Katarina Luhr

Fru talman! I dag har jag en fråga till justitieminister Gunnar Strömmer från mina praoelever Alvar och Tove som sitter på läktaren och lyssnar.

Här kommer frågan: Trots höjda straff är gängkriminaliteten fortfarande utbredd i hela samhället. Dessutom begår allt fler unga grova brott, såsom mord och misshandel. Ett aktuellt exempel är skjutningen i Uppsala i tisdags, där en minderårig anhölls.

I stället för att fokusera på höjda straff, ungdomsfängelser och utvisningar vill vi veta hur regeringen arbetar för att förebygga dessa brott.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt. Jag tänkte fatta mig kort.

Jag tycker att det låter som att Miljöpartiet, oppositionen och även Tidöpartierna har samma inriktning. Vi tycker att Industriklivet är ett viktigt stöd och att det är viktigt att det går till rätt projekt och faktiskt bidrar till industrins omställning. Ledamoten lyfter fram att det är viktigt att se till att varenda krona går dit den ska, det vill säga effektiv användning.

Jag har därför en undran. Den översyn som regeringen nu gör handlar om att se över att klimatkliv och industrikliv inte överlappar, att det inte ska finnas någon oklarhet om vilket stöd man ska söka och att man inte ska wobbla däremellan.

Det vi vill följa upp i Riksrevisionens rapport är egentligen ansökningsprocessen. Den anses vara otydlig, det vill säga att det sitter olika bedömare för de olika projekten som har fått otydliga instruktioner, vilket gör att de kanske bedömer samma projekt på helt olika sätt. Det kan skapa en orättvisa och innebära att det inte blir en tillräckligt effektiv process.

Varför anser inte regeringen att det är viktigt att gå vidare och i grunden utreda processen, så att varje krona används på det mest effektiva sättet?

Herr talman! Industriklivet infördes 2018. Det infördes för att stötta industrins klimatomställning. Då den svenska industrin står för ungefär en tredjedel av våra inhemska utsläpp är klimatomställning och minskad klimatpåverkan från industrin en förutsättning för att vi ska kunna nå våra klimatmål.

Industriklivet är ett klimatpolitiskt styrmedel för att stötta ny teknik och andra innovativa lösningar som minskar växthusgasutsläpp. Stödet ges till företag hela vägen från forskning och innovationsprojekt till demonstrationsanläggningar och fullskaliga anläggningar. Det fokuserar på ny teknik, till exempel koldioxidinfångning, vätgas och återvinning. Det här är definitivt något som skulle kunna bidra till Sveriges konkurrenskraft i framtiden.

Energimyndigheten ansvarar för Industriklivet, och den har sedan starten av Industriklivet beviljat cirka 7,4 miljarder kronor i stöd. Det har samfinansierats med ytterligare cirka 87,7 miljarder kronor. Inom Industriklivets projekt finns hittills över 200 unika projektparter. Jag uppfattar det som att de flesta riksdagspartier verkar ha en enighet om Industriklivets vikt för att den svenska industrin ska kunna ställa om till fossilfrihet och att vi ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet om nettonollutsläpp år 2045. Industriklivet har, som vi har diskuterat i den tidigare debatten, breddats i två steg och gjorts om. Senast i årets vårändringsbudget fick Industriklivet extra budgettillskott från regeringen.

Det vi debatterar i dag är Riksrevisionens rapport. Man har granskat Industriklivet och identifierat ett antal problem som skulle kunna innebära att Industriklivet inte bidrar tillräckligt effektivt till industrins klimatomställning eller till att nå Sveriges klimatmål. Jag instämmer också med tidigare talare om att Riksrevisionen har en viktig roll för att förbättra styrning och effektivitet. Därför tycker vi att det här är ett viktigt tillfälle att lyssna på Riksrevisionen och faktiskt se över stödet för att det ska bidra till Sveriges klimatomställning på allra bästa sätt.

Riksrevisionen lyfte i sin rapport fram bland annat att Energimyndighetens process för att ta in uppgifter för att pröva en projektansökan är otydlig, vilket skulle kunna leda till att de olika sökandena behandlas olika. Det är ju inte bra om man inte har tydliga ramar för vem som ska få pengar eller inte.

Revisionen anser också att Energimyndigheten inte har gett tillräckliga anvisningar eller tillräcklig vägledning till vare sig interna eller externa bedömare om hur bedömningskriterierna för ansökningar ska tolkas och tillämpas, vilket skulle kunna leda till att ansökningsprocessen inte är rättvis och jämförbar.

Eftersom Industriklivet hanterar mycket pengar och dessutom spelar en viktig roll för att Sverige ska kunna ställa om och modernisera industrisektorn är det såklart viktigt att stödet som delas ut används på allra bästa sätt. Jag tycker att det finns en god anledning att se över om beredningsprocessen och bedömningskriterierna behöver förbättras och om de behöver förtydligas. Finns det anledning att inrätta en beredningsgrupp med representanter för fler expertmyndigheter, exempelvis Naturvårdsverket och Tillväxtverket, för att ytterligare ge Industriklivet bättre pricksäkerhet?

Riksrevisionen rekommenderar också regeringen att samordna klimatpolitiken med andra politikområden så att risken minskar för att eventuellt uteblivna effekter av stödet leder till att de svenska klimatmålen inte nås. Regeringen behöver säkerställa att inte alla ägg läggs i samma korg och se till att det finns alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål, även om de höga förväntningarna på Industriklivet inte skulle infrias. Det är viktigt.

Vi ser i dag att klimatutsläppen ökar samtidigt som regeringen har minskat sina klimatambitioner. Det är såklart angeläget att nödvändiga utsläppsminskningar sker i närtid och med pålitlighet. Sverige behöver en klimatpolitik som vilar på flera ben och inte enbart baseras på näringslivets möjligheter till en snabb klimatomställning och industriomställning.

