Roland Utbult

Fru talman! Jag tackar Azadeh Rojhan för frågan.

Jag skulle behöva gå tillbaka till mitt manus eftersom jag inte känner igen att alla lotterier skulle gå under något slags kontroll. Men det blir väl följden eftersom det är samma reglering i hela det civila samhället. Räknar man in partierna där blir det samma regelverk för samtliga.

De frågor jag har ställt gäller om det är lämpligt eller olämpligt. Utredningen får titta på hur partierna finansieras genom lotteriverksamheten. Det är en öppen fråga.

Frågan om transparens är viktigast för oss kristdemokrater. Om jag köper lotter på kredit eller prenumererar, eller hur jag nu gör, bör jag veta vem som har hand om lotteriet och vart överskottet går. Det är sådant man efterlyser.

Jag kan förstå att om man drar in 130 miljoner varje år är det klart att det blir en betydande brist framöver om lotteriet försvinner.

Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner.

Jag vill lyfta upp två områden i regeringens olika förslag när det gäller spelfrågor. Först har vi de allmännyttiga lotterierna och den debatt som har blossat upp om framför allt partianslutna lotterier och det lämpliga eller olämpliga i att politiska partier driver lotterier för att finansiera sin verksamhet. Jag ska försöka nyansera bilden av detta.

Regeringen kommer nu att utreda undantagsregleringen för allmännyttiga lotterier i spellagstiftningen. Det handlar om olika undantag, bland annat momsbefrielse och frihet att locka med bonusar, något som är kraftigt reglerat för annan spelverksamhet.

Frågan är hur allmännyttiga de lotterier som finansierar politiska partier är. Den för mig och Kristdemokraterna viktigaste frågan handlar om transparens, som också berördes i replikskiftet nyss. Socialdemokraternas A-lotterier har tidigare fått kritik från Spelinspektionen för brist på transparens då de i marknadsföringen inte tydligt har visat vart överskottet går.

Fru talman! Det är Socialdemokraterna som har ilsknat till när partiernas lotterier nu ska utredas. Att de reagerar så kraftigt beror på att deras lotterier - Kombilotteriet, Drömreselotteriet, Motorlotteriet och allt vad de heter - drar in stora vinster, runt 130 miljoner varje år.

Enligt uppgift finansieras 90 procent av det socialdemokratiska ungdomsförbundets verksamhet av lotteriinkomsterna. Det vore alltså ett hårt slag för Socialdemokraterna om lotteriverksamheten för politiska partier försvinner eller ändras påtagligt.

I Sverige är det enligt den så kallade omsorgsplikten förbjudet att sälja spel och lotter på kredit, men Socialdemokraterna och deras ungdomsförbund finns bland dem som har ett undantag från lagen. Vi hörde nyligen här att människor har hamnat hos kronofogden och även fått betalningsanmärkningar när de inte har kunnat hantera sitt spelande. En stor del av dem var pensionärer födda på 40- och 50-talen, och många var också partimedlemmar.

En utredning kommer alltså att se över detta. Det finns två frågor som måste ställas i detta sammanhang. Den ena frågan är: Är lotterier för politiska partier allmännyttiga som annan lotteriverksamhet inom civilsamhället? Till skillnad från en stor del av den övriga spelmarknaden representerar de allmännyttiga lotterierna ideella organisationer och föreningar. Räknas politiska partier dit? Det är en fråga som jag tycker att man kan ställa sig. Det får utredningen ta tag i.

Den andra och helt avgörande frågan är: Är den pågående lotteriverksamheten transparent? Vart tar överskottet vägen? Vilken allmännytta är det som jag gagnar när jag köper eller prenumererar på min lott? Detta bör framgå tydligt och inte smygas undan.

Jag gick in på webbplatsen för Kombilotteriet, som är en del av Socialdemokraternas lotteriverksamhet, och jag kunde inte hitta vart överskottet går eller vem som står bakom lotteriet. Däremot står det: "Hela Sveriges lotterirörelse sedan 1956". Det är den uteblivna transparensen hos Socialdemokraternas lotteriverksamhet som har resulterat i den utredning som kommer.

Fru talman! Nu blir det som en radioövergång till mitt nästa ärende, som handlar om spelberoende. Spel ska, som någon sa här tidigare, vara ett nöje. För många är det just det, men för alltför många är det förödande. Det är framför allt onlinespelen som medför störst lockelse och fördärv för spelare.

Jag fanns med i den parlamentariska grupp som deltog i Håkan Hallstedts framtagning av en ny lag om licensiering av spel i Sverige, där bolag som hade verkat på en marknad som kunde liknas vid vilda västern sedan började betala skatt och följa lagar och riktlinjer. Bland annat marknadsföringen skulle bli måttfull, som det hette.

För mig framstår marknadsföringen i dag, även om den avtagit något, som mer sofistikerad än tidigare. Man spelar på känsla av sammanhang och gemenskap och vinster som är inom räckhåll. Dock menar jag att påverkan är oerhört destruktiv, med bolag som tar hjälp av olika kändisar för att locka fler till spel. Det beräknas att cirka 350 000 personer i vårt land har någon grad av spelproblem, och 40 000 barn drabbas.

Under 2021 omsattes 26 miljarder, och 70 procent av intäkterna till spelbolagen kommer från problemspelare. Samma år satsades 4 miljarder på spelreklam, som tv-bolag och kvällstidningar ser som en viktig inkomstkälla som de inte vill vara utan.

Att spela kan vara ett nöje. Det är själva tanken. Att köpa en trisslott då och då skapar lite spänning i tillvaron. Det ska sägas att det också finns en del positiva inslag. Vi har till exempel hört om spelpaus.se, där man kan pausa sitt spel under en, tre, sex eller tolv månader eller tills vidare. Detta tycker jag är väldigt positivt. Jag kollade dagens siffra, och det är 93 316 personer som använder sig av spelpaus.se.

Många spelbolag är dock rent hänsynslösa i sin marknadsföring och verkar inte bry sig särskilt mycket om människors och familjers väl och ve. Vi kristdemokrater kommer att bekämpa de destruktiva och mörka inslagen i marknadsföringen av spel i vårt land, med hänsyn till de många utsatta.

