Ulf Kristersson

Herr talman! Moderaterna är samlingspartiet i svensk politik. Vi är partiet som får saker gjorda.

Jag är här i dag för att tala om kriget, klimatet, konkurrenskraften och kriminaliteten och för att tala om hur vi på europeisk nivå skulle kunna samarbeta mer för Sveriges bästa. Vi tycker olika i många sakfrågor, men alla som väljs till EU-parlamentet den 9 juni har ett gemensamt ansvar att tillvarata svenska intressen. Det ansvaret faller extra tungt på de tre stora partierna: Moderaterna, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.

Herr talman! Jag uppmanar alla att inte låta det politiska spelet blockera de viktiga sakfrågorna. Låt oss komma bort från den ovärdiga amerikaniseringen och det oförsonliga tonläget, som den senaste tiden har präglat debatten i Sverige. Europa står inför ödesfrågor. Låt oss gemensamt i Sverige visa att vi är vuxna att axla det ansvaret.

Herr talman! År 2022 röstade svenska folket för att få ordning på Sverige. Det mandatet tar vi på stort allvar och genomför nu reformer dag för dag och månad för månad. Vi tar tag i de problem som fått växa alldeles för länge, och vi får saker gjorda i svensk politik - från prat till resultat. Men flera av Sveriges stora frågor är också Europas, och man måste få saker gjorda även i Bryssel. Det krävs samarbete för att skapa majoriteter.

Efter nästan tio års låsningar skapade Sverige europeisk enighet för att minska invandringen. Både Tomas Tobé i Europaparlamentet och Maria Malmer Stenergard gjorde det möjligt under vårt ordförandeskap. Vi samlade en bred majoritet - från svenska socialdemokrater till den italienska regeringen - för att stärka kontrollen av EU:s yttre gräns.

Vi rodde i hamn en överenskommelse om klimatpolitiken. Naturligtvis är den inte felfri, men nu kan inte längre några länder åka snålskjuts på andra länder i klimatomställning. Nu ska alla länder minska sina utsläpp. Vi såg till att kärnkraften klassas som en grön investering tillsammans med allt det förnybara.

Dessutom upprätthöll vi enigheten i EU:s stöd till Ukraina. När vår kontinent attackeras av Ryssland är ingen uppgift viktigare än den.

Det här är vad EU-valet borde handla om.

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna har varit för Europasamarbetet sedan 1961, precis som vi var för Natomedlemskap långt före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Ett litet land som Sverige blir säkrare och friare om vi löser stora problem tillsammans med andra, såsom inre och yttre säkerhet. Rysslands invasion av Ukraina påminner oss alla om de värsta kapitlen i Europas historia. Men det ukrainska motståndet påminner oss också om Europas allra stoltaste ögonblick. Och vi står vid Ukrainas sida så länge det krävs.

(Applåder)

Den saken visar vi än en gång med dagens besked. I dag presenterar vi ett flerårigt stöd till Ukraina om sammantaget 75 miljarder kronor. Vi gör gemensam sak med länder som Danmark, Norge, Estland, Lettland, Tyskland och Storbritannien.

(Applåder)

Vi gör det här för Ukrainas skull men också för vår egen. Skulle Ryssland vinna får det konsekvenser för generationer framåt. Vid fronten i Charkiv i Ukraina går nu den första linjens försvar av Europas frihet. Den yttre säkerheten handlar alltså om att hålla den gränsen.

Den inre säkerheten handlar om att hålla koll på gränsen. Vi slår vakt om den fria rörligheten i EU, och därför måste vi sätta stopp för gängkriminella som missbrukar den. I dag lurar svenska gangstrar svenska pensionärer på pengar från spanska solkusten. Vapen och droger smugglas över landgränserna. Då behövs en europeisk specialpolis med uppdraget att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten och terrorismen. Vi sätter gränser för de kriminella, inte för polisen.

Herr talman! Svenska intressen måste värnas bättre i EU, men Sverige var alltför länge passivt i Bryssel. Man ska inte likt S- och MP-regeringen överlåta på andra länder att ta strid för den svenska skogen. Efter åtta års osäkerhet vet nu alla EU-länder att Sverige entydigt står upp för det svenska skogsbruket.

I början av året träffade jag och Finlands statsminister EU-kommissionens ordförande för att diskutera skogens viktiga roll i klimatomställningen. Vår skog får inte reduceras till en kolsänka som ska kompensera för andra länders utsläpp. Vår skog är en tillväxtmotor med 200 miljarder i exportinkomster och 120 000 jobb men också en källa till fossilfria nya produkter.

