Markus Kallifatides

Herr talman! Vi socialdemokrater står bakom ett helt enigt utskottsförslag om att avslå samtliga motioner på associationsrättens område, i huvudsak med hänvisning till redan pågående beredning av reformförslag i Regeringskansliet.

I allt väsentligt är det alltjämt den tidigare S-ledda regeringens arbete på området som tas vidare av regeringen Kristersson.

Här kan nämnas digitala bolags- och föreningsstämmor och näringsförbud till följd av förbud mot att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Nu föreligger också en lagrådsremiss gällande avskaffat krav på bevarande av räkenskapsinformation i original. Det är ett välkommet förslag om modernisering av redovisningsreglerna.

Vi socialdemokrater kommer givetvis även i fortsättningen att konstruktivt och kritiskt granska förslag när de väl kommer på riksdagens bord och kan mycket väl återkomma med egna initiativ under mandatperioden. Men det är naturligtvis i grunden bra för Sverige att det råder bred enighet här i riksdagen om att associationsrättsliga frågor om bolagsformer, bolagsstyrning, bokföringsregler med mera bör utredas och beredas noga innan beslut om ny lagstiftning fattas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Associationsrätt

Dessutom uppfattar jag att det råder stor samsyn om att associationsrätten måste utformas med ett flertal legitima ändamål i sikte. Det gäller företagandets behov av rimligt smidig administration, statens intresse av ordning och reda i bland annat skatteuppbörden, allmänhetens möjligheter att bevaka sina intressen som anställda, kunder eller leverantörer till exempelvis aktiebolag och intresset av skydd mot överutnyttjande av associationsformer såsom aktiebolag för kriminell verksamhet. Associationsrätten är ett område för sans och balans, som de allra flesta politikområden.

Herr talman! Jag hoppas att civilutskottets viktiga arbete med associationsrätten även framöver präglas av det allvar som frågor om företagandets och civilsamhällets villkor, skattesystemets funktionssätt och kampen mot ekonomisk brottslighet förtjänar.

Fru talman! Jag når inte fram med den uppenbara sanningen att detta handlade om lagen om valfrihetssystem och inte om möjligheten att inrätta olika valmöjligheter för medborgare i välfärden - det är två olika frågeställningar. Men jag når inte fram.

Jag har också ställt två konkreta frågor. Den ena var om det inte är dags att utreda de administrativa kostnaderna för hanteringen av valfrihetssystem. Jag väntar på svar. Den andra var det den enklaste frågan av alla: Är regeringen beredd att göra något åt den fria etableringsrätten - ja eller nej? Jag tycker mig höra ett nej, men statsrådet får gärna bekräfta det.

Fru talman! Efter dessa 14 år med lagen om valfrihetssystem, varför inte ta lärdom? Statsrådet framhåller i sitt svar till mig att det sedan 2019 krävs tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, för att få bedriva verksamheter inom flera välfärdsområden och att detta i sig innebär en begränsning av den fria etableringsrätten i LOV men att regeringen ser att detta inte är tillräckligt. Det torde ju också vara en väldig inskränkning av valfriheten att staten tvingar regioner att använda sig av LOV inom primärvård med mera.

Jag vill tacka statsrådet för debatten och tillönska henne en god jul. Julen är ju ljusets och hoppets högtid, så jag hoppas att även moderater under juluppehållet ska komma till lite fördjupad insikt om skillnaden mellan offentliga organisationer, där man tjänar medborgarna, organisationer där man tjänar till exempel Gud och privata organisationer, där man tjänar aktieägarna.

Vi socialdemokrater är fast beslutna att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och se till att alla medborgare får de välfärdstjänster som de har rätt till, fördelade efter behov och finansierade efter bärkraft, att välfärdsarbetarna har rätt lön, rätt kompetens och rätt arbetsvillkor och att kriminella gäng inte får vara ens i närheten av vår skattefinansierade välfärd, fru talman. Lagen om valfrihetssystem och den fria etableringsrätten bör reformeras i grunden.

(Applåder)

Fru talman! Jag får påminna om det jag sa inledningsvis: Min interpellation gällde inte valfriheten, utan den gällde lagen om valfrihetssystem.

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi konstaterade i rapporten Dags för omprövning från 2017 att valfrihetssystem av olika slag har inneburit ett ökat utbud och inflytande för brukarna på en del områden men att detta inflytande är ojämnt fördelat över befolkningen och dessutom ger upphov till en rad oönskade effekter.

I samma rapport konstateras att valfrihetssystem baserat på skolpeng och andra schablonersättningar har den egenskapen att hela vinsten med en eventuell produktivitetsökning stannar hos företagsägare och därför är mindre intressant ur ett offentligfinansiellt perspektiv. Det blir liksom ingen effektivisering för skattebetalaren även om verksamheten skulle effektiviseras som ett resultat av konkurrens.

Det kan dock bli en besparing om schablonersättningen sänks, fru talman, och kanske är det detta som är pudelns kärna. Kan det möjligen vara så att det verkliga målet med många av valfrihetsreformerna från alliansåren 2006-2014 i praktiken var att sänka de kommunala och statliga utgifterna för verksamheten och möjliggöra för ansvariga politiker att sänka skatter och hålla armlängds avstånd till den allt kärvare verkligheten i välfärden?

