Josefin Malmqvist

Herr talman! Som Niels Paarup-Petersen mycket väl känner till har vi nyligen tillsatt en utredning för att minska lärares administrativa börda. Det handlar om en bred översyn av alla de uppdrag som lärare i dag har och som tar tid från det som faktiskt är helt centralt, nämligen undervisningen. Jag ser fram emot att ta del av utredningens resultat när det gäller hur vi kan förändra de direktiv och krav på dokumentation som i dag finns för såväl lärare som rektorer. Utredningen tittar dock just på lärare. Det var den ena delen av Niels Paarup-Petersens fråga.

Jag går vidare till den andra delen av frågan. Från Moderaternas sida ser vi inte att man ska koppla resultat i teoretiska ämnen till betyg i praktiska ämnen. Vi ser inte att det ska finnas någon sådan koppling. Hur utformningen ska ske får en utredning titta på, men vi anser inte att det ska finnas någon sådan koppling.

Vi ser att det behövs en bred översyn av många frågor som har att göra med detta. Niels Paarup-Petersen var tidigare inne på objektiv kunskapsbedömning och hur man ska mäta kunskapsutveckling över tid. Detta är ganska intressanta frågor. Elevernas betyg är inte förankrade i de nationella proven. De är inte konstruerade för att mäta kunskapsutveckling över tid och inte heller för att mäta den enskilda individens kunskapsutveckling. Det finns ett ganska omfattande problem när det gäller tillförlitlighet i bedömningar, fusk och så vidare som jag tycker är intressant att adressera i den här debatten. Det vore väldigt intressant att höra vilka förslag Niels Paarup-Petersen har på detta område.

Herr talman! Jag förstod hinten tio apostroferingar senare. Jag får se om jag hinner svara på alla frågorna.

Vi vill se centralt rättade och digitaliserade nationella prov, men när det gäller de yngsta eleverna i de lägsta årskurserna och nationella prov i årskurs 3 är förslaget att behålla dem som analoga prov och inte digitalisera dem. Det gör att det inte kommer att kunna göras någon central rättning av dessa prov. Detta är inriktningen.

Vi menar att det viktigaste är att man får en mätpunkt när det gäller kunskap och att detta sedan kan följas över tid, som Niels Paarup-Petersen var inne på. Det tror vi är en viktig balansgång.

I de lägsta årskurserna är det viktigt att lära sig skriva med penna och papper. Apropå forskning och evidens när det gäller verktyg i skolan är det viktigt att man i de lägre årskullarna håller sig till penna och papper i större utsträckning. Därför är detta inriktningen.

Herr talman! Jag tror kanske att det är här någonstans som samförståndet upphör, för jag delar inte Daniel Riazats uppfattning att det skulle råda någon typ av tydligt samförstånd mellan forskare i Sverige kring friskolors vara eller icke vara. Det stämmer helt enkelt inte.

Vi kommer nu att vidta en lång rad reformer med stöd i forskning - evidens - och i de delar där det finns internationell, beprövad erfarenhet. Vi ska genomföra reformer för att få ordning på svensk skola. Det handlar om en lång rad olika reformområden - allt från studiero och ordning och reda till ökad kunskap i klassrummet - och om ett rättvist betygssystem med ett jämförbart mått på de kunskaper du har. Det här är reformer som vi avser att genomföra, och jag kan bara beklaga att det inte har hänt mer på detta område tidigare.

Nu ser vi till att det kommer ett kunskapsunderlag som vi kan ta ställning till för att faktiskt råda bot på problemen som ytterst drabbar de elever och lärare som kämpar hårt på olika håll runt om i Sverige för möjligheten till en bättre framtid. Det är jag väldigt stolt över, och jag ser fram emot att fortsätta det arbetet.

(Applåder)

Herr talman! Vi från Tidöpartierna kommer att tillsätta en rad utredningar. Det har vi aviserat inom ramen för Tidöavtalet. Och här pågår nu ett febrilt arbete. Om jag kan lugna Daniel Riazat i någon del är det möjligen där, alltså att det kommer att hända väldigt mycket inom en snar framtid.

Vi kommer att tillsätta en utredning som rör just friskolor. Det har vi aviserat inom ramen för Tidöavtalet, och den kommer att komma på plats.

Vi kommer att tillsätta en annan utredning, som vi har pratat om här i dag, som handlar om just betygsättning och hur den ska bli mer rättvis med ökat kunskapsfokus i Sverige.