Ska man få något gjort i EU och slå vakt om svenska intressen i Europa får man inte sitta på händerna. Det krävs samarbete och det krävs förhandlingar för Sveriges bästa.

Herr talman! I den andan går jag till Europaval den 9 juni.

(Applåder)

Fru talman! Vi är ganska noga på Europeiska rådet med att undvika att diskutera olika länders inrikespolitiska situation. Det skulle inte fungera, helt enkelt. Där litar vi på att när den inrikespolitiska dynamiken kommer eller riskerar att komma i konflikt med grundläggande europeiska värden har vi institutioner som tar hand om detta. Jag tycker också att olika processer visar att det faktiskt fungerar.

Sedan kan vi lite till mans ha olika uppfattningar om hur exempelvis retoriken om Ukraina var i valrörelsen eller att man ibland upplever en sviktande långsiktig vilja att stå upp för Ukraina - ibland för att det helt enkelt finns inrikespolitisk dynamik som talar för det, ibland, kan man misstänka, av helt andra skäl.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

På Europeiska rådet håller vi oss dock ganska stramt till de frågor där vi kan fatta gemensamma beslut som riktlinje för mer operativt agerande på andra nivåer i EU-systemet.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Fru talman! Den ena delen tycker jag är enkel, även om det också är en svår fråga: Demokrati och rättsstat är fundamentala delar av vad EU vilar på. Därför kommer det tillbaka hela tiden. Sedan kommer det inte in i varje diskussion. När vi pratar konkurrenskraft pratar vi konkurrenskraft, inte enskilda länders syn på medier och domstolar. Det är inte för att detta inte är viktigt utan för att det inte är själva ämnet för dagen. Som vi alla vet är det också pågående processer som sköter sådana frågor, villkorar utbetalning av medel och så vidare. Jag litar på att de institutionerna fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Ibland måste man, utan att tumma det minsta på vad man tycker är viktigt, ändå kunna enas i andra frågor. Så fungerar EU.

Det leder till den mycket svårare frågan om kvalificerade majoriteter. Den svenska hållningen har länge varit, oavsett regering, att EU i utrikespolitiken skulle kunna agera kraftfullare om vi hade lite mer av kvalificerade majoriteter. Det tycker vi är bra. En del skulle säga att vi gör det för att vi är ett ganska litet land och upplever att vårt eget ställningstagande kanske inte alltid låter allra högst i världen.

Andra länder tycker precis tvärtom. De vill kunna agera som ett enskilt land, ett stort enskilt land, och vill absolut inte böja sig för majoritetsbeslut som går dem emot - på samma sätt som vi absolut inte vill böja oss för majoritetsbeslut på skatteområdet, på välfärdsområdet eller när det gäller partsmodellen i lönebildningen.

Detta är ett tveeggat vapen. Om man hårt driver kvalificerade majoriteter också på toppnivå, på europeiska toppmöten - det finns ju kvalificerade majoriteter i andra beslutsstrukturer - skulle ganska starka svenska intressen riskera att bli nedröstade. Jag tycker att man ska tänka efter noga innan man går den vägen.

Fru talman! För att vara konsekvent ska jag väl säga att inte heller frågan om var Sverige har varit de senaste åtta åren var uppe på Europeiska rådets sammanträde.

Lärdomen tycker jag ändå är att man måste vara uthållig och driva samma fråga under en lång tid, bilda allianser med andra länder som tycker tillräckligt lika för att någonting ska kunna bli gjort och stå upp för sin ståndpunkt väldigt distinkt när man ser att det finns en risk att något skadar våra nationella intressen.

Vi arbetar i EU för vårt gemensamma bästa, men vi arbetar också för att slå vakt om svenska intressen i det gemensamma. Skogens roll i ekonomin för anställning, som exportgenerator och i klimatomställningen är ett svenskt kärnintresse. Den här regeringen kommer inte att vika en millimeter i att stå upp för de intressena.

Fru talman! Det var verkligen inte två små frågor utan två viktiga frågor som fanns kvar. Det gläder mig.

Jag tar Turkiet först. Internationellt agerande, utrikespolitik och säkerhetspolitik är en sådan uppenbar sak som ofta skiljer Turkiet från EU-länderna. Den grundläggande synen att i grund och botten acceptera EU:s gemensamma utrikespolitiska hållning är en fundamental fråga, och där är vi absolut inte. Det hindrar inte att vi ändå kan vara eniga i enskildheter och att Turkiet kan göra viktiga insatser, till exempel när det gäller handelsströmmarna med ukrainskt spannmål. Där har det skett viktiga saker. Man får se möjligheterna, men det är också alldeles uppenbart att det är väldigt stora åsiktsskillnader - som det också talas i klartext om.