Så här säger kommunalarbetaren och skyddsombud Anna Collin i tidningen Arbetet: "Vi kan inte längre garantera den individuella omsorg som utlovas. Vi kan heller inte bidra med trygghet och kontinuitet eftersom vi är drabbade av kronisk underbemanning. Vi stressar igenom våra pass och det finns noll utrymme att se en individ. Vi måste lämna dem som ligger inför döden ensamma längre stunder och hoppas att personen inte avlider innan vi har tid att återkomma. Det är åt helvete. Det är ovärdigt. Det är svensk äldreomsorg 2023."

Professor Marta Szebehely har redovisat att antalet brukare som personal i hemtjänsten ombesörjer per arbetspass har ökat har ökat från fyra till tolv per dag sedan 1980-talet, fru talman. Tolv på ett arbetspass, att jämföra med fyra!

Fru talman! Är det möjligen därför högerpolitiker månar så mycket om just lagen om valfrihetssystem och den fria etableringsrätten? Statsrådet blandar ihop frågan om denna specifika lagstiftning med den bredare frågan om valfrihet och pratar faktiskt om ganska många olika saker i sitt interpellationssvar till mig.

Handlar det om att moderata ministrar och kommunpolitiker av olika partifärg runt om i landet ska kunna fortsätta att skära ned på äldreomsorgen - och dessutom få hjälp med marknadsföringen av eländet av vinstsugna entreprenörer med otrygga och utsatta timanställda som inte orkar kämpa emot? Är det därför, Anna Tenje, som jag inte kan få ett konkret svar på min ganska enkla fråga om regeringen är beredd att begränsa den fria etableringsrätten inom lagen om valfrihetssystem? Jag vill ha ett ja eller ett nej.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Min interpellation gäller lagen om valfrihetssystem och den fria etableringsrätten för privata aktörer enligt den lagstiftningen. Min interpellation gäller inte möjligheten för medborgare att välja mellan olika utförare av välfärdstjänster. För det ändamålet finns för övrigt en annan fullt fungerande lagstiftning: lagen om offentlig upphandling.

Enligt den senaste statliga utredningen på området har valfrihet enligt LOV vid något tillfälle varit infört i 179 av 290 kommuner. 21 av dessa har valt att avskaffa sina system. I oktober 2022 fanns 158 kommuner som drev minst ett valfrihetssystem i sin kommun. Det är främst inom hemtjänstområdet som kommunerna inrättar valfrihetssystem enligt lagen om valfrihetssystem.

Fru talman! Ska en sådan här uppdragsrelation mellan det offentliga och en privat utförare kunna fungera som det är tänkt krävs att tre förutsättningar är uppfyllda: ett noggrant specificerat avtal, information om vad som faktiskt har utförts och sanktioner om avtalet inte har följts av uppdragstagaren. Detta är helt grundläggande ekonomisk organisationsteori, som jag har undervisat om i 25 år av mitt liv.

De här utmaningarna finns också när verksamhet utförs i egen regi, men lösningar som valfrihetssystem med fri etableringsrätt komplicerar det hela. Förutsättningarna förändras när den offentliga beställaren inte längre är arbetsgivare till den som utför själva arbetet. Anställningsavtalet är en helt annan typ av avtal än upphandlingskontraktet. Till det kommer att demokrati, objektivitet, legalitet, fri åsiktsbildning, likabehandling, meddelarfrihet och offentlighetsprincip inte är vare sig norm eller paragraf i aktiebolagslagen, fru talman.

Av det skälet finns hos mig en grundläggande skepsis mot vinstdrift i den skattefinansierade välfärden. Här finns, fru talman, sannolikt en djupt liggande skillnad i världsuppfattning mellan statsrådet och mig. Det är, som statsministern brukar säga, okej att tycka olika.

Något som ofta försvinner ur debatten är kostnaden för att upprätta och administrera valfrihetssystem för den fria etableringen. De senaste åren har ett antal kommuner, som jag sa tidigare, avslutat sina valfrihetssystem just med hänvisning till de administrativa kostnaderna för systemen.

I utredningsbetänkandet Kommuners och regioners kostnader för valfrihetssystem - ett kunskapsunderlag visas att det generellt finns påtagligt lite kunskap om just regioners och kommuners administrativa kostnader för valfrihetssystemen. Men den utredningen hade helt enkelt inte i uppdrag att också försöka uppskatta hur stora dessa kostnader i verkligheten är. Det i sig är naturligtvis uppseendeväckande och ett direkt resultat av den marknadsfundamentalism som präglat denna kammare i decennier. Det tycks närmast råda ett slags tankeförbud på området.

Min följdfråga till statsrådet Anna Tenje blir: Är det inte dags att åtminstone ta reda på vad hela marknadssystemet i välfärden kostar skattebetalarna?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för tidigare svar.

Till Roger Hedlund, Sverigedemokraterna, vill jag betona att vi socialdemokrater har lagt fram förslag om att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling tills vidare. Det tror jag fortfarande är under beredning på Regeringskansliet. Så var det med det.

Jag vill nämna något som jag skönjde i ministerns tidigare anförande. Det finns ett besvärande bakåtblickande drag i svensk parlamentarisk debatt. Nu är det Andreas Carlson som sedan ett år tillbaka är infrastruktur- och bostadsminister. Världen förändras. Det blir krig, det blir fred, det blir elände, det blir hopp.

