Anders Karlsson

Fru talman! Ledamoten sa att man kommer att göra mycket. Vi hade en debatt om euron här tidigare i veckan. Trots att ledamotens parti Kristdemokraterna har ett stämmobeslut på att man ska utreda euron var ledamotens kollega Hans Eklind från finansutskottet väldigt negativ till det.

Detta är en sak som skulle kunna leda till bättre lönsamhet för lantbrukarna. Alla EU-ersättningar är i euro. Det rör sig om så stora belopp att de måste valutasäkras, och om man inte gör det är det också ett beslut. De som levererar sin mjölk till Arla får egentligen ersättningen utbetald i euro i och med att betalningen görs i danska kronor. Den danska kronan är direkt kopplad till euron.

Här blir det en väldigt häftig effekt av valutaförändringar. Just nu ser vi en förstärkning av den svenska kronan, och då sjunker mjölkpriset. I två år dessförinnan hade vi ett bra mjölkpris.

Är ledamoten beredd att jobba för en ny valuta för Sverige, eller i alla fall en utredning?

Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för anförandet.

När jag lyssnade på Magnus Oscarsson hörde jag någon som inte är nöjd med utvecklingen i svensk jordbrukspolitik. Det har inte gått tillräckligt snabbt. Vi skulle kunna göra det bättre, och vi skulle kunna göra mer.

Samtidigt vill ledamoten ha mandat för fyra år till. Tror Oscarsson att detta verkligen är vad väljarna vill?

Marknadspriset på diesel har gått ned kraftigt. Jag hoppas att ledamoten talade om för den som ringde upp att marknadspriset på diesel har gått ned väldigt kraftigt och att lönsamheten därmed har gått i rätt riktning på den punkten. Så är det med väldigt mycket inom lantbruket – vi är väldigt beroende av världsmarknadspriserna och kan inte styra så mycket.

En del kan vi dock faktiskt påverka själva. Rovdjurspolitiken, som Helena Storckenfeldt tog upp här, är ett viktigt exempel. Den ansvariga ministern tillhör ledamotens parti. Vi har i dag 355 vargar. Den målsättning som har beslutats i kammaren är 170 vargar. Det är en väsentlig skillnad, och den är avgörande för om vi ska få en lammproducent som startar produktion.

Vad kan ni göra bättre, Magnus Oscarsson, om ni nu vill ha mandat för fyra år till?

Herr talman! Min fråga går till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Sverige har behov av mer svenska livsmedel, inte minst för att stärka det civila försvaret och rusta oss för en krissituation. Det finns en uppenbar brist på både nötkött och inte minst lammkött i våra butiker. Med tanke på den aktuella domen från kammarrätten är det anmärkningsvärt att vi i dag i Sverige har klart över 300 vargar.

Vad kommer regeringen och landsbygdsministern att göra för att vi ska få mer svenska livsmedel i svenska butiker?

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsministern.

Regeringen meddelade tillsammans med Jordbruksverket i förra veckan att Sverige redan i år ska börja köpa in spannmål för beredskapslagring. Det är ett välkommet besked, och inköp av spannmål lämpar sig för svensk del särskilt bra när skördarna har varit bra och priset är förhållandevis lågt.

För att det ska finnas spannmål att leverera till omställningslagret krävs dock livskraftiga lantbruksföretag som har förmåga att producera. Svenskt lantbruk är precis som många sektorer i samhället beroende av insatsvaror från andra länder. Som exempel kan nämnas att 70 procent av allt proteinfoder är importerat. Detsamma gäller 87 procent av kvävet för gödning och 100 procent av allt växtskyddsmedel.

Min fråga till landsbygdsministern är om regeringen även kommer att påbörja inköp av kritiska insatsvaror till lantbruket i år.

Fru talman! Ledamoten Thomas Morell återkommer till att man inte ska blanda ihop statistik. Jag hävdar envist att man måste se helheten för att kunna få till rätt trafiklösningar. Det kan till exempel handla om en annan trafiklösning, som uppe i Ö-vik, men det kan också handla om hur en ringled är utformad.

Detta hör ihop med både trafik och annat. Jag tror att vi kommer att klara av att hålla isär de olika begreppen och vad som orsakar dödsolyckor, andra olyckor och så vidare. Vi måste ha med helheten.

Fru talman! Vi är överens om att vi ska göra någonting i Ö-vik; det hör jag. Vi tycker att det är en lågt hängande frukt. Om jag är rätt underrättad har detta till och med varit inne i den nationella planen men är det inte just nu. Om vi kan hjälpas åt med att få ordning på detta är det bra.

Som jag sa i mitt anförande måste man få ihop de här sakerna. Man ska hålla isär statistiken – det är helt rätt – men man måste samtidigt få ihop den för att kunna få kloka trafiklösningar och en klok helhet. Och det får man inte när man skiljer de här sakerna åt.

