Ulf Kristersson

Herr talman! Jag tror att kombinationen av ödmjukhet och självsäkerhet är ganska bra, framför allt om man menar allvar med båda. Det vill säga att vi måste ha ödmjukhet - vi är inte det största landet i världen och fungerar inte som alla andra länder, men vi har saker att bidra med - och självsäkerhet där vi vet att det vi gjort har funkat. Den kombinationen tycker jag fungerar bra även på länder som vi styckvis och delvis tycker annorlunda än.

När det gäller försvarsutgifterna finns det inget som helst tvivel om detta. Jag märkte redan i somras på Natomötet i Washington D.C. att de länder som tydligast släpar efter var väldigt måna om att i detalj beskriva hur snabbt de nu närmar sig 2 procent. Och de länder som ligger klart över 2 procent var måna om att beskriva att en ny siffra som vi inom kort kommer att behöva enas om sannolikt är det nya golvet i den geopolitiska verklighet som vi nu lever i. Det har utan tvivel fungerat som blåslampa.

Herr talman! Man ska alltid vara varsam när man är lite jävig, men jag tror att det svenska ordförandeskapet hade betydelse. Det var ganska få som pratade systematiskt om det. Det var många som noterade vår konsekventa hållning i konkurrenskraftsfrågorna, så det hade betydelse. Sedan ska jag vara ärlig och säga att vi fick draghjälp - 20 års eftersläpande börjar komma i fatt. Det börjar man förstå på allvar.

Den amerikanska IRA-lagstiftningen - ett lite konstigt namn - kan vi beskriva som positiv i bemärkelsen mer klimatarbete i USA men negativ för att den systematiskt subventionerar industrier som etablerar sig i USA. Den satte ljuset på frågan. Den kinesiska handelspolitiken sätter ljuset på frågan. Geopolitiska spänningar och två gånger avbrutna värdekedjor runt om i världen visar också på svagheterna med en global handel som skapar ensidiga beroenden. Till detta kommer en amerikansk protektionism som verkar ha vind i seglen. Allt detta tror jag bidrog till att skapa momentum för konkurrenskraftsfrågorna i Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Återigen: Utan det händer det ingenting, men att bara prata om det kommer inte att räcka. Vi måste se det som en bra start och en bra investering, och därefter måste det ske saker. Då är hotbilden att man kan enas om att göra nya regleringar på europeisk nivå eller låna nya pengar men inte göra det svåra jobbet. Det är hotbilden. Då skulle vi kunna få ännu sämre regler och ingen nytta alls.

Den andra bilden är förstås att uppmuntra länder att trots komplicerade inrikespolitiska situationer i många länder göra reformer som är kortsiktigt impopulära och svåra och som kanske bryter mot en tradition man haft. Det har vi själva prövat - många av de svenska 90-talsreformerna var ju helt omöjliga tills de blev helt nödvändiga. Så är det i andra länder också.

Herr talman! Jag tycker att beskrivningen är rent felaktig. Under hela vårt ordförandeskap var det otroligt väl känt att Sverige var en genuin ja-sägare i att försöka samla länder till att enas runt EU:s stora klimatarbete Fit for 55. Det var en absolut nödvändig, riktig och framgångsrik uppgift. Det betyder inte att vi inte också ser genuint svenska intressen där vi är skeptiska.

Vi delar inte den syn som många länder har på skogsbruk. Jag vet att Miljöpartiet gör det, men vi står upp för den svenska skogsbrukstraditionen. Och där kommer vi att stå kvar, även om andra länder tycker annorlunda. Jag tycker inte alls att det är en korrekt beskrivning. Sverige uppfattas som konstruktivt och föredömligt och att vi precis som andra länder slår vakt om våra egna specifika intressen. Annars vore vi naiva.

Vi är väl förberedda i fråga om säkerhet - Nato, Ukraina, klimat, konkurrenskraft - och vi är väl förberedda för skiften i amerikansk politik, men vi intecknar inga beslut i förväg.

Herr talman! Först vill jag även här varna för att säga att USA har gjort sitt vägval. Inteckna inga politiska förändringar än. Vi vet alla att allt som sägs i upphettade valkampanjer runt om i världen inte blir verklig policy efteråt, men vi är beredda på att det kan ske förändringar. Då är vi också beredda på att så långt det är möjligt agera för att USA ska finnas kvar i det globala klimatarbetet på samma sätt som vi vill ha med Indien, Kina och andra kontinenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Ytterst fattar olika länder och kontinenter sina egna beslut. Det måste vi också vara krassa nog att inse, och då måste det vi själva gör vara så framgångsrikt på hemmaplan och så inspirerande och efterföljansvärt för andra att vi kan leda genom exempel. Det kan vi verkligen göra.