Regeringen behöver se till att det finns alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål. Det kräver att Sverige återgår till en seriös klimatpolitik som hänger ihop, siktar högt och minskar klimatutsläppen samt involverar alla politikområden. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4 i betänkandet.

Herr talman! Miljöpartiet tror inte att vi löser klimatfrågan om vi hindrar skogsägare som sköter sin skog långsamt, varsamt och noggrant för att bidra till klimatnytta. Vi vill stötta skogsägare. Det vi ser i dag är att skogsägare har fått det svårare och svårare att leva på sitt skogsbruk.

Det som är den stora vinsten i dag av att äga skog är att man kan sälja den någon gång i framtiden, men man har väldigt svårt att få inkomster från det skogsbruk man bedriver. Det vill vi ändra på. Vi vill att det ska bli mer lönsamt att sköta skogen långsiktigt och hållbart. Vi vet att skogen har en viktig roll, och vi vet att skogsbrukarna har en viktig roll.

Alla pusselbitar behövs, men vi behöver också skogen i det pussel som krävs för att kunna lösa klimatkrisen. Det säger alla data. Det räcker att man läser på lite grann när det gäller klimatpolitik för att förstå det.

Herr talman! Tack, ledamoten Storckenfeldt, för frågan!

Först och främst skulle jag vilja säga att det har funnits klimathandlingsplaner även tidigare, och jag skulle säga att skillnaderna mellan klimathandlingsplanerna är att den plan som togs fram av den rödgröna regeringen innehöll handling, åtgärder och politik.

Den plan som nu har tagits fram heter Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll, men de som har granskat den säger att titeln är vilseledande. Man skjuter alla åtgärder på framtiden, och vi har inte sett vilka åtgärder som ska vidtas eftersom de ska komma fram i Styrmedelsutredningens betänkande, som ännu inte finns på bordet. Jag tycker därför att det är ganska stora skillnader mellan klimathandlingsplanerna.

När det gäller att vi lägger alla ägg i samma korg kan man granska lite vad det är för politik regeringen för. Mycket av den aktiva politik som förs är ju faktiskt att ta bort åtgärder. Av alla de åtgärder som regeringspartierna säger inte fanns har den här regeringen nu senast lyckats ta bort skattereduktionen på solceller. Reduktionsplikten har man sänkt. Man har sänkt energiskatten. Man har slopat bonusen för miljöbilar. Och man har höjt momsen för reparationer.

Det finns långa listor på åtgärder som fanns på vår tid men som nu antingen är slopade eller försämrade. Jag tror att väldigt många av dessa åtgärder har stor acceptans bland befolkningen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag och Miljöpartiet är verkligen inte emot ett brukande av skogen, men vi vill se ett mer hållbart brukande.

Vi vill också se att skogen behåller en del av sin kolbindande förmåga. Vi ser i dag att skogens kolbindande förmåga har minskat radikalt bara under en period på 10–15 år. Det innebär att vi behöver göra ännu skarpare utsläppsminskningar om vi ska ligga i balans när skogen slutar hjälpa oss med att ta bort koldioxid från luften.

Jag tycker att det är viktigt att vi tittar på alternativ. Vi jobbar på alla nivåer nu, tror jag, med cirkulär ekonomi, till exempel. Jag har själv jobbat mycket med cirkulärt byggande – att man kan återanvända.

Det är viktigt att vi tittar på ett hållbart skogsbruk och att vi ser till att de skogar vi har sköts på ett sätt som gör att de får en långsiktig tillväxt, att den som brukar skogen får en vettig inkomst av sitt arbete, att våra skogar mår bra och att vi kan få ut de andra värden som finns från våra skogar, exempelvis blåbär, vilt och allt som skogarna ger oss i dag, så att vi inte förlorar det jättestora värde vi har i Sveriges skogar.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det finns många olika typer av aktivism, och jag tar absolut kraftigt avstånd från att man går hem till en minister eller vilken person som helst i syfte att skrämmas. Jag tycker att det finns bättre och sämre sätt att demonstrera, men väldigt många av de klimataktivister som jag har träffat på sitter fredligt och stickar till exempel långa röda halsdukar. De sitter någonstans för att visa upp sig. En del sitter utanför riksdagen varje fredag.

Om man ska terrorklassa ett visst demonstrationssyfte – att just klimataktivister ska terrorklassas – tycker jag att vi är på en väldigt slippery slope. Det vill jag understryka. Civil olydnad och aktivism har lett till en hel del av våra bättre samhällsförändringar. Det innebär dock inte att alla metoder för aktivism är bra.

Herr talman! Det här skapar en del frågetecken. Just detta förslag är ett av dem som gick vidare från Miljömålsberedningen. Det innebar att man ska styra från kortlivade till långlivade produkter för att mer kol ska kunna lagras i byggnadsverk, byggnader och hus.

Tycker Centerpartiet och Rickard Nordin att det är bra att vi hugger ned skog för att göra toapapper av den? Tycker Rickard Nordin att det är bra att vi använder det som tagits ut en enda gång – under en användning – och sedan bränner upp det? Det är ju inte det bästa sättet att använda vår skog, om man nu vill lagra koldioxid och tycker att skogen har en viktig roll för att bidra till klimatnytta.

Om skogen ska bidra till klimatnytta är det mycket bättre att man när man tar ut kolet ur skogen bygger något av det så att kolet lagras i stället för att man direkt eldar upp det. Annars kan man inte påstå att skogen bidrar till Sveriges klimatnytta.

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för frågan!

Rickard Nordin satt inte i den tidigare miljömålsberedningen. I den pågick en stor diskussion om hur skogen ska kunna binda mer kol och hur man ska hantera skogen. En av de viktiga punkter som utredningen kom fram till var att vi behöver få bort de kortlivade produkterna. I dag går väldigt mycket av vår skog till papper. Det är något som används under väldigt kort tid och sedan bränns upp i fjärrvärmeverk.

