Ulf Kristersson

Fru talman! De neutrala staterna ställer väldigt tydligt upp på den gemensamma Ukrainapolitiken. De kan ha valt olika allianser, men jag tycker inte att det finns något skäl till kritik där.

Däremot ser jag ett antal risker. Det finns politiska risker i ett antal länder. Vi får se hur det tjeckiska valet utvecklar sig. Det finns betydande risker i ett antal länder där det uppenbarligen finns en marknad för anti-ukrainsk propaganda. Det är riskabelt.

En del av dessa länder är också känsliga för vad Ryssland tycker och tänker. För oss är det ganska främmande att rysk propaganda skulle ändra vår uppfattning om vad som är rätt och fel, men i ett antal länder är det inte på det sättet. De är känsliga för rysk propaganda. De har delbefolkningar som är känsliga för rysk propaganda. De har historiska erfarenheter som gör att de är jätterädda för att stå upp hårt och entydigt.

Där finns det verkligen en fara. Vi ska inte ta den europeiska enigheten för given.

När det gäller drönarförmågan finns det en bred insikt om att drönare ritar om kartan för luftförsvar i Europa.

Fru talman! Är glaset halvfullt eller halvtomt? Tyskland är EU:s största ekonomi. Frågar man oss om de gör tillräckligt mycket i relation till sin storlek är vårt respektfulla svar nej. Samtidigt gör de oändligt mycket mer än någon hade väntat sig att Tyskland skulle göra för bara några år sedan. Det är både och.

Budskapet från de nordiska och baltiska länderna, Polen och kanske även Tjeckien, som går till val nu och som har haft ett stort ammunitionsprogram, är att fler måste göra mer. Detta är just nu inpå bara huden för länder som ligger nära Ryssland, men ytterst är det en angelägenhet för oss alla. Jag tycker att det möts med respekt, men det möts också lite för ofta med bara politiska deklarationer.

Låt mig nyansera lite. Sydliga länder, som Spanien, Grekland och Italien, är med viss rätt måna om att understryka att det finns fler hot mot den europeiska kontinenten. Inget av dem skulle på något sätt förringa Ryssland som det definierande krigshotet, men de menar att det även finns andra gränser som är viktiga. Det finns andra problem. Det finns hybrida hot som inte märks lika mycket. Jag tycker att vi har en anständig diskussion där.

Frankly speaking: Olika länder har olika väljare. De väljare som tycker att detta är ett mer akademiskt problem långt borta är inte villiga att göra stora ekonomiska insatser.

Olika länder har också alldeles uppenbart ekonomiska förutsättningar. En del länder har usel ekonomi och handlingsförlamade budgetprocesser. Då är det svårare. Detta förändrar inte våra krav på att de ska agera efter vad de säger, men man förstår ändå hur det ser ut.

En del länder har dessutom dysfunktionella politiska förutsättningar och samlar inte majoriteter på ett vettigt sätt i sina parlament. Då är det svårt. Det är till exempel mycket lättare för en fransk president att vara utrikespolitisk än att anslå stora budgetmedel.

Fru talman! Jag börjar bakifrån.

På frågan om vi sammanlagt har diskuterat alla de här viktiga frågorna konkret är svaret nej. Det handlar inte om ointresse, men vi är inte där än. Sedan kan man nog ändå, vilket jag tycker mig höra indirekt, ha blicken både på det som sker här och nu och på det som sker på lång sikt. Det håller jag med om.

För egen del tänker vi en del på hur en långsiktig återuppbyggnad av Ukraina ska se ut. Jag tror ju att Sverige har god potential att delta i alla möjliga saker, från att lösa allvarliga miljökonsekvenser till statsbyggnadsfrågor och att bygga upp ett ukrainskt flygvapen. Det finns en bredd av saker där vi har gemensamma nämnare, men där är vi inte just nu.