Läser man Mario Draghis rapport ser man att han är långt ifrån ointresserad av klimatomställning. Tvärtom! Den nämns på många ställen, dock inte på varje sida av de 400 sidorna eftersom det finns även andra aspekter. Men det nämns att omställningen i sig är viktig av uppenbara klimatskäl, men även att den tar med sig konkurrenskraftsfrågorna in. Många bolag har insett att man antingen är fossilfri eller inte på marknaden över huvud taget. Det finns stora konkurrenskraftsfrågor som ligger inne i den gröna och den digitala omställningen. De hänger dessutom ihop.

Man får inte ha en alltför snäv syn på detta. När vi pratar konkurrenskraft pratar vi om allt från grön omställning och ekonomiska reformer till ekonomiska överenskommelser med andra kontinenter. Allt är viktigt. Det är lite som äganderätten: ett knippe av olika saker. Det finns inte en konkurrenskraftsfråga och allt fokus ska ligga på den, utan i stället måste man göra många saker rätt samtidigt.

Herr talman! Det har inte varit några ytterligare diskussioner utöver de som redan har förts när det gäller ryska frysta tillgångar. Alla känner till att Sverige hade kunnat tänka sig att gå mycket längre, men det fanns inget nytt där.

Sedan var det frågan om EU:s betydelse för att upprätthålla mänskliga rättigheter och demokratiska ideal. Där gör vi en otroligt viktig insats, nämligen att med kraft inskärpa för kandidatländer att det här är en meritbaserad process. Man måste förtjäna ett medlemskap i Europeiska unionen. Det var mycket tydliga budskap till förmån för den nuvarande regeringen i Moldavien och tydliga medskick till Georgien; man kan inte äta kakan och ha den kvar samtidigt. De budskapen kan inte missförstås.

Ytterst är den kraft EU har att i praktiken avstanna alla förhandlingar om man inte sköter sig.

Herr talman! FN-systemet diskuterades inte alls på det här mötet, inte av ointresse, men det var inte riktigt den sortens frågor. FN har hittills inte heller haft någon bärande betydelse för stödet till Ukraina annat än på mycket principiell nivå. FN gör stor nytta i ett antal sammanhang och visar också sin sårbarhet i andra sammanhang. Det är ingen kritik mot FN utan bara ett konstaterande att där är det andra saker som spelar större roll.

När det gäller Ukraina vill alla vi som står upp för Ukraina ha fred. Men freden måste definieras av Ukraina. Inga samtal om Ukraina utan Ukraina, är ett ganska bra sätt att uttrycka det. Ukraina har vid flera olika tillfällen - segerplanen, fredsplanen och olika initiativ - visat vad de vill göra. Det hade varit enkelt för Ryssland att visa motsvarande vilja, om de hade velat det. Men så är inte fallet. Tvärtom eskalerar det nu med nordkoreanska soldater och kinesiskt och iranskt stöd, så det går utan tvekan i fel riktning på många sätt.

Den långa sikten och handlingsplanen måste grundas i att vi agerar på det sätt som Ukraina har nytta av. Ju fler länder som gör som Sverige, det vill säga ger långsiktigt ekonomiskt stöd som ger planeringshorisonter, desto bättre. Ett annat gott exempel är att länder samverkar i vapenleveranser, det vi nu gör till exempel i en kombination av F16-flygplan, stridsledningsflygplan och ammunition. Sedan har jag all respekt för att Ukraina vill ha ännu mer ännu snabbare. Det är inget nytt, och det finns inget skäl att ifrågasätta det heller.

Just nu är situationen sådan att vi gör allra störst nytta genom att tydligt stå fast vid Ukraina och göra allt vi kan för att få en så konstruktiv dialog med USA som det över huvud taget är möjligt.

Herr talman! Allvarligt talat: Problemet är inte den rättssäkra asylprövningen. Den har vi redan. Problemet är att varken ett ja eller ett nej får någon betydelse när det gäller att lämna Europa. Det är problemet.

Om 70 procent av dem som får ett nej efter en rättssäker asylprövning väljer att stanna kvar ändå har hela asylprövningssystemet fallit samman. Om länder vägrar att ta emot sina egna medborgare, som är det mest fundamentala ansvar ett land har, fungerar det inte heller längre.

Självklart måste vi säga i klartext att vi helt enkelt inte accepterar ett sådant beteende. Vi kan inte ha kvar människor på vår mark som är så farliga för oss att de ska utvisas men som måste vara kvar i våra länder för att mottagarländerna inte tar emot. Det är helt oacceptabelt.