Vi tycker att det behövs en skarp politik för att man ska få ut mer virke och andra långlivade produkter från skogen och försöka trycka bort de kortlivade produkterna. Det är viktigt att det fortfarande finns ett aktivt skogsbruk. Vi vill satsa pengar på exempelvis ett omställningsstöd, så att de som använder konventionella skogsmetoder går över till att använda sig av plockhyggen och andra metoder som gör att man sparar mer skog och minskar de koldioxidutsläpp som skapas av de större avverkningar som vi ser i dag. Var det svar på frågan?

Huvudfrågan handlar om att styra från kortlivade produkter från skogen till långlivade. Vi ska inte göra toapapper direkt av skogen, utan skogen ska i stället användas för att bygga in och lagra koldioxid i exempelvis byggnader.

Herr talman! De senaste dagarna har vi kunnat läsa att en svensk studie om klimatförändringar och spridning av TBE har stoppats då den har ordet klimatförändring i titeln. Orsaken är Trumpadministrationens förändring av NIH som innebär att man inte längre ska finansiera forskning om klimatförändringars hälsoeffekter. Samtidigt begränsar USA tillgången till befintlig klimatdata, vilket bland annat kan leda till att både klimatanpassningsåtgärder och kartläggning av riskområden för olika infektionssjukdomar omöjliggörs.

Det kan kännas galet, men vi är även på fel spår i Sverige. Här vill sverigedemokrater terrorklassa klimataktivister. SD uppger att man har skrivit ett avtal med Tidöregeringen om att stoppa stöd till den gröna omställningen, eller i alla fall till vissa företag inom den gröna omställningen.

Tidöregeringen och Sverigedemokraterna har sänkt klimatambitionerna till den grad att Sverige nu bedöms missa samtliga internationella, europeiska och nationella klimatmål. Vi gör alltså inte längre ens vår del för att EU ska klara sina klimatmål utan är ett av de länder inom EU som har snabbast utsläppsökningar.

Att de svenska klimatutsläppen nu ökar i stället för att vi får se de minskningar vi behöver beror helt på regeringens politik. Vi har en statsminister som raljerar över prioriteringar och klimatåtgärder. Vi har en klimathandlingsplan som saknar handling. Vi har en regering som skjuter på och försvårar arbetet med att nå Parisavtalets mål om att hålla jordens temperaturökning väl under två grader.

Herr talman! Vi har en regering i Sverige som aktivt motverkar klimatpolitiken. De svenska utsläppen ökar. Regeringens politik står i skarp kontrast till andra nyheter. 2024 var första året då den globala medeltemperaturen överskred 1,5-gradersmålet. Koldioxidhalten i atmosfären ligger på högsta nivån på 800 000 år. De senaste tio åren, från 2015, är de tio varmaste år som uppmätts globalt.

Enligt en studie som genomförts i 125 länder vill 89 procent av befolkningen ha en mer kraftfull klimatpolitik och nästan 70 procent är beredda att vika 1 procent av sina intäkter varje månad för klimatåtgärder. Det är viktigt att komma ihåg när man pratar om acceptans bland befolkningen. Tidöregeringen hör bara klimatförnekande troll på sociala medier men behöver också lyssna till de oroliga fredagsdemonstranterna, de stickande rebellmammorna, de varnande forskarna och alla oss däremellan. Vi är många som har en stark klimatoro och som kämpar för en bättre klimatpolitik.

Kunskapen, pengarna och tekniken finns för att minska utsläppen. Det verkar mest vara viljan som saknas hos regeringen. Men dagens läge är ytterst allvarligt både för kommande generationer och för oss som står här i dag.

Herr talman! Vi behöver göra allt vi kan för att minimera effekterna av klimatförändringarna. I det betänkande om klimatpolitik som vi debatterar i dag finns 46 reservationer, och utskottets förslag är att alla 46 avslås. Jag tror att det är 18 eller 19 av de reservationerna som kommer från Miljöpartiet. Jag står självklart bakom alla dessa, men enligt den partiöverenskommelse vi har yrkar jag bifall bara till två av dem: reservation 17 om en nationell koldioxidbudget och reservation 29 om skogens kolbindande förmåga. Det finns dock andra yrkanden som jag skulle vilja lyfta fram eftersom det är tydligt att väldigt mycket måste göras för att Sverige ska få en klimatpolitik värd namnet.

Först och främst någonting som borde vara mycket enkelt: Vi måste sluta subventionera användningen av fossila bränslen. Våra skattepengar behöver användas till att styra mot en hållbar och klimateffektiv framtid, ingenting annat.

Enligt Klimatpolitiska rådet satsar den svenska regeringen i budgeten för 2025 omkring 4,7 miljarder kronor på beslut som motverkar möjligheterna att nå klimatmålen. Det gäller bland annat skattesänkningar på bensin, diesel och flygresor. Det är mer än dubbelt så mycket som satsas på åtgärder för att minska klimatutsläppen.

Även mycket av våra EU-pengar används till fossila subventioner. Vi tycker därför att Sverige ska verka för ett internationellt förbud mot fossila subventioner.

Den offentliga upphandlingen står för en stor del av våra klimatutsläpp. Därför är det viktigt att vi tar särskilt ansvar för att snabbt minska dessa utsläpp. Klimatkrav behöver ställas i all offentlig upphandling. Vi bör anta ett nytt mål om att den offentliga sektorn ska gå före för att nå nära nollutsläpp till 2030. Våra skattepengar kan jobba för att Sverige utvecklas i en mer hållbar riktning genom att vi upphandlar ren och fossilfri verksamhet och teknik som styr bort från det fossila.

Klimatförändringarna drivs av den totala mängden växthusgaser i atmosfären. Därför krävs styrning av hur mycket Sverige totalt släpper ut och vilka åtgärder som vidtas. Med hjälp av en utsläppsbudget kan en total mängd utsläpp kopplas till Sveriges klimatmål. Vi vill därför att regeringen tar fram en nationell koldioxidbudget baserad på befintlig klimatforskning och Parisavtalets mål. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år, och styrmedel och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen. Myndigheter och statliga bolag bör därefter få egna utsläppsbudgetar definierade i regleringsbrev och direktiv. Det är ett sätt att styra som används i flera kommuner, till exempel.

