Ulf Kristersson

Herr talman! Det sista förstod jag inte riktigt. Jag svarar ju på frågor från riksdagen. Det är precis det jag står här och gör.

När det gäller Anna-Karin Hatt är vi nog helt överens. Jag beklagar verkligen att hon drog den slutsatsen, även om jag har all respekt för hennes beslut. Var och en måste själv bestämma under vilka villkor man vill verka. Men den orsak som hon beskriver är riktigt tråkig.

Jag känner henne sedan tio år tillbaka eller ännu längre. Vi har suttit i samma regering och har samarbetat bra. Vi tycker olika i ett antal frågor, men jag har stor respekt för henne som person.

Det är en varningssignal när hon beskriver att tonläget i debatten gör att hon inte känner att hon kan verka. Detta tror jag att vi är många som tar på allvar. Vi har sett det under lång tid. Jag har länge efterlyst ett vuxet samtal i Sverige även om svåra och känsliga frågor.

När det gäller Sveriges Televisions debatt häromkvällen påpekade jag, tillsammans med rätt många andra, att det är en dålig idé att skrika i munnen på andra, att inte vänta på sin tur och att förstöra debatten gång på gång. Det står jag för.

(Applåder)

Herr talman! Jag har all respekt för frågan, men jag tror att också frågeställaren förstår att när man just har lagt fram en budget tänker man inte i första hand på vilken budget man ska lägga nästa år. Det kan ju hända ganska mycket innan dess.

Ett sätt att kompensera för den höga inflation som vi ärvde av den gamla regeringen är att sänka skatter på sådant som underlättar för hushållen att klara till exempel en tuff vinter. Vi har också ett övergripande elproblem i Sverige där tillgången till el är för liten. Det är lite ironiskt, kan man tycka – vi är ju ett land som har varit känt för god tillgång till prisvärd och ren el och attraherat investeringar på grund av detta. Nu är det i stället investeringar som inte kommer till Sverige för att vi inte kan garantera tillgången på el. Vi har ganska omfattande energiproblem. Dem gör vi nu någonting åt genom ett nytt kärnkraftsprogram och också mycket förnybart. Det finns många saker här.

Jag utesluter inte alls det som tas upp i frågan. Men just nu sitter jag inte och tänker på hur det ska bli med elskatten i den proposition som kommer om ett år.

Herr talman! Jag gick in på Arbetsförmedlingens sajt Platsbanken och tittade: 72 000 lediga jobb just där. Det är väldigt många fler på andra ställen. Det finns lediga jobb i Sverige. Klickar man på de jobb som inte kräver någon omfattande utbildning får man fram 17 000 jobb. Det var detta jag nämnde.

Om man sedan tittar på varje jobb kan det ändå finnas en del krav som är rätt rimliga att ställa på svensk arbetsmarknad. Att kunna tala svenska är ofta ett fundamentalt krav. Ganska många jobb kräver ett körkort. Det krävs ingen orimlig insats för att få ett körkort. Det kan finnas andra saker också, men Arbetsförmedlingen gör ändå noteringen att det inte ställs några speciella utbildningskrav.

Sanningen är att det finns jobb att söka i Sverige. Jag träffar varje vecka arbetsgivare som har svårt att hitta kompetensen. Vi har haft arbetskraftsinvandring och tagit hit människor från andra delar av världen, som inte kan svenska och inte har utbildning, för att man inte hittar andra som tar jobben. Kom igen!

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först göra en mycket kort historisk exposé. Jag jobbade första gången med dessa frågor som socialborgarråd i Stockholm 2006–2009. Det är svårt att ta in, men då var det kontroversiellt att prata om hedersförtryck – rasism, sa ofta de till vänster. Att ens diskutera sakerna var fel. Det var svårt. Vi gjorde landets första kartläggning av omfattningen av hedersrelaterat förtryck och våld bland unga i Stockholm. Den var också kontroversiell. I dag skulle ingen tycka att det var kontroversiellt att vilja veta hur det är.

