Ulf Kristersson

Herr talman! Som jag nu har sagt ett antal gånger är det mycket legitima frågor som ställs till Sverigedemokraterna. Dessa frågor får Sverigedemokraterna svara på. Jag tar ansvar för regeringens politik. Den politik som finns i regeringsförklaringen, som sker löpande och som vi har med i vårt avtal, tar jag mycket stort ansvar för. Jag tar inte ansvar för vad som sker på enskilda partiers kommunikationsavdelningar, inte heller på Miljöpartiets.

Jag tycker att smutskastning är ett tilltagande problem i svensk politik. Det är en ovärdig amerikanisering av hela debattklimatet som vi har sett under en ganska lång tid. Den sker från höger till vänster. Den här gången är det Sverigedemokraterna som är i blickfånget - på goda grunder. Även andra partier har dock skäl att självkritiskt se sig i spegeln och fundera på om de bidrar till ett vuxet samtal eller om de själva bidrar till pajkastning.

Jag tycker att det här är allvarliga saker. Ingen skulle vara gladare än jag om vi kunde enas om ett slags code of conduct i svensk politik och återinföra en samtalston där vi kan tycka olika och debattera friskt - till och med hårt - och ändå respektera integriteten i den svenska demokratin.

Jag uttryckte i går - och flera andra har uttryckt samma sak - att det nog är en bra idé om den sittande utredningen väljer att också titta på formerna för partifinansiering. Jag tycker illa om smutskastning alldeles oavsett hur den finansieras - oavsett om den finansieras med privata eller statliga pengar - men man skulle ju kunna hävda att det är extra stötande om den finansieras med skattepengar. Jag tycker att det är en utmärkt idé.

Utredningen har fått sina direktiv, men det står utredningen helt fritt att själv välja att ta sig an den uppgiften. Jag litar på att partierna i utredningen kommer att kunna enas om att föra en seriös diskussion om denna fråga.

Herr talman! Alla arbetar vi under gällande lag - detta gäller även statsministrar.

Jag tar varje del av de hot som vi nu ser på mycket stort allvar, oavsett om det gäller att någon hotar journalister, att någon klampar in och stoppar ett möte med propalestinska ståndpunkter eller att någon hotar andra på gator och torg. En del av detta är olagligt, och då är det rättsvårdande myndigheter som ska gripa in. Annat är faktiskt lagligt.

En del dumheter måste nog vara lagliga. Vi har en mycket långtgående yttrandefrihet i Sverige - till och med frihet att säga att en regering skär ned finansieringen av public service när man ökar den med 3 procent. Det är också en laglig ståndpunkt. Den är felaktig, men den är laglig.

Vi får nog leva med att vi har de lagar vi har. Om vi alla stod upp för att inte missbruka yttrandefriheten skulle svensk demokrati må bättre.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag upprepa det jag sa i går och tidigare i dag: Frågor till Sverigedemokraterna ställs med fördel och på goda grunder till Sverigedemokraterna. Är man nyfiken eller kritisk och har frågor om vad de har gjort och vad de är ansvariga för ställs dessa frågor lämpligen till Sverigedemokraterna. Jag svarar gärna för regeringens politik och regeringens arbete.

Alla hot mot oss som arbetar i demokratin - den som har den sista suppleantplatsen i en liten fullmäktigeförsamling, den som sitter i en regering, de som jobbar i fria medier och alla däremellan - är mycket allvarliga. Svensk lagstiftning tar också dessa hot på stort allvar.

Jag tror att vi är överens åtta partier emellan om att detta är allvarligt. Många av oss har varit mycket bekymrade när vi har sett människor - inte minst i lokalpolitiken, långt ifrån nationell uppmärksamhet och än längre ifrån livvakter - som har känt sig så hotade att de inte har velat vara kvar i politiken. Allt detta är riktigt allvarligt, och regeringen tar det på mycket stort allvar.

