Katarina Luhr

Herr talman! Denna debatt handlar om hushållningen med mark- och vattenområden. Det är en av mina favoritdebatter. Det finns därför en risk för att jag blir lite spretig och rörig, eftersom det finns otroligt mycket intressant att prata om på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vatten-områden

Jag tänkte försöka fokusera på att prata om tre olika områden som på sitt sätt alla hör ihop: skyddet av dricksvatten, infrastruktur för vattenhantering och till sist Sveriges enda nationalstadspark. Vi får se om jag lyckas knyta ihop dessa saker på slutet.

Jag vill börja med en fråga som ligger mig extremt varmt om hjärtat, och det är skyddet av vårt dricksvatten.

Jag kommer från en ort utanför Ronneby som heter Kallinge. Det är där som jag har växt upp, och där bor fortfarande min familj och mina vänner. I hjärtat är Kallinge fortfarande min hemort. Men för många andra associeras numera Kallinge med kemikalien PFAS och en giftskandal.

I december förra året, efter många års kamp, fick slutligen PFAS-föreningen i Kallinge rätt till skadestånd för personskada efter att Högsta domstolen slagit fast att man kan vara förgiftad när man har höga halter av ett giftigt ämne i kroppen oavsett om man har blivit sjuk av det eller inte. Detta är en väldigt viktig game changer. PFAS finns nämligen överallt, och den bryts inte ned. Det gör att kemikalien riskerar att öka överallt, då vi ännu inte har lyckats förbjuda den.

Men hur kunde det bli så att ett helt samhälle kunde förgiftas av sitt dricksvatten i modern tid?

Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel. Rent dricksvatten finns inte i obegränsad mängd, och när dricksvatten förorenas eller förgiftas får det extremt allvarliga konsekvenser, som vi till exempel har sett i Kallinge. Vi vet också att med klimatförändringarna, som gör att det blir längre torrperioder och häftigare regn när det väl regnar, kan trycket på våra befintliga vattentäkter bli större, och det kan bli svårare att reglera vattennivåer och kvalitet på våra vattentäkter.

Det finns i dag olika sätt att skydda en dricksvattentäkt, men inte ens att göra ett område till vattenskyddsområde är tillräckligt för att området och vattnet ska få ett säkert skydd. Det är också långt ifrån alla dricksvattentäkter som har ett skydd i dag. Förr i världen använde man ju ofta vårt vatten som soptipp, men att våra dricksvattentäkter i dag inte har ett bättre skydd är både obegripligt och skrämmande.

I Kallinge utförde Försvarsmakten brandövningar med giftigt brandskum i direkt anslutning till en av Sveriges bästa dricksvattentäkter i Brantafors och Bredåkra, en dricksvattentäkt som nu blivit oanvändbar för all framtid. Lyssna på det - oanvändbar för all framtid!

För att undvika risken för fler förgiftade dricksvattentäkter måste vi skydda vårt dricksvatten mycket bättre än vad vi gör i dag. Detta behöver vi göra på många olika sätt. För att förhindra att skadliga kemikalier hamnar i vårt dricksvatten behövs ny lagstiftning, och det är det vi behöver stå för här. Vi behöver exempelvis stoppa användningen av gifter som används på ett sätt som riskerar att förorena mark och vatten. Vi behöver också ett starkt förbud mot att hantera farliga kemikalier i närheten av dricksvattentäkter.

Vi anser därför att regeringen måste återkomma med förslag om att stärka skyddet av yt- och grundvatten genom att en reglering av dessa införs i miljöbalken. Vi tycker också att regeringen behöver ta initiativ för att även åsar och naturgrusavlagringar ska förvaltas som dricksvattenreserver och inte exploateras eller förorenas. Dricksvatten är en förutsättning för oss, och att skydda vårt dricksvatten borde vara en av regeringens högsta prioriteter. Jag kommer därför att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet, som handlar om just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vatten-områden

På samma tema vill jag också lyfta vikten av att vi tar hand om våra tekniska system för dricksvatten och avlopp, våra va-system. Det har vi hört lite om tidigare här. På ett enkelt sätt kan vi väl kalla va-systemen förbindelsen mellan våra dricksvattentäkter och våra saftglas. Vi vet att många av våra va-system börjar bli gamla och behöver upprustas och att mycket pengar kommer att behöva läggas på detta framöver. Som vi hörde tidigare är det viktigt att säkra upp både vatten- och avloppsnät, och detta måste vara en högt prioriterad fråga även för vårt civila försvar och för vår katastrofberedskap.

Jag nämnde tidigare att klimatförändringarna riskerar att påverka våra vattentäkter, men vi ser redan att variationerna i väder och häftiga regn ställer våra va-system under hård press. När mycket vatten, som vid skyfall, samtidigt pressas in i våra avlopp och reningsverk försämras exempelvis vår avloppsrening, och förorenat vatten kan hamna i våra sjöar och hav - precis som i Sandviken och Gävle, som vi har hört om tidigare. Här behöver vi sätt att hålla kvar regnvatten i marken, men vi behöver också anpassa våra va-nät för nya omständigheter.

Miljöpartiet vill därför att regeringen tar fram en ny nationell strategi för utbyggnad, upprustning och klimatanpassning av vår va-infrastruktur. Vi vill också se att man inför en ny kommunal dagvattentaxa som kan bekosta åtgärder som behövs för att hantera det regnvatten som i dag belastar våra avloppssystem. Ansvarsfördelningen av åtgärder för att se till att avloppsreningen och hanteringen av dagvatten fungerar bra i hela Sverige är också en fråga som borde utredas i grunden, liksom finansieringslösningar som ser till att upprustning kan genomföras på ett brett och hållbart sätt i hela Sverige.

Slutligen vill jag även säga några ord om Sveriges enda nationalstadspark på temat markanvändning. Vi har varit inne på vatten tidigare, och natur är en viktig och bra lösning när det gäller att både rena regnvatten och hålla kvar vatten i marken vid större regnväder. Därför är exempelvis stadsnära natur viktig för stadens infrastruktur men inte mindre viktig för människor som bor i städerna.

I Sverige har vi både nationalparker och naturreservat men bara en nationalstadspark, med unik lagstiftning. I kanten av Norrmalm i Stockholm där jag numera bor ligger Hagaparken, som är en del av den större nationalstadspark som sträcker sig genom både Stockholm, Solna och Lidingö. Parken är en väldigt populär grön lunga som ger stadens invånare tillgång till närnatur, frisk luft, motion och rekreation. Dessutom håller parken nere temperaturen vid värmeböljor och kan hålla fast stora mängder regnvatten.

Året runt är nationalstadsparken fylld med aktivitet, från pulkaåkning, svampplockning och kajakpaddling till korvgrillning och romantiska dejter. Samtidigt har parken en rik biologisk mångfald och bidrar med många kulturvärden som byggnader och ruiner. Det är en fantastisk plats som är väl värd att skydda.

Hushållningen med mark- och vatten-områden

Herr talman! Lagstiftningen om nationalstadsparken antogs av en enig riksdag för 30 år sedan med syftet att kunna bevara större områden i städer som historiska landskap. Efter 30 år finns dock fortfarande bara en nationalstadspark i hela Sverige, trots att fler städer kanske skulle kunna bidra med fler. Vi önskar oss därför en utvärdering av hur lagstiftningen runt nationalstadsparken fungerar och har fungerat för att kunna dra lärdomar av detta framåt.

Det finns som ni märker mycket att diskutera. Jag skulle kunna prata om detta i 20 minuter till, eller kanske i flera timmar, men det tror jag inte att ni vill. Jag tror också att min talartid för i dag snart är ute.

I betänkandet finns många viktiga förslag som jag hade velat att utskottet hade lyft och regeringen tagit vidare, men då jag verkligen anser att det är av största vikt att vi snarast ökar skyddet för våra dricksvattentäkter väljer jag i dag som sagt att yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 3 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 maj.)