Thomas Morell nämnde rökning vid ett annat tillfälle. Det är just rökning i kombination med trafikföroreningarna som blir en extra allvarlig cocktail. Därför måste man även ta in den informationen för att förstå helheten.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkande TU14 som handlar om trafiksäkerhet. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 avseende yrkande 22.

Sverige är ett föregångsland när det gäller trafiksäkerhet. Det är många som har varit inne på det här i dag. Vi har även lyft fram Norge som ett kanske ännu bättre föregångsland. Det gäller inte minst antalet människor som dör av annat än trafikolyckor, exempelvis trafikföroreningar. Det är många elbilar i Norge.

Det är 200–300 som omkommer i trafikolyckor i Sverige. Jag delar inte ledamoten Morells åsikt att vi ska dela på trafikolyckor och dem som omkommer av trafiken. Det är 7 000 som får ett förkortat liv på grund av att vi har bilism på fel sätt i vissa fall. Det måste kopplas ihop.

Jag kan ta ett exempel. I Örnsköldsvik har vi E4:an som går förbi Övik. Vi har en rondell mitt inne i Ö-vik där vi har bland landets sämsta luftkvaliteter. Vi måste självklart ta ett ansvar för det ökade antalet dödsfall som beror på det. Det gäller inte bara i ett sådant fall. Det finns ringleder som många gånger inte går tillräckligt långt utanför samhällena. Det påverkar också luftkvaliteten.

Här behövs skarpa åtgärder. Vi har 200–300 och 7 000 som dör på grund av vår trafikmiljö. Det är en väldigt tung del. När det gäller trafikmiljön kommer kanske inte den här regeringen men kanske någon annan regering framöver att bättre stimulera elbilar och skapa en bättre trafikmiljö.

Elbilarna kommer trots allt att generera mindre föroreningar ut till miljön men inte ta bort allt. Det är mycket som rivs upp av dubbdäck. Det finns andra delar av asfalten som är ogynnsamma för luftkvaliteten.

Trögheten i att förbättra luftkvaliteten gör att det tar lång tid. Ofta är inte kommunerna kapabla att lägga resurser på att åtgärda de sakerna. I Öviks fall har man hållit på i 40 år för att komma till rätta med det.

Det finns andra trafiklösningar. I dag är de inte ens med i nationell plan. Då anser jag inte att man väger risken för ohälsa på rätt sätt. Min vädjan till sittande regering är: Ta de lågt hängande frukterna och de värsta fallen,,som det i Ö-vik, och gör någonting nu.

En annan liknande del gäller viltskador. De leder inte alltid till dödsolyckor, men de skapar mycket bekymmer. Det står i vårt underlag att det är 49 000 rådjursolyckor. Det innebär mycket tidsspill, försäkringsskador, stillestånd och påverkan på samhället.

Här är det självklart andra mekanismer som ska gå in med jakttryck och så vidare. Problemet i dag är att jägare vid de stora vägarna inte alltid vill använda sina hundar. Vi har 200–300 hundar som dör i olyckor där trafik är inkopplad när man håller på med jakt.

Detta är komplext. Man måste, som jag var inne på tidigare, försöka se så mycket helhet som möjligt.

En annan viktig sak är det arbete som är gjort. Jag ska ge kredd till regeringen. Vi har samma mål att säkra möjligheten att fortsätta använda A-traktor och att få en trafiksäker lösning för den typen av fordon. Vi är inte tillräckligt långt framme när det gäller 45-kilometersgränsen.

Det finns fortfarande en del saker att slipa på när det gäller trafiksäkerhet. På en A-traktor i dag är exempelvis LGF-skylten väldigt lågt placerad. Jag, som har kört ganska mycket jordbruksredskap och traktorer, vet att det finns regelverk som säger att skylten ska sitta betydligt högre upp. Det kan den inte göra på en A-traktor.

Däremot borde det, i likhet med vad som gäller för en jordbrukstraktor, vara möjligt att sätta upp varselljus eller saftblandare, så att man kan se Atraktorn. Man ser säkert A-traktorn som första bil, men problemet är att man inte ser att det är en A-traktor på vägen när man kommer som bil nummer två eller tre. Det är en väldigt stor olycksrisk.

Jag och Centerpartiet anser att man bör kunna vara fyra personer som är bältade i en A-traktor. Vi driver nu också på för att få 45 kilometer. Atraktorn är ett viktigt fordon för våra ungdomar, inte minst för dem som bor där det inte finns kollektivtrafik.

Olycksstatistiken är positiv, för det är bara två personer i A-traktorer och mopedbilar som har omkommit under 2023 och 2024. Och då vet vi inte ens vad som har varit vållande – om det är A-traktorn eller något annat fordon.

Fru talman! Som avslutning: Körkort är viktigt, och det är också viktigt att det är smidigt. Självklart måste man uppdatera och förbättra körkortet enligt den tid man lever i. Att vi inte har elektroniskt körkort i dag, när vi kan ha allt annat elektroniskt, tycker jag helt enkelt är dåligt. Ett elektroniskt körkort skulle betyda väldigt mycket för smidigheten.