Om det begås brott, eller om det finns skäl att misstänka brott, har vi oberoende - nota bene: oberoende - brottsbekämpande myndigheter som tar hand om dessa frågor. Om det är så att något parti vill ändra på den saken och låta regeringen gripa in och döma vad som är brottsligt och inte kan man säga det. Jag har dock hittills inte uppfattat att Centerpartiet heller tycker på det sättet.

Min sista synpunkt är att allt som är lagligt inte är lämpligt. Det sägs väldigt mycket lagliga dumheter i svensk politik just nu. Jag skulle önska att fler människor valde en lite mer vuxen attityd till den politiska debatten, inte minst två och en halv vecka före ett EU-val. Jag tror dessutom att många medborgare skulle uppskatta den attityden.

Herr talman! Jag har lite svårt att förstå det upphetsade tonläget i en allvarlig fråga. Jag sa just att jag inte kommer att lägga mig i en pågående konflikt på svensk arbetsmarknad. Det kommer jag att stå fast vid. Det må vara så att Vänsterpartiet tycker att man ska lägga sig i, gå in och lagstifta och ta över makten. Det tycker inte vi. Jag kommer därför inte heller att göra det.

Däremot är det alldeles rätt att regeringen har ett ansvar. Vi har tagit det ansvar som ankommer på oss. Det var jag som i talarstolen tidigare än någon annan här kammaren sa att jag var orolig för vad som kommer att hända när den höga inflationen slår mot vården och framför allt kopplat till pensionsavtalen.

Regeringen gjorde som den hade lovat. Vi återkom med ytterligare 6 miljarder kronor. Sedan vet alla att det ytterst är regioner som fattar beslut om varje enskild region. En regering eller en statsminister varken kan eller får ta över det ansvaret. De kämpar hårt med sin uppgift. Vi har givit dem bättre förutsättningar för att lösa den uppgiften.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig vara lite noggrann här. Det är egentligen två olika frågor, varav jag tänker vara formell i den ena. Jag kommer inte att kommentera och än mindre lägga mig i en pågående konflikt på den svenska arbetsmarknaden. Det är av många skäl. Det hade nog gällt i stort sett varje statsminister som hade stått i samma situation.

Vi har en god ordning för svåra situationer på svensk arbetsmarknad. Arbetsgivare och fack förhandlar med varandra. Det kan leda till dispyter och konflikter. Men normalt sett brukar vi sedan lösa problemen. De är inte betjänta av att politiken kliver in och börjar recensera eller att ha uppfattningar om vad de borde göra. Där tänker jag inte säga någonting alls.

När det däremot gäller den andra frågan är det alldeles riktig. Vi har ett stort problem i Sverige med att locka medarbetare till vårdens många olika och viktiga yrken och kanske ett ännu större problem att behålla medarbetare i de yrken de en gång är utbildade till. Många lämnar yrket i förtid. Många väljer att jobba deltid. Det är alldeles uppenbart att det finns bekymmer på arbetsmarknaden som gör att många människor inte fortsätter.

Vi talar ofta om vårdplatser. Det leder för den oinvigde tanken till att det handlar om en fysisk plats där man kan vårda en person. Men det slutar nästan alltid med att det saknas personal för den vårdplats som behövs. Jag tycker att det är ett mycket stort bekymmer.

Vi gör nu mycket för att försöka uppmuntra människor att söka sig till de yrken där vi vet att det finns god arbetsmarknad. Vårdens yrken är inte de enda. Det finns många andra hantverksyrken och tekniska yrken där vi vet att det finns en mycket god arbetsmarknad dit flera unga människor skulle behöva söka sig.

Men då måste också arbetsgivare och arbetsplatser kunna svara på högt ställda förväntningar på hur det är att arbeta på de jobben.

Herr talman! Jag har verkligen all respekt för att olika partier tycker olika om biståndsramen. Jag har en enda uppfattning, och det är regeringens uppfattning. Regeringens uppfattning har vi lagt fast i en överenskommelse, och den står jag fast vid. Vad som sedan händer efter nästa val får vi säkert återkomma till och diskutera. Det tänker jag inte ta just nu.

