Ulf Kristersson

Herr talman! När man är Sveriges minst relevanta oppositionsparti kan man säga vad som helst om nästan vad som helst, för det har liksom ingen betydelse. Det finns ingen som tror på era siffror om att man kan klara av alla vägtransportmål utan att höja reduktionsplikten och utan att göra bensin och diesel dyrare.

Hur ska ni klara skogsmålen utan att offra det svenska skogsbruket? Det handlar om 70 miljoner ton. Nästan alla partier i Sveriges riksdag är överens om att det är en helt orimlig ambition från EU-kommissionen att offra svenskt skogsbruk för att andra länder ska ha den svenska skogen som kolsänka. Ni låtsas kunna trolla. Men jag tror inte att svenska skogsbrukare är så imponerade om ni egentligen menar att det är svenskt skogsbruk som ska lösa klimatåtagandena åt länder i östra Europa. Om ni menar det, säg det i klartext!

(Applåder)

Herr talman! Jag misstänker att Centerpartiet med ökningen menar att vi sänkte reduktionsplikten på bränslen eftersom den drev upp priset till Europas allra högsta nivåer och gjorde det svårt för helt vanliga människor i höginflationstid att ens kunna köra till jobbet. Varför säger Centerpartiet inte att ni vill tillbaka till 28 kronor litern när det är det ni egentligen menar? Ni kör hela tiden med dubbel bokföring. Ni låtsas att ni är för de saker vi gör men låtsas att de inte skulle påverka något alls.

Sverige har en klimatpolitik i världsfronten. Vi deltar längst fram när det gäller de europeiska klimatåtagandena, och vi kopplar ihop klimatpolitiken med europeisk konkurrenskraft. Sverige kommer att ha lägre utsläpp 2026 än vi hade 2022.

Varför står ni inte upp för er egen politik om ni nu kritiserar att vi har gjort det lite lättare att vara svensk i högkostnadstider?

(Applåder)

Herr talman! Jag svarade på frågan, och Nooshi Dadgostar har helt fel. Vi har inget sådant förslag. Dessutom har det över huvud taget inget med EU att göra.

Skillnaden mellan olika europeiska länders bostadsmarknad är rätt stor. En del länder har hög befolkningskoncentration på mycket liten yta medan andra har precis tvärtom. Jag varnar Vänsterpartiet för att vilja lägga ut den svenska bostadspolitiken på entreprenad till EU-kommissionen. Sveriges bostadspolitik ligger nämligen långt från Belgiens eller Luxemburgs, för att ta två exempel.

I Sverige vill svenskar i hög grad bo i egna hem, och Sverige bör fokusera på att möta det behov som finns att kunna äga sitt eget hem. Detta har Vänsterpartiet motarbetat sedan miljonprogrammets dagar, och ni fortsätter att motarbeta det. Vi vill öka chansen för människor att spara till en kontantinsats, äga sitt eget hem och bygga en förmögenhet. Ni står för raka motsatsen. Säg det i klartext!

(Applåder)

Herr talman! Kopplingen mellan moderatstämman och EU-frågor är lite oklar, men om moderatstämman har Vänsterpartiet som vanligt helt fel.

Men låt oss prata om EU-frågor. Jag var med på det möte i Europeiska rådet där bostadsfrågorna diskuterades. Det var inte alls ointressant, men de flesta länder påpekade med viss tydlighet att bostadsfrågor är viktiga men sällan europeiska. Det finns ett antal personer som bor i många städer i Europa samtidigt, men de flesta gör inte det. De flesta bryr sig om den nationella bostadspolitiken, de nationella priserna och de nationella regleringarna. Men det utesluter inte att det finns vissa gemensamma europeiska drag. Det finns regleringar som skulle kunna förenklas också på europeisk nivå, så ingen underkände idén att diskutera saken. Men ärligt talat: Bostadsfrågor ligger inte i topp på Europeiska rådets agenda och ska inte heller ligga där.

(Applåder)

Herr talman! Det är roligt att Magdalena Andersson blundar vissa år och tittar väldigt stint andra år. Hon blundade 2022 när matpriserna, under socialdemokratisk ledning, steg med 18 procent och inflationen var 10 procent. Nu stiger inte priserna på mat längre, med några få undantag, och inflationen är bruten. Det säger hon ingenting alls om.