Herr talman! Ledamotens parti ingår i regeringen, och ansvaret vilar tungt på ledamoten att ha den kontakten med Finland, eftersom Finland kanske är den viktigaste part vi har just nu. Sedan har Finland mycket som Sverige inte har. De har en väldigt stor minknäring, där även fisken är en viktig råvara. Ledamotens minister har varit duktig på att hitta lösningar – vi har raderat ut vår minknäring i dag. Den delen är borta.

Allt är alltså inte lika i Finland och Sverige. Mycket är lika, men när det gäller att bygga upp en småskalig industri har vi mycket att lära av Finland. En daglig dialog med Finland, eller i alla fall en månatlig dialog med Finland, är någonting som regeringen borde fundera över, även om det är svårt. Vi ska inte avstå från allt som är svårt.

Herr talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU19 Fiskeripolitik.

Fisk är ett fantastiskt livsmedel. Det är underskattat i många sammanhang. Vi har diskuterat självförsörjningsgrad och beredskap i landet. I dessa sammanhang blir fisken marginaliserad. Om det i dag råder en självförsörjningsgrad på 50 procent på livsmedel skulle vi kunna uppnå 80 procent bara genom att öka fiskmängden, med tanke på att så mycket som i dag går till industrin skulle kunna gå till humankonsumtion.

Herr talman! Tekniken vi använder för att hantera industrifisk är aktivt kol, som mycket väl skulle fungera även för human konsumtion av fisk.

Mer fisk på bordet! Jag skulle vilja säga ungefär som Ronja Rövardotter säger till sin kompis: Inte lax i dag igen!

Vi skulle kunna öka nivån betydligt när det gäller fisk, inte bara för att fisk har bra aminosyresammansättning och är en bra livsmedelsprodukt. Det skulle även vara billigare än att vidta många andra åtgärder för att höja livsmedelsberedskapen i dessa tider. Insatserna för att hantera just mer fisk är begränsade om man jämför med många andra saker för att klara av en livsmedelssituation i en kris. Mer fisk är alltså intressant.

I fråga om ett hållbart fiske har vi trots allt en hel del problem. Det gäller hur strukturen och kvotsystemet ser ut. Kvoter som är kopplade till våra båtar kan man diskutera. Insjösystemen, vars fiskupptagsförvaltning mer är i förhållande till en yta, är enklare att hantera. Men vi ska vara realistiska. Detta är internationella överenskommelser. Man får alltså ta ett steg i taget.

Med ett steg i taget är vi nu på utflyttning av trålgränsen. Där vill jag börja med att yrka bifall till reservation 9, om just utflyttning av trålgränsen. Det är som jag ser det ett första steg för att få ett hållbart fiske med dagens system.

Jag hörde ledamoten Joanna säga att det är på gång, men jag vill påstå att det redan är skarpt läge. Det genomfördes den 1 februari. Men det tråkiga är att regelverket inte var på plats, inte heller ersättningen till befintliga småskaliga fiskare. Många av dem har i dag gått över till trål, till stor del beroende på det vi har diskuterat här i kväll. Det finns så mycket säl och skarv att de har känt sig tvingade att gå över till den formen. Även det småskaliga fisket är alltså där.

Det innebär att de små båtarna har svårt att klara av att fiska över huvud taget. De har nämligen inte möjlighet att gå ut så långt. Den småskaliga fiskeflottan står därför till stora delar still i dag. Det är slöseri med resurser, herr talman, speciellt när vi i dag vill ha just det småskaliga fisket. Men vi gör egentligen precis det motsatta.

Samtidigt har vi inte förhandlat färdigt om regelverket som vi inför med utflyttning av trålgränsen. Det innebär att regelverket gäller för svenska fiskare men inte för internationella fiskare, som kan gå in ned till fyra nautiska mil i dag. Båda de sakerna borde ha varit klara innan vi införde utflyttning av trålgränsen, som Centerpartiet i grunden är för som en del i ett hållbart fiske.

När det gäller Ices råd är det de råden vi får förlita oss på och den vetenskap som finns. I de råd vi har ligger vi på absolut miniminivå. Det gör att vi nätt och jämnt kan klara att ha ett livskraftigt bestånd. Ices säger i samma rekommendation att man vill ha en säkerhetsmarginal på 30–40 procent. De delarna blir inte skarpa. Vi kommer inte in i ett läge där de blir verklighet, utan det blir mer en rekommendation. Jag skulle gärna se att vi kunde förhandla så att de rekommendationerna också skulle bli styrande. Då skulle vi komma runt mycket av problematiken vi pratar om i Östersjön.

Fiske gäller dock inte bara Östersjön och våra hav, även om de är viktiga. Vi har också våra stora insjöar, som är betydande. Bara i Vättern, som tillhör mitt område Jönköpings län, har vi 18 heltidsfiskare, även om många är på kräfta där.