När det gäller det militära vill jag bara säga att det för mig är obegripligt hur man så lättvindigt kan avfärda de risker som Försvarsmakten ser med att bygga vindsnurror på 13 ställen och därigenom försämra det svenska säkerhetsläget - obegripligt!

Herr talman! Vi som är starkt för frihandel och har varit det under lång tid - det är ju inte alla som är det, vare sig i svensk politik eller internationellt - brukar ofta propagera för fler frihandelsavtal. En orsak till att det är så svårt att nå nya handelsavtal i EU är dels, om vi ska vara ärliga, ett varierande intresse för frihandel över huvud taget, dels att avtalen blir så överlastade med många andra frågor än just handelsfrågor att de helt enkelt blir svåra att enas om. Den svenska regeringen fortsätter att agera för så rena frihandelsavtal som möjligt. Andra överenskommelser får man göra på andra sätt.

När det gäller energifrågan är den gemensamma nämnaren fossilfrihet för att klara gemensamma klimatmål och Rysslandsfrihet för att inte vara beroende av Ryssland och därigenom stötta rysk krigsekonomi. I övrigt är energipolitiken nationell. Alla har respekt för olika traditioner och olika val, men det samarbetas friskt över länderna ändå, både om förnybart och inom kärnkraft. Jag tycker att den nya kärnkraftsalliansen är en stor framgång. Där samarbetar EU-länder informellt, utan bindande europeiska beslut. Det hade inte funkat, lika lite som det hade funkat att ha bindande beslut om antalet vindsnurror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Jag vill också gärna understryka att den här regeringen har godkänt tre gånger så många vindkraftsparker till havs som den förra regeringen. Men vi har riktigt stor respekt för Försvarsmaktens varningar om en halverad förvarningstid för kryssningsrobotar från Ryssland mot Sverige. Den som i dag vill underkänna militära säkerhetshänsyn bör se sig riktigt noga i spegeln - eller byta jobb och hävda att man är militär säkerhetsexpert och bidra med kunnande som Försvarsmakten uppenbart då inte har.

Jag blir allvarligt oroad över bolag och andra som försummar svenska säkerhetsintressen.

(Applåder)

Herr talman! Den diskussionen följde väl kända mönster, som man brukar säga. Det finns ett antal länder - det är ofta länder med stora egna skulder och liten marginal i sin egen ekonomi - som alltid tenderar att landa i att nya utgifter behövs och att nya utgifter ska lånefinansieras. Och det finns ett antal länder, ofta med lite bättre ekonomi, som är strama och som inte tycker att vi vare sig ska börja eller sluta i den änden utan snarare reformera.

Mario Draghi lade sig inte i den diskussionen, men han sa att väldigt många reformer för konkurrenskraft är gratis. Det är viktigt att påpeka. Det handlar om att låta bli att göra saker och ting som försämrar konkurrenskraften och om att inte vara världsbäst på att reglera om andra delar av världen är bra på att innovera, till exempel. Även detta är svårare än det kan låta.

Men vi höll en stram linje, och vi vägrade systematiskt att föregripa diskussionen om nästa långtidsbudget, till några länders hanterbara irritation.

Herr talman! Det är en intressant fråga. Det finns nog en begynnande samsyn, som jag sa, i fråga om diagnosen. Det handlar om att tullar är dåliga men att det inte är tullar som skapar problemen. Tullar kanske blixtbelyser problemen. Om Europa inte längre har samma access till andra marknader understryker det våra egna problem. Det understryker också att Europa i många stycken fortfarande är en fragmentiserad marknad.

Det är 27 länder. Det är en jättestor marknad men på många områden ändå inte en stor marknad, för vi använder den inte. Det är 27 olika regleringar. Det finns skäl till att vi pratar om den 28:e regleringen. Skulle man kunna införa någon sådan? Då följer man antingen varje reglering i varje land eller en gyllene reglering som gäller för alla länder. Den sortens idéer florerar också i Draghis rapport. Det finns skäl till det, för många företag tycker att det är svårt att investera på en marknad där man ska möta 27 olika nationella regler.

Till detta kan man ibland lägga en viss klåfingrighet även på europeisk nivå. Då kan man få ett lapptäcke av regler som är nästan omöjliga att överblicka, framför allt för mindre företag. Stora banker med complianceavdelningar kan säkert klara det. Men mindre exportföretag, inte minst techbolag, har det väldigt svårt. Därför tenderar de att lockas till USA i stället för till Europa. Detta är alltså ett stort problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Jag vill ändå understryka att det från probleminsikt till lösningar är en lång sträcka. Det känner vi ärligt talat till också från Sverige. Det är olika traditioner. Tänk en sådan sak som att lägga om sparande- och pensionskulturer i olika länder! Det fattar man minsann inga enkla beslut om, allra minst i ett annat land.