Magdalena Andersson blundar för det faktum att Sverige har de lägsta utsläppen i hela Europa, möjligen tillsammans med Malta. Vi säger dock nej när andra länder vill dra nytta av svensk skog till nackdel för Sverige. Hon blundar för det faktum att tillväxten går ned i Tyskland medan vi ser tecken på att tillväxten i Sverige ökar. Hon blundar för det faktum att en helt ansvarslös invandringspolitik lett till massutanförskap och långtidsarbetslöshet i Sverige. Det där med att se och blunda imponerar inte på mig.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar en ny och farlig trend inom socialdemokratin. Så fort man får chansen talar man illa om Sverige internationellt. Det är både vårdslöst och felaktigt.

Den höga arbetslösheten beror i mycket hög grad på den väldigt stora asylinvandringen under de åtta år då Magdalena Andersson var med i regeringen.

Vår klimatpolitik har gjort att Sveriges utsläpp är bland de allra lägsta i hela Europa, men vi tänker inte offra svenska intressen för andra länder som är mindre ambitiösa.

Tillväxten råkade sjunka i Sverige 2014, inte bara beroende på den regering som då tillträdde. Nu ser vi små men viktiga tecken på att tillväxten ökar snabbare i Sverige än i andra länder. Techindustrin i Stockholm och Sverige är också den mest vitala i hela Europa.

När svenskar talar illa om Sverige utomlands värnar de inte svenska intressen.

(Applåder)

Herr talman! Gång på gång döms utländska medborgare för allvarliga brott i Sverige utan att utvisas från landet. Det gäller till exempel våldtäkter, sexuella övergrepp och olika våldsbrott. Det finns många förfärande exempel.

Som alla vet lägger sig regeringen aldrig i enskilda domar, men om lagstiftningen ger orimliga konsekvenser måste lagar och konventioner förändras. Vi är på väg att gå fram med den tuffaste lagstiftningen i hela Norden när det gäller utvisningar på grund av brott. Alla brott som ger mer än böter ska som utgångspunkt också leda till utvisning. Med detta väntas sex gånger fler personer utvisas från Sverige. Vi går längre än någon regering tidigare har vågat göra.

Vi driver också på hårt för att länder utanför Europa ska ta emot sina egna utvisade medborgare. Som alla numera vet villkorar vi bistånd med att länder sköter sig. Vi upplever ett starkt stöd för den här linjen, men inte från alla. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet har givit uttryck för att de inte vill villkora svenskt bistånd med att länder tar emot sina egna medborgare.

För mig är trygghet och upprättelse för brottsoffer fundamentala saker i ett av världens absolut mest jämställda länder. Nu genomför vi de reformer som den gamla regeringen inte kunde, inte ville eller inte vågade genomföra.

(Applåder)

God morgon, herr talman! Europa, våra värderingar och vårt sätt att leva är värda att försvara. Vi har tillsammans och var och en för sig byggt några av världens allra bästa samhällen att leva i. Europa är som vi alla vet långt ifrån felfritt, men vi har sammantaget gjort mycket mer rätt än fel. Vi vet också att ingen av alla våra styrkor får tas för given. Det som är bra måste vårdas, utvecklas och försvaras.

Vi lever i en tid, herr talman, när det europeiska samarbetet är viktigare än på mycket länge. Så här i allvarstider måste vi i Europa själva ta större ansvar för vår egen säkerhet och konkurrenskraft och för vårt framtida välstånd. Såväl undfallenhet som långsamhet är farligt.

Det fullskaliga invasionskriget på vår kontinent går snart in på sitt femte år. Vi börjar alltså närma oss ett krig av andra världskrigets längd. Ryssland riktar sina attacker mot civila mål – lekplatser, sjukhus och skolor. Barn mister livet och förs bort till Ryssland. Familjer slits isär. Det handlar om en brutalitet bortom mänskliga gränser.

Europas enskilt viktigaste uppgift är att stötta Ukraina. Det är en stor sak att alla partier här i Sverige samlas bakom den fundamentala uppgiften.