Vi har också möjlighet att gå in med mer fiskodlingar. Fiskodlarna upplever i dag att det finns alldeles för mycket hinder för att de ska kunna expandera. Det handlar både om att få tillstånd för nya odlingar och om att utöka befintlig verksamhet.

Fiskodlingarna är väldigt viktiga i ett övergångsläge, när vi egentligen är tvingade att använda en hel del av fisken från havet till industriändamål, eftersom de inte riktigt är lämpade fullt ut för humankonsumtion. När tekniken inte är riktigt färdig måste vi förlita oss på den blå näringen med fiskodlingar, som fungerar väldigt bra.

Även nya delar, som ostronodlingar, skulle kunna vara jättespännande. Man kanske kan tycka att det är ett i-landsproblem på ett sätt, men det skulle kunna vara en stor, bidragande inkomst för de näringsidkare som skulle kunna ha möjlighet till detta.

Det är viktigt att vi gör rätt här och nu och vidtar rätt åtgärder. Det är lätt att se att vi har en problematik när det gäller hur vi ska förhandla med EU. Vi har möjlighet att förhandla med Finland, som är centralt och viktigt för Sverige, inte minst norra Sverige. När det gäller både Bottenhavet och Bottenviken skulle det kunna leda till betydande förbättringar. Det är kanske där vi har allra störst problem med överfiske.

Om vi skulle kunna komma överens med Finland bör man börja med Finland och lägga kraft på det. Det finns ensidiga avtal med Finland om hur man fiskar i våra älvars åmynningar. Det skulle kunna vara en alldeles utmärkt påtryckning i en sådan diskussion.

Fisk har stora möjligheter. Det ska vi utnyttja. Vi vill se mer av detta och inte, som vår minister Kullgren säger, att det kommer senare. Vi vill ha det här och nu.

Fru talman! Dagens betänkande spänner brett över elektronisk kommunikation, artificiell intelligens, digital delaktighet i offentlig verksamhet och postfrågor. Men jag börjar med att yrka bifall till reservation 16, Tillgång till elektronisk kommunikation, under punkt 6.

Jag ska inte säga tack till regeringen, men ni har lyckats bra med den fortsatta utbyggnationen av bredbandsstrategin, som har pågått under lång tid i Sverige. Ett helt nytt trafikslag, fiber, har byggts. Det har varit ett tufft uppdrag och en stor resa. Jag har varit med sedan starten. Första gången jag fick information i denna fråga var från en person som heter Anna-Karin Hatt, minister, vid en kommundag. Därefter var jag ordförande för arbetet i kommunen och ledde utbyggnationen.

Det jag har sett under denna resa är att det inte alltid är självklart i vilken takt man ska bygga ut. Det hänger inte bara på viljan hos en kommun, utan det måste också finnas en vilja från den som vill köpa tjänsten.

När kopparnätet fanns kvar var det under lång tid många som valde en enklare teknik, ADSL, och inte fiber. Det var av kostnadsskäl, även om fibern egentligen var billig.

Det fanns ett regelverk som gjorde att man inte kunde konkurrera, utan det skulle vara privata företag. Vi förhöll oss till det. Men de privata företagen skötte inte alltid uppdraget att etablera sig på ett sätt som var bra för kunden. Det ledde till att någon annan fick göra det. Många gånger var det kommunen och dess bredbandssatsningar som fick vara någon annan.

Jag tycker att det har gått väldigt bra. Vi har kommit långt. Man kan tycka att det är stor täckning i dag. Men det skulle ha varit en täckning på 100 procent till 2025. När vi säger att det ska vara en täckning på 100 procent till 2025 ska man inte låta sig luras. Det räcker nämligen att frågan har ställts om du vill ha fiber. Om du då svarar nej blir det ändå en bock; du anses vara ansluten till fiber. Det är egentligen 20–25 procent som har svarat nej på frågan. De har inte sett behovet av att ha fiber. Vi har alltså en resa kvar att göra för att nå fler.

Det handlar också om att stimulera de kunderna och personerna, för att få ut fiber till alla. Det finns nämligen en idé i samhället, inte minst i det offentliga, om att nyttja detta. I exempelvis hemtjänsten kan vi inte nyttja de här nya tjänsterna och bygga tjänster på ett klokt sätt förrän vi på något sätt har nått ut med de här funktionerna med hjälp av fiber eller internet.

Min vädjan till regeringen är att man inte ska slå av på takten. Vi ser att det är 3,8 miljarder i år. Vi vet att det behövs ungefär 15–20 miljarder till innan målen med utbyggnation nås. Då har vi inte tagit med att 20–25 procent inte är anslutna utan bara har fått frågan.

Malin var inne på att det är ojämlikt, och det är ojämlikt över landet. Det finns kommuner som inte har kommit så långt. Det beror många gånger på att kopparnätet är kvar, som jag inledde med att säga. De har halkat efter, även när det gäller teknikutveckling. Det kommer att få effekter i nästa steg, när vi pratar om AI-utveckling, vilket jag kommer till lite senare.

