Ulf Kristersson

Herr talman! Utan energipolitik har man ingen klimatpolitik - så enkelt är det. Står man utan svar på de stora energifrågorna har man möjligen plakatpolitik men ingen klimatpolitik.

I Tyskland fattar man i dag beslut om att stänga de sista kärnkraftsreaktorerna. Samtidigt växer kolet som energikälla. Det är dålig energipolitik, inte bara för Tyskland utan för hela Europa, eftersom klimatet är globalt.

Sverige ska göra sitt med smart energipolitik, smarta tekniska lösningar och så snabb elektrifiering som möjligt. Europa ska göra sitt och håller just nu på att göra sitt. Fit for 55 är den största europeiska miljösatsningen någonsin. USA är på väg tillbaka in på banan. Till och med Kina, som man kan ha många synpunkter på i andra frågor, visar nu stort intresse för klimatfrågorna. Det är bara med globalt samarbete som vi har någon chans att klara klimatarbetet.

(Applåder)

Herr talman! Jag, liksom de allra flesta, delar den hotbild som finns i hela världen - i Europa, i Asien, i Amerika - om vi inte klarar av omställningen från fossilt till fossilfritt. Därom är de allra flesta helt eniga, inklusive jag och den här regeringen.

Vad det här handlar om är hur vi snabbast gör oss fossilfria och bidrar till världens omställning. Där tycker vi olika på minst två punkter, Annika Hirvonen. Vi vill ha fossilfri elproduktion i Sverige; ni lade ned kärnkraften. Det är en tydlig skillnad. Ni ville inte ha ren kärnkraft, och vi vill ha ren kärnkraft. Ju mer kärnkraft Sverige producerar desto mer koldriven och gasdriven el kan vi tränga ut på andra ställen.

Det andra är att vi inte lägger alla ägg i en korg. Reduktionsplikten kan inte vara det enda verktyg man använder för att nå ambitiösa delmål inför total utsläppsneutralitet. Ni har lagt alla ägg i en enda korg: Vi ska dammsuga hela världen på biobränsle - och därmed försinka omställningen till elektrifierade fordon. Det är dålig klimatpolitik. De bör användas där det inte finns några andra alternativ.

Svaret även från den svenska transportsektorn är elektrifiering. Mer ren el, mer laddstolpar och fler eldrivna bilar - det är den omställningen som driver vägtransportförändringar. Det är det ena.

Det andra är elektrifiering av industriprocesser och alla andra saker som vi ska göra, allt inom ramen för ett helt nytt europeiskt regelverk som kallas Fit for 55 och som jag hoppas kan vara färdigförhandlat om bara några månader, under svenskt ordförandeskap. Detta är det nya ramverket för svensk klimatpolitik. Där gör vi allra störst nytta.

Det hade varit ärligare om ni sa som det är: Ni vill bli av med kärnkraften och göra det så dyrt med bensin och diesel att ingen längre har råd att köra bil.

(Applåder)

Herr talman! Det enkla svaret är ja. Sedan förstår jag att det krävs mycket arbete innan detta ja får en konkret innebörd, men låt mig nämna några saker där jag tror att vi delar en principiell syn.

Det ena är naturligtvis äganderätten till skog och mark. Den är otroligt viktig för viljan att långsiktigt investera i sådant som också ger livskraftiga livsmedelsföretag. Det är otroligt viktigt.

Det andra är regelförenklingar. Vi kan se på nästan alla områden i Sverige just nu att reglerna är krångliga och att man ofta förföljs av myndigheters olika regelverk, som överlappar varandra. Jag har fått mig många beskrivningar till del av sådant som många andra företagare ärligt talat skulle bågna under.

Det tredje är naturligtvis EU-regler. Vi har väldigt mycket internationell, europeisk konkurrens - på goda grunder - och den konkurrensen ska ske på så rättvisa villkor som över huvud taget möjligt. Bland annat ska vi inte överimplementera olika EU-regler just i Sverige, för att ta ett konkret exempel.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först bara säga att jag helt och fullt delar synen på livsmedelsproduktionens betydelse inom ramen för det bredare totalförsvaret - det civila försvaret. Jag tror att allt fler gör det. Människor som inte visste det förut - det gjorde säkert frågeställaren - vet nu, efter de förfärliga erfarenheterna från Ukraina, att det är många delar av civilförsvaret som vi helt enkelt inte har förstått vidden av att skydda och utveckla.