Till del handlar detta om att alla är väldigt fokuserade på att varje dag vinna dagens krig, så att säga. Gör man inte det har man ingen framtid att prata om, så det är ingen oviktig prioritering. Det handlar dock naturligtvis också om att vi inte är ens i närheten av de långsiktiga finansieringsfrågorna och den långsiktiga Marshallhjälpen till Ukraina. Halva budgeten för Ukraina 2026 är inte klar, i alla fall inte utan den potential som finns i frysta tillgångar.

När det gäller det nittonde sanktionspaketet är det alldeles riktigt: Nyckeln nu är att komma åt de länder som i praktiken drar nytta av bland annat skuggflottan. Det är inte lätt. USA ventilerar idén att man plötsligt skulle ha hundra procent tullar på allt, vilket jag tror att väldigt få länder uppfattar som en framkomlig väg. I stället är precisa sanktioner mot dem som kringgår detta det allra bästa. Det går framåt, men det går frustrerande långsamt framåt.

Fru talman! Innan vi går in på frågan om Gripen: Varken Moldavien eller Ukraina vill separeras från varandra, och det vill inte EU:s medlemsstater heller. Det är klart att Moldavien tycker att det är tråkigt att ge efter för Ungerns veto mot just Ukraina, men man har respekt för detta.

Det fanns som sagt inga förutsättningar alls för en ökad flexibilitet att fatta beslut om de små delstegen i Ukrainas process. Vi bedömer också att alla försök att göra det här på 26-basis, informellt, är dömda att misslyckas. Ukraina tror inte heller på det själva. Det är otroligt olyckligt att det är på det här sättet, och för varje möte som går skulle jag säga att Ungern får allt hårdare kritik rätt upp i ansiktet.

När det gäller Gripen är det alldeles riktigt att det inte är några förändringar i den kortsiktiga synen. Där har vi våra radarspaningsflygplan som är kompatibla med F-16. Detta handlar uteslutande om en långsiktig uppbyggnad av ett ukrainskt helt eller halvt flygvapen. Det är alltså en mycket stor potentiell affär på lång sikt.

Fru talman! Det var många legitima frågor.

Det var verkligen en otroligt tagen brittisk premiärminister som lämnade mötet när vidden av det som hade hänt framgick. Jag tror att många inte bara kände med honom, offren och britterna utan också kände att det här kan hända i nästan vilken storstad som helst. Vi tar detta på riktigt stort allvar, och jag förstår de judar i Sverige som nu är rädda på riktigt.

Moldavien har vi pratat om, och det var som sagt en glädje. Hon satt på scenen och fick beskriva detta ganska rejält. Det är klart att det var en oväntat stor framgång. Sedan får vi väl se om Ryssland nu släpper Moldavien – man kan verkligen tänka sig dominoeffekterna som hade inträffat om Ryssland hade vunnit. Då hade man haft nyval snart igen för att utesluta exilmoldavier från att rösta, för att byta majoritet.

Som jag sa var fredsplanen inte uppe alls. Agendan var ganska komprimerad, och det går inte att prata om allt – inte ens alla viktiga saker. Men det var många sidosamtal, och jag tolkar dem som avvaktande positiva.

Det finns en massa frågetecken, inte minst hur Hamas kommer att ställa sig till detta. Alla förstår ju att det inte finns någon plan om inte Hamas svarar ja på de mest fundamentala sakerna, som att det ska vara en framtid utan Hamasstyre och att hela gisslan ska släppas villkorslöst. Men många uppfattar nog ändå inte minst Gulfstaternas stöd till och framtida ansvar för detta som oväntat löftesrikt, liksom att den amerikanska administrationen den här gången har varit konstruktiv i sitt arbete. Det återstår alltså att se vad som händer, och jag har ingen prognos.

När det gäller de frysta tillgångarna kan vi i bästa fall landa i ett beslut. Jag vågar inte lova att det händer. Man vet aldrig förrän det är dags, och det kan finnas fler länder än Belgien även om de inte sa någonting. Det var dock ett fall framåt.

När det gäller Gripen tar jag det i nästa inlägg.

