsa mer på ökade generella statsbidrag. Vi har 500 miljoner kronor i en satsning på socialtjänsten, och vi satsar en krona på det förebyggande arbetet för varje krona vi satsar på polisen.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen har sett till att kommunerna kompenserats tredubbelt för de påfrestningar som har varit under pandemin och det ekonomiska tapp som detta har inneburit. Det är mycket mer än den tidigare borgerliga regeringen gjorde under tidigare kriser. Detta har gjort att kommuner har haft möjlighet att satsa.

Jag vill visa på Södertälje kommuns satsningar. De kostar 30 miljoner om året. Det är ganska mycket mer än regeringens satsning på 10 miljoner för hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet kan ironisera över de frågor som ledamöterna ställer till statsrådet, men det vore mer klädsamt att försöka svara på dem. Jag tar till mig att statsrådet ser framför sig att det ska byggas upp något slags centralt stöd för socialtjänsterna runt om i landet, men man hade kunnat vara tydligare med det i svaret. Så det är bra att vi får besked om detta här i dag.

Den miljard som statsrådet har talat om i ett pressmeddelande och som man pratar om när man är ute i landet och besöker kommunerna gäller sådant som vi är överens om. Vi är överens om nästan allt. Det som skiljer oss åt i våra respektive budgetförslag är att vi, utöver det regeringen har lagt på detta område, lägger ytterligare en halv miljard till socialtjänsten och en krona för varje krona som satsas på polisen. Det är substantiella tillskott.

Till yttermera visso är det också så - och detta tror jag att statsrådet måste fundera lite grann över - att om kommunerna ska kunna ikläda sig det stora ansvar som socialtjänst, skola och andra delar av kommunernas verksamheter har på ett tydligare, bättre och effektivare sätt, vilket jag tror att vi båda är intresserade av, krävs det att kommunerna i grunden har en trygg och stabil finansiering för den välfärdsverksamhet de bedriver. Om man då som regering pratar väldigt mycket om att det nu ska påbörjas ett stort arbete för att lyfta de brottsförebyggande insatserna, som om det vore något nytt som den här regeringen har kommit på, måste man börja från början. Man måste ge kommunerna grundförutsättningarna för att de ska kunna växla upp detta arbete. Det räcker inte med pressmeddelandepengar, utan det krävs generella statsbidrag i en storleksordning som gör att kommunerna kan klara av uppgiften.

Detta är nämligen inte den enda uppgiften. Det är en av de viktigaste uppgifterna men inte den enda uppgift som kommunerna har i Välfärdssverige. Det handlar om skola, äldreomsorg och olika typer av insatser för stöd och service i omsorgen. Detta vet statsrådet.

Men de 6 miljarder i generella statsbidrag som den här regeringen har levererat är alldeles för lite för att kommunerna runt om i Sverige ska orka med att ta på sig ytterligare ansvar för detta, för i praktiken står man nu inför nedskärningar.

I vårt budgetförslag har vi lagt dubbelt så mycket i satsningar på generella statsbidrag. Vi har lagt en halv miljard kronor på förstärkningar av socialtjänsten. Och vi har sagt att för varje krona mer som vi satsar på polisen ska vi satsa lika mycket på det förebyggande arbetet. Detta är substantiella satsningar, och det är satsningar som jag tror att kommunerna skulle se som tydliga så att de vågar satsa.

Tyvärr når regeringen inte ända fram här. Det finns inga nyheter i regeringens budget mer än de här 10 miljonerna och utredningen om insatser där vårdnadshavare inte behöver lämna samtycke. Det är ganska fattigt.

Vi är överens om problembeskrivningen, men vi är sannerligen inte överens i frågan om den här regeringen gör tillräckligt eller inte. Min bild är att det bara är prat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det var väldigt många ord men väldigt lite konkretion, får man säga.

Det skulle bli 34 482 kronor och 75 öre per kommun om man slog ut det här på de 290 kommunerna. Det är en försvinnande liten satsning; det tror jag att statsrådet håller med om.

Det räcker inte att prata. Det räcker inte med alla ord som finns i interpellationssvaret. De här 10 miljonerna blir i själva verket en illustration av att regeringen står rätt handfallen inför behovet av att arbeta förebyggande för att motverka att unga dras in i kriminalitet. Illustrationen förstärks av att statsrådet inte kan redogöra för hur dessa 10 miljoner ska kunna användas.