Mycket har alltså hänt sedan dess. Vi har en helt annan medvetenhet – det är bara bra. Men mycket återstår.

Vi gör rätt mycket nu. Det ena är fundamentala saker som borde ha gjorts för länge sedan: förbjuda kusinäktenskap och förbjuda oskuldskontroller och oskuldsingrepp – alla sådana saker som i praktiken tvingar unga kvinnor och flickor att leva det liv som deras pappor eller bröder vill. Och vi tillför nya pengar i årets budget.

Herr talman! Jag har, som jag tror nästan alla svenskar – både svenskar som har en gudstro och människor som inte har det – en enorm respekt för religionsfriheten. Den är en fundamental del av våra friheter. Vi respekterar människor av olika tro, och vi respekterar människor som inte har någon tro. Det här är viktigt. Jag vill bara nämna detta, för det kommer alltid att vara en aspekt när man sedan diskuterar praktiska problem.

När man har sagt detta ska man också säga att tvång aldrig ska vara tillåtet i Sverige. Hedersrelaterat förtryck är inte tillåtet. Då kommer man till den intressanta frågan: Vilka människor bär frivilligt niqab och burka, och vilka gör det i praktiken av tvång? Jag har hört lite för många berättelser om människor som lever i klanstrukturer och i praktiken är tvingade att leva ett liv som inte några andra människor i Sverige skulle acceptera. Vi ska stå på deras sida samtidigt som vi respekterar religionsfriheten.

Det här är svåra avvägningar. Vi ska absolut titta på frågan.

Herr talman! Det här är tyvärr inget filosofiseminarium, så vi hinner kanske inte med alla sakerna.

Socialdemokraterna höjer skatten med 27 miljarder kronor. Lägger man ihop siffrorna för vänsteralternativet blir det 80 miljarder kronor i höjda skatter. Det är lika mycket som hela den budget vi har lagt.

Nu ska jag vara rättvis. Centern vill göra tvärtom: sänka skatterna. Det tycker jag i grund och botten är bra, men det antyder något om svårigheterna att få ihop Centern och vänstern i ett och samma regeringsalternativ.

Om man summerar oppositionens budgetar handlar det i grund och botten om höjda skatter, höjda bidrag, ökad asylinvandring och höjt bistånd. Detta är kvartetten av gemensamma nämnare, återigen med Centern som undantag vad gäller skatterna.

Vår väg är inte denna utan den andra: se till att hårt arbetande människor vill göra sitt, vill betala skatt, för att de får tillbaka något. Det är samhällskontraktet – det är rättvisa.

(Applåder)

Herr talman! Jag uppskattar genuint frågan. Mitt svar i sak är ungefär detsamma som till Centerpartiet, men den stora skillnaden är att ni i Miljöpartiet inte talar med kluven tunga. Ni står för er politik. Jag delar den inte, men ni står för den. Jag tycker att det är hederligt av er.

Ni vill driva upp bränslepriserna till mycket höga nivåer för att klara det som kallas ESR-målet och vägtrafikmålet. Ni har inga problem med att låta svenskt skogsbruk bli en resurs för i första hand andra länder så att de slipper dra ned på sitt. Ni har över huvud taget en klimatpolitik som går stick i stäv med vad jag menar skulle vara bra för svensk konkurrenskraft. Ni står också för att ni inte vill ha någon kärnkraft. Allt detta står ni för.

Jag delar inte uppfattningen, men så är det ibland i politiken. Vi kan ha bra diskussioner ändå där vi tycker olika, och vi behöver inte ens vara otrevliga mot varandra. Det är bra.

Min bild är motsatsen. Vi behöver ha en annan sorts energipolitik. Vill man klara vår tids utmaningar är det fossilfri energi som krävs, och vi röstar nästa gång i december.

