Ulf Kristersson

Fru talman! Om Moldavien i grund och botten är ljuset är Georgien i många stycken mörkret. Det är ingen tvekan om det. Det är ingen naturlag att det ska vara på det sättet, varken det ena eller det andra. Vi får se vad oberoende utvärderingar visar om valet, men när jag i går pratade med Maia Sandu var det alldeles uppenbart att de är övertygade om att det skett omfattande fusk i bemärkelsen röstköp. Kontanta medel, inte sällan i rubel, har använts för att köpa röster. Det görs på ett sätt som är omöjligt för valobservatörer att identifiera till exempel vid vallokaler. Det är helt förfärligt. Vi har även sett informationskrig tidigare där man systematiskt har desinformerat om EU:s avsikter med Moldavien.

Demokratier är känsliga. Det ska man vara medveten om. Demokratier måste försvara sig, ibland med ganska hårdhänta metoder, för att de är känsliga - och ska vara känsliga - för folkviljan. Men de ska inte vara känsliga för vad ryssarna vill.

Fru talman! Ett sätt att svara är att säga att antingen har EU och EU-länderna kontroll över våra yttre gränser eller så har andra länder kontroll över våra yttre gränser. Det är närmast en binär fråga.

Jag uppfattar att det i dag finns ett helt annat ljus på frågan. Även vi som inte har EU:s yttre gräns påverkas extremt mycket av detta. Väldigt ofta vill ju migranter som tar sig in - instrumentaliserade eller inte - komma vidare till andra länder. Det är här alltså en otroligt viktig fråga.

Man kan bredda frågan och säga att det finns länder som är ganska känsliga för billig rysk propaganda av trivialaste slag. Det kan till exempel finnas stora ryskspråkiga minoriteter. Det fungerar rätt dåligt i ganska många länder. Sverige är nog ett land där sådant har ganska låg trovärdighet.

Ett annat modus operandi är att helt enkelt göra saker som får konsekvenser. Det kan handla om att instrumentalisera migranter, att skapa säkerhetsproblem och våldsbrott och om kopplingar mellan terrorliknande organisationer och inhemska brottslingar. Det kan alltså ske saker på marken som skapar stor oro. Det är ett helt annat sätt att uppnå samma verkan. Jag är mycket mer bekymrad över det senare, där länder med fientliga avsikter tar sig in i våra länder, agerar, använder proxyer - alltså ombud, medvetna eller ej - och skapar skada. Det är riktigt allvarligt.

Svaret är naturligtvis att länder ska ha ett nära samarbete, bland annat vad gäller underrättelsesamarbete, men också att länder gemensamt måste se till att de människor som kommer in i våra länder och som inte ska vara här lämnar landet. Det var ju en av de fatala lärdomarna från dådet i Bryssel. Det var personer som inte borde ha varit i vare sig Sverige eller Belgien över huvud taget.

Fru talman! Den frågan var inte alls uppe på toppmötet. Man får diskutera i de relevanta ministerråden exakt hur Sverige agerar. Det var inte uppe nu. Det kan jag alltså inte svara på. Däremot är finansieringarna viktiga, och vi är ju eniga om att nå finansieringarna. Sedan tar olika länder naturligtvis ställning till detta individuellt.

Jag delar inte den antydda beskrivningen av att Sverige skulle skövla skog på samma sätt som man gör i Amazonas. Det är en helt felaktig beskrivning. Sverige har ett hållbart skogsbruk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Man kan tycka olika om skogsbruk. Man kan tycka att det är bättre att skogen står och inte används, men det är inte regeringens uppfattning. Sverige kommer inte heller att driva en ståndpunkt som avsiktligt skjuter svenskt skogsbruk i sank, utan där kommer vi tvärtom att tillsammans med Finland och andra länder agera för att hållbart skogsbruk ska vara tillåtet även enligt EU-regler.

Fru talman! Det var, som jag sa, allvarsmättat. Hela tonläget på mötet, som i allt väsentligt kretsar kring den sortens stora geopolitiska frågor, var allvarsmättat. Det tycker jag att man ska ta in. Vi lever i tider som är farliga i världen, men det finns också stora risker in mot vårt eget land. Det ska man ta in när vi diskuterar olika politiska frågor i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Som jag sa har vi ett delansvar för att hjälpa till i världen, och det tar vi med råge. Men vi har hela ansvaret för hur det går i Sverige. Det måste vi också ta med råge.

Jag uppfattar att EU-toppmötet ställde sig bakom de ganska kortfattade men dock slutsatserna under COP-mötena. Det var ett sätt att understryka att man även på premiärministernivå bryr sig om de här frågorna. De ligger i allt väsentligt på alla ställen. EU förhandlar gemensamt. Vi tog inte ställning till enskildheter men enades om att det här är viktiga frågor i världen. Jag tycker att man ska notera det. Sedan var det ingen diskussion alls om detta på toppmötet.