Jag vill ändå ansluta till frågan om den svenska försvarsförmågan. Det är en grannlaga uppgift som vi har hela tiden att väga Ukrainas behov mot vad Sverige kan avstå från utan att riskera vår försvarsförmåga. Det handlar om vad andra länder gör och vad vi koordinerat kan bidra till de insatserna.

Det pågår just nu bokstavligt talat vad gäller luftvärn och flygkapacitet där vi sitter med precis de avvägningarna. De är otroligt viktiga att göra. Men vårt fokus är att långsiktigt stå upp för Ukraina.

Herr talman! Vad gäller den rent tekniska frågan arbetar Sverige enligt de internationella överenskommelser som finns om hur man bedömer biståndsmedel. Det tycker jag att Sverige har goda skäl att göra. Sedan kan man tycka olika om hur mycket pengar man ska ha i bistånd. Där har vi överenskommelser i vårt regeringssamarbete.

När det gäller den större frågan tycker jag att det är viktigt att understryka att det är ett helt unikt beslut som vi nu fattar om den långsiktiga ramen. Vi är inte ensamma. Andra länder har gjort motsvarande saker. Att den är långsiktig betyder att både vi och Ukraina får en planeringshorisont. Det betyder att de kan använda pengar som de ännu inte har men vet att de kommer att få. Vi vet i dag att konkurrensen om krigsmateriel och försvarsmateriel är väldigt hård runt om i världen. Det kräver långa ledtider, och det är tid som Ukraina just nu inte har.

Det är också en viktig politisk signal. När vi säger att vi kommer att stötta Ukraina så länge som det krävs visar vi också att vi har ekonomiska muskler för att möta upp det engagemanget. Även det är viktigt.

Sedan är det här viktigt för att Sverige nu ska kunna ikläda sig det stora ansvar som vi har i och med säkerhetsåtagandena och löftena från oss och andra Natoländer vid Vilniusmötet förra året. Den processen pågår just nu och kommer att vara avslutad före nästa Natotoppmöte i Washington D.C.

Det här är otroligt viktigt för att både symboliskt och sakligt ge Ukraina en upplevelse av att vi bokstavligt talat står där, inte bara på Norrmalmstorg med ord, vilket är viktigt nog, utan också med handfasta ekonomiska resurser.

Det är rent ekonomiskt ett ovanligt beslut. Vi har ett regelverk för budgetar som är viktigt och som vi håller styvt på. Men det här är en extraordinär händelse, och det är resurser som annars, vid mer ad hoc-mässiga beslut, hade tagits utanför det ordinarie ramverket.

Herr talman! Jag tar ansvar för Moderaterna och regeringen. Sverigedemokraterna får ta ansvar för Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna borde ta ansvar för Socialdemokraterna. I dag publiceras annonser i Socialdemokraternas namn där de jämför svensk public service med rysk statstelevision. Att ni inte skäms, Anders Ygeman! Att ni inte skäms! En absurd .

(ANDERS YGEMAN (S): Jag har inte möjlighet att svara på frågan, eftersom jag inte har rätt till fler inlägg.)

Du behöver inte svara på någon fråga heller.

(Applåder)

Herr talman! Vi ägnade gårdagens Europapolitiska debatt åt den här frågan. Någon skribent framhöll att oppositionen ägnade 19 av 22 minuter åt Sverigedemokraterna. Det tror jag smickrar Sverigedemokraterna, men det kanske inte är så smickrande för oppositionen, än mindre för hur Europafrågan behandlas.

Jag sa i går vad jag tycker om detta. Jag är emot smutskastning, både smutskastning av politiska motståndare och smutskastning av samarbetspartner. Jag är emot hela den amerikanisering av svensk politik som har pågått under ganska lång tid. Den här gången är det Sverigedemokraterna som på goda grunder har fått svara på frågor. På mycket goda grunder har de blivit tillfrågade om vad de egentligen menar och har gjort. De ska svara på de frågorna. Tidigare har andra partier haft den situationen, till exempel Socialdemokraterna, som med blandad framgång förklarat sin delaktighet i den här amerikaniseringen.