Slå inte av på takten! Vi kommer att lägga pengar i våra skuggbudgetar. Jag hoppas att det blir ett fortsatt tryck på budgetarna från regeringen framåt, så att målet kan nås, även om det inte kommer att nås till 2025. Det lär dröja minst tio år till innan vi är där vi egentligen skulle ha varit.

En annan del som är viktig i dessa kristider är att bygga upp en robusthet. Det handlar inte bara om att vi ska ha fiber, utan vi måste säkra upp stöd med el vid elavbrott. Vi måste få en än stabilare funktion än vi har i dag utöver redundansen, som är en bra del i stabiliteten.

Det handlar dock inte bara om fiber. Vi går ut på internet även på våra telefoner. Att komma ut på internet med 5G är jätteviktigt. Centerns krav är att 95 procent ska nå 90 procent. Det är vi ganska långt ifrån när det gäller täckning i landet. När vi pratar om 5G är det dock ganska diffust. Det är olika nivåer. Man kan säga att det finns 5G light. 5G fungerar väldigt olika på olika platser. På en del ställen kan man streama film, och på en del ställen kan man knappt göra någonting. Vi får inte luras där. Det är, som jag ser det, viktigare att prata om funktioner med 5G än att prata om 6G och 7G.

Varför är det viktigt att få ut denna infrastruktur? Maria Stockhaus var inne på det i sitt anförande; när vi går vidare med ny teknik måste vi ha vägarna på plats. AI kommer. Jag är personligen inte särskilt orolig för att AI ska bli ett bekymmer när det gäller få ut det på marknaden. Marknaden är just nu effektiv och på hugget i fråga om att hitta nya lösningar och för att använda den tekniken. Det ser vi i alla sammanhang.

Jag fick själv en AI-lösning till mitt batteri- och solcellssystem. Jag bad knappt om det. Det var bara att sätta ett kryss i rutan. Funktionen blev otroligt mycket bättre. Men i går kväll var funktionen inte så bra. Då skickade jag ett mejl, och en AI-robot som håller på med support svarade. AI kommer in överallt i systemet. Det är så det ser ut.

I dag på förmiddagen hade vi ett seminarium om hur genmodifieringen kan användas för växtodlingsförbättringar, exempelvis på utsäde, för att öka takten och tempot i dess utveckling. Det är mycket spännande.

Vi kommer att se väldigt många tillämpningar för alltmer. Som jag ser det kommer marknaden att lösa detta.

Lite mer oroad är jag egentligen när det gäller offentlig verksamhet. När vi rekryterar chefer tror jag att vi måste vara noga med att en av frågorna gäller hur man vill använda AI-utvecklingen och hur man ser på möjligheten med AI som ett verktyg framåt.

Avslutningsvis har vi postfrågan. Den är nästan lite under avveckling när det gäller hur vi hanterar själva breven. Däremot ökar paketen. Det finns ett jättebehov av att få ut dem. Det är ungefär samma aktörer där. Det är också viktigt att det finns en konkurrenssituation mellan olika aktörer på marknaden, så att vi inte saboterar den konkurrens som finns.

Ibland kan man tro att det inte är lika viktigt med hastigheten när det gäller att få ut post, men det är många gånger minst lika viktigt i dag att få ut post i tid. Även om vi drar ned på leveransen av brev kan man behöva få ut paketen på dagen på ett eller annat sätt. Då är det viktigt att det finns tjänster också för det.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar i dag SkU13, Företag, kapital och fastighet. Det är ett ganska brett område. Jag kommer i första hand att gå in på företagets roll och dess möjligheter.

Herr talman! Att driva företag är väldigt viktigt – för företagaren, självklart, men också för samhället. Samhället är byggt på skatteintäkter från dem som är anställda. Där behövs företagen, och i Sverige har vi många små företag.

Det ställs dock stora krav på småföretagare, speciellt när de startar upp, vad gäller hur regelverken ser ut. Hur man skapar vinst i företaget är avgörande. Att ha ett lönsamt företag är inte självklart, inte heller att få det att lira på ett bra sätt. Det behövs möjligheter att reglera överskott och underskott. Periodiseringsfonder är ett alldeles utmärkt sätt att hantera detta, men även andra saker. Det som till exempel kan komma periodiskt är stora intäkter från fjällnära skog.

Bland Centerpartiets reservationer yrkar jag bifall till reservation 13 under punkt 7, som berör skogskonto och möjlighet att hantera fjällnära skog. Det är ett sätt att bredda möjligheten för skogskontot, som också gör det möjligt att reglera en tillfällig intäkt för företaget.