Det var än mindre en diskussion om några enskilda länders agerande. Jag vet att ni är missnöjda med att Sverige försöker försvara svenska intressen i detta. Det kan man tycka olika om. Men jag kan säga att alla länder försvarar sina nationella intressen i de här frågorna, och det borde Sverige också göra. Att tillämpa olika europeiska regler som är dåliga för svenskt skogsbruk, till exempel, kommer inte den här regeringen att göra. Jag vet att vi inte har Miljöpartiet med oss på den resan, men det kommer inte att förändra vår ståndpunkt.

(Applåder)

Fru talman! Jag glömde faktiskt bort den. Det finns ett datum - tror jag, men jag har det inte i huvudet. Det nämndes nog på EU-nämnden, så jag kan kolla upp det omedelbart efter detta.

Jag håller med; det är klart att om fler dysfunktionella länder som många stora migrantströmmar kommer ifrån kunde leva i fred och demokrati och ha en välfungerande ekonomi med frihandel och välståndsskapande hade det naturligtvis varit mycket bättre på alla sätt. Där är vi helt ense. Men riktigt så ser inte världen ut just nu, och ett stort problem vi har är att det i många länder finns starka krafter som inte heller vill ha det på det sättet.

Vi måste också vara realister, men när vi är realister måste vi också våga sätta hårt mot hårt ibland och inte tro att dessa länder automatiskt kommer att agera rätt bara för att vi ber dem om det. Ett tryck på dessa länder kommer också att behövas.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om detta med bred enighet. Förutom att det i allmänhet ökar EU:s förmåga att åstadkomma någonting och att det definitivt är en förutsättning för varje ställningstagande på toppmötena är bred enighet väldigt eftersträvansvärt även i andra fall. Det gäller till exempel när länder som är frontstater med yttre gräns ska samarbeta med länder som tar konsekvenserna när yttre gräns inte håller ordentligt. Det finns alltså många skäl till detta.

Som jag sa är det en ny ton i enighet i de här frågorna, och det är bland det viktigaste här. Jag tror att detta i mycket är präglat av vad som händer, förstås, men också av nationell politik i många olika länder. Trots olika politisk inriktning i länderna kan vi i dag enas på ett sätt som vi inte kunde förut. Jag sätter ett stort värde på detta.

Om det här kan bli en svår fråga som vi kan diskutera i sansade former tror jag att det helt enkelt är en fördel för problemlösningsförmågan.

När det gäller Polen är det som vi pratar om en polsk nord-sydlig gräns mot Belarus. Jag har inte mätt den exakt, men den borde vara 40-50 mil eller något sådant. Den har i princip i hög grad varit obevakad, och man har kunnat instrumentalisera flyktingar eller asylsökande som i mycket liten grad skulle få asyl och som i huvudsak kommer från länder som Polen inte har avtal med för att kunna skicka tillbaka dem. Detta är ganska genomtänkt, och jag förstår att det vållar enorm ilska i ett land som Polen på samma sätt som det gjorde i Finland tidigare.

Man ska komma ihåg att biståndsfrågorna i allt väsentligt är nationella frågor. Alla länder har sina egna biståndsroller och regler. Demokrati och utbildning är i många länder en viktig del i biståndet, men den kanske inte är operativt användbar i just de här frågorna. Jag tror att det man omedelbart har större nytta av i stället är sådant som gör att länderna bättre kan se till att migranter inte vill lämna det aktuella landet eller att de vill komma tillbaka till sitt land vid ett avslag.

Fru talman! Först vill jag själv ta upp en sak som av naturliga skäl inte diskuterades på rådsmötet. De som ofta är emot pakten är de som vill ha mer invandring till Europa. Vi som tycker att det måste vara en reglerad invandring, så att vi har kontroll över våra gränser, är för detta samarbete. Det finns alltså en logik i olika ställningstaganden.

När Europas länder nu säger att de vill använda alla till buds stående medel kan man inte betrakta det som morot eller piska utan antagligen både och.

Det är klart att vi med pengar kan hjälpa länder att förbättra situationen på olika sätt så att färre människor känner att de tvingas lämna ett land där de av allt att döma och i huvudsak inte har asylskäl - det är därför de i mycket hög grad skickas tillbaka. Det är det ena.

Det andra är att det är klart att fler länder tycker som Sverige. Om vi ska hjälpa andra länder förväntar vi oss att de på olika sätt svarar mot legitima svenska krav. Att vi ska skicka bistånd till eller bidra till handelslättnader för länder som inte ens tar emot egna medborgare tror jag för många människor är ganska stötande. Detta tror jag att man nog får ha en ganska praktisk syn på. Det handlar helt enkelt om att hjälpa till på olika sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att alla som följer denna fråga vet att det finns väldigt få förutsättningar för EU att enas om någonting mer i närtid än det vi är eniga om just nu. På den principiella nivån är vi eniga om väldigt stora saker, men det är saker som inte har bäring på den omedelbara operativa hanteringen just nu.