Fru talman! Det säger partiledaren för det parti vars egna medlemmar skickade ut nidbilder och antydningar om att Fredrik Reinfeldt på sin tid skulle vara pedofil. Ett sådant hyckleri! Jag har gång på gång vänt mig mot den här tonen, men det får finnas gränser. Den som kan säga att man själv inte sprider hatisk propaganda eller smutskastning och inte haft skäl att själv be om ursäkt å partivänners vägnar kan kasta första stenen.

Nu vänds blickarna, på goda grunder, mot sverigedemokrater. Jag tycker illa om det sätt de har arbetat med sin kommunikation på. Jag har sagt detta personligen, och jag har sagt det publikt, gång på gång.

I den mån ni gjorde avtryck i Bryssel missade alla andra det. När jag bjöd in Ursula von der Leyen och Petteri Orpo till möte om skogen i Stockholm hade de inte hört den förra regeringens uppfattningar i den frågan.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig återkomma till sakpolitiken. I min inledning nämnde jag betydelsen av den svenska skogen, en basindustri som står för 200 miljarder i exportinkomster och 120 000 svenska jobb och är avgörande för klimatomställningen.

I Bryssel är det en etablerad sanning att den förra regeringen inte talade med tydlig röst för det svenska skogsbruket. Det finns flera exempel på detta. Den förra regeringen röstade för en skadlig lagstiftning som vi nu försöker ändra. Man gjorde inte gemensam sak med andra länder som försökte stoppa lagstiftning i tid och var inte ens närvarande på viktiga möten där detta diskuterades. Nu står vi upp för den svenska skogen på riktigt.

Under nästa mandatperiod kommer frågan tillbaka. Då är frågan på agendan en gång till, och vår utgångspunkt är tydlig: Svensk skog ska inte kompensera för smutsiga industriers utsläpp i andra länder. Är ni i Socialdemokraterna nu beredda att ändra er politik och göra gemensam sak med oss för att rädda svenskt skogsbruk?

Fru talman! Precis som jag sa tycker jag extremt illa om anonyma konton. Jag tycker illa om människor som smutskastar andra. Jag skulle aldrig komma på tanken att göra en sådan sak själv. Jag tycker illa om detta.

Senast är det Sverigedemokraterna som fått kritik. Men låt oss vara ärliga - många andra har smutskastat sina meningsmotståndare på andra sätt tidigare. Detta förminskar inte kritiken denna gång, men låt oss ändå vara ärliga om detta.

Ett utmärkt förslag är att diskutera precis denna fråga i en pågående utredning om partifinansiering. I dag är detta alldeles uppenbart lagligt. Kan vi enas om något annat, lagstiftningsmässigt eller som en code of conduct, är jag helt öppen för det.

Men jag är inte en domare som på egen hand bestämmer vad man får säga och hur i Sverige, så länge det är lagligt. Däremot har jag rätten att säga att inte allt som är lagligt är lämpligt.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig först av allt välkomna Amanda Lind till partiledarkretsen. Det är ett mycket spännande arbete. Jag kan utlova många spänstiga debatter oss emellan de kommande åren. Välkommen!

Jag har gång på gång sagt vad jag tycker om det tonläge som beskrivs. Det sker alldeles riktigt på sociala medier, men om vi ska vara ärliga sker det inte bara på sociala medier. Jag har flera gånger fått avbryta fysiska möten därför att mobbar, gaphalsar, tagit sig in med syfte att förstöra de mötena, därför att de tycker annorlunda i en sakfråga.