Jag vill inte alls skryta, men det fanns alltså skäl till att jag för första gången på många decennier utnämnde ett speciellt statsråd - en minister - med ansvar också för civilt försvar. Det behövs nämligen just nu. Detta är ingen restpost bakom det militära försvaret, utan det är en kärnfunktion i statens ansvar för att se till att vardagen fungerar i händelse av krig och kris. Jag vill bara understryka att jag ser precis det problemet också.

Detta är ganska mångfasetterat; det handlar om livsmedel, vilket jag kommer tillbaka till, men det handlar också om infrastruktur av olika slag och om den folkliga beredskapen för att det förfärliga kan inträffa. Allt detta jobbar, som många vet, Carl-Oskar Bohlin mycket hårt med - och det är uppskattat, ska jag säga, tvärs över partigränserna.

När det gäller förutsättningarna för livsmedelsproduktion är det precis som sades här så att det kommer en ny strategi. Avsikten med våra strategier är att lägga fast långsiktiga linjer, inte göra hyllvärmare. Det är en viktig skillnad. I Sverige har vi erfarenhet av båda sorterna: strategier som är strategier bara till namnet och strategier som är till gagn för oss. Detta är en riktig strategi som är till gagn för oss.

Det handlar i grund och botten om att se till att livsmedelsföretag - och i mycket hög grad jordbrukare, förstås - får goda konkurrensförutsättningar i Sverige så att de klarar sig i en tuff internationell konkurrens. Då handlar det bland annat i mycket hög grad om energiförsörjning. Även jordbrukare vill ha fossilfri energiförsörjning så långt det över huvud taget är möjligt. Det handlar också till exempel om att använda reduktionsplikten på rätt sätt, i fordon som inte kan köras på annat sätt. Det var två exempel.

Herr talman! Jag vill inte alls misstänkliggöra Nooshi Dadgostar för att vilja ha ett ekonomiskt system som fanns förr i en annan del av Europa. Men i vår del av världen sätter alltså inte regeringar priser på helt vanliga varor. Idén om att regeringar sätter pristak prövades i till exempel Östtyskland. Det brukar sluta med gapande tomma hyllor. Det fungerar helt enkelt inte.

Om regeringar vill bekämpa inflationen får de göra det på smartare sätt än så, till exempel genom att öka konkurrensen i sektorer som har dålig konkurrens. Det var alltså Elisabeth Svantesson, inte Vänsterpartiet, som samlade matjättarna till diskussion om hur vi ökar konkurrensen och undviker smygprishöjningar, för att ta ett exempel.

Även utan räntor och utan elpriser stiger inflationen just nu. Det är allvarligt. Om vi inte får bukt med inflationen kommer vi att urholka svenska löntagares ekonomi för mycket lång tid framåt. Det kommer vi inte att tillåta.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar faktiskt första halvan av Nooshi Dadgostars beskrivning av det tuffa ekonomiska läget, det tuffaste som vi har haft på många år i Sverige. Alla vi som är fullvuxna - det finns lite olika definitioner på det - vet att Sverige har varit i tuffa situationer förut. Väldigt många av oss minns konsekvenserna av 90-talskrisen. Något färre, men ändå ganska många, vet vad som hände när man misskötte ekonomin på 70- och 80-talen. Det var nämligen förra gången som Sverige hade riktigt hög inflation i kombination med låg tillväxt. Nu har vi dessutom stigande räntor. Det hade vi då också.

Den här regeringen har lärt sig en sak av historien: Missköt inte den svenska statens ekonomi, för då går det åt skogen!

Inflationen är just nu löntagarnas allra värsta fiende. Om vi inte får koll på inflationen blir det en löne- och prisspiral som urholkar reallönerna precis som på 70- och 80-talen. Det låter ibland som att Vänsterpartiet vill komma tillbaka till den tiden. Det vill inte den här regeringen.