När vi pratar om nutid och närtid är antagligen varje ord vägt på guldvåg, för olika länder har olika ingångar och resultatet ska vara enigt. Så enkelt är det.

Låt oss också säga, innan vi kommer till nästa steg, att EU inte är någon stor maktspelare i denna fråga. Det kan vara dåligt på många sätt, inte minst för självbilden efter allt vi har gjort i Ukraina. Men EU är ingen stor maktaktör i denna fråga. Länderna tycker därtill för olika.

Man ska därmed inte ringakta det som EU ändå gör, till exempel på lång sikt. Det finns ett massivt stöd för en tvåstatslösning, ett massivt stöd för Israels rätt att försvara sig mot en terroristorganisation och ett massivt stöd för att Israel måste utöva detta försvar inom ramen för folkrätten, och man ställer krav på Israel när det gäller humanitärt tillträde, till exempel. Det är inga små saker. Det är heller inte detta som kommer att avgöra situationen på marken. Jag skulle tro att olika ekonomiska stöd från EU-länderna i dag betyder mer.

Vi fortsätter agera. EU kan bara agera när vi är eniga. I fråga om denna konflikt är vi eniga på den mest övergripande nivån. Vi är också i ökande grad eniga om att konflikten där skapar närmast ohanterliga problem för många länder här. Varje land måste tänka som Sverige, att man har ett fullständigt ansvar för vad som händer på egna gator och torg. Detta bekymrar fler premiärministrar än just mig.

Fru talman! Som jag sa är det en påtaglig förskjutning i tonläget. Det är ingen tvekan om det. Insikterna om att ganska många europeiska länder riskerar att komma tillbaka till en situation som en del av oss känner igen från 2015 har gjort att detta är på högkant. Det är ingen tvekan om den saken.

Det är många länder som i dag inser att man både måste agera kraftfullare själv och måste göra kraftfulla saker tillsammans. Därför var detta det mest framåtlutade mötet jag har varit med på i denna fråga - och det mest eniga mötet.

Det ena som återkom var att vi måste göra mer och gå längre. Det gäller inte minst relationer till ursprungsländer och transitländer. Det andra som återkom var Ursula von der Leyens brev, som ju tittar väldigt mycket runt hörnet. Vad gör vi efter migrationspakten eller mer än migrationspakten? Det blev ganska agendasättande för den diskussionen.

Jag tycker att detta är en otroligt svår fråga. Det är ändå löftesrikt att det finns en vilja att agera gemensamt.

Fru talman! Låt mig börja med elproduktionen. Ukrainarna själva säger att någonstans i storleksordningen mellan 70 och 80 procent av elproduktionskapaciteten är förstörd eller skadad. Det säger sig självt att det får enorma konsekvenser, framför allt ju närmare kylan kommer. Detta är ju helt oacceptabel rysk krigföring, helt enkelt.

Jag brukar ofta återkomma till alla de lärdomar som vi tyvärr nu drar från Ukrainakriget när det gäller vikten av civilförsvarsinsatser. Det handlar om att kunna försvara energiförsörjning, vattenförsörjning, sjukvård och sådana saker - allt detta som vi ju alltid har vetat men i praktiken demonterat under lång tid i Sverige.

Den senaste insatsen från svensk sida tillsammans med Norden och Baltikum gällde också att försöka reparera energisystem inför vintern. Det är sannolikt lika viktigt som många vapenleveranser.

När det gäller Iran finns det, skulle jag säga, en mycket bred enighet om att Iran är en otroligt destruktiv kraft. Det råder ingen skiljaktighet i själva synen på Iran. Däremot råder det sedan lång tid tillbaka olika uppfattningar om vad som är bästa medicinen. De flesta länder är kvar i uppfattningen att de sanktioner av annat slag som finns räcker och är bättre än en terrorlistning. Vi tycker dock att Irans agerande globalt understryker att det behövs en mer amerikansk syn på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Vi hade också långa diskussioner med GCC-staterna om detta. De uttrycker också oförblommerat att Iran är ett mycket stort bekymmer, men Iran är deras omedelbara granne, så även de är i den bemärkelsen relativt försiktiga.

Vi kommer under lång tid att få driva på i den här frågan. Det visste vi när jag tog upp den denna gång. Det kommer inte att lösa sig på ett eller två möten, men tyvärr tror jag att Iran bekräftar att mer måste göras.