För att nå de klimatmål som Sverige har internationellt inom EU och nationellt måste man inom alla politikområden ta ett större och mer integrerat ansvar för klimatpolitiken. Klimatpolitik är komplext, och det är av fundamental betydelse att alla politikområden tar ett samlat och integrerat ansvar. Bättre samordning mellan klimatmålen och andra samhällsmål kan minska risken för konflikter, och man kan också få tydliga synergier. Klimat- och miljöfrågorna behöver integreras i arbetet med alla politikområden och sektorer och på alla nivåer i samhället.

EU:s nya handelssystem för utsläpp från bland annat transporter och bostäder, ETS 2, bör införas så snabbt som möjligt i Sverige. Vi anser dock inte att det kommer att räcka med att införa ETS 2 för att Sverige ska nå klimatmålen för 2030. Därför vill vi se ett nationellt utsläppshandelssystem där utdelning går till att kompensera de medborgare som i dagsläget har svårast att ställa om. Införandet av ett utsläppshandelssystem tror vi behöver kombineras med skärpningar av andra nationella åtgärder, som koldioxidskatt, reduktionsplikt och avståndsbaserade skatter.

Nu kommer vi till kolinbindningen i skog. Inom EU har Sverige fått ett bindande mål om att öka kolinbindningen i skog och mark med cirka 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2030. Men de senaste åren har utvecklingen, som de flesta vet, gått åt fel håll i Sverige. Upptaget av kol i skog och mark har i stället för att öka minskat radikalt till följd av att skogen har växt sämre, att vi har haft torka och att avverkningen har ökat. Åtgärder som gör att skog och mark kan ta upp mer koldioxid måste komma på plats i närtid för att vi ska kunna nå målen om LULUCF och Sveriges bindande åtaganden inom EU. Vi behöver ett strategiskt arbete med ett antal åtgärder för att öka inbindningen av kol i skog och mark.

Om torka blir vanligare på grund av klimatförändringarna finns det risk att kolsänkan i de svenska skogarna avtar ännu snabbare över tid och att även skogen och skogsbruket skadas. Åtgärder som bidrar till att skydda och klimatanpassa skogen och gör den mer motståndskraftig mot torka behövs för att skydda skogens kolförråd och öka kolinbindningen.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram en mer allmän politik för klimatanpassning. Just nu väntar vi ivrigt på den stora klimatanpassningsutredningen som borde offentliggöras i närtid. Jag vill verkligen understryka vikten av att förbereda landet för ett helt nytt väder i klimatförändringarnas spår. Vi behöver skydda människoliv, viktig infrastruktur och privata ägodelar genom ett långsiktigt, stabilt och ökat nationellt stöd för klimatanpassningsåtgärder.

Länsstyrelser och kommuner måste få tydligare ramar och resurser. Det behövs en nationell plan för riktigt storskaliga klimatanpassningsprojekt, exempelvis en plan för att skydda Göta älv och omkringliggande kommuner och ett arbete för att skydda dricksvattentäkten Mälaren från inträngning av Östersjövatten. Vi anser att regeringen måste öka sin ambitionsnivå när det gäller Sveriges klimatanpassningsarbete.

Herr talman! Regeringen behöver göra mycket mer än i dag för att skydda oss och framtidens människor från skadliga klimatförändringar. Vi har vid upprepade tillfällen bett om en ny klimathandlingsplan som fokuserar på handling i stället för långa, uppskjutna utredningar.

Regeringen har sedan länge tappat kontrollen över klimatpolitiken och de ökande utsläppen. Men det finns ännu tid att agera. Vi har tekniken, vi har ekonomin och vi har fortfarande möjligheten att göra vår del för att undvika en klimatkatastrof.

Det verkar tyvärr inte som om regeringen har en plan på plats som tar klimatfrågan på allvar. Därför behöver vi en ny regering på plats som tar klimatfrågan på allvar. Det var väl min sista önskan.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Detta väckte en del frågor, men jag är glad att ledamoten tycker att Klimatklivet och Industriklivet – och även reduktionsplikten, som nu regeringen höjer igen – var viktiga reformer som den rödgröna regeringen införde. Självklart behöver alla politiska reformer ses över och utvecklas, men det behöver inte innebära att de var fel i grunden.

Det som nu är problematiskt med regeringens politik är att resultatet går i fel riktning. De förändringar som regeringen har gjort i den befintliga klimatpolitiken leder åt helt motsatt håll mot vad de skulle behöva göra.

Därför vill jag nog fortsätta att fråga ledamoten: Tycker ledamoten inte att regeringens politik har misslyckats på något sätt när utsläppen nu ökar? Tycker inte ledamoten att regeringens politik misslyckas när vi nu inte beräknas nå våra klimatmål?

Jag känner mig lite förbryllad över att det nu är rätt politik som förs när resultatet inte blir det som man önskar uppnå, nämligen eliminerade eller negativa utsläpp.

Herr talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för anförandet.

Jag blev lite fundersam. Jag blev glad när ledamoten erkände att tillståndet är allvarligt och att regeringen är överens om att man ska minska, eliminera och skapa negativa utsläpp. Men ledamoten sa också i sitt anförande att det förut gjordes på fel sätt och nu görs på rätt sätt. Det vi ser nu är ju att utsläppen ökar i stället för att minska, som de gjorde tidigare. Både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket bedömer också att man inte kommer att nå det långsiktiga målet till 2045 och inte heller de kortsiktiga målen till 2030 och 2040.

Då undrar jag: Vad är det som görs på rätt sätt nu som inte gjordes på rätt sätt förut? Och finns det någonting som ledamoten tycker saknas i regeringens klimatpolitik?