Nu gäller det att bekämpa inflationen, se till att vi kommer ur och igenom lågkonjunkturen med kloka reformer som återställer svenska folkets reallöner och samtidigt hjälpa de mest utsatta hushållen, vilket vi nu gör. Det sker bland annat genom automatiska uppräkningar som gör att rätt många system automatiskt ökar med inflationen. Det gäller till exempel garantipensioner, studiemedel och många andra saker. Men det sker också genom speciellt riktade insatser till de barnfamiljer som har det allra tuffast. Det är precis det som den här regeringen nu gör. Om man inte gör det utan blåser på med mer pengar till det mesta eldar man på inflationsbrasan. Och då kommer alla svenskar att få det sämre, inte minst svenska löntagare som är minst skyddade i en ekonomi med hög inflation. Detta är vad den här regeringen gör just nu.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror inte att man ska vara naiv i dessa frågor. Vi har sett dramatiska förändringar förut. Det är alldeles uppenbart. Jag brukar citera Nederländernas liberale premiärminister Mark Rutte som säger att utan fungerande yttre gräns finns det ingen inre Schengen som fungerar, för då kommer många att ta sig till precis det land som de själva vill ta sig till. Det är inte sällan länder som har en stor diaspora från just det land som dessa människor kommer från. Då finns det bevisligen redan många i Sverige. Så jag tycker absolut inte att man ska ropa att den faran är över på något sätt.

Just nu driver vi i EU ett omfattande arbete för att stärka kontrollen av EU:s yttre gräns som är en förutsättning för att kunna hålla en relativt stor öppenhet i Europa. Då är det inte minst länder som Nederländerna, Österrike och Belgien som är mycket drivande. Under vårt ordförandeskap gör vi allt vi kan för att skapa enighet om en sådan stramare europeisk invandringspolitik.

Herr talman! Det är en viktig fråga. Som Jimmie Åkesson säger lägger vi nu helt om kursen på tre riktigt stora områden. Det är kriminalpolitiken, för att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten, det är hela energipolitiken, med en politik som klarar både hushållens ekonomi och klimatutmaningen, och det är invandringspolitiken.

Det är fortfarande så att Sverige har tagit ett orimligt stort ansvar för den samlade europeiska asylinvandringen, med stora integrationsproblem som konsekvens. Det går inte att komma ifrån.

Vi måste minska invandringen om vi ska ha en chans att klara integrationen. 70 procent av dem som kommer till Norden kommer just till Sverige.

Med det sagt ska jag också säga att vi nu gör stora förändringar, som jag tror att Jimmie Åkesson känner till. En sak är naturligtvis att vi minskar kvotflyktinginvandringen med 80 procent - en omedelbar insats. Vi genomför nu förändringar som leder till EU:s lägsta nivå för asylregelverket. Vi gör förändringar som innebär att de som befinner sig i landet utan rätt att befinna sig här - för att de har kommit hit utan ansökan eller fått avslag - också lämnar landet. Och vi genomför reformer som gör att det inte blir lika generöst att komma till Sverige och omedelbart få tillgång till de svenska välfärdsförmånerna - ett bidragstak och kvalificering in till välfärden. Allt detta sammantaget, skulle jag säga, kommer att ha stor betydelse för att dramatiskt minska den asylrelaterade invandringen till Sverige.

Redan i dag, skulle jag våga säga, börjar vi se effekter av detta, utan att jag har några exakta siffror. I ganska många europeiska länder - Nederländerna, Belgien, Österrike och flera andra länder - ser man just nu en ny stor våg av irreguljär, alltså olaglig, invandring med asylkoppling. Det ser vi inte i samma omfattning i Sverige just nu.

Herr talman! Jag noterar att vi inte får något svar på om Socialdemokraterna står bakom en bana för reduktionsplikten som ökar kostnaderna för att köra bensin- och dieseldrivna bilar, tills vi har elektrifierade bilar på plats, till uppemot 34 kronor per liter. Den frågan måste Socialdemokraterna besvara.

Vårt svar är att klimatpolitik och energipolitik hänger ihop. Utan en svensk ren elproduktion finns det ingen klimatpolitik över huvud taget. Alltså skapar vi nu nya förutsättningar för att bygga den rena elproduktion som gör att vi klarar både hushållens ekonomi och klimatomställningen. Den förra regeringen klarade varken det ena eller det andra.

(Applåder)

Herr talman! För första gången på tolv år har Sverige en regering som har majoritet i riksdagen, som kan förhandla som vuxna människor, som kan lägga fram en budget som går igenom riksdagen och vinner majoritet, som kan lägga fram förslag i normal ordning, så som man brukade göra i politiken i Sverige när man visste vad man ville, och som inte leker rita-gissa-spring i politiken. Det är den stora förändringen.

När det gäller klimatpolitiken är regeringen övertygad om att elektrifiering är svaret på vår tids stora klimatutmaningar. Vi ska bli av med allt fossilt och ersätta det med ren svensk el.