Fru talman! Jag delar helt den multipla beskrivningen av skuggflottans risker: pengaströmmen till Ryssland, de akuta miljöhoten och de dåliga fartygen. Hoten om avsiktliga och oavsiktliga skador på infrastruktur har vi sett, men också det militära hot som man kan tänka sig med drönarbärande fartyg. Allt detta är dåligt. Därför återkommer vi och andra hela tiden till nya listningar. Nu har vi listat många hundra fartyg, och fler finns att lista. Allt som går att lista ska vi verkligen anstränga oss för att lista.

Frankrike tog upp skälen till hur de hade agerat mot ett sådant fartyg – jag ska inte citera exakt vad man sa. Jag tycker att detta är mycket intressant. Olika länder har lite olika tolkningar av havsrätten. Många länder, inte minst sjöfarande länder, har en extremt stram tolkning, för de vill inte själva bli utsatta för en frimodig tolkning. Det kan man naturligtvis förstå – som man själv behandlar andras fartyg kan man misstänka att andra kommer att behandla ens egna fartyg. Men jag tycker att det franska exemplet verkligen tål att analyseras mycket noggrant, för de hade ett antal väldigt tydliga skäl till att de valde att agera mycket kraftfullt. Ju fler sådana fartyg som får möta det agerandet, desto högre blir kostnaden för att fortsätta agera skuggflotta.

Vi kommer att gå vidare med alla tänkbara sanktioner. Vi har lagstiftning i Sverige mot de företag som kan försöka kringgå dem. Det vore bra om fler hade det. Sedan finns det också piratverksamhet, berättar ganska många. Det handlar inte om sjöpirater utan om piratkopiering av saker. Det kommer in produkter som ska se ut som ett speciellt företags produkter men är tillverkade illegitimt av andra företag.

Gaza var förstås uppe i marginalen som ett samtalsämne av vikt men var inte uppe alls på själva dagordningen. Varje möte handlar inte om varje fråga.

Fru talman! Det är en intressant fråga. Till skillnad från de här medierna var jag på plats, så jag kan berätta hur det var. Det är ganska enkelt att sammanfatta.

Gällande frysta tillgångar kom man inte i mål, som jag sa, men det var en entydig framgång. Belgien, och kanske andra bakom Belgien, kommer nu med juridiska invändningar i ett helt annat tonläge. De stora länderna, som tidigare sa att frågan var utesluten, är nu tvärtom för. Kommissionen gjorde ett utmärkt arbete och fick verkligen vatten på den kvarnen. Man kan nu gå vidare med frysta tillgångar. Det är ett otroligt viktigt steg – fråga Ukraina!

EU-förhandlingarna innebar inga framsteg över huvud taget. Ingen hade heller väntat sig detta. Det fördes en diskussion om huruvida man skulle kunna tänka sig att ta små steg mellan de stora stegen med kvalificerad majoritet för att i praktiken komma runt Ungern. Man kan väl säga att Ungern med viss förväntad tydlighet stängde den dörren. Det gjordes inga framsteg över huvud taget.

Drönarfrågan tycker jag att man ska beskriva så här: Ja, kommissionen fick en del kritik för att ha antytt något som är felaktigt, nämligen att EU skulle ta över militära uppgifter. Jag tror inte att det var illa ment av kommissionen; man ville understryka vikten av en bred europeisk förmåga att möta drönare, just nu framför allt med militära syften. Man var förstås påhejad av flankstater som tycker att det här är extremt viktigt, antagligen av ekonomiska skäl. De vill ha loss pengar för att kunna skapa detta, och där kan EU kanske bidra.

Man fick alltså lite kritik för att man hade antytt att EU skulle överta Natos uppgifter. Jag kan garantera att de stora länderna stängde den dörren med betydande kraft. Det är inte aktuellt. Men det finns stort intresse för att bygga drönarkapacitet. Det finns stort intresse för det som Ukraina har lyckats med och för det som vi fysiskt hade på plats i Köpenhamn.