Det är två av de utredningar som vi har pratat om i dag. Jag nämnde i mitt anförande reformer för att påskynda central rättning av nationella prov, som även det är en viktig åtgärd för att säkerställa kvalitetssäkrade resultat och betyg för att få fram ett kvalitetssäkrat mått på den kunskap man har.

Vi kommer inte att stanna där. Det finns en lång rad åtgärder som vi behöver få på plats, men det här är några av de åtgärder som vi ämnar vidta. Vi ser att problemet med betygsinflation är utbrett i Sverige. Det handlar om att säkerställa att man hittar ett tydligt, objektivt mått på kunskap.

Skolinspektionen påtalade i sin rapport att lärare utsätts för press. Vi ser också att det är alltför stora skillnader mellan olika skolor. Det är frågor som vi nu gör någonting åt. Jag ser fram emot att få debattera utredningen när den är klar, här i kammaren. Förhoppningsvis innehåller den flera konkreta förslag och reformer som vi kan få på plats.

Herr talman! Jag kan lugna Linus Sköld med att de utredningar som regeringen ämnar tillsätta kommer han att få goda möjligheter att debattera här i kammaren vad det lider. Men än så länge är denna utredning inte tillsatt än, och direktiven är inte offentliggjorda. Att Linus Sköld kan stå här och med säkerhet konstatera vad den kommer att innehålla eller inte förvånar mig mycket, måste jag säga. Men jag kan lova Linus Sköld att det kommer att finnas möjlighet att återkomma till denna utredning lite längre fram.

Faktum kvarstår: Det är väldigt mycket som vi behöver göra för att få ordning på svensk skola. Vi från Tidöpartierna har aviserat att vi kommer att tillsätta en utredning för att också titta på friskolor. En friskoleutredning kommer också att tillsättas.

Jag kan alltså lugna Linus Sköld med att det kommer att hända väldigt mycket där jag önskar att tidigare regeringar hade vidtagit åtgärder men som de faktiskt avstod från att göra.

Jag tycker att det är talande att man har ett svar som man ständigt återkommer till, nämligen att hela problemet handlar om fristående skolor. Det är verkligen att undvika hela problematiken.

Jag läste en artikel från december i Vi Lärare som ges ut av fackförbundet Sveriges Lärare. Där skrev man om nya siffror från Skolverket: "Mer än vart tredje slutbetyg i matte, svenska och sva i årskurs 9 är högre än vad eleverna har presterat på de nationella proven, visar nya siffror från Skolverket. Kommunala skolor tenderar att höja fler slutbetyg jämfört med NP-betygen än vad de fristående skolorna gör."

För mig har det ingen betydelse om det är de kommunala eller de fristående skolorna som driver betygsinflationen mest. Jag tycker att det är ett lika stort problem att elever i fristående skolor och i kommunala skolor får orättvisa betyg. Vi ska hitta en modell för att säkra att betygen blir mer rättvisa. Det är grunden, oavsett driftsform.

Herr talman! Nu har vi en regering som äntligen tar tag i frågan om orättvisa betyg i Sverige. Vi har i dag diskuterat den utredning som vi ämnar tillsätta för att få ett rejält kunskapsunderlag för att råda bot på dessa problem.

Precis som slås fast i den rapport från Riksrevisionen som vi i dag diskuterar har det inte fungerat med den tidigare tandlösa regleringen. Vi behöver en annan typ av reglering för att säkerställa att ett betyg blir ett skäligt bevis på vad man faktiskt kan. Här ser vi att mer behöver göras.

Det finns en ganska bred internationell kunskap, och det finns en bred kompetens bland forskare i Sverige kring olika modeller och olika utformningar av detta. Så kunskap och forskning finns. Nu handlar det om att landa i hur vi i Sverige ska kunna ta vara på den kunskap som vi har för att få fram en modell som fungerar också i Sverige. Och jag ser fram emot att få tillsätta en sådan utredning. Det önskar jag att den tidigare regeringen hade gjort. Nu gör vi det.

Herr talman! Jag tycker att denna debatt har varit synnerligen belysande. Man fokuserar inte på kärnfrågan och huvudfrågan här, nämligen att elever runt om i Sverige som jobbar hårt för att få kunskaper och som sliter för att komma in på en utbildning i framtiden och få möjlighet att skapa sin egen framtid inte får rättvisa betyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Oppositionen duckar fullständigt för den frågan. Man ägnar sig bara åt pajkastning och åt att prata om andra frågor än det faktum att problemen med felaktiga och orättvisa betyg har negligerats av flera regeringar, inte minst den regering som vi senast såg lämna över Regeringskansliet.