Sedan vill jag ändå säga något om migrationspolitiken. Det handlar om ursprungsländerna, vad som gör att människor inte flyr, om transitländer, vad som gör att länder inte bara släpper igenom, och om återvändandepolitiken. Jag hade personligen diskussioner med både Giorgia Meloni, som är Italiens premiärminister, och Edi Rama, som är Albaniens premiärminister, om deras samarbete när det gäller asylprocesser förlagda i Albanien. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig. I Europa i dag förs det även en diskussion om återvändandehubbar.

Herr talman! Jag har respekt för att alla inte vet hur det går till på sådana här möten. Det har jag all respekt för. Men låt mig då bara berätta att den svenska rösten i Ukrainafrågor är extremt stark - väldigt stark - tillsammans med några andra väldigt starka röster. Jag tackar för de goda råden. Men vi är, ärligt talat, ett antal länder som har varit extremt stabila. Sverige tillhör de länder som har givit mest av alla till Ukraina. Vi, nordiska och baltiska länder tillsammans, kommer som nummer två efter USA och före Tyskland. Vi har en stark röst i dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Utifrån de samtal som jag personligen hade på mötet med presidenten Zelenskyj, Emmanuel Macron, Olaf Scholz, Mette Frederiksen och Donald Tusk uppfattar jag att det finns många bredvid Sverige som är väldigt måna om att upprätthålla det starka stödet även om det sviktar på andra ställen i världen.

Gaza var inte uppe på detta möte. Som jag ofta säger: Alla stora frågor är inte uppe på varje möte.

Herr talman! Först vill jag säga att i denna oroliga tid med stora osäkerheter globalt och också i olika länder, både europeiska och amerikanska, är det viktigt att inte inteckna några kommande beslut. Var förberedd på vad som kan hända och gör scenarier, och se till att Sverige står redo för olika alternativ, men inteckna inte beslut som ännu inte har fattats, vare sig de är positiva eller negativa. Utgå inte från att USA fortsätter att finansiera europeiskt försvar. Utgå inte heller från drakoniska neddragningar av det amerikanska stödet till Ukraina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Vi har respekt för att det amerikanska folket har valt sin president. Vi kommer att samarbeta bra med alla presidenter som är folkvalda i USA. Vi har samma respekt för att de fattar sina beslut som de har för att vi fattar våra beslut. Sedan kan vi tycka olika i olika frågor, och då använder vi vår röst så effektivt som möjligt. Men inteckna inga sådana saker.

Ledamoten talar om en handlingsplan. Det är ju inte riktigt så det funkar i EU, utan det handlar om att ju mer enighet vi kan visa upp och verkligen har, desto bättre är det.

Jag uppfattade ett fortsatt manifest stöd, med välkända undantag, på Europeiska rådets toppmöte. Det finns ett starkt stöd för Ukraina. Det finns en stark vilja att behålla transatlantisk länk i det arbetet. Det finns en stark medvetenhet om att Europa kan komma att behöva göra mer. Det finns en stark medvetenhet om att vi måste övertyga USA om att de är viktiga i det här arbetet men också en respekt för att USA kan dra andra slutsatser. Allt detta är vi förberedda för, men inteckna inga beslut än så länge.

När det gäller konkurrenskraft är svaret ganska enkelt: Sysselsättning kommer ur god konkurrenskraft, inte tvärtom. Om ledamoten egentligen far efter sociala pelare och arbetsmarknadsmodeller på europeisk nivå är svaret nej.

Herr talman! Europeiska rådet träffades alltså i torsdags och fredags för informellt toppmöte i Budapest. Konkurrenskraft var huvudfrågan på dagordningen, men middagsdiskussionen handlade inte helt förvånande främst om det amerikanska valet och de transatlantiska relationerna.

Låt mig dock först säga något ord om mötet i den europeiska politiska gemenskapen, EPC, på torsdagen, med främst migration på dagordningen. Det är tydligt att den växande enigheten bland EU-länderna om behovet av en stramare migrationspolitik nu leder till ett genuint intresse av att både enskilt och tillsammans göra betydligt mer än hittills. Att nå och upprätthålla en hållbar migrationspolitik ligger i alla EPC-länders intresse.