Herr talman! Som vi har hört använder vi oss av förenklad motionsbehandling i år, och därför lyfter vi inte alla motioner som har lämnats in. Det gör att betänkandet kan se lite tunt ut just i år, trots allt det viktiga som finns under den här rubriken.

I betänkandet föreslås ett tillkännagivande till regeringen. Det är verkligen inte särskilt ofta som vi får möjlighet att skicka ett uppdrag till regeringen, och jag vill lyfta varför just detta är så himla viktigt. Det föreslagna tillkännagivandet handlar om att utskottet vill att regeringen ska se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, till exempel stora lån. Ett formkrav för ekonomiska fullmakter kanske inte låter som en kioskvältare, men det är mycket viktigare än man kan tro.

Ekonomiskt våld handlar om maktutövning och kontroll och kan göra det väldigt svårt att lämna en relation. Det kan handla om att kontrollera hur den andra personen använder sin lön, om att gömma undan gemensamma pengar eller om att ta lån i partnerns namn och därmed skuldsätta henne eller honom. Det finns studier som visar att så många som 75 procent av dem som är utsatta för fysiskt och psykiskt våld i hemmet också utsätts för ekonomiskt våld.

Att en före detta partner sätter käppar i hjulet så att den som lämnat ska få det så svårt som möjligt är inte heller ovanligt, och det kan leda till väldigt många problem för den som till exempel har lämnat hus, hem och ägodelar utan att ha den ekonomi som behövs för att bygga upp ett nytt liv.

Våld i nära relationer kan komma i olika former och i en mängd olika skepnader. Det fysiska och psykiska är välkänt för många medan det ekonomiska våldet inte är någonting det pratas särskilt mycket om. Det är dock en reell verklighet för många fler än man tror.

På Kronofogdens hemsida kan man läsa mer om det ekonomiska våldet. Där lyfts flera exempel på ekonomiskt våld som används för att kontrollera en annan person. Det kan till exempel handla om att skuldsätta en person genom att förfalska namnteckningen, kontrollera hur en person använder pengar, gömma undan gemensamma pengar, tvinga en person att starta ett bolag eller till och med tvinga en person att medverka i ekonomisk brottslighet, till exempel penningtvätt. Ett inte helt ovanligt exempel handlar om att få tillgång till en persons bank-id, mejl eller mobiltelefon, eller att tvinga en person att skuldsätta sig genom lån eller krediter.

Miljöpartiet har länge arbetat för att även ekonomiskt våld ska kategoriseras som en egen form av mäns våld mot kvinnor för att bättre kunna förebygga och bekämpa våldet. Detta skulle ge bättre möjligheter till att ge viktade uppdrag till de myndigheter som arbetar för att genomföra den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samtidigt kan kunskapen öka om det ekonomiska våldet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt m.m.

När vi träffar människor, många gånger kvinnor som har utsatts eller utsätts för ekonomiskt våld, är orden från dem oftast: mardröm, stort mörker eller en liknande fras som ofta återkommer, nämligen att livet har förvandlats till ett kaos. Vidare är det att samhället sviker. Man får höra om stora lån som har tagits under falska premisser, om sms-lån som har tagits när partnern sov, om lån som har tvingats fram under hot för att exempelvis få bo kvar i den gemensamma bostaden eller slippa bråka om barnen. Det förekommer också att våldsamma män utövar ekonomiskt våld mot kvinnor med hjälp av en fullmakt.

För en fullmakt finns i de flesta fall inga särskilda formkrav i dag, till skillnad från exempelvis det som gäller testamenten. Det är något som kan utnyttjas i förhållande till utsatta personer. Det är detta som vi vill att regeringen ska se över.

Det ska inte alltid vara så stort och krångligt att utfärda en fullmakt. Men när det gäller större ekonomiska åtaganden, till exempel stora lån, tror vi att det krävs en ökad formalisering för att säkra att lånet inte tas utan den andres vetskap eller under tvång. Ett formkrav kan därför bli ett av de verktyg som behövs för att stärka det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor, eller det ekonomiska våldet mot vilken närstående som helst. Även andra utsatta personer skulle kunna få ett ökat skydd, exempelvis de som inte kan sköta sina bankärenden på egen hand. Det skulle också minska risken för förfalskningar.

Det krävs många olika åtgärder för att förebygga våld i nära relationer, även när det gäller att förhindra ekonomiskt våld. Civilutskottet har även tidigare krävt en gräns för hur länge en bodelningsprocess ska få förhalas av en före detta partner.

Miljöpartiet anser att det behöver tillsättas en bred utredning för att kartlägga olika typer av eftervåld, alltså det våld man riskerar att drabbas av när man lämnar en destruktiv relation. Där kan det ekonomiska våldet påtagligt påverka situationen, och vi vill baserat på den utredningen se konkreta förslag på lösningar, som vi tror behöver vara fler. Utredningen behöver också ta fram konkreta förslag på hur våldsutsatta ska få skydd, hjälp och stöd.

För att underlätta att lämna en destruktiv relation vill vi också att den våldsutsatta ska få en dörr ut från våldet. Varje kvinna som lämnar en våldsam relation ska ges en samlad ingång till samhällets stöd, vilket kan handla om allt från dokumentation av skador, vittnesmål, personskydd och skyddat boende till juridisk rådgivning eller insatser från socialtjänsten.

Ett formkrav på en fullmakt är därför bara en liten pusselbit i arbetet för minskat våld i nära relationer. Men alla olika pusselbitar behövs eftersom det är en komplicerad fråga, och den pusselbiten är inte oviktig. Samhället ska göra allt för att skydda varje individ från våld.

Det är tydligt att Moderaterna och Kristdemokraterna i dag inte ställer sig bakom sin reservation i frågan, kanske för att man inte vill flagga för att man tycker olika inom majoriteten. Men jag skulle ända vilja passa på att yrka bifall till utskottets förslag till beslut om ett tillkännagivande till regeringen.

Fru talman! Jag uppskattar svaret, som var mer uttömmande än jag hade förväntat mig.

Det har blivit väldigt tydligt att det är stora delar av näringslivet som driver på för ett bättre klimatarbete just nu, både för att man förstår vikten av att sänka klimatutsläppen och för att det är någonting som behövs för att svenska företag ska fortsätta vara konkurrenskraftiga och moderna på en internationell marknad.

Regeringen ligger tyvärr i bakhasorna, och tyvärr kommer en klimatfördröjarpolitik från regeringens håll även att sätta krokben för näringslivet eftersom det är tydligt att ingen kan klara ett progressivt klimatarbete på egen hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns oändligt mycket att göra på politisk nivå, men här ber näringslivet om 14 viktiga åtgärder som bostadsministern har makt att arbeta vidare med. Jag hoppas att bostadsministern kommer att ta detta på allvar.

Ansvaret är stort för att vidta åtgärder inom områdena bygg och annan infrastruktur. Det är där som många av åtgärderna behövs. Det som statsrådet Carlson gör eller inte gör kommer att spela stor roll för hur klimatutsläppen kommer att se ut framöver.

Bygg- och anläggningssektorns färdplan understryker vikten av en aktiv, långsiktig och förutsägbar nationell politik. Jag skulle gärna vilja veta om vi kommer att få se fler införda åtgärder under mandatperioden som underlättar för en klimatsmartare byggsektor. Kommer vi att få se gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan innan nästa val? Branschen står redo och väntar.

Branschorganisationerna inom byggsektorn har nu gjort sitt för att driva klimatarbetet framåt, men nu är det hög tid för ledarskap framåt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att statsrådet tar färdplanen med sig och förstår värdet av det arbete som har lagts ned och att statsrådet tar ansvar för att i alla fall byggsektorn ska få förutsättningarna för att nå sina klimatmål till 2030.