Herr talman! Jag svarar att Centern talar med kluven tunga. Centern låtsas nu vara enormt bekymrad över en mycket liten differens i det mål som handlar om vägtrafiken till 2030. De låtsas inte om att det kräver en rejäl höjning av reduktionsplikten. De har i sin budget hittepåförslag som inte ens är genomförbara. Och de tiger om skogen.

I dag har EU ett regelverk som slår fast att svensk skog och svenskt skogsbruk ska vara buffertzon för alla andra europeiska länders utsläpp. De ska ha svensk skog som koldioxidsänka så att de slipper minska sina utsläpp. Skillnaden är 70 miljoner ton.

Detta säger Centern inte ett ljud om. De har inga förslag om det här för de skulle inte våga säga det som krävs, nämligen en halvering av det svenska skogsbruket. Man måste lägga ned en stor del av svenskt skogsbruk för att klara andra länders klimatåtaganden. Centern talar med kluven tunga.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är stor skillnad mellan realistiska mål, visioner som har en koppling till vad man gör och realistiska, långsiktiga ambitioner å ena sidan och allmänt fluff-fluff å andra sidan. Ibland tycker jag att Centern är experter på fluff-fluff. Man lovar guld och gröna skogar till alla möjliga med högt ställda ambitioner som man inte har en aning om hur man ska genomföra.

Det är ungefär som den energiöverenskommelse vi hade ett tag. Det skulle vara 100 procent förnybart – men det skulle kanske ändå inte utesluta kärnkraft. Ingen begrep någonting. Det betydde heller ingenting. Det betydde att en massa partier som tyckte helt olika skulle låtsas vara överens så att man kunde säga: Nu har vi en stor parlamentarisk överenskommelse. Sådant är Centern expert på.

Jag gör gärna upp med Centern när vi tycker ungefär lika, och jag står gärna för att vi tycker olika när vi tycker olika. Jag har inget behov av låtsasvisioner av fluff-fluff.

Ska vi klara klimatomställningen i ett land som redan har lagt ned enormt mycket möda på vattenkraft, kärnkraft, fjärrvärme och förnybart och som är bland de absolut bästa i hela Europa måste vi klara av elektrifieringen. Då ska alla processer, industrin och trafiken elektrifieras. Det kräver en massiv mängd ny fossilfri, stabil el. Nu i december kommer vi att rösta nästa gång om vi ska sjösätta ett kärnkraftsprogram eller inte. Då ställs också Centerpartiet på prov.

Sedan har Rickard Nordin fel. Differensen är ungefär 4 miljoner ton när det gäller 2030, som är det ena nationella målet. Vi tror att vi kommer att kunna klara det. Prognosen visar just nu att vi missar det för att vi inte var beredda att höja drivmedelspriserna till 28 kronor per liter. Vi har dock goda chanser att klara det. Det ni i Centern aldrig klarar av är LULUCF-målet, det vill säga skogen. Berätta för oss hur skogsmålet ska nås med Centerns politik!

(Applåder)

Herr talman! Nej, det var 72 000 lediga jobb just där senast jag tittade. Alla som någon gång har försökt söka jobb i Sverige vet dessutom att många jobb förmedlas på helt andra sätt. Det är bra för många företag. De hittar andra vägar att anställa.

Jag var i Vagnhärad häromdagen och träffade ett åkeri. De har svårt att hitta medarbetare till relativt enkla jobb, som däckmontör. För ett jobb var det enda som krävdes att man talade begriplig svenska och hade körkort. Det är inga orimliga krav att ställa på en människa som har kommit till Sverige.

Jag är den första att tycka att vi ska ge goda utbildningsmöjligheter i ett land som Sverige. Här har vi i princip gratis utbildning för alla, från de allra yngsta till de allra äldsta. Man har ett ansvar själv att göra sig anställbar, att lära sig svenska, att göra allt man kan för att få ett jobb och att flytta dit där jobben finns. Det ansvaret ligger på var och en.