Fru talman! Detta motionsbetänkande innehåller många intressanta aspekter, och det är intressant att lyssna på kollegorna i kulturutskottet för att höra vad man från olika partier prioriterar. För mig finns det tre områden som jag vill ta upp inom området idrotts- och friluftsfrågor.

För det första gäller det parasporten och den utveckling som har skett och sker på området. Vi hade nyligen parasportens representanter på besök i kulturutskottet - ordförande Åsa Llinares Norlin och generalsekreterare Bo Sköld. Vi fick en genomgång av den positiva utveckling som har skett men också av utmaningar som funnits och som kommer.

En utmaning är rättvisa, det vill säga att ungefär samma insatser som krävdes för att killar och tjejer skulle ha samma förutsättningar också ska gälla för personer med funktionsnedsättning - och att det är helt naturligt.

Ett viktigt inslag i parasporten är de förebilder som finns och som tävlar på hög nivå. De är många, och Ebba Årsjö får som framgångsrik alpinskidåkare personifiera de många sportsliga förebilderna. Men det finns många, många fler. Vi kristdemokrater fortsätter att stödja parasporten.

Fru talman! En annan viktig utmaning är lokalfrågan. Nu kommer de idrottande tjejerna på bred front som också aspirerar på utrymmen, planer och hallar. Det är en utmaning. Vi vet hur viktig idrotten är för fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Därför kommer nu den så kallade LOA-fonden, en lokal- och anläggningsfond, efter dansk modell att förverkligas. Regeringen jobbar på att utforma detta, och tanken är att kommunerna ska stimuleras att söka pengar ur fonden och bygga fler nya idrottsutrymmen framöver eller renovera befintliga.

Fru talman. Den tredje området som jag vill belysa är inte helt överraskande fritidskortet. Den 5 april i år beslutade regeringen om ett i mina öron historiskt uppdrag till fem myndigheter - jag ska återkomma till vilka de är. De ska göra de förberedelser som är nödvändiga för att fritidskortet ska kunna införas.

Någon har sagt att fritidskortet och dess första idé fritidspengen tillhör de mest debatterade av alla frågor vi haft i kulturutskottet. Från början handlade det om fritidspengen, en idé för barns och ungas ökade fysiska aktivitet som vi debatterat här i kammaren. Den var riktad till barn i familjer med socioekonomiska bekymmer som var i kontakt med socialtjänsten.

Min framgång med att i debatterna få med alla på fritidspengen var minst sagt begränsad. Det största motargumentet handlade om att dessa barn skulle bli stigmatiserade och att man i stället önskade vad man kallade en generell välfärd som inkluderade alla barn. Det kanske låg någonting i det, även om jag vid tillfället inte höll med. Framtiden för fritidspengen såg då ganska mörk ut.

Det som sedan händer är att vi kristdemokrater ser över fritidspengen och omformar den till fritidskortet. Det skrivs in i Tidöavtalet, vilket betyder att det verkligen kommer att genomföras. Enligt plan ska det ske under 2024. Det känns ju trevligt för mig som har stått här och propagerat för detta under så lång tid.

Vad är då fritidskortet för någonting, fru talman? Fritidskortet ska ge alla barn och unga i åldrarna 8-16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Det ska innehålla ett värde som kan användas som betalning för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet.

Beloppets storlek kommer att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll att ta del av fritidsaktiviteter. Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som för andra barn och unga.

Under 2023 finns 50 miljoner kronor avsatta för att ta fram nödvändig infrastruktur för införandet av ett fritidskort till barn och unga. Under 2024 beräknas hela 731 miljoner kronor avsättas för att införa reformen med fritidskort, och från och med 2025 beräknas årligen 792 miljoner kronor avsättas för samma ändamål. Det är en stor, historisk reform som lägger grunden för en mer jämlik hälsa i framtiden.

Vilka myndigheter är då inblandade? E-hälsomyndigheten får huvudansvaret för att förbereda, införa och förvalta fritidskortet. De har visat sig snabba och effektiva. Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Statens kulturråd är också involverade så att rätt förutsättningar ska finnas för att införa fritidskortet under 2024. Sedan har vi Svenskt Friluftsliv och Riksidrottsförbundet, och även Sveriges Kommuner och Regioner, som viktiga aktörer.

Sammanfattningsvis, fru talman: Fritidskortet handlar om att erbjuda alla - observera: alla - barn och unga i utvalda årskurser möjligheter till gemenskap och aktivitet. Barn från socioekonomiskt utsatta hushåll ska dessutom kunna få ett högre stöd. Vi behöver göra allt vi kan för att motverka fysisk och psykisk ohälsa och främja gemenskap.

Efter alla dessa intressanta och, ska vi säga, kreativa debatter som vi haft omkring detta hoppas jag att vi ska kunna enas om införandet av fritidskortet. Det finns inte med som en beslutspunkt i dag, så det här får ses som en hint om beslut som kommer. Ingen ska då kunna säga att fritidskortet har forcerats fram.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, fru talman.

Herr talman! Hur är det i vårt land - får man diskutera vad som helst, eller finns det en rädsla för att vara annorlunda som har gjort att vi har skapat en enhetskultur och ett slags politisk korrekthet som är tråkig och inte särskilt utvecklande?

I dag diskuterar vi public service och film. Public service, alltså Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, är ett område där det ställs - och får ställas - många frågor. Är det för mycket med nästan 9 miljarder av skattepengar till public service varje år? Är det okej att skriva upp kostnaden med 2 procent varje år? Jag har kanske inte rätt på decimalen, men det lär handla om 175-180 miljoner kronor per år.

Borde inte de ideella krafterna i Öppna kanalen och närradion få del av denna stora kaka? De får ju ingenting. Den som känner till deras ideella, viktiga demokratiska arbete kan tycka att de borde kunna få en liten del. Det skulle göra stor skillnad för Öppna kanalen och närradion runt om i Sverige.

En annan fråga är om granskningen av public service fungerar.