Herr talman! Näringslivet har en oerhört viktig roll för hur Sverige fungerar och hur Sverige utvecklas. Det gäller allt från våra storföretag till kooperativa företag, sociala företag och enmansföretag. Det gäller oavsett om de ligger i våra storstäder eller på landsbygden. Sverige formas, omformas och utvecklas med sina företag och sitt näringsliv, och vi påverkas alla hela tiden.

Näringslivet har också en nyckelroll för den gröna omställningen och för klimatomställningen. Men klimatomställningen har också en nyckelroll för näringslivet. När vårt näringsliv har en tydlig riktning och långsiktiga spelregler ökar företagens konkurrenskraft. När politiken är tydlig och långsiktig vet man hur spelplanen ser ut och kan därför skapa en stark strategi för att hamna i framkant både nationellt och internationellt.

Ändras spelreglerna, eller om de är otydliga, blir det mycket svårare att planera eller att våga investera framåt. Just nu ser vi många näringslivsaktörer som understryker behovet av en stark miljö- och klimatpolitik med tydliga ramar och mål för att de ska kunna fortsätta sitt viktiga arbete för innovation, näringslivsutveckling och klimatomställning. Det är ett arbete som vi behöver göra tillsammans. Politiken behöver leverera förutsättningarna så att näringslivet kan gå till handling och ställa om.

Just nu står många investeringar på vänt. Man vet inte åt vilket håll vi är på väg. Det skadar oss, inte minst ekonomiskt. Kompetensförsörjning är en sådan del. Vårt svenska näringsliv skriker efter personal, och så gör även offentlig sektor. Tyvärr sätter regeringen upp hinder för människor som vill bo och arbeta här. Ett exempel är lönekraven för arbetskraftsinvandring som stoppar många från att komma hit och som nu tydligen ska ses över igen. Det är ingen långsiktig politik eller tydliga ramar.

En ensidig satsning på kärnkraft ger också stor osäkerhet om den elförsörjning i närtid som näringslivet efterfrågar, samtidigt som mattan dras undan för förnybar elproduktion.

Vi behöver också stöd till de kommuner som har en snabbare tillväxt än de kan hantera på egen hand. Här behövs också en ökad tydlighet och att staten kan vara med och ta risker när viktiga projekt, exempelvis metallutvinning, stål utan kol eller grön teknik snabbt byggs upp i spåren av den gröna omställningen. Det finns fler exempel på när kommuner behöver ta allt ansvar för infrastrukturprojekt som hela Sverige eller Europa kan vinna på. Här är också regeringen långsam och motvillig.

I dag kan vi läsa i Dagens industri om en hemlig, eller kanske inte så hemlig, överenskommelse mellan Tidöpartierna om att inte betala ut statligt stöd till ett enskilt företag. Det var något som även Kjell Jansson lyfte upp, nämligen att han inte vill att Stegra ska få några pengar. Vilken praxis som ligger till grund för detta är ytterst oklart, men många företag skulle kunna vara berörda. Det vet vi inte. Det här röriga utspelet skapar inte heller en trygghet för de företag som vill etablera sig i Sverige.

Regeringens osäkerhet om klimatmålen skadar inte bara klimatarbetet utan också de företag som vill ligga i framkant. Det skapar en osäkerhet för hela det svenska näringslivet och minskar chanserna för att nya företag ska vilja etablera sig här. De förutsättningar som näringslivet efterfrågar för stark ekonomisk utveckling och för att klara klimatomställningen levereras inte av Tidöpartierna. Det är problematiskt. Staten behöver ta en aktiv roll i att leda den positiva samhällsutvecklingen. Det kräver politiskt ledarskap, ett ledarskap som saknas från den nuvarande regeringen som i stället lägger över hela ansvaret på näringslivet och kommunerna. Det är ett regeringsunderlag som dessutom skickar starkt motstridiga signaler om vilka verksamheter man vill välkomna till Sverige.

Politiken behöver uppmuntra, stötta och mana på den gröna industrirevolutionen och hållbarhetsarbetet inom alla branscher. Automatiseringen, den fortsatta digitaliseringen och utvecklingen av artificiell intelligens är utmaningar som staten behöver hjälpa såväl företag som arbetstagare med. Samverkan är helt central för klimatomställningen. Alla behöver göra sin del. Det är därför viktigt att bygga vidare på samarbetet med och inom näringslivet för att lösa klimatfrågan.

Sverige har goda möjligheter till stor miljöexport, och regeringen bör stötta även detta genom att höja anslagen till forskning och innovation tillsammans med stöd och krediter till såväl startup-företag som andra företag och branscher i framkant av klimatarbetet.

När industriprocesser, transporter och energisektorn ställs om finns potential för en stark samhällsutveckling. Det bör underlättas ytterligare genom att stötta digitalisering tillsammans med grön och social omställning för små företag.

Små företag har ibland otillräckliga resurser för att klara omställningen till att bli fossilfria och cirkulära på egen hand. Därför är det viktigt att regeringen skapar bättre förutsättningar för små och medelstora företag att få statligt stöd och mer hjälp, exempelvis för att söka EU-finansiering med fokus på innovativa tekniker för klimatomställning. Gör vi detta kan vi gynna den drivkraft som klimatomställningen innebär för innovation och utveckling. Därför bör regeringen också vidta åtgärder för att förbättra tillgången till riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning.

Herr talman! Förutsättningar för lån för investeringar i företag på landsbygden och i glesbygd behöver också förbättras. Investeringar behövs både för att upprätthålla befintliga verksamheter och för att utveckla nya. I dag kan det vara svårt att få lån till investeringar på landsbygden eller i glesbygd, och det finns därför en risk att investeringar och reinvesteringar som behövs på landsbygden och i glesbygd uteblir. Det är något som jag tror att alla här inne tycker är problematiskt.

God samhällsservice och digitalisering är viktigt för näringslivets utveckling på landsbygden. Därför bör det genomföras insatser som syftar till att stärka digitaliseringen för små och medelstora företag på landsbygden. Genom digitala tjänster kan man samtidigt förbättra förutsättningarna för besöksnäringen.