Den 22 oktober stärktes banden mellan Sverige och Ukraina ytterligare. President Zelenskyj och jag undertecknade då en avsiktsförklaring om att långsiktigt bygga ett nytt ukrainskt flygvapen. Det rör sig om en exportaffär med 100–150 svenska Gripen, världens bästa stridsflygplan.

Sverige är en av de allra största militära bidragsgivarna till Ukraina. I absoluta tal bidrar vi mer än länder som Frankrike, Italien och Spanien, med pansarfordon, artilleri och luftvärn och med flygbasutrustning och utbildning. Detta gör vi med stolthet, men fler länder måste göra mer. Det ukrainska folket försvarar inte bara sin egen frihet utan också vår frihet. Vi kommer att stå kvar vid Ukrainas sida, på frihetens och demokratins sida, på rätt sida i historien, så länge som det krävs.

Den 23 oktober antogs EU:s 19:e sanktionspaket. Sverige har drivit på för sanktioner mot rysk naturgas och den ryska skuggflottan och för att ge avkastningen från frysta ryska tillgångar till Ukraina. Men EU behöver öka tempot i utfasningen av fossil energi från Ryssland och se till att de frysta ryska tillgångarna används för långsiktig finansiering av Ukraina. Det är Ryssland som ska betala för den skada de har vållat Ukraina.

Sverige har konsekvent stått upp för ståndpunkten att EU ska vara öppet för fler när det finns länder som både vill vara med och lever upp till kraven – en meritbaserad process. Vi beklagar djupt Ungerns orättfärdiga blockering av Ukrainas väg mot EU-medlemskap.

Herr talman! Sveriges och allas vår trygghet utmanas också av den gränsöverskridande kriminaliteten. Knark och vapen smugglas över landgränser. Pengar tvättas, flyttas och göms. Mord i Sverige beställs från spanska solkusten. Regeringen menar allvar och gör nu det som krävs för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Den politiska slappheten mot gängen tog slut när den här regeringen tog över ansvaret för Sverige.

Men samma offensiv som vi gör här hemma behövs också i EU. Regeringen arbetar hårt för fler åtgärder för att beslagta brottsvinster. Vi har drivit på för att förstärka EU:s förverkandedirektiv så att vi ännu bättre kan komma åt de kriminella gängens lyxprylar och statussymboler. Vi har växlat upp insatserna för att komma åt gängens ledare. Bara i år har över 200 efterlysta gripits utomlands. Beskedet till grovt kriminella som gömmer sig utomlands är att vi kommer att hitta er, gripa er och låsa in er.

Trygghet och säkerhet inom våra gränser kräver bättre kontroll av våra yttre gränser. Alla minns hur det såg ut för tio år sedan. Sverige tog emot 320 000 asylinvandrare på några få år. I dag ser vi följderna av en för stor invandring i kombination med en misslyckad integration i Sverige, liksom i övriga Europa. Regeringen har nu genomfört den största omläggningen av svensk migrationspolitik någonsin, med resultatet att den asylrelaterade invandringen till Sverige är den lägsta sedan 1985. Det är en helt nödvändig omläggning.

Vi förhandlar nu om viktig lagstiftning för att få till stånd snabbare och mer effektivt återvändande. Det behövs eftersom bara var femte asylsökande som får ett beslut om att lämna EU faktiskt också gör det. Men ett nej måste vara ett nej. Regeringen kommer att fortsätta vara drivande i det arbetet.

Herr talman! Sverige och Europa står inför stora investeringar i infrastruktur, fossilfri el, forskning och utveckling och upprustning av våra försvar. Allt kostar pengar. Men resurser kommer inte av sig själva. Det krävs en offensiv agenda för ökad tillväxt och bättre konkurrenskraft i hela Europa. Regeringen arbetade hårt under det svenska EU-ordförandeskapet och lade grunden för den europeiska konkurrenskraftsagendan, som nu har tagit fart på allvar. EU-kommissionen har presenterat sex förenklingspaket, och ytterligare två är på väg. Regeringen har själv lagt fram konkreta förenklingsförslag inom företagande, AI och annan ny teknologi.