Är public service vänstervridet? Det är en intressant fråga som man måste få lov att ställa. Först fanns bara en enda tv-kanal, men 1969 startades TV2. Man rekryterade personer från journalisthögskolorna, och de var så starkt präglade av 60-talets revoltrörelse att till och med socialdemokrater i mitten av 70-talet reagerade på att det blev lite väl mycket vänster i tv-utbudet.

Det har hänt mycket sedan dess, men frågorna måste ställas även om svaret inte är enkelt.

I Tidöavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna står det: "Public service-mediernas oberoende ska bestå och dess långsiktiga finansiering vidmakthållas. I ett delvis nytt medielandskap behöver public service-verksamheten utvecklas som en del av den demokratiska infrastrukturen."

Herr talman! Vi vet att en ny public service-utredning ska se över framtidens public service, och det är väl det som är det riktigt intressanta. Om ganska exakt ett år ska man redovisa vad man kommit fram till. Syftet med utredningen är att hitta lösningar som långsiktigt värnar ett oberoende public service. Dessutom ska man utreda hur förtroendet för public service kan stärkas ytterligare.

Det handlar framför allt om att se vad som behöver förändras inför det nya sändningstillståndet 2026-2033. Under dessa åtta år kan man inte lägga sig i så mycket, utan då rullar det på i public service. Eftersom det handlar om hela åtta år är det otroligt viktigt vad utredningen kommer fram till, framför allt när det gäller de tillägg som behöver göras till public services uppdrag.

Så lite historik igen. Inför nuvarande sändningstillstånd, 2020-2025, gavs ett antal nya uppdrag till public service. Det handlade bland annat om att minoritetsgrupper skulle få mer plats och att personer med funktionsnedsättning skulle få mer rättvisa möjligheter att tillgodogöra sig public service. Det handlade också om de så kallade vita fläckarna, alltså områden med liten lokal nyhetstäckning.

Frågorna är många, och jag hoppas att den nystartade utredningen ger oss svaren om ett år.

Herr talman! I veckan besökte kulturutskottet Filmpool Nord, som tillsammans med Film i Väst är de två största regionala filmpoolerna i Sverige. Filmpool Nord är ett regionalt resurscentrum för film, och cirka 75 långfilmer och 400 kort- och dokumentärfilmer har gjorts i länet. Bland långfilmerna finns de två kända och uppskattade filmerna Jägarna och Så som i himlen.

Som vi tidigare hörde är det goda tider för svensk film, och filmpolitiken är väl förankrad.

För den tidigare regeringen gick det dock trögt att åtgärda kritik från riksdagen. Dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke kom 2015 med förslag på ny filmpolitik, Mer film till fler, men fick underkänt på bland annat finansiering, organisation, produktionsförutsättningar och samverkan. Dessutom chockhöjde hon biografmomsen från 6 till 25 procent.

Men svensk film är en överlevare, och vi ska inte bara kritisera den tidigare regeringen. Man satsade 100 miljoner på produktionsincitament för film för att locka utländska bolag att filma i Sverige och för att också stärka svensk produktion. Det är för tidigt att dra några slutsatser om effekterna av stödet som infördes förra våren. Men det blev en huggsexa om pengarna när de skulle delas ut, vilket tyvärr skapade en del orättvisor och irritation i branschen. Denna gång var det dock inte politikens fel.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Fru talman! Jag är barn av en folkrörelse som kallas frikyrkan. Under hela mitt liv har mina värderingar och annat präglats av den uppväxt som jag hade där. Ibland tvivlar man, ibland funderar man på vart man är på väg och så vidare. Men dessa grundläggande värderingar har alltid funnits i denna folkrörelse som faktiskt var med och byggde demokratin här i Sverige. Jag vill säga detta och lyfta fram civilsamhällets oerhörda betydelse, och jag vill dra in folkrörelserna, hjälporganisationerna, kyrkorna och idrotten i detta.

Det är otrolig viktigt med en dialog mellan det offentliga och civilsamhället. Det finns stora bekymmer när det gäller bidragsgivningen, med fusk som är helt oacceptabelt. Men vi ska inte glömma civilsamhällets avgörande betydelse för samhällets utveckling. Låt oss värna detta även framöver! Vi klarar inte utmaningarna utan hjälp från civilsamhället.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

Jag såg ett inslag på tv och rös till. Det var en man som stod vid graven för sin livskamrat, som hade avlidit. Dottern stod bakom och lyssnade när mannen sa: Varför var vi så ensamma? Dottern berättade att hon stelnade till och insåg vilken verklighet hennes föräldrar hade levt i. Trots att de hade haft varandra hade de varit ensamma.

Ensamhetens negativa konsekvenser drabbar alla åldersgrupper. Vi har alla känt oss ensamma. Vi har varit frivilligt ensamma, vilket kan vara underbart, men ofrivillig ensamhet är inte skön; den är jobbig. Det gäller särskilt för de allra äldsta. Fyra av tio kvinnor över 85 år, och nästan var tredje man, anser att de besväras av ensamhet och isolering.

Många har också svårt att hitta tillbaka till gemenskap och aktiviteter efter den långa tid av isolering som covid-19-pandemin medförde. Jag inser alltså vad det betyder att ha ett civilsamhälle i ryggen, oavsett om man växer upp med det eller hamnar i det.

Regeringen satsar nu 145 miljoner kronor på att landets kommuner ska göra insatser för att förebygga och motverka ensamhet hos framför allt äldre personer. Det handlar om att genomföra uppsökande verksamhet där personer som annars inte hade sökt stöd kan nås och där exempelvis ensamhetsproblematik och andra hälsorelaterade tillstånd kan identifieras. Det är inte samtalen i sig som ska utgöra åtgärden mot ensamhet utan de aktiviteter och gemenskaper som de mynnar ut i.

När ensamheten inte är självvald och när den pågår under lång tid påverkar den inte bara det psykiska måendet utan även det fysiska. Kroppen reagerar på ensamhet. Ensamheten ger en kronisk stress som försämrar immunförsvaret, och risken för hjärt- och kärlsjukdomar, demens och depression ökar. Det är inga roliga begrepp jag kommer med här, men det är verkligheten. Ofrivillig ensamhet kan i förlängningen vara lika farligt som att röka 15 cigaretter om dagen, sägs det.