Fru talman! Varför letar Socialdemokraterna alltid konflikter där de inte finns? De gör det med ofelbar precision – det är nästan lite charmigt. Det finns ingen konflikt i detta. Jag påpekar bara att EU är ett europeiskt samarbete som kan skapa förutsättningar bland annat för olika länder att bygga upp en bättre drönarkapacitet, till exempel genom standardiseringar, gemensam upphandling, en massa regelverk – allt detta.

EU är inte en försvarsorganisation. EU kommer inte att överta Natos ansvar för militär drönarförmåga vare sig på östra flanken eller någon annanstans. Däremot har EU ett viktigt gränsbevakningsuppdrag, vilket vännerna från Italien och Grekland påpekade, alldeles oavsett om det handlar om militära syften eller flyktingsmuggling, till exempel. Allt detta är EU:s uppgift.

Jag kan garantera att Sverige ligger i framkant när det gäller drönarförmåga. Det var därför vi blev tillfrågade och fanns på plats i Köpenhamn. Vi agerar gärna tillsammans med andra för att öka kapaciteten, men EU kommer alltså inte att bygga ett militärt drönarförsvar.

Fru talman! Jag börjar med de frysta tillgångarna, där jag håller med om att det togs ett rejält steg framåt. Det är ett annat tonläge, framför allt från ett antal länder som har euron som valuta. Jag har inte hört något från Europeiska centralbanken, men det är som sagt ett annat tonläge – gott så.

Att jag inte går längre än så är för att det fanns betydande invändningar från framför allt Belgien. En del av invändningarna är av juridiskt slag, och dem måste man sannolikt ha svar på. Jag underskattar dem därför inte. Belgiens premiärminister reste dem med en kraft som jag inte tror att man ska läsa som ett veto utan som starka invändningar mot den tekniska lösningen. Jag vet att kommissionen kommer att arbeta vidare med detta, och i bästa fall kan man landa i ett förslag som väcker enighet och där de rimliga frågetecknen om de juridiska regelverken är utklarade. Det vore väldigt bra.

När det gäller drönare handlar det om två saker. Den första är att det finns lite missuppfattningar i det här. Drönarkapacitet är jätteviktigt. Det fanns skäl till att Sverige var på plats med ett militärt förband och hjälpte Danmark rent fysiskt. Jag såg själv detta förband, som är alldeles nyutvecklat, på Gotland i somras. Det är ett otroligt imponerande samarbete mellan svensk försvarsindustri och Försvarsmakten. Det råder alltså ingen tvekan om detta, och många länder, framför allt de som har haft påhälsning, inser vikten av det.

Drönarmur är nog rätt uttryck om man talar om nationell nivå. EU har inga förutsättningar att bygga upp en drönarmur. Det är 3 000 mil gräns. Det är inte aktuellt. Detta påpekade inte bara jag utan även Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Tanken är rätt. Vi ska bygga drönarkapacitet i Europa. Vi ska göra det nationellt. Vi ska göra det inom ramen för Nato. EU kan bidra och facilitera en del av dessa saker, inte minst ekonomiskt och regelmässigt, men EU som organisation bygger ingen drönarmur.

Fru talman! Europeiska rådet möttes för ett informellt möte i onsdags. Därefter följde i går ett möte med den europeiska politiska gemenskapen, EPC, som det heter på EU-språk. På dagordningen stod Ukraina, säkerhet och försvar. Diskussionen dominerades naturligtvis av det allvarliga säkerhetsläget och det ryska hybridhotet, inte minst de senaste veckornas allvarliga incidenter med drönare och luftrumskränkningar.

Just Danmark och Köpenhamn hade bara dagarna före mötet plågats av drönare som skapat stor oro och stört dansk flygtrafik. Jag talade med Danmarks statsminister Mette Frederiksen samma dag som kränkningarna blev kända, och jag erbjöd svensk hjälp. Danmark återkom och bekräftade sitt intresse för att få svensk hjälp, inte minst för att säkerställa kapacitet med antidrönarförmåga för att skydda mötena i Köpenhamn.