Jag delar helt synen att EU inte ser skogen för alla träd. Det är precis så. Jag är en varm anhängare av det gemensamma i EU och att lösa stora och viktiga gemensamma problem som kriminaliteten, terrorismen, klimatet och säkerheten. Det är alldeles uppenbart att det ska vara så.

Men det finns också saker där Sverige har en helt annan uppfattning än många andra EU-länder och driver den stenhårt. Skogen är en sådan. Många länder har ingen erfarenhet av svenskt och finskt skogsbruk alls. De ser träd. Man kan få underhållande frågor av typen: Hur många träd har ni? De ser inte riktigt detta.

På frågan om det sker någon förbättring kan jag svara att det gör det. Petteri Orpo, som är Finlands statsminister, och jag hade Ursula von der Leyen på gemensamt besök i Stockholm på enbart temat skog för att försöka få henne att förstå djupet av skogens betydelse för Sverige och Finland men också vidden av den klimatnytta som skogen, växande skog, skogsbruk och till och med avverkning kan göra för klimatet. Jag tror att det börjar ske saker i EU.

Fru talman! Det är en välberättigad fråga. När man på toppmöten gör upp på väldigt hög abstraktionsnivå finns det ibland risk att det uppfattas som vackra ord snarare än konkret handling. Ibland är de enskilda rådskonstellationerna bättre på att verkligen fatta handfasta beslut.

Nu kommer vi tillbaka redan i juni i konkurrenskraftfrågan. Det tycker jag ändå antyder att det finns ett slags inre ansvarsutkrävande i detta och att det inte bara går förbi. Jag tror att många ändå inser att det här är allvarliga saker, på samma nivå som kriget är allvar och klimatomställningen är allvar.

Europa måste, som sades här, vara en tillväxtmotor och inte ett museum. Emmanuel Macron var nyligen i Sverige på statsbesök. Vi hade långa diskussioner både om sådant som enar våra båda länder och om sådant som ibland oenar oss. Ni som har hunnit lyssna på hans Sorbonne II-tal, som hölls i går, har kanske noterat att han sa ungefär så här: Det är ett paradigmskifte, ungefär på samma sätt som Enrico Letta är inne på när han beskriver vad som har hänt under de här 30 åren med den inre marknaden. Macron har en delvis annan take. Han säger att det är ett paradigmskifte. Europa kan inte längre bara lägga ut handeln till Kina, energin till Ryssland och säkerheten till USA på entreprenad.

Det här är inga små saker. Det är fundamentala förändringar som har ägt rum under de senaste åren, egentligen på ganska kort tid, som vi måste dra slutsatser av.

För svensk del drar vi inte slutsatsen att Europa ska sluta sig. För svensk del drar vi slutsatsen att vi ska försöka odla de transatlantiska relationerna. Håll frihandeln igång så långt som möjligt! Men var inte naiv, utan inse att det kan ske saker och ting som gör att handelskedjor helt enkelt bara stoppas. Det gäller inte minst sådant som är försvarsnära.

Jag tycker att vi ska stå fast vid våra grundläggande ideal, men även vi måste inse att det har skett stora förändringar som vi måste dra lärdom av.

Fru talman! Det är verkligen ambitionen att kunna göra förenklingar och förbättringar i konkurrenskraft utan att tumma på många andra saker. Vi ska inte tumma på klimatambitioner, inte tumma på europeiska säkerhetsambitioner och inte tumma på individuella säkerhetsfrågor. Det handlar om allt detta. Sedan förstår alla att det är lättare sagt än gjort.

Jag tycker att jordbruket är ett bra exempel, för där finns så många legitima konkurrerande intressen. Nationell självförsörjning är viktig. Småföretagarintressen är ofta viktiga. Handel över gränserna, både för dem som kan sälja och för konsumenterna, är viktig. Klimatambitioner är viktiga. Ibland står de här emot varandra, och det blir svåra avvägningar. Låt oss erkänna det; politiken är fylld av målkonflikter. Alla saker kan inte tas om hand i varje enskild fråga. Men att jordbruket också är en viktig del i klimatomställningen tycker jag är bortom varje tvivel.

Fru talman! Jag märker en viss tendens vid återrapporteringen att man vill att varje viktig fråga ska tas upp vid varje möte, men det funkar helt enkelt inte så.

Denna gång behandlade vi konkurrenskraftsfrågorna, som i mycket hög grad handlar om ekonomiskt relaterade frågor där Europa i dag halkar efter USA och Asien. Det var själva kärnfrågan, men sedan exemplifierades det med viktiga områden. Den gröna omställningen genererar mycket ekonomisk aktivitet, men den kräver också enorma investeringar, vilket i sin tur kräver en konkurrenskraftig ekonomi.