I dag har vi sex svenska kärnkraftsreaktorer kvar. Den förra regeringen har ansvaret för att fyra lades ned, och hade man inte stoppat planerna på att bygga nya hade vi inte haft sex i dag utan tolv. Sverige hade då haft en helt annan förutsättning för ren elproduktion och för att se till att elektrifieringen kan genomföras. Det är den stora skillnaden.

Det som har hänt de senaste åren är att de som har lagt alla ägg i en korg och använder reduktionsplikten som enda metod att nå klimatmålen för vägtransportsektorn till 2030 fick underkänt 2019, 2020 och 2021. Det är bara om man har en bana för reduktionsplikten som gör att dieseln kommer att kosta uppemot 34 kronor litern som man har en chans att klara det.

Min motfråga är: Står Mikael Damberg och Socialdemokraterna fast vid att dieseln ska kosta ungefär 10 kronor mer per liter, för att kunna nå vägtransportmålen inom ramen för de övergripande målen?

Herr talman! Diskussionen var uppe i så måtto att den var en del av konkurrenskraftsdiskussionen. Det var också på en rätt övergripande nivå, ska jag medge, när det handlade om värdet av att ta ytterligare steg i frihandelsavtalen och att slutföra dem som är påbörjade. Kommissionens ordförande underströk också vikten av att länder ratificerar de avtal som redan är slutna så att man verkligen genomför dem i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Det är väl en bedömningsfråga om avtalen är rättvisa. De är rättvisa i så måtto att om man inte vill ha avtalet skriver man inte under det. I den bemärkelsen krävs det två parter som båda är nöjda för att det över huvud taget ska bli ett frihandelsavtal, och det krävs ofta årslånga förhandlingar. Nu är det ett stort antal sådana avtal som är på gång och som kan slutföras relativt snart, och det tycker vi är väldigt viktigt.

Min bild är att det inte minst är länder som är ekonomiskt sett lite mindre utvecklade än europeiska länder som är måna om frihandelsavtalen, medan det ibland är europeiska länder som i praktiken vill skydda sektorer som skulle gynna länder som skulle kunna komma att omfattas av frihandelsavtalen.

Det finns säkert tusen problem med frihandelsavtalen. Men alternativet att inte ha frihandel med varandra är mycket, mycket sämre, inte minst för människor som lever i fattigare delar av världen. Vi kommer att göra allt vi kan för att få fler frihandelsavtal, för det är bra både för vårt land, för Europa och för de länder som Europa sluter frihandelsavtal med.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker dock inte alls att grön omställning är i periferin - inte på något sätt. Det är snarare tvärtom, skulle jag vilja säga.

På två viktiga områden var den i stället i centrum också på det här rådsmötet. Allt som kretsar kring det vi kallar för Net Zero Industry Act, ett byråkratiskt namn för att möta det amerikanska, kretsar helt och hållet kring grön omställning. Investeringar i den sortens teknologi, cleantech-företagen, handlar både om energi och om teknologier för klimatomställning. Frågan är alltså i stället absolut mitt i centrum, skulle jag vilja säga.

När det gäller energiomställning är det också i mycket hög grad en fråga om just grön omställning, även om den ibland tar sig lite märkliga vägar när man går från rysk olja till annan gas som ett mellanled. Det skulle Sverige helst vilja undvika. Varje land har som sagt sin egen energipolitik, men att det sammantaget sker en enorm energiomställning i grön riktning i Europa tycker jag är alldeles uppenbart.

Jag delar gärna otåligheten, men jag tycker inte att man ska säga att frågan är i periferin. Jag tycker tvärtom att den kommer tillbaka i centrum hela tiden.

Herr talman! Jag delar frågeställarens ambition. Om det vore så enkelt att EU-ordförandelandet bara kunde bestämma detta självt hade det redan varit gjort; det kan jag säga. Men så är det som bekant inte. Vi skulle i så fall göra detta vilken dag som helst.

Alla vet att Sverige har varit starkt pådrivande, inte minst tillsammans med nordisk-baltiska länder, i att gå så långt som det över huvud taget är möjligt i sanktionerna. Samtidigt har vi sett ett väldigt stort värde i att det råder enighet om de sanktioner som vi till slut inför. Jag delar frustrationen, men jag tycker ändå att vi har kommit rätt långt.