Fru talman! Det är en intressant reflektion. När någon efterlyser ett samtalsämne som inte är uppe brukar jag här i kammaren ibland påpeka att alla EU-toppmöten inte kan handla om alla saker. Det är naturligtvis en trivialitet att säga detta, men så är det. Alla möten handlar inte om alla saker. Det finns en dagordning. Den stora frågan om konkurrenskraft berördes men förlades avsiktligt till ett annat möte.

Jag tror att den praktiska bakgrunden till att vi höll på från onsdag efter lunch till ganska sent på torsdagskvällen men inte på fredagen var att president Biden var på väg till Tyskland - det fanns andra möten dagen efter som flera av EU:s premiärministrar skulle vara med på - och att eurotoppmötet inte blev av. Det är min egen gissning.

Fru talman! Låt mig först ge ett distinkt svar: EU är inte enigt. Det är den brutala sanningen. Det finns en förkrossande enighet i EU med undantag för två länder - tyvärr inte bara ett: Slovakien och Ungern står i den här frågan på andra sidan. Det konstaterar jag. Jag kan garantera att dessa länder också får veta detta på europeiska toppmöten. Det råder ingen tvekan om vad andra länder tycker om att två länder gör det svårare eller till och med omöjligt att nå fullständig enighet, men det är likväl ett faktum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

I Natokretsen har det lösts lite enklare. Där accepterar man att Ungern helt enkelt inte agerar, men Ungern begränsar inte heller andras möjlighet att agera. Men vid EU-toppmöten är det krav på enighet om de beslut som fattas i Europeiska rådet. Detta visar sig nu när det gäller längden på sanktioner och när det gäller frysta tillgångar. Där hoppas vi att en amerikansk flexibilitet ändå ska göra att vi kan få mer tillgångar till Ukraina.

Men det brutala svaret är alltså att Ungern och Slovakien inte är eniga med övriga länder, och det vållar problem. Det vållar inga oöverstigliga problem, och alla vi andra agerar ju för att göra problemen så små som möjligt, men det hade utan tvekan varit bättre om både Ungern och Slovakien stod på vår sida.

När det gäller vägen för Ukraina in i Nato har vi alldeles nyligen, för bara tre månader sedan, i Natokretsen enats - svårt, som det var - om en formulering som är långtgående men ändå inte så långtgående som Ukraina skulle vilja, nämligen en "irreversible path to NATO membership". Det är inga små ord. En irreversibel väg till Natomedlemskap är ett tydligt språk, men det som nu saknas är en inbjudan att bli Natomedlem. Där är vi helt enkelt inte eniga, och detta kräver enighet i Natokretsen.

Som jag sa i min inledning tillhör Sverige dem som kommer att driva på så långt det bara är möjligt för Ukraina in i Nato.

(Applåder)

Fru talman! Europeiska rådet träffades alltså i onsdags och torsdags i förra veckan, och jag måste säga att stämningen var allvarsmättad. Rysslands brutala krig mot Ukraina, de då förestående valen i Moldavien om både presidentposten och landets framtid i Europa samt inte minst det allvarliga läget i Mellanöstern påverkar självklart även oss i Sverige.

Men redan före det formella mötet hände några andra saker som jag också vill passa på att nämna. Jag inledde onsdagen i förra veckan med en sorlig men fin minnesstund tillsammans med Belgiens premiärminister Alexander De Croo. Vi och ditresta familjemedlemmar hedrade de två svenskar som mördades i Bryssel för ett år sedan och den tredje svensk som skadades svårt. Dådet påminner oss om att vi lever i påtagligt farliga tider, men också om hur viktigt det är med tätt samarbete mellan länder för att farliga människor med terroravsikter inte ska kunna gömma sig i våra öppna samhällen. Här finns också en stark koppling till migrationspolitik och vikten av att de som får avslag på en asylansökan också verkligen lämnar EU. Det kom vi att diskutera dagen efter.

Jag vill också här i kammaren passa på att tacka alla spelarna i det svenska herrlandslaget i fotboll som hade signerat den fina landslagströjan som jag kunde lägga vid kransen under ceremonin och därefter ge till sonen till en av de dödade svenskarna.

Före EU-toppmötet besökte jag också Natohögkvarteret och träffade alla svenska medarbetare i den växande delegationen, och jag hade därefter bra samtal med nya Natochefen Mark Rutte. Sveriges sex första månader som Natomedlem har varit intensiva och konstruktiva. Vi kommer snabbt in i alla frågor som vi tidigare inte varit delaktiga i, och vi väcker både respekt och intresse. Vi må vara ett nytt medlemsland, men vi är inget litet medlemsland var det tydliga medskick jag fick från andra i Nato.