Ukraina togs inte heller upp specifikt i konkurrenskraftsfrågorna, men frågan om produktion av försvarsmateriel och långsiktig uthållighet i ekonomisk bemärkelse för Ukraina kräver i sin tur ekonomisk tillväxt.

Man får nog ibland acceptera att allt inte kan diskuteras i detalj på varje möte, inte ens det man själv brinner som mest för. Grön omställning, energifrågor och klimatneutralitet var en bärande del, men det var inte den enda delen. En kapitalmarknadsunion är viktig oavsett detta. 5G- och 6G-uppkoppling och bättre förutsättningar för techbolagen i Europa är viktigt oavsett den gröna omställningen, men det är också viktigt i ljuset av den gröna omställningen.

Man får nog ändå acceptera att vi inte kan prata om varenda sak på varje möte. Mötena har tematiska fokus, och denna gång var temat konkurrenskraft. Men det uteslöt inte på något sätt att också diskutera grön omställning.

Fru talman! Jag noterade att utrikesministern var här förut, och jag lovar att han kan säga mycket mer om detta. Det är i de löpande samtalen i utrikesministerkretsen man kan förbereda marken för det som skulle kunna bli en enighet i ett senare skede. Vägen är lång, men vi ska inte misströsta. Även svåra frågor kan gå i mål, ibland av goda skäl för att länder ändrar sig och ibland av dåliga skäl för att det händer så förfärliga saker att länder behöver ändra sig. I utrikesministerkretsen sker en löpande diskussion, och om de når framgång kommer vi att ha mycket lättare att nå framgång på Europeiska rådets kommande möten.

Vad görs då? Jo, vi höjer tonläget och priset. Agerandet mot extrema bosättare är ett sådant exempel. Men på europeiska toppmöten måste ju allt ske i enighet. Vi tycker ibland att det är ett långsamt sätt när vi vill göra mer än andra, och ibland tycker vi precis tvärtom. När många vill införa gemensamma bolagsskatter tycker vi att det är bra att det krävs enighet för att nå någonvart. Man måste nog inse att det funkar på detta sätt.

Fru talman! Den första frågan är lätt att besvara. Ja, IRGC var uppe, och det konstaterades för jag vet inte vilken gång i ordningen att det inte finns enighet för det som Sverige och andra driver. Men frågan var uttryckligen uppe, och oenigheten är densamma som tidigare. Det förhindrar givetvis inte att Sverige fortsätter att driva sin ståndpunkt.

Den andra frågan är svårare. Leder det någonvart? Det kan man verkligen diskutera. Situationen är värre än tidigare, så i den bemärkelsen leder det inte någonvart. Varken EU eller USA har haft framgång i att få en dramatisk ökning av det humanitära tillträdet. Ingen framgång har heller nåtts när det gäller den långsiktiga diskussionen om en tvåstatslösning eller frigivandet av gisslan. I den bemärkelsen kan man säga att det inte är framgångsrikt.

Om man ska leta efter framgång i denna förfärliga situation är det att det just nu inte ser ut att eskalera efter Irans rätt massiva attack. Ganska många länder förefaller att ha agerat väldigt samfällt och sansat i syfte att inte eskalera situationen ytterligare.

Ibland får man verkligen leta efter framgångar i en ganska mörk situation, och just nu ser jag ärligt talat väldigt få optimistiska tecken. Just därför finns det nog inget val, utan EU, USA och många länder i regionen måste hålla uppe en långsiktig fackla för vad som skulle kunna nås till slut. Men det krävs att många aktörer ändrar både sin retorik och sitt beteende om det ska finnas förutsättningar för detta.

Fru talman! Sverige har ett antal mycket tydliga ståndpunkter i denna fråga, och dem framför vi varje gång i europeiska sammanhang. Sedan gör vi vad vi kan för att få ett så enat EU som möjligt som kan agera geopolitiskt tillsammans med USA och länder i regionen för maximal effekt. Det är vad det handlar om. Vi sysslar inte i första hand med demonstrationspolitik i EU, utan det handlar om att göra EU till en relevant aktör i en mycket svår geopolitisk situation. Där gör vi allt det man ska göra. Men det är viktigt att också försöka få enighet i de beslut som EU sedan ska kunna verkställa, annars blir det mest prat av alltihop.