Det är egentligen på det sättet att det som regeringen föreslår i sin budget på det här området i huvudsak är sådant som den socialdemokratiska regeringen har startat arbete med och påbörjat. Det enda riktigt nya som regeringen har är de här 10 miljonerna och den utredning som statsrådet pekade på om insatser för att man ska kunna vidta åtgärder utan att vårdnadshavarna lämnar samtycke.

Det här minimala anslaget är helt otillräckligt. Statsbidragen som regeringen lämnar till kommunerna, som ska axla ansvaret att växla upp det brottsförebyggande arbetet, är också helt otillräckliga. För att de ska klara av att ta det ansvaret, bygga ut det brottsförebyggande arbetet och se till att socialtjänsten får en större verktygslåda för att klara av att hantera det behöver de grundläggande förutsättningarna för kommunernas arbete i välfärden fungera. Då behöver kommunerna ökade statsbidrag, framför allt ökade generella statsbidrag.

Regeringen är helt otillräcklig också på det här området. De 6 miljarder i generella statsbidrag som högerregeringen vill ge kommunerna i ökade anslag motsvarar ju inte på långa vägar det grundläggande behov som till exempel Sveriges Kommuner och Regioner har pekat på. Det är uppemot 20 miljarder som skulle krävas för att klara de grundläggande välfärdstjänsterna.

Regeringen pratar väldigt mycket om att det nu ska till ökad samverkan. Kommunerna ska göra mer. Socialtjänsten ska få fler verktyg. Det ska samverkas med det omgivande samhället och polisen. Då behövs det verkligen en grundläggande trygghet hos kommunerna för att de ska våga och orka ta på sig ytterligare insatser som så väl behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att arbeta förebyggande är något som vi socialdemokrater har förstått är en nyckel till framgång. Under lång tid har det legat för oss i arbetet med att stoppa nyrekryteringen till gängen.

Dessvärre är högerregeringens prat i de här frågorna just prat. Man springer nu i kapp en verklighet som sprungit ifrån högern, som tidigare bara talat om repressiva åtgärder.

Jag hoppas att statsrådet under den här debatten kan ge mig lite klarhet i om jag drar rätt slutsatser när jag konstaterar dels att de 10 miljonerna i själva verket var pressmeddelandepengar för statsråd, dels att det ännu är högst oklart hur socialtjänstens arbete ska stärkas. Har jag tolkat statsrådet korrekt?

Fru talman! Jag noterar att statsrådet Wykman fortsätter att vara grälsjuk kring förmögenhetsskatten. Jag deklarerade tydligt i mitt förra inlägg att Socialdemokraterna inte har något förslag om att införa förmögenhetsskatt i Sverige, och det vet statsrådet Wykman.

Det är också intressant i det här sammanhanget att statsrådet framhåller behovet av öppenhet och transparens. Det kanske är lite jobbigt för en företrädare för en regering som i 20 år vill sekretessbelägga uppgifterna om vilket elstöd hushållen i Sverige får. Det är ett förfarande som är helt apart när det handlar om den svenska offentlighetsprincipen. Jag tycker att det var lite magstarkt.

Min poäng med att väcka den här frågan i dag är att vi är på väg in i en situation i den svenska och europeiska ekonomin, och i omvärldsekonomin, som är väldigt skakig. Vi har ett bekymmer med hushållens höga skuldsättning i Sverige - det är statsrådet och jag överens om.

Om statsrådet tycker att det är obehagligt att Socialdemokraterna tycker att det är rimligt att införa en möjlighet för myndigheter med ansvar för att värna den finansiella stabiliteten att också få data på hushållens tillgångar kan han väl bortse från det. Det är ju ändå så att kravet kommer från just de myndigheter som har det ansvaret.

Jag känner att vi som lagstiftare har ett ansvar att, om det är möjligt, tillgodose önskemålen från myndigheterna - i det här fallet framför allt Riksbanken och Finansinspektionen. Jag beklagar om det är så att statsrådet Wykman - som för övrigt också egentligen vill avskaffa amorteringskravet och öka på den finansiella instabiliteten - inte är beredd att lämna tydligare besked i den här frågan nu, för krisen står för dörren.