Efter lunch inleddes så den informella delen av EU-toppmötet med en diskussion tillsammans med ledarna i Gulfstaternas samarbetsråd GCC. Det här är länder som i många och viktiga frågor skiljer sig rätt mycket från de europeiska demokratierna. Men efter de mer ceremoniella inledningarna av innanläsning övergick samtalen i en friare middagsdiskussion. Det blev rätt tydligt att Gulfstaterna också utgör en konstruktiv part i Mellanöstern och att vi har några viktiga saker gemensamt, nämligen vikten av en tvåstatslösning där Israel och Palestina kan leva i fred sida vid sida, insikten om att Iran och de som agerar proxy för dem är destabiliserande krafter, ett allvarligt mot hela regionen, samt vikten av frihandel, teknologi och grön omställning. Det är fler likheter än många kan tro.

Fru talman! Europeiska rådet inledde sedan på torsdag morgon med president Zelenskyj fysiskt närvarande på plats den här gången. Han presenterade sin segerplan, som på en mycket övergripande nivå har ett starkt stöd bland EU:s ledare. Behoven av fortsatt hjälp inför ännu en krigsvinter är enorma: militärt, politiskt och ekonomiskt. Vi i Europa måste göra mer om vi vill att USA ska förbli en stark allierad i sitt stöd till Ukraina. Det innebär med all sannolikhet att vi kommer att behöva öka vårt stöd ännu mer.

Det är bara med tillräckligt långsiktigt och trovärdigt stöd till Ukraina som Ryssland kan förmås att avsluta kriget och fred kan uppnås på Ukrainas villkor. Det finns ännu ingen enighet om detta, men Sveriges tydliga uppfattning är att Ukrainas plats är både i EU och i Nato. Annars kommer Ryssland att förbli ett akut hot mot Ukraina under all överblickbar framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

På vägen dit måste också mer pengar mobiliseras, och på mötet diskuterades arbetet med att få G7-överenskommelsen om frysta ryska tillgångar på plats.

Sverige står bakom kommissionens förslag om en förlängning av frysning av ryska tillgångar. Tyvärr motsätter sig Ungern fortfarande förslaget, men Sveriges position i frågan är entydig. Här finns också ett viktigt moraliskt budskap, nämligen att Europa med ryska tillgångar stöttar Ukraina.

President Zelenskyj argumenterar också väl när det gäller de begränsningar som olika länder sätter upp för Ukrainas användning av de vapen de får. Här finns väl kända olika uppfattningar, men från svensk sida har vi inga restriktioner. Vi respekterar olika bedömningar i frågan, men vi kommer inte att tillhöra dem som är återhållsamma. Att Ukraina tvingas slåss mot Ryssland med ena handen bakbunden gör det svårare att vinna.

Europeiska rådet diskuterade också ett 15:e sanktionspaket och kraftfullare åtgärder mot kringgående av de redan existerande sanktionerna. Vi fortsätter att driva på i frågorna, liksom i behovet av striktare åtgärder mot den ryska skuggflottan, som inte bara minskar bettet i sanktionerna utan också innebär enorma miljörisker för Östersjön. Det var en svensk framgång att vi fick med ytterligare skrivningar om åtgärder mot ryska jordbruksprodukter i slutsatserna.

Fru talman! Det här tyder på, tycker jag, att Sverige har både förtroende och inflytande i alla de frågor som rör Ukraina - inte bara för att vi är aktiva, pådrivande och stabila, utan också för att vi agerar själva och är ett gott föredöme.

Sverige har hittills bidragit med över 57 miljarder kronor i stöd till Ukraina. Vi har fattat beslut om 17 militära stödpaket, och vi har antagit ett treårigt finansiellt ramverk som uppgår till 75 miljarder kronor.

I förra veckan presenterade vi tillsammans med de övriga nordisk-baltiska länderna ett gemensamt stödpaket. Från svensk sida handlade det om 320 miljoner kronor för att stötta Ukrainas hårt sargade energiproduktion inför ännu en krigsvinter.

Fru talman! EU-toppmötet hade också en lång diskussion om migration. Många medlemsländer i Europa upplever nu en stor och närmast oreglerad invandring som får allvarliga konsekvenser.

I Sverige ser vi nu tydliga resultat av en ny migrationspolitik, och vi ser ut att gå mot den lägsta asylrelaterade invandringen sedan 1997. Men trycket är fortfarande högt i stora delar av Europa, och en allt starkare enighet börjar nu nås mellan länder i en fråga som tidigare var näst intill omöjlig att enas om. Sveriges erfarenhet av att lägga om migrationspolitiken, och vår förmåga att ena länder även i denna fråga, väcker också ett stort intresse.