(Applåder)

Herr talman! En bra sak i dag är att mikrofonerna fungerar. En annan bra sak är att jag lovar att inte en enda gång avbryta Vänsterpartiets partiledare och inte en enda gång tala i mun på henne.

(Applåder)

Herr talman! Vi har ju ett problem med arbetslösheten som egentligen är två problem. Det ena är det vi kallar för konjunkturell arbetslöshet. Den är inte bättre för det, men den går upp och ned med konjunkturerna. I högkonjunktur är det färre som är arbetslösa; i lågkonjunktur är det fler som är arbetslösa. Just nu är det rejäl lågkonjunktur – den längsta och mest utdragna på mycket länge. Därför stiger den konjunkturella arbetslösheten. Det gör den till och med när vänstern styr, även om vi inte brukar prata så mycket om den då. De hade sitt projekt om Europas lägsta arbetslöshet. Det gick så där. Den medicinen har vi alltså prövat. Den tänker vi inte pröva en gång till.

Herr talman! Ett mycket större problem är den arbetslöshet som beror på att människor har kommit till Sverige och inte kan de saker som svensk arbetsmarknad efterfrågar. De talar inte svenska och har inte erfarenhet av svensk arbetsmarknad. De kanske inte har arbetat alls förut och lever på platser i Sverige där väldigt få arbeten finns. Det beror inte minst på att när andra sidan regerade tog Sverige in 300 000 asylsökande på åtta år utan en tanke på vilka konsekvenser det skulle få för integration och segregation.

Vi har lagt om den politiken medan ni står kvar på andra sidan. Tre av fyra partier vill ha ökad asylinvandring nu. Fyra av fyra partier har föreslagit ökad asylinvandring under den här mandatperioden. Ta in vidden av detta! Om vi fortsätter att ta in fler asylinvandrare kommer problemen att öka.

Nu lägger vi om politiken. Då skapas också förutsättningar. Om man lär sig svenska och skaffar sig de utbildningar som yrkena kräver finns det goda möjligheter för fler barn att få se sina föräldrar gå till jobbet.

Herr talman! Det är som sagt stora frågor. Man kan sammanfatta detta och beskriva många av våra reformer som praktiska lösningar på praktiska problem. Det handlar bland annat om en bidragsreform som gör att man rent praktiskt inte kan stapla bidrag på varandra och komma upp i för höga nivåer och att tänka sig straffreformer som gör att vi hyr fängelseplatser utomlands om de inte räcker till i Sverige. Det är en ganska pragmatisk ansats.

Man kan också se detta som rättvisereformer. Vi tar parti för dem som sköter sig, för dem som arbetar, för dem som går upp tidigt på morgonen och för dem som uppfyller sin del av samhällskontraktet och förväntar sig att staten ska uppfylla sin del. Att få ihop samhällskontraktet igen och stå på skötsamma, hårt arbetande människors sida är ett mer principiellt sätt att se på saken.

Dessa synsätt låter sig förenas. Men jag tycker att man ska tänka på att det vi gör nu är att verkligen stå upp för de människor som bygger vårt land starkare.

(Applåder)

Herr talman! Det är en nätt liten fråga – framtidsutsikterna för Sverige och svenska folket på två minuter!

Skämt åsido: Det finns mycket i detta. Om jag ska börja någonstans delar jag uppfattningen att vi ärvde mycket allvarliga problem. När jag säger ”ärvde” är det inte ett sätt att säga att det var någon annans fel, utan det är att säga att det fanns stora problem som vi fick mandat att göra någonting åt.

Stora problem som växer fram under lång tid tar normalt lång tid att lösa. Den minnesgode minns att jag fick kritik före förra valet för att jag sa att det kommer att ta hela 20-talet att lösa de allvarliga problemen med segregation, integration, grov organiserad kriminalitet och energisystem som inte fungerar. Vore de enkla att lösa hade till och med det förra gänget kunnat klara det.