Jag tycker att detta är väldigt provocerande för alla de elever, lärare och föräldrar som tittar på denna debatt och undrar varför det inte har hänt något på detta område. Åren går, och som vi har hört här i debatten är problemet knappast nytt. Men nu tar vi tag i detta. Vi vet att det finns en ganska bred kunskap om vad vi behöver göra. Det är inga hemligheter, utan nu kan vi faktiskt göra verkstad av detta.

Som flera av mina kollegor, både Fredrik Malm och Patrick Reslow, har varit inne på tidigare här i dag har vi nu bland annat en utredning på gång som handlar om betygssystemets kunskapsfokus. Det är en viktig del i det arbete som vi nu sjösätter för att råda bot på det problem som regeringar har negligerat och bara bortsett från under alltför lång tid.

Jag vill ta upp ytterligare ett exempel här som handlar om de nationella provens tillförlitlighet. Vi har vidtagit åtgärder för att säkerställa att de nationella proven digitaliseras och rättas centralt. Det är en fråga som har tröskats på Skolverket i väldigt många år, men nu har vi gett Skolverket i uppdrag att återkomma i september månad med en uppdaterad tidsplan för hur vi skyndsamt ska få detta på plats.

Det är givetvis helt centralt i denna fråga. Om vi ska koppla betygen till resultatet på de nationella proven måste vi också säkerställa att resultatet på de nationella proven är tillförlitligt och att vi där får de bedömningar av elevers kunskaper som vi behöver för att kunna göra en rimlig bedömning.

Men vi stannar givetvis inte där, utan det finns mycket kvar att göra. I Skolinspektionens rapport om rektorers arbete när det gäller just betygsättning, vilken publicerades i juni, belyser man att ytterligare saker behöver göras. Det handlar bland annat om den fråga som har varit uppe här i debatten när det gäller ämnen som inte har nationella prov. Det är ett konkret exempel.

Det handlar också om den svaga tilliten till de nationella proven bland lärare och rektorer, som anges som skäl till att man inte i större utsträckning kopplar resultatet på de nationella proven till slutbetygen. Detta är något som vi behöver titta på.

Ett annat exempel som lyfts fram är påtryckningar på lärares betygsättning från bland annat föräldrar. Det är därför vi tycker att det är så viktigt att påskynda arbetet med central rättning av de nationella proven.

På område efter område vidtar vi nu alltså åtgärder. Här finns absolut mer att göra, men på bara några månader har vi sjösatt omfattande reformer för att råda bot på ett problem där jag noterar att den politiska vänsterkanten bara ägnar sig åt pajkastning.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Visst är det fuskbetyg. Jag håller helt med statsrådet om detta.

Riksrevisionen kom nyligen med en rapport om detta, och även Skolinspektionen har nyligen granskat fuskbetygen - differensen vi ser mellan resultaten på de nationella proven och slutbetyget. Det är därför välkommet att ytterligare åtgärder kan vidtas.

Finns det något särskilt land som ministern vill inspireras av i arbetet för att reformera betygsättningen i Sverige och säkerställa att vi kan få bättre kvalitet på slutbetygen?

Fru talman! Felaktigheterna duggade tätt från ledamoten Westlund. Jag ska försöka beta av dem en efter en. I dag debatterar vi statens budget, utgiftsområde 16. Det är det vi diskuterar i dag.

Jag noterade att Åsa Westlund gärna vill prata om branschskolor. Branschskolor är alltså en försöksverksamhet som pågår fram till nästa sommar. Skolverket har just genomfört en utvärdering av på vilket sätt den verksamheten ska fortsätta. Vilken form den ska ha och hur man säkerställer att medlen blir så träffsäkra som möjligt får vi helt enkelt återkomma till.

När det gäller platser på yrkesutbildningar, yrkeshögskolor och vuxenutbildning stämmer det inte vad ledamoten står här och säger. Vi bygger ut med 5 000 nya platser på regionalt yrkesvux eftersom vi ser att det behövs. Inom yrkeshögskolan blir det ungefär samma antal utbildningsplatser som det varit i år. Här sker ingen neddragning.