Fru talman! Delar av detta var uppe på Europeiska rådet, även om det kanske inte var ur den vinkel som frågeställaren skulle ha önskat sig. Vi diskuterade självklart den förfärliga situationen i Gaza. Vi återupprepade de ståndpunkter som Europeiska unionens länder är eniga om. Det är ganska stora saker, men de skyms ibland av alla de saker vi inte är eniga om. Det handlar om behovet av eldupphör, mycket större humanitärt tillträde, omedelbart och villkorslöst frigivande av gisslan, att komma tillbaka till en tvåstatslösning och att våldet från israeliska bosättare i delar av territoriet upphör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Allt detta var uppe som det brukar vara uppe. Det var alltså inget nytt där. Jag tror inte att vi just nu kan räkna med att EU kommer att samla sig till mer än dessa i och för sig viktiga saker. Det är inga små saker som EU är helt enigt om.

Jag tror, som jag har sagt många gånger, att ju mer vi kan agera samfällt och tillsammans med USA med det entydiga om än långsiktiga målet att få till stånd en förhandlad tvåstatslösning, desto bättre är det.

Vi - inte minst Sverige - får nog acceptera att vi inte äger beslutanderätten i de här frågorna. Vi äger dock förmågan att samla EU till en del gemensamma ståndpunkter.

Jordbruket var uppe indirekt genom frihandelsfrågan. Detta är ett av många exempel på att frihandelsfrågan vållar debatt. Å ena sidan vill vi ha fri konkurrens så att vi kan få lägre konsumentpriser; å andra sidan vill vi vara noga med att de villkor som gäller för produktion i Europa inte ska kringgås genom import. Då handlar det om vilka villkor man ställer i frihandelsavtal, som om de betungas med alltför många detaljer i praktiken inte kan användas. Detta är en välkänd avvägningsfråga, skulle jag säga.

Fru talman! Jag hade själv varit glad om jag hade haft svar på den frågan. Ingen har nog svar på den just nu.

Man kan väl säga att det är betydligt varsammare tongångar mellan Grekland och Turkiet nu än på länge, av många olika skäl, men det råder som bekant betydande spänningar i Cypernfrågan. Den ligger som ett av många hinder för ett snabbt närmande.

Jag tror att alla än så länge är kvar i de tidigare slutsatserna. Migrationsskäl talar för ett samarbete med Turkiet. Det finns inga genvägar, utan allt som syftar till att man så småningom ska bli ett medlemsland bygger på att man på alla sätt lever upp till de krav som ställs på varje kandidatland. Där är vi inte just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Egentligen var det bara att konstatera att Turkiet ligger strategiskt viktigt för Europa. Det finns skäl till att ha ett så gott samarbete som det över huvud taget är möjligt att ha, men det finns också välkända meningsskiljaktigheter som inte har förändrats.

Fru talman! Det var intressanta frågor från ledamoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Jag börjar med något som inte var med på agendan men ändå kom upp därför att parlamentets talman Roberta Metsola explicit tog upp det på plats, vilket hon också gjorde när hon besökte Sverige för bara några veckor sedan, och som vi hade partiledarsamtal om häromdagen med anledning av desinformationsrisker och det förestående EU-parlamentsvalet. Hon var återigen mycket explicit om sin rädsla för att andra länder - i första hand Ryssland, förstås, men det kan även vara andra - försöker att på ett illegitimt sätt påverka valresultatet.

Den här gången mötte hon mer gensvar, tyckte jag. Det blev en spontan diskussion mellan många länder som påpekade att även de ser sådana risker hemma hos sig. Det var nog ingen tillfällighet att det belgiska ordförandeskapet i förrgår aktiverade mekanismen om informationsdelning mellan EU-länderna för att identifiera sådana risker. EU har ingen egen underrättelsetjänst som gör detta, utan det bygger på att länderna delar med sig av information.

Vi vet att vissa länder - de stora länderna, som har fler parlamentariker - är mer utsatta. Det kan också handla om länder där det finns starka ryska intressen sedan tidigare eller länder där det finns ryskspråkiga minoriteter. Det finns många olika skäl som kan skapa detta.

Detta är en viktig fråga, och jag uppfattade att Roberta Metsola fick väldigt stort gehör så här sex veckor före EU-parlamentsvalet.

Den andra dimensionen var Lettas rapport, där han identifierar 5G- och 6G-frågorna och telekommarknaden. Den europeiska marknaden är fragmentiserad och investerar mycket mindre. Vi kan få upp en 5G-symbol i våra telefoner, men vi har inte alls samma 5G-nät som både USA och stora asiatiska länder har i dag. Detta är på lång sikt förödande för europeisk konkurrenskraft. De företag som behöver 5G- och 6G-uppkopplingar kommer i stället att etableras på annan plats.

Fru talman! Inte heller Ebba Buschs deltagande vid möten i enskilda rådskonstellationer diskuterades på det här toppmötet. Jag vill bara få det fört till protokollet, så att säga. Jag föreslår att man ställer frågor om Ebba Buschs exakta prioriteringar mellan många olika rådskonstellationer till henne.