Det här är svåra saker, men vi är på god väg. Vi håller på att lägga om kursen, och vi ser ett antal resultat. Men vi är långt ifrån färdiga. Det tar betydligt mer än en mandatperiod att göra det vi har föresatt oss att göra.

Jag var i Gävle tillsammans med Gunnar Strömmer förra måndagen efter den förfärliga skjutningen där en gärningsman sköt mot sex personer. Den misstänkte är 13 år. Det är ett under att ingen dödades. Där kunde man se vad ett antal saker kunde göra, till exempel enorm kamerabevakning. Det hade varit ännu bättre om man hade vetat i förväg att gärningsmannen inte skulle vara där. Nu kunde man se direkt i efterhand vad som skett. Kameror är trygghetsskapande, inte integritetskränkande. En sådan förändring kan låta enkel, men sådant var omöjligt tidigare.

Jag var i Borås i förrgår och följde med polisen och tittade på preventiva vistelseförbud. Man tar bort dem från gatan som inte ska vara där och kyler därmed ned konflikter.

Det var bara två små exempel på sådant som har påbörjats. Mycket återstår att göra.

Herr talman! Det nya är inte att vi som regering tar ansvar för att se till att en viktig förmån är finansierad. Det har till och med socialdemokrater gjort i majoritetsställning genom åren. De pratar aldrig om det i efterhand, men så är det faktiskt.

Det nya är er vänstersväng. Det nya är att Socialdemokraterna i opposition är populister. Plötsligt har man råd med allt till alla. Man vill riva upp pensionssystemet och frikoppla det från hur mycket man arbetar. Det är en vänstersväng i skattepolitiken och i bidragspolitiken, en vänstersväng som i princip ska ge allt till alla. Vem ska betala? Jo, som vanligt hårt arbetande människor som får högre skatt. Det är det nya.

Det fanns en tid när ni till exempel stod för hälften kvar. Det gör ni inte längre. Vi tar ansvar för statens finanser, men vi tar också ansvar för helt vanliga arbetande människor.

(Applåder)

Herr talman! Det vi gör är att ta ansvar för att långsiktigt finansiera läkemedelsförmånssystemet. Det har många regeringar i många tider också gjort före oss. Vi har alltså ett system som ska vara långsiktigt hållbart. Det kommer efter hand nya mediciner som naturligtvis kostar pengar, och det kommer delvis nya sjukdomar som behöver mediciner som kostar pengar.

Det här är helt enkelt ett sätt att följa med i den utvecklingen. Vi har fortfarande ett av de allra mest generösa läkemedelsförmånssystemen. Det är inte unikt att man höjer avgifter i olika system, och även efter en viss höjd egenavgift behåller vi vår position i Norden. Avgiftstaken varierar en smula, men vi ligger näst lägst i hela Norden när det gäller patientens egenavgifter.

Därför tycker jag nog att det är en helt rimlig förändring som vi gör just för att se till att vi långsiktigt har råd att ge läkemedelsförmåner till människor som behöver det.

Fru talman! Jag tror att man ska se det som en blandning av lärdomar. Det ska bli intressant att höra vad de svenskar som var på plats har att säga. En del erfarenheter är kanske mer specifika och lokala och inte användbara medan andra kan vara mer generella.

Min bild är att Ryssland använder urgamla metoder såsom rena mutor. Du får kontanter i handen om du lovar att rösta på ett visst parti, och Ryssland fraktar in resväskor med kontanter i Moldavien. Men man använder också digital teknik. Det handlar om systematisk desinformation på nätet, systematiskt missbruk av sociala medier, massor av anonyma konton och massor av bottar som göra det fula jobbet. Ryssland använder detta plus allt däremellan.