Fru talman! Jag beklagar att statsrådet i stället för att fördjupa diskussionen om det behov som Riksbanken och Finansinspektionen ser, det vill säga att Sverige ska få ökade kunskaper om hushållens hela situation, grälsjukt börjar diskutera Socialdemokraternas partikongresser eller huruvida Socialdemokraterna vill införa förmögenhetsskatt eller inte. Vi gav tydliga besked om det före valet. Det vet statsrådet Wykman. Men statsrådet Wykman använder nu anfall som bästa försvar i frågan.

Det är tråkigt att vi inte kan föra en lugn och saklig diskussion om att våra två tunga myndigheter i Sverige tillsammans med IMF önskar få verktyget att se hur också tillgångssidan ser ut för de svenska hushållen. Jag tror att det vore bra om vi kunde föra en sådan lugn och sansad diskussion.

Som jag sa i mitt första inlägg har jag stor respekt för att beredningsprocessen i Regeringskansliet ska ha sin gång. Men jag tycker att det är lite begärt att klämma statsrådet Wykman på Moderaternas, eftersom statsrådet företräder Moderaterna, ståndpunkt i frågan. Moderaterna i finansutskottet var, enligt det citat jag tidigare läste upp, eniga. Det vore befriande ifall vi kunde få en hint om statsrådets färdriktning i frågan.

Kan det vara på det sättet att statsrådet känner en viss osäkerhet när det gäller om det största partiet i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, skulle släppa fram en proposition på området eller säga stopp? Sverigedemokraterna var det enda partiet i finansutskottet som motsatte sig att gå fram med tillkännagivandet som sedan blev riksdagens beslut. I Tidöavtalet regleras det tydligt att varje proposition, varje regleringsbrev och i stort sett varje mått och steg regeringen tar ska förankras hos samtliga samarbetspartier i regeringsunderlaget.

Som en parentes i sammanhanget kan vi också konstatera att statsrådets brist på klara svar i frågan om möjligt blir än mer bekymmersamt i ljuset av att regeringen nu, trots massiv kritik från Lagrådet, i 20 års tid vill sekretessbelägga information om hur elstödet faller ut. Det är ett ställningstagande som skulle ligga väl i linje med dem som inte anser att det är nödvändigt att veta hur hushållens tillgångar ser ut, fru talman.

Men oavsett vilka de egentliga skälen är till att statsrådet i dag inte kan lämna besked om det kommer någon proposition från regeringen i linje med utredningens förslag eller Riksbankens, Finansinspektionens och riksdagens önskemål tycker jag att det är angeläget nu på grund av inflationen, räntorna, kriget i Ukraina och lågkonjunkturen som vi är på väg in i. Vi frestas på, både samhälleligt och individuellt. Det är angeläget att få någon typ av besked från statsrådet eftersom vi lever i en väldigt osäker tid, precis som statsrådet också sa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om statsrådet inte tycker att den här vägen är lämplig - har statsrådet då någon annan idé om på vilket sätt man skulle kunna tillmötesgå Riksbankens, Finansinspektionens, IMF:s och flera andra aktörers önskan om att skapa en helhetsbild av hushållens tillgångar och skulder i Sverige för att bättre värna den finansiella stabiliteten?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Wykman för svaret, även om det var väldigt kortfattat.

I Sverige har vi, som statsrådet är väl medveten om, under många år fattat beslut om åtgärder för att stärka den finansiella stabiliteten i vårt land efter 90-talets kriser, inte minst finanskrisen. Vi ser också att ytterligare åtgärder kommer att behövas åren framöver.

Den här interpellationen handlar om ett specifikt område där vi behöver veta mer. Vi har god kännedom om hushållens skuldsättning. Det är bra. Men vi vet alldeles för lite om hushållens tillgångar. Det är mindre bra. Det innebär nämligen att vi i politiken och de myndigheter som är ansvariga för att värna den finansiella stabiliteten i Sverige inte har en heltäckande bild av läget.

Det finns förvisso många tyckare på området. Men det finns inte längre några säkra data eftersom uppgifterna försvann från självdeklarationen 2007, när förmögenhetsskatten avskaffades. Till detta kan också läggas att bristen på den typen av data försvårar för forskningen på området. Det är olyckligt.