Men vi är mycket bekymrade över det låga tempo som råder i EU. När kommissionens förenklingsförslag möts av 1 000 ändringsförslag i Europaparlamentet är det snarast ett tecken på obstruktion. För att EU ska vara en relevant global aktör måste tempot höjas. Den europeiska ekonomin behöver enklare regler, nu. Min mycket skarpa uppmaning till partierna här i riksdagen är därför att nu tala allvar med era partikollegor i Bryssel. Sverige måste kunna räkna med att också svenska ledamöter i EU bidrar till regelförenkling och konkurrenskraft i Europa.

Tillgången till kapital är helt avgörande, och EU har en otrolig potential. Svindlande 11 000 miljarder euro av hushållens finansiella tillgångar ligger i dag vilande på bankkonton eller i kontanter. Bara en bråkdel av den summan hade gjort skillnad om den i stället hade investerats i växande europeiska bolag.

Här är Sverige ett föredöme. Vårt pensionssystem och vårt ISK-sparande, som nu blir skattefritt upp till 300 000 kronor, är en del av en av Europas allra bästa kapitalmarknader. Nu vill EU-kommissionen att fler följer efter.

Under lång tid har Sverige varit en stark röst i EU för frihandel. Vi är Europas mest frihandelsvänliga land och ett av de allra mest frihandelsvänliga länderna i världen. Samtidigt som den amerikanska administrationen har ritat om den handelspolitiska spelplanen och ökat osäkerheten ser vi ett större intresse från andra delar av världen för att sluta nya frihandelsavtal med EU.

EU tar nu viktiga steg i frihandelsförhandlingar med Mexiko, Indonesien och Mercosurländerna. Det går snabbt framåt också i förhandlingarna med Indien.

Herr talman! Sverige är det land i EU som har lägst utsläpp per capita. Enligt prognoserna kommer utsläppen dessutom att vara lägre i Sverige 2026 än när vi tog över 2022. Sverige är en klimatpolitisk förebild i resten av Europa.

Regeringen står upp för en ambitiös klimatagenda i EU som går hand i hand med ökad konkurrenskraft. Genom att agera gemensamt på EU-nivå bidrar vi till att sänka utsläppen mer än om vi alla agerar var och en för sig.

Uppgiften nu är att enas om utsläppsminskningar för 2040, på vägen mot klimatneutralitet 2050. Regeringen stöder EU-kommissionens förslag om 90 procents utsläppsminskningar jämfört med 1990 års nivåer – det mål som nu ligger till grund för EU:s åtagande vid det pågående klimattoppmötet i Brasilien. Men då krävs det att alla länder är med och gör jobbet. Annars är det inte realistiskt.

För att leva upp till EU:s mål för koldioxidupptag i skog och mark skulle vi i Sverige i praktiken kraftigt behöva minska vår egen skogsavverkning. Det skulle få allvarliga konsekvenser för svenska jobb och svensk exportindustri.

EU:s klimatpolitik kan inte bygga på att den svenska skogen används som kolsänka för länder med lägre klimatåtaganden. De i Sverige som vill att det ska vara så är nu svaret skyldiga: Hur många svenska jobb ska bort? Hur många svenska skogar ska beläggas med avverkningsförbud? De partier i riksdagen som vill offra svenska intressen bör säga det i klartext.

Vägen till lägre utsläpp bygger på att alla fossilfria energislag får spela en roll. Kärnkraften är nu på allvar tillbaka i den europeiska energipolitiken. Utöver att allt fler länder bygger egen kärnkraftsproduktion märks det också genom att regelverken utvecklas i mer teknikneutral riktning.

Herr talman! Som EU-medlem förbinder man sig till demokrati och rättsstat, fria medier, oberoende domstolar och ett engagerat civilsamhälle. Sverige förväntar sig att alla EU-medlemmar står upp för detta. I varje stad ska människor kunna samlas under regnbågsflaggan utan hot om våld eller repressalier. Den friheten slåss vi för varje dag. Just i den här frågan vet jag att regeringen har den här kammarens fulla stöd.

Hela EU:s verktygslåda måste användas mot länder som kompromissar med eller kränker demokratins och rättsstatens principer. Det kan handla om att hålla inne stöd från EU-budgeten och i förlängningen om att dra in rösträtten i ministerrådet.