Detta sammantaget gör att vi nu ser en enighet om migration som jag inte har sett någon gång tidigare under mina två år på samtliga toppmöten med Europeiska rådet. Det finns en genuin vilja från alla medlemsstater. Inför mötet hade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen skrivit ett brev om migrationsfrågan som blev tongivande för själva diskussionerna och som jag tror kommer att bli ledande för vägen framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Ursula von der Leyen är tydlig med att migrationspakten är en stor framgång men att den inte kommer att räcka. Hon nämner behovet av ökat samarbete med länder utanför EU och så kallade återvändandehubbar. För er som inte läst hennes brev är det värt att läsa det eftersom även Sverige kommer att behöva ta ställning till nya frågor för att skydda EU:s yttre gräns.

Varje land måste göra sitt, och det gör vi nu med besked i Sverige. Men den yttre gränsen och relationen till ursprungsländer är också ett gemensamt europeiskt ansvar.

Vi måste fortsätta öka effektiviteten i återvändandet genom att mer strategiskt använda alla relevanta verktyg - en, som det heter på engelska, whole-of-government approach. Det innebär i klartext att använda visumregler, handelsöverenskommelser och bistånd för att bättre uppnå samarbete med länder utanför EU om att återta sina egna medborgare.

Här har även Sverige tidigare varit orimligt svagt och accepterat att länder som vi hjälper inte själva hjälper oss. Min erfarenhet är att vår nya linje väcker större respekt, och von der Leyens brev innehåller också liknande tankar. Också andra delar av brevet är områden där Sverige redan agerar, som humanitärt bistånd för att adressera situationen i Mellanöstern.

Även regeringens arbete mot den gränsöverskridande brottsligheten är värt att nämna eftersom von der Leyen specifikt tar upp kampen mot smugglings- och traffickingnätverk.

Ytterligare en migrationsfråga som oroar framför allt Finland och Polen handlar om den ryska och belarusiska instrumentaliseringen av migranter i syfte att destabilisera EU:s inre säkerhet. I praktiken utnyttjar nu Ryssland och Belarus utsatta människor för att missbruka internationella flyktingkonventioner. Det är helt oacceptabelt, och Sverige står bakom och förstår både Finland och Polen.

På torsdagsmorgonen åt jag frukost med Polens premiärminister Donald Tusk, som beskrev just denna situation mer i detalj. Vi förstår hans oro och hans vilja att göra någonting åt saken. Ytterst är det här en fundamental nationell säkerhetsfråga.

Fru talman! Toppmötet diskuterade förstås även den fruktansvärda situationen i Mellanöstern. För svensk del har vi några vägledande principer för hur vi förhåller oss till den konflikten.

För det första har Israel en självklar rätt att försvara sig efter Hamas terrorattack den 7 oktober förra året och efter Hizbollahs ständiga beskjutning. Det är viktigt att komma ihåg det när vi pratar om ett land som gång på gång tvingas försvara sin rätt att inte utplånas av sina grannar. Det är också värt att påminna om de 101 personer som fortfarande hålls gisslan, där vi inte vet hur många som verkligen är i livet. Det är absolut nödvändigt att understryka att Israel måste utöva sin rätt att försvara sig i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten.

För det andra måste vi agera mot det mänskliga lidandet i Gaza. Det är hjärtskärande att nu se hur civila, särskilt barn, drabbas mycket hårt. Israel måste göra mer för att skydda civilbefolkningen och säkra tillgången till humanitärt stöd. Transporterna in till Gaza med mat och medicin måste mångdubblas. Här har Israel ett stort ansvar. Sverige står också bakom den färdplan för vapenvila som har presenterats av USA.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

För det tredje måste bosättarvåldet på Västbanken upphöra. Det är helt avgörande för att på sikt möjliggöra en förhandlad tvåstatslösning. Vi välkomnar de sanktioner som EU har antagit mot extremistiska bosättare som utför våldsdåd mot civila.

För det fjärde är det min och regeringens bestämda uppfattning att kon-flikter i andra delar av världen inte får tillåtas flytta in på svenska gator och torg. Nu har alla politiska partier ett ansvar att sopa rent framför egen dörr och på allvar visa att nolltolerans mot antisemitismen gäller alla och alltid och oavsett vilka flaggor den för tillfället draperar sig i. Terrorromantik, hat mot journalister, hat mot judar och tomatkastning inne i den här kammaren är fullständigt oacceptabelt, och jag noterar - ta det inte personligt - att det sitter ett nät vid läktaren nu.

Om vi inte står upp för ett sansat demokratiskt samtal även om svåra internationella konflikter gör vi oss själva till en del av det här problemet. Sverige har ett delansvar för att bidra efter förmåga i andra länder, men vi har hela ansvaret för vad som händer i vårt eget land. Jag kommer systematiskt att agera för att inte alla konflikter också blir Sveriges konflikter.

Mellan EU:s medlemsstater finns de vanliga skillnaderna kvar i synen på Mellanöstern. Men det råder faktiskt också samsyn. Våldsamheterna måste upphöra, humanitär hjälp måste komma på plats, gisslan måste friges och tvåstatslösningen måste upp på bordet igen.