Att själv bryta sin ensamhet kan vara svårt, och ensamheten kan ibland vara omgärdad med känslor av stigma. Därför behövs en uppsökande verksamhet där vi kan nå de personer som annars inte hade sökt stöd. Det handlar om att kunna identifiera exempelvis ensamhetsproblematik och andra hälsorelaterade tillstånd.

Samtidigt är politikers möjligheter begränsade på det här området. Vi har alla ett ansvar som människor för att bryta den ofrivilliga ensamheten. Ibland kan man göra stor skillnad med relativt enkla medel, som att ringa det där samtalet eller bara fråga hur någon mår. Det är små steg på vägen mot ett varmare samhälle med mer gemenskap.

Herr talman! Civilsamhället gör stora insatser i vårt samhälle, inte minst våra trossamfund. De får medel från staten för att bidra när det gäller existentiell hälsa, sjukhuspräster, vård i livets slutskede, hemlöshet och annat.

Under tio år i början av 2000-talet arbetade jag på Göteborgs Räddningsmission, som under decennier hade tagit sig an hemlösa i Göteborg. Jag fick lära mig djup respekt för människor som far illa och att vi alla bör mötas i ögonhöjd. Apropå detta att mötas frågade vi en person där vad han önskade sig när han mötte människor. Man kanske tror att han önskade sig pengar eller så. "Att de säger hej", sa han.

Insatserna från civila organisationer är betydande, och utan dessa - ofta volontära - insatser klarar vi inte utmaningarna i samhällets utveckling. Därför behövs det bidragsgivande som tas upp här i dag. Regeringen ställer upp demokrativillkor i bidragsgivningen till det civila samhället, där alltså även trossamfunden ingår. Eftersom de demokrativillkor som finns i dag har kritiserats tog den förra regeringen fram en proposition som drogs tillbaka av den nya regeringen. Det fanns flera brister i den förra propositionen.

En sådan kritiserad del var detta med företrädaransvar. Det innebar att hela samfundet drabbades om en person sa eller gjorde något tokigt, och man drog in pengarna för hela samfundet. Det fanns en möjlighet att komma undan detta, och det var att samfundet tog avstånd från personen. Då kunde man behålla bidragen.

Företrädaransvaret var faktiskt knepigt, vilket var en av orsakerna till att det drogs tillbaka. Det kanske kommer tillbaka i någon form - det är inte omöjligt - men i så fall är det slipat och skickliggjort, så att säga. Här visade staten verkligen att man ville vara med och bestämma över människors förehavanden.

Det som händer nu är att nya direktiv ska tas fram. Regeringen återkommer alltså med nya demokrativillkor. Man har varit tydlig med att frågan om förbud mot utländsk finansiering av de trossamfund där det finns en koppling till extremism och våldsbejakande islamism ska utredas. Det finns också andra hot i samhället, ska vi säga.

Herr talman! Även återinförandet av skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet bidrar enligt utskottet till bättre förutsättningar för civilsamhället och ger större möjligheter till oberoende. Under 2019 återinfördes skattereduktionen för gåvor till ideell verksamhet, och den har utvecklats sedan den fanns tidigare. Då kunde man ge 6 000 kronor och få 1 500 kronor tillbaka på skatten för det man hade gett. Nu är det uppe på 12 000 kronor, och då får man tillbaka 3 000.

De allra flesta ger ju utan tanke på skattelindring, eller hur? Men effekten är att det ökar insatserna från det civila samhället genom de organisationer som tar del av detta, och det är otroligt viktigt. Det ökar möjligheterna att skapa ett varmare samhälle för oss alla där den ofrivilliga ensamheten bland människor minimeras.

Fru talman! Tack, ledamoten Kristoffer Lindberg, för fortsatta frågor!

Det är lite tråkigt att vi inte har fritidskortet framme just nu, för då skulle man bara kunna förklara exakt hur det ser ut och kommer att vara. Det är lite tid kvar, och det som är viktigt är att lyssna in vad ledamoten Lindberg säger. Det finns frågetecken kvar kring detta, och ännu finns det tid att slipa på det.

Det var också det jag försökte säga i mitt anförande. Om vi kan diskutera tillsammans och hitta fram till vår gemensamma "baby" vore det väldigt positivt. Jag öppnar verkligen för, och vill vara delaktig i, att regeringen får del av de tankar som kommer fram här. Men det är viktigt att vi har en dialog och inte låser oss fast i olika begrepp.

Det är klart att 750 miljoner kronor om året bara täcker en del av de enorma behov som finns när det gäller barn och unga, idrott och fritid. Men vi kristdemokrater tror att det här kan få effekt. Både ledamoten och jag, och övriga i kammaren, värnar om barns och ungas välmående och hälsa. 750 miljoner är mycket pengar, men jag hoppas och tror att det kan vara välinvesterade medel.

Fru talman! Tack, ledamot Lindberg!

Jag gläder mig över det intresse som ledamoten visar för fritidskortet och ska försöka att svara på frågorna, även om jag i dag inte kan ge specifika svar på exakt hur det kommer att se ut utan får gå på hörsägen.

När jag talar med mina kollegor som håller på att slipa på det här säger de att det inte handlar om utrustning, utan det handlar om avgifter till ledarledda föreningar. Då är det sagt, och det är så långt jag har kunskap och kan svara på den frågan just nu. Det handlar alltså om avgifter till idrottsföreningar, kulturskolan och liknande.

Den andra frågan rör att det kostar 50 miljoner att ta fram det här. Det tycker jag egentligen inte är något problem. Pengarna går ju till att just ta fram det administrativa och se hur det ska fungera. Först talades det om MUCF, men jag kommer inte ihåg exakt vem det var som skulle ta den här uppgiften.