Herr talman! Om ett år, knappt, är det val här i Sverige. Två alternativ står då mot varandra även i dessa EU-frågor. Vi driver på för fler europeiska regelförenklingar, så att det blir lätt att göra rätt för svenska företag i Europa.

Vi driver på för en klimatpolitik som sänker utsläppen utan att slå undan benen för svensk landsbygd och för skogsindustrins viktiga export.

Vi driver på för en stramare migrationspolitik så att ett nej alltid är ett nej i hela det gränslösa Europa.

Vi kommer alltid att värna svenska intressen i EU, för ingen annan kommer att göra precis det.

Vi lever i allvarstider, men svensk och europeisk historia ger oss ändå skäl att känna hopp för framtiden. Vi har klarat krig och kriser förr. Vi har kommit ut starkare på andra sidan förr – inte ensamma och absolut inte utan ansträngning, men tillsammans och genom hårt arbete för en bättre morgondag.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan alltid säga några fler ord. Men både er och min tid är begränsad.

Att jag inte nämnde migration i slutsatsen beror på att det egentligen inte var något ämne för diskussionerna, i varje fall inte alls på det sätt som det varit vid tidigare rådsmöten.

Jag kunde däremot ha nämnt att som vanligt träffades jag, Danmarks statsminister Mette Frederiksen, Italiens premiärminister Giorgia Meloni och ett antal till och diskuterade en gemensam syn på migrationsfrågor inför kommande möten. Det gör vi vid nästan varje möte i Europeiska rådet. Den här gången låg fokus på återvändandefrågor, samarbete med länder som inte vill ta emot sina egna medborgare, utvisningsbeslut och sådana saker.

Det finns en växande grupp europeiska länder som tycker att detta fungerar för dåligt i EU. Ursula von der Leyen brukar säga att sammantaget i EU vägrar 80 procent av de som får ett utvisningsbeslut att följa det. De stannar kvar. I Sverige är det precis tvärtom. Det är 20 procent som stannar kvar här. Vi har alltså kommit mycket längre än andra och ses numera, till skillnad från förr, som ett föredöme i de här frågorna.

Det är intressant att länder som Sverige, Danmark och Italien, som har ganska olika sorters regeringar, kan samarbeta väl för att förbättra den europeiska migrationspolitiken.

Herr talman! Vi måste ändå reda ut det här. Jag har inte ifrågasatt en enda ledamots rätt att ställa vilken fråga han eller hon vill. Men jag svarar som jag själv tycker. Jag behöver inte heller någon recension av det. Ställer man frågor som uppenbarligen inte syftar till något annat än att mucka gräl får man de svar man förtjänar.

När det gäller klimatpolitiken förstår jag fortfarande inte vad problemet är. Att det finns olika uppfattningar i EU är väl känt. Det redovisade jag också alldeles nyss. Jag beskrev ganska detaljerat vilka skillnader som finns. Om Europeiska rådet ska kunna fatta ett beslut måste vi ha en gemensam ståndpunkt som bygger på minsta gemensamma nämnare. Den råkar alltså inte vara den socialdemokratiska riksdagsgruppens uppfattning, vilken den nu skulle vara.

Man undrar till exempel om skogen. Ni låtsas tycka en sak, Jytte Guteland. Men ni budgeterar inte för den saken. Ni låtsas som att Miljöpartiet är ute och cyklar när de vill driva att svenskt skogsbruk ska hjälpa alla andra länder. Ni har ingen sammanhängande politik över huvud taget.

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med tycker jag att Socialdemokraterna fick de svar som deras frågor förtjänade, varken mer eller mindre. Man kan ha öppna, ärliga diskussioner eller ha diskussioner på det sättet. Jag tycker att det ger ganska lite att ställa den sortens frågor, som uppenbarligen inte syftar till en konstruktiv diskussion utan till något helt annat. Men ledamöter ställer sina frågor, och jag ger mina svar. Vi kan enas om att vara oeniga i den frågan.

När det gäller det andra vet jag inte exakt vad som avses. Vi pratar alltså om återrapportering från ett möte i Europeiska rådet, som fattade ett enhälligt beslut om saker som sedan går vidare till miljörådet, som sitter med det just nu.