Jag skulle nog säga att den stora frustrationen nu, inte minst från president Zelenskyjs sida, har gällt att det är lite för många länder som trots allt kommer runt sanktionerna. Jag har absolut inget emot ett elfte sanktionspaket, men minst lika viktigt är att täppa till de håligheter som finns i de redan genomförda sanktionspaketen.

Jag skulle gärna ta med även Rosatom. Vi får hjälpas åt i den frågan.

Herr talman! Först ska jag omedelbart erkänna min okunnighet om just ursprungsmärkning. Frågan om ursprungsmärkning var inte uppe på rådsmötet, så jag kan rädda mig på det sättet. Det måste jag få be att återkomma till. Jag har inte följt upp just den frågan.

Vad vi däremot alla vet är att vi har dramatiskt minskat beroendet av rysk gas och olja. Det är alldeles uppenbart. Det är hela fundamentet för allt det vi sysslar med.

Jag brukar ibland säga att det inte finns någonting gott som kriget har fört med sig. Ska man leta med ljus och lykta efter någonting är det en dramatisk minskning av fossil energi framför allt från Ryssland.

Det är i sig naturligtvis bra. Länder har visat sig kapabla till en energiomställning som nog få trodde var möjlig, men inte utan dåliga bieffekter.

Det är fortsatt mycket gas, om än i flytande form i stället. Vi som vill ha total elektrifiering vill ha fossilfria energislag. Det är fortfarande mycket kol, om än inte från Ryssland. Det finns alltså många brister fortfarande, men det sker en dramatiskt uppsnabbad energiomställning i hela Europa. Det är faktiskt väldigt bra. Om vi dessutom kan enas om att göra den helt fossilfri och utsläppsfri vore det ännu bättre.

Herr talman! Jag ska be att få återkomma i ursprungsmärkningsfrågan, för den är jag inte helt uppdaterad i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Herr talman! Jag delar helt den oron. Det är ingen tvekan om det. En hel del av den kritik som Tyskland har fått de senaste veckorna har gått ut på just detta. Vilket exempel sätter man när man gör på det sättet? Sedan har skuldbördan legat lite olika. Jag tänker inte försöka att vara domare i den frågan. Men jag delar i grund och botten den oron.

Om man så sent i processen när det egentligen bara var en formalitet kvar sätter stopp i maskineriet kan det vålla allvarliga problem. Det var rätt många som - inte på rådsmötet, ska jag säga för ordningens skull - på kaffepauserna påpekade att detta inte är ett bra exempel för fortsättningen.

Jag vill också påpeka, herr talman, att som av en händelse fattades det också EU-beslut i natt om laddstolpar. Elektrifieringens förutsättningar blir nu ännu bättre längs vägnätet.

Herr talman! Det är bra att vi nu har rott den här frågan i hamn. Vi har nu enats i Europa om att inga nya bilar med bensin- och dieselmotorer får säljas från 2035. Det var precis det vi ville.

Ett av många goda skäl till det var den västsvenska bilindustrin. Det var många bra bieffekter. Det var för svensk del en mycket viktig anledning, men kanske inte i alla andra europeiska länder. Vi ska glädja oss över detta.

Det har varit bra att den svenska bilindustrin har varit så entydig. Det är elektrifiering som gäller. Jag står helt bakom detta. Men det var inget nytt undantag som Tyskland här förde in.

Jag tänker inte försvara Tysklands agerande. Jag som alla andra tycker att de var mycket sena i sin sista reaktion. Men även den ursprungliga kompromissen innehöll ett tydligt undantag för förbränningsmotorer om de helt saknar utsläpp.

Sedan tror jag att de allra flesta biltillverkare förstår att det är elektrifiering som är den stora breda vägen. Det är där man lägger ned de stora resurserna. Det gäller inte minst de bilföretag som ligger oss extra varmt om hjärtat.

Jag ser ingen risk i detta. Det var en sen reaktion där både kommissionen och Tyskland får ta på sig lite grann var av skulden för det rabalder som uppstod.

Det var bra att det löstes. Nu vet alla vad som gäller. Det ska vara totalt utsläppsfritt. Det betyder i alla praktiska bemärkelser elektrifiering av fordonsflottan från 2035.

Herr talman! Det är precis så. Det är svårt. Alla delar den grundläggande uppfattningen att vi måste agera när det finns så stora ryska frysta tillgångar utomlands. Sedan finns det olika åsikter men också olika rent juridiska bedömningar av vad som är internationellt juridiskt korrekt. En del länder har också egna lagkomplex som tillåter olika saker.