Det är viktigt att kunna reglera med både skogskonto och periodiseringsfonder för att skapa mindre osäkerheter för företag. Med mindre osäkerhet finns större möjlighet att hantera möjligheter att anställa personal. Om man inte har regleringsmöjlighet kan det vara en bidragande orsak till att man inte anställer utan låter företaget gå lite långsammare i sin utveckling. Detta är ofta inget stort bekymmer för större företag. Där kan man reglera via förvärv och annan hantering. Inom en koncern kan man förflytta både vinster och förluster mellan olika delar. Detta handlar i första hand om småföretag – riktigt små företag – som har intäkter av engångskaraktär. Inte minst inom den gröna sektorn kan skillnaden vara väldigt stor och gå från ganska okej intäkter till riktigt stora underskott.

Herr talman! Ett år då skörden blir kanske en tredjedel jämfört med ett normalår – 2018 var ett sådant år – blir det otroligt svårt att hantera underskottet. Det innebär ju inte att man har mer pengar, utan det är egentligen bara resultatpåverkan. Men detta kan ge en möjlighet att gå till banken och säga vad man behöver och att hantera resultatet. Skulle man inte kunna hantera resultatet i lägen när det går upp och ned innebär det ju egentligen en högre beskattning. Det är inte det man vill ha om man vill att fler företag ska växa.

När det gäller företag finns det fler kostnader som spelar in, till exempel sponsring. Det är någonting man kan använda när man vill profilera sitt företag, och det är viktigt för många. Det kan vara en lokal småföretagare som vill profilera sig och visa att han bryr sig om sin hemmaplan och ett sätt att få acceptans, fler kunder och också bättre lönsamhet.

Vår uppfattning om sponsring är att det egentligen är som vilken kostnad som helst. Alla företag vill använda sponsringen som ett sätt att göra en större vinst. Det är grundtanken. Även ett stort företag kan lägga ned väldigt mycket pengar, såsom vi ser det. Det kan handla om 10–20 miljoner på en stor ungdomssatsning för att få en barnprofil. Det är också någonting jag anser vara helt korrekt, om företaget behöver det för sin profil och vill vara där.

En annan del av sponsring är jämställd sponsring. Det handlar om vilken idrott man sponsrar: herr, dam- eller barnidrott. Att ett företag vill ha en profil även på det här området är otroligt viktigt för att vi inte ska strypa dess möjligheter att visa vilket slags företag man är. Speciellt när man är på internationell nivå är detta jätteviktigt.

I EU ser man på sponsring på ett annat sätt – mer liberalt och mer som vilken kostnad som helst. Företagaren bestämmer vad man lägger sin sponsring på och på vilken nivå.

Det är viktigt att vi fattar rätt beslut, för det kan inte vara rätt att Skatteverket ska göra sådana bedömningar. Det blir många gånger ganska subjektivt och lite klumpigt. I dag gynnas de stora publiksporterna, ofta manliga, som drar mycket folk. Det bör egentligen inte vara ett kriterium.

Herr talman! Att företagen själva ska få avgöra detta är min och Centerpartiets grundinställning.

Herr talman! Nu debatterar vi betänkande MJU13 Förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden, och jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 2 om utformningen av föreskrifter om förbud mot bottentrålning och möjligheten till undantag.

Som vi har hört under debatten rör detta marina nationalparker, naturreservat, biotopskyddade områden och Natura 2000-områden. Betänkandet rör en väldigt liten del, och ibland kan jag tycka att det är svårt att hantera de små delarna i en helhet både vad gäller förvaltning och naturskydd.

Debatten gäller bottentrålning och dess negativa effekter, och det är inget snack om att bottentrålning har stora negativa effekter, speciellt i Östersjön där bottnarna är mycket förorenade av tungmetaller och dioxiner.

Det ser dock väldigt olika ut i Västerhavet och Östersjön. I dag är Västerhavet mindre miljöbelastat. Därför måste vi vara noga med att inte skapa för många förbud som gör att vi inte kan använda detta som en viktig resurs.

Herr talman! Ledamoten Andrea Andersson Tay tog upp teknikutvecklingen. Den negativa effekten av bottentrålning varierar beroende på utrustning, och därför måste vi främja och stödja framtagandet av ny utrustning. Ny utrustning måste kunna utvecklas så att det blir mindre miljöbelastning. Jag tror nämligen att det är ganska uteslutet att helt tänka bort bottentrålning med tanke på den volym fisk vi ska ta upp ur våra hav.

Kosterhavet har länge varit en marin nationalpark, och många aktörer var en gång i tiden inblandade i att skydda och värna denna miljö. Här har det fungerat väl under lång tid, och Kosterhavet är ett stort område och en viktig resurs när det gäller den fisk vi konsumerar. Då är det för mig ganska främmande att införa nya förbud utan att ta en ny diskussion med dem som en gång instiftade denna nationalpark. Att vi ensidigt fattar beslut om att fiske ska bedrivas på ett nytt sätt utan att diskutera det med dem som skapade nationalparken är besvärligt. Det får inte bli som i norra Sverige med fiskekrig och att vi går in i ägandefrågor som vi inte råder över, utan där vi hamnar fel. När det gäller Kosterhavet måste vi ha en dialog med alla aktörer eftersom det här har fungerat väl under lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbud mot botten-trålning i marina skyddade områden

Myndigheten HaV ansvarar för tillsynen. Problemet med denna myndighet är att man inte har någon främjandeparagraf för fisket. Vi var alla överens om att flytta ut trålgränsen, men de fiskare som då inte kan fiska kompenseras inte. Jag menar att vi måste se över lagstiftningen och ge myndigheten ett tydligt främjandeuppdrag. Vi lägger nu över detta på HaV trots att det finns en miss i direktiven till myndigheten.