På område efter område måste jag alltså säga att det är beklagligt och också lite talande för Socialdemokraterna att det är vad de har att komma med. Till slut står de här i talarstolen och försöker greppa efter halmstrån i stället för att själva bedriva en reforminriktad politik för fler utbildningsplatser och högre kvalitet - också inom yrkesutbildningen - för att säkerställa den försörjning vi behöver i Sverige med till exempel utbildade yrkeslärare. Det är ju ett av bristområdena och en anledning till att det inte är lätt att bygga ut antalet utbildningsplatser långsiktigt.

Jag ser fram emot förslag från Socialdemokraterna. Efter åtta år på Utbildningsdepartementet har vi fortfarande inte sett några sådana förslag. Det hoppas jag få se mer av framöver, för det är bara så man långsiktigt kan säkra Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning.

(Applåder)

Fru talman! Ja, Sverige behöver ett ökat fokus på yrkesutbildningar. Vi ser att bransch efter bransch skriker efter kompetens samtidigt som vi har en växande grupp som står väldigt långt från svensk arbetsmarknad. Därför behöver vi mer fokus på utbildningssatsningar som faktiskt leder till jobb - utbildningssatsningar som riktar sig mot bristyrken, där vi vet att arbetsmarknaden skriker efter personal.

Det var bland annat därför som vi hade vissa invändningar mot den tidigare regeringens proposition om dimensionering av gymnasieskolan. Vi såg att branscherna behöver få ett ännu större inflytande över utbildningarnas utformning och dimensioneringen i fråga om platser.

Jag är glad över att vi i den här budgeten kan bibehålla dagens nivå inom yrkeshögskolan där nästan var fjärde plats står tom. Jag är glad över att vi gör en satsning på 5 000 nya platser inom den regionala yrkesutbildningen. Det är viktiga tillskott för att säkra Sveriges kompetensförsörjning.

Men de här platserna kommer inte att lösa hela problemet. Både Åsa Westlund och jag vet att en stor del av problemet också handlar om att säkerställa att det finns sökande till utbildningsplatserna - att personer efterfrågar dem och vill delta i utbildningarna för att de faktiskt leder till jobb.

Här återstår ett betydande reformbehov från politikens sida, och jag ser fram emot att bland annat kunna titta på hur studie- och yrkesvägledningen som ett konkret exempel kan utvecklas för att säkerställa att fler efterfrågar de här utbildningarna.

Fru talman! Jag tycker att detta är väldigt intressant, och jag ser fram emot att vi kan ha en saklig debatt kring finansieringen av svensk skola de kommande åren. Jag tror att det behövs. Inom ramen för Tidöavtalet kommer vi att tillsätta en utredning som exempelvis ska titta på skolpengen och på en nationell skolpengsnorm, som bland annat rör stödet till skolan. Jag tror att det är ganska mycket i detta som vi behöver fundera över.

Ett konkret exempel gäller hur mycket skolor lägger på lokalhyra i Sverige. Det skiljer mellan 500 kronor per kvadratmeter och 3 000 kronor per kvadratmeter. Det är en enorm skillnad i resurser som tas från det pedagogiska uppdraget.

Vi kan jämföra oss med andra OECD-länder. Sverige är ett av de länder inom OECD som lägger mest pengar på skolan. Men om vi fokuserar på den delen av resurserna som läggs på det pedagogiska uppdraget, på elevernas möjlighet att lära sig, på läroböcker och på undervisning ser vi att Sverige är ett av de länder som lägger minst pengar på skolan.

För att besvara Samuel Gonzalez Westlings fråga kan jag glädja ledamoten med att jag med glädje kommer att diskutera finansieringen av svensk skola under kommande år för att säkerställa att betydligt mer resurser går till den undervisning som våra elever så desperat behöver, till läromedel, till lärare och till det pedagogiska uppdraget. Här behövs det omfattande reformer, och jag ser fram emot att få återkomma i denna kammare med en diskussion kring just detta.

(Applåder)

Fru talman! Ja, svensk skola är i ett stort behov av reformer - för ett ökat kunskapsfokus, för ökad ordning och reda, för ökad tillgång till fysiska läromedel och läroböcker. Listan kan göras väldigt lång. Det är reformer som har lyst med sin frånvaro under de gångna åtta åren. Det är reformer som vi nu sjösätter - reform för reform - för att långsiktigt kunna vända den negativa utveckling som vi ser inom svensk skola.

Det stämmer att skolan också behöver resurstillskott. Därför tillför vi riktade resurstillskott i denna budget, och vi tillför generella statsbidrag i denna budget. Det är en del av det som svensk skola behöver.