Slutligen vill jag lyfta upp behovet av att de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser minskar. Det arbetet behöver också stärkas på alla nivåer. Det krävs politiska insatser på global nivå, EU-nivå och nationell nivå för att de globala värdekedjorna mellan produktion och konsumtion ska kunna ställas om till fossilfrihet.

Styrmedel behöver främja konsumtionen av klimatsmarta tjänster i stället för resursintensiva produkter. Politiken behöver främja delningsekonomin så att det blir lätt att dela på saker och att äga tillsammans. Regeringen bör därför återkomma med förslag om att främja delningsekonomi och konsumtion av klimatsmarta tjänster.

Klimatomställningen är en positiv och stark drivkraft för en stark näringslivsutveckling och en stark samhällsutveckling i hela landet. Entreprenörer och kreativa människor i hela landet ser till att det blir nya innovationer, nya startup-företag, nya företagsidéer och nya affärsmodeller som står redo för framtiden. Samtidigt skapar vi en tryggare och bättre värld att leva i. Men då krävs det att politiken följer med och skapar förutsättningarna. Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation 43.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men Kjell Janssons anförande väckte en hel del frågor hos mig. Jag kommer att ställa två korta frågor.

Kjell Jansson sa att statsstöd hade gått till Northvolt och annan industri och att det aldrig ska få hända igen. Samtidigt har regeringen kvar både Klimatklivet och Industriklivet som två viktiga hörnpelare. Då undrar jag: Om man aldrig ska kunna ge statsstöd till svensk industri igen, vad ska i så fall de här pengarna användas till?

Min andra fråga är hur det här med att statsstöd aldrig ska få ges går ihop med regeringens satsning på 600 miljarder till ny kärnkraft. Det är dubbelt så mycket som satsningarna på försvaret just nu, vilket Kjell Jansson just sa är det viktigaste och det som absolut går först.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Från att tidigare ha varit ett föredöme i klimatsammanhang är Sverige just nu ett av de europeiska länder där klimatutsläppen ökar snabbast. Förra året ökade utsläppen från vägtrafiken med 18 procent och utsläppen från byggsektorn med 31 procent, bara som två exempel.

De senaste veckorna har både OECD och Klimatpolitiska rådet släppt kritiska granskningar av regeringens klimatpolitik. Där är det tydligt att varken klimatmålet 2030 eller 2045 kommer att nås med den förda politiken. Rapporterna listar samtidigt ett antal förslag på hur regeringens klimatpolitik skulle kunna förbättras. Jag vill därför fråga klimatminister Romina Pourmokhtari om regeringen kommer att ta till sig några av de här förslagen, ändra politisk riktning och göra det jobb som krävs för att utsläppsminskningarna vi behöver se i närtid ska komma på plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Sverige är sedan hundratals år bakåt i tiden en gruvnation, och den mineralbrytning som pågår i Sveriges 13 gruvor i dag är inte bara viktig för Sverige utan för hela Europa. Som alla vet står Sverige till exempel för mer än 90 procent av all järnmalm som produceras i Europa. Vikten av denna malm märks inte minst genom Critical Raw Materials Act och EU:s strategiskt utpekade nya projekt.

Gruvnäring kommer dock alltid att ha en betydande miljöpåverkan, som behöver hanteras. I dag är gruvnäringen den största avfallsproducenten i vårt land. Gruvbolagen är några av de företag i Sverige som släpper ut mest koldioxid. Därutöver påverkar gruvbrytning ofta vatten och närmiljöer för lokalbefolkningen samtidigt som rennäringen blir alltmer trängd. Detta har jag talat om förut.

I dag handlar diskussionen om behovet av beredskap och trygghet liksom behovet av mer el och mer mineral för den gröna omställningen. Den gröna omställningen innebär att en del nya gruvor kommer att behöva öppnas, medan andra gruvor, som kolgruvor och brunkolsdagbrott, kommer att stängas. Varje ny gruva innebär stor miljöpåverkan och ger upphov till olika målkonflikter. Gruv- och mineralnäringen har själv tagit fram klimatmål inom ramen för Fossilfritt Sverige. Näringarna kommer att behöva arbeta aktivt för att dessa mål nås. Då är det viktigt att politiken stöttar omställningen.

Herr talman! För att hela den gröna omställningen ska bli just grön och för att själva omställningen ska bli både miljömässigt och socialt hållbar krävs en hel del av oss. Det krävs att vi tar frågan på allvar och att vi gör en plan för hur en omställning ska kunna ske på ett sätt som är bra för de flesta av oss. Vi måste gemensamt planera för en omställning som genomförs på ett ansvarsfullt sätt. Detsamma gäller självklart också Sveriges gruvdrift. Om ny gruvdrift på allvar ska bli en del av den gröna omställningen måste omställningen även omfatta själva gruvdriften.

Herr talman! Det finns en risk nu för att det blir lite tjatigt, för jag talade om det här även i förra årets debatt. Det handlar om behovet av en ny strategi för en riktigt hållbar mineral- och metallförsörjning. Jag vill upprepa hur Miljöpartiet vill att en ny strategi ska se ut. Den ska ha fyra viktiga fokusområden för en mer hållbar mineral- och metallförsörjning. Om jag upprepar vad vi vill se finns kanske chansen att något dyker upp i regeringens kommande strategi.

Först av allt kommer ett fokusområde som handlar om resurseffektivitet och ökad cirkularitet, något som vi skulle vilja se i den nya metall- och mineralstrategin. Vi behöver använda de material vi har på ett mycket bättre sätt. Vi behöver dela mer, tillverka smartare produkter med mindre mängd metall och återvinna den metall som vi redan har plockat upp.