Ett svenskt förband skickades efter ett regeringsbeslut till Köpenhamn med den senaste teknik som vi har utvecklat mot drönare inom den svenska försvarsindustrin och den svenska Försvarsmakten. När vi försvarar danskt luftrum och dansk suveränitet försvarar vi också Sverige, inte bara av geografiska skäl utan också av gemensamma europeiska skäl.

Jag vill i dag rikta ett särskilt tack till de svenskar som deltog i uppdraget och som möjliggjorde onsdagens och torsdagens möten. Att fria demokratier kan genomföra gemensamma möten är självklart men blev ifrågasatt. Nu har de – ni – bidragit till att garantera den rätten.

President Zelenskyj deltog på länk i inledningen av onsdagens möte och underströk, precis som vi själva brukar göra, att fler länder måste göra mer för att stötta Ukraina av solidaritet men också av egenintresse.

Volodymyr Zelenskyj lyfte också upp Ukrainas EU-närmande och underströk att Ukraina nu har genomfört de reformer som behövs för att ta nya steg i EU-anslutningsprocessen. Nu är det EU som ska uppfylla sin del av det löftet.

Ukrainas plats är i EU. Jag och många av mina kollegor på plats underströk det här för Ungerns premiärminister Viktor Orbán, men Ungern fortsätter precis som väntat att blockera Ukraina.

Europa måste nu ta ett större gemensamt ansvar för stödet till Ukraina. Välvilja och goda ord är mycket bra, men det är handling som räknas. I dagsläget är det totalt sett lite för mycket prat och lite för lite handling hos rätt många. Sverige och våra nordisk-baltiska vänner ligger som ni vet i framkant. Det är bra, men andra måste nu ta ett större ansvar.

Jag hade därför ett eget möte med president Zelenskyj under gårdagen. Vi diskuterade naturligtvis många saker men bland annat frågan om en långsiktig möjlighet till samarbete mellan Ukraina och Sverige om nya luftförsvarsförmågor. Ett starkt ukrainskt flygvapen skulle bidra till att stärka säkerheten i hela Europa.

Ukraina har sedan länge uttryckt intresse för svenska Jas 39 Gripen – det flygplan som vi har i det svenska flygvapnet – både på kort och på lång sikt.

På kort sikt är Sverige en del av det som ibland kallas F16-koalitionen, som har bidragit med amerikanska F16-flygplan på plats i Ukraina. Vi enades med andra länder om att det inte var lämpligt att introducera två nya flygvapensystem samtidigt till ett Ukraina i krig. Sveriges bidrag i projektet är just nu två radarspaningsflygplan som ökar F16-flygplanens kapacitet att operera.

På längre sikt och efter kriget skulle däremot Gripen kunna vara en viktig del av ett långsiktigt starkt ukrainskt flygvapen. Det här är naturligtvis en lång resa som inte minst handlar om stora gemensamma europeiska finansieringsfrågor, men regeringen ställer sig mycket positiv till denna framtida möjlighet till ett samarbete mellan Ukraina och Sverige om långtgående försvarsfrågor.

Här och nu handlar stödet till Ukraina också i hög grad om pengar. Därför är kommissionens nya förslag om att underlätta användningen av de frysta ryska tillgångarna till förmån för Ukraina både viktigt och välkommet. Det fattades inget beslut på det här mötet – det var ett informellt möte – men det fanns ett brett stöd för att gå vidare i den riktning som kommissionen har stakat ut, dock inte utan invändningar, som alla här känner till. Inte minst Belgien reser ett antal juridiska frågor. Men attityden och tonläget var mycket mer positivt den här gången än vid tidigare diskussioner om de frysta ryska tillgångarna.

