Ulf Kristersson

Fru talman! Det här är formellt viktigt. Regeringen söker alltså ett mandat av EU-nämnden när vi vet vart det här är på väg någonstans och det är meningsfullt att söka ett exakt mandat. Det är viktigt.

Där är vi inte än, och därför har regeringen ännu ingen ståndpunkt i den här frågan. Den kommer att skapas, självklart, och jag hoppas att den kommer att skapas inför mötet torsdag och fredag. Det är inget konstigt i sig.

Det är heller inte konstigt vilka namn som diskuteras oftast. De tre namn som har nämnts oftast och mest är Ursula von der Leyen som kommissionsordförande, António Costa som rådsordförande och Kaja Kallas som hög representant. Det är ingen hemlighet. Det nämns också andra namn, och det är heller ingen hemlighet.

De här förs fram i olika partikonstellationer och nationskonstellationer. Det är ingenting konstigt, och det är inte konstigt att olika länder och olika partigrupper drar åt lite olika håll. Det har hänt i varje situation. Det är heller inget konstigt att vi måste nå en kompromiss om en helhet om det ska bli någonting.

Jag tycker att allt det här är ganska odramatiskt. Det konstiga var möjligen att det för en del såg ut som att allt skulle glida på mycket enkelt och landa på ett informellt möte redan förra veckan. Så skedde alltså inte, så jag ser ingen dramatik i detta.

Däremot håller jag helt med om att det är viktigt att inte dra ut på tiden och viktigt att vi kan samla oss kring en kraftfull kommission som har ett bra samarbete med rådet och som får en bra helhet som alla eller i vart fall de flesta kan leva med så att vi kan komma vidare i viktigt arbete med Ukraina, med klimatet, med migration och med många andra saker. Sedan tycker vi säkert olika om själva innehållet.

För egen del - det är inte regeringens ståndpunkt än - kan jag säga att jag är väldigt mycket för att Ursula von der Leyen väljs om som kommissionsordförande därför att hon var bevisat sig kapabel att föra ett bra arbete. Men jag återkommer med förankring i den frågan.

Fru talman! Jag vill inte vara formalist, men nu är det alltså en återrapportering om vad som skedde på ett informellt rådsmöte för att diskutera toppjobben. Det var det som diskuterades.

Jag diskuterar gärna europeisk migrationspolitik, strategiska agendan och alla andra saker, men det var inte det som skedde, och det är inte vad jag är här för att återrapportera.

Jag tycker att Ursula von der Leyen har gjort en mycket stor insats genom att också vara den som har lotsat igenom ett mycket omfattande lagstiftningspaket om migrationspolitiken. Är man inte nöjd med det kan man naturligtvis rösta emot henne, men min partigrupp, i den mån vi ska diskutera även det ämnet, står alltså bakom henne. Men det är inte därför jag är här nu, utan jag är här för att diskutera vad som skedde på själva mötet.

Fru talman! På den punkten kan jag vara glasklar. Den partigrupp som jag tillhör framförde med entydighet att vi även i fortsättningen vill se Ursula von der Leyen som ordförande i EU-kommissionen. Det är ett tydligare besked än jag har hört någon socialdemokrat i något sammanhang säga.

Vi tycker att hon har gjort ett utomordentligt bra jobb. I en mycket svår tid har hon samlat Europa. Om det finns tveksamheter hos Socialdemokraterna om att ha henne som ordförande, så tala ur skägget och berätta.

Fru talman! Det fanns många förhoppningar. Jag tror att det var många som delade förhoppningen att vi skulle nå faktisk, om än inte formell, enighet redan i förra veckan. Det fanns inga garantier för detta. Det sa jag också på EU-nämndens möte. Ingen kan veta, och därför bad jag EU-nämnden att vara beredd på att fatta beslut, men det fanns inga beslut att fatta. Det kanske var som en del sa, att det var lite för enkelt; fullt så enkelt skulle det inte vara.

Det är en helt felaktig beskrivning att säga att det var EPP - den partigrupp som Moderaterna, Kristdemokraterna, CDU och andra tillhör - som kastade in grus i maskineriet. Det är en helt felaktig beskrivning. Jag var där.