Men jag noterar att Vänsterpartiet gör det väldigt enkelt för sig. Reformer lyser med sin frånvaro - reformer som forskning och internationellt beprövad erfarenhet visar verkligen behövs för att man ska kunna återupprätta ett kunskapsfokus i svensk skola. Dessa reformer lyser helt med sin frånvaro. I stället fokuserar man enkom på att förbjuda friskolor och på mer pengar. Det kommer inte att lösa problemet.

Min fråga tillbaka till Samuel Gonzalez Westling är därför: Hur ska vi säkerställa att fler elever får godkänt i svensk skola? Hur bidrar vi till att minska andelen elever som får underkänt i svensk skola? Var är dessa reformer i er politik, Samuel Gonzalez Westling?

Fru talman! Skolan är avgörande för varje elevs möjlighet att förverkliga sina egna drömmar, forma sin egen framtid och nå sin fulla potential. Skolan är också avgörande för Sveriges position som kunskaps- och forskningsnation i världen och för att vända den negativa trend vi haft på senare år med segregation och utanförskap. Utbildningsväsendet är centralt för att möta de senaste årens stora invandring av lågutbildade personer och ge fler möjlighet att bli en del av vårt svenska samhälle. Skolan är kort och gott avgörande för att bevara och utveckla Sveriges roll som välfärdssamhälle och kunskapsnation.

Kvaliteten i skolan i Sverige är avgörande för ekonomisk tillväxt och utveckling. Sedan 1960 har vi sett en utveckling i de internationella mätningarna - vi känner dem väl, Timss och Pisa. Vi ser ett samband mellan högre poäng i dessa internationella mätningar och högre ekonomisk tillväxt för landet. Faktum är att man har sett att 100 poäng i Pisa ger 1,3 procent högre ekonomisk tillväxt. Här finns ett väldigt tydligt samband. Att skolan är central för Sveriges tillväxt råder det alltså ingen tvekan om.

Men kanske än viktigare är varje enskild individs, varje enskild elevs, möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det är därför jag blir så beklämd över den utveckling vi har sett inom svensk skola på senare år. 16 000 elever lämnar årskurs 9 utan ordentliga kunskaper. Var fjärde elev i årskurs 6 har underkänt i ett eller flera ämnen.

Det här är en fråga som är helt avgörande för vår utveckling framöver. Lägg därtill de brister vi ser i fråga om studiero inom svensk skola. Fler och fler rapporterar nu om att man använder hörselkåpor, olika typer av hörlurar, för att ens kunna koncentrera sig på lektionerna.

Det påverkar inte bara elevernas arbetsmiljö utan också lärarnas arbetsmiljö. Vi ser också att alltfler lärare tyvärr väljer att lämna yrket. I dag lämnar ungefär hälften under lärarutbildningen eller under de första åren i yrket. I dag är det uppskattningsvis 45 000 utbildade lärare som väljer att inte jobba som lärare i Sverige. Vi har en diger uppgift att fundera på vad det beror på. När vi frågar lärarna, när vi frågar de personerna, vad det beror på ser vi att stöket i svensk skola är en av de viktigaste anledningarna till att man väljer bort att jobba som lärare.

Det är uppenbart att svensk skola behöver omfattande reformer och en helt ny inriktning. Det handlar om reformerad lärarutbildning, om minskade dokumentationskrav för lärare och om att återupprätta ordning och reda.

Jag noterar att flera under debatten känner sig nöjda med de lagförslag som passerade kammaren i våras. Det är bra att vi har tagit några steg i rätt riktning. Men det räcker inte på långa vägar. Vi behöver säkerställa att de absolut bästa i Sverige vill jobba som lärare och orkar jobba ett helt yrkesliv som lärare i Sverige. Vi har en ganska lång väg kvar att vandra för att möjliggöra det.

Vi behöver också återupprätta en traditionell kunskapssyn inom svensk skola, med mätbara kunskaper. Vi behöver reformera våra läroplaner och kursplaner för att få ett ökat fokus på mätbara kunskaper. Det är helt centralt om vi ska stå oss i den internationella konkurrensen.

Vi behöver se ökad lärarledd undervisning i Sverige med böcker, med läroböcker. Vi vill se en lång rad reformer, bland annat externa examinatorer och slutprov för att kunna kvalitetssäkra och följa upp de mätbara kunskaperna.