Här står vi. Det här är verkligheten. Vi har ett kollapsande bostadsbyggande i Sverige, vi har accelererande bostadsbrist och förvärrade sociala problem. Vad gör sittande regering och rådande riksdagsmajoritet åt problemen? Det är frågan. Det är det som vi har interpellationer till. Jag fick inte svar på mina två kanske lite omständligt uttryckta frågor. Jag upprepar dem och hoppas på svar i ministerns kommande inlägg.

Vilka åtgärder, fler än de redan vidtagna eller föreslagna, ser bostadsminister Andreas Carlson framför sig när han gör bedömningen att det skulle vara lämpligt ur ett ekonomiskt perspektiv, alltså när inflationen anses tillräckligt bekämpad, att ta fram nya verktyg ur verktygslådan?

Hur ser statsrådet på hittillsvarande prioriteringar av en mängd skattesänkningar framför ens de mest minimala satsningar på att få spadar i backen på svenska byggarbetsplatser igen?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svar på Denis Begics angelägna interpellation. Jag kommer möjligen att föregripa saker som statsrådet kommer att säga längre fram i interpellationsdebatten. Vi har hunnit med några vändor tillsammans i kammaren i dessa frågor.

Vi socialdemokrater menar att de åtgärder som Andreas Carlson räknar upp, även interpellationssvaret på Denis Begics fråga i dag, är otillräckliga. Vi föreslår en rad skarpa och omedelbara åtgärder för att möta en akut krissituation för bostadsbyggandet i Sverige, och vi har redan under kvällen haft flera debatter i ämnet.

Jag har egentligen två frågor som jag vill skjuta in i debatten.

Regeringen tycks göra bedömningen att även ganska små insatser här och nu för att få fart på bostadsbyggandet på något sätt skulle äventyra inflationsbekämpningen. Det är en argumentation som vi ofta hör. Då skulle jag vilja höra, lite djupare, resonemangen bakom att man samtidigt som man har det budskapet går fram med omfattande skattesänkningar som ökar de disponibla inkomsterna brett i samhället. Därmed höjs potentiellt vår konsumtionsförmåga, som eventuellt driver på inflationen. Varför är det en bättre prioritering att sänka drivmedelsskatten för mig och Andreas Carlson, i den mån vi har "fel" fordon, sänka plastpåseskatten, införa lyxrutavdrag och nu senast ge besked om sänkt skatt på kapitalinkomster på investeringssparkonton? Varför är det en bättre åtgärd i det här läget än att skjuta till medel till den typen av åtgärder?

Här kommer min nästa fråga. Bostadsministern signalerar att regeringen redan ser framför sig att inflationen har gått ned. Andreas Carlson har återkommande talat om en bredare verktygslåda. Regeringen står beredd att vidta flera åtgärder. Vilka skulle dessa åtgärder vara, och hur kommer det sig att man inte tar till dem redan i det här läget? Vi socialdemokrater försöker envetet hävda att det är oerhört angeläget att nu sätta in akuta åtgärder.

Jag vill knyta an till en av de frågor som Denis Begic tar upp i sin interpellation, nämligen frågan om boendesegregation - och här vänder jag mig till både Roger Hedlund och infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Jag konstaterar att en av de saker som Roger Hedlund säger sig vara stolt över är att man har lagt ned den utredning som hade gjorts om att få fram nya konkreta verktyg för att bekämpa boendesegregation. Det är ett allvarligt problem i Sverige, och den utredningen lade Tidömajoriteten ned.

Fru talman! Till Mikael Eskilandersson kan jag säga att Socialdemokraterna har en fullt finansierad budgetmotion. Var så god att läsa innantill!

Politik handlar om prioriteringar, sa Amalia Rud Pedersen. Jag håller verkligen med, fru talman. För denna regering har det varit mycket angeläget med 50 miljarder i elstöd utan takbegränsning, vilket är helt tossigt. För denna regering har det varit mycket angeläget med generellt sänkt skatt på diesel. Det har varit så viktigt att vi kastar miljardbelopp i gapet på oljebolag. Inflationsskydd för höginkomsttagares inkomster har varit väldigt viktigt för denna regering. Höjda avdragsmöjligheter för städtjänster och byte av köksskivor har också högsta prioritet. Sänkt skatt på plastpåsar var också viktigt. Men när det gäller att hitta det som i sammanhanget är lite pengar för att hålla styrfart i bostadsbyggandet, till exempel för hemlösa, för studenter utan ärvda pengar och för industriarbetare som ska flytta till nya jobb på nya orter blir svaret: Nej, inga pengar!

Fru talman! Det finns inte en enda ekonom på jorden som på allvar hävdar att elstöden så som de har utformats, en generell dieselskattesänkning, rutavdragen eller för all del det tillfälligt höjda rotavdraget skulle vara samhällsekonomiskt bättre åtgärder än till exempel en riktad byggstimulans för studentbostäder - inte en enda.

Fru talman! Det skulle vara hederligare och bättre för vår demokrati om Andreas Carlson bara medgav att den här regeringen är okej med att bostadsbyggandet kollapsar. Når vi inte målen så når vi inte målen. Det är väl så det är, infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för tidigare svar och även interpellanterna för möjligheten att delta i denna angelägna debatt.