Jag tycker inte att det var några konstigheter. Allt detta byggde på det brev som kommissionen skrev till medlemsstaterna i förväg. Man kan tycka lite olika om innehållet i det, men det bygger i allt väsentligt på att kommissionen vill att vi upprätthåller de europeiska målsättningarna, som är stadfästa sedan tidigare, men också visar en gnutta flexibilitet och lyhördhet inför olika länders synpunkter, inte minst Sveriges och Finlands synpunkter. Det tycker jag att vi bara ska vara glada över.

Vill man gnälla över det kan man göra det. Men då ska man väl också följa upp det med politik som visar att man själv kan nå de mål för det svenska skogsbruket till andra länders nytta som regeringen inte tänker nå upp till, eftersom de är dåliga för Sverige. Men det är ständigt denna plakatpolitik, Jytte Guteland, där ni låtsas leva upp till saker och ting som ni själva inte lever upp till. Ni gör inte ens försök att leva upp till dem. Men jag kan inte reda ut det där åt er. Det får ni reda ut själva.

Jag tycker att det var bra att EU kunde enas om en gemensam linje, som nu går vidare till miljörådet och som i bästa fall landar i ett tydligt europeiskt bidrag till klimatkonferensen som börjar nästa vecka.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som sägs här. Däremot håller jag inte riktigt med när det gäller beslutet. Det blev ett beslut, och det är att kommissionen kommer att komma tillbaka i december. Jag hade utan tvekan gärna sett ett mer beställningsartat beslut. Sverige drev på för det. Men det gick inte att få enighet. Vi fick enighet så långt det gick. Gott så!

Jag intecknar inte, som jag har sagt hundra gånger nu, några beslut i december heller. Men om man är riksdagsledamot får man nöja sig med lite mer än kvällstidningsrubriker. Det här är riktiga diskussioner. Någon kan säga: Ni lovade beslut. Men det gjorde vi inte alls. Jag lovar vad vi står för och arbetar för. Jag kan självklart inte lova några beslut när andra kan lägga in sitt veto.

I den här kretsen kan vi de här sakerna. Låt oss inte luras av allmän klickvänlighet. Det här är komplicerade saker.

Sist vill jag säga att EU har visat betydande förmåga när det gäller eurokrisen för länge sedan, pandemin och Ukraina men en mer svajig förmåga när det gäller Mellanöstern, Kina och konkurrenskraft.

Herr talman! Jag uppskattar denna lite filosofiska fråga. Eftersom ledamöterna ofta ställer frågor till mig om mina bedömningar inför kommande möten, brukar jag vara ärlig nog att ge mina bedömningar – nästan alltid med den viktiga reservationen att jag inte intecknar några beslut förrän de är fattade. Detta har korrespondenterna i Bryssel hört mig säga många gånger, till och med samma morgon: Jag vet inte var vi kommer att landa eftersom det är saker som är rörliga. Det ser just nu ut som att det finns bred enighet, men det händer saker.

Det är alltså inte fråga om förriggade möten. Om jag skulle vara hundra procent säker på att aldrig göra en bedömning som sedan visar sig vara fel skulle jag inte säga någonting alls. Det är fortfarande min bedömning att en förkrossande majoritet av EU:s 26 länder vill ha en lösning i fråga om de frysta ryska tillgångarna. Alla förstår att det inte blir någon lösning om vi inte också har vettiga svar på legitima frågor från framför allt Belgien. Då kommer Belgien att säga nej. Sedan finns det säkert en viss rädsla att en del andra länder gömmer sig bakom Belgien.

Min mycket ärliga bedömning är att det här inte är ett spel som handlar om bristande vilja att hjälpa Ukraina. Jag tycker inte att Ukraina är ett bra exempel på bristfällighet när det gäller beslutsamheten – tvärtom. Vår beslutsamhet har varit förbluffande stark, mycket starkare än många trodde när kriget startades av Ryssland.