Det var en av orsakerna till att vi på svenskt initiativ tillsatte ad hoc-gruppen med den svenska diplomaten Anders Ahnlid i spetsen för att försöka bringa internationell ordning i vad man över huvud taget kan göra och vad vi kan bli överens om att göra internationellt.

Det arbetet pågår just nu. Kommissionen har till exempel lanserat idén att om man inte kan enas om att ta tillgångarna så kan man åtminstone ta all avkastning av tillgångarna i ett första skede. Jag ska inte föregripa deras arbete utan låter dem återrapportera i lugn och ro.

Herr talman! Först ska jag för formens skull säga att Europeiska rådet inte diskuterade svenska regelförenklingar heller. Jag hade inte haft något emot om man gjort det, men så var det alltså inte. Dem får vi nog ta itu med själva, och det är ingen hemlighet att vi i regeringsförklaringen har med ett omfattande sådant arbete som vi kommer att återkomma till.

På europeisk botten finns en tydlig ambition att minska rapporteringskraven med ungefär 25 procent genom att ensa så att olika europeiska myndigheter inte kräver i princip samma sak av företag på olika områden. Det låter självklart, men vi vet, även från Sverige, att det inte är helt självklart. Det vore väldigt välgörande om man lyckades med detta.

Jag har träffat många europeiska företag de senaste månaderna. Det är välkänt att många europeiska företag tycker att Europa är mycket mer byråkratiskt att ha att göra med än till exempel USA. Detta kan vara väl så drivande för att i stället göra affärer och investeringar på den amerikanska kontinenten.

Frågan om beroenden, läkemedel, jordartsmetaller och så vidare är jättestor. Den har blivit allt större när teknologiutvecklingen gått hand i hand med att olika råvaror plötsligt fått en helt ny betydelse. Det är en av orsakerna till att svensk gruvbrytning kan ses i ett helt nytt ljus. Det är en tusenårig tradition som plötsligt blir viktig på ett helt nytt sätt. Det här är också ett skäl till att ett ensidigt beroende av Kina är farligt och att man till exempel inte ska låta Kina ensamt utveckla verksamheter på den afrikanska kontinenten när många europeiska företag lika gärna kunde ha gjort det. Detta är goda exempel på att vi försöker bryta ensidiga beroenden och utveckla mer av de industrierna även i Europa och i USA.

Herr talman! Som jag sa var detta inte uppe på rådsmötet. Men det är under alla omständigheter viktiga frågor.

Jag tror att vi tycker olika på två sätt. För det första är regeringen för all fossilfri elproduktion, inklusive kärnkraft. Ju snabbare vi blir av med alla fossila utsläpp, desto större är vår chans att klara klimatomställningen. För det andra är vi för det svenska skogsbruket, både för klimatnyttan och för den rådighet över den svenska skogstraditionen som vi vill behålla i Sverige.

Vi tycker nog olika på båda dessa punkter, kan jag tänka mig. Jag har all respekt för det. Dessa frågor var alltså inte uppe nu, men när de kommer upp kommer regeringen att driva den svenska linjen i båda de frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

Herr talman! Först lite formellt: Nej, dessa frågor var inte uppe på Europeiska rådets möte den här gången. Jag tror att det är mycket hög sannolikhet att de kommer att komma upp, men det skedde inte den här gången. De var alltså inte med på agendan alls. Sedan tangerades naturligtvis klimatfrågorna, inte minst när vi diskuterade med FN-chefen. Men här var de inte alls uppe. I den meningen kan jag inte svara på vad rådsslutsatserna skulle vara. Jag ska ändå säga något om några frågor som antyds.

Regeringens bestämda uppfattning är att klimatomställningen handlar om elektrifiering och övergång till fossilfritt. Då är fördubbling av svensk elproduktion av alla fossilfria slag helt avgörande.

Det andra är att vi har en bredare syn på den svenska skogen än den som vi tycker att en del av EU:s beslut nu visar. Dessa begränsar det svenska skogsbruket på ett sätt som inte är rimligt för Sverige. Det här är ingen unik svensk ståndpunkt, utan den delas av andra länder som har lång tradition av aktivt skogsbruk. Det handlar om hållbara produkter, ekonomi och arbetsmarknad, och det finns även klimatskäl. Vi vill inte lägga all den makten i EU:s händer utan förbehålla oss rätten att förfoga över de svenska besluten om skogspolitiken. Därför har vi inte ställt oss bakom detta.