Fru talman! I dag diskuterar vi ett utgiftsområde inom ramen för statens budget. Här tar vi nu några första nödvändiga steg i rätt riktning i den reformagenda som vi har ritat upp vägen för inom ramen för Tidöavtalet. Det handlar om sociala team, om jour- och akutskolor, om ökad tillgång till läromedel av hög kvalitet, om utvidgat och breddat läslyft och om ökad tillgång till speciallärare. Ja, listan kan göras väldigt lång.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i det betänkande som vi nu debatterar. Jag ser fram emot att under mandatperioden få återkomma i denna kammare för att beskriva och klubba igenom reform för reform för att på olika sätt återupprätta Sverige som kunskapsnation. Det behöver vi för varje enskild elevs skull. Det behöver vi för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft långsiktigt. Detta ser jag fram emot att få fortsätta att kämpa för.

(Applåder)

Herr talman! Jag får väl börja med att vara väldigt tydlig. Jag är på intet sätt nöjd med Socialdemokraternas reformer när det gäller ordning och reda i svensk skola - bara så att det inte råder någon som helst tveksamhet på det området. Tvärtom ser vi att utvecklingen har gått åt helt fel håll de senaste åren, och även här finns ett omfattande reformbehov som jag noterar att den socialdemokratiskt ledda regeringen helt har bortsett från under de gångna åtta åren.

Även min fråga till Åsa Westlund kvarstår: Vilka reformer har man genomfört för att säkerställa att fler elever ska få godkänt och att vi ska nå målet om att halvera andelen underkända elever? Jag kan inte hitta några sådana reformer. De lyser fortfarande med sin frånvaro.

Det enda jag hör från Socialdemokraterna är ord om marknadsskola och att de 16 procent av eleverna som går i fristående skolor skulle vara hela svaret på Sveriges skolmisslyckanden. Inget kunde vara mer fel här!

Nu presenterar vi en omfattande reformagenda tillsammans inom ramen för Tidöavtalet för att återupprätta Sverige som kunskapsnation. Här finns reformer för ett ytterligare ökat kunskapsfokus i svensk skola, för att få fler välutbildade lärare, för att fler ska vilja jobba inom svensk skola och för ordning och reda i svensk skola. Det är reformer på område efter område som har lyst helt med sin frånvaro under de gångna åtta åren.

Resultaten talar sitt tydliga språk. Vi ser inte någon förbättring inom svensk skola med socialdemokratisk ledning på Utbildningsdepartementet. Här står Åsa Westlund fortfarande och säger att om vi bara förbjuder friskolor och bussar elever så löser vi segregationen. Detta ska lösa svensk skola, menar hon. Det har inte fungerat hittills. Varför skulle det fungera nu?

Herr talman! Socialdemokraterna har misslyckats med svensk skola. För åtta år sedan lovade Socialdemokraterna och sedan Magdalena Andersson när hon var partiledare att man skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet - vi vet hur det gick med det - man skulle halvera gängbrottsligheten och man skulle halvera andelen elever som fick underkänt.

Hur har det gått med de här olika målen man satte upp?

När det gäller arbetslösheten vet vi, och det har analyserats ganska väl. Det har rent ut sagt gått käpprätt åt skogen. Sverige låg först på plats 11, och 17 länder hade högre arbetslöshet än Sverige. Men sedan var det bara en handfull krisländer som hade högre arbetslöshet än Sverige, med Grekland och Italien i spetsen.

När det gäller gängbrottsligheten vet vi alla att det bara har gått åt fel håll.

När det gäller andelen underkända elever ser det tyvärr lika nattsvart ut. Det är ungefär lika många elever som slås ut. Ungefär 16 000 elever lämnar årskurs 9 utan fullständiga kunskaper, och vart fjärde barn lämnar årskurs 6 med underkänt i ett eller flera ämnen.

Vad gjorde egentligen Socialdemokraterna under sina åtta år på Utbildningsdepartementet? Reformerna har lyst med sin frånvaro. Men i våras, sista våren före valet, blev man plötsligt desperat och portionerade ut ett antal slarvigt ihopsatta propositioner om att bussa och lotta elever till skolor. Dessa reformer lyckades vi tack och lov stoppa här i kammaren. Reformer för ökad kunskap i svensk skola lyste dock med sin frånvaro.

Därför frågar jag Åsa Westlund: Varför skulle Socialdemokraternas politik nu plötsligt ge ett annat resultat?