Det som hände var att det fanns en förväntan från en del att ordföranderollen i Europeiska rådet skulle formaliseras till fem år i stället för de två och ett halvt år som står i fördraget. Det var det som hände.

Det finns nästan en praxis att man förlänger. EPP var inte berett - i varje fall inte då - att gå med på att formalisera detta i förväg, lika lite som någon föreslog att man skulle formalisera talmanspositionen i parlamentet. Den frågan får Matilda Ernkrans ta med sin egen partigrupp i Europa med Stefan Löfven som ordförande. Jag vet inte exakt hur diskussionerna har förts inom den socialdemokratiska gruppen.

Kontentan var att det inte fanns några beslut att fatta på kvällen. Det blev klart och tydligt. Därför valde jag att inte heller be nämnden att vara med och fatta beslut eftersom det inte hade varit meningsfullt. Det var uppenbart att det inte rådde beslutsfähighet - inte ens för ett informellt beslut.

Fru talman! Av rätt uppenbara skäl kommer återrapporten denna gång inte att vara så lång som den brukar vara.

Europeiska rådet träffades alltså i måndags i förra veckan för en informell diskussion om resultatet av valen till EU-parlamentet och de olika ledande befattningar inom EU:s institutioner som ska tillsättas när en ny mandatperiod nu börjar.

Mötet inleddes med två korta inlägg av Europaparlamentets talman Roberta Metsola och kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Därefter blev det ganska långa och ofta avbrutna diskussioner utan någon tydlig slutsats. Det var i och för sig heller inte formellt möjligt på ett informellt möte, trots ivriga rykten i medierna om olika namn och positioner som skulle kunna ha nått i vart fall ett slags de facto-överenskommelse. Men så blev alltså inte fallet.

Däremot blev det tillfälle att markera olika ingångsvärden och förväntningar på den fortsatta processen och det beslut om de ledande jobben som förhoppningsvis skulle kunna fattas vid mötet i slutet av den här veckan. Nästa möte i Europeiska rådet är, som bekant, på torsdag och fredag.

Jag betonade vid mötet dels vikten av att EU visar handlingskraft och snabbt fattar besluten om det nya ledarskiktet för de olika institutionerna, dels de ingångsvärden som också förankrades i riksdagen inför mötet, politisk och geografisk balans, balans mellan män och kvinnor samt inte minst väl respekterade och erfarna ledare som dessutom, nota bene, kan samarbeta bra med varandra.

Om bara några timmar ska jag åter besöka EU-nämnden, och vi kommer att träffas igen för att förankra regeringens uppfattning inför det fortsatta arbetet på toppmötet på torsdag och fredag. Det är då min förhoppning att vi den här gången kan nå en överenskommelse. Jag kan dock inte utfärda några garantier för detta, men de samtal jag har haft under den gångna veckan med andra stats- och regeringschefer antyder att fler ser precis det behovet. Som jag har sagt tidigare är EU:s handlingskraft och beslutsförmåga viktigt också för välståndet och säkerheten både i Europa och i Sverige.

Med det avslutar jag återrapporteringen.

Herr talman! Jag har sagt många gånger, inte minst de senaste tio dagarna eller så, vad jag tycker om smutskastning, vad jag tycker om anonyma anklagelser och vad jag tycker om hela detta sätt att bedriva politisk verksamhet eller vad man ska kalla det. Jag har sagt det många gånger.

Jag har också sagt att varje parti får ta ansvar för vad det gör. Jag tar inte ansvar för vad Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning sysslar med. Den frågan ställer man med fördel till Sverigedemokraterna.

Däremot vill jag säga, utan att för en sekund förminska det som SD nu anklagas för, att det är väldigt många svenskar från höger till vänster som de senaste åren har upplevt sig grovt förföljda och trakasserade med olika anklagelser på nätet. Det borde upphöra, och det borde åtta partier enas om att fördöma.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.

Herr talman! Låt mig först bara säga att jag instämmer i varje ord i beskrivningen. Det är fasansfullt.