Jag betonade att vi måste få migrationspakten på plats, förstås, men att mer än så måste göras - att vi måste förbättra återvändandearbetet och använda fler politikområden för att se till att de som har fått avslag också lämnar Europa. I Sverige återvänder nu en stor majoritet av dem som får avslag på sin asylansökan, men även vi har problem med länder som vägrar ta emot sina egna medborgare.

I EU i snitt är situationen närmast katastrofal. Av dem som får avslag på sin asylansökan stannar 70 procent kvar ändå. Detta betyder i praktiken att hela systemet havererar och att det i praktisk mening inte har någon betydelse om en asylansökan bifalls eller avslås. Det är helt förödande för legitimiteten, men det göder också ett farligt skuggsamhälle som vi vet mer om än flera andra länder.

Jag betonade att EU:s samarbete med länder utanför unionen måste bygga både på krav och på incitament. Vill man exempelvis ha tillgång till Schengen är detta förenat med ett tydligt ansvar. Vill man ha EU:s förmåner på olika sätt måste man också ta sitt eget ansvar som land.

Min bedömning är att det nu rör sig snabbt i migrationsfrågan i EU, inte minst när det gäller det som hittills ofta har kallats för återvändandehubbar. Till den frågan avser vi att återkomma.

Före EPC-mötet hade jag också ett möte med Moldaviens president Maia Sandu. Jag gratulerade henne ännu en gång till segrarna, först i folkomröstningen om landets framtid i EU och därefter i presidentvalet. Jag uttryckte mitt och hela Sveriges stöd till hennes och det moldaviska folkets strävan att få tillhöra den demokratiska gemenskapen.

President Sandu uttryckte sin väldigt starka oro för nya ryska försök att med rena röstköp sabotera den demokratiska processen inför nästa val, det vill säga parlamentsvalet. Det som nu händer i både Moldavien och Georgien påminner oss om att Ryssland har en mycket bredare arsenal till sitt förfogande än enbart militärt våld. Jag var tydlig med att Moldavien har ett fortsatt starkt svensk stöd i sin strävan att komma närmare Europa och längre från Ryssland.

Herr talman! Det informella rådsmötet inleddes sedan på torsdagskvällen med en middag på temat de transatlantiska relationerna. Det blev en bra diskussion, helt utan formella slutsatser eller ställningstaganden. En sak jag dock tar med mig är samsynen i EU-kretsen om hur viktig den nära relationen mellan EU och USA är. Den förblir viktig oavsett vem som är president i USA och oavsett vem som styr i våra respektive EU-länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

I rummet uttrycktes naturligtvis också den osäkerhet som nu råder på många olika plan. Det handlar om det fortsatta engagemanget för Ukraina och situationen inrikespolitiskt i Tyskland. Det råder just nu stor osäkerhet på många viktiga platser.

Detta leder oss till den rätt självklara slutsatsen att Europa måste ta ett större ansvar för säkerheten på vår kontinent - för vår egen skull men också för att vara en stark, pålitlig och attraktiv partner till just USA i det transatlantiska samarbetet. Samtidigt är detta i grund och botten inget nytt; det vet ju vi här inne. Både republikanska och demokratiska presidenter har länge uppmanat alla europeiska länder att höja sina försvarsanslag och i högre grad stå för sina egna försvarskostnader. Detta är i grunden ingen orimlig amerikansk ståndpunkt.

Det är i detta sammanhang värt att påminna - och det kan ni lita på att jag också gjorde - om att Sverige redan i dag med råge når upp till Natos mål om minst 2 procent av bnp till försvaret. Detta har alltmer kommit att betraktas som ett golv snarare än en rekommendation eller, än mindre, ett tak. Det är en styrka för Sverige att vi har bred enighet både om Natomedlemskapet och om att investera mer i den svenska försvarsförmågan.

Detsamma gäller stödet till Ukraina. Det ligger i Europas intresse att upprätthålla vårt starka stöd till Ukraina, men det gynnar oss också i relationen till USA. Om vi visar att vi är beredda att ta ett stort, till och med större, ansvar för Ukraina ökar detta i sig möjligheterna att också upprätthålla ett amerikanskt engagemang.

Vi diskuterade också de potentiella ekonomiska konsekvenserna i kölvattnet av amerikansk politik. De protektionistiska tendenserna har vuxit hos både republikanerna och demokraterna under ganska lång tid. Ökade handelskonflikter med inte minst Kina kan dessutom spilla över på Europa, och detta måste vi nu förbereda oss för.