I över ett år har vi socialdemokrater larmat om en förestående kollaps i bostadsbyggandet, och nu står vi här med nattsvarta prognoser och rubriker. Bostadsbristen kommer att förvärras, och arbetsmarknaden kommer att hämmas av bristen på bostäder. Industriexpansioner hotas, och det är konkurser och arbetslöshet i byggsektorn. För varje yrkesarbetare som nu försvinner från branschen blir det också svårare att få fart på byggandet längre fram.

I över ett år har vi socialdemokrater varnat för riskerna med att hela västvärlden nu rör sig bort från nollräntesamhället. Att vänta på att räntorna ska falla är naturligtvis ingen lösning alls på kort sikt, men det är nog ingen lösning på längre sikt heller. Det högre ränteläget är här för att stanna. Köpkraften hos hushållen är urgröpt för lång tid framöver.

Vi socialdemokrater genomdrev stöd till nyproduktion av hyresrätter med lägre hyresnivå även när räntorna var mycket låga och byggandet högt. 50 000-60 000 färdigställda bostäder per år under vår tid i regering är ändå rätt mycket mer än de 20 000 som nu prognostiseras. Den SD-styrda regeringen valde som sin första åtgärd att avskaffa investeringsstödet. Det måste vara ett av de mest illa tajmade ekonomisk-politiska besluten i vårt land de senaste decennierna. Vi socialdemokrater ser att staten tvärtom nu måste kliva fram i den nya situationen - inte backa utan kliva fram!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har jag lyssnat på Andreas Carlson en hel eftermiddag och kväll. Talepunkterna är desamma, fru talman.

Regeringen säger sig ha målsättningen att öka tillgången på byggbar mark, men det är vi socialdemokrater som har förslaget om en ny samlad bostadsförsörjningslag - att kommunerna ska kunna åläggas planering och byggande och att de kommuner som överlåter bostadsförsörjningsansvaret till grannkommunerna inte ska kunna ta för givet att de kan räkna hem statens stöd för andra satsningar. Det är också vi som föreslår en nationell handlingsplan för bostadsförsörjning. Andreas Carlson tillsätter en översyn av strandskyddet - efter att, tillsammans med Sverigedemokraterna, under föregående mandatperiod ha röstat ned ett förslag om strandskydd som hade varit på plats denna dag.

Regeringen säger sig vilja förenkla byggreglerna, fru talman. Boverkets förslag om moderna byggregler initierades av en socialdemokratiskt ledd regering. Det är nu ute på remiss och har fått 1 400 remissvar, fru talman. Andreas Carlson har tillsatt en översyn av regler för studentbostäder.

Regeringen säger sig vilja korta ledtiderna i plan- och byggprocessen, men vad jag vet har inga förslag lagts fram. Regeringen säger sig vilja förbättra möjligheterna till eget ägande av boende. Vi har föreslagit startlån. Regeringen har inte föreslagit något alls, vad jag vet.

Därtill har vi socialdemokrater föreslagit en statlig byggstimulans om 3 miljarder år 2024, statliga byggkrediter om 5 miljarder och bildandet av ett statligt fastighetsbolag. Vi har föreslagit att man ska undanta allmännyttan från lagen om offentlig upphandling.

Vi socialdemokrater säger som det är: Det är kris. Och vi föreslår det som krävs, fullt finansierat. Frågan, fru talman, är: Varför gör inte denna regering detta?

(Applåder)

Fru talman! Marknadsekonomin måste både tämjas och vårdas i folkets intresse. I fel händer undergräver marknaden sig själv. Det vet vi socialdemokrater alltsedan Hjalmar Brantings dagar.

Sena betalningar är något som påverkar framför allt små och medelstora företag i hela Europeiska unionen. En grundläggande orsak till sena betalningar är skillnaden i förhandlingsposition mellan en stor kund och en mindre leverantör, och följden blir ofta att leverantören tvingas acceptera oskäliga betalningsvillkor. Långa betalningstider medför en påfrestning på företags likviditet och lönsamhet, vilket kan påverka konkurrenskraften för framför allt små och medelstora företag.

Det är därför angeläget med skärpta åtgärder för att stävja sena betalningar och förbättra betalningsdisciplinen vid handelstransaktioner. Därmed anser vi socialdemokrater i likhet med EU-kommissionen att det behövs stränga och samordnade regler för att förbättra betalningsbeteendet vid affärstransaktioner inom den gemensamma marknaden. Enligt vår mening går kommissionens förslag inte utöver vad som är nödvändigt, och vi anser således inte att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Jag vill vidare påminna om att det vi i dag har att ta ställning till är en subsidiaritetsprövning. Sveriges riksdag har att ta ställning till om ett förslag från EU-kommissionen strider mot EU-fördragen. Det handlar alltså inte om att ta ställning i sak eller till frågan om kommissionens förslag ska genomföras eller inte i föreliggande form. För den åhörare som vill upplysa sig mer kring vad en subsidiaritetsprövning faktiskt innebär hänvisar jag till konstitutionsutskottets mycket omfattande betänkanden i ämnet.

Inom ramen för denna subsidiaritetsprövning ifrågasätter utskottsmajoriteten, med Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, i och för sig inte behovet av en reglering på EU-nivå för att främja snabbare betalningar. Utskottsmajoriteten ifrågasätter dock om det är motiverat med en förordning på området.