Jag tackar så mycket för debatten. Nu är vi många som väntar på handling.

Fru talman! Vi står just nu i ett klimatnödläge. Enligt vad man kunnat uppmäta var 2023 troligen världens hittills varmaste år. Med de åtgärder som finns på plats i dag går vi mot en uppvärmning på 2,5-3 grader, vilket kommer att göra delar av jorden helt obeboeliga. Vi kan inte tveka; vi behöver göra allt för att förhindra detta. Arbetet behöver göras nu och inte sedan, vilket kan vara ett av svaren när det gäller kärnkraftsmotståndet.

Statsrådet lyfter fram ett antal punkter som jag kan hålla med om är relevanta och viktiga för att minska miljö- och klimatpåverkan från just byggsektorn. Själv är jag till exempel förtjust i både fossilfria arbetsmaskiner och omvandling av tomma kontor till bostäder, något som också nämndes i svaret.

Mer intressant är kanske åtgärder som statsrådet glider över lite snabbt eller kanske helt utelämnar. En viktig punkt som lyfts i färdplanen är energieffektivisering. Genom att bygga energismart och genom energirenoveringar skulle vi kunna spara energi motsvarande flera kärnkraftsreaktorer, energi som skulle kunna användas där den behövs bättre i dag. Det är någonting som skulle kunna göras ganska snabbt och som också skulle kunna ge väldigt stor effekt.

I färdplanen föreslår man ett införande av ett energieffektiviseringsbeting i sektorerna bostäder och service. Miljöpartiet skulle vilja ha en nationell handlingsplan för energieffektivisering just i bostäder och lokaler men också ett ökat stöd för effektiva energieffektiviseringsåtgärder. Det här är en väldigt viktig fråga. EU kommer nu med nya krav på Sverige, och det kommer att krävas tydlig styrning från regeringen för att minska energianvändningen inom fastighetssektorn i den takt som krävs. Detta är åtgärder som är bra för de flesta av oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan viktig fråga som lyfts fram är hur våra skattepengar används och att offentliga investeringar ska komma med klimatkrav, något som även statsrådet tog upp. Det här borde vara en självklarhet i alla upphandlingar och alla investeringar. För att näringslivet ska kunna göra investeringar som styr mot klimatnytta behöver ju någon köpa deras tjänster, och våra skattepengar ska inte stötta den teknik som håller oss kvar i gammal fossil teknik när det finns bättre alternativ. Och tekniken finns när vi ställer rätt krav. Vi investerar och upphandlar för mångmiljardbelopp inom offentlig sektor, och därför är det viktigt att ställa krav och se vad vi får för pengarna. Det är hög tid att föra in klimatkrav inom all offentlig upphandling.

Sist men inte minst vill jag verkligen lyfta fram frågan om klimatbättre byggmaterial med tyngdpunkt på resurssmarthet, återbruk och återvinning av material. Det här är en fråga som handlar både om att spara resurser och om att minska klimatutsläppen. Jag lyfte i mitt tidigare inlägg fram att byggsektorn är en stor avfallsproducent. Statsrådet Carlson lyfter själv fram att omvandling av byggnader har fått ett stöd, men ett större antal åtgärder skulle behöva införas för att få igång en bättre hantering av både byggnader och byggmaterial för att vi ska få den klimatvinst vi behöver. Färdplanen föreslår några av dessa, men vi behöver många fler än så.

Alla dessa olika åtgärder behövs och många fler därtill. Baserat på det vill jag fråga bostadsministern vad han tänker om de här frågorna som i branschens färdplan lyfts fram som oerhört viktiga. Hur ska vi arbeta vidare för att minska vår energianvändning inom bostads- och byggsektorn? Kommer regeringen att använda sig av klimatkrav vid offentliga investeringar framöver? Vilka åtgärder vill statsrådet prioritera runt återbruk och återvinning av byggmaterial? Kommer regeringen att införa gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan efter att förslaget varit ute på remiss?

Det här är frågor som inte är särskilt tydliga i regeringens egen klimathandlingsplan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! I dag släpptes Naturvårdsverkets analys som visar att regeringens klimatåtgärder missar klimatmålen på både kort och lång sikt. Det är såklart allvarligt och behöver lyftas fram.

Fossilfritt Sverige startades av regeringen inför FN:s klimattoppmöte i Paris 2015, och där samlas näringsliv och organisationer för att tillsammans öka takten i klimatomställningen. Målet är att bygga en stark industri och skapa fler jobb och exportmöjligheter genom att Sverige ska vara i framkant i klimatarbetet.

Fossilfritt Sverige arbetar med att ta fram politiska förslag till regeringen på åtgärder som ska bidra till att minska klimatutsläppen på bästa sätt. Sedan Fossilfritt Sverige startade har 22 olika branscher tagit fram var sin färdplan för att visa hur företagen kan stärkas genom att bli fossilfria eller klimatneutrala.

I februari i år lämnade bygg- och anläggningssektorn sin uppdaterade färdplan till bostadsminister Andreas Carlson. Att ta fram färdplanen har varit ett stort arbete. Den har tagits fram av sju branschorganisationer tillsammans med Trafikverket och Fossilfritt Sverige. Representanter från Byggföretagen, Byggherrarna, Byggmaterialindustrierna, Fastighetsägarna, Innovationsföretagen, Installatörsföretagen, Sveriges Allmännytta och Trafikverket har suttit i arbetsgruppen. Jag tror inte att jag överdriver mycket när jag säger att arbetet har krävt blod, svett och tårar.

I färdplanen finns branschens mål och åtgärder för att bygg- och anläggningssektorn ska kunna halvera sina utsläpp till år 2030 och nå målet om nettonollutsläpp år 2045. Branschen skickar samtidigt med 14 uppmaningar till riksdag och regering om åtgärder som behöver finnas på plats för att klimatarbetet ska kunna genomföras och klimatmålen ska kunna nås.

Vi står i dag i början av en klimatkris, och det är verkligen ingen nyhet för någon. Varje år får vi nya rapporter om att det varit det varmaste året, en rekordtidig sommar, den varmaste sommaren eller den varmaste mars som någonsin uppmätts. I delar av världen ser vi redan stora problem med höga temperaturer och brist på vatten och mat på grund av torka. Här i Sverige har vi också sett många exempel på att klimatet förändras. Det är allt från inställda vintersportevenemang till översvämningar, ras, värmeböljor och skogsbränder.

Det vi ser i dag är bara en början. Ju mer fossila bränslen vi använder, desto större klimateffekter kommer vi att se. Varje ton som vi släpper ut eller låter bli att släppa ut räknas. Var utsläppen sker spelar inte någon roll, vilket gör att ingen kommer undan. Vi behöver tillsammans göra allt för att minska utsläppen i så hög takt som det bara går, och det är bråttom.

Vi ser i dag att klimatutsläppen ökar på grund av regeringens ovilja att minska utsläppen från vägtrafiken, men klimatarbetet måste ske på många olika nivåer och inom alla sektorer. Statsrådet Carlson har därför en stor del av klimatkakan kvar att jobba med, även i det fall han skulle vilja ducka för utsläpp som kommer från bilar och flyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lite mer än en femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer från bygg- och fastighetssektorn. Den står dessutom för ungefär en tredjedel av Sveriges energianvändning och producerar mer avfall än alla svenskars hushållsavfall hopräknat. Det är bara gruvindustrin som producerar mer avfall i dagsläget.

Det finns alltså massor av åtgärder som tillsammans kan sänka de totala utsläppen inom byggsektorn och på så sätt spara både klimatutsläpp, el och olika naturresurser.