Har man en befolkningsgrupp som av många olika skäl är känslig för ryska narrativ ökar riskerna, men har man färre i befolkningen som lyssnar på ryska avsändare minskar riskerna. Men vi är alla utsatta för dessa försök.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror att Moldaviens president Maia Sandu, som var på plats, känner ett starkt stöd. Man kan alltid göra mer, men det är en stark uppslutning kring detta. Hon är inte buskablyg, och om hon behöver mer kommer hon utan tvekan att be om mer.

Vi kan inte alls utesluta att Ryssland kommer att fortsätta; det är snarare troligt. Men det är tre distinkta valsituationer som har varit i fokus för Rysslands aktiviteter: folkomröstningen om ett EU-närmande, presidentvalet och parlamentsvalet. Alla tre har vunnits av EU-förespråkare. Min misstanke är därför att Ryssland åtminstone för stunden tappat momentum eftersom det inte föreligger en konkret valsituation framöver.

Jag tror dock att Moldavien är helt medvetet om att detta inte kommer att sluta, men man fortsätter sitt reformarbete medveten om att vi just nu inte kan öppna några nya kapitel eller kluster i medlemskapsförhandlingarna och att det ytterst är Ungern som blockerar Ukraina.

Både Ukraina och Moldavien tar dock detta med visst jämnmod, för de känner det starka stödet från andra och fortsätter ändå. Allt fortsätter, och de är medvetna om att det är en viktig formalitet som står i vägen.

Vi ska inte inteckna något, men även i Ungern är det val. Allt detta ska därför givetvis också ses i ljuset av ungersk inrikespolitik eftersom allt som händer i EU blir ungersk inrikespolitik. Även detta har alltså ett slutdatum. Att ha lite is i magen och inte bidra till den ungerska inrikespolitiska valkampanjen tror jag är en bra tumregel.

Fru talman! Jag delar upp detta i två distinkta delar.

Jag börjar med att gå tillbaka till drönarna och antidrönarförmågan. Jag tackade i dag personligen det svenska förband som var på plats i Köpenhamn för att de var där. Det är visserligen deras jobb, men det är otroligt bra. Vi har haft en snabb utveckling av den tekniska förmågan, snabb kontakt med Danmark, snabba beslut och snabb logistik. När vi är bra är vi riktigt bra. Då kan vi röra oss med en hastighet som få andra länder skulle klara av. Det har varit ett otroligt bra samarbete, och jag uppskattar verkligen det.

Här finns också någonting annat. Jag har personligen under tre års tid sett vad vi har lärt oss från Ukraina, både när det gäller själva drönarna och när det gäller förmågan att hantera dem. Det har skett en dramatisk utveckling där en kombination av etablerade svenska försvarsindustriella företag som har verkat mycket länge – jag säger inga namn här, men det finns många – har kunnat samarbeta med techbolag som är bra på den absolut senaste spetsteknologin. Här använder vi i Sverige våra gamla styrkor och våra nya styrkor på ett helt unikt sätt. Sverige kan bli ett av världens ledande länder för precis detta. Jag tycker att det är bra – dock av väldigt tråkiga skäl, ska jag säga.

Jag vill också säga något om konkurrenskraftsfrågan, som jag glömde ta upp i min återrapport.

Det är alltid så att talmannen i parlamentet inleder. Hon uttryckte ett mått av frustration som jag tror att många regeringschefer delar. Det går för långsamt i EU-parlamentet. En enig rådskonstellation har kommit överens om att göra förenklingar, kapa red tape, som det heter på engelska, och göra en massa saker som stärker europeisk konkurrenskraft i ett kritiskt läge. Då drar en del fötterna efter sig i EU-parlamentet. Jag tänker inte säga att det gäller hela parlamentet – parlamentet består alltid av ledamöter, och jag vill inte ägna mig åt kollektiv kritik – men det går för långsamt. Talmannen var själv mycket medveten om detta och manade regeringschefer att prata med parlamentariker hemmavid för att öka hastigheten i konkurrenskraftsfrågorna.