Irans roll i Mellanösterns konflikter togs upp av mig och många fler. Jag framförde att argumenten för att Islamiska revolutionsgardet ska terrorlistas blir allt fler och allt starkare. Jag hade inte förväntat mig något omedelbart instämmande, men det finns en konsensus om att Irans agerande utgör ett nationellt och regionalt och i växande grad globalt problem. Det konstateras tydligt i slutsatserna, och Europeiska rådet fördömer både Irans attack mot Israel den 1 oktober och landets cyniska användning av partner i huthirebellerna, Hizbollah och Hamas.

Svensk säkerhetstjänst skyddar svenska intressen mot Iran, men vi fortsätter också att agera internationellt och inom EU.

Fru talman! Konkurrenskraftsfrågan var uppe, men bara för en kort lägesuppdatering inför det informella mötet i november tillsammans med Italiens förre premiärminister Mario Draghi. Då ska en gemensam konkurrenskraftsdeklaration kunna antas.

Att konkurrenskraft nu är en gemensam prioritering måste ses som en kvarvarande stor framgång för det svenska ordförandeskapet. Nu gäller det att också vinna själva innehållet bakom begreppet konkurrenskraft. Fokus måste ligga på europeiska reformer snarare än på europeiska regleringar. Här vet vi att olika länder har olika ingångar. Att samla likasinnade för frihandel, företagande och teknologisk utveckling är nu en viktig uppgift för Sverige i EU.

Fru talman! Allra sist några ord om Moldavien, som också diskuterades under mötet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

För svensk del drar vi två slutsatser av söndagens folkomröstning. För det första att det moldaviska folket nu har sagt ja till en framtid i EU och bekräftat sin roll bland de västliga demokratierna. Det är ingen liten sak. För det andra att det här skedde trots mycket oroande uppgifter om stora ryska försök att med köpta röster underminera hela den demokratiska processen i Moldavien.

Ryssland kommer med all säkerhet att försöka sabotera andra omgången även av presidentvalet med målet att avsätta Moldaviens europeiskt orienterade president. Det är helt enkelt fullständigt oacceptabelt, och vi och andra demokratier måste nu göra allt vi kan för att begränsa Rysslands destruktiva inflytande i Moldavien.

Jag pratade själv i går kväll med Moldaviens president Maia Sandu. Jag framförde mina gratulationer till valresultatet om EU och tackade för att hon så tydligt står upp för sitt lands framtid. Jag utlovade också ett fortsatt starkt svenskt stöd i Moldaviens arbete för Europa mot Ryssland.

Med det, fru talman, avslutar jag rapporten från mötet.

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr talman! Låt mig först ge två formella men viktiga svar.

Det första är att jag har förtroende för alla våra myndighetschefer tills motsatsen uttalas.

Det andra, lika självklara, är att det här är en helt transparent process. Det pågår ett antal granskningar. Det vore helt främmande för regeringen att lägga sig i de granskningarna. Vi litar på våra myndigheter. Vi litar också på dem som granskar våra myndigheter. De gör det självständigt. Det ska inte jag lägga mig i.

Det tredje jag vill säga är att det är min bestämda bild att själva myndigheten Länsstyrelsen Stockholm fungerar väl och fullföljer sina uppgifter på ett korrekt sätt.

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.

Herr talman! Det är en viktig fråga. Jag tror att vi alla, var och en, har skäl att fundera på om vi gör vårt yttersta för att lyckas med det.

Som samhälle måste vi bestämma oss för att vara ett samhälle som vill vara ett vi, som är inbjudande och som välkomnar människor som gör sitt yttersta för att lyckas. Jag talar om ett samhälle som på alla sätt visar att det är det toleranta samhälle som vi alltid omtalas som.

Som enskild måste man också göra sitt för att komma in i det toleranta samhället. Alla vi som har bott utomlands vet att det inte är helt enkelt. Inte i något land är det enkelt att vara nykomling. Jag har själv provat. Då måste man anstränga sig och göra allt man kan för att bli en del av gemenskapen. Att lära sig svenska språket är en självklar sak. Man behöver också komma in på arbetsmarknaden och göra vad man kan för att visa att man bryr sig om och respekterar det land som man vill göra till sitt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Det är en svår och komplex process, som ofta lyckas jättebra. Men i dag ser vi alltför ofta att den inte lyckas alls.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först instämma i det som inte sades exakt men den andemening som jag uppfattade. Inflationsbekämpning är tråkigt men nödvändigt. Det måste man nästan säga. Hög inflation lägger så många begränsningar för sådant som man egentligen skulle vilja göra, eftersom allt riskerar att bara ätas upp av ytterligare inflation.