I färdplanen ger man 14 uppmaningar till riksdag och regering för att klimatmålen inom bygg- och anläggningssektorn ska kunna nås. Som jag sa handlar frågan om ungefär en femtedel av Sveriges klimatpåverkan. Nu skulle jag verkligen vilja veta hur bostadsministern ska ta färdplanen vidare.

Statsrådet lyfte i sin inledning fram ett antal åtgärder som regeringen har infört sedan en tid tillbaka. Jag skulle därför vilja veta om det kommer några nya initiativ från regeringen baserat på färdplanen och om det finns några åtgärder som ministern vill prioritera extra för att bygg- och anläggningssektorn ska kunna gå snabbare fram i sitt viktiga arbete med att minska sin klimatpåverkan.

Fru talman! I dag debatterar vi hyresrätt. Om man skulle dimpa ned i den här debatten kan det vara lite svårt att riktigt veta vad vi talar om. Men det är alltså hyresrätt vi talar om.

Bostaden är central för de flesta. Utan ett hem och en fast punkt är det för de allra flesta svårt att få resten av livet att fungera. Miljöpartiets bostadspolitik är därför inriktad på att alla ska kunna bo bra på ett sätt som passar dem i varje del av livet. Det är från att man flyttar hemifrån till sin första egna bostad, genom studier, tillfälliga arbeten och familjebildning fram till den plats där man vill bo i slutskedet av sitt liv.

För att skapa trygga och trevliga områden och minska boendesegregationen vill vi att det byggs blandat med möjligheten att flytta mellan olika boendeformer genom livets olika faser utan att lämna det område där man vill bo eller genom att flytta till det område där man vill bo. Men för att uppnå den visionen är det i dag oerhört långt att gå.

För att kunna bo på det sätt man önskar kommer hyresrätten fortsatt att vara en oerhört viktig pusselbit i det stora bostadspusslet. I dag finns det problem med detta bostadspussel när det befintliga bostadsutbudet bättre behöver motsvara befolkningens behov.

I dag känns det som att hyresrätten har en lågt prioriterad roll i regeringens arbete med bostäder. Det är ett väldigt stort fokus på att gynna ägande. Men ibland är det också ett fokus på åtgärder för att underlätta vräkningar från hyresrätterna. Samtidigt är det väldigt många människor som varken vill eller kan äga sitt eget boende. Att få bo i en hyresrätt minskar kriminalitet och skuggsamhället och inte tvärtom. Det tycker jag att vi ska komma ihåg.

I dag är det svårt att bygga i tillräckligt hög takt och att bygga till priser som människor har råd att betala. Det är någonting som vi har talat om. Det gör att de höga hyrorna för nybyggda hyresrätter inte heller alltid leder till att nybyggnation löser de stora problemen med den bostadsbrist som vi ser i så många kommuner.

Det befintliga beståndet av bostäder skulle också kunna utnyttjas mer effektivt genom att vi gör det lättare för människor att flytta till en bostad som passar just dem. När det gäller hyresrätter finns det åtgärder som skulle kunna underlätta att fler får möjlighet att få en trygg bostad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hyresrätt m.m.

Olika stöd eller stimulanser till byggande av fler hyresrätter och stöd till exempelvis kooperativa hyresrätter är någonting som vi redan har debatterat flera gånger i tidigare betänkanden. Men det finns också andra sätt att underlätta för dem som vill bo i en hyresrätt.

Miljöpartiet vill till exempel att det ska bli enklare att möjliggöra fler typer av hyreskontrakt. Det gäller till exempel kompiskontrakt där flera personer kan dela på ett kontrakt och använda sina sammanslagna inkomster för att dela på hyran. Frågan om delningslägenheter som Vänsterpartiet lyfter fram i betänkandet är också intressant.

Vi tycker också att det behövs nya regler för vilka inkomstkrav en hyresvärd ska kunna ställa på en hyresgäst. Kraven på inkomster är i dag så höga att de är överstigliga för en vanlig medelinkomsttagare. Att sätta tydliga ramar för vilka inkomstkrav som går att ställa för ett hyreskontrakt är en fråga som skulle kunna göra stor skillnad för många. Även de statliga hyresgarantierna kommer att göra skillnad om regeringen lägger fram en proposition om detta framöver.

Fru talman! För att på ett bättre sätt kunna ge människor möjlighet att bo som de skulle vilja skulle vi också såklart vilja underlätta flyttkedjor så att det inte beror på ekonomi eller regelkrångel för att man exempelvis skulle kunna flytta till något mindre när behovet uppstår.

I dag har vi en åldrande befolkning som till stor del består av en stor grupp relativt pigga och friska 40-talister som fortsatt kommer att ställa höga krav på sin boendesituation. Men även för dem som kanske inte är lika pigga och friska behöver vi planera goda boendemiljöer.

Det är en viktig uppgift för samhället att ge äldre människor förutsättningar att fortsätta att leva sina liv som de vill i så hög grad som möjligt. Ensamheten bland äldre är ett stort problem. Att flytta in på ett gemensamhetsboende kan även ge en bättre livskvalitet och ny energi med nya kontakter och aktiviteter.

Nya boendeformer som till exempel kollektivboenden av olika slag är någonting som allt fler äldre i dag efterfrågar. För Miljöpartiet är det viktigt att göra det möjligt att man ska kunna bo kvar hemma så länge de vill. Men man ska också kunna flytta när man vill eller behöver.

Här kan ekonomin sätta olika hinder i vägen. Problemet kan inte bara vara att det blir dyrare att bo i en hyresrätt än i en ägd och avbetald villa. Man kan till exempel nekas ett hyreskontrakt på grund av att pensionen inte anses räcka till, även i vissa fall där man har ett sparkapital som man skulle kunna använda sig av. Det här är en fråga som borde regleras tydligare precis som alla andra för höga krav på inkomst när man vill ha en hyresrätt.

Flyttar man till ett särskilt boende kan det också kosta mycket. Enligt socialtjänstlagen har kommunerna ett ansvar för att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd som service och omvårdnad. Denna typ av boende är ofta utformad som en egen lägenhet eller ett rum med ingång till gemensamma utrymmen. Man kan ha matsal, vardagsrum, trädgård och uteplats.

Hyreskostnaderna i de särskilda boendena är ofta påtagligt höga. Då de särskilda boendena är utformade för människor med större behov av service och stöd är det få som orkar driva en process i hyresnämnden om hyrans rimlighet. Därför tycker vi att regeringen ska se över möjligheten att utforma ett system för rimliga hyror till specialboenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hyresrätt m.m.

Miljöpartiet tror att hyresrätten är en av de boendeformer som bildar basen för att alla ska få möjligheter till ett gott boende. Jag tror att det finns flera åtgärder som skulle underlätta för fler att få möjligheter att bo tryggt och långsiktigt.

Jag ställer mig självklart bakom alla Miljöpartiets förslag på området men vill i dag yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 1 i betänkandet.

Herr talman! I dag debatterar vi en fråga som har varit en av funktionsrättsrörelsens mest välbevakade i ett drygt år. En stor mängd artiklar har skrivits på de nyhetssajter som inriktar sig på att bevaka utvecklingen på området personlig assistans. De flesta som ansvarar för frågorna har säkert blivit intervjuade. Det är helt enkelt tydligt att frågan, som kanske inte är känd för den breda allmänheten, verkligen engagerar och upprör alla som är berörda av den. Det är inte överraskande.

Dagens situation har uppstått trots att det inte verkar vara någon som ville eller i dag vill det. Den har uppstått trots att intentionen från utredare och lagstiftare var en annan än det vi nu ser.

Det dröjde inte länge efter det att lagändringen som är orsaken till dagens debatt trädde i kraft den 1 januari förra året innan alla partier fick signaler från olika funktionsrättsorganisationer om att något inte stod rätt till. Familjer fick uppleva att deras barn skulle ha rätt till mycket färre assistanstimmar än vad som var fallet innan lagändringen. Det schabloniserade föräldraavdraget, som lagstiftaren hade tänkt sig skulle göras utifrån barnets totala behov, gjordes i stället av Försäkringskassan från barnets beräknade hjälpbehov. Flera aktörer inom funktionsrättsrörelsen har beskrivit detta som att det nu görs dubbla avdrag.