Det stämmer dock att det kostar 50 miljoner. När vi väl är framme är de pengarna förbrukade, och sedan kommer det att kosta ganska mycket varje år - 750 miljoner. Det är väldigt mycket pengar varje år, men då måste man också väga in vad vi tror effekterna blir av fritidskortet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

Vi debatterar kultur och fritid för barn och unga. Då är det viktigt att sätta upp mål. De kulturpolitiska målen är ett slags övergripande vision av vad vi vill ska prägla kulturpolitiken. Det är vackra ord som utmanar oss och som på olika sätt skapar möjligheter och förutsättningar för kulturen att utvecklas och blomstra.

Vad står det då i målen? "Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå målen ska kulturpolitiken - - - särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur."

Det finns också mål för ungdomspolitiken. Målet för alla statliga beslut och insatser som rör ungdomar mellan 13 och 25 år är att "alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen".

Det finns också särskilda EU-mål, men jag håller mig till de svenska, hemvävda målen för att ställa dem i relation till verkligheten så som den ser ut här hemma.

Ett uttryck som återkommer i de olika målen är att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor. Det är viktigt att sätta upp mål. Men vi vet att alltför många unga hamnar i olika svårigheter under sin uppväxt. Man har ju själv varit ung och vet vad det handlar om. För en del ungdomar leder det till en kortare tids utanförskap, medan det för andra blir ett längre eller i värsta fall ett permanent utanförskap. Det talar emot vad psykologen Aaron Antonovsky kallar livets mening, mänskligt sett: att vara en del av ett sammanhang och ha en uppgift.

MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, skriver i sin rapport Utanförskap och unga: "Forskningen visar att strukturerad fritid har positiva effekter på barns och ungas fysiska och psykiska hälsa. Det ökar även barns och ungas skoltrivsel, förbättrar deras betyg och höjer intresset för att studera vidare. Ostrukturerad fritid kan däremot ha negativ inverkan på välmåendet. Vi vet också att barn och unga vars föräldrar har låga inkomster får mindre strukturerad fritid än andra."

Fru talman! För att värna och stärka barns och ungas tillgång till fritidsaktiviteter aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 ett fritidskort. Vi har debatterat det många gånger här i kammaren, och med tiden, efter att förslaget har slipats, har ledamöterna från de olika partierna blivit alltmer positiva. Det gläder mig!

Vad är då fritidskortet för något, och hur är det tänkt? Det arbetas fram under det här året för att sjösättas under 2024. Det står med i Tidöavtalet och kommer alltså att bli verklighet. Regeringen jobbar på i högt tempo med fritidskortet som ju handlar om att alla, märk väl, alla barn och ungdomar ska känna att de har möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid tillsammans med andra och inte minst tillgång till mer rörelse.

Utöver det stöd som går till alla lovar regeringen också ett extra stöd till dem som befinner sig i en socioekonomiskt utsatt situation. Exakt hur det kommer att se ut slipar man på nu för att förhoppningsvis samtliga ledamöter i kammaren ska finna att det här är någonting positivt.

Genomförandet sker 2024, och det är väldigt angeläget. Vi vet att många barn slutar med olika aktiviteter när de kommer en bit upp i åren, inte för att de egentligen vill sluta med sin aktivitet utan för att de känner att den konkurrerar med matkassan eller elräkningen, något som inte blivit mindre aktuellt i dessa tider.

För att värna alla barns rätt till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra håller regeringen ett högt tempo när det gäller fritidskortet. Det är viktigt inte minst för att motverka psykisk ohälsa och ensamhet bland barn och unga. Särskilt barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll får med fritidskortet utökade möjligheter att delta i fritidsaktiviteter. Självklart är det viktigt att pengarna som fritidskortet laddas med kan användas till ledarledda aktiviteter i idrottssammanhang eller kulturskolan.

Som jag sa förut och vill repetera har en strukturerad fritid positiva effekter på barns och ungas fysiska och psykiska hälsa. Det ökar också barns och ungas skoltrivsel, förbättrar deras betyg och höjer intresset för att studera vidare. Ett återkommande fritidsintresse är alltså guld värt för en ung person. Fritidskortet kan vara vägen in i nya, spännande sammanhang att pröva på. Kanske blir det ett intresse som växer till ett stort engagemang, inspirerat av andra med samma glöd.

Ofta förminskar vi sådana här förslag och ser kanske inte det stora i dem, även om det kan bli hur bra som helst. Är det dessutom någon annan som har hittat på det vill man gärna förminska det. Men låt oss sätta barn och unga i centrum och ställa upp för fritidskortet och tillsammans diskutera så att det blir optimalt i sin slutprodukt, för det kommer. Det kommer, och jag hoppas att alla vill vara med och på något sätt bidra till att det här blir så bra som det är tänkt. Våra barn och unga är värda mer än ett politiskt käbbel, även om det också kan ha sin plats i en demokrati.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till kulturminister Parisa Liljestrand. Operan har just firat 250 år, och vi som var där fick uppleva en magnifik festkväll. Men bakom fasaden finns stora brister. Det gäller fastigheten som har enorma renoveringsbehov, och det gäller ekonomin och verksamheten, som har nästan 600 anställda men där musiker får öva i korridoren, för att bara ta ett exempel.

Vi har några av de duktigaste musikerna, sångarna och dansarna i världen, och vi ska självfallet ha ett fungerande operahus och en nationalscen som fungerar även i ett internationellt perspektiv.

Hur tar vi frågan om Operans framtid vidare, kulturministern?

Fru talman! Som flera talare har uttryckt tidigare handlar det ju om prioriteringar. Vi satsar väldigt mycket på välfärden, hälso- och sjukvården och fler vårdplatser. Vi satsar på att bekämpa kriminaliteten och så vidare. Vi har ett stort antal reformer som vi prioriterar. De gäller psykisk ohälsa, hemlöshet, ensamhet, som jag var inne på, idrottslyft i utsatta områden och så vidare.

De 500 eller 600 miljoner som det handlade om under pandemin löpte ut 2022. Vi följer den tidigare regeringens strategi på detta område.

Vi har kvar Svenska från dag ett. Det var en idé från - tror jag - socialdemokratin och vänstersidan. Den finns ju kvar med 30 miljoner, och jag tror att det är en viktig del att man inte ska behöva vänta på sfi utan kan få snabb hjälp med språket. Detta stöder vi.