Samtidigt utgörs hälften av den svenska exporten till USA av tjänsteexport, som inte alls på samma sätt påverkas av de tullar som det nu talas om. Många av våra stora svenska bolag producerar dessutom redan i USA och påverkas därmed inte heller av tullar. Detta betyder inte att vi ska underskatta riskerna med tullar och protektionism. Vi är som vi vet sedan mycket lång tid tillbaka ett handelsberoende land med väldigt omfattande globala kontakter med stora delar av världen. Vi kan dock konstatera att Sverige sannolikt har bättre förutsättningar än flera andra EU-länder.

Sverige kommer att fortsätta driva på för frihandel i EU, och vi kommer att fortsätta odla våra bilaterala kommersiella relationer med USA. Det ligger starkt i vårt nationella intresse att vi kan handla med andra länder. Nästan var tredje anställd i det svenska näringslivet producerar varor eller tjänster för export. Var femte anställd i svenska företag jobbar i utlandsägda företag. USA är vår tredje största marknad för varuexport. Vi är, som vi alla vet, en handelsnation.

Jag lyfte också klimatfrågan. Osäkerheten kring fortsatt amerikanskt engagemang också för internationellt klimatarbete gör det bara ännu viktigare för EU att hålla fast vid gjorda överenskommelser och att med framgångsrik politik försöka inspirera fler kontinenter än vår egen. Det kräver effektiv klimatpolitik, och det kräver god ekonomisk tillväxt som gör att kostnaderna blir rimliga att fördela i samband med den gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Det man kan säga om alla de här aspekterna är att vi i Sverige är väl förberedda för skiften i amerikansk politik. På Regeringskansliet har vi länge arbetat för olika scenarier och olika händelseutvecklingar.

Herr talman! Konkurrenskraftsdiskussionen dagen därpå inleddes med att Italiens förre premiärminister Mario Draghi presenterade sin vid det här laget välkända rapport om europeisk konkurrenskraft. Även Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde deltog och redogjorde för EU:s ekonomiska läge just nu. Diskussionen därefter präglades av att det är brådskande att ändra Europas nuvarande kurs. Vi halkar efter både USA och Asien och har gjort det under en längre tid. Det adderas nya saker hela tiden som gör att frågan ställs mer på sin spets.

Detta är alltså i grunden inget nytt, men alltifrån den amerikanska IRA-lagstiftningen till risken för ökad protektionism och den ökade geopolitiska osäkerheten gör att den geopolitiska frågan blir mer brännande.

Det finns ännu ingen tydlig enighet om receptet för ökad konkurrenskraft, vill jag understryka. Vi är mer eniga om diagnos än om recept. Som vanligt hölls våra diskussioner inte heller på speciellt detaljerad nivå.

Utan att hemfalla till minsta tendens till svensk skrytsamhet kan jag ändå säga att det var rätt lätt att sitta på den svenska stolen under samtalen. Sverige beskrevs, inte minst av Mario Draghi, flera gånger och i mycket viktiga frågor som ett föregångsland när det gäller just konkurrenskraftsfrågor. Vår kapitalmarknad, vårt pensionssystem, våra sunda statsfinanser och vår generella politiska reformförmåga lyftes fram som goda exempel på den sorts reformer som fler länder måste göra, samtidigt som vi gör gemensamma europeiska insatser.

Ta bara antalet börsnoteringar i Sverige: 500 de senaste tio åren. Det är mer än Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Spanien tillsammans. Det innebär inte att vi saknar problem i Sverige, men det antyder att vi i just de här frågorna har kommit längre än andra. Det är ju bra när jag som svensk statsminister kan lyfta fram våra framgångar i Bryssel, men det är ännu bättre när andra lyfter fram våra framgångar i Bryssel.

Jag framhöll behovet av att samarbeta om konkurrenskraft men ännu mer att medlemsstater också har ett eget ansvar. Den europeiska nivån får inte bli ett slags kyrkogård för reformer som politiskt är alltför svåra att genomföra nationellt. Det var mitt ena budskap.

Mitt andra budskap var att vi har unika, gemensamma europeiska verktyg som EU fortfarande inte använder fullt ut. Den inre marknaden är nog det bästa exemplet. Den står för 17 procent av global bnp, och här finns en enorm outnyttjad potential. Titta bara på hela tjänstesektorn! 70 procent av handeln på den inre marknaden gäller nu tjänster, men vi saknar fortfarande en inre tjänstehandel. Titta på den digitala inre marknaden! Det finns en stor potential att hämta här.