På grund av denna situation har det i socialutskottet gjorts ett flertal försök att adressera problemet. Försäkringskassan har kommit till utskottet två gånger för att svara på frågor och ge sin bild. Den senaste gången kom de i sällskap av Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, som samtidigt presenterade sina slutsatser.

ISF har i en rapport beskrivit den uppkomna situationen och de olika tolkningar som har gjorts av lagstiftare respektive Försäkringskassan. Deras rekommendation till regeringen är att bland annat överväga att tydliggöra regelverket för schablonavdraget för föräldraansvar.

Besöket var ett svar från regeringspartierna och Sverigedemokraterna på Centerpartiets förslag till utskottsinitiativ, som samtliga partier i oppositionen hade ställt sig bakom. Förslaget tog sin utgångspunkt i Försäkringskassans egen uppföljning av reformen som kom i slutet av oktober förra året. Där skriver Försäkringskassan tydligt att de anser att de gör en korrekt tolkning av lagen och därmed tillämpar den på rätt sätt: "Om lagstiftarens intention var något annat än detta torde det därmed krävas ytterligare lagändringar."

I förslaget till utskottsinitiativ står det att regeringen borde få i uppdrag att nollställa eller minimera föräldraavdraget i förordningen om assistansersättning och sedan återkomma till riksdagen med ett förslag till förtydligande gällande föräldraavdraget i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Förslaget avslogs, bland annat med hänvisning till de tre motionsyrkanden som ligger till grund för dagens debatt. Yrkandena var, vilket påpekades av oppositionen vid behandlingen av förslaget till utskottsinitiativ, naturligtvis skrivna innan Försäkringskassans inställning var helt känd, eftersom rapporten ju skrevs efter det att den allmänna motionstiden hade avslutats. Därför är att-satserna inte lika precisa, men de fångar i stort sett huvudproblemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det schabloniserade föräldraavdraget

Herr talman! I Miljöpartiets motion föreslås bland annat ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt vidta åtgärder mot de nyligen uppkomna försämringarna i fråga om tillgången till personlig assistans, bland annat vad gäller barns tillgång till personlig assistans. Tillämpningen av avdraget för föräldraansvar måste ses över och åtgärdas så snart som möjligt, antingen genom att förordningen med bilagor ses över eller genom att en mindre lagändring genomförs skyndsamt.

Sedan vår motion skrevs har problemet som vi försökte adressera alltså blivit allt tydligare, inte minst genom Försäkringskassans egna uttalanden om att en lagändring krävs för att tillämpningen ska kunna förändras. Det är alltså tydligt att det finns ett problem, och det är tydligt vad som krävs för att åtgärda problemet.

Vi har naturligtvis noterat att regeringen på olika sätt arbetar med frågan, men vi ställer oss frågande till att ytterligare analysarbete behövs. Det är också svårt att förstå varför man alls har en hantering där man bryter ut tre enskilda yrkanden ur tre olika motioner och tar upp dessa i ett eget betänkande om syftet inte är att möjliggöra en snabbare hantering av själva problemet.

Vi anser att regeringen redan nu bör vidta konkreta åtgärder när det gäller det schabloniserade föräldraavdraget. Regeringen bör skyndsamt fatta beslut om att ändra föräldraavdragets omfattning i förordningen om assistansersättning. Regeringen bör parallellt ge en utredare i uppdrag att ta fram förslag till förtydligande av lagstiftningen när det gäller föräldraavdraget och därefter återkomma till riksdagen. Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.

Fru talman! Det jag hade tänkt säga i min förra replik är att vi till exempel tycker att man ska göra en åtskillnad mellan dem som lever i en social utsatthet och hemlöshet och dem som lever i den strukturella hemlösheten. Det finns nämligen en grupp människor bland dem som är utsatta - de som kanske lider av missbruk eller lider av psykisk ohälsa - som kan behöva lägenheter med extra stöd. De kan ha svårt att klara att ha ett eget boende.

Därför har vi lagt fram förslag om att staten ska starta en egen bostadsstiftelse. Det liknar lite grann förslaget från er, Jakob Olofsgård, men det ska rikta sig mot den lite mindre grupp som lever i social hemlöshet och behöver större hjälp. Det är ett förslag jag gärna skulle vilja se att man gick vidare med och diskuterade lite mer.

Bostadspolitik

När det gäller den strukturella hemlösheten handlar det faktiskt om att kunna bygga fler lägenheter till ett pris som gör att människor har råd att efterfråga dem. Här kan man behöva jobba från båda håll; vi har jobbat med ett investeringsstöd, och vi har även föreslagit ökade bostadsbidrag samt en indexering av bostadsbidragen. Det handlar om att bättre kunna matcha människors inkomster mot det som byggs.

När det gäller detta att vi inte har någon bostadspolitik efter Karolina Skogs utredning kan jag bara säga att vi ju vill se åtgärderna i Karolina Skogs utredning komma på plats. Man kan inte bara hoppa över en utredning och börja jobba med nästa innan regeringen har fått de åtgärder på plats som behövs.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Jag tackar Jakob Olofsgård jättemycket för att han lyfter fram en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Detta är en jätteviktig fråga just nu.

Vi har länge jobbat för att till exempel barnfamiljer inte ska vräkas. Nu ser vi en politik som går i motsatt riktning med förslag om att man ska kunna vräka familjer. Vi ser att det byggs för lite. Vi behöver större lägenheter för specifikt barnfamiljer. Vi behöver åtgärder för till exempel kvinnor som lever i destruktiva förhållanden. Det finns väldigt många saker att ta tag i här.

Som ledamoten lyfte fram i sin fråga tog Karolina Skog fram en utredning som nu kanske behandlas i Regeringskansliet. Jag vet att det har kommit uttalanden om att statliga hyresgarantier ska utgå till barnfamiljer, vilket jag tycker är väldigt bra. Men det finns många saker i den utredningen som ännu inte har lyfts fram, och vi sitter fortfarande och väntar. Jag är väldigt positiv till alla förslag i utredningen och att man går vidare med dem, eftersom jag tror att det kommer att göra skillnad. Men jag vet inte riktigt var det har fastnat, eftersom jag inte tycker att det är så uppseendeväckande förslag.

Vad gäller just förslaget om behovslägenheter, eller social housing, har jag och Jakob Olofsgård debatterat det tidigare flera gånger. Det som är utmanande med ett förslag om att bygga just för dem med låga inkomster och att de får ett specialspår är att man lätt fastnar i ett specialspår för lägenheter.

Jakob Olofsgård lyfte i sitt anförande fram att det finns för lite sociala lägenheter i dag. Men det som man ser när det byggs social housing i andra länder är att det oftast finns för lite social housing för den grupp som man bygger för och att människor inte kommer in på den andra bostadsmarknaden och hamnar i en annan bostadskö där.

Vi har diskuterat de specifika förslagen och att ni vänder er till väldigt breda grupper.

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för detta. Jag tycker att han sätter fingret på precis varför det behövs en kriskommission. Vi står här år ut och år in och debatterar förslag som det inte blir någonting av.

Vi ser också att regeringen som snart har styrt halva mandatperioden inte presenterar några förslag som är tillräckliga. Det är därför som vi behöver tillsätta en grupp som snabbt kan få fram akuta lösningar för hur vi ska jobba för att minska detta ras inom byggsektorn och försöka hålla kvar människor inom vårt land som kan fortsätta att bygga. Det är precis detta som vi vill åt, alltså att vi inte ska stå här och debattera och debattera utan att någonting händer.