Hushållens höga skuldsättning har under flera år varit ett rejält orosmoln. När räntorna stiger och inflationen är hög krymper hushållens marginaler rejält. Det är ett obehagligt faktum. Mot den bakgrunden är Riksbankens önskemål från våren 2019 om att utreda möjligheterna att samla in statistik också över hushållens tillgångar begripligt. Hade man kunnat göra det hade det redan varit gjort. Men det visade sig att Riksbanken gjorde den korrekta bedömningen att det inte fanns stöd i lagstiftningen för det. Därför vände man sig till finansutskottet och begärde att få en utredning på området.

År 2019 fattade finansutskottet beslut om tillkännagivandet som statsrådet nämner. Jag ska, för att visa hur bred enigheten var, citera vad som faktiskt stod i betänkandet. "Det behövs en ny detaljerad statistik över hushållens tillgångar och skulder för att Riksbanken och Finansinspektionen och eventuellt andra berörda svenska myndigheter ska kunna göra djupgående analyser av skuldutvecklingen, bedriva ett krisförebyggande arbete och motverka finansiell instabilitet i det svenska samhället." Noterbart är att också Internationella valutafonden sedan flera år tillbaka har uppmanat Sverige att samla in och bygga upp detaljerad statistik på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I utredningen som Finansdepartementet har skickat ut på remiss finns det konkreta förslag. I betänkandet föreslår man ett ikraftträdande den 1 januari 2024. Det är bråttom. Vi lever i en orolig omvärld.

Jag har respekt för att statsrådet vill invänta remissvaren. Men jag tycker inte att det är för mycket begärt att här i dag, när vi ändå diskuterar frågan, få veta ifall statsrådet gör samma bedömning som Riksbanken, Finansinspektionen, Internationella valutafonden och flera andra om att den typen av statistik behövs för att vi på ett bättre sätt ska kunna värna den finansiella stabiliteten i Sverige.

En ny riksbankslag (vilande grundlags-förslag m.m.)

Herr talman! I dag ska vi slutligen fatta beslut om en ny riksbankslag och lagar som hör till ärendet. Det innebär att vi får en ny lag för Sveriges riksbank från den 1 januari 2023.

Man kan inte säga annat än att vägen hit har varit lång. Jag är en av dem som har haft förmånen att ha fått delta från start till mål i arbetet. Det har varit ända från den parlamentariska utredningen som tillsattes i december 2016 och över ett delbetänkande om kontanthanteringen. Arbetet har gått vidare med att få fram ett slutbetänkande som överlämnades till regeringen 2019. Därefter har det skett genom en aktiv process och dialog mellan departementet och partiföreträdare i finansutskottet. Det har pågått fram till dess att regeringen lämnade en proposition till riksdagen i november 2021.

Mot bakgrund av att det krävs ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen för att få allt på plats behandlades detta förslag första gången av den förra riksdagen. Nu är vi här och ska behandla och fastställa förslagen i en andra omgång, och vi ska fatta beslut i dag.

Att processen har varit lång är fullt rimligt. Verkligheten har på många sätt förändrats sedan den gamla riksbankslagen trädde i kraft 1989. Det nya ekonomisk-politiska landskapet bland annat när det gäller växelkursregimen, avregleringen och internationaliseringen av de finansiella marknaderna och inte minst vårt EU-medlemskap ställer krav på att Riksbanken omfattas av en modern och ändamålsenlig lagstiftning.

Herr talman! För oss socialdemokrater har det varit av största vikt att nå en så bred parlamentarisk enighet som möjligt om den nya lagen, och det har vi också uppnått. Riksbanken är en central aktör i Sveriges finansiella system.

Grunduppdraget att säkra att svenska pengar håller sitt värde över tid och att upprätthålla ett effektivt betalningsväsen är avgörande såväl för samhället som helhet som för enskilda medborgare. Därför menar vi att en politisk otydlighet om Riksbankens mandat vore djupt olycklig.

Den nya lagen och ändringar i andra lagar som berörs klargör nu Riksbankens ställning som en oberoende centralbank. Riksbanken ska finansiera sin egen verksamhet och vara finansiellt oberoende av staten. Samtidigt stärks nu förutsättningarna för demokratisk granskning, öppenhet och insyn i bankens verksamhet.

Riksbankens ansvar för penningpolitiken, det finansiella systemet, betalningsmedel, fredstida krissituationer och höjd beredskap samt internationell verksamhet blir nu tydligt. Det ansvar, de befogenheter och de verktyg som Riksbanken förfogar över inom respektive område klargörs med den nya lagen.