Det finns en bred enighet om att pressen på Ryssland måste fortsätta öka. Det är bra att förhandlingarna om ett 19:e sanktionspaket nu är i gång. Sverige driver på för konkreta åtgärder mot skuggflottan, inte minst ytterligare listningar av de fartyg som inte borde vara vare sig i Östersjön eller på andra ställen över huvud taget. Frankrike agerade häromdagen mycket resolut mot ett falskflaggat fartyg i skuggflottan.

Vi talade också om säkerhet och försvar. EU har en viktig roll i att hjälpa och underlätta för medlemsstaterna att stärka sin försvarsförmåga. Den här diskussionen syftade till att ge vägledning till kommissionen inför den färdplan som ska läggas fram och som ska beslutas vid mötet om tre veckor.

Många förslag och initiativ diskuteras just nu. Skydd av östra flanken är en sådan viktig fråga. Större europeisk antidrönarförmåga är en annan sådan fråga. Regelförenklingar för att underlätta ett bredare europeiskt försvarsindustriellt samarbete är en tredje. Alla länder har dessutom sina hjärtefrågor och sina prioriteringar, ibland betingat av speciell geografi, ibland betingat av speciella ekonomiska frågor och ibland betingat av speciella försvarsindustriella brister eller tillgångar.

Vi är överens om några grundläggande saker. Först och främst måste arbetet som görs för att stärka vår försvarsförmåga vara målmedvetet och sammanhängande nationellt och EU-mässigt. På det nationella planet bär medlemsstaterna ansvar för upprustning av ett eget nationellt försvar. På det europeiska planet gäller det allt som Europas muskler kan användas till för att stärka samarbeten, snabba på processer, öka standardisering och förbättra upphandling. Och för de flesta av oss kan de också användas av oss som Natoallierade.

Jag säger ”de flesta av oss”, för EU består som ni vet också av ett antal länder som inte är Natomedlemmar. EU-samarbete och Natosamarbete kompletterar varandra men ersätter inte varandra.

Vi har varken resurserna eller tiden för dubbelarbete eller otydlighet om vilken organisation som ska göra vad. EU:s roll är tydlig: underlätta medlemsstaternas upprustning och bidra till att nå de förmågemål som beslutas av och i Nato.

Ukrainas försvarsindustri har sedan inledningen av den ryska invasionen utvecklats och ligger i dag i absolut framkant, inte på alla områden men på stora områden.

Titta bara på hur drönarförmågan har utvecklats! I dag är det vi som lär oss av Ukraina, inte Ukraina som lär sig av oss andra. Vi har mycket att hämta från deras erfarenheter från slagfältet – tyvärr, måste vi säga. Därför är det självklart att de åtgärder som EU nu och framöver beslutar om öppnar för deltagande också av Ukraina. Det är både en viktig del i vårt stöd till Ukraina och ett viktigt utbyte för våra och Ukrainas olika försvarsindustrier.

Fru talman! Under gårdagen deltog jag också i EPC-mötet, som samlade 44 eller möjligen 45 europeiska stats- och regeringschefer. Det var i princip hela EU plus hela vårt grannskap – både kandidatländer och andra länder som ligger nära EU.

Jag deltog i en plenarsession och i ett rundabordssamtal och hade flera bilaterala möten med mina kollegor. Vi fick en intressant rapport från Moldaviens president Maia Sandu, som berättade om erfarenheterna från söndagens parlamentsval i Moldavien, där det var omfattande rysk infiltration och där man försökte men misslyckades med att störta regeringen.

Presidenten var både lättad och stolt över att det moldaviska folket hade klarat en tredje prövning i form av ryska påverkansförsök, och hon beskrev i detalj hur de två dagar före det moldaviska valet upptäckte rysk teknisk infiltration i de datasystem som skulle hantera valresultatet. De upplevde att de lyckades stoppa det med utländsk hjälp, och hon tackade alla länder, inklusive Sverige, som hade hjälpt till.