Jag tror att den långsiktiga lösningen för att få till någonting är att vi faktiskt tar in experter. Som vi har diskuterat många gånger tidigare är det inte civilutskottet som är en kriskommission. I så fall hade det redan hänt saker.

Fru talman! Jag tackar för frågorna.

Jag håller till stor del med om vad Larry Söder säger, att vi behöver både långsiktiga åtgärder och kortsiktiga åtgärder.

Anledningen till att vi nu yrkar bifall till förslaget om en kriskommission är att det behövs en samling kloka människor som kan sätta sig ned tillsammans och komma fram med kortsiktiga åtgärder just nu för hur vi ska få igång byggandet.

Det är egentligen det som alla oppositionspartier har yrkat på i denna debatt, alltså att vi behöver en kriskommission nu. Det behövs nämligen en bukett av åtgärder, och kortsiktiga åtgärder behöver vidtas nu.

När det gäller vad vi tror skulle kunna hjälpa just nu för att öka antalet bostäder handlar det om investeringsstöd. Vi har föreslagit 3 miljarder kronor i investeringsstöd för den gröna industriutvecklingen för de kommuner där människor i dag bor i containrar, som Alireza Akhondi pratar om.

Det är en åtgärd för att få igång byggande av infrastruktur som behövs för dem som ska bo där och för att få igång bostadsbyggande i de regioner där det finns en skriande brist på bostäder i dag.

Sedan tror vi också att man kan sänka priser om vi ger incitament för att få igång det cirkulära, eftersom byggmaterial är en del i att det kostar mycket just nu.

Vi vill också, precis som ni, titta på hur man bygger om lokaler till bostäder. Men vi vill också titta på om man kan skanna ödehus. Till exempel i norr finns det faktiskt en stor samling hus som står tomma i dag. Man skulle kunna tillsätta grupper som kan jobba med hur de bättre fördelas. Vi vill utreda hur man gör detta bättre och ger stöd till det.

Det behövs massor med goda idéer. Det är därför som vi inte sitter och säger att vi har lösningar, utan vi behöver denna kriskommission som kan se vad vi kan göra just nu.

För att hålla byggsektorn under armarna vill vi vidta åtgärder i det befintliga beståndet också, vilket vi tror är nödvändigt för framtiden.

Fru talman! Jag ska försöka att hålla mig till dagens rubrik, Bostadspolitik.

Att vi just nu står i en kombinerad bostads- och byggkris är inte någon nyhet. Det har vi debatterat många gånger det senaste året. Att regeringen fortsätter att sitta på händerna blir därför mer och mer uppseendeväckande.

Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro och numera också Norrbotten, Västerbotten, Blekinge och många fler larmar tillsammans om en helt otillräcklig byggtakt. Man lyfter samtidigt de stora utmaningarna att kunna bygga bostäder till priser som gör att bostadssökande har råd att efterfråga bostaden.

När bostadsbyggandet avstannar kan det bli svårare att flytta till arbete eller etablera sig på bostadsmarknaden. I områden med en stark industri eller försvarsutveckling kan det också bli svårt att få till sig arbetskraft när bostäder saknas. Dessutom riskerar inte minst de hushåll som redan har små ekonomiska marginaler att få mycket svårare att hitta en bostad som uppfyller deras behov eller, i vissa fall, att alls hitta en fast bostad när nya bostäder inte byggs i tillräcklig takt. Hemlösheten riskerar också att öka med en otillräcklig bostadspolitik.

Boverket beräknar att det behövs 67 300 nya bostäder per år till år 2030. I år räknar vi med kanske 20 000, vilket är långt ifrån den uppmålade moderata visionen. Att bygga upp en bostadsskuld samtidigt som byggsektorn krackelerar är inte ett särskilt bra sätt att bygga trygghet på, och oavsett vilken politisk sida man står på finns det många vägval man skulle kunna göra för att i alla fall minska konjunktureffekterna på byggsektorn.

Det finns inte en enskild lösning, utan det behövs många olika åtgärder för att öka antalet bostäder och bygga så att människor kan få sina behov uppfyllda, fortsätta att arbeta för den gröna omställningen och undvika att kompetens inom byggsektorn försvinner någon annanstans.

Miljöpartiet har föreslagit fortsatta investeringsstöd och även stora riktade investeringsstöd för områden med en kraftig och snabb grön industriutveckling. Vi har lyft upp frågan om blandad bebyggelse, olika upplåtelseformer, startlån för förstagångsköpare, höjda bostadsbidrag, ett grönt bosparande, lånegarantier, hyresgarantier, stöd till byggemenskaper, en nationell bostadsstiftelse, stöd för renovering av tomställda hus och så vidare.

Än så länge finns dock inga krisåtgärder på plats som ökar antalet tillgängliga bostäder. Bostadsbyggandet har avstannat, och människor varslas. På sikt kommer siffrorna över hur många bostäder som behöver byggas per år att behöva justeras upp igen, och bostadsskulden växer för varje år som vi inte lyckas nå våra byggmål.

Jag vill därför i dag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 3 i betänkandet, som syftar till att åtgärder ska vidtas för att snabbt få igång ett både hållbart och långsiktigt bostadsbyggande.

För att detta ska ske vill vi, precis som många andra partier i dag, att regeringen ska tillsätta en kriskommission med uppgift att snabbt utreda, föreslå och genomföra konkreta åtgärder för att få igång bostadsbyggandet. Åtgärder behövs, och de behövs nu.

I väntan på att byggandet tar fart igen finns det annat som behöver göras, och där skulle vi kunna ta vara på den kompetens som finns inom byggsektorn, som i dag får mindre och mindre jobb med att bygga.

Vi står i dag mitt i en klimatkris som kräver åtgärder, och ju snabbare vi kommer igång med åtgärder, desto mer samhällsnytta kommer vi att få - nyttor som vi alla kan ta del av.

För att öka takten i både energirenoveringar och klimatanpassning i bebyggd miljö vill vi att staten går in och ger stöd för de åtgärder som gör skillnad. Genom att ge stöd i dag kan vi spara pengar på sikt för våra samhällen samtidigt som vi kan ta vara på den kompetens på byggsidan som annars riskerar att flytta någon annanstans.

I veckan fattas beslut om energirenoveringar inom EU, och Sverige måste göra sin del. Genom att minska energianvändningen i byggnader kan energi frigöras för annat och energipriserna hållas nere. Vi föreslår därför att staten ska stötta energieffektivisering i alla typer av bostäder för att snabbt få igång ett större arbete med att sänka både energianvändning och energikostnader.

Byggsektorn står för en stor del av Sveriges klimatpåverkan och är också den näst största producenten av avfall i Sverige, tvåa efter gruvsektorn. När kostnaden för byggmaterial ökar, som i dag, behöver vi fler innovativa metoder för att bygga, och frågan om ökad cirkularitet inom byggsektorn har börjat lyftas upp som något som inte bara är en hållbarhetsfråga utan också något som skulle kunna bidra till en bättre ekonomi i olika byggprojekt.

För att få igång en mer cirkulär hantering av byggmaterial behövs också att politiken tar initiativ. Vi vill se ett nytt nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation. Vi ser också att det behövs ett helhetsgrepp med allt från ekonomiska styrmedel och kompetensutveckling inom demontering till ett ökat fokus på digitalisering av byggprocessen och certifiering av återbrukade byggmaterial.

Genom ett ökat fokus på en mer cirkulär byggprocess kan vi minska klimatutsläpp och avfall och spara både resurser och pengar samtidigt som nya gröna jobb kan skapas - en win-win för de flesta alltså.

Fru talman! Jag vill slutligen lyfta upp frågan om klimatanpassning i den byggda miljön, en fråga som också hanteras i betänkandet. Vi väntar fortfarande på den nationella klimatanpassningsstrategin, som skulle ha varit klar förra året men som vi nu hoppas är på rull och snart kommer att presenteras. Det är en förhoppning vi har.