Metaller kan återanvändas från befintliga skrothögar och återvunna produkter, men det finns också en möjlighet att få fram värdefulla resurser ur gammalt gruvavfall och gruvdammar. Det kan gälla metaller som i en annan tid sågs som ointressanta eller svåra att få fram. Vi behöver göra det både ekonomiskt och tekniskt möjligt att använda alla dessa olika resurser från olika delar av vår miljö.

Det är väldigt positivt att även EU-kommissionen nu signalerar vikten av återvinning och cirkularitet i de strategiska projekten och i Critical Raw Materials Act, som presenterades i går. Men politiskt finns mycket mer som behöver göras för att de metaller och mineral som redan grävts upp ska kunna användas om och om igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vi i Miljöpartiet vill bland annat se ett nytt cirkuleringskliv för kritiska metaller och mineral som i likhet med Industriklivet får användas för utgifter kopplade till forskning och investeringar som bidrar till att öka industrins kapacitet för att skapa cirkulära flöden.

Fokusområde 2 handlar om att säkerställa forskning och utveckling av alternativa material. Vi behöver utveckla de produkter som behövs för den gröna omställningen för att kunna använda fler typer av material, där det är möjligt.

Ett tydligt exempel är batterier där man bytt ut litium mot natrium, som finns i vanligt havssalt. De studier som gjorts på dessa batterier visar att de kan vara mycket mer klimatsmarta än batterier med litium, och dessutom finns natrium i stora mängder över hela vår planet eftersom saltet ju finns i haven.

Det har också blivit tydligt att Sverige kan bli mycket bättre på att stötta forskning, utveckling och kompetensförsörjning inom alla delar av mineral- och metallområdet. Redan i dag ligger vi i bakvattnet inom några sektorer, inte minst batteritillverkning, men att utveckla produkter där vi kan använda mindre svårtillgängliga material kan hjälpa oss att öka Sveriges och Europas beredskap.

När det gäller fokusområde nummer 3 anser vi att Sverige ska ha världens mest hållbara gruvnäring. Gruvbrytning och mineralanrikning måste ske så hållbart som det bara går, både socialt och ekologiskt. Vi kan inte bedriva viktiga och strategiska verksamheter utan en stark hållbarhetsaspekt. Det gäller miljö och klimat men också arbetsmiljö och mänskliga rättigheter, där lokalbefolkningen också behöver involveras på ett bättre sätt. Det är viktigt att snabbspår inte innebär minskade krav på en miljömässigt hållbar hantering.

Slutligen behöver vi säkerställa hållbara värdekedjor globalt. Det är såklart inte bara den svenska gruvnäringen som ska vara socialt och ekologiskt hållbar. När vi handlar med mineraler behöver vi samarbeta, ha gemensamma riktlinjer och ställa krav både inom och utanför EU för att undvika alltifrån barnarbete till miljökatastrofer i andra delar av världen. Här är det viktigt att vi håller i våra hållbarhetslagstiftningar för att se till att gruvnäringen i olika länder inte kan få konkurrensfördelar genom att försvaga arbetsmiljölagstiftning eller arbete med att skydda miljö och klimat.

Vi anser att alla våra fyra fokusområden behöver finnas med i en ny nationell strategi för en hållbar mineral- och metallförsörjning.

Många stora målkonflikter uppstår när nya gruvor ska tas i bruk. Det kan handla om markkonflikter, negativa konsekvenser för miljön, påverkan på samernas liv och rättigheter och på rennäringen samt effekter för lokalbefolkningen. När vi nu ser ett ökat tryck på Sverige att leverera mineral till Europas gemensamma omställningsarbete behöver den svenska staten också få till uppgift att trygga den svenska miljön, den svenska befolkningen, Sveriges lokalmiljöer, våra vatten, våra marker och lokalbefolkningens rättigheter. För, som jag har tryckt på även tidigare, om vi förstör vårt vatten, vår mat eller vår mark, vad ska vi då med mineralerna till? Här borde inte målkonflikterna vara speciellt svåra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Miljöpartiet anser att det behövs ett förstärkt arbete framåt för att vi ska kunna möta omställningen på ett hållbart sätt – för att säkra att vi kan göra omställningen och hejda klimatkrisen utan att förstöra andra områden och därmed utarma till exempel den biologiska mångfalden eller människors livsmiljö eller hälsa.

Herr talman! För att stärka och säkerställa ett hållbart och ansvarsfullt gruvdriftssystem anser vi att ett större helhetsgrepp behöver tas vid planering av nya gruvor – det handlar om alltifrån prospektering till stängning av en gruva. Exempelvis skulle man redan från början behöva planera och finansiera en framtida restaurering av områden som påverkas av gruvbrytningen.

Då lokalsamhället ofta påverkas mest medan vinsterna från mer metall främst görs nationellt eller internationellt anser vi att en del av vinsterna bör gå tillbaka till lokalsamhället. Hur vinsterna ska gå tillbaka till lokalsamhället behöver vi utreda vidare. Men det är tydligt att staten exempelvis skulle behöva ta ett större ansvar för att stötta kommunerna i arbetet med till exempel bostadsbyggande och investeringar i infrastruktur när nya stora gruvprojekt planeras. Om detta ska bekostas med intäkter från gruvbrytning, med en mineralavgift eller på något annat sätt kan man diskutera, men det är helt orimligt att kommunerna själva ska stå för en stor risk vid en ny etablering utan att bli hjälpta av dem som vinner mest på gruvetableringen.

Vi har i dag en situation där vi inom många områden ser ackumulerade negativa effekter, till exempel för lokalbefolkningen eller rennäringen, av flera stora samhällsinvesteringar. Det kan handla om vindkraft, transportinfrastruktur, energiinfrastruktur eller mineralbrytning. Summan av de olika effekterna måste tas i beaktande i beslutsprocesserna. Därför behöver vi planera både långsiktigt och klokt, och lokalbefolkningen behöver involveras i dessa processer – inte köras över.

Herr talman! Slutligen vill jag lyfta att Miljöpartiet vill se ett fortsatt förbud mot uranbrytning i Sverige liksom ett förbud mot utvinning av alunskiffer.