Däremot är det många saker på tallriken samtidigt. Det är många olika intressen som spelar in på olika sätt i olika länder. Det är många länder som har svaga regeringar som sitter på svaga mandat, och det är många regeringar som hanterar en usel inhemsk ekonomi. Allt detta påverkar handlingsfriheten för enskilda kollegor i Europeiska rådet mycket. Det här är ingen ursäkt utan bara ett konstaterande. Kan vi inte bli eniga blir det inga beslut. Det manar också oss som har en bestämd uppfattning att hjälpa dem att komma till ett vettigt beslut i december.

Herr talman! Det är en intressant fråga.

Jag är uppvuxen strax utanför Strängnäs, och där kunde man också höra mullret från tidigare P 10:s skjutbanor och stridsvagnsfältet. Även om inte varje kantarellplockning blir extra njutbar av mullret får man tänka att det är för en god sak och att vi alla bidrar på vårt sätt genom att göra det möjligt för dem att öva och hålla hög kvalitet. Jag delar helt den uppfattningen.

Sedan var det frågan om reglerna. Det pågår just nu ett omfattande arbete att se över de svenska tillståndsprocesserna, förenkla regelverken och ändra tyngdpunkten. Ofta är det helt legitima intressen som står mot varandra, till exempel att bygga helt andra saker och intresset av att ha kvar mark för övning. Det är två helt legitima saker. Ytterst måste man göra en samlad bedömning. I dessa allvarstider läggs det mer tonvikt vid att se till försvarets intressen i bred bemärkelse.

På samma sätt var det när vi sa ja till ett antal havsvindkraftsparker på västkusten och nej till några som gick i rak riktning mot Kaliningrad – av uppenbara skäl, att inte äventyra förvarningen som Sverige skulle kunna få – trots att det var ett legitimt intresse. Det var fråga om mer havsvind, som också skulle vara bra. Ibland är det sådana beslut som en regering måste fatta. En del låtsas som att det inte finns sådana svåra avvägningar, men sådana är de.

Det är en missuppfattning att EU nu ska bygga försvar. Det verkar som att ju mer skeptisk man är till Nato, desto mer hoppas man att EU plötsligt ska uppstå som en ny försvarsorganisation, bygga drönarmurar och så vidare. Det är fantasifoster; det har över huvud taget aldrig varit aktuellt. Däremot brukar vi påpeka att upphandlingsregler, standardiseringar, förenklingar och tillståndsprocesser, det vill säga genuina EU-kompetenser, kan bidra till att de europeiska Natoländerna och icke-Natoländernas försvar blir mycket starkare.

Herr talman! Jag tycker att det finns ett momentum, som man ofta säger, i konkurrenskraftsfrågorna. Det har utan tvekan funnits det egentligen sedan det svenska ordförandeskapet – det brukar många länder också påpeka – och sedan Mario Draghis rapport. Detta är gott. Det som ibland är mindre gott är att det går för långsamt. EU-parlamentet var nu ett gott exempel på att det går för långsamt.

Ibland imponerar begreppet konkurrenskraft inte så mycket, men man kan säga så här: Om Europas mogna välfärdsstater ska ha råd med välfärd av europeiskt snitt, grön omställning, stöd till Ukraina och stärkt eget försvar – och allt detta i en mycket mer bekymmersam handelssituation –måste Europas konkurrenskraft stärkas. Annars kommer vi inte att ha råd. Det fattar de flesta förnuftsmässigt. Det är ibland en lång väg att gå från den insikten till att också ändra på regler som gör att företag startar, växer och är kvar i just Europa.

Herr talman! Det här är komplext. Jag vill först bara bekräfta att det finns en oroväckande tendens att alla länder som är verbalt generösa med sådant som inte kostar budgetmedel – sin solidaritet, sitt helhjärtade stöd och sina stora tal – inte alltid lever upp till detta när det väl kommer till kritan, alltså när det gäller att leverera handfasta saker, pengar och sådant som kan explodera.

Det här är ett problem. Ingen är ivrigare än Natos generalsekreterare Mark Rutte att påpeka detta på varje möte med the coalition of the willing, som det heter. Vi hade senast i torsdags för en dryg vecka sedan ett digitalt möte med London som ordförande. Det är för många länder som pratar och lite för få länder som också gör saker och ting. EU kan inte göra så rasande mycket åt detta mer än att fatta beslut om det gemensamma europeiska. Därför är koalitionen minst lika viktig.