Den inre marknaden, som alltså just har firat 30 år, är fortfarande trots sin ålder i ett slags utvecklingsstadium. Det finns energi, telekom- och kapitalmarknadsområden där det gemensamma anslaget inte har prövats fullt ut. Och det krävs som sagt både nationella reformer för att göra det meningsfullt och gemensamma reformer för att skapa ett ramverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

En ambitiös frihandelsagenda är ett annat verktyg som vi redan har men kan göra mer av. Inte minst måste vi nu slutföra de förhandlingar om frihandelsavtal som fortfarande pågår. Låt oss vattna där det växer.

Vid mötet antogs också den deklaration om konkurrenskraftsfrågor som hade förberetts, och den antogs utan ändringar.

Till sist, herr talman: Draghirapporten blir nu ett viktigt inspel, inte minst i den nya kommissionen, som verkar tillträda den 1 december. En sådan beredskap finns. Det var Ursula von der Leyen tydlig med. Vi har också sett höga ambitioner inom just konkurrenskraftsområdet i de uppdragsbrev som hon har givit till alla de inkommande kommissionärerna.

Med detta, herr talman, avslutar jag återrapporteringen från mötet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att jag ska undvika att peka ut enskilda länder. Däremot kan jag säga att många länder, på ett mycket brett sätt, uttryckte sig väldigt kritiskt om Irans agerande både där och här. Det skedde inte minst, förstås, i samband med en informell och rätt öppenhjärtig diskussion med GCC, alltså Gulfstaterna. Sedan har de ju sin geografiska belägenhet; de har Iran i sin omedelbara närhet.

Jag tycker att det vanligaste argumentet är att det vi har är tillräckligt bra, eller att detta inte skulle förbättra situationen. Jag känner till alla de argument som jag tycker talar emot att det skulle vara på det sättet, men det finns en resa att göra vad gäller att övertyga fler länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Det är också så att varje formuleringsförändring i allt som har med Mellanöstern att göra är komplicerad när man ska ha enighet. Vartenda ord vägs på guldvåg. Detta understryker att EU inte riktigt har den starka leveransförmåga när det gäller att fatta beslut och agera geopolitiskt som man kanske har lärt sig att EU har när det gäller Ukraina. Detta är inget argument för att inte fortsätta, men möjligen säger det någonting om orsaken till att vi inte kommer längre just nu.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag håller helt med om analysen och tycker att den är träffsäker. Om jag ska lägga till någonting som ändå är lite nytt bland förfärligheterna kan jag nämna den direkta kopplingen mellan terroraktiviteter och ett slags operationalisering av organiserade kriminella i Sverige. Den har inte alla länder sett, och den är oerhört oroväckande. Vi talar om människor med ett enormt våldskapital. De kanske inte alls är politiskt motiverade, men de tar stora risker, har ett stort våldskapital och är benägna att göra extremt farliga saker. Dessa människor får på olika sätt resurser av en terrorrörelse, och det är riktigt farligt. Jag tycker att argumenten är väldigt starka.

Det var inget nytt i Europeiska rådet. Det finns ingen enighet om att detta är rätt väg att gå. En del hävdar att det är bättre med precisa sanktioner mot precisa individer, eller att det i varje fall räcker. Vi delar inte den uppfattningen, och vi ligger på.

Språkbruksmässigt tycker jag att det finns en ökande insikt - tyvärr på grund av det som nu händer i Mellanöstern - om att detta är ett problem som växer också på vår kontinent. Skam den som ger sig.

Fru talman! Med den bredaste definitionen skulle man helt enkelt använda alla de tillgångar som nu är frysta. Då pratar vi om flera hundra miljarder dollar eller euro - sannolikt euro - och vi är verkligen helt öppna för detta.

Alltså: diskussion - ja, beslut - nej. Det finns ingen enighet just nu. Det finns mer eller mindre begripliga skäl bland dem som är emot detta, som följdkonsekvenser och sådana saker. Det finns också mer eller mindre begripliga skäl bland euroländerna för att inte gå längre än så här, som att det skulle påverka valutans trovärdighet. Jag tycker att allt det där sammantaget väger lättare än att tvinga Ryssland och ryska skattebetalare att stå för uppbyggnaden av Ukraina. Vi driver alltså på den linjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Vi har gott stöd av USA, till exempel, men USA är som bekant ingen beslutsfattare i EU, och detta kräver enighet. Vi driver alltså på, men än finns det ingen annan enighet än den vi har nu, om avkastningen. Det är i varje fall en bra början.

Fru talman! Jag ställde faktiskt exakt den frågan till Maia Sandu i går kväll på telefon, och jag frågade: Kan vi göra någonting ytterligare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Man kan egentligen säga att Ryssland förlorade den första omgången och nu satsar på den andra omgången. De förlorade folkomröstningen - 50,4 procent är trots allt majoritet, även om Ryssland hade hoppats på 49,4 procent. Det är trots allt majoritet, och nu tror jag att man ska räkna kallt med att de försöker se till att presidentvalets andra omgång utfaller till ett självständigt Moldaviens nackdel.