Dessutom anser utskottsmajoriteten att vissa delar av förslaget går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen med kommissionens förslag. Det handlar om att förslaget skulle "begränsa avtalsfriheten", bland annat genom att inskränka möjligheten för företag att sinsemellan avtala om betalningstiden och räntesatsen för dröjsmålsränta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om bekämpande av sena betalningar vid affärstransaktioner

Fru talman! Jag noterar att varken regeringen i sin faktapromemoria eller utskottsmajoriteten presenterat någon beskrivning av hur målsättningarna som EU-kommissionen formulerar för sitt förslag till EU-förordning skulle nås på något annat sätt än det föreslagna, det vill säga genom en förordning, som alltså i ett slag blir gällande rätt i hela Europeiska unionen. Ett EU-direktiv, som endast ställer krav på harmonisering av olika nationella regelverk, har vi haft sedan 2011, fru talman. Detta direktiv har utvärderats, och slutsatsen har dragits att endast ett direktiv inte har fungerat.

Därtill har varken regeringen eller utskottsmajoriteten förklarat på vilket eller vilka andra sätt de uppsatta målen skulle kunna nås om betalningstid eller räntesats för dröjsmålsränta inte regleras i den föreslagna EU-förordningen. Man talar i allmänna ordalag om att nya regler "bör bygga på avtalsfrihet och balansera parternas intressen. Utgångspunkten bör vara att befintliga EU-instrument genomförs korrekt och effektivt innan nya åtgärder föreslås."

Fru talman! Att bekämpa sena betalningar handlar om att förhindra att marknadsekonomin försämrar sin potential. Detta initiativ bidrar till innovation och ekonomisk tillväxt genom ett bättre företagsklimat på den inre marknaden.

Att bekämpa sena betalningar har också gynnsamma effekter för det offentliga. Det blir färre konkurser, och de därmed sammanhängande kostnaderna för statskassan blir lägre.

Att bekämpa sena betalningar innebär en väsentlig regelförenkling. Det blir samma tydliga regler för betalningar vid affärstransaktioner i hela EU. Enkelt!

Här i riksdagen har vi socialdemokrater drivit frågan om sena betalningar åtminstone sedan 2012. Jag tillåter mig att citera ur en socialdemokratisk motion på området från den tiden: "Avtalsfriheten är viktig, men den är alltid begränsad av de ramar samhället sätter för marknadsekonomin. Om effektiviteten i marknadsekonomin förbättras genom kortare betalningstider och möjligheterna för fler jobb därmed ökar är det rimligt att överväga relevanta åtgärder. Små och medelstora företag har ofta påtagliga problem med såväl finansiering som likviditet, inte minst under den första tiden. Att nu förbättra situationen för små företag i dessa avseenden är inte minst viktigt mot bakgrund av de varsel och den stigande arbetslöshet som vi får rapporter om dagligen."

Jag vill också att alla ska veta att riksdagen vid behandlingen av den socialdemokratiska motionen 2012 biföll vår reservation och gjorde följande tillkännagivande: ".uppmanar samtidigt regeringen att återkomma med förslag som ytterligare stärker små och medelstora företags ställning när det gäller betalningstider".

Skälet till att vårt förslag vann riksdagens bifall den gången var att SD röstade för, medan de nuvarande regeringspartierna röstade emot. Men nu har alltså SD bytt fot och står inte längre på de små och medelstora företagens sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om bekämpande av sena betalningar vid affärstransaktioner

Vi socialdemokrater välkomnar att arbetet får fortsätta för att förbättra villkoren för små och medelstora företag i hela Europeiska unionen. Det vill jag att många stenhårt arbetande företagare och deras anställda runt om i Sverige ska veta.

(Applåder)

Fru talman! Att läka ihop ett land som har splittrats i olika parallellsamhällen är det kommande årtiondets allra viktigaste politiska uppgift. Så sa Ulf Kristersson under Järvaveckan. Tensta, Rinkeby och Husby är sedan länge eftersatta områden i min hemstad. Låga inkomster, hög arbetslöshet, svaga skolresultat och grogrund för grov organiserad brottslighet ger återverkningar för hela vårt land.

I Stockholms stad har därför Fokus Järva satts igång. Det handlar om satsningar på trygghetsarbete, skolfrukost, stärkt elevhälsa, bostäder, socialtjänst, lokala jobb och företagande. Men utan statliga insatser, fler poliser, aktiv arbetsmarknadspolitik och inte minst en avveckling av den destruktiva marknadsskolan kommer vi socialdemokrater i Stockholm inte att kunna lyckas fullt ut. Hur följer statsministern upp denna nationellt betydelsefulla satsning i vår huvudstadskommun?

Herr talman! Låt mig påminna statsrådet om att han under debatten alltjämt har möjlighet att svara på mina två frågor gällande systemet med kreditgarantier, som nämndes i svaret på Leif Nysmeds interpellation, och hur statsrådet ser på potentialen i det systemet och de förslag till oförändrad bemyndiganderam som regeringen lägger fram.

Vi socialdemokrater har andra förslag än att öka kreditgarantier. Vi talar bland annat om byggstimulans, statliga bygglån och ett grönt rotavdrag och om det mycket viktiga i att befria allmännyttan från LOU. Detta behöver statsrådet inte hinna med att kommentera i dag; det återkommer vi till.