Jag har sett många torgmöten där människor som haft mindre skydd omkring sig än vi partiledare inte velat göra sina röster hörda därför att de möter människor som är hotfulla och hatiska - från höger till vänster. Låt oss vara ärliga på den punkten. Låt oss därför ta ett gemensamt ansvar i alla partier för att upprätthålla ett anständigt samtalsklimat.

Jag är mycket bekymrad över detta, men låt oss inte isolera det till några få. Detta är ett mycket bredare samhällsproblem, nu senast i form av Sverigedemokraterna, som får välförtjänt kritik för det.

(Applåder)

Fru talman! Jag litar fullt ut på att vi genomför precis det vi har kommit överens om för att förbättra Sverige och lösa stora problem. Det är vad politik handlar om. Det litar jag fullt ut på.

Låt oss tala om LVU-kampanjen. Jag har gång på gång varnat för de farliga konsekvenser som den utomlands orkestrerade kampanjen får - för barn som behöver socialtjänstens omsorger och för risken för attacker från andra länder. Det handlar om verbala men också fysiska attacker, i ett läge med uppskruvat tonläge internationellt och höjd terrorhotrisk i Sverige. Allt detta tar jag, som Muharrem Demirok vet, på mycket stort allvar.

Samtidigt har vi yttrandefrihet i Sverige. Man får säga väldigt mycket dumheter i Sverige. Om det skulle begås lagbrott har vi rättsvårdande instanser som tar hand om de sakerna. Det är inte min uppgift. Men bara för att det är lagligt måste det inte vara lämpligt. Jag säger det gång på gång: Om man säger sådana dumheter om svensk socialtjänst riskerar det att få allvarliga konsekvenser.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill uppmärksamma att rekvisita inte ska användas i kammaren, utan det är det talade ordet som gäller.)

Fru talman! Jag är glad över Centerns omsorg om samarbetet mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Men om Centern vill diskutera Sverigedemokraterna får de göra det med Sverigedemokraterna.

Det är fullt legitimt att både kritisera och berömma. Jag vidhåller det jag har sagt tidigare: Jag ogillar amerikaniseringen av svenskt debattklimat, jag ogillar anonyma konton och jag ogillar smutskastning, både när den riktas mot meningsmotståndare och mot samarbetspartner. Jag har sagt det många gånger, och jag upprepar det gärna igen.

Det är inte mitt sätt att arbeta, bland annat därför att jag inte gillar det personligen - där kan man tycka olika - men också därför att Sverige har riktiga och viktiga problem att ta tag i. Dem lägger jag nästan hela dygnet på att lösa. Sedan får ni andra traska runt i det politiska spelet.

(Applåder)

Fru talman! Det där är en absurd anklagelse. Det är klart att vi har fria val i Sverige. Det står i grundlagen att det ska vara så, och vi har myndigheter som upprätthåller detta. Alla arbetar vi, inte minst den exekutiva makten, under gällande svensk lag.

Vi har också yttrandefrihet. Man får säga dumheter i Sverige, och man får reagera mot dumheter i Sverige. Man får vara anonym i Sverige, och man får tycka att anonyma konton är dåligt i Sverige.

Det är en obegriplig ståndpunkt att lägga på regeringens ansvar att gå in och reglera vad olika partier gör så länge det är lagliga saker. Skulle det vara olagliga saker har vi självständiga rättsvårdande myndigheter. Det förvånar mig att det verkar råda osäkerhet på den punkten. Sådant brukar bara ske i länder som har problem med just den saken.

Sverige är en rättsstat. Vi förblir en rättsstat. Låt oss diskutera öppet och ärligt, också våra arbetsmetoder, och kritisera varandra om vi tycker att man gör fel. Så funkar en rättsstat.

(Applåder)

Herr talman! Om Nooshi Dadgostar frågar mig om jag tänker överta svenska rättsliga myndigheters ansvar och fatta sådana beslut på egen hand är svaret nej.

Det är alldeles uppenbart att fria, rättvisa val är kärnan i demokratin. Det tror jag att alla åtta partier i den här kammaren skriver under på.