Vi har vissa skäl att känna oss stolta i detta. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Sida, Folke Bernadotteakademin och Myndigheten för psykologiskt försvar gjorde betydelsefulla insatser för att stötta Moldavien inför valet. Dessa erfarenheter ska vi nu bygga vidare på. Vi gjorde det för att hjälpa Moldavien men också för att skaffa oss riktiga hands-on-erfarenheter av hur det går till när andra länder försöker ge sig in och påverka ett grannlands val.

Med allt detta avslutar jag återrapporten från mötet, fru talman, men innan jag gör det vill jag säga att jag skulle ha haft ett bilateralt möte också med Storbritanniens premiärminister Keir Starmer. Av mycket sorgliga skäl ställde han dock in sina bilaterala möten och åkte hem för att hedra offren för de förfärliga attentaten i Manchester och vara med i allt som följer av det.

Herr talman! Det där är allvarligt talat lite löjligt. Vi pratar om de samhällsproblem som vi har haft de allra senaste åren. Där fick ni inte igenom någonting under åtta år, antingen för att ni inte ville eller för att ni inte kunde.

Nu har ni bytt uppfattning, vilket är jätteintressant. Hur ska ni tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kunna hålla i en riktigt tuff kriminalpolitik när de vill gå åt andra hållet? Hur ska ni kunna hålla en stram migrationspolitik tillsammans med Miljöpartiet, som vill gå rakt åt andra hållet? Och skattepolitiken, med dem som vill höja alla skatter, vågar man knappt ens tänka på. Ni är regeringsodugliga.

Men kan jag få svar på frågan: Tänker ni rösta ja eller nej till den sänkta straffmyndighetsåldern?

(Applåder)

Herr talman! Eftersom det numera inträffar relativt ofta att Socialdemokraterna säger sig ha helt andra uppfattningar än Socialdemokraterna hade när de själva regerade vill jag ge Magdalena Andersson en chans.

Mellan 2012 och 2022 tredubblades de dödliga skjutningarna i Sverige. Och antalet misstänkta unga ökar dramatiskt. Antalet unga under 15 år som är inblandade i de allra grövsta brotten har tiodubblats på bara några år. Sent i somras pekades en 13-åring ut av tingsrätten som skytten vid en skjutning i Västerås.

Vi kommer att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år. Nu vill jag ge även Socialdemokraterna en chans. Kommer ni att stå fast vid ert nej, eller kommer ni att ändra er även i denna fråga?

Herr talman! Jag satt nyligen och pratade med de svenska koncerncheferna för de stora, tunga fordonstillverkarna – Daimler, Volvo och Scania – om elektrifieringen av tunga fordon. Det är en ödesfråga. De påpekade förstås att hög inflation, stor lågkonjunktur och orättvis konkurrens från Kina påverkar förmågan att sälja så stora volymer av elektrifierade fordon som de hade hoppats. Det är väl helt självklart.

Nu är vi ur inflationen. Vi skulle kunna få tillbaka konjunkturen om vi rättar till handelsobalanser med Kina. Allt detta skapar förutsättningar för en svensk paradgren, nämligen fossilfri energi och fossilfria fordon.

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte får några svar från Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet när det gäller straffmyndighetsåldern. De är fortsatt regeringsodugliga.

(Applåder)

Herr talman! Klimatet är viktigt. Det är kanske en av få saker som vi är överens om. Men vi är absolut inte överens om hur man löser klimatproblemen. De är väl kända skillnader. Ni vill ha reduktionsplikt. Ni vill i praktiken straffbeskatta människor från bilen. Vi vill elektrifiera. Vi tror att den teknik som nu växer fram kommer att klara klimatproblemen – om det finns tillräckligt mycket fossilfri el i Sverige, det vill säga den ni själva har lagt ned. Där tycker vi fundamentalt olika.

Jag vill påpeka att även under er tid vid makten hände det att utsläppen ökade därför att ekonomin funkar olika intensivt olika år. Vi hade en tid med mycket hög inflation, och vi var tvungna att hjälpa svenska hushåll genom inflationsåren. När vi samtidigt med detta skapar mer fossilfri el i Sverige skapar vi långsiktiga förutsättningar för att klara klimatproblemen.