Amorteringskravet var ett skarpt vallöfte från några partier i regeringsunderlaget, och nu utreds detta skarpa vallöfte. Det, Mikael Eskilandersson, är att använda utredning som begravningsplats för något. När man på allvar vill genomföra något som man ännu inte har lovat medborgarna ska man tillsätta en utredning. Sedan ska man lova att genomföra det när man vet vad det är man lovar, tycker jag.

Investeringsstöd handlar om att understödja människors möjlighet att få en hyresrätt som de har råd att bo i. Detta verkar vara något oerhört problematiskt för Mikael Eskilandersson och hela regeringssidan i svensk politik. Människor får råd att bo i en bra lägenhet.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på Leif Nysmeds interpellation. Jag har med intresse tagit del av svaret, och jag vill bidra med några reflektioner.

I statsrådets svar på Leif Nysmeds frågor tog han upp det system med kreditgarantier som helt riktigt finns i Sverige. Jag konstaterar att vi redan är mycket nära bemyndiganderamen för dessa kreditgarantier i slutet av det här året. Det är mycket oklart om de kommer att bidra i någon väsentlig utsträckning till byggandet av fler bostäder än de 19 000 som nu prognostiseras för 2024 - om jag minns rätt; vi får dubbelkolla siffran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag konstaterar dessutom att regeringen inte föreslår någon utökad bemyndiganderam för dessa kreditgarantier, som statsrådet ändå tar upp som en mekanism för att understödja skapandet av nya bostäder i Sverige. Det är samma 8 miljarder i bemyndiganderam. Jag skulle gärna höra en reflektion från statsrådet.

Jag konstaterar också att min minnesbild är att borttagandet av det andra amorteringskravet var ett vallöfte. Nu utreds förslaget och dras i långbänk. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar om detta.

Herr talman! Mikael Eskilandersson deltar också i denna debatt, och jag ska ta tillfället i akt att uppmana Sverigedemokraternas representant Mikael Eskilandersson att ta del av den tiosidiga interpellation som jag lämnade in före sommaren och debatterade med bostadsminister Andreas Carlson. Där redogjorde jag för det samlade reformarbetet - genomförda reformer, förberedda reformer, igångsatta utredningar - under den socialdemokratiska regeringsperioden. Den interpellationsdebatten finns, precis som alla andra debatter, inspelad på riksdagens webb-tv. Jag försäkrar att statsrådet inte hade några invändningar mot min beskrivning av historiken. Det gjordes en hel del, och en del av det har nu Andreas Carlson ansvar för att ta vidare. Det är utredningar som socialdemokratiska regeringar har satt igång. Vi hoppas att de kommer att genomföras på ett bra sätt.

Mikael Eskilandersson nämnde planekonomi, att vi ska ha ett mål för bostadsbyggandet i landet. Det finns bostadspolitiska mål i Sveriges riksdag. Ska vi ta bort dem? Ska vi avhända oss allt ansvar för bostadsförsörjningen i landet? Är det linjen? Jag tror inte att det är statsrådets linje, men det vore intressant att höra från Andreas Carlson om det ska finnas bostadspolitiska mål i termer av att bygga tillräckligt många bostäder över tid.

Herr talman! Jag vänder mig först till Mikael Eskilandersson från Sverigedemokraterna. Jag ska försöka undvika att raljera, men jag ska åtminstone svara lite grann.

Herr talman! Ett återkommande påstående som Eskilandersson upprepar är att de flesta vill äga sitt boende. Min morfar bodde i 102 år i den här regionen, i Huddinge, och arbetade i Stockholms stad. Han visste sedan barnaår att alla stockholmare egentligen vill bo i en röd liten stuga med vita knutar på Kungliga Djurgården med promenadavstånd till Stureplan. Så blir det när man frågar vad människor helst vill, oberoende av vad det ska kosta och om man ska betala själv eller inte. Det är på ungefär den grunden han framför påståendena om vad människor vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Åter till interpellationen och Andreas Carlsons svar. Jag konstaterar, herr talman, att jag inte riktigt fick den siffra jag hoppades på. Det finns en chans kvar för Andreas Carlson att ändå säga mellan tummen och pekfingret hur många fler bostäder som är rimligt att tänka sig kommer att uppstå under de bästa av omständigheter 2024 genom det förslag som Eva Lindhs interpellation handlar om, nämligen 20 miljoner i stöd till kommunernas arbete med att underlätta förändringar i detaljplan för att möjliggöra omvandling av lokal till bostad. Det är en ganska konkret fråga. Jag hoppas på ett svar, och jag understryker att tanken bakom förslaget är god. Vi ansluter oss till principen att understödja det kommunala arbetet i detta avseende.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Eva Lindhs angelägna interpellation! Jag tänker bidra till debatten med en konkret fråga till statsrådet som jag strax kommer till.

Det är ett mycket allvarligt läge i byggsektorn och bostadsförsörjningssituationen i Sverige. Jag älskar ord, herr talman, men jag gillar också siffror. Jag tror att både interpellanten Eva Lindh och statsrådet Andreas Carlson väl förstår att det för att lokaler ska kunna ombildas till bostäder ibland krävs att nya detaljplaner upprättas. I sin interpellation efterfrågar Eva Lindh regeringens analys av effekterna. Jag vill ge statsrådet möjligheten att utveckla den analys som fanns i det svar som avgavs före dagens frågestund.