Brytning av uran orsakar skador på människor och natur. När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir också kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut. Det finns i dagsläget även stora oklarheter om slutförvar av gruvavfall vid uranbrytning.

Ur alunskiffer riskerar också olika tungmetaller och gifter att läcka ut. Den historiska utvinningen har trots en mycket liten omfattning i Sverige orsakat miljöproblem som fortsatt behöver hanteras.

Uranbrytning är sedan 2018 förbjudet i Sverige, och vi tycker att det vore ansvarslöst att öppna för uranbrytning i Sverige. Den gruvnäring som Miljöpartiet vill se och som ska utvecklas i Sverige ska möjliggöra framtidens teknik och inte gårdagens. Den måste leva upp till höga miljökrav och inte tvingas fram på bekostnad av närmiljön och lokalsamhällets utveckling.

Herr talman! Vi behöver hejda klimatkrisen, och vi behöver samtidigt säkra att vi får ett socialt hållbart samhälle och att vi tryggar den biologiska mångfalden, våra vatten och våra livsmiljöer. Människor som bor i gruvområden behöver kunna leva goda liv, och den gröna omställningen behöver bli just grön. Med allt detta sagt vill jag därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 4 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 mars.)

Herr talman! Just nu är regelförenklingar för företag på tapeten i de flesta sammanhang i den politiska sfären. I början av året presenterade EU-kommissionen sin konkurrenskraftskompass där regelförbättring är en viktig del. Kommissionen har också presenterat det första så kallade omnibuspaketet, där det finns förslag för att förenkla EU-regler för att öka konkurrenskraften för europeiska företag.

Jag och Miljöpartiet anser att det är av stor vikt att lagar och regler är tydliga, transparenta och rättvisa. Den regelförbättring som leder till att onödig eller dubbel lagstiftning rensas eller att otydlig lagstiftning förtydligas ställer vi oss väldigt positiva till.

Men som flera tidigare har sagt finns lagar och regler av en anledning. De har inte införts lättvindigt och utan tanke. Vi ser nu att många så kallade regelförenklingar i stället riskerar att luckra upp eller skjuta upp nyinförd lagstiftning för klimat, miljö och mänskliga rättigheter. Det här är såklart någonting som vi motsätter oss. Vi säger ja till förbättringar, men nej till uppluckringar och förseningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Herr talman! I näringslivet önskar man sig tydlig lagstiftning. Men mest av allt önskar man sig långsiktig lagstiftning som är tydlig i vart vi är på väg. Det värsta man vet är ryckighet och otydlighet. Det är någonting som ofta sker i dag när helt ny lagstiftning luckras upp och skjuts upp.

Det är problematiskt då mycket av Sveriges och Europas konkurrenskraft ligger i att vi kan ligga i framkant i klimatomställningen. Det kan också skapa en orättvisa mellan företag som har tagit ansvar för att ligga i framkant och gjort investeringar som sedan behöver konkurrera med företag som inte ligger på samma nivå.

Risken finns också att investeringar som nu gjorts känns onödiga för de företag som har gjort dem när den lagstiftning som de baserat sina investeringar på skjuts upp eller läggs på en hylla.

Herr talman! Jag sa tidigare att regler finns av en anledning och att man ska vara försiktig när man ändrar dem. Det är inte en nyhet för någon av oss lagstiftare som sitter här i dag. Men nu vill jag ändå slå ett slag för så kallade regulatoriska sandlådor. Det är någonting som kanske inte låter jättespännande men som kan vara riktigt kul. De kallas också för regulatoriska växthus eller helt enkelt regulatorisk försöksverksamhet, vilket kanske inte är så mycket tydligare.

Vad innebär det? Jo, en regulatorisk sandlåda är ett verktyg som man kan använda för att ge aktörer möjlighet att inom tydligt uppställda ramar och tidsperioder testa och pröva sig fram till exempelvis nya innovativa produkter eller tjänster som annars hade varit otillåtna för att de strider mot lagar och andra regelverk.

Regulatoriska sandlådor som testats i andra länder har ofta varit fokuserade på innovation inom energi eller mobilitet. Man har till exempel testat energikooperativ, digitala nätverk, energilagring, nättariffer och energieffektivisering.

I början av året överlämnade Vinnova en rapport till regeringen om regulatoriska sandlådor för nettonollteknik. Den rapporten är såklart intressant. Samhällsnyttan med en regulatorisk sandlåda är att nya innovationer kan testas i verkligheten på ett tidigare stadium och att eventuella problem kan upptäckas innan man fattar beslut om lagstiftning.

Herr talman! Klimatförändringarna eskalerar i dag med ökande utsläpp. Redan nu ligger vi och hovrar runt 1,5-gradersmålet. Vi överskrider i dag sex av nio planetära gränser. Det är tydligt att det krävs både krafttag och nytänk för att kunna ställa om samhället i den takt som krävs för att hejda klimatförändringar, stoppa förlusten av biologisk mångfald och utveckla socialt trygga samhällen för alla.

Regulatoriska sandlådor skulle kunna vara en del av lösningen för att snabbare få förändringar på plats. Det skulle kunna vara ett av de verktyg som vi behöver för att snabbt utveckla nya lösningar som bidrar till fossilfrihet, cirkulär ekonomi och ett miljömässigt hållbart samhälle.

Regelförenkling för företag

Men, som jag upprepat tidigare, regelverk är uppbyggda för att skydda befolkningen och vår natur och för att skapa stabilitet i vår ekonomi. När man slopar regelverk för att snabba på processer behöver man göra det med stor eftertanke och tydliga begränsningar. Det är därför viktigt att regulatoriska sandlådor i huvudsak begränsas till verksamheter med stor samhällsnytta, där en snabb klimatomställning skulle kunna ligga som ett huvudfokus.

Jag skulle därför vilja yrka bifall till reservation 8 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)