Den svenska regeringen prioriterar alltid svenska intressen i EU. Det är också så att möten i Bryssel kan krocka med andra viktiga möten, och då har vi ett mycket enkelt system för att se till att Sverige alltid är representerat. Jag kan därför försäkra frågeställaren om att inget statsråd skolkar från europeiska möten.

Fru talman! Jag vill inte alls göra Socialdemokraterna besvikna, men med all respekt det var nog inte så att Europeiska rådet anslöt sig till Socialdemokraternas initiativ. Däremot är vi överens om att skuggflottan är allvarlig.

Jag har påpekat att frågan inte står på agendan därför att alla stora frågor inte står på varje agenda för varje sammanträde. Så enkelt är det. Däremot togs den upp vid vårt förmöte bland länder som alla är engagerade i frågan, och den togs uttryckligen upp på utrikesministrarnas möte i måndags för att på svenskt initiativ komma närmare en lösning där också den här sortens aktiviteter sanktioneras. Det är mycket bra. Men som sagt - och det här säger jag ofta när det gäller dessa möten: Alla stora frågor behandlas inte på varje möte i Europeiska rådet. Det vi gör i dag är att återrapportera det som hände på det förra rådsmötet.

Det förtar inte vikten av detta. Som jag sa var jag i fredags på HMS Gävle och tittade i detalj på hur den svenska marinen följer skuggflottan, både det stora fartyget som i praktiken är ett slags oljedepå och andra fartyg som då och då bunkrar olja därifrån och som kan utgöra andra risker. Vi har alltså järnkoll på fartygen, men det förhindrar inte att det här är ett stort problem. De ligger på internationellt vatten, och vi har inte laglig rätt att flytta dem därifrån. Men vi har en mycket laglig rätt att följa vad de gör.

Precis som nämndes här är de en stor risk säkerhetsmässigt, och det finns även miljörisker i detta. Det finns uppenbara risker att man kommer runt sanktioner, och det finns ett behov av att vi gemensamt sätter press på de länder som kan vara ursprungsländer, destinationsländer eller flaggländer för flottan.

Vi är alltså helt eniga i sak. Jag ville bara för formens skull säga att det inte var detta mötet handlade om. Vi tog dock upp det med tydlighet i våra kretsar. I den nordisk-baltiska kretsen råder det stor enighet om detta, medan de som ligger på ett större avstånd av naturliga skäl inte har samma engagemang i frågan. Som sagt: Tobias Billström hade det här uppe, mycket uttryckligen, på FAC-mötet i måndags.

Fru talman! EU:s stats- och regeringschefer träffades i onsdags och i torsdags i förra veckan, och den här gången var det konkurrenskraftsfrågor som stod i centrum men även Rysslands krig mot Ukraina, naturligtvis, EU:s framtida relationer med Turkiet och konflikten i Mellanöstern. Allt detta stod på dagordningen.

Onsdagen ägnades åt utrikesfrågorna, och president Zelenskyj deltog som vanligt över länk. Han underströk Ukrainas omedelbara behov av mer militärt stöd, framför allt luftvärn, drönare och ammunition. Han gjorde en jämförelse mellan Israels effektiva försvar mot attacken från Iran några dagar tidigare. Det finns stora uppenbara geografiska skillnader, men hans poäng var att Ukraina behöver samma effektiva försvar mot de ryska angreppen. Den poängen gick fram.

Tyskland hade inför Europeiska rådet föreslagit att en koalition ska skapas för ökat stöd till Ukraina med just luftvärn. Sverige har tidigare bidragit med detta, och vi är öppna för att koordinerat göra ännu mer. Vi har alltså anslutit oss till det tyska initiativet. Just nu analyserar vi inom Nato vad olika länder bäst kan bidra med och hur andra länder kan täcka upp. I måndags fortsatte denna diskussion i utrikesministrarnas rådskonstellation.

Vi enades på mötet också om ytterligare tullar mot ryska och belarusiska jordbruksprodukter.

Som jag nämnde i EU-nämnden i förra veckan stod inte den ryska så kallade skuggflottan på den formella agendan, men den togs naturligtvis upp i andra samtal på mötet, i marginalen och inte minst mellan nordiska och baltiska länder. Därefter togs den upp mer i detalj under mitt besök på korvetten HMS Gävle på Berga örlogsbas i fredags. Senare såg ni att utrikesministern på sitt möte tog upp att EU:s nästa sanktionspaket mot Ryssland bör omfatta åtgärder också för att stävja den ryska skuggflottan.