I svaret meddelades att omvandling av lokaler till bostäder de senaste 20 åren har gett upphov till i snitt 2 500 nya bostäder per år. Nu talar vi om en tilläggssatsning till kommunerna på 20 miljoner kronor. Min fråga är då: Vad har det kommunala arbetet dessa 20 år bakåt i tiden kostat kommunerna? Vad har det kostat kommunerna att få 2 500 bostäder om året i genomsnitt? Och vad kan man mot den bakgrunden tänka sig att 20 miljoner i tillskott skulle kunna ge?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag efterfrågar, herr talman, helt enkelt om statsrådet möjligen kan ge oss i alla fall en uppskattning: Hur många fler bostäder kommer vi att få genom detta förslag? Vi socialdemokrater motsätter oss inte förslaget, utan vi understöder omvandling.

Herr talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson.

Vi socialdemokrater har under det gångna året larmat om det mycket allvarliga läget i bostadssektorn och lagt fram skarpa förslag till åtgärder, till exempel byggstimulans, byggkrediter och grönt rotavdrag. Vi har även föreslagit att allmännyttan befrias från LOU. Allt detta har avfärdats, inklusive vårt förslag om en bostadskommission.

Nu rapporterar Sveriges Television på bästa sändningstid att bostadsbyggandet störtdyker i Sverige, där trångboddheten är störst i Norden, där de allra flesta svenskar lever i kommuner med bostadsbrist och där arbetslösheten stiger och ekonomin krymper. Stora industrietableringar hotas av bostadsbrist och brist på infrastruktur.

Varför lämnar regeringen Sveriges byggnadsarbetare, bostadssökande, trångbodda, industrisatsande kommuner, företag och industriarbetare i sticket?

Fru talman! Statsrådet Andreas Carlson talar om 10, kanske 20, miljarder kronor som hade kunnat satsas på investeringsstöd framåt om det gamla regelverket hade gällt. Han skrämmer oss alltså med dessa stora tal.

Därför tycker jag att det är på sin plats, fru talman, att påpeka att 13 miljarder var vad den sittande regeringen satsade på att sänka skatten för oss riksdagsledamöter och andra höginkomsttagare. Elisabeth Svantesson har också skickat ut promemorior om att förbereda skattesänkningar på i storleksordningen 24 miljarder, inte minst för höginkomsttagare, under nästkommande år. Tydligen finns det alltså pengar till skattesänkningar för Andreas Carlson och mig men inte till att bygga bostäder, bekämpa trångboddheten och säkra ett samhälle som håller ihop och en byggbransch som lever.

Jag har tidigare under försommaren konstaterat att statsrådet inte har några egna prognoser gällande bostadsbyggandet under mandatperioden. Jag har också konstaterat att det inte finns några tydliga bostadspolitiska mål - inte ens sådana som bostadsministerns partikamrat Larry Söder med emfas krävde i denna kammare under den förra mandatperioden. Jag menar vidare att bostadsministern saknar en trovärdig plan för hur vi ska få igång bostadsbyggandet.

Trots allt detta, fru talman, vill jag önska Andreas Carlson en mycket fin sommar och tacka för denna debatt. Samtidigt vill jag påpeka att sommaren är ett bra tillfälle att reflektera och kanske tänka om. Det kommer att behöva ges stöd till nybyggnation av bostäder som vanligt folk har råd att bo i. Sverige behöver en annan bostadspolitik.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tackar interpellanten Arwin Sohrabi för möjligheten att få delta här i frågor som statsrådet och jag har haft nöjet att diskutera under riksdagsåret ett antal gånger.

Fru talman! Det är klart att vi med en SD-kontrollerad högermajoritet i Sveriges riksdag får en högerpolitik i Sverige - en enligt min uppfattning dålig högerpolitik. Vi får marknadisering, privatisering och underfinansiering av välfärd och arbetsmarknadspolitik. Vi får skattesänkningar och elstöd riktade till miljonärer och kanske till och med miljardärer.

Vi får beskärning och begränsning av demokratiskt valda politikers handlingsutrymme och handlingsmöjligheter. Till exempel snävar man av en eventuellt kommande modern förköpsrätt på bostadsområdet. Kommunpolitiker ska inte få använda samhällsplanering och markanvändning som ett verktyg för att bekämpa bostadssegregation, säkra industriell utveckling och säkra en rättvis klimatomställning.

Fru talman! Inget av detta är vad Sverige behöver. Men jag undrar om inte den förtida avvecklingen av investeringsstödet till byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå är ett slags försök att sätta svenskt rekord i illa tajmad politik.

Vi ser nu att det 2023 kommer att färdigställas cirka 60 000 bostäder i Sverige. År 2024 kommer det enligt Boverkets prognos att färdigställas 40 000 bostäder. År 2025 kommer enligt samma prognos 30 000 bostäder att färdigställas, det vill säga hälften av det som behövs per år. Var kommer vi att hamna 2026, Andreas Carlson?