Så här års glömmer man lätt sommarens värmebölja och torka, men vi slipper inte undan problemen med stora vattenmängder och risker för skred och ras när snön smälter i olika delar av landet. Samtidigt ger de stora variationerna i temperatur nu skador på både vägar och viktig infrastruktur.

De senaste veckorna har vi till exempel kunnat följa översvämningarna i Östergötland, där vattnet nu börjar sjunka undan, vilket samtidigt ökar riskerna för skred och ras. Vi hade alltså behövt ha strategin med åtgärder på plats redan i dag eller kanske redan förra året.

Arbetet med att klimatanpassa vår omgivning måste stärkas. Kommunerna är nyckelspelare i klimatanpassningsarbetet, och alla kommuner behöver arbeta med klimatanpassning och den fysiska miljön, både för att skydda människors liv och hälsa och för att motverka skador på viktig infrastruktur.

För att kunna göra detta behöver den statliga styrningen och uppföljningen förbättras. Det behövs bättre vägledning och stöd från statliga myndigheter, och länsstyrelserna måste ställa tydligare krav på kommunernas klimatanpassningsarbete. Kommunernas arbete måste också följas upp och utvärderas på nationell nivå. Detta arbete kommer att bli omfattande och i vissa fall komplicerat, så det är viktigt att alla aktörer gör sin del. Staten behöver göra sin del och kroka arm med regioner och kommuner.

Jag har en förhoppning om att dessa frågor kommer att hanteras i den nya klimatanpassningsstrategin och att den är nära nu. Om den inte är det och om frågorna inte hanteras hoppas jag kunna prata mer om dessa helt avgörande frågor framöver.

I vårt utskott har vi stora och helt samhällsavgörande frågor på bordet. Att skjuta problemen framför sig kommer att innebära ännu större problem i framtiden. Jag hoppas därför att vi tillsammans kan ta ansvar och göra allt vi kan genom att bygga hållbart och långsiktigt och planera för klimatsmarta och klimatanpassade samhällen som blir bra och tillgängliga boendemiljöer för alla och att vi kan göra detta nu och inte senare, för alla människor behöver ett tryggt och säkert hem.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tolkar det som att Sverigedemokraternas största verktyg är att minska Sveriges befolkning i stället för att bygga nya bostäder. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Vi kan gå tillbaka till de olika siffrorna från både Tillväxtverket och Svenskt Näringsliv över hur svårt det är att rekrytera i Sverige, hur svårt vi har det med kompetensförsörjning och hur svårt det är att fylla jobb på olika platser.

Byggsektorn har det nu väldigt svårt. Vi ser en stor risk att de som jobbar inom byggsektorn kommer att lämna Sverige och börja jobba någon annanstans, vilket kommer att göra det ännu svårare att fortsätta bygga bostäder när väl konjunkturen vänder och vi får fart på bostadsbyggandet igen. Jag förstår inte riktigt vilken lösningen kommer att vara på hur vi ska få Sverige att fortsätta fungera, hur vi ska ta hand om våra äldre, hur vi ska kunna bygga fler bostäder och hur vi ska kunna få alla de här tjänsterna som vi vill ha i Sverige om vi för den politik som Sverigedemokraterna nu propagerar för.

Herr talman! Jag tror att Sverigedemokraterna och jag är överens om en sak, nämligen att vi står mitt i en byggkris och har svårt att matcha bostäder med människors inkomster. Vi behöver alltså göra förändringar.

Under rekordåret 2021 byggstartades 71 000 nya bostäder under en rödgrön regering. Det tycker jag att vi ska komma ihåg. Byggtakten var hög.

Sedan den nya regeringen tillträdde har man tagit bort investeringsstödet, men vi ser väldigt få åtgärder på plats. Roger Hedlund lyfter flera saker som kunde vara intressanta, men vi ser inte att några finns i dag i detta läge där vi kanske kommer att vara nere på en byggnivå under 20 000 bostäder i år.

Tycker Sverigedemokraterna verkligen på allvar att det är migrationspolitiken som är den stora lösningen på bostadskrisen och bostadsbristen i Sverige?

Fru talman! Jag vill åter tacka Eric Palmqvist, som jag tycker sätter fingret på en jätteviktig fråga. Han säger att det är en no-brainer att återvinna därför att det kostar mindre pengar. Problemet är att det inte är så i dag, och detta gör att det ibland faktiskt är lättare för företag att ta upp ny metall än att återvinna gammal.

Den debatt som vi har haft handlar egentligen bara om att vi behöver utöka gruvnäringen kraftigt och öppna nya gruvor, men vi missar mycket av det stora område som handlar om hur vi ska kunna minska avfallsbergen och också få ut nya metaller från både gruvanfall, produkter som vi redan har och gamla skrothögar.

Mineralpolitik

Det finns många frukter som man tycker är lågt hängande, men precis som Eric Palmqvist säger behövs ett helt nytt regelverk här. Detta måste vi fokusera på. Om vi ska ha en ny mineralstrategi behöver vi också lägga stor vikt vid hur vi ska göra för att få fram de metaller som vi redan har tagit upp och undvika att behöva öppna nya gruvor och lägga på hög någon annanstans.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 februari.)

Fru talman! Jag tackar för frågan. När det gäller återvinning har vi faktiskt kommit en ganska kort bit på vägen. Det finns väldigt mycket saker som inte återvinns i dag, och det finns dessutom väldigt dåligt med statistik över vart de metaller som kastas tar vägen och vad som händer med de metaller som återvinns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag var själv lite naiv när jag började gräva och grotta i frågorna om att cirkulera metaller. Jag tänkte att metaller är det absolut enklaste att återvinna från produkter då de ofta består av grundämnen, har olika smältpunkter och är ganska lätta att separera, men det är faktiskt så att man inte alls återvinner det som man skulle behöva på grund av gamla strukturer och att det ofta kostar mer att återvinna än att ta upp nytt.

Jag vill, precis som jag framförde i mitt anförande, vara tydlig med att vi när vi ska försörja samhället med metaller och nya material behöver ha alla de olika benen. Det kommer inte att räcka med att till exempel bara återvinna elektronik, men det är ett bra steg på vägen att börja jobba med det.

Vi var på samma debatt i går och diskuterade kompetensutveckling, och jag tror att det krävs en ganska stor kompetensutveckling också när det gäller återvinning av material och ny design av produkter. Det kommer till exempel nya direktiv från EU om att man ska designa produkter så att de lättare kan skruvas isär. Det finns alltså massor att göra även på det området. Detta tycker jag vi ska ta vara på, för det är en superviktig del att återvinna det som vi redan har plockat upp.

Herr talman! Sverige är en gruvnation sedan hundratals år, och den mineralbrytning som i dag pågår i Sveriges gruvor är viktig inte bara för Sverige utan för hela Europa. Sverige står till exempel för mer än 90 procent av all järnmalm som produceras i Europa, och vi har bland annat viktiga fyndigheter av koppar, guld och silver.

Gruvnäringen kommer dock ofrånkomligen alltid att ha en betydande miljöpåverkan som också behöver hanteras. I dag är gruvnäringen den största avfallsproducenten i vårt land, och gruvbolagen är i dag några av Sveriges största utsläppare av koldioxid. Därutöver påverkar gruvbrytning ofta både vatten och närmiljöer för lokalbefolkningen.

I dag handlar diskussionen ofta om behovet av både mer el och mer mineral för den gröna omställningen. Den gröna omställningen innebär troligen att en del nya gruvor kommer att behöva öppnas, medan alla kolgruvor, brunkolsdagbrott, skifferoljefält och oljeplattformar ska fasas ut och stängas.