Fru talman! Europeiska rådet fördömde Iran och markerade mot en eskalering av konflikten i regionen.

Den helt förfärliga situationen i Gaza fortsätter. Europeiska rådet upprepade väl kända krav på ett omedelbart eldupphör, villkorslös frigivning av gisslan och ett mycket större humanitärt tillträde.

Fru talman! Mötet var i grund och botten sammankallat för att handla om konkurrenskraftsfrågor. Under det svenska ordförandeskapet sjösattes en strategi för långsiktig konkurrenskraft och produktivitet i Europa. Detta var som ni alla vet en viktig prioritering från vår sida under vårt ordförandeskap, efter en relativt lång tystnad i EU om dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Europeiska rådets ordförande Charles Michel föreslog därefter ett konkurrenskraftsinitiativ, och vi ägnade hela torsdagens diskussioner åt den frågan. Bara detta, vill jag säga, är i grunden ett gott tecken. Att EU - trots alla pågående kriser och trots en historia de senaste åren av permanent krishantering - nu sätter sig och diskuterar långsiktiga ekonomiska konkurrenskraftsfrågor är inte bara nödvändigt utan också riktigt bra. Långsiktiga ekonomiska frågor måste ta plats trots andra brännande akuta frågor.

Det mötet inleddes med att den tidigare italienske premiärministern Enrico Letta presenterade sin rapport om framtiden för den inre marknaden. Han betonade att världen såg rätt annorlunda ut när den inre marknaden presenterades som idé och vision. Sovjetunionen fanns fortfarande, Tyskland var fortfarande delat i två delar och antalet medlemsstater i det som då kallades EG var färre än hälften av vad det är i dag. Den kinesiska och den indiska sammanlagda ekonomin var en bråkdel av dagens, och Europa har sedan dess halkat efter flera stora globala konkurrenter. Det var en annan tid på många olika sätt, och därmed krävs nya initiativ för den inre marknaden.

Framför allt såg Letta i sin stora och digra rapport, där Sverige har lätt för att hålla med om mycket och kommer att invända lätt mot annat, vikten av att nu integrera även finans, telekom- och energisektorerna i den inre marknaden, för att inte tala om alla sektorer som har med säkerhetsfrågor att göra.

Diskussionerna vid mötet handlade därefter främst om hur det föreslagna konkurrenskraftsinitiativet skulle formuleras i form av slutsatser. Det är då det blir lite besvärligt. Som så ofta i europeiska sammanhang handlar det om var balanspunkten ska ligga när det gäller sådant som ekonomins öppenhet mot omvärlden, graden av statlig intervention och inte minst den närmast eviga frågan om vad ska beslutas på EU-nivå respektive på medlemsstatsnivå. Inget nytt under solen där, med andra ord.

Med detta sagt lade mötet ändå en bra grund för det fortsatta arbetet med att stärka EU:s konkurrenskraft. Sveriges grundläggande synsätt, som vi tillsammans med andra länder under lång tid har framfört - oberoende av vilken regering som har suttit, vill jag understryka - möter grundläggande respekt.

Vi enades om flera viktiga ingredienser, inte minst behovet av ökade satsningar på forskning, behovet av både grön och stabil elförsörjning för omställningen, skogens stora potential och att EU behöver en ambitiösare handelspolitik.

Det är en framgång att 3 procent av bnp till forskning nu uttryckligen nämns i slutsatserna. Även kärnkraften vinner framgångar, och vi har nu tydliga skrivningar om att använda alla potentiella lösningar i arbetet för att nå klimatneutralitet.

Som jag sa i EU-nämnden i förra veckan behöver bättre, inte fler, lagstiftningspaket vara ledordet. Nu enades vi om tydliga slutsatser - att regelbördan för europeiska företag måste börja minska.

I slutsatserna återkommer vi flera gånger till den gröna omställningen och till ett klimatneutralt Europa. Vi kopplar ihop detta med frågor som konkurrenskraft och hur företag kan dra nytta av de möjligheter som omställningen innebär. Det är helt rätt perspektiv. Företagen är, vill och måste vara en del av den gröna omställningen, och det är de som redan i dag i praktiken genomför en stor del av den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Mycket av cirka åtta timmars diskussion om detta lades på formuleringar rörande kapitalmarknadsunionen. Dessa frågor är naturligtvis svåra och komplexa, för även om alla är överens om att europeiska företag behöver få mer och bättre tillgång till internationellt kapital finns det helt olika uppfattningar bland medlemsstaterna om hur detta bäst ska göras.