Vi pratar om att torsken försvinner. Jo, men måste man införa trålningsförbud för att något försvinner? Det finns ju andra sätt. Vi kan inte både följa Ices rekommendationer och ha trålningsförbud. Följer vi Ices rekommendationer lite bättre än vad som har gjorts hittills skulle vi komma mycket längre och få en bättre fiskeförvaltning än vad vi har i dag.

Herr talman! Jag är nöjd med utvecklingen och tror att både fiskare och fiskar kan leva med den.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 april.)

Herr talman! Jag har en fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Regeringens livsmedelsstrategi 2.0 har nu nått oss. Där finns mycket som är bra, såsom stärkta lantbruksutbildningar, fokus på lönsamhet och satsningar på vattenbruk. Det är bra att fisket kom med i strategin och att man har produktion i hela landet i fokus.

Något som inger besvikelse är dock att det fattas målstyrning för ökning av livsmedelsproduktionen. Det är också så att en sådan här strategi tydligt behöver ta hänsyn till att Europa befinner sig i krig och att det är ett allmänt osäkert läge.

Trots satsningarna på fisk får beslutet att flytta trålgränsen från norra Öland till Gävle många mindre fiskare att ge upp. De står still från den 1 februari. När kommer ministern att vidta åtgärder för att bibehålla det småskaliga fisket i Östersjöns försöksområde? Det är något som borde vara prioriterat.

Fru talman! Tack, Mattias Eriksson Falk, för denna fråga också!

I kommunallagen kan man se att ett kommunalförbund är en kommun. Om man skapar ett kommunalförbund har man alltså redan skapat en ny kommun, enligt lagtexten. När det gäller vilken samverkan som sker och vad vi så att säga stoppar in i det hela är det, som jag ser det, viktigt att kommunerna själva får bestämma. Att det kan gälla gymnasieskolan är utmärkt. Det finns andra saker som också skulle passa alldeles utmärkt att lägga in i detta.

I dag finns det samordningsförbund med en finansiering som är lite komplex. De skulle också kunna passa i kommunalförbund, med den beslutanderätt som alla kommuner som är med i kommunalförbundet har. Generellt tycker jag att kommunalförbund som samverkansform är en bra väg framåt.

Fru talman! Ledamoten Mattias Eriksson Falk lyfter frågan om hur vi agerar med sammanslagningar och samverkan. Redan i dag har vi gymnasiereformen. Vi blev ”intvingade” i ett samarbete som jag bejakar och tycker är väldigt bra; man gör rätt prioriteringar. Detta sker alltså redan i dag. Denna typ av samarbete, där någon annan hanterar en tjänst i en kommun, tycker jag är bra, speciellt för de allra minsta kommunerna, som inte klarar av att ha alla funktioner i sin kommun.

Fru talman! När det gäller sammanslagningar vill jag nämna det kommunala självstyret. Jag anser att den bästa vägen i så fall är att man är överens med någon annan kommun om att göra en förändring. Men det är absolut ingenting som Centerpartiet prioriterar.

Fru talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande nummer 26 Kommunala frågor. Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 1 som rör det kommunala utjämningssystemet.

När det gäller kommunalskatt är det, som vi har hört, stora ekonomiska skillnader i landet, över 6 kronor. Det är ett bekymmer för jämlikheten i landet. Om vi ska hålla ihop landet och få hela landet att växa kan vi inte ha en så stor skillnad som vi har i dag och som vi har haft under lång tid.

Samtidigt är vi många gånger överens om synen på att försöka få landet att hänga ihop. Men när vi sedan kommer ned på detaljnivå och ska förhandla och besluta om detaljer i hur utjämningssystemet ska se ut blir det lätt lite urvattnat. Och inte nog med det – det är väldigt svårt att tränga igenom. Det finns väldigt många parametrar, och effekten blir inte alltid den man tror – i kombination med att det finns långa övergångsregler som ytterligare vattnar ur det system som vi i dag jobbar med.

Det behövs ett nytag när det gäller skatteutjämningssystemet. Som jag ser det ska vi inte bara lappa och laga och justera i det befintliga systemet, som är svårt att ha en överblick över. Vårt förslag är att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning om ett utjämningssystem där man tittar mer på de grundläggande servicebehoven i hela landet och väger in mer av gleshet och stora avstånd. Jag vill även nämna att boende på öar i dag har det lite tuffare att över huvud taget få tillgång till viktiga funktioner. Öarna har inte tillförts tillräckligt mycket medel i det kommunala skatteutjämningssystemet.