Varje ny gruva innebär dock en miljöpåverkan. Gruv- och mineralnäringen har själva tagit fram klimatmål i sin färdplan inom ramen för Fossilfritt Sverige. Näringarna kommer att behöva arbeta aktivt för att nå dessa mål. Det är också viktigt att politiken stöttar den omställning som måste ske.

Herr talman! För Miljöpartiet är det helt centralt att hela den gröna omställningen blir just grön, det vill säga att den blir både miljömässigt och socialt hållbar. Detta kräver att vi tar frågan på allvar och att vi gör en plan för hur en omställning ska kunna ske på ett sätt som är bra för de flesta av oss, och att vi gemensamt planerar en omställning som genomförs på ett ansvarsfullt sätt.

Om Sveriges gruvnäring på allvar ska bli en del av den gröna omställningen måste omställningen även omfatta själva gruvdriften. Därför anser vi i Miljöpartiet att Sverige behöver ta fram en ny strategi för en hållbar mineral- och metallförsörjning. Vi tycker att den ska innehålla fyra olika fokusområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fokusområde ett handlar om resurseffektivitet och ökad cirkularitet. Vi behöver på ett mycket bättre sätt använda de material som vi har, dela mer, tillverka smartare produkter med mindre metall och återvinna den metall som redan har plockats upp. Metaller kan återvinnas från befintliga skrothögar och från återvunna produkter. Men det finns också, som vi har hört i dag, möjlighet att ta fram värdefulla resurser ur gammalt gruvavfall. Det kan gälla mineral som sågs som ointressanta eller svårtillgängliga i en helt annan tid.

Vi behöver göra det möjligt, både ekonomiskt och tekniskt, att använda alla dessa olika resurser från olika delar av vår miljö. Fokusområde två handlar därför om att vi behöver säkerställa forskning och utveckling av alternativa material. Vi behöver utveckla de produkter som behövs för den gröna omställningen för att kunna använda fler typer av material där det är möjligt. Ett exempel är bilbatterier som inte innehåller litium.

Här har det också blivit tydligt att Sverige kan bli mycket bättre på att stötta forskning, utveckling och kompetensförsörjning kring alla delar av mineral- och metallområdet.

Fokusområde tre handlar om att vi anser att Sverige ska ha världens mest hållbara gruvnäring när vi bedriver gruvverksamhet. När gruvbrytning och mineralanrikning sker måste det ske så hållbart som det bara går, ur både social och ekologisk hållbarhetssynpunkt. Vi kan inte bedriva viktiga och strategiska verksamheter utan en stark hållbarhetsaspekt.

Fokusområde fyra handlar om att vi behöver säkerställa hållbara värdekedjor globalt. Det är inte bara den svenska gruvnäringen som ska vara socialt och ekologiskt hållbar. När vi handlar med mineral behöver vi samarbeta, ha gemensamma riktlinjer och ställa krav både inom och utanför EU för att undvika allt från barnarbete till miljökatastrofer i andra delar av världen.

Vi anser att alla dessa våra fyra fokusområden behöver finnas med i en ny nationell strategi för en hållbar mineral- och metallförsörjning.

Herr talman! Många stora målkonflikter uppstår om nya gruvor ska tas i bruk. Det kan gälla markkonflikter och negativa konsekvenser för miljö, påverkan på samers liv och deras rättigheter, rennäringen och effekter för lokalbefolkningen.

När vi nu ser ett ökat tryck på Sverige att leverera mineral till Europas gemensamma omställningsarbete behöver den svenska staten få i uppgift att trygga den svenska miljön, den svenska befolkningen, Sveriges lokalmiljöer, våra vatten, våra marker och lokalbefolkningens rättigheter. För vad ska vi med mineral till om vi förstör vårt vatten, vår mat och vår mark? Här borde inte målkonflikterna vara speciellt svåra.

Miljöpartiet anser att det behövs ett förstärkt arbete framåt för att vi ska kunna möta den gröna omställningen på ett hållbart sätt och för att säkra att vi kan göra omställningen och hejda klimatkrisen utan att i det arbetet köra i diket inom andra områden och därmed utarma till exempel den biologiska mångfalden, människors livsmiljö eller människors hälsa.

Herr talman! För att stärka och säkerställa ett hållbart och ansvarsfullt gruvdriftssystem anser vi att ett större helhetsgrepp även behöver tas vid planering av nya gruvor där planering från prospektering till stängning av en gruva behöver finnas med. Exempelvis skulle man redan från början behöva planera och finansiera en framtida restaurering av de områden som påverkats av gruvbrytning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Då lokalsamhället ofta påverkas mest medan vinsterna med mer metall främst finns nationellt eller internationellt anser vi att en del av vinsterna bör gå tillbaka till lokalsamhället. Detta skulle kunna stöttas av en mineralfond till del bekostad av en höjd mineralavgift, en avgift som i dag är avsevärt lägre i Sverige än i andra europeiska länder.

I dagens situation, där vi inom många områden ser ackumulerade negativa effekter för till exempel lokalbefolkningen eller rennäringen, har vi flera stora samhällsinvesteringar - det kan handla om vindkraft, transportinfrastruktur, energiinfrastruktur eller mineralbrytning - där summan av de olika effekterna måste beaktas i beslutsprocesserna. Därför behöver vi tillsammans planera både långsiktigt och klokt.

Vi måste hejda klimatkrisen, men vi måste samtidigt säkra att vi får ett socialt hållbart samhälle och att vi tryggar den biologiska mångfalden, våra vatten och våra livsmiljöer. Den gröna omställningen måste bli just grön.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 16 i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag kommer att återkomma till vad vi i Miljöpartiet skulle vilja se i vår mineralstrategi i mitt anförande.

När det gäller var metallerna ska komma ifrån behöver vi faktiskt använda oss av fler strategier än att bara gräva upp alla mineral som finns. Vi behöver också återbruka. Vi behöver återanvända. Vi behöver ta mineral från de slagghögar som finns. Vi behöver också designa smartare produkter som innehåller mindre metall eller andra ämnen. Men jag kommer att prata mer om det sedan.

Mats Green sa i sitt anförande att vi ska se över vattenförekomsterna i Sverige. Gruvbrytning kan ju påverka vatten ganska rejält, och det finns en stor oro i många lokalsamhällen att vattenförekomster ska förstöras på grund av gruvbrytning.

Vi ser också att vi står i ett samhälle som har ökande klimatförändringar. Vi har i vissa fall helt oplanerbara vattenmängder när vattenmagasin fylls och torkar ut.

Jag undrar därför om Mats Green inte ser att vi när vi går framåt behöver vara ännu mer rädda om vårt vatten framöver. Ser Mats Green några nyttor med att skydda vårt vatten och faktiskt se till att det vatten vi har är friskt och rent?

Herr talman! Jag uppfattade spridda skurar av kritik mot Socialdemokraterna och Miljöpartiet, så jag tänkte att jag får säga några ord och kanske fråga några saker.

När vi pratar om uranbrytning vill jag bara klargöra att Miljöpartiet fortfarande inte tycker att vi ska bryta uran i Sverige, av flera olika anledningar.

Jag skulle vilja fråga Mats Green om han kan se några anledningar att inte bryta uran i Sverige och kanske också om han kan se några alternativ till att bryta uran och alunskiffer i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Sölvesborgs kommun jobbar i dag med att sanera stränderna från olja. Men det finns ett stort antal myndigheter som har utpekat ansvar vid oljeutsläpp, bland annat statsrådets egen myndighet MSB men även Kustbevakningen, länsstyrelserna, Naturvårdsverket och HaV.

Därför skulle jag vilja hänga på svaret och fråga statsrådet om han efter katastrofen i Blekinge är nöjd med hur hanteringen av oljekatastrofen har fungerat eller om han redan i dagsläget skulle kunna säga något om förbättring av framtida organisation.