Alla är överens om att det inte fungerar bra nog i dag, och alla är överens om att det är synd att många europeiska företag av olika skäl känner sig närmast tvingade att ta sig till USA för sin fortsatta expansion. Det finns dock olika syn på lösningarna - vissa vill ha en helt centraliserad tillsyn av alla kapitalmarknader, och vi andra betonar att konvergens och samarbete är en bättre väg än centralisering. Några betonar harmonisering av insolvens- och konkursregler.

Vissa vill se en harmonisering av skatteregler, vilket är en röd linje för både oss och många andra medlemsstater. Det var därför viktigt att Sverige tillsammans med likasinnade höll emot skrivningar som ville inskränka staternas suveränitet gällande just skattefrågor.

Vi kunde från svenskt håll i stället visa goda exempel på att mycket privat sparande och pensionssparande är aktiva delar i ekonomin snarare än ligger på passiva sparkonton. Därmed säger man i praktiken också att man förstår hur komplicerade processer det handlar om i respektive land att ändra helt andra frågor som i sin tur får betydelse för kapitalbildningen.

Det här framgick inte minst av en artikel i Financial Times, faktiskt publicerad samma dag, där Sveriges finansiella ekosystem lyftes fram som ett bra exempel på ett relativt litet land som ändå har en stor och välutvecklad kapitalmarknad som gör att förutsättningarna för nya, innovativa företag - inte minst techbolag - är riktigt bra. Vi har goda skäl att slå vakt om det vi har, och vi har goda skäl att öka det internationella samarbetet.

Mycket mer finns att göra, men det positiva är att det nu råder samsyn om att konkurrenskraft är viktiga frågor som brådskar. EU halkar efter USA och delar av Asien, och det är hög tid att vända på den utvecklingen. Redan vid nästa möte i juni kommer Europeiska rådet att fortsätta behandla kapitalmarknadsfrågorna.

Med det avslutar jag redogörelsen för mötet, fru talman.

Herr talman! Jag känner igen mig i detta. Jag satt i somras och väntade i tre och en halv timme på Stockholm C för att åka sträckan Stockholm-Abisko. Några glada medvandrare kom fram och sa till mig: Det känns bra att just du sitter här, för det kanske ökar chansen att detta förbättras inför nästa år.

Fullt så stor makt har jag inte och ska jag inte heller ha. Men jag delar beskrivningen - det är ett ovedersägligt faktum att det är för många förseningar. Som gammal pendlare vet jag också att väldigt många som varje dag pendlar mellan större och mindre städer får sin arbetsdag förstörd på grund av detta. Det finns alltså mycket att göra.

Vi kommer att återkomma - det är mitt lite mer byråkratiska svar - i infrastrukturpropositionen om ett samlat program för både underhåll och nyinvesteringar, för att förbättra möjligheterna att transportera sig på både vägar och järnvägar.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.

Herr talman! Man kan tycka olika, men vi kan ha gemensamma fakta. Vi har alltså tagit emot ett betänkande från en utredning som analyserat orsaken till att de svenska sjuktalen nu ökar igen. Vi tar alltså denna fråga på allvar, för vi vet vad som händer om sjuktalen fortsätter öka. Det är dåligt för människor, och det är dåligt för svensk ekonomi.

Vi lärde oss denna läxa 2004, mot Vänsterpartiets uttryckliga ståndpunkt. Vänsterpartiet såg antagligen inte någon gräns för hur många människor som kunde vara sjukskrivna hur länge som helst. Vi ser den gränsen. Det handlar inte om att vara hjärtlös, men det är farligt med höga sjukskrivningstal. Man ska göra vad man kan för att undvika det. Därför bad vi en utredare titta på om de ändrade reglerna också har påverkat sjuktalen.

Nu har vi utredarens analys och förslag till åtgärder. Nu kommer vi att analysera vad som är möjligt och lämpligt att göra i form av politiska reformer.

Herr talman! Jag tycker att man ska vara varsam med svepande formuleringar om något så otroligt allvarligt som terrorangrepp eller misstänkta terrorförsök. Det här är på allvar på riktigt.

Av många olika skäl tänker jag inte gå in på detaljer. Men den tyska polisen har alltså identifierat personer som de menar hade för avsikt att begå terrordåd mot Sverige. Det bevisar framför allt att det fanns starka skäl för Sverige att i somras höja terrorhotnivån från tre till fyra.

Terrorbrott är bland det grövsta man kan ägna sig åt i ett samhälle. Att uttrycka sig svepande och generaliserande om terrorism tycker jag är direkt dåligt. Det finns väldigt många människor med väldigt många olika trosuppfattningar som lever så långt ifrån terrorism man bara kan komma. Var alltså lite aktsam med de orden!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Med det sagt tar vi de hot mot Sverige som terrorismen utgör på extremt stort allvar.

(Applåder)