När jag var i Kiev förra året diskuterade jag med den ukrainske riksåklagaren en bred palett av olika krigsbrott där det här är bland dem som gör allra ondast att se. Det är helt förfärligt. De har fasansfulla syften. De bryter ned familjer och skapar förfärliga framtidsutsikter för väldigt många barn, på alla sätt.

Jag uppfattar att den samlade, civiliserade världen har reagerat likadant. Det här är ju en av de saker som Ryssland måste stå till svars för när vi så småningom samlar ihop alla konsekvenser av kriget.

Just nu finns det ingen möjlighet att gå in och ta tillbaka barnen, och det vet ju alla. Även det är en fasansfull insikt, men Ryssland kommer att ställas till svars efter kriget.

(Applåder)

Herr talman! Frågor som handlar om Sverigedemokraterna ställs med fördel till Sverigedemokraterna. De kan säkert svara på vad de har gjort och vad de har menat. Jag har ingen aning. Men jag uppfattade det inte som att frågeställaren vill ställa sina frågor till Sverigedemokraterna. Det finns helt andra syften.

Jag säger det igen: Om människor kan misstänkas begå brott i Sverige finns det rättsvårdande myndigheter som tar ansvar för detta. Det är inte jag som anklagar någon för brott.

Att säga allvarliga dumheter är fullt lagligt. Det finns många exempel från många partier på att någon sagt lagliga dumheter. Det kan bara bekämpas genom att vi andra säger klokare saker.

Koranbränningarna, som framför allt uppmärksammades förra sommaren, var av allt att döma helt lagliga men icke desto mindre djupt olämpliga. Jag sa gång på gång att det gällde vem som än låg bakom eller uppmuntrade till just de sakerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle också önska att vi var där. Apropå frågan om svåra avvägningar är detta ett gott exempel. Vi är väldigt många, inte minst skåningar eller före detta skåningar som jag, som värdesätter gränslösheten där enormt mycket. Samtidigt ser vi de stora risker som finns i ett säkerhetspolitiskt läge som är allvarligt. Det är på nivå fyra av fem när det gäller hotbilden i Sverige. Det är alltså svåra avvägningar.

Jag tycker att regeringen just nu gör helt rätt i att fortsätta prioritera säkerheten i första hand. Vi ska göra det så enkelt som möjligt men ändå ha säkerheten i fokus. Den dag vi uppfattar att vi har så bra koll på de säkerhetshotande frågorna att vi utan men kan ta bort detta kommer vi att göra det så fort vi bara kan.

Herr talman! Det är tyvärr en fråga som är stor nog för ett helt seminarium, och jag har exakt 56 sekunder på mig. Det här blir alltså lite rapsodiskt.

Vi tar frågan på väldigt stort allvar. Jakob Forssmed har gjort en föredragning för hela regeringen kring psykisk ohälsa och existentiell hälsa. Det är otroligt viktiga och länge underskattade frågor som sträcker sig från att "bara" må dåligt, vilket vi alla gör någon gång i livet, till det som är livsfarligt. Strategin handlar mycket om att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin för att även veta vad som inte kräver specialistvård. Den handlar också om elevhälsan, som är djupt underskattad, och om att inrätta en haverikommission vid varje självmord så att man lär sig någonting inför nästa gång. En ny samordnare för suicidprevention tillsätts.

Vi tar nu ett helhetsgrepp om allt från det som kommer att drabba alla barn och unga någon gång i livet till det som är dödliga risker. Jag tror att väldigt många svenska familjer tyvärr känner igen sig i precis dessa problem.

Herr talman! Jag har stor respekt för frågeställningen.

Vi har olika perspektiv. Jag och regeringen är mycket bekymrade över den systemhotande brottsligheten och att ingenting har gjorts år efter år, trots helt uppenbara problem. Om vi fortsätter att göra som man har gjort de senaste tio åren kommer brotten att fortsätta utvecklas som de har gjort de senaste tio åren. Det kommer regeringen att sätta stopp för.