Än en gång: De nedskärningar som det fanns oro för kom ju inte. Med dessa ord vill jag lugna Vasiliki Tsouplaki.

Fru talman! Jag reagerade på någonting som ledamoten Vasiliki Tsouplaki sa. Det handlade om att vi drar ned så väldigt mycket på folkbildningen.

Först vill jag säga att vi värnar folkbildningen. Vi ser värdet av den när det gäller personer med låg utbildning som har möjlighet att komma igen och få en nystart. Det handlar om språksvaga personer som får möjlighet att lära sig språk. Det handlar om en väg in i samhället. Det handlar om integrationsarbete och om en andra chans för väldigt många, vilket jag tycker mycket om.

Det jag hör om att vi drar ned stämmer inte. Vi värnar det grundanslag som finns och som fanns före pandemin. Vi följer helt enkelt den plan som den tidigare regeringen har lagt fram. Ungefär som med resonemanget om kulturskolan tidigare kan det lätt bli så att människor som lyssnar på detta tror att vi drar ned väldigt mycket. Det redde vi ut förut.

När det gäller folkbildningen följer vi den plan som den tidigare regeringen har lagt fram. Det är detta som gäller för oss.

Fru talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för inlägget. Vi har ofta hittat varandra i synen på barn och unga som lever i utsatthet.

Jag har inte sagt att konstnärer ska lida särskilt eller något sådant; tvärtom vet jag faktiskt hur det är att vara musiker, att frilansa och att försöka få ekonomin att fungera utifrån den verkligheten. Det är ingen lätt verklighet. Jag vet alltså mycket väl hur det känns och hur man kämpar med sådana saker. Jag vill naturligtvis att vi ska ge konstnärerna alla möjligheter att utveckla sin verksamhet och sin ekonomi, och här tror jag att det finns väldigt mycket att göra framöver. Kanske kan Vasiliki Tsouplaki och jag hitta varandra där också.

Jag är dock övertygad om att vi har lite olika syn på verkligheten. I min värld är höjda skatter inte rätt väg att gå för att skapa större utrymme för människor. Det ger i stället mindre utrymme. När vi införde jobbskatteavdraget fick människor 1 000 eller 1 500 kronor mer per månad, det vill säga mer att röra sig med. Man sänkte så att säga skatten, och människor fick i stället ett bidrag per månad.

Vi har alltså olika syn på skatterna, och det är kanske det som skiljer oss åt egentligen. Jag har en hel lista över skatter ni vill höja, Vasiliki Tsouplaki, och det är faktiskt en ganska dryg lista. Vi har en annan syn där, och det gör att vi kommer till lite olika slutsatser emellanåt. Så är det.

Fru talman! Det som skiljer oss på regeringssidan och Vänsterpartiet åt är att ni har så mycket mer pengar att röra er med. Då är jag jätteintresserad av att veta varifrån ni får dessa slantar. Det handlar om nästan 2 miljarder kronor mer än vad regeringen så att säga har.

Jag har en hel lista på skatter som ni vill höja. Det som oroar mig när det gäller familjer är naturligtvis att detta, enligt mig, drabbar hushållen genom att inflationen späs på - vilket jag kanske inte har bevisat, men det är möjligt - men framför allt att man lägger pålagor som är ganska svåra att bära på familjerna.

Jag är därför inte alls övertygad på något sätt om att Vänsterpartiets budget skulle gynna barn och unga som lever i utsatthet. Höjda skatter drabbar nämligen i princip alla människor. Jag menar därför att hushållens ekonomi redan nu är väldigt pressad på grund av drivmedelspriser, elpriser och så vidare och att höjda skatter skulle förvärra deras situation ännu mer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Vi går mot en ekonomisk vinter med hög inflation och svag tillväxt. Sverige förväntas befinna sig i lågkonjunktur under 2023. Många människor kämpar med höga elräkningar och drivmedelspriser, hög inflation och höga räntor.

Den budget som de fyra samarbetspartierna har lagt fram prioriterar det allra viktigaste, nämligen att stötta hushållen i en svår situation, att stärka sjukvården och öka antalet vårdplatser och att få bukt med kriminaliteten med ett stärkt rättsväsen och förebyggande insatser samtidigt som vi förhåller oss till ett tuffare geopolitiskt läge.

Vi gör detta utan att spä på inflationen, för den är ett reellt hot mot familjernas ekonomi och även företagens. Vi ser också till att det skapas handlingsutrymme om nedgången i ekonomin blir djupare än vad vi ser framför oss nu.

Herr talman! Jag blir bekymrad när jag ser Miljöpartiets kulturbudget. Det lovas mer pengar i nästan varje anslagspost, och det är inga småpengar. Närmare 3 miljarder kronor mer än regeringen lägger Miljöpartiet på utgifter för kultursektorn. Detta indikerar att inflationen späs på. Vi har redan i dag en inflation på drygt 9 procent, mot normalt runt 2 procent.

Vänsterpartiet är inte långt efter, medan Socialdemokraterna har en mer sansad nivå.

Hur är det då med Centerpartiet? De skiljer sig från alla andra genom att dra ned på nästan varje anslag i kulturbudgeten. Till och med hemslöjden får minskade bidrag. Först tror man att det är ett skrivfel, men sedan ser man att det faktiskt stämmer.

Herr talman! Kulturbudgeten omfattar många olika kostnadsanslag, men låt mig nämna en av våra satsningar som omfattas av betänkandet och som ligger oss kristdemokrater mycket varmt om hjärtat. Det gäller anslaget Insatser för den ideella sektorn, där vi satsar 300 miljoner kronor, varav 75 miljoner per år 2023-2025 för insatser för att motverka ofrivillig ensamhet. Regeringen gör nu en unik satsning i budgetpropositionen på detta område - den största satsningen någonsin på att bryta ensamhet och främja gemenskap.