Nu till det som oroar mig allra mest just nu. Det är mycket som går bra i Ukraina, och det går bra i bemärkelsen att det går dåligt för Ryssland. Skadeglädje kommer man ingenvart med, men att det går dåligt på Ryssland på så många sätt är alldeles uppenbart. Icke desto mindre: I februari tar pengarna slut. Det här borde vara en larmklocka för väldigt många och är det nog också. Om vi inte enas om sätt att refinansiera Ukraina – både försvaret och budgetmässigt så att själva samhället fungerar – tar pengarna slut i februari.

Jag tror inte att alla har förstått vidden av en sådan händelse. Den får helt enkelt inte inträffa. Enskilda länder kan inte lösa detta själva, utan det måste ske gemensamt. Det kommer dessutom i ökande grad att ske med minskande amerikanskt stöd. Det kan vi tycka är dåligt, men det är USA som fattar amerikanska beslut. Det är också i det ljuset man ska se vikten av att vi når fram till ett beslut om frysta ryska tillgångar senare i år.

Herr talman! Nationella intressen finns hela tiden. På samma sätt som vi slåss för nationella svenska intressen slåss andra för sina nationella intressen. Man kan inte anklaga ett land för att vara ett land, så att säga. Det tycker jag är helt uppenbart, så där ska vi inte vara vare sig naiva eller snarstuckna.

Däremot finns en tendens att beskriva en ökad europeisk självständighet som ibland lite väl snäv. Jag brukar snarare prata om ett EU plus och ett EU minus. I vissa sammanhang är vi nu uppenbart ett EU minus. Vi är EU minus Ungern i allt som gäller Ukraina. Det är tråkigt, men det är ett faktum just nu.

Det går dock hyggligt bra ändå. Vi är utan tvekan ett EU plus i allt som har med geopolitik, säkerhetspolitik och försvar att göra. Det är EU, det är Storbritannien, det är Norge och rätt ofta också andra länder som samarbetar med EU. EU är kärnan, men vi gör många saker utöver själva kärnan. Där ska vi vara kvar.

Herr talman! Den andra frågan är intressant. Jag misstänker att det redan finns så många olika krav på MFF:en att bara en bråkdel kommer att kunna levas upp till i slutändan.

Vi tycker till exempel att fördelningen och omprioriteringarna i långtidsbudgeten är ganska bra medan volymerna är alldeles för stora. Det är dessutom en tämligen gemensam svensk ståndpunkt. Det här kommer att bli en långa knivarnas natt så småningom. Där är vi inte ännu.

Jas 39 Gripen är ett exempel på vad vi menar med en sorts öppen europeisk produktion. Det vill säga att det är ett uppenbart svenskt flygplan, men det är också ett uppenbart industrisamarbete med väldigt många framgångsrika försvarsindustriföretag i USA, i Storbritannien och i Kärneuropa.

Vi driver ju på – inte minst med udden ibland riktad mot franska intressen – om att europeiskt inte betyder exklusivt EU. Det är viktigt att komma ihåg. Storbritannien är ett väldigt europeiskt land. Norge är ett väldigt europeiskt land. Att utesluta parter för att de inte är medlemmar i EU vore ett väldigt snävt synsätt. Det finns också goda skäl när det gäller den långsiktiga transatlantiska länken.

Frankrike har dock en del goda poänger. Vi behöver utveckla mer försvarsindustri i Europa. Det ger ett mindre ensidigt beroende av amerikansk försvarsindustri. Det håller vi med om.

Vi är ofta oense när det gäller att börja sätta procenttal på saker och ting. Om vi skulle vara väldigt snäva med detta nu skulle vi inte kunna ge saker till Ukraina för att de saker de behöver just nu främst är amerikanska. Det är alltså alldeles uppenbart en dålig idé.

Låt oss på lång sikt utveckla en bredare försvarsindustriell bas i Europa, men låt denna industribas av konkurrenskraftsskäl samarbeta med de andra bolag som är bäst i världen. Jas 39 Gripen är världens bästa stridsflygplan. Det är inte för att man först har valt vilka länder man ska samarbeta med och därefter produkter, utan man har valt de bästa leverantörerna som kan skapa den helhet vi behöver.