Utöver detta gjordes som nämnts här i debatten för två år sedan en neddragning av medlen till kommuner och regioner – i stället för den uppräkning som kommuner och regioner borde få räkna med. Detta är också bekymmersamt. Den neddragningen slår just mot de kommuner som har det allra tuffast – de som upplever den stora skillnaden på 6 kronor och ligger i det häradet. Det höga skattetrycket är inte på något sätt kopplat till en bättre service. Tvärtom har dessa kommuner ofta väldigt svårt att leverera bra välfärd, skola, sjukvård och så vidare.

De här delarna måste in i systemet. Om man som kommun ”ligger fel” är man till slut nere på skolan och välfärdssystemen i de prioriteringar som man måste göra. Men innan dess gör man ju många gånger prioriteringar som innebär att man plockar bort satsningar i kommunen. Man kanske exempelvis hade behövt ha lite mer industrimark till företag som ska etableras. Men sådana satsningar har ju försvunnit för länge sedan när det är fråga om att över huvud taget uppnå en grundläggande bra service till sina invånare. Det behövs ett omtag om vi ska få hela landet att växa.

Sedan är det också fråga om hur man beskriver den kommunala ekonomin. Vi har i dag en kommunallag som tillåter att man plockar bort vissa delar och inte inkluderar dem i ekonomin. Om vi ser att en kommun går med plus, fru talman, har man ofta inte räknat in den pensionsskuld som många kommuner har – den ligger utanför. Skulle vi räkna in pensionsskulden skulle vi många gånger se minus i kommunerna. Jag tycker att det här är ett sätt att lura både medborgarna och sig själva vad gäller det ekonomiska läget i kommunerna.

Vi har i dag pratat om etablering av friskolor och om vi ska ha privata eller kommunala skolor. Den diskussionen tycker jag att vi är färdiga med. Vi är för privata friskolor. Men det finns en problematik som jag vill lyfta in och som har att göra med att privata friskolor går in i kluster. Man köper och säljer de här friskolorna mellan sig, och det bildas någonting annat som inte var känt från början. Kanske är det till och med en ägandeform med en utländsk ägare som har syften som inte riktigt är kända; vi vet inte vad de vill med de här skolorna. Vi bör se över detta och till och med begränsa det, så att det inte kan ske i den omfattning som vi ser i dag.

När det gäller prioriteringarna måste man lita på kommunerna, vilket innebär att ge generella medel till kommunerna. Kommunerna själva är bra på att avgöra vad som är de rätta prioriteringarna för just den egna kommunen. Dagens detaljreglering, som kräver väldigt mycket administration, måste vi bort från.

Fru talman! Jag känner att vi redan har debatterat mycket av det som jag hade tänkt nämna. Vi har också haft replikskiften. Jag avslutar därmed mitt anförande.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten växlar spår lite grann när det gäller kostnaden för konsumenten att köpa sina livsmedel och transporten till affären. Det sker på väldigt många olika sätt. Det kan ske via tunnelbanan, via en elbil eller på annat sätt när man köper sina livsmedel.

När det gäller elen har ledamoten varit duktig med att höja kostnaden för att äga en elbil, som kommer att bli framtidens sätt att transportera sig. Det är en lite baktung politik, fru talman, som jag ser i ledamotens sätt att angripa framtida problem.

När det gäller kärnkraften skapar vi förutsättningar för den typ av teknik som ska vara härskande framåt. Kärnkraften valde att lägga ned, för den var inte kommersiellt gångbar. Den var uttjänt vid de anläggningar som var aktuella vid det tillfället.

Fru talman! Ledamoten Mattias Eriksson Falk tar i när han beskriver vårt partis politik som en Sverigefientlig politik. Självklart har vi inte det.

Ledamoten har också helt fel när det gäller punktskatten för el. Det har hela tiden varit 100 procents avdrag för den för lantbruket. Ledamoten borde också veta att när det gäller den förändring som ledamoten nämnde för dieseln var det också förut i stort sett fullt avdrag.

Dieselpriset är en ganska liten totalkostnad för matproduktion. Jag ska inte anklaga ledamoten Mattias Eriksson Falk för de höga matpriserna just nu. Det är andra saker som marknadspriser som spelar in och som hände innan regeringen tillträdde och som hände efter.

Ledamoten gjorde ett stort nummer av att man tog bort reduktionsplikten. Samtidigt ser vi nu att ledamoten förstår att man är tvungen att återställa reduktionsplikten till viss del. Det är troligtvis inte tillräckligt, utan här väntar stora straffkostnader framöver. Det måste vi ta i beaktande när vi tittar på de kalkyler som görs just nu.

Kärnkraften lades ned på kommersiella grunder. Jag vill bara betona det för ledamoten.

När det gäller pengarna till kommunerna talar ledamoten om att skjuta till pengar. Jag vill hävda att man har minskat takten på att skjuta till pengar till kommunerna.