Ofrivillig ensamhet är ett samhällsproblem med allvarliga konsekvenser. I ensamhetens sällskap kan man drabbas av kronisk stress som får blodkärlen att rent fysiskt dra ihop sig i ett slags kroppens protest mot att leva i konflikt med den mänskliga naturen. Det leder till fler hjärt- och kärlsjukdomar som infarkt och stroke och skadar immunförsvaret. Ensamheten ökar också smärtan och risken för depression och demens. Barn som lever i ofrivillig ensamhet löper större risk att misslyckas i skolan.

Herr talman! Att jag tar upp ensamheten i mitt anförande beror på att jag tror att kulturen har en viktig roll när det gäller att bryta ensamheten. Varje initiativ som vi tar och varje krona som vi lägger på kulturanslagen är därför oerhört viktiga för människors hälsa och välmående.

Den enda faran som lurar bakom hörnet är om vi spär på inflationen och gör det svårare för hushållen att överleva, så att de därmed inte har råd att ta del av kultur i olika former. Det gäller inte minst familjer som lever i socioekonomisk utsatthet, där vi vet att det redan i dag finns en stor brist hos barn och unga när det gäller att ta del av olika kulturella aktiviteter.

Fru talman! För att värna barns och ungas tillgång till idrotts- och föreningslivet avser regeringen att införa ett fritidskort. Barn och unga ska med fritidskortet få förbättrade möjligheter att delta i förenings- och fritidsaktiviteter.

Regeringen föreslår, som vi hörde i replikskiftet, att 50 miljoner kronor avsätts under 2023 för att ta fram nödvändig infrastruktur för införandet av ett fritidskort till barn och unga. Under 2024 beräknas 730 miljoner kronor gå till att införa fritidskortet. Samma summa gäller från 2025 och framåt.

Äntligen, utropar jag som kristdemokrat. Och jag har fått mycket feedback här i kammaren från både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna när jag har presenterat fritidskortet. Men nu hör jag att dörren stängs från Socialdemokraterna, och det gör mig väldigt besviken.

Fru talman! Vi kristdemokrater värnar folkbildningen och har alltid ställt upp för dess betydelse, inte minst för att skapa en väg in i det svenska samhället. Vi följer i stort sett den ekonomiska plan som den tidigare regeringen lagt fram när det gäller själva grundanslaget.

Jag ska också säga någonting om en kulturkanon. Vi kristdemokrater har drivit på frågan om en kulturkanon och menar att den bland annat kan vara ett sätt att skapa förståelse för Sveriges historia. En debattör uttryckte det på följande sätt: Listan skulle åtminstone ge mig något att börja med, och sedan kunde jag söka mig vidare på egen hand.

Men politiker ska inte avgöra vad som ska ingå i en kulturkanon. Det överlåts åt kunniga personer på området. Jag har personligen tidigare föreslagit att Skolverket ska ha huvudansvaret i samarbete med de litteratur och idéhistoriska institutionerna vid universiteten.

Fru talman! Till sist vill jag önska mina kollegor i kulturutskottet och vårt fantastiska utskottskansli en god jul och ett gott nytt år med Stig Dagermans ord.

Jorden kan du inte göra om.Stilla din häftiga själ!Endast en sak kan du göra:en annan människa väl.

Men detta är redan så mycketatt själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindrebetyder en broder mer.

Herr talman! Fritidskortet blir av, Lawen Redar. Om strategin tas fram under 2023, vilket jag räknar med att MUCF ska göra, och kortet införs som tänkt den 1 januari 2024 måste det sägas vara rekordsnabbt. Det är fantastiskt, nästan raketfart.

Jag hör i ledamotens anförande ett engagemang för barn och unga och för personer som lever i utsatthet, men jag får inte ihop det riktigt. Det talas om att barn och unga som lever i utsatthet behöver hjälp och stöd nu och så vidare. Men som jag sa kommer det att gå undan med fritidskortet, och det riktar sig till barn och unga som lever i utsatthet.

Jag vet inte exakt hur kortet kommer att se ut, men generellt kan ett kort laddas för väldigt många barn, till exempel alla i vissa årskurser. Det har talats om 500 kronor tidigare, men i tidigare resonemang gällande barn som lever i utsatthet och som är kopplade till socialtjänsten har det handlat om upp till 2 500 kronor. Jag förstår inte hur Socialdemokraterna kan avvisa detta. Jag vill verkligen be ledamoten att ta ett samtal med berörda inom socialdemokratin för att få en ändrad syn på detta, för det kommer att bli en succé i Sverige. Det är jag övertygad om.

Herr talman! Möjligheten att låna en gitarr, trumpet eller något annat instrument på kulturskolan kommer inte att förändras av regeringens budget. Som ledamoten Kristina Axén Olin sa tidigare satsar kommunerna mycket pengar på kulturskolan, och man kommer att kunna fortsätta att låna en gitarr även med vår budget, som ju ger 100 miljoner till kulturskolorna.

Men det var inte därför jag bad om replik. Kristdemokraterna har lanserat och drivit frågan om ett fritidskort, och det har vi debatterat många gånger här. Det började som en fritidspeng, men den idén ogillades av den dåvarande regeringen eftersom fritidspengen bara riktade sig till barn som var kopplade till socialtjänsten. I stället ville man ha en generell välfärd.

Det ändrades därför till ett fritidskort som, enligt den presentation jag gjorde tidigare, ges till alla barn i årskurs 5-9 och som laddas med 500 kronor. Då upplevde jag att de dåvarande regeringspartierna svängde och blev mer positiva till fritidskortet. Men nu säger Socialdemokraterna nej till fritidskortet. Varför?

Herr talman! Jag hör att ni i Miljöpartiet egentligen är ganska nöjda med den budget som regeringen har presenterat eftersom ni har medverkat, påstår ni, till den. På något sätt blir det då ännu märkligare att ni lägger 3 miljarder mer än regeringen på kulturen.

Jag har kollat lite vilka skatter det handlar om som ni tänker höja. Jag skulle vilja dra lite av det.

Det handlar om skatt på arbete och statlig inkomstskatt. De ska alltså höjas, så även kommunal inkomstskatt, skatt på kapital, skatt på konsumtion och insatsvaror, energiskatt, koldioxidskatt och övriga skatter på energi och miljö och skatt på vägtrafik.