Om brottsliga handlingar kan misstänkas ha ägt rum på något sätt i något parti finns det också brottsutredande myndigheter som ansvarar för den saken. De flesta demokratiska länder låter bli att ha statsministrar som agerar domare. Jag litar fullständigt på att våra självständiga myndigheter tar det ansvaret.

Vi har också yttrandefrihet i det här landet. Men allt som är lagligt är inte lämpligt. Jag har många gånger markerat mot fullt lagliga saker och sagt: Tänk på vad ni åstadkommer! Besinna er! Tänk på tonläget! Man ska tänka på vilka risker man utsätter Sverige för i ett uppskruvat internationellt läge.

(Applåder)

Herr talman! Ingen stoppar huvudet i sanden. Det är alldeles uppenbart att vi säger vad vi tycker.

Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna är ju en smula besatta av varandra. Det finns också en likhet; det är ett högt tonläge.

Jag tänker inte svara på frågor om vad Sverigedemokraterna gör på sin kommunikationsavdelning. Ställ den frågan till Sverigedemokraterna!

Jag tar ansvar för regeringens politik. Vi tar tag i problem som det borde ha tagits tag i för länge sedan men som den förra regeringen med Magdalena Andersson i spetsen inte kunde eller ville ta tag i. Det sysslar jag med i Sverige och Europa.

Vi har krig i Europa och brottslighet i Sverige. Vi har riktigt stora problem att ta tag i. Svenska folket förtjänar politiker som får någonting gjort i verkligheten. Ni får lösa era problem med Sverigedemokraterna själva.

(Applåder)

Herr talman! Med tanke på den omfattande tid som Magdalena Andersson lagt ned på den här frågan är det märkligt att hon har missat vad jag har sagt om den. Gång på gång har jag fått frågan, och gång på gång har jag svarat vad jag tycker om anonyma konton, smutskastning och det tonläge som många partier bidragit till under lång tid.

Socialdemokraterna själva påkoms 2018 med så kallade trollkonton eller anonyma konton. Ni fick omplacera människor. Den här gången riktas kritiken mot Sverigedemokraterna, på goda grunder. Jag har instämt i den kritiken, men det här är ett tecken på något mycket bredare, en oförsonlighet i politiken och en amerikanisering av kampanjmetoder som inte är värdigt Sverige. Det kan man unna sig i ett samhälle utan riktiga problem.

Vi borde samla ihop oss, lösa svåra problem tillsammans och diskutera ärligt när vi tycker olika. Det borde vi göra.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi - precis som jag tyvärr trodde - hört allt om det politiska spelet. Låt mig föra tillbaka diskussionen till sakpolitiken.

Många av dem som nu skjuter och dem som nu skjuts var i förskoleåldern när Socialdemokraterna och Miljöpartiet först bildade regering. De partierna pratar ju ofta om prevention, men vad gjordes när dagens femtonåringar för tio år sedan var fem år gamla?

Nu lägger vi om kriminalpolitiken. Månad för månad blir det svårare att vara kriminell. I oktober fick polisen rätt att avlyssna gängen för att förhindra skjutningar och sprängningar. I januari fördubblades straffen för grova vapenbrott. I februari infördes preventiva vistelseförbud, och i april blev det möjligt att upprätta säkerhetszoner för att få bort vapen från gatorna.

Vi tar brottsligheten i Sverige på allvar. På samma allvar måste vi ta brottsligheten i Europa. Av de kriminella gängen i EU verkar 70 procent i minst tre länder. Knark kommer in från de stora europeiska hamnarna till gatorna i svenska städer. Vapen förs in till dem som styr över gängens barnsoldater.

Vi vill se en operativ europeisk specialpolis som bekämpar gränsöverskridande brottslighet och terrorism, med befogenhet att spana, utreda och ingripa i hela unionen. Trygghet och säkerhet är vår tids stora frihetsfrågor. Vi tar dem på samma stora allvar i Europa som i Sverige.

(Applåder)