Sedan är det svåra avvägningar. Det är jag den första att hålla med om. Det är en svår avvägning mellan integritet och brottsbekämpning. När brottslingarna skaffar ny teknologi ger vi polisen rätt att använda ny teknologi, trots att man skulle kunna hävda att de därmed också kan lyssna på sådant som faktiskt inte är brottsligt.

När vi ger polisen rätt att avgränsa områden som säkerhetszoner gör vi det för att öka effektiviteten i brottsbekämpningen, trots att det skulle kunna upplevas som en plats där polisen får väl stora befogenheter.

Det är svåra avvägningar. Vi står på brottsbekämpningens sida.

Herr talman! Jag och regeringen tror på fria medier, vi tror på oberoende domstolar och vi tror på en öppen och ärlig debatt. Det är vår ståndpunkt. Den råkar också vara väl förankrad i svensk konstitution.

Jag tror inte på smutskastning. Jag tror inte på konspirationsteorier, varken de som handlar om vaccinationer eller de som handlar om att något liberalt etablissemang skulle göra någonting. Det är säkert lagliga ståndpunkter, men de är ändå, i mitt tycke, felaktiga.

Dumheter får bekämpas med upplysthet. Det är lagligt att säga många olika dumheter i Sverige. Det är lagligt att säga att svensk television drar sig mot en rysk inriktning. Det är en felaktig uppfattning, men det är fullt lagligt.

Vi får nog leva med det. Och ju fler vi är som respekterar ett vuxet samtal i svensk politik, desto mindre utrymme kommer dumheterna att få.

Herr talman! Det är ingen talepunkt. Det är ett faktum. Jag lägger mig inte i rättsprocesser i Sverige. Jag utfärdar inga förundersökningar eller misstankar. I en demokratisk rättsstat sker sådant genom de myndigheter vi har.

Sedan får man gärna tycka olika saker. Det är en helt annan sak.

Och om man har frågor till Sverigedemokraterna ställs de med fördel till Sverigedemokraterna.

Det jag tar ansvar för är regeringens politik. Jag hör en underton som säger: Varför slutar inte regeringen med att minska invandringen, lägga om energipolitiken, bekämpa den grova kriminaliteten, stärka försvaret och gå med i Nato? Det är den största säkerhetspolitiska förändringen i modern tid, som sex av åtta partier har gjort, alla utom just Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Varför slutar jag inte med detta?

Därför att jag tycker att det är min uppgift att få någonting gjort i svensk politik, för en gångs skull. Vi ska inte bara prata utan leverera resultat på de områden där vi fått mandat av väljarna. Det sköter jag.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag återknyta till tidigare frågor och säga att det är ett styrkebesked för Sverige att fria medier granskar sådana här saker och för upp det i ljuset. Gång på gång är det organisationer som säger sig stå för grundläggande demokratiska fri- och rättigheter men som i praktiken agerar annorlunda. Det kräver ofta ganska mycket arbete att avslöja sådana saker. Det är mycket bra att det avslöjas.

Jag kan inte de regelverken i detalj. Men självklart ska grundläggande demokrativillkor mötas för utbetalning av offentliga medel. Vi ska inte med statliga medel subventionera och finansiera organisationer som strävar emot alla de grundläggande fri- och rättigheter som vi själva värnar med alla tänkbara medel.

Herr talman! Vi står upp för svensk lagstiftning, yttrandefrihet och att alla brott, hot och hot om brott mot människor som arbetar i demokratins tjänst tas på extremt stort allvar. Jag tror att det finns ett mycket brett stöd i den här kammaren för den ståndpunkten; skapa inte oenighet där den i grund och botten inte finns. Det jag sa inledningsvis är vad vi gör.

Jag måste ändå säga något om att man publicerar annonser med en rysk flagga, en ungersk flagga, en slovakisk flagga och sedan en svensk flagga, uttryckligen hänvisar till public service-utredningen och antyder att vi i Sverige är på väg att gå en rysk utveckling till mötes när det gäller information och fria medier. Det är säkert lagligt. Men jag tycker att det är ovärdigt.