Det blir också tydligt hur Riksbanken ska hantera olika ansvarsområden inom sig och i förhållande till Finansinspektionen och Riksgäldskontoret.

Herr talman! I den nya lagen formuleras prisstabilitetsmålet om från att har uttryckts som att "upprätthålla ett fast penningvärde" till att nu uttryckas med att "målet är att upprätthålla en låg och stabil inflation". Den nya lagen klargör också att Riksbanken, utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet, ska ta realekonomiska hänsyn och bidra till en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning, vilket har varit ett viktigt mål för oss socialdemokrater.

Att Riksbanken förfogar över prisstabilitetsmålets utformning är av central betydelse för den ekonomiska politiken och samhällsekonomin. Därför är det viktigt att eventuella förändringar av prisstabilitetsmålet som Riksbanken vill göra ska prövas här i Sveriges riksdag. Om riksdagen inte vill godta ett sådant förslag från Riksbanken ska det tidigare målet gälla.

Riksbankens finansiella oberoende stärks i och med de nya regler som införs om vinstdisponering, det egna kapitalet och upplåning av valutareserven. Förhållandet till unionsrätten tydliggörs. Det blir också tydligt att Riksbanken ska tillämpa det växelkurssystem som regeringen beslutar om.

Riksbankens roll för kontanterna i samhället regleras. Bland annat blir det tydligt att Riksbanken har ansvar för att det finns kontanter i hela Sverige. Riksbanken får skyldighet att driva minst fem depåer för lagring och ut- och inlåning av sedlar. Det blir tydligt att Riksbanken ska se till att allmänheten ska kunna göra sina betalningar under fredstida kriser och höjd beredskap. Riksbanken ska vidare identifiera hot mot en hållbar utveckling, och i Riksbankens internationella arbete ska utgångspunkten vara att riksdagens och regeringens övergripande ståndpunkter gäller.

Vissa organisationsförändringar genomförs också. Direktionen minskas från sex till fem ledamöter, och ett ansökningsförfarande införs för att anställa nya direktionsledamöter. Samtliga ledamöter i riksbanksfullmäktige och direktionen ska anmäla innehav av finansiella instrument till riksdagen. Riksbanksfullmäktige får i uppgift att ansvara för beslut om bankens disposition av årets resultat, och riksdagen ska godkänna detsamma.

Herr talman! Eftersom Riksbanken är en myndighet direkt underställd riksdagen vill jag särskilt för kammaren framhålla det utökade ansvar som finansutskottet genom den nya lagen får när det handlar om att granska hela Riksbankens verksamhet, alltså inte enbart penningpolitiken och i någon mån den finansiella stabiliteten.

Det utökade ansvaret innebär till exempel att Riksbanken kan kallas till utskottet regelbundet för att höras om andra frågor som nu omfattas av lagen. Det gället till exempel kontanthanteringen eller krisberedskapsfrågor.

Utskottets ansvar kommer till uttryck i riksdagsordningen, och finansutskottets medel utökas med 5 miljoner kronor från och med 2023 för att vi i utskottet ska kunna utöva det nya ansvaret.

Jag vill därför för kammaren nu redovisa att finansutskottet redan under förra veckan fattat inledande beslut om formerna för det utökade granskningsansvaret.

En fast arbetsgrupp inom utskottet kommer att formas, som tillsammans med kanslipersonal fortlöpande kommer att planera och leda granskningsarbetet inför beslut i utskott och i förekommande fall här i kammaren. Utskottet kommer också att utveckla formerna för kontinuerlig granskning av riksbanksfullmäktiges och direktionens värdepappersinnehav.

Avslutningsvis: De beslut vi fattar i dag om en ny riksbankslag innebär att ett omfattande lagstiftningsarbete går i mål. Såväl regeringsformen som riksdagsordningen ändras, en ny riksbankslag kommer på plats och ett flertal lagar ändras.

Jag vill tacka övriga partiers företrädare för ett gott samarbete under de år då resan har pågått, och jag vill rikta ett särskilt tack till berörd kanslipersonal i finansutskottet och konstitutionsutskottet som har arbetat med detta stora lagstiftningspaket. Tack!

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionen.

(Applåder)