Det här kunde vi i Sverige på 90-talet. Då vande vi oss alldeles för länge vid tvåsiffrig inflation och tvåsiffriga räntenivåer. Ett tag var det också värre än så. Då impregnerades en generation. Sedan föll det i glömska lite grann. Och sedan fick vi tillbaka den höga inflationen igen.

Bara insikten om att hög inflation är löntagarnas värsta fiende var viktig. Därför sa vi nej till dem som ville elda på och öka utgifterna. Nu är uppgiften att hålla i, vara försiktiga och inte kalla alla utgifter för investeringar. Men vi ska också våga investera och använda styrkan i svenska statsfinanser för att göra investeringar i infrastruktur och forskning - långsiktiga investeringar helt enkelt.

Herr talman! När jag för ganska många år sedan arbetade med socialpolitik i stadshuset här i Stockholm var det för mig lite förbluffande att de som pratade mest om förebyggande ville göra minst förebyggande. Det var en lite oväntad insikt för mig.

Det förebyggande var alltid något diffust. Vi kunde aldrig ta på det. Det var alltid oklart vad man syftade på. Det kokade ned till lite mer pengar i bidrag till någon förening någonstans. Det kunde vara att de pengarna mycket väl kunde behövas. Men som allvarligt menat förebyggande arbete höll det inte måttet.

Nu gör vi ett antal riktigt stora förebyggande saker. En sådan sak gäller sekretessen. Jag har under ett par decennier träffat socialsekreterare som har sagt att sekretesslagstiftningen ligger i vägen när man ska rädda barn och unga som är på väg in i brottslighet.

En annan sak gäller föräldraansvaret. I Sverige litar vi på föräldrar. Men det ger inte föräldrar rätt att uppfostra sina barn rakt in i kriminalitet. Då ska samhället ingripa och ta hand om barnen.

Herr talman! Jag vill först hälsa ledamoten välkommen till riksdagen. Jag hoppas att du kommer att trivas här.

Jag vill säga två saker. Vi tycker nog olika om en del saker. Regeringen och regeringssamarbetet slår vakt om den grundläggande valfriheten. Det måste sägas. De som alltid ser problem med friskolor är nämligen alltid de som alltid har varit emot valfriheten. Därför vill jag understryka att vi är för föräldrars rätt att välja skola till sina egna barn. För oss är det fundamentalt.

Ska man stå upp för den rätten måste man samtidigt skydda den från dem som missbrukar valfriheten. Det är lika viktigt att säga. Därför ser vi nu över skolsystemet. Vi ser över skolpengsnormen, så att den ska bli mer rättvis över landet. Vi ser även över vilka som har rätt att starta en skola över huvud taget och vad som ska hända med de kommunala eller fristående skolor som inte sköter uppdraget att driva en skola.

Allt detta gör vi i syfte att värna föräldrarnas rätt att välja skola till sina barn.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först säga det som kanske är självklart för alla: Vi tittar verkligen på andra länder. Vi tittar på andra länders framgångar och andra länders misslyckanden, inte minst länder som är hyggligt närliggande oss såväl fysiskt och geografiskt som kulturellt och ekonomiskt. Där finns det viktiga erfarenheter.

Sedan finns det ibland ett litet missförstånd om utredningar. Det finns en vanföreställning, som kanske en gång hade sina skäl, om att man "begraver" saker i utredningar. Den här regeringen begraver inte saker i utredningar. Den här regeringen tillsätter utredningar för att få beslutsunderlag för skarpa reformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Det kan ibland vara lite tidsödande. Det kan ibland vara lite frustrerande att man måste vänta på gedigna utredningar när man vill komma till skott. En utredning gör inte jobbet, men utan utredning finns det inget jobb att göra.

Vi tar detta på mycket stort allvar. Detta är en väldigt viktig utredning, och den kommer att ligga till grund för ett större statligt ansvarstagande och större likhet när det gäller svensk sjukvård.

Herr talman! Det var några som var lite hånfulla när jag före valet 2022 sa att jag trodde att det skulle komma att ta hela 20-talet att vända den skuta som vi ser i form av grov organiserad brottslighet och stora integrationsproblem. Hade detta varit enkelt hade någon löst problemet för länge sedan. Detta är svåra saker. Låt oss vara ärliga med detta. Det kräver uthållighet. Det kräver att man inte ger sig trots bakslag som kommer att äga rum.

Jag tycker dock att vi har fått upp hastigheten. Polisen löser i dag fler brott. Polisen förebygger i dag fler brott. Allt detta är bra, men mycket återstår.

Det som kanske oroar mig allra mest just nu, om jag måste gradera, är gränsytan mellan terror och grovt våld, det vill säga utländska krafter med väldigt farliga avsikter som använder sig av våldskapital och riskbenägenhet bland gängkriminella i Sverige genom att låta dessa springa deras ärenden. Det är en farlig cocktail.