Ja, då kanske det finns medel till den stora differensen mellan regeringens budget och Miljöpartiets. Jag kanske inte har decimalen helt korrekt, men enligt uppgift handlar det om en differens på 130 miljarder, totalt sett i budgeten, vilket är ganska märkligt och märkbart.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Amanda Lind för hennes anförande och vill börja med att rätta till och nyansera bilden av att vi från regeringssidan halverar stödet till kulturskolan. Egentligen är det så att vi återställer stödet till den nivå som var före pandemin. Det ligger 100 miljoner där, och jag tycker att det blir lite fel när man bara säger att vi halverar stödet. Det är pandemistödet som har funnits som nu tas bort, helt enkelt.

Det var egentligen inte därför jag bad om replik utan för att tala om den väldigt stora differensen mellan Miljöpartiets kulturbudget och regeringens. Det är väldigt mycket pengar. När jag läser alla tabeller blir jag väldigt intresserad av varifrån ni i Miljöpartiet hämtar alla de här pengarna. Vilka skatter är det som ska höjas? Ska det lånas in pengar? Totalt sett, om man ser på hela budgeten, är det en mycket stor differens.

Jag kan nästan bli lite avundsjuk när man säger att man har närmare 3 miljarder mer än regeringen att satsa på kulturen. Men jag blir faktiskt ännu mer orolig med tanke på den inflation som det kan innebära och som drabbar hushållen så att det blir dyrare att leva på grund av att man lånar in pengar till staten eller höjer skatter som drabbar hushållen. Det vill jag gärna ha svar på.

Herr talman! Vi debatterar alltså Riksrevisionens rapport Operation Rädda branschen - statens krisstöd till idrott och kultur under coronapandemin. Jag kommer att ägna min talartid åt kultursektorns situation under pandemin, som startade i mars 2020.

Den 12 mars satt jag här i kammaren och mådde lite dåligt. Vi hade en debatt om fiskeripolitik. Jag fick åka hem sedan och lades in på Karolinska med covid-19 för fyra veckors isolering. Men nu har jag återstartat och är tillbaka till hundra procent, och det är jag väldigt tacksam för.

I juli 2020 hade omsättningen för kulturell verksamhet i Sverige minskat med drygt 50 procent jämfört med juli 2019, alltså ett år tidigare. Bara från mitten av mars 2020 till maj, alltså på två månader, gick biljettintäkterna för arrangemang ned med runt 90 procent. Nöjesarrangemangen gick under sommaren 2020 ned till noll. Detta är en del av bakgrunden.

Herr talman! Inga motioner har väckts med anledning av regeringens skrivelse. Det är rätt symtomatiskt för denna dystra period i vår nutidshistoria. Det gjordes stora insatser från regeringen för att stötta idrott och kultur ekonomiskt under pandemin. Det som gjordes stöttades av den dåvarande oppositionen, som numera är i regeringsställning. Man kan säga att det hade blivit ett liknande resultat i form av bidrag oavsett vem som styrde.

Däremot missade den dåvarande regeringens pandemistöd i starten de kulturarbetare som hade enskild firma, vilket de allra flesta har i kultursektorn. Vi kristdemokrater påpekade detta före sommaren 2020, och i september samma år riktades stöd även till denna stora krets av kulturarbetare.

Herr talman! Riksrevisionens slutsats är att regeringen och de bidragsgivande organisationerna utformade och fördelade krisstöden till idrott och kultur på ett i huvudsak ändamålsenligt och effektivt sätt, som det heter. Men granskningen visar också att den korta tid man hade på sig och de snabba beslut som då måste tas resulterade i ofullkomlig transparens och, vilket är än viktigare, bristande träffsäkerhet. Det fanns inom kultursektorn de som fick väldigt mycket pengar. Andra fick ingenting eller småsummor, på grund av bidragsinstitutionernas stress och brist på transparens och träffsäkerhet. Detta är allvarligt.

Herr talman! Under flera år försörjde jag mig som frilansande sångare och musiker. Jag vet något om hur det känns. Det är en osäker och tuff situation, där man arbetar i stor ovisshet. Du kan ha familj att ta ansvar för, och det säger sig självt att det blir pressat. Samtidigt finns det inget bättre än att förverkliga sina drömmar - att på heltid få syssla med det man brinner allra mest för.

Vi kan försöka tänka oss in i att du när du frilansar har fått fart på engagemangen och att allt flyter på. Så plötsligt över en natt i mars 2020 förändras situationen. Alla publika framträdanden förbjuds på ett sätt som kan upplevas som nästan diktatoriskt, och dessutom uppstår förvirring om reglerna för hur det hela ska genomföras. I mars 2020 bestämde regeringen att 50 personer fick samlas vid allmänna sammankomster. Senare blev det 300 personer med visst avstånd mellan varje individ och så vidare. Så här höll det på.

Landets grundskolor stängde dörrarna för besök av kulturaktörer. Kulturskolor gick över till digital undervisning. De borde få en särskild applåd för det stora arbete de gjorde och den förändring de då genomgick.

Allt detta gjordes naturligtvis för att motverka smittspridningen av covid-19. Men förbud mot folksamlingar blev i praktiken ett näringsförbud för alla som var beroende av publik. Många frilansande kulturarbetare drabbades alltså av institutionernas bristande träffsäkerhet när det gällde bidragen. Detta blev en verkligt tuff match för många kulturarbetare, den kanske tuffaste i livet.

Herr talman! Riksrevisionen konstaterar att det fanns fördelar med att lägga hanteringen av krisstöd på flera organisationer - Filminstitutet, Sametinget, Författarfonden, Kulturrådet och Konstnärsnämnden - som kände sina målgrupper. Och det kan finnas en viss förståelse för att bidragsärendena, på grund av tidspress och hög arbetsbelastning, inte hann utredas tillräckligt innan pengar gick iväg. Men det är aldrig acceptabelt att ett stort antal bidragsberättigade går miste om ersättning på grund av bristande träffsäkerhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)