Jag hade också en fråga. Att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år – tänker Miljöpartiet rösta ja eller nej till det?

(Applåder)

Herr talman! Grundproblemet var att under den mycket höga inflationen som pressade hushållen hade Sverige intagit en miljöpartistisk idé om reduktionsplikt, vilket drev upp bränslepriserna till skyhöga nivåer. Det var en ohållbar politik för familjer men även som enda klimatinsats.

Vår idé är i stället att öka elektrifieringen, vilket kräver omfattande tillgång till fossilfri el. Där kanske vi kan hitta varandra. Utmärkt så!

Men säg som det är; om ni verkligen vill återinföra reduktionsplikten till tidigare nivåer, 28 kronor per liter, ska ni våga stå för det. På samma sätt ska ni vara ärliga och säga att om vi ska nå fram till varenda kommatecken i EU:s nu gällande, ännu inte omförhandlade, skogspolitik, ska vi i princip lägga ned det svenska skogsbruket som vi känner det i dag. Det är fråga om tusentals jobb och hundratals miljarder kronor i exportinkomster. Jag tror inte att Centern egentligen menar det.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig säga två saker till Centerpartiet i dag.

Den första saken är att jag genuint uppskattar den nya ton som ni har intagit när det gäller politiska sakfrågor. Om jag har uppfattat det rätt säger ni i princip att från och med nu är sakfrågorna det viktigaste, inte vem som ligger bakom sakfrågorna, inte vem man råkar rösta med, utan det handlar om vad man tycker, vilka problem som finns och hur de kan lösas tillsammans med andra. Jag uppskattar genuint det förhållningssättet.

Den andra saken är klimatet. Där tycker jag att Centern talar med lite kluven tunga. Vi har gjort en stor förändring utöver den stora frågan om energisystem – fossilfri el som klarar elektrifiering – nämligen att inte lägga alla ägg i samma korg och kalla den för reduktionsplikt om 28−30 kronor per liter.

Vill man ha den politiken ska man säga att man står för 30 kronor per liter; då kan vi på kort tid klara de gamla målen. Om man inte vill ha det måste man hitta andra vägar.

Sedan har vi den kluvna tungan om skogen. Om vi ska leva upp till dagens EU-regler för skog får vi nästan lägga ned det svenska skogsbruket. Menar Centern verkligen det?

(Applåder)

Herr talman! Vi tar det en gång till! Precis så. Vi sänker matmomsen för att sänka matpriserna. Vi kommer att hålla koll med hjälp av en matpriskommission, som månad för månad ska följa exakt hur priserna utvecklar sig. Några stora företag har redan utlovat att de kommer att sänka priserna med minst dessa 6 procent. De som inte gör det kommer att jagas av matpriskommissionen.

Låt mig upprepa den andra frågan en gång till. Vi tänker sänka straffmyndighetsåldern från dagens 15 till 13 år. Antalet 13- och 14-åringar som nu är misstänkta för de allra grövsta brotten har mångdubblats. Kommer Vänsterpartiet att rösta ja eller kommer Vänsterpartiet att rösta nej till den reformen?

(Applåder)

Herr talman! Vi börjar med matprisfrågan. Det var den regering som ni i Vänsterpartiet aktivt stöttade som administrerade en politik under hög inflation. Det var därför matpriserna stack iväg. Det är detta vi nu gör något åt.

Efter inflationsåren har vi råd och möjlighet att använda den offentliga ekonomin till att stötta hushållen. Att sänka skatten på mat hade ni aldrig gjort.

Det finns en poäng. En matpriskommission ska noga granska att lägre skatt på mat verkligen leder till lägre pris på mat. Vi kommer att ha ett finger i ögat på dem.

Jag vill ta upp en sak till, herr talman, och det gäller sänkt straffmyndighetsålder till 13 år. Jag vill bara veta en sak: Är Vänsterpartiet berett att rösta ja till detta, eller kommer ni att rösta nej?

(Applåder)