Fru talman! I sitt svar på ledamoten Sohrabis interpellation menar statsrådet att det investeringsstöd som fanns inte var effektivt, och han hänvisar till Tyrénrapporten som gjorts på uppdrag av Hyresgästföreningen. I denna rapport konstateras det att ungefär 60 procent av de lägenheter som har byggts med stöd inte hade byggts utan stöd.

År 2017-2021 satsade vi 9,7 miljarder kronor. Vi fick enligt rapporten 30 000 lägenheter. I dessa lägenheter bor 62 000 personer, statistiskt uppskattat. Till en kostnad av 156 000 kronor per person fick dessa människor en nybyggd, bra och välplanerad bostad att bo i.

Statsrådet menar att detta inte är effektivt, eller har varit det. Då undrar jag: Jämfört med vad? Är det kanske jämfört med den miljon som vi har satsat på att utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare ska få en anställning i rutbranschen i Sverige, eller vad jämför man med?

Min fråga till statsrådet inför sommaruppehållet är: Kan riksdagen hoppas på lite mer noggranna bedömningar av åtgärders effektivitet på det bostadspolitiska området framöver?

Fru talman! Jag har en fråga till bostadsminister Andreas Carlson.

Vi vet och har hört flera gånger här att bostadsbyggandet nu faller snabbt, också för att regeringen i högt tempo har avvecklat investeringsstödet till byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Hela fastighets- och byggsektorn präglas av oro inför framtiden.

Ministern har tidigare hänvisat till samtal i civilutskottet, men vi som sitter i civilutskottet vet att det inte pågår så värst mycket samtal där. Våra möten är i själva verket exceptionellt korta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi socialdemokrater har mot den bakgrunden föreslagit en parlamentarisk bostadskommission för att ta tag i krissituationen genom blocköverskridande samtal. Min enkla fråga till statsrådet är varför bostadsministern avvisar förslaget om en bostadskommission.

Herr talman! Den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller sägs ha sagt att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Jag vill göra ett tillägg: Varje undandragen skattekrona är också en stöld från folket.

Skatteundandragande genom avancerad skatteplanering och direkt skattefusk är ett gigantiskt problem som drabbar vanligt folk här i Sverige och runt om på hela vårt klot. Pågående arbete inom bland annat OECD för att förbättra våra system för beskattning, stänga ned skatteparadis med mera och därmed skydda välfärdsstaten måste intensifieras.

Herr talman! I en aktuell rapport som min fackliga organisation Saco nyligen presenterat redovisas att OECD uppskattar att företags skatteplanering orsakar ett bortfall i skatteintäkter på mellan 1 000 och 2 400 miljarder kronor per år globalt. Detta motsvarar i så fall mellan 4 och 10 procent av de globala skatteintäkterna. Internationella valutafonden, IMF, bedömer å sin sida att de globala skatteintäkterna skulle öka med cirka 6 procent utan de stora företagens skatteplanering. För Sveriges del handlar bara denna form av skatteundandragande om uteblivna skatteintäkter på i storleksordningen 25 miljarder kronor varje år.

Därför välkomnar vi socialdemokrater den proposition som vi debatterar här i dag, och vi står bakom betänkandet.

I november 2021 antogs Europaparlamentets och rådets ändringsdirektiv vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer. Ändringarna syftar till att öka insynen i företag samt transparensen och den offentliga granskningen av företags inkomstskatteuppgifter. Innebörden av direktivet är att multinationella koncerner och företag som är verksamma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES, och som har årliga intäkter på mer än 750 miljoner euro eller motsvarande ska ta fram en rapport om sina inkomstskatteuppgifter och göra den offentlig.

Informationen i rapporten ska redovisas för varje land i EES som företaget betalar skatt i. Uppgifter ska också lämnas om verksamhet i vissa länder utanför EES, närmare bestämt de jurisdiktioner - länder - som finns med i EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Rapporten ska offentliggöras genom att ett företag inom koncernen lämnar in den till en ansvarig registreringsmyndighet i ett land inom EES.

Ökad transparens för stora företags skattebetalningar

Det vi i dag har att debattera är det svenska genomförandet av detta ändringsdirektiv. Regeringen föreslår bland annat en ny lag om offentliggörande av vissa stora företags inkomstskatterapporter. Enligt den föreslagna nya lagen ska multinationella koncerner och företag med årliga intäkter på mer än 8 miljarder kronor upprätta och offentliggöra en rapport med uppgifter om den inkomstskatt som de betalar i olika länder. Det ska vara möjligt att tillfälligt utelämna vissa uppgifter i inkomstskatterapporten.

Rapporten ska offentliggöras genom att den lämnas in till Bolagsverket. Det rapporterande företaget ska dessutom hålla rapporten tillgänglig på sin webbplats. Om inkomstskatterapporten inte ges in i tid ska Bolagsverket kunna rikta vitesförelägganden mot personer i företagets ledning. Bolagsverket ska också kunna döma ut vitet. Dessutom föreslås att revisorn i större företag och i företag av allmänt intresse ska uttala sig i revisionsberättelsen om huruvida företaget hade en skyldighet att offentliggöra en inkomstskatterapport enligt den nya lagen och om företaget i så fall har gjort det.

Det är ett steg i rätt riktning, herr talman.

Jag måste ta tillfället i akt och notera att i denna debatt deltar företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Jag ser ingen företrädare från utskottsmajoriteten delta i denna debatt. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, herr talman.