Jag frågade alltså detta, och hon svarade i princip: Ni gör så mycket redan. Vi gör vad vi kan i pengar, i politiskt stöd och med valobservatörer - allt det där - och jag hoppas verkligen att det är tillräckligt mycket. Det kan vi inte veta; många av de här operationerna görs i ett land som Ryssland tyvärr har större vana att navigera i än många västerländska diplomater och valobservatörer, och att köpa röster i ett relativt fattigt land kan ibland visa sig vara obehagligt framgångsrikt.

Jag hoppas alltså att vi gör vad vi kan. Jag ser ett otroligt solitt stöd i EU-kretsen, och jag ser ett väldigt solitt stöd även hos våra ukrainska vänner. De vet att allt ljus nu faller på dem men att nästa offer, så att säga, utan tvekan skulle kunna bli Moldavien. Jag känner alltså en enorm respekt för dem, och jag känner en väldig respekt för det hon gör. Hon är en otroligt stabil kraft i detta, och jag förstår varför Ryssland inte vill ha henne som moldavisk president. Hon står nämligen för precis motsatsen till vad Ryssland står för. Därför ska vi göra allt vi kan för att hjälpa henne och dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Fru talman! Som så ofta är det ihärdigt arbete och att man tjatar som gäller - och tyvärr att man ibland får belägg för sin egen uppfattning, vilket jag tycker att vi får nu. Jag uppfattar också att allt fler nu, till skillnad från i början, ser Iran inte bara som ett inhemskt problem - att de helt enkelt terroriserar sin egen befolkning, vilket är illa nog - utan som ett växande regionalt problem och även ett växande globalt problem med sina olika kontaktytor utåt, med Hamas och Hizbollah som de två extrema exemplen. De är nu kraftfullt decimerade, ska vi säga, och ingen vet vart det kommer att ta Iran.

Man skapar alltså permanent oro, vilket vi i Sverige som bekant själva har fått smaka på, med utväxlingen av två kidnappade svenskar som ett led i detta. Vi ser också Irans samröre med kriminella i Sverige, vilket skulle kunna få helt förödande konsekvenser. Nu är vi ju på dem dygnet runt, bokstavligt talat, så vi vet väldigt väl vad de gör. Men det här är riskabla saker, så jag tror att vi får tjata om detta. Och ju fler länder som har egna erfarenheter, desto fler kommer också att kunna enas om att terrorlista revolutionsgardet.

Fru talman! Först ska jag bara säga ett par ord om ceremonin. Jag glömde säga att jag fick tillfälle att tala med den taxichaufför som körde svenskarna, liksom med taxichaufförens fru. De försökte hjälpa till när dådet väl var ett faktum. Det var otroligt berörande att få prata med honom.

Jag skulle inte säga att det blir tuffare och tuffare. Det är uppenbart att Ungern och Slovakien är de två länder som nu systematiskt motsätter sig europeisk enighet. Det är alldeles uppenbart ett problem - det tror jag att alla förstår - och vi har gjort allt vi kan för att begränsa det problemet så långt det bara är möjligt.

När det gäller frysta tillgångar handlar det också lite grann om hur långt vi kan enas med USA om att med de begränsande sanktionsperioder vi nu har, sex månader, ändå få loss amerikanskt kapital. Det verkar finnas en viss flexibilitet där, men jag vågar inte gå i god för hur långt den kommer att sträcka sig.

Från svensk sida skulle vi gärna gå mycket, mycket längre; nu pratar vi om avkastning på kapitalet, men i grund och botten har vi inga begränsningar utan skulle kunna tänka oss att ta alla de frysta pengar som ryssarna har och använda dem för att rädda, hjälpa och återuppbygga Ukraina. Där krävs det dock enighet, och det är ganska många euroländer som är skeptiska och ser andra risker med detta. Just euroländerna förfogar vi inte över, som bekant, men vi driver på för att ha en så bred definition som möjligt av frysta ryska tillgångar.

När det gäller Mellanöstern var den enda FN-fråga som berördes naturligtvis den om att så att säga stå enat bakom FN:s generalsekreterares rätt att verka i sin institution. Det är legitimt att länder ibland tycker olika om generalsekreterarens agerande - det har hänt många gånger och kommer att hända igen - men det är viktigt att inte begränsa hans, eller för den delen hennes, möjlighet att fungera i sin roll.