(Applåder)

Herr talman! Det är bra att det som inte borde behöva sägas sägs: att vi tar detta på samma stora allvar som den brutala gängkriminaliteten. Detta våld är ofta mindre synligt, i varje fall innan det sker saker och ting, men det måste tas på precis samma allvar. Det gör också regeringen.

Programmet kommer att komma i närtid, som det heter. Det är ett sätt att säga att det är snart. Jag har dock inget exakt datum. Framför allt är det ett paradigmskifte från ett väldigt ensidigt fokus på gärningsmannen till ett mycket starkare fokus på dem som är utsatta för våld i nära relation eller mäns våld mot kvinnor. Brottsoffrets behov av skydd är ett exempel. Det handlar också om förändringar i lagstiftningen - strängare straff, att kunna ha människor i förvar under lång tid och att de som riskerar återfall inte ska kunna släppas ut, som i den förfärliga situation som påtalades av många efter Nytorgsmannens härjningar.

I allt detta kommer vi att föreslå en samlad förändring - äntligen! Vi borde kunna enas om att detta har tagit alldeles för lång tid under alldeles för många år.

Herr talman! Först och främst tror jag att vi alla är djupt berörda av det som händer på plats i Gaza just nu med grund i det som hände den 7 oktober. Det är förfärliga scener som utspelar sig. Vad man än tycker om konflikten i Mellanöstern tror jag att vi alla berörs djupt av barn som svälter och familjer som inte får sjukvård och vatten.

Vi gör vad vi kan i detta läge för att hjälpa till med humanitärt stöd. Vi tar vårt delansvar tillsammans med andra länder i en helt fasansfull situation. Sedan har vi hela ansvaret för vad som händer i Sverige. Då är jag mycket oroad över vad som beskrivs här. Brotten med antisemitiska motiv har ökat femfaldigt sedan hösten. Behandlingen av den israeliska artisten i Sverige under Eurovision var helt ovärdig. Vi ser väldigt mycket i spåren av detta.

Vi kan inte ha världens alla konflikter också i Sverige, och vi kan inte ta hit antisemitism på grund av oenighet om Mellanöstern.

Herr talman! Till att börja med håller jag verkligen med: Det är otroligt ögonöppnande att på plats med egna ögon se vad som sker, förödelsen och modet i lika delar. Det kan låta självklart, men när man är där känner man detta in på bara kroppen.

När president Zelenskyj besökte Sverige förra året och vi på kvällen åt en informell middag på Harpsund hade jag bjudit in ett antal personer, bland dem chefen för Hägglunds som tillverkar stridsfordonet CV90. Då kom kvällens enda spontana kram, från Zelenskyj till Hägglundschefen. Det säger någonting om värdet i det som vi nu ger till Ukraina.

Den stora förändringen är egentligen att det ökar planerbarheten och stabiliteten för Ukrainas del. De vet att vi inte bara säger att vi står vi deras sida långsiktigt utan också i våra Excelblad bevisar att vi gör det. Norge gör samma sak, Danmark gör samma sak och flera andra länder gör det med lite olika metoder. Vi får också förutsättningar att leva upp till de långsiktiga säkerhetsåtagandena.

Herr talman! Om man kan förbjuda anonymitet på nätet tror jag är en mycket större fråga, som jag skulle säga också är mycket grundlagsnära - jag är ingen juridisk expert. Sedan kan man säkert diskutera var gränsen för lagstiftning i yttrandefriheten ska dras. Det ligger faktiskt bortom min specifika kompetens.

Att däremot låta en utredning titta närmare på under vilka villkor man ska få använda offentliga bidrag, partifinansiering, tycker jag är mycket legitimt att göra.

Jag tror att man ska vara lite noga i de här frågorna. Att allmänt börja diskutera att förbjuda människor att vara anonyma tror jag skulle föra väldigt långt. Det är nog väldigt många människor som tycker att anonymiteten är en förutsättning för att kunna säga saker som måste komma fram i offentligheten.

Jag sa att den här gången är det Sverigedemokraterna som har goda skäl att svara på frågor. Men jag sa också i går att andra partier har gjort i princip samma sak. Socialdemokraterna gjorde det så sent som 2018 och fick be om ursäkt för den saken.